En handlingsplan mot extremism är i första hand ett kvitto på att samhället redan har mobiliserat vilja och förmåga

Många av landets kommuner försöker sedan några år förebygga och motverka våldsbejakande extremism.

Sigtuna har valt ett förhållningssätt som i korthet utgår från att:
– extremismen växer lokalt hos individer och grupper av individer och 
– dessa inspireras av upplevda och/eller återberättade orättvisor (falska eller sanna), påfallande ofta kopplade till globala berättelser. Berättelserna leds ofta till en politisk eller religiös-politisk kontext.

Insikten om och förståelsen för innehållet i dessa berättelser och deras betydelse för extremismens tillväxt är vital för varje offentlig institution som önskar förebygga och motverka våldsbejakande extremism.
Hittills under hösten har 1050 medarbetare utbildats och senare under våren blir det beslut om Sigtuna kommuns handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Handlingsplanen blir alltså ett resultat av en process där ett stort antal medarbetare men också institutioner, förtroendevalda och organisationer och nätverk i det civila samhället har involverats i framtagandet av vår gemensamma handlingsplan. Planen är dels ett kvitto på deltagande, engagemang och kompetens här och nu dels ett dokument som beskriver en gemensamt framtagen färdväg framåt. Det är att ta frågan om våldsbejakande extremism på allvar.

I dag säger 72% av personalen att de nu vet vad de ska göra om och när de kommer i kontakt med någon som är på väg mot extremism (mot 41% tidigare). Vilja är bra. Förmåga är nödvändig. Kunskap ger vilja och kunskap stärker förmågan i våra insatser mot våldsbejakande extremism.

Fortsättning följer!

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Det saknas fler dimensioner i analysen av påverkansoperationer

Frågan om huruvida Sverigedemokraterna är föremål för Rysslands (RU) påverkansoperationer är angelägen att söka svar på men den är också synnerligen endimensionellt och rudimentärt framställd. Frågans inriktning kan i sig vara en del i påverkansoperationen, dvs. att dra uppmärksamheten till en mer tacksam vrå än där RU verkliga fokus och aktiviteter befinner sig.

Jag skulle bli synnerligen förvånad om inte RU aktivt jobbar med subversion, entrism och andra former av påverkansoperationer gentemot varje vital länk i vårt samhälle dvs. partier, institutioner och aktörer inom civilsamhället som är av särskild vikt och betydelse. Allt annat vore tjänstefel av den ryska administrationen.
 
Men en dimension som hela tiden bortses ifrån är vem som tjänar mest på att det enskilt mest vitala kittet för vårt samhälle – tilliten – eroderar? Framförallt, vem bidrar mest till att den eroderar? Kan det vara den som ständigt blir påkommen med desinformation, halvfakta etc. Desinformation och halvfakta som snabbt kan följas upp och kontrolleras via ett stort antal källor på nätet. Kan det vara den som ständigt upprepar samma beteende? Vad är dennes egentliga avsikter? Förmågan finns ju uppenbarligen. Men vad vet vi om avsikten?

Låt oss en kort stund vända på steken och reflektera över de individer från traditionell media som påfallande ofta levererar inkorrekt fakta vilket i sin tur bemöts och klarläggs på sociala medier vilket ytterligare eroderar tilliten till faktaförvanskarna. Är det enstaka individer i de etablerade medierna som är de nyttiga idioterna? Är det de som omedvetet eller medvetet går hand i hand med subversionen, entrismen och andra påverkansoperationer? Det här är frågor som före detta Överstyrelsen för psykologiskt försvar brukade laborera kring och en av den dåvarande myndighetens slutsatser var att vår media måste vara trovärdig i ett läge av kris eller krig. Trovärdig blir endast den media som obönhörligen håller sig till fakta. Dagens agendasättande medialogik hade sannolikt sorterats under rubriken propaganda och ansett vara kontraproduktiv och möjligen direkt farlig för vårt lands totalförsvar.

Frågan är återigen densamma! Ser vi bara den hand som visas upp? Gamla Sovjet var galant skicklig på påverkansoperationer i tredje och fjärde led. Det är ingen annan skillnad på gamla Sovjet och nya RU än att staten har blivit ännu skickligare och att operationsmiljön är betydligt mer lättillgänglig för dess hanterare och operatörer.

Ett land starkt upptaget av att bevaka värdegrunder så vördnadsfullt att informationen anpassas för att passa in med den förhärskande värdegrunden är också ett oerhört lättillgängligt mål för den som är en professionell påverkansoperationell dirigent! Självbilder som sprids med desinformation eller halvfakta är tacksamma att först bygga upp och sen smula sönder. För den som har avsikt och förmåga. Jag har inte svaren men frågorna måste börja ställas och analyserna utföras.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Ni hade fel och vi hade rätt om konsekvenserna av den förda migrationspolitiken! Dags att se framåt.

…och där kom det till slut! Hedervärt men också alldeles försent. En synnerligen såväl ledande som ansvarig politisk företrädare, fd statsminister Reinfeldts statssekreterare, medger rakt av de oerhört negativa konsekvenserna för hela samhällssystem av den förda icke hållbara migrationspolitiken. Detsamma gäller konsekvenserna för individers tillit till politik och förvaltning. Därtill de oerhört brutala konsekvenserna för migranterna här men framförallt för de med störst behov och som blev kvar där.

Vi var några – Johan Westerholm,  Jonas Andersson, Staffan Danielsson, Widar Andersson, Thomas Gür, Tino Sanandaji m.fl. -som tidigt varnade i analys efter analys för konsekvenserna av den förda politiken. Vi får nu ett erkännande och en rak ursäkt från den befattningshavare som närmast fd statsministern var ytterst ansvarig för politikens initierande och genomförande. Gott så!

Nu gäller det att fler av våra ledande befattningshavare inom politik och förvaltning inser sitt eget ansvar för den uppkomna situationen och att de tar ansvar för att hantera vårt mest akuta läge nu och de kommande tio åren, men också för långt tid därutöver. Alternativet är att omedelbart lämna sitt uppdrag till mer lämpade individer vilka klarar av att se problemen som de är, analysera problemen och återkomma med konkreta ändamålsenliga förslag till åtgärder. 

Aktivism och dogmer har gjort nog med skada. Att skjuta problem och ansvar ifrån sig t.ex. till landets kommuner duger inte. Vi är bara i början av att skåda konsekvenserna. Nu må svensk politik börja samla sig inför nutidens största utmaning. Det finns ingen väg tillbaka. Det gäller för vårt eget samhälle och våra system och invånare – vi tillsammans – men också för de med störst skyddsbehov. De mest utsatta. De som blev kvar där. 

Nu gäller därför såväl en strikt och korrekt tillämpning av asylpolitiken med fokus på de mest utsatta genom kvotflyktingssystemet. Nu gäller omgående avvisningar av dem som skall avvisas. Nu gäller stöd och hjälp till självhjälp på plats där nöden är som störst och där de med mest skyddsbehov blev kvar. Att återgå till den politik som gällde innan år 2015 är förstås helt uteslutet.

För framtida liknande tjurrusningar av politik och förvaltning vill jag framhålla en gammal ämbetstradition. Den stadfäster objektivitet och integritet för såväl myndighet som dess företrädare. Det är denna långa tradition av såväl institutionell fasthet, överblickbarhet, professionalitet som leverans av resultat som format invånarens tillit till förvaltning och politik. I lojaliteten mot våra institutioner och vår lag ingår förstås varje befattninghavares etiska skyldighet att överväga att reservera sig mot ett beslut och när det gäller en befattning som statsekreterare eller statsråd även ta konsekvenserna och lämna sin befattning om så krävs som följd av ställningstagandet. De avböner som nu görs är hedervärda men de befriar inte vederbörande från ett kollektivt ansvar för de regeringsbeslut de har medverkat till. Det gäller självklart för statsrådet rakt av men i någon mening även för statssekreteraren. Den senare i ett mer moraliskt perspektiv. De gottgör nu i moralisk mening sina göranden och havanden. Många andra har valt att glömma och gå vidare. Tyvärr. 

Låt mig vara tydlig i en slutsats. Många insåg tidigt vart vi var på väg. Vi var några som analyserade och påtalade konsekvenserna. Alltför många valde dock att hålla tyst, att förneka och att låtsas att inte se. Alltför få ropade att kejsaren var naken. Alltför många följde med i nutidens ryggradslösa gruppdynamik och häxprocess med brunstämplar och utfrysning av många människor.

Kom ihåg att det är inte i första hand klokhet att ändra sej. Det är i första dumhet att inte ha förstått. Det är feghet, opportunism och missriktad lojalitet att ha förstått men valt att dra sig tillbaka, surfa med och sen när läget infinner sig rodda sig över till nästa säkra politiska uppfattning. Det är fegt att ha fegat ur!

Läs mer:

De goda föresatserna! Av Mikael Sandström

http://kvartal.squarespace.com/artiklar/de-goda-foresatserna

Vi tog aldrig oron på allvar – Tobias Billström

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/AyJvr/vi-tog-aldrig-oron-pa-allvar

Jag skäms – Mikael Sandström

http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-medarbetare-om-invandringspolitiken-jag-skams/

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence, Social Unrest/Disorder | 3 Comments

Varför såg inte de som hade ansvaret och borde ha sett? Varför såg inte de vad andra såg?

Apropå partiledaren Kinberg-Batras inlägg i dagens Aftonbladet med rubriken “Därför har jag ändrat mig om invandringen”.

Det är förstås starkt att kunna ändra sin ståndpunkt och också ge ett erkännande av de som betydligt tidigare gjorde den korrekta analysen och drog de rätta slutsatserna och som samtidigt hånades och motarbetades på grund av sin rakryggade hållning.

Det är dock sannolikt för sent. Vändningen kom under galgen. Trovärdigheten är låg. Det gäller samtliga partier som stod bakom den förda migrationspolitiken och som sedan i november år 2015 gjorde helt om. Problemen och utmaningarna för vårt samhällssystem är i dag omfattande.

Samtidigt kvarstår fakta att 60 procent av de som tog sig till Europa gjorde det av socioekonomiska skäl och alltså saknar asylskäl (Frontex). Framförallt var det de unga männen som lyckades ta sig hit medan de med störst behov nämligen kvinnor och barn och män med asylskäl blev kvar där i krigets och missärens Mellanöstern. Det var en politik som tillät socialdarwinismen att breda ut sig.

Den förda politiken präglades av en egokär egoism där det var den egna omedelbara kortsiktiga känslan av att göra rätt eller åtminstone göra något som kom att bli styrande för såväl enskilda individer som politiken. De enskilda individerna är lätt att känna sympati och respekt inför men politiken borde ha vetat bättre och agerat korrekt bortom aktivism och snöd egokär synbarhetsegoism.

Många människors reaktion i dag är nog att vi borde ha kunnat förvänta oss mer av våra rikspolitiker när det gäller systeminsikt, systemhållbarhet och framsynt rakryggat ledarskap. Människors misstro handlar nog i första hand om hur det kommer sig att vårt politiska ledarskap lät sig dras med i aktivism bortom hållbart samhällsbärande politiskt ledarskap och humanism på riktigt med verkan i målet.
 
Faktan och analysen med slutsats och konsekvensbeskrivning fanns där framför dem. Varför användes den inte?
 
Varför såg inte de vad många andra såg. Varför såg många andra utanför politiken att kejsaren var naken när de inom politiken som borde ha sett det valde att vända bort blicken. Varför? Förtroendet var högt och förväntningarna var högre än så!

Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/debatt/a/R0zM8/darfor-har-jag-andrat-mig-om-invandringen

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

Varför ska andra avstå sin välfärd för vår skull och vår oförmåga att försvara oss?

Den tillträdande presidenten och administrationen i US ställer som bekant krav på de länder som önskar storebrorsskydd.

Oaktat vad man må anse om Trump så är det förstås en fråga om varje stats grundläggande förmåga att uppfylla samhällskontraktet gentemot sina medborgare. I kontraktet är trygghet och säkerhet i form av såväl yttre som inre säkerhet en grundsten.

Varför ska andra – skattebetalarna i US – subventionera vår säkerhet? Varför ska andra avstå sin välfärd för vår skull? Vill vi inte betala vad det kostar att upprätthålla vår egen och vår nära europeiska omvärlds gemensamma säkerhet då får vi betala alternativkostnaden, dvs. att vi överlämnar kontrollen över vår egen yta till någon annans inflytande och dominans. Det må vara Ryssland etc. (eller förstås även US), men det är vårt val. Ett val eller ett felval som endast vi själva har ansvaret för. Det är vi som väljer graden av suveränitet och integritet.

Det behövs inga djupare analyser för att förstå detta enkla samband. Ett samband som Sverige har förhållit sig till i århundranden. Det behövs inte heller politiska händer som tvår sig från ansvar.  Nu behövs det principiell pragmatism. Antingen betalar vi vad vår suveränitet och integritet är värd eller så är det någon annan som dominerar vårt Sverige och snävar in vår beslutscirkel.

Läs mer:

Trumps krav på Europa

http://www.di.se/nyheter/trumps-krav-kan-spracka-danmarks-valfard/

För fördjupad studie av svensk försvarspolitik 1925-2014 läs gärna bifogade bloggposter. Den första avser 1925-1946/47. Den andra avser 1948-2014.

Inledning

Det tog åren 1936-48 för att få ett rustat försvar förra gången vi hade nedmonterat försvarsmakten. Det var först i augusti 1943 som vi någorlunda hade kunnat utkämpa ett huvudslag mot Tyskland på slätterna vid Enköping/Uppsala. Det först efter att motståndarens kraft succesivt delvis malts ned vid våra omfattande gränsbefästningar. Då hade 60 procent av BNP avsatts till försvarsmakten samtidigt som det fanns en industri som kunde skala upp tex inom varvsindustrin samtidigt som vi kunde stoppa exporten av redan beställd/såld men ej utskeppad materiell och använda denna i försvaret av Sverige.

“En trång systempassage som är av vitalt intresse att lyfta fram är att försvaret och industrin inte hann med att använda de resurser som anslogs, särskilt efter 1938. Mindre än hälften av de extra medel som beslutats av Riksdagen och tillförts försvaret 1938-39 hade omsatts i materiel och manskap. Avstämt mot den krigsorganisation som hade att träda i kraft 1940 saknades ännu materiel för nästan 200 mkr kronor. Eftersom försvaret hade avrustats in absurdum så fanns det inte förutsättningar att snabbt växla upp volym och kvalitet.
En avgörande brist var avsaknaden av officerare samt värnpliktiga, då den s.k. kategoriklyvningen innebar att ca. 200.000 värnpliktiga var outbildade 1939/40.”

En tidlös historia 

https://www.google.se/amp/s/brixski.wordpress.com/2013/12/26/en-tidlos-historia-om-suveranitet/amp/?client=safari

Försvarsbeslut – att agera eller reagera i försvarspolitiken

https://www.google.se/amp/s/brixski.wordpress.com/2014/01/10/forsvarsbeslut-att-agera-eller-reagera-i-forsvarspolitiken/amp/?client=safari

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

När säcken dras åt och IS nedkämpas där då är det dags för rättsväsendet att göra sitt jobb här

Bit för bit dras nu säcken åt och IS med dess livstilskriminella krigsförbrytare, folkmördare och terrorister nedkämpas. 

Eftersom de aldrig har varit och aldrig hade någon ambition att bli riktiga soldater med kod och heder så använder de nu terroristens fega ömkliga träckbeteenden såsom mord på pojkar och män, kvinnor och barn som sköldar osv.

Förhoppningsvis blir flertalet kvar i den jord de så hett eftertraktat. Några kommer dock slinka undan. Det kanske rentav är din granne.

Nu finns dock lagstiftning på plats och resurser tillförs för att förundersökningar och åtal skall möjliggöras. Låt oss påminna om att nu är det rättsväsendets ansvar att göra sin del av jobbet. Utreda,  åtala, döma och straffa uthålligt och precist. År efter år, decennium efter decennium.

Läs mer:
http://www.expressen.se/nyheter/boende-anvandes-som-manskliga-skoldar/
Extremismen kan aldrig stoppas men den skall inte heller gödas

https://brixski.wordpress.com/2016/07/21/extremismen-kan-aldrig-stoppas-men-den-skall-inte-heller-godas-och-faciliteras/
Som de gamla sjunga kvittra de unga

https://brixski.wordpress.com/2016/06/13/som-de-gamla-sjunga-kvittra-de-unga-aven-omar-bateens-far-gav-en-berattelse/
Värderingskampen har enbart påbörjats

https://brixski.wordpress.com/2016/04/20/varderingskampen-har-enbart-paborjats/
Apokalyptisk islamism

https://brixski.wordpress.com/2016/04/13/apokalyptisk-islamism-om-berattelsernas-betydelse/
En ice-breaker

https://brixski.wordpress.com/2016/04/10/en-vital-ice-breaker-mot-extremism-har-nu-fatt-sitt-erkannande/
Daesh är också berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2015/11/26/daesh-ar-ocksa-berattelsen-om-sverige/
De tusen fundamentalistiska nålaticken mot vår yta och mot berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2016/03/04/de-tusen-fundamentalistiska-nalsticken-mot-var-yta-och-mot-berattelsen-om-sverige/
Terrorismens hammare och extremismens nålstick

https://brixski.wordpress.com/2016/03/22/terrorns-hammare-och-extremismens-nalstick-slar-och-sticker-i-dag-i-bryssel-i-morgon-i/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Trygghet och säkerhet är en väljarvinnare när lamellerna lossar

Att förstå att politik skapar konsekvenser och att politiken i sig är ansvarig för dessa konsekvenser

“Lamellerna lossnar i svensk politik” är ett begrepp som jag använt i några år. Avsikten och ambitionen är att försöka beskriva hur de politiska partiernas omgivande miljö nu förändras i allt snabbare takt och att partierna inte är tillräckligt adaptiva inför dessa förändringar. Det brister såväl i aktiv framförhållning som reaktiv korrigering.
  

I grunden handlar det om brister i förmågan att utföra korrekta systemanalyser, dvs. analyser som: “om vi vidtar eller inte vidtar den här åtgärden så inträffar sannolikt det här vilket får följande systemkonsekvens”. Utvecklingen inom politikområdena migration-bistånd, rättsväsende och försvar är kanske de tydligaste exemplen på denna ovilja och/eller oförmåga att göra hållbara uthålliga systemanalyser bortom dogmer och önsketänkande som resulterar i en hjälppolitik som snarare kan kallas för stjälppolitik.

 
Men det handlar också om en ovilja och/eller oförmåga att dels förutse dels följa invånarnas, medborgarnas, skattebetalarnas och väljarnas preferenser och värderingsförändringar. Oförmågan att förutse detta har förstås en nära koppling till oviljan och/eller oförmågan att göra den tidigare beskrivna korrekta systemanalysen. 

Sambandet är enkelt! Invånaren, medborgaren, skattebetalaren och väljaren är den som känner av effekterna och som också får ta konsekvensen av politiska felträffar, bristande eller obefintliga systemanalyser etc. Varje agerande eller icke-agerande kommer att leda till en reaktion. En systemreaktion som den längst ut i kedjereaktionen känner av. Längst därute befinner sig effektmottagaren, dvs invånaren, medborgaren, skattebetalaren och väljaren.

Således är det den förda politiken över tiden som förr eller senare kommer att nå fram till mottagaren. Gissa vad som sker när effekten och effekterna når individen och grupper av individer. Det är alltså inte någon annans ansvar eller fel att motreaktionen blir som den blir. Det gamla uttrycket “som man bäddar får man ligga” är tidlöst och universellt.

Den som stressar system med ett visst input – en viss politik – får också räkna med konsekvenserna vilket bl.a. kan åskådliggöras i fyra nyligen publicerade studier och uppföljningar som handlar om förändringar i:
– väljarnas preferenser/prioritering av hur viktiga olika politiska frågor är
– invånarnas syn på mångfald, samt
– väljarnas valpreferenser om det vore val i dag.

Studierna som indikerar hur lamellerna lossnar

En enskild studie kan visa på förändringar i enskildheter i systemet. Flera studier kan indikera systemets förändring.

Mångfaldsbarometern

I bilagda mångfaldsstudie framgår att 64 procent av de tillfrågade är positiva till mångfald vilket är en minskning med ca 10 procentenheter jämfört med 2014. Enligt studien märks förändringen främst bland kvinnor och de i medelåldern. Detta är en i sammanhanget ny rörelse. Vidare anser en majoritet att nyanlända skall ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige – men notera att de positiva attityderna har minskat från 77 procent år 2014 till 55 procent i årets mätning. Vi kan också se att knappt hälften av respondenterna vill skapa förutsättningar för människor att bevara sina kulturella traditioner, och även här ser vi en tydlig minskning jämfört med 2014. I studien visas hur attityderna bland kvinnor och akademiker, dvs. grupper som annars varit de mest positiva i tidigare undersökningar, visar en negativ trend. Notera särskilt detta. Även om de unga är underrepresenterade i studien och detta faktum påverkar resultatet så är trenden negativ och vi är i början på denna trend.

I studien framgår även att nästan hälften hävdar att alla religioner inte har samma värderingar och de särskiljer då framförallt Islam. Till detta fogas att hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den inhemska kulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Människor från dessa länder anses vara svårintegrerade i samhället.

Utmaning för politiken? Ja! Problem för oss alla? Ja! Beror det på att befolkningen blir alltmer rasistisk? Nej. Är det ett uttryck för rasism? Nej. Beror det på politiska beslut och icke-beslut? Ja.

Det visar sig nämligen att erfarenheterna av att ha kollegor med utländsk bakgrund i skolan eller på jobbet är goda hos 70 procent av befolkningen och stabila över tid. Ju högre utbildning man har desto bättre erfarenheter. Men notera samtidigt att även här har de negativa attityderna ökat något sedan 2014, bland annat bland kvinnor.

Integration (och/eller assimilation som den beskrivs i FN:s flyktingkonvention artikel 34) på riktigt har avgörande betydelse. Politik bör alltså skapa förutsättningar för en integration som möjliggör för människor att mötas. En förutsättning för detta är förstås att det finns jobb, bostäder och utbildning, men också trygghet och säkerhet. Såväl upplevd som reell. Trygghet och säkerhet är även direkt kopplad till tillit. Tillit såväl mellan individer som mellan individ och institution. Förutom låga transaktionskostnader så är tillit det kitt som bidrar till en gynnsam gemenskap, till ett samhälle, vårt gemensamma samhälle.

Yougovs väljarbarometer

I Yougov, Sentios och Inizios väljarundersökningar framgår hur lamellerna lossnar vad gäller t.ex. partiidentifikationen. Väljarens identifikation med ett visst specifikt parti minskar över tiden vilket gör väljaren betydligt mer lättrörlig och ökar sannolikheten för att denne gör sina val utifrån sakpreferens framför partitradition. I de två förstnämnda studierna är Sverigedemokraterna det största partiet och i den sistnämnde ökar de nu kraftigt och är i princip på samma nivå som i januari/februari. Detta sker sannolikt även nu liksom tidigare på bekostnad av Moderaterna och Socialdemokraterna.

“–Mycket arbete återstår inför valet. Vi kommer behöva jobba hårt för att vinna fler väljares förtroende och det gör vi genom att leverera politik som gör att alla som kan arbeta ska arbeta, vi ska stärka välfärden och utveckla den svenska modellen säger en talesperson för Socialdemokraterna. 

Men är det verkligen arbete som väljarna i sig lyfter som den viktigaste frågan? Visst kan vi hävda och även visa på att arbete är en vital grund för såväl individens självförtroende och självförsörjning som för vår samhällsgemenskap. Men är det arbete, bostäder osv som är de politiska frågor som av väljarna numera lyfts fram som allt betydelsefullare!?

Novus studie om de viktigaste politiska frågorna

Enligt Novus studie är lag och ordning den enda fråga som tydligt ökar i prioritering och är nu på en delad fjärdeplats tillsammans med jobbfrågan, landets ekonomi hamnar därmed på en sjätteplats. Sedan mars 2016 har lag och ordning ökat från 33 % till 43 % vilket är en kraftig ökning.

Sedan Novus senaste mätning i juni 2016 är majoriteten av resultaten stabila. Två frågor som har tappat i viktighet sedan mätning i juni är Landets ekonomi som minskat sex procentenheter (från 46 % till 40 %) samt Invandring/Integration som i junimätningen hade 64 % och nu uppnår 61 %. Trots att Sverigedemokraternas generalfråga “invandringen” minskar något i betydelse så kvarstår de som det nya stora partiet. Kan det bero på att Sverigedemokraterna kommit att ses som förtroendeingivande i frågor om lag och ordning, medan Moderaterna och Socialdemokraterna inte anses leva upp till människors normala förväntningar på att dessa två statsbärande ska leverera lag och ordning? Från strikt och korrekt tillämpning av asylrätten via kontroll över Sveriges gränser till återtagande av samhällets kontroll över ytan i våra fjorton högriskområden!?

SCB novembermätning om skillnaden mellan sympati och val
Jag har i analyser i ämnet pekat på att den tidigare moderate eller socialdemokratiske väljaren i påfallande stor utsträckning inte väljer andra partier som t.ex. Sverigedemokraterna för att de sympatiserar med dessa andra partialternativ. De sympatiserar fortfarande med Moderaterna eller  Socialdemokraterna men de väljer bort den förda politiken eller den politik som de uppfattas stå för i vissa sakfrågor.

I juni år 2016 publicerade SCB sin partisympatiundersökning där det framgår vilket parti väljarna står närmast eller sympatiserar mest med. Medan 17,3 procent svarade att de skulle rösta på SD om det var riksdagsval i dag uppgav endast 13 procent att de sympatiserade med partiet. Det framgick även av SCB:s mätning i november år 2015 då 19,9 procent sa sig vilja rösta på SD medan 14,5 procent sa sig sympatisera med partiet. För Socialdemokraterna och Moderaterna var siffrorna de omvända – det är fler som sympatiserar än som vill rösta på partierna

Vem vinner på att lamellerna lossnar? 

Utfallet i dessa fyra studier indikerar bl.a. det jag redogjorde för inledningsvis. Lamellerna släpper. Invånaren, medborgaren, skattebetalaren och väljaren reagerar på politiskt agerande respektive icke-agerande. Det som först fallerar är tilltron till de som hittills skött leveranserna av politik.

När sedan politikområden mottar kritik och denna inte bara återberättas utan också kan bekräftas genom egna upplevelser då släpper lamellerna och väljaren söker reagera på politiken och icke-politiken.

Nya politiska alternativ har nu en rejäl kognitiv öppning hos individer i vårt land. Hittills har Sverigedemokraterna tagit initiativet, mestdels genom att sitta still i båten och låta de etablerade partierna manövrera bort sig.

Notera att individerna under en kort tid belönade Socialdemokraterna och Moderaterna när dessa i och med novemberöverenskommelsen tog kontroll över migrationsfrågan. Emellertid uppfattas de sannolikt inte som tillräckligt förtroendeingivande i frågor om lag och ordning/trygghet och säkerhet. Eller rättare sagt, de motsvarar inte de förväntningar som människor har kommit att projicera på vår politik och våra institutioner under lång tid. Förväntningar som hittills varit en del av vår självbild. Ett land med ordning och reda i allt från idén om gör din plikt kräv din rätt till normefterlevnad i umgänget mellan medmänniskor, oavsett bakgrund och identitet.

Bilden och berättelsen – sann eller inte sann – om icke-kontroll månaderna innan novemberöverenskommelsen lever kvar och spinner över på den i dag såväl upplevda som återberättade känslan av otrygghet och bristande säkerhet. Tillit och förtroende är en primärtillgång i politiken. Den tar lång tid att bygga och går oerhört fort att rasera.

Under tiden agerar nya politiska alternativ för att positionera sig och nå förtroende hos invånarna, medborgarna, skattebetalarna och väljarna. Nyligen bildades Medborgerlig Samling. Det är ett parti som inte har samma uppförsbacke som Sverigedemokraterna har haft. Det blir intressant att följa hur de bygger sin politik och sin politiska plattform. Det är ett ämne för en särskild bloggpost. Men ett tips för alla partier är att omedelbart parera frågor om trygghet och säkerhet. Det är en väljarvinnare. Det är dessutom en grundsten i samhällskontraktet.


Läs mer
:

SD ökar

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23755562.ab

Mångfaldsbarometern

http://www.hig.se/Ext/Sv/Arkiv/Externa-nyheter/2016-10-19-Mangfaldsbarometern-2016—Forandringar-i-opinionen.html

Yougov – det är häpnadsväckande

http://touch.metro.se/nyheter/senaste-matningen-fran-yougov-det-ar-hapnadsvackande/EVHpjs!yuTXf3B0sfPzI/

Novus – väljarnas prioritering

http://novus.se/wp-content/uploads/2016/08/c3f39bd094c0ea44eac17169edccb55e.pdf

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | Leave a comment