Från migrationspolitik till säkerhetspolitik och institutionsbyggande

Magert är ordet som bäst beskriver Sveriges migrationspolitik vilken innefattar decemberöverenskommelsen, migrationspolitiska låset samt annalkande systemhaverier i andra samhällssystem. Men framförallt präglas den av kortsynt egoism och självtillfredsställelse hos en part som i alla andra sammanhang talar om hållbarhet. Fem frågor:

1. Dagens system är en tredjeklassens dödsbiljett ned i den vallgrav som kallas medelhavet. Det är ett direkt understöd till omfattande kriminella nätverk som inte enbart sköter trafficking utan också är pådrivande i folkfördrivningarna med krigsbrott, bott mot folkrätten och brott mot mänskligheten. Det är en kriminalitet som nu riskerar att omsätta mer pengar en ordinär statsbudget, t.ex. den svenska eller den egyptiska. En kriminalitet som sätter sig längs hela flödet. Hur kan detta systemhaveri försvaras?

2. När riskerar vi att den vitala asylrätten upphör att uppfattas som legitim? Vad händer då?

3. När anser vi att vi har dränerat klart dessa länder på deras framtid, dvs politiska och akademiska begåvningar, entreprenörer, domare, poliser, militärer etc. men framförallt barn och ungdomar?

4. När inser vi att riktig hjälp bortom den egna må-gott-känslan handlar om att skydda människor på plats i sina hem och sin hembygd? Att vi i inledningen av en konflikt må ta emot ett stort antal medmänniskor i nöd är självklart, men när vi väl börjar överblicka läget och dess proportioner då är det dags att göra verklighet av UN R2P. 

5. Att skydda människor på plats kan i de här fallen handla om att upprätta hela skyddade regioner, t.ex. ett förstärkt skydd till Kurdistan eller liknande. Det är platser där vi efterhand stödjer människor att bygga sina nya statsbildningar och institutioner. Det är regioner där vi stödjer bostadsbyggande, utbildningssystem, handelsförbindelser, försvar, rättsstat. Komplexa mönster i de delar av världen som präglas av den heta klanens gemenskap och där stat normalt är individens fiende. Varför inte bidra till institutionsbyggande och tillitsskapande insatser på plats där de behövs akut och där de ger ett långsiktigt hållbart värde på människors egna villkor?

Det är hög tid att vi ser bortom det mycket korta ytterst begränsade egoistiska perspektiv som styr dagens migrationspolitik. Att vi mår gott betyder inte att vi gör gott! 

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights | Leave a comment

Demokratin som system fungerar när Sverigedemokraterna har det stöd partierna förtjänar

I dag gör jag min gärning enkel! Hänvisar till den eminenta text som Johan Westerholm har skrivit med rubriken “Sverigedemokraterna har det stöd vi förtjänar”.

Jag vill dock komplettera med ett bekräftande systemperspektiv. Ingen raketforskning utan en självklarhet. En liten abrovinkel ur komplexitetsteorins friktionsvärld. Det finns nämligen en systemförklaring som ingen politik i världen kan springa ifrån eller på andra sätt bortse i från. Så länge inte politiken kan eller vill besvara vissa av väljarnas mest basala frågor och möta väljarens oro så ökar antalet SD-väljare. Varför? Därför att just nu är SD i deras perspektiv det enda alternativet. Inte nödvändigt det alternativ de egentligen skulle vilja välja, men i takt med att systemfrågor som sammanhänger bl.a. med migration och integration inte klaras ut och besvaras så gör oron att detta ämne växer i väljarens prioordning. 

Vad blir konsekvensen? Jo, det är demokratins egen lilla systemkomplexitet. Den korrigerar nämligen systembrister, imperfektioner och oklarheter bl.a. genom att väljaren efterhand ändrar sina preferenser av parti utifrån sina prioriteringar. Prioriteringar där framförallt politikens livsluft styr, nämligen utmålandet av hotet kontra möjligheten. Hotet mot individen, gruppen, systemet etc. kontra den alternativa möjligheten som gynnar individen, gruppen, systemet etc.

Systemet kallas för demokrati och folkstyre. Systemet demokrati fungerar alltså. Nu är det upp till samtliga partier att verka inom ramen för detta system och helt enkelt med rätt politik vinna tillbaka väljaren! Medias och de policyprofessionellas inflytande är stort men till syvende och sidst är det väljarens valsedel som avgör. Så enkelt är det! Så nästa fråga bör bli: Vilket parti blir den nya motkraften till Sverigedemokraterna!?

Läs mer:

Läs Johan Westerholm inlägg om att Sverigedemokraterna har det stöd vi förtjänar…

http://ledarsidorna.se/2015/04/sverigedemokraterna-har-det-stod-vi-fortjanar/
http://ledarsidorna.se/2015/04/sverigedemokraterna-har-det-stod-vi-fortjanar/

Spelteoretisk analys av Decemberöverenskommelsen baserad på det migrationspolitiska låset m.m.

http://www.nationalekonomi.se/sites/default/files/NEFfiler/43-3-led.pdf

Posted in Democracy and Human Rights, Management | 1 Comment

Om Sveriges sak är Finland, Skandinavien och Baltikum vad krävs då av oss?

”Mot bakgrunden av det senaste årtiondets händelser står det numera klart, vad ett intimt politiskt och militärt samarbete mellan Finland och Skandinavien hade kunnat betyda både för Finland och för de skandinaviska länderna. Sammansvetsade skulle Norden ha haft alla utsikter att hävda den neutralitet, som dess utsatta länder icke vart för sig mäktade värna. Ansvaret för den olyckliga utvecklingen faller tungt på de interna krafter, vilka i bristande insikt om lägets vådor stodo i vägen för ett nordiskt samarbete.” 

(Fältmarskalk Mannerheim i sina memoarer om mellankrigs– och krigsåren.)

Den här bloggposten handlar om att Sveriges sak är Finland, Skandinavium och Baltikum. Bloggposten handlar alltså om pudelns kärna i svensk försvars- och säkerhetspolitik, våra samarbeten i vår omedelbara närhet.    

I bloggposten görs ett försök att bekriva hur vi nu har de bästa förutsättningarna sedan 1920-talet att få till stånd ett nära samarbete mellan Sverige och Finland men även med övriga skandinaviska och baltiska länder. 

Men för att nå dit krävs dels resurser dels att några fundamentala systemfel åtgärdas omgående. Om samarbeten avvisades av politiska skäl 1939/40 så riskerar vi nu att trots politiskt bejakande och stor enighet ändå slarva bort en unik möjlighet, denna gång på grund av resursbrist och systembrister.

Vilka uppgifter skall försvarsmakten lösa i dag och i morgon?

Vi kan nog alla konstatera att vi för närvarande får alltför lite pang ur hyfsat mycket peng. En peng som är både mycket peng och ändå alldeles för liten peng för att få just rätt pang. Motsägelsefullt? Inte alls. En dyr sämre fungerande verksamhet är just en dyr sämre fungerande verksamhet, varken mer eller mindre. Antingen investerar och konsumerar vi oss till en nivå där vi får pang eller så får vi radikalt minska eller helt avstå från våra ambitioner. En ambitionsminskning som innebär att vi lämnar en-veckas-försvaret och helt lägger vårt öde i händerna på vår omvärlds vilja, förmåga och avsikter. Att kasta bra pengar efter dåliga pengar är ju inget i längden framgångsrikt hållbart koncept.

Men! Istället för att fokusera på och nåla oss fast vid de ekonomiska resurserna först så borde vi förstås börja med att bestämma vilka uppgifter som försvarsmakten skall kunna lösa relaterat hur vår omvärld ser ut i dag och eventuellt ser ut i morgon. Detsamma gäller förstås den civila beredskapen.

Den här bloggposten fokuserar dock på det militära försvaret där det åtminstone finns viss förmåga. Vi har vissa förband av ypperlig klass, men vi saknar förmågebredd, volymerna är för små och uthålligheten balanserar på en närmast osynlig tråd. Vi klarar inte att hävda vår territoriella integritet och vi utgör ett destabiliserande säkerhetshål i operationsområde Östersjön. 

Den svenska solidaritetsförklaringen utgår från att omvärlden under vissa behovspremisser kommer till vår hjälp men som ordet solidaritet så fint indikerar och förmedlar så krävs det två för att dansa just denna försvarstango. Vem vill hjälpa oss om vi inte ens har förmåga att bidra till vår egenhjälp än mindre med hjälp till andra!? 

Det är inte raketforskning att löpande följa, analysera och leverera resurser och  förmågor som ger en tillräcklig tröskelnivå för att minimera det svenska säkerhetshålet  i Östersjöregionen. En tröskel där vi i samverkan med våra skandinaviska och baltiska grannar bidrar till vår gemensamma säkerhet och vars och ens territoriella integritet. Den grund vi har att utgå från i dag är trots allt en långt ifrån fullbordad IO14. Bygg vidare utifrån denna bas. Fastställ uppgift. Expandera i volym, uthållighet och förmågebredd

I dag är återigen uppgiften för politiken att bestämma vad försvaret skall uträtta, vad det får kosta och vid vilken tidpunkt som förmåga relativt uppgift har nåtts, enskilt och i samverkan med våra grannar i Skandinavien och Baltikum. 

Samarbetena förutsätter att vi tar itu med våra egna tillkortakommanden. Nu, omgående

Några sammanfattande iakttagelser

1. När mopsen gläfser må den vara beredd på att bli biten och att bitas tillbaka

När mopsen gläfser må den också vara beredd på att bli biten och att bitas tillbaka! Sverige har höjt sin retoriska svansföring högst betydligt. Bra! Men vi behöver också kunna sätt handling bakom orden. En första sådan handling är förstås en enad försvarspolitisk hållning bland våra politiska företrädare. En andra sådan handling är att denna enade hållning konkretiseras i resurser som i  närtid skapar en förmåga bortom dagens oförmåga. 

Var närmevärdet ligger för en sådan förmåga har Försvarsmakten, FOI och Riksrevisionen redovisat. Det handlar om betydande resurstillskott, men inte oöverkomliga sådana, om cirka 3-5 miljarder per år. Det handlar om att anslå och portionera ut dessa medel över tiden och med rätt dimensioneringen. Risken för övergödning är förstås begränsad, men likväl startar vifrån en synnerligen låg nivå, vilket ställer krav på en väl avvägd uppväxling av Försvarsmaktens förmåga. 

Det är en nivå där framförallt logistiken och övningsverksamheten måste prioriteras samt där basplattan ges en rejäl stadga. Men det handlar också om nygamla och nya förmågor, från fjärrvapen till cyberförsvar. Det är också av stor betydelse att vi i ett modernt och ytterst sårbart samhälle – med obefintligt civilt försvar – klarar att militärt förebygga och motverka angrepp på viss kritisk infrastruktur. En infrastruktur som är ett vitalt mål i den sjätte generationens krigföring. Huvudstaden med rikets ledning, elförsörjning, hamnar, järnvägar och vägar, logistikcentrum etc. är självklara mål för en tänkbar angripare oavsett om angreppen sker med konventionella metoder, kontaktlöst med precis fjärrbekämpning i tempo av 4 mach och/eller med informations- och cyberoperationer. 

Förr hade vi ett totalförsvar som skulle möta subversion och asymmetriska hot i ett skymningsläge. Det var då! Att vi inte klarar dessa mest grundläggande hotbildsoberoende uppgifter är förstås bedrövligtOansvarigt. Lättsinnigt. Okunnigt. Välj själv! 

Varken fjärrsystem, cyber- och informationsförsvar, skydd av kritisk infrastruktur lär dock rymmas i de resurser som nu skall anslås.

Politiken är med överenskommelsen på 10.2 miljarder överens om att även fortsättningsvis underfinansiera Försvarsmakten. I realiten är underfinansieringen cirka 30 miljarder om materielunderskottet inkluderas. Det lär inte vara någon överraskning, men väl en besvikelse. Andra politikområden anses vara mer prioriterade.

Sammantaget ökar dock nu förutsättningarna något marginellt för att det säkerhetspolitiska svarta hålet Sverige successivt över lång tid omvandlas till att återigen bli en säkerhetsgarant i sin nära omgivning. Betoning på marginellt och successivt! 

2. Försvarspolitiskt samarbete? Då otänkbart, i dag genomförbart!

Försvarspolitiska samarbeten har tidigare i vår historia fallerat på grund av politisk obeslutsamhet, ovilja, räddhågsenhet, oförmåga och motståndarens maktprojektion eller helt enkelt en kombination av samtliga fyra ingredienser. Den här gången har vistuckit ut näsan rejält och våra ambitioner är politiskt förankrade, inte enbart i Sverige utan också i våra skandinaviska och baltiska grannländer. Den här gången är det inte enbart ett projekt byggt på ömsesidiga goda personrelationer inom respektive försvarsmakter, t.ex.mellan de finska och svenska försvarsmakterna, utan det är ett samarbete pådrivet av eller åtminstone i växelverkan mellan politik och profession. En växelverkan påskyndad av de reella omvärldsomständigheter och vetskapen om begränsad tillgång på resurser. Sannolikheten är stor att samarbetena skall lyckas i meningen att de sammantaget ger betydande förmågeökning. Men räcker resurserna? Kommer samarbetena denna gång att stupa på resursbrist!?

3. Samarbetet förutsätter att dagens svåra logistikproblem löses omgående samt att försvarsmakterna påbörjar storskalig övningsverksamhet

Amatörer talar strategi – proffs talar logistik lär general Bradley myntat under andra världskriget. Som ansvarig för tillförsel av materiel vid de olika invasionerna på det europeiska fastlandet så visste Bradley mycket väl att logistik är akilleshälen för krigföring. Som redovisas i bloggtexten finns det enligt Statskontoret betydande brister i vår nationella logistik på område efter område. Det gäller bl.a. den systemförsening på två år vad gäller införandet av den nya försvarslogistikmodellen med beställare- utförare avsende Försvarsmakt och FMV. Om vi nu höjer ambitionen till att även gälla synnerligen nära samarbeten med bl.a. Finland så bör vivara medvetna om att de problem vi har i logistikhänseenden knappast mildras i detta samarbete, åtminstone inte i omedelbar närtid. Sannolikt krävs synnerligen kompexa processer för att nå samutnyttjande mellan de ingående förmågorna och logistiken kopplad till dessa. Det gäller på politisk nivå och det gäller på direkt operativ nivå. Det är hela processer av flöden och noder som  behöver analyseras i syfte att öka leveransprecisionen och träffsäkerheten som gör det möjligt att i förlängningen nå full uteffekt och reellt stridsvärde för våra förmågor. Enbart reparationsbalansen på 1000 innestående fordon torde skapa ett visst huvudbry hos planeringsansvariga.Logistik och övning är intimt förknippade med varandra. Övning är möjligheten att i någorlunda ordnande former provtrycka den känsligaste av länkar, nämligen försörjning av och till materiel. Våra länder, särskilt Sverige behöver åter, efter tjugo år av stiltje, öva storskaligt och med samtliga system, samtliga våra förmågor. Såväl nationellt som i samverkan med våra skandinaviska och baltiska värderingsgrannar. Flera initierade försvarsbloggare har pekat på att en-veckas-försvaret knappast skulle klara av sin egen försörjning mer än högst två dagar i strid. Det är därtill en strid med begränsade förmågor och som förs på en mycket avgränsad operationsyta där våra förband i bästa fall för stunden råkar befinna sig…

4. Ryssland agerar aktivistiskt och vi låter oss inte provoceras

Ryssland har i ord och handling agerat aktivistiskt. Vår egen kommande tillväxt är i sammanhanget ett ytterst modest svar på det alltmer aktivistiska agerande som Ryssland nu gör till sitt signum. Enligt de senaste uppgifterna från  FMV:s underrättelserapport för år 2014 flyttar nu Ryssland fram sina positioner med kvalificerade vapensystem och kärnvapenbärande flygstridskrafter.Totalt handlar det om en ökning av de militära utgifterna med 8.1 procent och det är INTE från en låg nivå, utan det är jämfört med förra året. Över 250 nya flygplan och helikoptrar till flygvapnet samtidigt som bomplan av typen TU-22M2 uppgraderas. I många avseenden är det en kvalitetshöjning där precisionen ökar markant. Betydelsen av precision skall förstås ses i sammanhanget “den sjätte-generationen”. I takt med att hybridkrigföringen blir allt mer framgångsrik ökar förstås viljan att använda de i denna ingående förmågorna alltmer offensivt. Enbart vetskapen omförmågorna och möjligheten att slå gemensamt mot ytterst delikata mål kommer att påverka en tänkt motståndares ambition och vilja. Det är dessa kvalificerade hot med maktprojicering mot våra flöden och noder som vi behöver skapa en alldeles särskilt uthållig, adaptiv och precis förmåga att möta, nationellt och i samverkan med våra skandinaviska och baltiska värderingsgrannar.

5. När vi talar om vår egen oförmåga så finns det i vår omvärld en motsatt direkt spetsförmåga – rysk förmåga till avancerad informationskrigföring och elektronisk krigföring bortom idag traditionella koncept

Den ryska informationskrigföringen som ingår i tankemodellen den sjätte-generationens krigföring är centralt kontrollerad, externt utförd och med en omfattande strikt styrning och reglering. Erfarenheterna från de militära operationerna i Ukraina visar att den ryska militära aggressionen var uppbackad av en synnerligen effektiv informationskrigföring, men det var ändå en blek prestation i jämförelse med vad som senare skulle bli fallet i operationerna kring Donbas. I Donbas var informationskrigföringen det huvudsakliga medlet som sedan backades upp av de militära förbanden i form av framförallt lokalt uppsatta i mångt och mycket inkompetenta amatörförband samt bitvis ryska specialförband utan officiella kännetecken. Striderna i Donbas stöddes av rysk informationskrigföring. Först när ryska generaler gick in och styrde upp striderna kunde dessa mer icke-professionella förband nå en taktisk seger i Debaltseve. Samtidigt under hela denna händelseutveckling opererade rysk informationskrigföring på spets med hög effektivitet.Russian Information Warfare Council övervakar, koordinerar och stödjer informationskrigföringen.Försvarsmakten och i princip alla aspekter av den ryska staten förmodas stödja de insatser som RIWC genomför. RIWC är uppdelad i åtta underavdelningar vilka i sig i princip täcker hela det ryska samhället och de aktiviteter som kan tänkas förekomma där. Dit hör t.ex. enunderavdelning för civila samhället, motmedel mot informationsoperationer, informationskriscenter, bild- och berättelsesättning etc. Förr kallades en sådan organisation för propagandeministeriet, idag är denna funktion betydligt mycket mer sofistikerad än den klassiska synen på propaganda. Det finns en sovjetisk kvalificerad tradition i ämnet som de vårdar och värnarom samt har vidareutvecklat betydligt. Det är en multikompetent verksamhet med stor förmåga att agera i en mulitdimensionell operationsmiljö och med förmåga att slå mot många olika mål samtidigt. I grund och botten är dess mest vitala uppgift att forma den allmänna opinionen både inrikes och utrikes. 

I sammanhanget kan även nämnas en delvis på effektsidan sammanhängande aspekt av informationskrigföringen och det är den elektroniska krigföringen (EW) där andelen modern teknisk utrustning i de ryska EW-förbanden kommer att nå 70 procent år 2020. Nyligen deklarerade ryska talesmän att förbanden genomgår en omfattande process av byte av utrustning till toppmodern spetsteknologi, inkluderande sådan för elektronisk krigföring. Dit hör störsändare, radar och navigationsutrustning, motmedel mot högprecisionsvapen men även kontroll och stödmateriel.Särskild vikt läggs vid Krasuha-20, Murmansk-BN, Borisoglebsk-2, Krasuha-S4 och Svet-KU avancerade markbaserade system för elektronisk krigföring. Ryssland har nu kommit ur startgropen och accelererar kraftfullt på område efter område. 

Vilja och förmågan finnsFrågan är vilken avsikten är?! Nästa fråga är: Klarar vi att möta denna vilja och förmåga om avsikten avser oss i del eller helhet?

6. Risktagningen består och är övervakningen av denna trovärdig?

Med anledning av försvarsöverenskommelsen betonar Överbefälhavaren att ett antal brister i Försvarsmaktens långsiktiga förmåga kommer att omhändertas, men att vissa kvarstår:

“– Detta tillsammans med risktagningen innebär att fortsatta överväganden om svensk försvarsförmåga är nödvändiga. Jag är glad över att man i överenskommelsen också kvitterar detta i och med inrättandet av den så kallade försvarsgruppen.”

Ett medvetet risktagande som ska hållas under observation. En osäkerhet i detta är förstås erfarenheten från de observationsindikatorer som ställdes upp i tidigare försvarsberedningar och som lyste rött under lång tid men negligerades. 

De sakkunniga i fält och media ändrade genom upplysning försvarspolitikens inriktning då på sin tid och gör det även nu i dag

Som en kort anekdot bör jag nog dra ihop säcken så som säcken fylls med innehåll i bloggposten. De sakkunniga i fält och media ändrade genom upplysning försvarspolitikens inriktning då på sin tid och gör det även nu i dag! Då hette de Ljung, Rappe, Ehrensvärd, Adlercreutz m.fl. och media de använde var Ny Militär Tidskrift, bl.a. med skriften “Antingen – Eller” och med skriften “Sverige läge. En krigspolitisk studie.” De ökade medvetenheten hos politik och medborgare omhur oerhört utsatt Sveriges situation var och vad som följdriktigt behövde göras för att stärka vårt försvar. 

På motsvarande sätt har i nutid militärsakkunniga och andra professionella vikt stort engagemang och delgivit vitala kunskaper som har haft direkt avgörande betydelse för att medvetandegöra vårt lands utsatta situation och lyfta fram de behov som må tillgodoses omgående. De har överlag avslutat sina analyser med att föreslå ytterst konkreta åtgärder  i stort och i smått. 

Dessa sakkunniga är Wiseman – wisdom (Carl Bergqvist), Skipper (Niklas Wiklund), Johan Wiktorin, Annika Nordgren, Christensen, Johanne Hildebrand, Karlis Neretnieks och många fler försvarsbloggare. De har bedrivit en angelägen och vital upplysning- och kunskapsöverföring som är direkt avgörande för att de försvarspolitiska budgetsamtal som avslutats i denna stund genomförts nu och inte år 2016 eller år 2017 eller inte alls..Äras de som äras bör.

Sveriges sak är Finland

När Försvarsmakten i sitt svar på Försvarsberedningens rapport “Försvaret av Sverige– starkare försvar för en osäker tid” konstaterar att klyftorna mellan försvarsplanering, försvarsförmåga och resurser kvarstår och över tiden ökar konstateras samtidigt att multi- och bilateralt samarbete är en förutsättning för framtida operativ förmåga, både nationellt och internationellt. En sådan självklar och kritiskt vital samarbetspartner i vårtoperationsområde är förstås Finlands Försvarsmakt.

Önskemålet har en mycket lång och i allra högsta grad levande historia för såväl generationer av militära befattningshavare som politiska ledare.

Inför Finland har vi, efter de nästan sjuhundra åren som samma nation, visat närhet och engagemang. Vi har gett stöd men också avstått stöd, kanske bäst åskådliggjort under Vinterkriget respektive Fortsättningskriget. Men kanske mer bortglömda skeenden är den sekreta försvarsplanering och ledningsamverkan som skedde under perioden 1920-1940 och under 1960-1980-talet. Känt är förstås vårt nutida nära samarbete. Låt oss strax återvända med små nedslag under dessa perioder då de har en bäring på vår tid och dagens planer på samarbeten med Finland. För visst var Finlands sak vår då, men nu är Sveriges sak Finland.

Risktagningen är inte försvarbar

I sin rapport bedömer Försvarsmakten att risktagningeni perioden fram till 2020 och därefter inte är rimlig. Orsaken är att den operativa förmågan inte kan växa i enlighet med de ambitioner Försvarsberedningen har uttryckt. Försvarsmakten framhåller med skärpa att i avsikt att möta händelseutveckling på både kort och lång sikt behöver ett antal grundläggande behov tillgodoses i denna nära period. Detta har dock inte varit möjligt inom de ekonomiska ramarna. Vilket framgår med all tydlighet av Försvarsmaktens redovisning.Försvarsmakt ser behov av att stärka den operativa förmågan i fem steg.

Försvarsmakten har med början 2016 behov av: 

1. Utöka andelen kontinuerligt tjänstgörande personal med cirka 900 personer och att utöka resurserna för materielunderhåll i syfte att öka tillgänglighet och uthållighet. Vidare föreligger behov av en utökad övningsverksamhet för att snabbare höja Försvarsmaktens operativa förmåga. För att balanserat stödja den personella tillväxten föreligger behov av en utökad anskaffning av personlig utrustning. Inom materielområdet föreligger initialt behov av omsättning av kvalificerad ammunition och bekämpningssystem för skydd och verkan till arméförbanden samt utökade vidmakthållandeåtgärder för bibehållen sjöoperativ förmåga.

2. Resurser för livstidsförlängning och omsättning av båtmateriel för bibehållen sjöoperativ förmåga.

3. Resurser för anskaffning av bekämpningssystem till arméförbanden samt anskaffning av standardfordon och sjukvårdsmateriel.

4. Åtgärder för skydd och vidmakthållande i syfte att stärka den luftoperativa förmågan samt anskaffning av verkanssystem för utökad sjöoperativ förmåga genomföras.

5. Åtgärder för redundans och vidmakthållande inom ledningssystemområdet, åtgärder för ökad förmåga för vissa lednings- och underrättelseförband samt omsättning av materiel för hemvärnsförbanden.

 

Först efter det att de fem stegen ovan genomförs kan på längre sikt, efter 2020, bland annat en utökning av antalet JAS 39E, anskaffning av långräckviddigt robotsystem för bekämpning av markmål till JAS 39E samt ett utökat antal ubåtar prövas. Dessa förmågetillskott behöver genomföras för att öka den operativa förmågan och ge positiva bidrag till tröskeleffekt. Andra system har vid den operativa värderingen i nuläget dock prioriterats högre. Det finns heller inga ekonomiska medel för en utökning av antalet JAS 39E, anskaffning av långräckviddigt robotsystem för bekämpning av markmål till JAS 39E eller en utökning av antalet ubåtar.

Risktagningen består

Med anledning av försvarsöverenskommelsen betonar Överbefälhavaren att ett antal brister i Försvarsmaktens långsiktiga förmåga kommer att omhändertas, men att vissa kvarstår:

“– Detta tillsammans med risktagningen innebär att fortsatta överväganden om svensk försvarsförmåga är nödvändiga. Jag är glad över att man i överenskommelsen också kvitterar detta i och med inrättandet av den så kallade försvarsgruppen.”

Ett medvetet risktagande som ska hållas under observation. En osäkerhet i detta är förstås erfarenheten från de observationsindikatorer som ställdes upp i tidigare försvarsberedningar och som lyste rött under lång tid men negligerades. 

Långtgående militärt samarbete mellan Finland och Sverige är en återkommande option

Sju decennier efter fältmarskalken Mannerheims ord menar Finlands försvarsminister Carl Haglund att omsamarbetet med Sverige går framåt i nuvarande tempo är det inte omöjligt att ha ett gemensamt flygvapen och gemensamma sjöstridskrafter kring 2020. Dock med haken att det kräver en försvarsallians och politiska beslut. I fonden visar opinionsundersökningar att allt fler finländare är positiva till militärt samarbete, och allra mest positiva är de till militärt samarbete med Sverige. 

Men som även gjordes i uppsummeringen av det hemliga svenska-finska försvarsplaneringssamarbetet 1920-1940 varnar Carl Haglund i dag för att själva samtalet om ett samarbete kan leda till en illusion om att förutsättningarna för Finlands försvar skulle ha förändrats. ”Illusion är ett bra ord för att beskriva det” säger Haglund. Vidare menar Haglund att ”själva kärnan har inte förändrats, att Finland är beroende av sitt eget självständiga försvar, och till syvende och sist måste räkna med att vi står ensamma. Man kanvisserligen göra antaganden om vi kunde få militär hjälp i det fall att vi är en del av en större konflikt, men baserat på antaganden kan man inte dimensionera ett trovärdigt försvar”.

Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson uttryckte i media att han gärna ser en gemensam svensk-finsk marin försvarsledning på Östersjön 2023. “Absolut, men vi ska ta det stegvis”, sade Göranson. ”Det är roligt att han sa det, för det visar att det inom den svenska militärorganisationen finns en beredskap att gå vidare”, säger Haglund

Då!

Skitprat! Samvetet talar

Så var även fallet den 22 februari år 1940 när generalmajor Rappe för den svenska regeringen föredrog lägesbild, konsekvenser av och svensk försvarsplanering med anledning av det sovjetiska genombrotten vid Mannerheimlinjen på Karelen i mitten av februari. Rappe argumenterade för att tre arméfördelningar samt understödsförband borde överföras till Finland för att bidra till att stoppa den ryska offensiven. Statsminister Hansson ska enligt Erlanders memoarer i efterföljande sittning med partikamrater ha kommenterat förslaget med orden “djävla skitprat”. Stämningen var spänd och då liksom nu skämdes nog politiken över ett stort antal underlåtenhetssynder. Som bekant hade den svenska Försvarsmakten i princip avvecklats med 1925 års försvarsbeslut. Känns det igen? Fred i vår tid var linjen.Ingen människa skulle väl vilja återupprepa massakern av en hel generation unga män i skyttegravarna under första världskriget!? Hitler, Stalin och Mussolini skulle dock visa på motsatsen. Historien upprepar sig inte men människan och mänskligheten är densamme och densamma.

Nära personliga relationer

När Rappe yttrade sitt förslag fanns det i bakgrunden tjugo års mycket nära professionella relationer och en stark vänskap mellan ledande svenska officerare och finska officerare. Flertalet av dem hade slagits tillsammans under det finska inbördeskriget. Två svenska officerar som senare skulle nå de högsta befattningarna i Försvarsmakten hade gedigen stridserfarenhet från fronten i Finland. Dit hörde Rappe och Ehrensvärd som nu hade blivit generaler och ytterst ansvariga för operationsplaneringen m.m. En planering där Finland gavs en nyckelroll.

Bred intressegemenskap för ett nära samarbete

Det finsk-svenska militära samarbetet i planeringshänseende var omfattande och samsynen gedigen och manifesterad i en bred intressegemenskap. Dit hörde att svenska generalstabsofficerare då liksom nu tjänstgjorde vid Finlands krigshögskolaDetsamma gällde vårt strategiska tänkande. I den år 1930 av Ny Militär Tidskrift utgivna programskriften “Antingen – Eller” gavs Finland i princip betydelsen av att utgöra låset på Sovjets väg mot Sverige. Det innebar att Sverige antingen försvarade sig tillsammans med Finland eller fick finna sig i att ensamt försvara sig efter att Finland besegrats. Som bekant stod Sverige inför just den situationen vid vapenstilleståndet den 13 mars 1940. Tongivande inom Ny Militär tidskrift var Ljung, Rappe och Ehrensvärd. Samtliga med gediget historiskt inympat vapenbroderskap till ledande finska officerare. Finlands sökande efter säkerhetsgarantier bl.a. genom att studera det s.k. randstatsalternativet (Polen och de baltiska staterna) var för Sverige synnerligen negativt då en konflikt i nordöstra Centraleuropa skulle riskera att eskaleras till Skandinavien. Finska och Svenska försvarsledningar kunde istället se fördelar med ett nära, effektivt men inofficiellt samarbete. Vi kan se liknande överväganden i dag mot bakgrund av Rysslands agerande i Ukraina och i projiceringen mot Baltikum.

Dåtidens solidaritetsklausul…

Även de förpliktelser som följde av medlemskapet i Nationernas förbund medförde att den svenska militära ledningen förutsåg att dåtidens solidaritetsklausul skulle tvinga in Sverige i ett med Finland direkt gemensamt försvar vid händelse av Sovjetisk aggresion. I den blivande generalen Rappes bok “Sverige läge. En krigspolitisk studie.” pläderade författaren för ett nära militärt samarbete med Finland och inom ramen för Nationernas Förbunds solidaritetsprogram. En linje som uppskattades hos den finska militära ledningen. Vi kan även här se likheter med dagens överväganden kring nuvarande solidaritetsåtaganden.

Intensifierad hemlig planering bl.a. kring deployering

Under de kommande åren intensifierades ytterligare det hemliga militära planeringsutbytet, bl.a. medarbetsbesök av finska generalstabsofficerare vid Generalstaben i Stockholm. Ett besök som diskuterade förutsättningarna för svenskt militärt stöd. Detsamma gällde kunskapsutbyte med fokus på den blivande Mannerheimlinjen på Karelska Näset (Försvaret av Sverige skulle i denna doktrin börja just vid Karelska Näset). Vid mötet träffade de finska officerarna chefen för fortifikation generalmajor de Champs. Det var m.a.a. samtal sanktionerade på högsta militära beslutsnivå. Vid ett svenskt svarsbesök i Finland av bl.a. de Champs analyserades och bedömdes utbyggnaderna av befästningarna på Karelska Näset samt lämplig deployering, bl.a. urlastningshamnar och anmarschvägar för svensk trupp i Finland.

Samarbetet konstaterades nödvändigt då resurser saknades

Vidare hade Finska försvarsutredningar under mitten av 1920-talet konstaterat att Finland saknade ekonomiska resurser till ett framgångsrikt försvar av det egna territoriet. Samarbete var en nödvändighet. Under samma period infann sig 1926-års försvarsbeslut i Sverige vilket i princip avlövade landet ett försvar.Tanken på randstatsalternativet var förstås frestande för Finland men gemensamma försvarsansträngningar med Sverige framstod ändock som ett mer lockande alternativ. När sedan den finske generalstabschefen Wallenius och hans svenske kollega Hamnarskjöld under år 1927 besökte varandra vid två tillfällen började samverkan ta allt tydligare form. Vid besöken konstaterades att det behövdes 13 divisioner för att kunna hejda ett sovjetiskt anfall. Finland kunde mobilisera åtta divisioner varvid Sverige borde bidra med fem divisioner. Till saken hör att Sverige efter 1925 års försvarsbeslut endast hade fem divisioner (fördelningar) tillgängliga.

Fragmentariskt svenskt försvar den 9 april 1940

Jag har i en tidigare bloggpost beskrivit hur mediokert dessa i sig var utrustade när Tyskland anföll Norge den 9 april 1940. Även om Sverige delvis hann avbryta demobiliseringen av de förband som hade varit förlagda till Övre Norrland och som hade ett relativt bättre stridsvärde än andra icke mobiliserade förband så t.ex. saknades i allt väsentligt under fem veckor ammunition till de första förband som nådde norska gränsen i Värmland de kommande dagarna efter den 9 april. 

Inflytande i opinion och i väsentliga beredningsprocesser

Under de kommande åren in på 1930-talet blev det allt vanligare med täta och nära besök på generalsnivå. Det skedde samtidigt som det år 1930 tillsattes en försvarskommission som kom att utgöra grunden för 1936 års försvarsordning/försvarsbeslut. Det var ett försvarsbeslut som med ytterligare kompletterande försvarsbeslut skulle nå avgörande resultat på vår försvarsförmåga redan sommaren 1943 och fullt ut önskat resultat år 1949.

En viktig komponent var att kommissionen kom att medge ett betydande inflytande för de officerare som stod nära Ny Militär Tidskrift och också skriften Antingen – Eller. I och med denna personalunion representerad av Ljung och Gyllenkrook kom kommissionen att bereda flertalet av de utmaningar som hade övervägts och analyserats i samtalen mellan de finska och svenska militära ledarskapen. När sedan generalstabskaptenen Adelcreutz (senare överste och chef för den militära underrättelsetjänsten under andra världskriget – vilket är en synnerligen intressant historia i sig) utses till militärattache i Helsingfors och Rappe utses till chef för generalstabens centralavdelning – samtliga tillhörande den inre kretsen kring Ljung och Ny Militär Tidskrift – så hade kretsen av officerare från den svensk-finska kretsen grupperats i för den svensk-finska saken gynnsamma men ej avgörande positioner. 

De hade varit drivande krafter inte enbart för en svensk upprustning utan också för delar i det som kom att inom utrikespolitiken kallas för Stockholmsplanen. Samma plan som övergavs då Sovjet markerade sitt ogillande. De drivande krafterna bakom Antingen – Eller hade i mångt och mycket fått rätt. De hade också haft ett stort inflytande över att medverka till att den svenska upprustningen inte startade senare än vad den gjorde.

Den professionell vänskapens betydelse

De starka professionella vänskapsbandet betydelse i dessa överväganden är förstås svårt att uttala sig entydigt om. Men nog kan det ha haft betydelse för dessa och senare vägval där Sverige till syvende och sidst med en stark folkopinion i ryggen åren1939-40 avsatte motsvarande två års finska försvarsbudgetar till Finlands försvar, skeppade över ett stort antal fältartilleri och handeldvapen med betydande volymer av ammunition, bidrog med en flygflottilj samt utrustade och deployerade en frivillig division till försvaret av finska Lappland.

Dessa professionella fritänkare hade fått ett stort genomslag i svensk försvarspolitik för lång tid framöver. Deras kraft och resultat levde kvar i det svenska försvaret åtminstone till 1968 års försvarsbeslut. Länge levde Sverige på den materiell och de doktriner som prövades och bereddes av professionen bakom Antingen – Eller.

Gynnsamt men inte avgörande inflytande när politiken tog över kommandot

Som framgår av statsminister Hanssons reaktion så hade de en gynnsam men inte ett avgörande inflytande över hur långtgående det finsk-svenska samarbetet skulle bli. Eller för att citera den som kom att ha det avgörande inflytandet inför statsminister Hansson nämligen partikollegan (och den efter kriget blivande utrikesministern) Undén: “En försvarsallians med Finland är bra nära besläktad med att begå självmord i fruktan för döden”.

Så var alltså läget denna februaridag 1940 mitt under vinterkrigets avgörande skeenden. Det andra världskrigets andra år. Två månader innan även våra grannar Norge och Danmark skulle hamna i krigets förstörelse.

Samarbeten mellan igår och i dag

Missioner

Samarbetet mellan Sverige och Finland tog sig många uttryck under efterkrigstiden och det kalla kriget samt i perioden efter det kalla kriget. I den senare delen är framförallt samarbetet i internationella missioner det som de många i dag kan relatera sig till. Dessa genomfördes under en period och i ett sammanhang där hotbilden i Skandinavien bedömdes ha minskat så till den grad att Sverige gjorde en strategisk paus i krigsplanläggningen samt i princip skalade bort såväl skalskydd som bröt bort tröskeleffekten. Det är en tid som i mångt och mycket påminner om 1920-talet. Istället för orden “aldrig mera krig i vår tid” kännetecknades de internationella missionerna av orden “vi försvarar Sverige bäst i Afghanistan”. Till syvende och sidst var detta i bästa fall en möjlighet att omstrukturera försvaret till en inriktning och ett innehåll av expeditionskår. I bildsättningen beskrivit som ett försvar som skulle vara gripbart här och nu. I realiteten en expeditionskår gripbar här och nu, men funktionsduglig fullt ut först efter åratal av kompletteringar i allt från personligt skydd till Medivac.

Men en kanske mer okänd sida av vårt finsk-svenska samarbete efter andra världskriget och fram till kalla krigets slut är att det byggde på ett genomgripande förtroende – ett förtroende på personnivå. Inte olikt det samarbete som växte fram under 1920-30-talen.

 

Stay behind

 

Den i Finland baserade Stay-behind organisationen hade starka band till Sverige. Ett av dessa samarbeten avsåg att finska piloter skulle utrustas med svenska Drakenplan. I detta syfte förrådsställde Sverige ett stort antal Drakenplan som annars skulle ha destruerats. I samma syfte utbildade Finland betydligt fler stridspiloter än vad landets numerära flygvapen kunde antas behöva. Huruvida Sverige, vid en europeisk konflikt där Finland hade dragits in i krig med Sovjet, även denna gång hade förklarit sig som icke krigförande part (alltså inte neutral) lär vi ju av förståeliga skäl inte få veta. Men om konflikten hade inneburit ett direkt hot mot Sverige hade sannolikt Drakenplanen överlåtits till Finland. Mot bakgrund av erfarenheterna av vår mellankrigshistoria kan vi nog inte vara absolut säkra på att avtalet hade hedrats om intressena hade divergerat på politisk nivå. Kommendören Valtanen vid Finska försvarsmakten har lämnat en intressant redogörelse, bl.a. med referensen att han talade med dåvarande ÖB Bengt Gustafsson i ämnet. 

 

Svensk brigad till Åland

Men det kanske räcker med ett ytterligare exempel för att visa att vårt samarbete har varit konstant och stabilt över tiden. Svensk trupp skulle vid en militär konflikt mellan Sovjetunionen och Finland i förebyggande syfte inta Åland. I Överbefälhavarens operationsorder 1967 avdelades 16.fördelningsstaben och en brigad (omkring 5 000 man) att grupperas i trakten av Gävle ”för särskild användning”. Försvarshistorikern Thomas Roth tolkar detta som att målet för denna brigad var Åland. Dåvarande ÖB Bengt Gustafsson anger också att en tidigare operationsledare vid Milostaben i Strängnäs säger sig minnas att militärbefälhavaren hade en sådan beredduppgift. Ett besättande av Åland hade förstås krävt ett samråd med Finlands regering. Dessförinnan hade förstås krävts även ett djupare och strikt militärt planeringssamarbete involverandes en mycket begränsad krets av befattningshavare. Det senare mot bakgrund av Finlands dåvarande vänskaps-, samarbets- och biståndspakten med Sovjet. Ett Sovjet som kunde tagit en dylik planering som intäkt för utlösande av samtal om VSB:s utlösande. 

Svenskt – USA sonarsystem i skärgården

Vi vet också att Sverige och USA efterhand utvecklade avancerade sonar- och lyssnarsystem i den åländska skärgården. I grunden ett agerande som hade bäring på de fem gemensamma genomförandeplanerna som utarbetades för omedelbart militärt samarbete vid ett sovjetiskt anfall mot Skandinavien och däribland Sverige. Den svenska planeringen var extremt sekretessbelagd, precis som samarbetet under 1920-30-talen. Endast ett ytterst begränsat antal befattningshavare var insatta i delar av dessa planer.

Samverkan mellan Amfibieregementet och Nylandsbrigaden

Det finns också flera intressanta mer öppna samarbeten som kan lyftas fram bl.a. övnings- och utbildningssamarbete med den finska Nylandsbrigaden. I slutet på 1990-talet, inleddes ett bilateralt samarbete mellan svenska Amfibieregementet och finska Nylandsbrigad. Nylandsbrigad är en del av finska marinen och är Finlands enda svenskspråkiga förband. Nylands brigad är ansvarig för utbildningen av Finlands kustjägar- och kustförsvarstrupper. Till en början genomfördes samarbetet i huvudsak mellan förbandens respektive kustjägarkompanier där man genomförde gemensamma utbildningar och övningar.


Svensk – finsk gemensam amfibiestyrka tar form


Erfarenheterna av samarbetet var positivt och utvecklades senare till att omfatta hela förbanden med en målsättning att utvecklas mot en gemensam amfibiestyrka för att lösa uppgifter inom ramen för krishanteringsoperationer. En Svensk-finsk amfibiestyrka började ta form, och benämndes Swedish Finnish Amphibious Task Unit (SFATU).


Gemensamma utbildningar och övningar


Gemensamma utbildningar och övningar har bedrivits både i Sverige såväl som i Finland. Vid övningar har fokus varit på att utveckla en gemensam taktik, stridsteknik och att hitta rätta metoder för att leda förbandet i olika uppgifter inom konfliktskalan. Andra viktiga mål har varit att hitta gemensamma former kring orderuttryck, taktik, metoder, funktionsprinciper och inte minst säkerhetsbestämmelser. Utvecklingen har omfattat alla nivåer, från den enskilde soldaten till bataljonsnivån.

 

Samförståndsavtal


Genom åren har samarbetet intensifierats och en del viktiga milstolpar har uppnåtts. År 2004, undertecknades ett samförståndsavtal mellan Sverige och Finland, med huvudsyfte att underlätta samarbetet genom att tydliggöra riktlinjer och överenskommelser vid utbildningar och övningar mellan nationerna. Nästa steg togs 2007, då nationerna anmälde respektive amfibieenhet till olika styrkeregister inom EU, Nato och FN. Dessa styrkebidrag har legat till grund för den fortsatta utvecklingen av den gemensamma amfibiestyrkan.


Scenarioövningar och målsättningsdokument


Sedan 2009 har Sverige och Finland studerat hur man skulle kunna utnyttja våra försvarsmakter gemensamt i olika scenarier. Samarbetet har fram till nu enbart rört fredstidInom ramen för utvecklingen av den svensk-finska amfibiestyrkan, har det sedan hösten 2013 pågått ett revideringsarbete gällande målsättningsdokument för enheten, benämnt Swedish Finnish Amphibious Concept 2014. Dokumentet utgör en grund för organisatorisk, taktisk och förmågemässig utveckling av Swedish Finnish Amphibious Task Unit. Dokumentet är ett ramverk för utbildningar, övningar och insatsförberedelser. Den beskriver dessutom vad förbandet är dimensionerat för, det vill säga vilka uppgifter SFATU ska kunna lösa.

Dokumentet kan cheferna för de respektive förbanden revidera när så önskas. Även detta samarbete mellan Sverige och Finland kännetecknas av nära personliga relationer mellan involverade befattningshavare. Den 24 mars undertecknade chefen för Amfibieregemente, överste Peder Ohlsson och chefen för Nylands brigad, kommodor Olavi Jantunen, varsitt målsättningsdokument.

Både Peder Ohlsson och Olavi Jantunen, uttryckte att de kände att det finns ett tydligt politiskt stöd i det fortsatta arbetet med utvecklingen av den gemensamma amfibiestyrkan.

”– Det här är ett ytterst viktigt samarbete ur många aspekter, bland annat att vi kan stödja varandras förbandsutveckling. I Finland används ofta vårt svensk-finska samarbete som ett bra exempel på ett lyckat koncept, sa Olavi Jantunen.


NRF/RFP


Under hösten 2013, gavs klartecken att gå med i Nato snabbinsatsstyrka (NRF/RFP) – en allsidigt sammansatt enhet som med kort varsel ska kunna sättas in över hela världen. Ett svenskt deltagande sträcker sig från 2014 till 2016, där regeringen har lämnat förslag på olika förbands deltagande. För Amfibieregementets del, föreslogs ett amfibiekompani under 2015 (NRF15). Finland har sedan tidigare anmält sitt deltagande med sin amfibieenhet och genomför planering och förberedelser för ett deltagande i NRF15. Respektive länders anmälda NRF-bidrag, utgör ett gemensamt styrkebidrag.


I dag?

Fördjupat försvarssamarbete

Efter åratal av mer eller mindre officiellt samarbete utformades under 2014 en handlingsplan om ett fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och Finland. Handlingsplanen handlar om hur länderna ska utveckla det försvarspolitiska samarbetet och syftet är att stärka säkerheten och den militära förmågan i respektive land. Detta genom att exempelvis förstärka samarbetet om övningar, utbildning och träning, luft- och sjöövervakning samt genom gemensam användning av grundläggande infrastruktur. Även möjligheterna att utveckla gemensamma förband till internationella övningar och insatser ska undersökas. Det fördjupade samarbetet ska bland annat bygga på befintliga samarbeten som exempelvis Cross Border Training (CBT). Följdriktigt gav  regeringen I juni 2014 uppdrag åt Försvarsmakten att närmare undersöka hur det svensk-finska försvarssamarbetet kan fördjupas utifrån denna handlingsplan. Beslutet den 19 juni utgör den formella styrningen till Försvarsmakten att genomföra uppdraget i handlingsplanen. Försvarsmakten lämnade den 31 januari 2015 en redogörelse för hur handlingsplanen kan genomföras.

Färd mot Nato?

Dess betydelse för en färd i tangentens riktning till ett Nato-medlemskap lämnar jag i huvudsak utanför detta inläggNatofrågan är ju en klassisk ice-breaker bl.a. ijanuari varje år i samband med Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Låt oss bara antydningsvis konstatera att visst har ett finskt-svenskt samarbete betydelse för ställningstaganden i frågan om ett eventuellt medlemskap i Nato. I den svenska politiska hållningen ingår ett ställningstagande, ett svenskt-finskt Nato-lås, där ett Nato-medlemskap inte är aktuellt tidigast förrän Finland har tagit ställning för ett sådant medlemskap. En anledning äbl.a. oviljan att försätta Finland i en tänkt position där Ryssland skulle se Finland som den enda återstående neutrala parten i regionen och operationsområdet, vilken enligt denna linje skulle öka Rysslands politiska och militära tryck på Finland i sådan utsträckning att i princip en ny finlandisering skulle vara en reell rysk option.

Finsk-svensk tröskel


Sverige och Finland satsar sammanlagt cirka 7,6miljarder euro på försvaret och de satsar på modern utrustning, underrättelser och planeringI mångt och mycket har en av dem, Sverige, genomgått en omfattande förändringsprocess från invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Dock ett insatsförsvar med bristande uthållighet och med ytterst små volymer och i vissa fall i avsaknad av system.


Sveriges markstyrkor har viss spets men saknar uthållighet och volym samtidigt som flottan saknar volym men samtidigt har viss slagkraft med de robotbestyckade korvetterna (ch särskilt korvetterna Gävle och Sundsvall som nu får genomgå renovering och modifiering för att fortsatt kunna användas för bl.a. ubåtsjakt) och de fem u-båtarna som är särskilt anpassade för Östersjöns förutsättningar. Sveriges och Finlands små men effektiva flygvapen har dock över 160 moderna stridsflygplan. Finland har ett starkt artilleri och fortfarande efter pågående nedskärningar 240 000 soldater. Finland har också köpt kryssningsroboten JASSM. Ett vapen som framförallt för de svenska och finska förutsättningarna kan användas för att försvåra en angripares logistik och styrketillväxt, inte minst angeläget vid ett eventuell angrepp på noder som Gotland (dock inte givet att användas mot örlogsfartyg då dessa numera klarar att hantera ett större antal inkommande sjömålsrobotar samtidigt ) men också för att försvåra försörjningen i Karelen vid en rysk maktprojicering där delar av finskt territorium avses lånas för att i nord regla av operationsmiljön i samband med ett anfall i Baltikum, närmast Estland.


Ett visst mått av tröskeleffektstänkande har trots allt ändå funnits kvar i planeringsmiljön, trots omvandlingen till en tankemodul där insatsförsvaret gavs prio.


Finsk-svensk synergi kan höja tröskeln rejält men då måste synergin användas fullt ut


Ett insatsförsvar vars konsumtion inte enbart skulle kunna, om det nu någon gång förverkligas, skapa gripbara förband här och nu utan som också innebär att viss konsumtion enbart lämpade sig för insatsförsvar där men inte hemmaförsvar här. Dit hör GBU-12 (och senare GBU-49). Dessa bomber har en relativt låg kostnad framförallt vad gäller kollaterala effekter och lämpar sig förstås väl inom ramen för t.ex. NBG. Värdet är dock begränsat när vi nu åter ser framför oss bitigare mål. Kraven på stand-off ökar nu exponentiellt med Rysslands expansiva säkerhetspolitik. Den kommande anskaffningen av GBU-39 har också en god stand-off och precision, men liksom GBU 12 och 49 mycket små stridsdelar. Titthålskirurgi med laser har sin nytta men ibland krävs skalpell och rejäla snitt för att åstadkomma verkan i målen. Ett utrustande av JAS 39 med kryssningsrobotar skulle ge avsevärt ökad förmåga att nå verkan i målen, framförallt större mål och på längre avstånd. Tillsammans med redan befintlig finsk förmåga höjer vi tröskeln högst avsevärt för viljan att förverkliga ryska ambitioner i Östersjöns och Baltikums operationsmiljöer. Men det räcker inte med detta.


Effekten av våra insatser är direkt korresponderande med vilka kritiska funktioner som vi väljer att bekämpa hos vår motståndare. Det gäller att finna de mest sårbara funktionerna som har störst betydelse för motståndaren. Proportionerliga vapeninsatser med maximala resultat är förstås eftersträvansvärt. Här blir förmågan till i det närmaste asymmetrisk förd strid direkt avgörande. Den tänkta ryska motståndaren har nu liksom då centraliserade system såväl i teknik, försörjning som ordergivning. Det är deras svaga länk. Men för att nå asymmentriska fördelar behövs just fjärrbekämpningsvapen, t.ex. kryssningsrobotar. Men det räcker inte med förmåga att slå kraftfullt mot mål på längre avstånd, vi behöver också en hög rörlighet och förmåga att undgå upptäckt. Våra resurser är begränsade och vi är beroende av vår smarthet.

Vi har några fördelar även om vi saknar volymer. Vi är ytterst kompetenta på underrättelser, specialförband, stridsflyg, artilleri och ubåtar.  Den senare är sannolikt en plattform som kan användas för betydligt fler vitala uppgifter. En sådan är förstås att utrustas med kryssningsrobotar. Svenska ubåtar i Östersjön utrustade med kryssningsrobotar samtidigt som svenskt och finskt stridsflyg också är utrustade med dito utgör en rejäl tröskelhöjare för en motståndares vilja att agera aggressivt. Med vår synnerligen högkvalitativa underrättelseverksamhet kan vi i god tid, liksom under kalla krigets dagar förbereda målunderlag. Såväl mål på motståndarens territorium som på eget förlorat territorium. Det kan t.ex. gälla delar av eller hela Gotland. Ämnet har analyserats grundligt av Wiseman-wisdom, Skipper, Karlis Neretniks och Statsmannen.


Potentialen för en tröskelhöjning finns där men det krävs att Sverige avsätter resurser


Sveriges försvarsambition mätt i tillförda resurser har minskat över tiden från 2,5 procent 1989 via 2 procent vid millennieskiftet och med dagens uppgifter och förväntad BNP-ökning kommer ambitionen hålla sig kring 1,1 procent kommande år. 

Som framgår av exemplet ovan finns det en potential för en effektiv tröskelhöjning, men i princip samtliga materielprojekt, merparten av all utbildning, stora delar av avvecklingen av infrastrukturen samt hela logistikfunktionen har under lång tid riktats mot målet där borta. Ett mål som byggt på föreställningen att vi försvarar Sverige bäst där borta och inte här hemma.


Det finns delar i insatsförsvaret som naturligtvis kan nyttogöras här på hemmafronten. Det gäller förstås gripbarheten här och nu. Men det förutsätter förstås att den dels förverkligas dels ges volym och uthållighet. Att kunna gripa förbanden här och nu är avgörande för att möta en motståndare som fullt ut agerar enligt den så kallade sjätte generationens logik men för att kunna försvara hemmafronten krävs uthållighet, volym, rendundans och adaptivet som sträcker sig långt bortom en vecka eller två operationsområden. Även om en tänkt motståndare sannolikt lär agera med ytterst preciserade operationer mot våra vitala noder och flöden så är inte dessa noder och flöden så begränsade i antal att de kan ringas in och låsas till två operationsområden.


Om Försvarsmakten skall kunna försvara Sverige krävs en omfattande upprustning vilket förutsätter en rejältillförsel av resurserResurser som tillförs välproportionerat över tio till femton år. Försvarsmakten är mager och även om den behöver ett stort tillskott av omedelbara medel så finns det också gränser för vad den klarar av att ta emot och omsätta i effektiv verksamhet.

 

En av de vitala begräsningarna ligger i logistiken, närmare bestämt i underhållet, reparationerna, utrangeringen osv. Det är vitala flöden och noder som hindrar styrketillväxt såväl i fred som i ofred.


Resurser utan logistik ger begränsad förmåga


En ytterligare försvårande omständighet gäller försvarslogistiken i stort där den nya beställar-utförarmodellen som är central i reformen av försvarslogistiken har blivit försenad med två år. Först 2017-2018 bedömer myndigheterna att reformen ska vara fullt genomförd. 


Sett i ett perspektiv där Försvarsmakten from den 1 januari 2016 skall växla upp i kapacitet är detta förstås en akilleshäl som kan komma att ytterligare försena tillförsel av ny vital materiel. Denna nya försvarslogistiska modell som infördes vids årskiftet har nu tillämpats ytterst begränsat. Såtillvida har Försvarsmakten har endast lagt två större beställningar men dessa har inte gjorts enligt det nya arbetssättet i modellen.


Som så ofta när det skapas beställar-utförarorganisationer (det finns sedan tjugo år tillbaka gott om erfarenheter från andra delar av den offentliga sektorn, kanske framförallt den kommunala sektorn som har prövat dessa modeller sedan mittan av 1980-talet) är problemet att renodla ansvarsfördelningen, vilket ju bl.a. är en viktig anledning till att modellen införs. En vanlig erfarenhet är att den organisation som lämnar ifrån sig en funktion, relativt omgående bygger upp en ny liknande funktion framförallt i syfte att behålla helt nödvändig beställarkompetens. 

Liknande situation uppträder nu inom försvarslogistiken. Försvarsmaketen har såtillvida nu bildat ett nytt teknikkontor för den personal och de uppigfter som blev kvar i myndigheten. En av orsakerna är att det krävs specifik kompetens för att ta fram de tekniska kravspecifikationerna och när beställningar av vidmakthållande skall planeras. Statskontoret konstaterar i sin rapport att det föreligger ett stort antal överlappningar i flera gränssnitt mellan myndigheterna Försvarsmakten och FMV. Inom flygverkverksamheten delades Försvarsmaktens tidigare materielsystemkontor mellan myndigheterna. Både Försvarsmakten och FMV har nu ansvar för delar av driftstyrning av materiel, vilket har skapat dubblerade kompetenser.

Vidare konstaterar Statskontoret att det finns en motsättning mellan att beställa materiel på högre systemnivåer och att renodla myndigheterna. Dessa beställningar förutsätter nämligen ett mycket nära samarbete mellan myndigheterna. Dit hör t.ex. löpande kontakt för att precisera innehållet i beställningar och offerter.


Vidare är själva grundförutsättningarna för verksamheten standardsättande. För att Försvarsmakten skall kunna fullgöra sina mest grundläggande uppgifter, dvs. helt enkelt fungera operativt, krävs kompetens i att genomföra främre underhåll – insatsnära logistik – och även bakre underhåll. Förbanden behöver altså själva utföra visst underhåll som annars var tänkt att utföras av FMV. Kompromissen i dag är att Försvarsmkten sköter den främre logistiken. 


Vidare är Försvarsmakten och FMV oense om vilken modell som skall tillämpas för vidmakthållande av materiel. Det gäller bl.a. att FMV anser att vidmakthållande bör beställas av förbanden tre år i taget. För Försvarsmkten är det en modell som är svår att förena med myndighetens behov av flexibilitet vid snabba omvärldsförändringar. 


Statskontoret anser att det är för tidigt att i dag bedöma Försvarsmaktens beställarkompetens. Däremot pekar Statskontoret på att det finns en uppenbar risk att FMV inte uppnår bästa möjliga kostnadseffektivitet. Materialanslagen uppgår i dag till drygt 16 miljarder kronor. FMV:s produktionskostnader uppgår till 3.8 miljarder, vilket innebär att cirak en fjärdedel av materialanslaget går till FMV:s produktionskostnad. I sammanhanget framhålls att FMV kan ha svårt att beräkna materielens livscykelkostnader vilket är vitalt vid beställningar på högre systemnivåer. 

Statskontoret framhåller särskilt att FMV i dag saknar ett starkt externt tryck för att effektivisera sin verksamhet. Då FMV är en avgiftsfinansierad myndighet omfattas inte FMV av systemet med pris- och löneomräkning på samma sätt som anslagsfinansierade myndigheter. Eftersom Försvarsmakten är skyldig att anlitas FMV så utsätts inte FMV för den konkurrens som det skulle kunna innebära om Försvarsmakten kunde välja annan utförare. I sammanhanget lyfter Statskontoret fram att flera stora inköpsområden inte har inkluderats i arbetet med minska inköpskostnaderna. 


Avslutningsvis konstaterar Statskontoret flera avgörande brister i de institutionella ramarna och systemen. Relationen mellan de två parterna är inte reglerad.  Rimligtvis bör en långsiktig relation i den nya styrformen ges en övergripande reglering där ansvarsförhållandena slås fast. Vidare behöver viktiga förhållanden preciseras i samordningsavtal. 


Andra nedslag handlar om att det saknas mål och nyckeltal för försvarslogistiken, svårt att spåra besparingar till förbanden, betydande omställningskostnader, det behövs ett renodlat anslag för vidmakthållande samt ett gemensamt systemstöd. 

Statskontoret konstaterar sammanfattningvis att reformen sysfte inte har uppnåtts men att den har haft flera positiva effekter, bl.a. har ansvarsfördelningen mellan myndigheterna blivit tydligare och dubbelarbetet minskat. Statskontoret framhåller dock särskilt att stora utmaningar återstår!


Vilka resurser skall tillföras?


Försvarsmakten, Riksrevisionsverket och FOI har i sina respektive analyser dragit slutsatserna att verksamheten i runda tal saknar cirka 3-5 miljarder kronor per år, som mest 17 miljarder för perioden. Politiken anslår 10.2 miljarder totalt. En konsekvens är förstås att det blir den nära tidshorisonten och verksamheten här och nu som blir gällande, dvs. drift i dag prioriteras på bekostnad av nödvändiga materielinköp vilka skjuts upp på framtiden.

 

Visst var situationen bitvis liknande under invasionsförsvarets dagar när försvaret ända in på 1990-talet bitvis, framförallt inom infanteriet, levde på den materiel som hade anskaffats 1940-1968. Särskilt frekvent åskådliggjort i samband med krigsförbandsövningar där materiel succesivt roterades mellan beredskapslager och övning och därmed över tiden nådde en förslitning som mycket väl i ett skarpt läge hade kunnat få ödesdigra konsekvenser då materiel hade nått utmattning efter några få dagars operativ tjänst. Samtidigt var det den ekonomiska realiteten och förstås en nödvändighet att även använda materiel som med tiden ändå blev omodern och otjänlig den stridsuppgift som den var designerad till.


I dag råder det åter brist på materiel. Det handlar t.o.m. om sådan basmateriel som uniformer och ammunition. Det är en situation som i denna del påminner om situationen för de förband som med början dagarna efter den 9 april 1940 mötte upp vid riksgränsen mot Norge i syfte att utgöra en första enkel gränsvakt mot de analkande tyska förbanden som stred mot de norska förband som bedrev avvärjningsstrider över stora delar av Norge. De svenska förband som nådde gränsen var i många fall endast utrustade med den ammunition som de hade i sina vapen. Först upp till fem veckor senare började ammunition nå fram till förbanden. I dag närmar sig flera materielsystem slutet på sin tekniska livslängd och måste avvecklas eller utvecklas. För att bara nämna två förmågeområden så är situationen ytterst kritisk för såväl ubåtsjakten som luftvärnet. 


Det är mot bl.a. denna bakgrund som Försvarsmakten har begärt cirka fyra miljarder mer per år för att dagensminskning av vår förmåga succesivt skall upphöra.Notera: ”minskningen skall upphöra”. Med en nivåhöjning med fyra miljarder per år kan enligt Försvarsmaktens bedömning försvarsbeslutet från 2009 förverkligas vid 2020-talets (IO 2014 beräknas vara färdigutbildnad år 2023) ingång. Det är alltså en förstärkning relaterad tilomvärlden så som den beskrevs år 2009


Som envar väl känner till har omvärldsläget sedan dess försämrats betydligt och modellen med ett insatsförsvar enligt dåvarande modell ifrågasätts nu i framförallt delar av helheten. Den modell som då eftersträvades är nu inte tillräckligt robust och uthållig, den saknar förmågor och den är inte heller volumiöst i närheten av de behov som behöver täckas för att nå en önskvärd tröskeleffekt gentemot en motståndare.


Ökad verksamhet ställer ökade krav på underhåll och logistik


Försvarsmakten är nu i en uppväxlingscykel där såvälantalet kontinuerligt anställda soldater som tidvis anställda soldater ökar. I alltfler förband ersätts värnpliktiga med nyutbildad och övad personal. En konsekvens är att mängden materiel som används ökar och följdriktigt ökar även kostnaden för materielunderhåll. Eftersom Försvarsmakten inte finansieras fullt ut i förhållande till försvarsbeslutets inriktning och mål prolongeras materielunderhållsbudgeten över tiden 2014-2016. Självklart ökar samtidigt den allmänna prisnivån och i synnerhet prisnivån för försvarsmateriel. Vad som nu händer i cykel är att förbanden inte har råd att använda mer av tillgänglig materiel. Förbandens tillväxt, särskilt inom armén, stannar nu alltså upp. 

Det är inte trångt i porten i sig självt utan det är flödet av resurser som relativt sett sinar vilket nu leder till dels klassiska reparationsköer dels att materiel inte når fram till användaren. Någon full brigad står inte i sikte och likabra kanske det är därför att en delvis brigad som saknar artilleri (Archer skall from år 2016 tillföras utbildade förband. Det är möjligt att soldaterna kommer att finnas men däremot kommer ammunitionen att utebli och detsamma gäller dragbilar m.m.) är förstås detsamma som ett i realiteten obrukbart förband. Att sända ett sådant förband till strid är direkt oansvarigt.


I närtid står nu 1000 fordon i reparationskö. Fordonen behövs i insatsorganisationen men de används inte regelbundet. De står nu i förråd och väntar på att repareras den dag de skulle behövas. Detta är den s.k. insatsorganisationen som skall vara gripbar här och nu. Liksom fordonen i dåtid lär dessa fordon i nutid, om de nu överhuvudtaget rullar ut ur förrådet sannolikt haverera troligen vid minst lämpliga tillfälle antingen i kolonnkörning eller under strid. 

Det är dessa fordon som ingår i den basplatta som nu utgör regerings omedelbara prioritering. Som synes en vital prioritering. En prioritering som krävs för att få igång något så basalt som utbildning och övning av våra befintliga och tillkommande förband. De 10.2 miljarder som aviserats för de kommande fem åren är förstås relativt sett Försvarsmaktens behov ett ytterst begränsat tillskott. Det krävs sannolikt betydligt större tillskott för att realisera denna basplatta. Basplattan är enbart ett försök att hejda den nu minskande förmågan. Basplattan handlar om personlig utrustning (uniformer, hjälmar, skyddsvästar), ammunition, radioapparater, lastbilar och andra fordon. Det är basala områden där det idag råder brister såväl i antal som i att materielen behöver utrangeras eller repareras. Sammanfattningsvis saknas cirka 70 procent av finansieringen av 2009 års försvarsbeslut.


Svenskt finskt samarbete såsom försvarsmakterna föreslår det


Finlands och Sveriges försvarsmakter har under lång tid övat tillsammans. Det nu föreslagna samarbetet avser operativ planering. Det ökar betydligt handlingsfriheten för båda länderna vid en kris eller konflikt.Försvarsmakternas analys omfattar sex fokusområden; marinen, flygvapnet, armén, logistik och materiel, säker kommunikation och gemensamma förband. 


Försvarsmakterna föreslår att samarbetet även ska omfatta kris- och konfliktnivåer vilket ligger i linje med den politiska dialog som pågått sedan 2009.


Nu utökas detta samarbete att omfatta operativ planering och förberedelser för gemensamt användande av civila och militära resurser i flera olika scenarier, inklusive kris- och konfliktsituationer. Operativ planering för gemensamt uppträdande ska vara ett komplement till, men skilt från, respektive lands nationella planering. Samarbetet innebär inte ömsesidiga förpliktelser och ett agerande kräver politiska beslut av respektive lands regeringar.

Såväl Finlands som Sveriges säkerhetspolitik bygger på principen att säkerhet skapas i samverkan med andra.


Vi kan, i försvarsmakternas rapport, konstatera att de ställer sig positiva till det bilaterala samarbetet och ser en tydlig operativ nytta med en fördjupning. Några konkreta exempel från försvarsmakternas rapport: 

• På det marina området har en vision tagits fram där vi återfinner förslaget om en gemensam marin förbandsenhet (Swedish-Finnish Naval Task Force) som är tänkt att ha full operativ kapacitet år 2023. 
• Därtill föreslår försvarsmakterna användande av varandras marina baser och att gemensamma ubåtsjaktövningar inkluderas i övningsplanen. 
• Inom flygvapnet föreslår försvarsmakterna en ökad grad av interoperabilitet mellan det svenska och det finländska flygvapnen med förmåga till gemensamma operationer, gemensamt utnyttjande av flygbaser och gemensam stridsledningsförmåga. 
• På armésidan föreslås också att länderna fram till 2020 ska ta fram ett koncept för att kunna uppträda i ett gemensamt arméförband av brigads storlek. 

En vital funktion är att kommunikation upprättas mellan försvarsdepartementen i Stockholm och Helsingfors. Utbyte av personal mellan respektive departement skall enligt uppgifter från försvarsminister Hultqvist inledas. Lagstiftningen i respektive land skall ses över för att underlätta t.ex. användandet av varandras flygbaser och ankarplatser. Ytterst syftar dessa åtgärder till att skapa en ökad stabilitet och säkerhet i vår operationsmiljö. Förhoppningen är att det finsk-svenska försvarssamarbetet även på sikt kan stimulera och bidra till att stärka det nordiska försvarssamarbetet ännu mera.  Detta är alltså enbart inledningen på ett långtgående samarbete mellan alla de nordiska länderna inom försvarsområdet. Syftet är att stärka ländernas egna försvar, hitta synergieffekter och att främja effektiva lösningar.


Den senaste politiska signalen är unik till sin natur och ger gott hopp

I den gemensamma artikel som försvarsministrarna i Finland, Sverige, Danmark och Island publicerade i Aftenposten i mitten av april 2015 betonas att “ett närmare samarbete i Norden och solidaritet med de baltiska länderna bidrar till att stärka säkerheten  i vår region”. Ministrarna pekar ut flera områden där försvarssamarbetet skall fördjupas. Dit hör fler gemensamma övningar, ökat samarbete i internationella insatser, utbyta av underrättelseinformation, gemensam övervakning av luftrum och ett ökat industriellt samarbete i försvarssammanhang.

Det är alltså samarbeten som väl följer dels innehållet och inriktningen i de finska och svenska försvarsmakternas gemensamma rapport från den 31 januari 2015 dels det underlag till försvarspolitisk inriktningsproposition som Försvarsmakten lämnade till regeringen den 16 decemember 2014. I mångt och mycket sker det en kraftfull markering av övningsverksamhetens betydelse och behov. Det är över tjugo år sedan Försvarsmakten höll en större övning av betydelse för hela ledningssystemet. Det mest betydelsefulla nu är att sparka igång övningsverksamheten – något som Ryssland har utfört i fullskalig storlek i över fem år. Vi behöver omedelbart genomföra flyg, marin och arméövningar. Såväl var för sig som i koordinerade samverkande övningar i operationsområdet Östersjön och Baltikum syftande till tröskelhöjande effekter. De behöver vara dels nationella dels skandinaviska och baltiska där urval av samtliga delar i försvarssystemen ingår.

Mitt i denna vår beslutcirkel återfinns rysk maktprojicering – en aktivistisk projicering mot noder, flöden och tänkta samarbeten och samarbetspartners – står vi upp?


Ryssland har i ord och handling agerat aktivistiskt. Vår egen kommande tillväxt är i sammanhanget ett ytterst modest svar på det alltmer aktivistiska agerande som Ryssland nu gör till sitt signum. Enligt de senaste uppgifterna från  FMV:s underrättelserapport för år 2014 flyttar nu Ryssland fram sina positioner med kvalificerade vapensystem och kärnvapenbärande flygstridskrafter.Totalt handlar det om ökning av de militära utgifterna med 8.1 procent och det är INTE från en låg nivå, utan det är jämfört med förra året. Ett år som präglades av intensiv övningsverksamhet, upprättandet av nya och nygamla baser samt stora materieltillskott. Över 250 nya flygplan och helikoptrar tillförs år 2015 flygvapnet samtidigt som bomplan av typen TU-22M2 uppgraderas. I många avseenden är det en kvalitetshöjning där precisionen ökar markant. Betydelsen av precision skall förstås ses i sammanhanget “den sjätte-generationen”. I takt med att hybridkrigföringen blir allt mer framgångsrik ökar förstås viljan att använda de i denna ingående förmågorna alltmer offensivt. Enbart vetskapen omförmågorna och möjligheten att slå gemensamt mot ytterst delikata mål kommer att påverka en tänkt motståndares ambition och vilja. Det är dessa kvalificerade hot med maktprojicering mot våra flöden och noder som vi behöver skapa en alldeles särskilt uthållig, adaptiv och precis förmåga att möta, nationellt och i samverkan med våra skandinaviska och baltiska värderingsgrannar.

Den ryska informationskrigföringen som ingår i tankemodellen den sjätte-generationens krigföring är centralt kontrollerad, externt utförd och med en omfattande strikt styrning och reglering. Erfarenheterna från de militära operationerna i Ukraina visar att den ryska militära aggressionen var uppbackad av en synnerligen effektiv informationskrigföring, men det var ändå en blek prestation i jämförelse med vad som senare skulle bli fallet i operationerna kring Donbas. I Donbas var informationskrigföringen det huvudsakliga medlet som sedan backades upp av de militära förbanden i form av framförallt lokalt uppsatta i mångt och mycket inkompetenta amatörförband samt bitvis ryska specialförband utan officiella kännetecken. Striderna i Donbas stöddes av rysk informationskrigföring. Först när ryska generaler gick in och styrde upp striderna kunde dessa mer icke-professionella förband nå en taktisk seger i Debaltseve. Samtidigt under hela denna händelseutveckling opererade rysk informationskrigföring på spets med hög effektivitet.Russian Information Warfare Council övervakar, koordinerar och stödjer informationskrigföring.Försvarsmakten och i princip alla aspekter av den ryska staten förmodas stödja de insatser som RIWC genomför. RIWC är uppdelad i åtta underavdelningar vilka i sig i princip täcker hela det ryska samhället och de aktiviteter som kan tänkas förekomma där. Dit hör t.ex. enunderavdelning för civila samhället, motmedel mot informationsoperationer, informationskriscenter, bild- och berättelsesättning etc. Förr kallades en sådan organisation för propagandeministeriet, idag är denna funktion betydligt mycket mer sofistikerad än den klassiska synen på propaganda. Det är en multikompetent verksamhet med stor förmåga att agera i en mulitdimensionell operationsmiljö och med förmåga att slå mot många olika mål samtidigt. I grund och botten är dess mest vitala uppgift att forma den allmänna opinionen både inrikes och utrikes. 

I sammanhanget kan även nämnas en delvis på effektsidan sammanhängande aspekt av informationskrigföringen och det är den elektroniska krigföringen (EW) där andelen modern teknisk utrustning i de ryska EW-förbanden kommer att nå 70 procent år 2020. Nyligen deklarerade ryska talesmän att förbanden genomgår en omfattande process av byte av utrustning till toppmodern spetsteknologi, inkluderande sådan för elektronisk krigföring. Dit hör störsändare, radar och navigationsutrustning, motmedel mot högprecisionsvapen men även kontroll och stödmateriel.Särskild vikt läggs vid Krasuha-20, Murmansk-BN, Borisoglebsk-2, Krasuha-S4 och Svet-KU avancerade markbaserade system för elektronisk krigföring.Ryssland har nu kommit ur startgropen och accelererar kraftfullt på område efter område. Vilja och förmågan finnsFrågan är vilken avsikten är?! Nästa fråga är: klarar vi att möta denna vilja och förmåga om ambitionen avser oss i del eller helhet?

Bland alla dessa indikatorer på ökad rysk aktivism återfinns förstås den direkt säkerhetspolitiska nämligen Rysslands agerande med CFE-avtalet. Därtill kan vi notera hur Ryssland också börjar reagera och agera mot de finsk-svenska ambitionerna till förvarssamarbete. Ett av perspektiven som Ryssland framhåller är att detta samarbete närmast syftar till att förbereda kommande Nato-medlemskap för Finland och Sverige. För självklart utgör ett svenskt-finskt samarbete inget som helst hot mot ett fredligt Ryssland. Däremot utgör ett allt mer samövat och samplanerat Finland och Sverige ett allvarligt störningsmoment i och rentav en tröskeleffekt för ryska aggresiva ambitioner inom operationsområdet Östersjön- Baltikum. 

För några år sedan hade detta långtgående samarbete mellan Finland och Sverige inte fått någon större uppmärksamhet. Med den kraftigt ökade oron kring rysk upprustning och ryskt uppträdande, har satt ljuset även på detta samarbete.  Då i slutet av 1930-talet var det Stockholmsavtalet kring Åland som hamnade i fokus och blev en viktig symbolfråga men också en vital strategisk fråga för Sverige, Finland och Ryssland. I dag är det vårt fördjupade, synnerligen konkreta och snabbt ökade samarbetet mellan Sverige och Finland som drar till sig framförallt Rysslands men också den övriga omvärldens uppmärksamhet.  


Nato kommer att behöva förstärka och försvara sina frontstater – framför allt Estland, Lettland, Litauen och Polen – än så länge utan assistans av de nordiska icke-medlemmarna. Det är i det sammanhanget noterbart att både Sverige och Finland nyligen har undertecknat överenskommelser om ”Host Nation Support” med USA, vilka innebär att USA i ett krisläge snabbt kan skicka militära styrkor dit.


Nyligen meddelade det ryska utrikesdepartementet att de ser på ett finskt och ett svenskt närmande till Natomed “speciell oro”. Uttalandet kom i samband med den av försvarsministrarna i Sverige, Finland, Danmark och Island i mitten av april 2015 publicerade debattartikeln i Aftenposten där de skriver att norra Europa måste förbereda sig på kriser och incidenter på grund av Ryssland. 


Debattartikeln fick även kritik av Finlands president Niinistö som menade att innehållet borde ha redovisats i förväg på presidentens och utrikesutskottets möte. Liknande kritik framfördes av ordföranden i försvarsutskottet Jussi Niinistö som också menade att Ryssland framställdes mycket negativt och att självaskapandet av hotbilder kan bli en självuppfyllelse.  



Oavsett hur detta ärende har beretts inom den finska statsledningen så visar reaktionerna på den kvalificerade fingertoppskänsla som även dagens Finland har att använda sig av i förhållandet till Ryssland. Det är en försiktighet som är djupt nedärvd sedan lång tid tillbaka och präglad av krigens och men också de fredstida politiska incidenterna under kalla krigets dagar. En tid när Sovjets behov och korrigeringar spelade en avgörande roll för finska överväganden inom säkerhets- och försvarspolitiken men också inom inrikespolitiken. 


Återigen ser Ryssland finskt-svenskt samarbete som en utmaning mot sina egna ambitioner. Frågan är förstås om framförallt Sverige denna gång har den politiska viljan och den försvarspolitiska förmågan att stå upp för ett direkt vitalt finskt-svenskt samarbete!? 


Eller väljer Sverige liksom tidigare att återgå till ett mer inofficiellt samarbete? Under vinterkriget var vi inte neutrala utan icke-krigförande. Under efterkrigstiden var vi neutrala men i allra högsta grad synnerligen aktiva och sekreta i de gemensamma försvarsansträngningarna. 


I dag finns inte samma politiska behov av att påvisa en chimär neutralitet. Frågan om inofficiellt samarbete borde egentligen vara passé. 


Det enda rimliga i dag är att fortsätta att kraftfullt, uthålligt, adaptivt och precist utveckla det finsk-svenska samarbetet och fullfölja de ambitioner och den inriktning som redovisas i den gemensamma rapport som den 31 januari 2015 överlämnades av Försvarsmakten och den finska försvarsmakten till regeringarna i Sverige respektive Finland. Men kommer ett fullt ut utvecklat samarbete denna gång att försvåras eller rentav omöjliggöras av bristen på resurser? 



 

 

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Snart är 6000 europeiska jihadister på väg hem…

En något utökad brigad med europeiska jihadister är just nu i Syrien och Irak och begår folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott. Få europeiska stater kan i dag sätta upp en stridstränad brigad. 

Visst är jihadisterna ett hoprafs av diverse olika element. Men tillräckligt många av dem är välmotiverade kompetenta och med förmåga att ställa till kvalificerade problem i sina respektiva europeiska hemländer, såväl enskilt som i grupp. 

Det här är ett samhällsproblem som politiken i Europa har tillåtit växa till sig över lång tid. Dels i vissa fall genom passivitet dels i vissa fall genom direkt kontraproduktiva förebyggande eller motverkande åtgärder. Ofta politiskt önsketänkande bortom den kunskap som numera finns tillgänglig. 

Ett vanligt mantra har varit att det är strukturell diskriminering och rasism som är huvudorsaken till dessa resande stridandes folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott. Därigenom har man förstärkt den bild som dessa – ofta unga män – redan har fått sig återberättad av olika hatmobilisatörer. Denna bild sprids och uppmuntras i flera av de europeiska länder som i nationella och internationella studier samtidigt framhävs som de länder där toleransen är som störst. Dit hör t.ex. Sverige. Motsatsen, dvs där rasismen är som mest utbredd, finner vi bl.a. i just Mellanöstern. 

Lösningen till de utmaningar vi nu står inför ligger inte i att skapa eller spä på samhällets polarisering genom att ytterligare bekräfta fundamentaliska religiös-politiska ideologier och olika återberättade hat- och polariseringsbudskap. Grundproblemen är de återberättade från barnsben inympade och ibland självupplevda berättelserna om orättvisor och egna tillkortakommanden. Avsaknaden av den positiva berättelsen där den egna förmågan lyfts fram och som handlar om att under lång tid bygga självförtroende, skapa egen förmåga att välja väg, självrespekt, respekt och tolerans inför andra, en förmåga att kritiskt granska återberättade orättvisor och hatberättelser samt att hantera upplevda orättvisor eller kräkningar genom att konfrontera med retorik och lag för att i förlängningen gå vidare. Kort sagt förmågan och viljan att utforma sina egna livsprojekt. 

För att åstadkomma skillnad krävs en hela samhällets insats. Det handlar om att ta tillbaka hela ytan, värderingsmässigt och geografiskt i konkret vardaglig närvaro. Skola, polis, arbete, näringsliv, civila samhället, familjer etc. Samhället i bred definition ska finnas på plats och ta tillbaka ytan. En yta som vårt gemensamma samhälle har backat ut från sedan under lång tid tillbaka. Innan denna insikt ingår i insatserna och innan dessa insatser blir uthålliga, adaptiva och precisa så kvarstår grundproblemen som gör det möjligt att rekrytera och motivera unga män att bli resande stridande.

Vi behöver agera och reagera samtidigt. Konflikthärdarna tar inte slut med IS. Nästa våg av resande stridande går till…!?

Vi behöver alltså bryta den långsiktiga trenden i den idelogiska motivationen och den omedelbara tillförseln av resande stridande. Men vi behöver också reagera nu på de som varit där. De har inte enbart begått brott där. De kan även fungera som gärningsmän, inspiratörer och train the trainer här.

Bland åtgärderna kan nämnas:

 – Omdirigera bildsättningen genom att stödja det civila samhälle som arbetar med att möta extremernas berättelse.

 – Utveckla ett nationellt kunskaps- och rådgivningscenter för att förebygga och motverka våldsam extremism. 

– Främja ett starkt samarbete mellan sociala insatsgrupper, hälso- och sjukvård, lokala polisen i nära kontakt med familjer och lokala samhällsledare. 

 – De-briefa och om möjligt de-engagera våldsbejakande extremister, särskilt resande stridande. Denna aktivitet innebär en tydlig signal om att denne är identifierad och uppmärksammad.

 -Låta de de-engagerade våldsbejakande extremisterna, särskilt de resande stridande berätta i sociala medier och i den lokala miljön om de negativa upplevelserna.

 – Stödja de organisationer inom det civila samhället som är beredda att bestrida den lokala ytan och ta samtalen på sociala medier.

 – Utreda och åtala dem som ordnar utbildning av resande stridande. När lagen reformerats behöver vi utreda och åtala även dem som deltar i utbildning och strid.

 – Utreda och åtala de som misstänks för brott i samband med förespråkandet för och genomförandet av våldsbejakande extremism. 

– Utreda och åtala de resande stridande som misstänks för brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser. 

 – Åtala och ge publicitet åt offentliga förundersökningar.

 – Adressera och störa finansiering och logistik.

 – Stödja våldsbejakande extremister, särskilt de stridande att utveckla nya livsprojekt. En eller flera exit för bättre mening i livet. Självklart efter att den rättsliga prövningen är genomförd och eventuella straff verkställda.

Framgång för dessa åtgärder bygger på den politiska viljan:

 – att ta det offentliga samtalet,

 – att finansiera verksamheter som stödjer lokalsamhället, samt

 – att uppfylla en helhetsstrategi – en hela samhället strategi – inklusive rättsliga reformer.

Läs mer:

https://brixski.wordpress.com/2015/03/02/no-go-zones-hos-isis-dar-och-no-go-zones-i-sverige-har-nu-kravs-nationell-samordning/

https://brixski.wordpress.com/2015/02/16/nationell-samordning-bortom-poserande-charader-och-skadespel/

Posted in Defence- and Securitypolicy, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Vad du ska tänka eller hur du kan tänka!?

Reflekterar över värdegrund, dogmer, gemensamma värderingar och handla i chefens anda och vad som skiljer dessa begrepp åt!? 

Skillnaden ligger antagligen i att antingen lära sig “vad man ska tänka eller lära sig hur man kan tänka”. Jag föredrar den sistnämnda linjen, dvs att lära sig metoder, olika tankesystem, analyser, kontexter osv. Dogmer och annan likriktning är jag helt ointresserad av. Jag och många med mig. I en tillvaro som kännetecknas av totalt informationsflöde kan vi nog utgå från att möjligheterna att själv bilda sig en uppfattning sällan har varit så goda som nu. Men frågetecknen hopar sig! 

Går vi ändå mot ett alltmer likriktat samhälle där “vad man ska tänka” prioriteras framför “hur man kan tänka”? 

Istället för att undersöka nytt, ta ut svängarna och våga provocera tankesystem, lära sig att ta offentliga samtal, hantera kritik genom att bli bättre på att hugga ifrån, öka spänsten i argumentationen, ja helt enkelt öka människors egen förmåga att göra sina livsval och försvara dessa val så inskränks vi alltmer till att tänka rätt!?

Ja det är kanske bekvämt för somliga, men det kommer att sluta i ett haveri för oss alla. En märklig dystopisk utveckling i ett av världens rikaste länder. 

Ett land med en oerhört lång tradition av statsindividualism där vi solidariskt gemensamt försäkrat oss inför våra behov av utbildning, omställning av yrke och profession, sjukdom och ålderdom. 

Ett land med en gemenskap byggd på Karlebys samhällsbyggartradition och med en sedan länge inympad grundmurad tillit till våra institutioner och till varandra.

Men vad väntar oss då om vi ägnar vår kraft åt vad vi ska tänka istället för åt hur vi kan tänka!? Vad blir konsekvenserna!? När upphör vi att tänka?

Posted in Democracy and Human Rights | 1 Comment

Radikal research eller research för eliten?

Självbild är det första jag tänker på när jag läser om researchgruppen i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/granskare-som-inte-tal-en-granskning-14461

Vad är det egentligen de kämpar emot eller för? Det de säger sig stå för är ju den linje som de etablerade partierna och media redan driver, t.ex. migrationspolitiken eller till alldeles nyligen försvarspolitiken. Visst de vill ha mer respektive mindre av den linje som redan förs eller har förts. De är alltså snarare en del av maktens förlängda åsikt och linje. Lite extra opportuna och lite extra radikala. Helt klart med en bakgrund i våldsbejakande vänsterautonoma rörelser som enligt Säpo är värre än deras våldsvänner i vit makt rörelsen. Deras samverkan med Expressen och Aftonbladet är följdriktig och egentligen inte särskilt vare sig överraskande eller spännande. Tala om vem du umgås med och vi kan tala om vem du är säger ett gammalt ordspråk. Jo det finns nog en del sanning i det. Researchgruppen själva tillämpar den principen.

Researchgruppen en del av en inympad åsiktselit. Inte särskilt radikalt, inte särskilt banbrytande och framförallt inget för den vanlige knegaren som vill få till en schysst vardag där plikt och ansvar är den dagliga uppgiften.

Nytta, radikal nytta, skulle de däremot göra om de granskade arbetstagares villkor i det globaliserade Sverige, no go zones med en brutaliserad vardag som omöjliggör trygghet och arbete för knegare i dessa områden, en sönderfallande välfärdsstat etc. Men det kräver mer än att kartlägga ett antal individer som i allt väsentligt saknar makt. Åtminstone är deras offer inte i närheten av deras egen makt. Radikala? Knappast. Radikala slår inte på arbetarklassen, utan verkar för att genom uthålligt adaptivt precist reformerande förbättra människors villkor i vardagen. Tråkigt, träigt och tålamodsprövande. Men nödvändigt.

Posted in Democracy and Human Rights | 1 Comment

Rätt trött på det kränkta Mellanöstern…men det finns orsaker till kränkthetsdiskursen

Ett till land i Mellanöstern som känner sig kränkt. Just kränkthet verkar vara en egen mantradiskurs. Varje kritisk hållning uppfattas och responderas på som en kränkning. 

I samhällen som är uppbyggda utifrån den heta klangemenskapen och inte den ljumma frihetliga välfärdsstaten så är förstås kränkthet och reaktionen på upplevd kränkthet en ersättning för avsaknaden av en objektiv kyligt uthållig och precis rättsstat och en levererande välfärdsstat.

I en klanmiljö där rättsskipningen utgår från traditionen, sharian och klanens intressen är varje obesvarad kränkning ett långsiktigt hot mot klanens och individens överlevnad. Att kränktheten är ett reellt begrepp och företeelse i klantraditioner är inte särskilt svårt att förstå. Att sätta sig i respekt genom att omedelbart respondera på en upplevd kränkning är helt enkelt en fråga om överlevnad. Här möts två olika kulturer och samhällssystem.

De skulle ju också kunna vända på det och snarare se det som ett möte mellan två jämbördiga parter som rensar luften. Men det kräver förstås att man klarar att bemöta kritik i sak istället för att vifta med kränkthetsdiskursen. En kränkthetsfilosofi som vi börjat tröttna på och som vi faktiskt inte längre köper. 

Vi talar här om några av världens rikaste och mäktigaste länder med utbredd rasism, politisk-religiös fundamentalism och ett medeltida förtryck av fria människor. Börja med att hantera de riktiga kränkningarna, de av ert eget folk. 

Avstå därefter från den långtgående entrismen och finansieringen av er religiös-politiska fundamentalism och intolerans och rasism i Europa.

Läs mer:

Även Djibouti är kränkt!

http://www.svt.se/nyheter/annu-ett-land-fordomer-wallstrom-sager-att-hon-pekar-ut-muslimer

Det eviga tjatet

http://arbetaren.se/artiklar/det-eviga-tjatet

Debatten om Saudi har saknat nyanser

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/debatten-om-saudi-har-saknat-nyanser_4419717.svd

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment