Sådana här utspel är klassisk politisk retorik. Riksdagsledamoten vet förstås mycket väl vad som gäller, men sympatisörerna och den egna väljargruppen vill höra just denna sång och då blir det denna sång. Därtill lyckas säkert ledamoten dra på sig en svans av ytterst upprörda motståndare som levererar än den ena än den andra förolämpningen. Därmed får ledamoten utfall för den andra delen i retoriken nämligen att sympatisörerna ser ledamoten som ett offer för motståndarnas hatkampanj. Eftersom både kränkthet och offer-ego tyvärr är gynnsamma spelbrickor i dagens politiska debatt uppnås schack-matt.
Gå inte i den fällan oavsett vem retoriken kommer ifrån.
Politiska motståndare lirar mot varandra, men till skillnad mot i hockey så är det åhöraren, dvs väljaren, som avgör vem som vinner. Få åhörare väljer, och det med rätta, att sympatisera med hataren, förtryckaren, förkastaren, förlöjligaren osv.
Svaret från Sgt Belker är ett bra exempel på hur en klok debattör bemöter en politisk motståndare som vill provocera fram polarisering. Verkligheten är den bästa påverkansoperatören. Vinnaren biter ihop, använder elegant retorik och levererar fakta och åter fakta. Vinnaren vet att det är åhöraren som avgör vem som vinner.
Brix Skis Blog 