Den svage mannen är huvudpersonen även i dagens dolkstötslegender

Skriver hos Nyhetsbyrån.org om hur den svage mannen är huvudperson även i dagens dolkstötslegender.

https://nyhetsbyran.org/2017/12/05/den-svage-mannen-ar-huvudpersonen-aven-dagens-dolkstotslegender/

Jag har i flera olika sammanhang haft anledning att fundera över varför vissa individer i sin politiska retorik och gärning verkar omslutas av en stark drivkraft att vilja försvaga sina medmänniskor, kanske särskilt mannen. Den svage mannen. Varför?

En av de forskare som under lång tid har ställt sig frågor om och forskat kring den svage mannen är psykologiprofessor Jordan B Peterson. Nyligen skrev journalisten Ivar Arpi också en intressant reflekterande krönika om professor Peterson med citatet ”inget är så farligt som en svag man”.

Ivar Arpi sammanfattar elegant professor Peterson i ”Hans budskap är inte att de duger som de är, utan att de har ett högre syfte. Att de ska plocka upp sin börda och bära den som en man. Till skillnad från den feministiska föreställning som dominerar offentligheten, om en destruktiv manlighet som måste fördrivas, menar Peterson att män måste möta sina mörka sidor och lära sig kontrollera dem. De kan inte förnekas, men de kan tyglas.”

Arpi fortsätter: ”Peterson tar fasta på att livet är ett lidande. Identitetspolitikens ideologier har gemensamt att de påstår att lidandet beror på att någon förtrycker dig. Ondskan är någon annan. Deras politiska krav på världen – på trygga rum och frånvaron av så kallade mikroaggressioner – handlar om att reducera lidandet till noll. Så länge lidandet är kvar, betyder det att förtrycket är intakt och att de onda är kvar vid makten. Men Peterson menar i stället att lidandet är en del av livet som vi alla måste hantera. Börja med dig själv och arbeta med dina egna tillkortakommanden, innan du försöker förändra världen.”

När jag har läst professor Peterson har jag kommit att relatera hans analyser till närliggande historiska händelser vilka tenderar att upprepa sig i sin funktion, nämligen den svage mannens retorik kring dolkstötslegender.

Professor Peterson är förstås inte ensam forskare om att skriva om betydelsen av individens ansvar för att hantera sina egna tillkortakommanden. Efter att ha reflekterat över olika forskares och skribenters bidrag i ämnet är det uppenbart att flera frågeställningar utmejslas. En av dessa frågor som jag själv laborerat kring är att om denna levnadsregel som inympar betydelsen av det egna ansvaret både institutionaliseras och internaliseras till en dominerande gemensam norm i ett samhälle, utgör då denna norm en av de mer betydelsefulla förklaringarna till framväxten av framgångsrika samhällsgemenskaper?

En vital del i en mellanmänsklig relation omsatt i en större samhällsgemenskap är förmågan att se sitt eget ansvar, sin egen roll och betydelsen i sina egna handlingar. I den klassiska arbetarrörelsen ursprung myntades uttrycket ”gör din plikt, kräv din rätt.” Uttrycket bör läsas i sina båda betoningar och betydelser. I sin kärvhet sammanfattar det vad som krävs av var och en för att lyfta sig och sina medmänniskor ur armod och fattigdom, från ofrihet till frihet, från förutbestämt öde till att genomföra sin livsresa; att bejaka, utforma och genomföra sitt livsprojekt.

Viljan att skylla sina egna tillkortakommanden på andra, på anonyma strukturer; strukturer som är ödesbestämda leder istället till fortsatta tillkortakommanden och oförmåga. Vi ser i historien hur den svage mannen revanscherat sig. Vi känner alla till den tyska dolkstötslegenden från mellankrigstiden. En teori som i förlängningen landade i ett nytt världskrig. Efter det andra världskriget lärde sig den generationen en vital läxa. Berättelserna och bilderna som återberättas av den som upplever sig som svag, förnedrad och diskriminerad skapade en revanschism, ett oförsonligt hat, ett krig bortom det gripbara. Ett krig mot människan.

Läxan var dels att ta bort de reella orsakerna till revanschism dels att motverka berättelserna och bilderna oavsett om de var återberättade utan någon omedelbar relevans och riktighet eller om de var självupplevda.

Den läxan synes nu ha gått mer eller mindre förlorad. Vi har sett indikationerna på det dels i de krig som utförts, kanske framförallt i Mellanöstern de senaste decennierna, där kriget har vunnits men freden förlorats till extremisterna dels i de statliga bidragsprogram till vissa delar av det civila samhällets olika projekt som tyvärr skapar, stödjer och rentav premierar polariserande berättelser och bilder hos bl a individer och grupper av individer i Västeuropa. Berättelser och bilder som gjuter in bilden av den hjälplöse, passiviserade och nödställde individen, oftast den svage mannen. Berättelser och bilder som efter gediget nötande blir en självbild. En självbild med lågt självförtroende, låg förmåga och ett hat mot den andre. En självbild långt bortom egenmakt, självförsörjning, framtidstro, samhällsgemenskap och mellanmänsklig humanism.

Vi bör snarare fråga oss om någon tjänar på att ta ifrån individer förmågan och viljan att agera. Om ja, vem är det som tjänar på att passivisera individer, vem är det som tjänar på att få individer att ställa sig i vänteläge, vem är det som tjänar på att göda den frustration, det hat och den polarisering som kommer av den efterhand inympade självbilden av en given oförmåga? Det är frågor vi borde ställa oss nu. Tiden är nog knapp. Dolkstötslegenderna sprids som ringar på vattnet. Dolkstötslegender som gynnar extremisterna i alla dess former. Dolkstötslegender som om de får fortsätta växa till sig kommer att kunna erodera våra samhällsgemenskaper. Den svage mannen är den farlige mannen. Den svage mannen är alltid ett vapen i handen på den starke mannen. Så vem är den starke mannen som nu vill både skapa och utnyttja den svage mannen?

Läs mer:

https://nyhetsbyran.org/2017/12/05/den-svage-mannen-ar-huvudpersonen-aven-dagens-dolkstotslegender/

Advertisements
Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Vuxet ansvarstagande eller avlatsstrukturer?

Dags att vi åter kliver in i ett vuxet samhälle där var och en tar sitt personliga ansvar istället för att skylla egna tillkortakommanden på strukturella orsaker. Oidentifierbara ansvarsutslätande strukturella orsaker. Strukturella orsaker är numera som ett avlatsbrev. Skyll på det och du behöver inte längre ta ett eget personligt ansvar. Du är enbart en docka i händerna på ett anonymt jättekollektiv som utformar strukturer som vi inte kan motstå. Här ser vi nu den reella baksidan av att relatera till strukturer. Ett religiöst beteende. Vår tro sitter djupt.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Varför terrorns offer bör ges särskild uppmärksamhet och omsorg!

Ett samhälles karaktär definieras och avgörs av hur väl det skyddar, förstår och tar hand om sina barn, äldre, funktionshindrade, sjuka och skadade.

Att bristerna är systematiska i stort och smått vet även alltför många drabbade individer. En av dem är Hassan Zubier som ger oss en vital och angelägen berättelse om hur samhället sviker den som skadats allvarligt. I Hassans fall i samband med att han i Åbo nyligen utförde en bragd och hjälteinsats mot terrorism och åsamkades allvarliga skador och ett livslångt men. Hassan är en stark individ som rest sig själv och tagit full kontroll över sitt öde. Men var någonstans var stödet och omsorgen? Vad händer med andra individer som inte har samma kapacitet och förmåga?

Men varför bör just offren för terror uppmärksammas särskilt? Svaret återfinns i terrorns medel, syfte och mål. Av definitionen för vad som är att anse som terror kan vi indirekt förstå att de individer som skadas och mördas av terrorn gör det i en alldeles speciell mening och betydelse. De blir ställföreträdare för terrorns målyta, nämligen vårt gemensamma samhälle. Terroristen använder individer och grupper av individer för att attackera samhället och nå sina mål.

Såväl svensk som många andra länders terrorlagstiftning och internationella konventioner innehåller vissa grundläggande kriterier som ska vara uppfyllda för att terrorbrott skall anses föreligga. Den svenska lyder:

“För terroristbrott döms den som begår en gärning som allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation om avsikten med gärningen är att

1. Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,

2. Otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller

3. Allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.”

Det internationella samfundet har under många decennier försökt men inte lyckats finna en gemensam definition. Det finns länderspecifika definitioner och regionala definitioner antagna och det finns olika internationella uttalanden som i mångt och mycket påminner om varandra. Gemensamt för flertalet är dock att de i sina definitioner av terrorism i huvudsak innefattar dessa fyra kriterier. De kan anses utgöra en vital kärna i definitionerna av terrorism. En vital kärna där individer blir ställföreträdare för terrorns målyta, vårt gemensamma samhälle.

Om staten inte förmår att av rent humanitära skäl rikta omfattande stödinsatser så bör staten åtminstone mot bakgrund av ställföreträdarskapet ägna särskild omsorg åt offren för terrordåd.

Det kan tyckas som en självklar logik, men den har hittills inte förverkligats bortom retorik.


Läs mer:

https://brixski.wordpress.com/category/defence-and-securitypolicy/

https://www.google.se/amp/s/brixski.wordpress.com/2014/08/12/proposal-for-and-some-thoughts-on-a-tentative-swedish-strategy-on-foreign-fighters-and-combatant-trained-in-foreign-countries/amp/

https://brixski.wordpress.com/category/democracy-and-human-rights/preventing-and-countering-violent-extremism/

https://brixski.wordpress.com/category/democracy-and-human-rights/preventing-and-countering-terrorism-democracy-and-human-rights/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

A very special place of shame for those who do not act on the crimes committed in Iraq and Syria

There will be a very special place in The Hall of Shame in our common history for those states, politicians and civil servants who did not assist in investigating, prosecuting, judging and detaining those terrorists who participated in the war-crimes and genocide in Iraq and Syria.

As for Sweden let us remind us of our approach during The World War II and how this approach has continued to characterized our action in the form of a Janus face in our domestic politics as well as our foreign policy. Also on how the sense of guilt and shame continues to abide by Swedish politics and affect our actions in many policy areas. Let’s not repeat the apeasement of the past, as well as the inability and unwillingness of the past.

This time, we do not have any excuse because this time we do have the ability. This time we also have the immediate obligation to act due to the circumstances that it’s our citizens who have committed terrorist offenses, war crimes and genocide in Iraq and Syria. We have an obligation to act also in accordance with the United Nations Daesh Resolution http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=57631. We have an obligation to act both there in the Middle East as well as here in Sweden.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Vad händer med dem som inte behöver rodda!?

Följde Moderaternas stämma och reflekterade över rakryggade individer som tidigt ser ett problem, analyserar problemet och bestämmer sig för att göra något åt problemet, dvs människor som inser att rätt eller fel inte är en fråga om antalet individer som biträder den ena eller den andra linjen. Individer som inser att ukas från en ledare inte avgör vad som är rätt eller fel. 

I det här sammanhanget reflekterar jag förstås över riksdagsledamotem Finn Bengtsson men även den tidigare migrationsministern Tobias Billström vilka båda tidigt såg, analyserade och varnade. Vi har andra rakryggade individer såsom Nalin Pekgul, Carina Hägg, Staffan Danielsson, Nyamko Sabuni, Mauricio Rojas, Amineh Kakabaveh m.fl. som inom politiken tidigt har sett, analyserat och agerat i olika vitala samhällsfrågor men som har fått betala ett mycket högt pris i form av en modern tids häxprocesser samtidigt som de har fått rätt i sak.

Frågan som borde ställas är förstås hur kan vi som samhällsgemenskap, hur kan politiken, hur kan de olika politiska partierna bli bättre på att ta hand om sina sanningssägare? De har rätt och de får rätt.

Varför inte fånga upp dessa vitala krafter och använda dem istället för att frysa ut dem. De är en tillgång för samhället, politiken och de politiska partierna. De ser runt hörnet, de skapar nödvändig friktion och de bidrar till att samhället, politiken och de politiska partierna inte kör hela vägen ned i diket. För vem står på tur när dessa individer inte längre hörs? När är samhället, politiken och partierna så linjärt ensade att endast de mest rättrogna lättmatade återstår? 

Det är förstås gott att se hur även andra politiska representanter nu ändrar uppfattning utifrån given fakta. Men vad gäller migrationspolitiken och även försvars- och säkerhetspolitiken, rättspolitiken m.m. har faktan funnits tillgänglig under en längre tid. Många av oss iakttog, analyserade, drog slutsatser och tog det offentliga samtalet. Andra iakttog, analyserade, drog rätt slutsatser men vek ned sig och roddar nu följdriktigt över åsiktssjön och kan sedan efter en lätt fjäderputsning och pälsskakning fortsätta som vanligt. Men vårt samhälle, vår politik och våra partier behöver även de som inte viker ned sig. Det är inte enbart en fråga om anständighet, utan det är också en fråga om ändamålsenlighet och samhällsnytta. 

Vad händer med dem som inte behöver rodda? Hur tar vårt samhälle, politiken och partierna hand om den resurs och tillgång som de utgör?

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Misstroendet mot försvarsministern är en rekonterstrid till ingen nytta för rikets försvar

Det vore synnerligen både kontraproduktivt och vårdslöst sett utifrån betydelsen för rikets försvar att rikta misstroende mot den försvarsminister som i modern tid gett och fortsätter ge mest verkan i målet.

Att mitt under den i modern tid i särklass mest betydelsefulla perioden för svenskt försvar bjuda upp till rekonterstrid med försvarsministern är att ge särintresset ett tydligt uttryck och det är inte försvaret som avses.

Att manövrera sig in i rekonterstrid behöver inte vara konsekvensen av oförstånd. Det kan vara en konsekvens av stridens kaotiska och ofta oförutsägbara natur. Så är dock inte fallet nu.
 
Endast den som är helt upptagen med och bedövad av partipolitiskt kortsiktigt taktiskt manövrerande för dess egen skull utan förmåga att se till rikets väl och ve kan framhärda i denna strid, dvs ett sådant parlamentariskt förfarande mot det statsråd som är vital för återhämtningen av det svenska försvarets förmåga.

Det reflekteras i det offentliga samtalet huruvida det säkerhetspolitiska rådet också har hanterat ärendet gällande Transportstyrelsen. Rådet, oavsett mötesfrekvens, ersätter inte beredningsprocesserna och ansvarsordningen i RK, särskilt inte vad gäller sekreta uppgifter. Rådet är närmast att ses som en interdepartemental arbetsgrupp. Sen är det en annan sak vad rådet borde vara… Att det behövs ett säkerhetsråd men med ett mandat i beredningprocessen det lär nog fler framgent bli eniga om.

I Regeringskansliet är beredningsprocesserna synnerligen strikta. Vi får se vad Konstitutionsutskottet kommer fram till, men att försvarsministern inte skulle informera statsministern när det är två andra ministrars ansvar att göra det, det kan vi nog betrakta som närmast självklart. Det är angeläget att undvika dubbelkommandon i beredningsordningen. Sen är det förstås en fråga huruvida försvarsministern i andra informella samtal har nämnt frågan för statsministern. Det är dock osannolikt. Försvarsministern har nog med att sköta sitt fögderi. I varje möte med statsministern gäller det att fokusera på sina absolut mest nödvändiga frågor som kräver statsministerns/Statsrådsberedningens ingripande.

Försvarsministern har enligt uppgift omedelbart efter att han nåtts av uppgifterna från Säpo och sin statssekreterare beordrat åtgärdande av bristerna i den meningen de berör Försvarsdepartementet. Det är försvarsministerns ansvar i just detta ärende. Att informera statsministern är inrikesministerns och infrastrukturministerns ansvar.

Att nu skjuta mot försvarsministern gynnar ingen vare sig försvaret av Sverige eller Alliansen. Det är sannolikt (vi får avvakta KU för den slutliga utredningen) sakligt fel och det är ansvarslöst mot den process som pågår i att återta försvarsförmåga. I artikeln framgår väl varför det senare är fallet.

Rekommenderar även bifogade artikel:

https://www.fokus.se/2017/09/i-forsvarsstallning/

Yrkande om misstroende avslogs i kammaren

http://www.expressen.se/nyheter/i-dag-rostar-riksdagen-om-hultqvist-framtid/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

Transportstyrelsen och lydiga eller lojala ämbetspersoner!? 

Vi har nästan alltid ett val. Ett val mellan att vara lydiga eller lojala.

Valet aktualiseras dels i myndigheternas relation till regeringen och Regeringskansliet dels inom Regeringskansliet i relationen till politiken, dvs. departementens politiska ledningar vars statsråd utgör regeringen.

Det allvarliga sekretessbrottet i samband med Transportstyrelsens IT-outsourcing är ett synnerligen talande exempel på hur relationen mellan politik och förvaltning kan utvecklas om ingen tar sitt ansvar och säger nej. 

Ämbetspersoner, särskilt chefer, har en absolut skyldighet att med stöd i en egen bedömning baserad på lag, instruktion, regleringsbrev, erfarenhet, omdöme, sakkunskap och etik förklara ärendets beskaffenhet och konsekvenser för den ansvariga politiska ledningen.

Om politiken, av olika anledningar, ändå väljer att bortse från de varningar om konsekvenser som ämbetspersonen framför då är det ett grundläggande krav att vederbörande antingen fortsätter med att förverkliga politikens beslut och därmed också tillsammans med politiken får ta konsekvenserna av sitt val eller så lämnar vederbörande sitt uppdrag i konsekvens av sin bedömning.

Det är alltför vanligt att ämbetspersoner tror att lojalitet är detsamma som att vara lydig, dvs. att alltid i varje läge delta i genomförandet av politiskt fattade beslut. I samma problemkomplex ligger också ämbetspersoners fallenhet för att vara lydiga genom att försöka uttolka den politiska viljan. Tolka mindre och fråga istället mer. Tolka mindre och redogör istället för konsekvenserna.

Lojalitet är att förklara konsekvenserna av politikens beslut och därefter om så behövs lämna uppdraget för att ytterligare markera betydelsen av de konsekvenser som politikens beslut kommer att medföra.

Ingen har någon nytta av lydighet. Lojalitet är att redogöra för konsekvenser och att själv ta konsekvensen. Alla inblandade blir förlorare när ämbetspersoner blir lydiga istället för lojala.

Själv har jag alltid föredragit att vara lojal framför lydig. Det kostar på men det är det enda rätta.

Läs här:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nya-dokument-transportstyrelsen-pressades-av-regeringskansliet/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment