Stridsgrupp “Buset” i anfall mot rättsväsendet

I dag konstateras att attacken i Tumba mot en bemannad polispiké utfördes med handgranater. Bara sedan årskiftet har vårt samhälle – vi gemensamt – tagit del av 30 sådana handgranatsattacker…Smaka på den. 30 handgranatsattacker i Sverige!

Antar att vi snart upplever ett i grunden militärt planerat, organiserat och genomfört anfall mot våra poliser. När tillräckligt många ISIS stridande har återvänt, varav några med kvalificerad militär träning och erfarenhet från såväl strid som terrorism, lär det bli en tidsfråga innan dessa i egen trupp eller i nexus med organiserad brottslighet och livsstilskriminella bestämmer sig för utföra ett eller flera anfall mot rättsväsendet. 
Ett anfall för att markera vilka det är som bestämmer i den perimeter som politik och stat nu håller på att backa ut ur bit för bit. 

Flera forskare bl.a. Hegghammer pekar på hur risken för terrorhandlingar – och genomförda sådana med önskat resultat – ökar betydligt bland de som deltagit som resande stridande. Hegghammer visar att en av nio återvändande resande stridande kommer att genomföra attacker med verkan i målet.

Till skillnad mot rättsväsendet så ökar nu motståndarens förmåga i form av antal deltagare i en strid ström. Polisen må vara tekniskt överlägsen men aldrig så överlägsen att de kan vinna striden utan hela samhällets stöd, framförallt politikens och andra myndigheters stöd. Det handlar om att ta tillbaka ytan, perimetern.

Läs mer:

http://www.svd.se/explosion-under-polisbuss-var-handgranat

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

När staten lämnar ytan tar någon annan över!

Jag har skrivit om det vid flera tillfällen. I dag ännu en reflektion på samma tema och utifrån de reportage som nu blir allt mer frekventa och som handlar om otryggheten hos många människor i vårt land. Otryggheten där vi borde känna oss som mest trygga, nämligen i våra hem. 

I dag finns det ett femtontal utländska kriminella nätverk som begår brott i Sverige. Enligt Polisen är 500 av dem från Litauen, 300 från Polen, och mindre grupper från Georgien, Vitryssland, Rumänien och Bulgarien. Totalt bedöms det vara 1 500 aktiva personer från dessa länder som begår brott. Endast fyra procent av t.ex. bostadsbrotten klaras upp. 

Det som förr var en gärning som straffades ytterligt hårt har nu blivit ett dussinbrott med obefintligt straffvärde och för brottslingen en hyfsad lönsam gärning. Det är ett förhållande som direkt eroderar människors trygghet och tillit vilket är allvarligt sett utifrån flera perspektiv.

När staten lämnar ytan tar någon annan över! Det är illa nog. Frågan är hur illa det blir när medborgarna själva börjar ta tillbaka sin egen yta!? För en stat som inte klarar av de mest grundläggande skyddsfunktionerna förlorar efterhand auktoritet. 

Men inte bara det. I Sverige har vi under lång tid betraktat staten som en trygghet, en tillgång, något vi huvudsak har förtroende till. Det är en i världen unik inställning av tillit. Den kan snabbt förändras.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Grundkursen i demokratikunskap!

Varför är det vitalt med en opposition?

Dels är en opposition själva grundstenen i ett demokratiskt system. Utan opposition blir systemet dysfunktionellt.

Dels behöver självklart socialdemokratin en opposition. Den gör att socialdemokratin må stå på tå i alertering. Den gör att socialdemokratin blir bättre. Den gör att socialdemokratin relaterar politiken till medborgarens behov.

Utan en opposition inträder navelskådandet, fokuseringen på ämnen som är heliga kor för partistrateger och rådgivare men som är av begränsat intresse för stora delar av väljarkåren. 

Varje demokrati bygger på benhård konkurrens och tuffa konfliktytor som kan röstas eller förhandlas i sak.

Utan denna konkurrens försoffas partierna och demokratin som system låter snart nya alternativ uppträda och ta för sig i egenskap av opposition. Vi ser det ske i dag i Sverige. Lamellerna har lossnat.

Posted in Democracy and Human Rights | 1 Comment

Ask förtjänar inte all aska nu när roddarna ror så svetten lackar! 

“Vi vill så gärna lita på er, men det går ju inte. Inga uppgifter stämmer ju längre. Jag blir tokig på er. F-n ta er! Varenda människa med ett uns av förnuft känner ju direkt när ni ljuger. Varför gör ni det?”

Det är ett samtal som jag nedtecknat i min dagbok. I december år 2010 dagarna efter Abdulwahabs självmordsbomb vid Drottningatan i Stockholm hörde många människor av sig för att berätta om sin oro, olust, ovilja och oförmåga. Samtalen andades rädsla, ångest, frustration och ilska, men också en förvåning och ett sökande efter trygghet. Ett sökande efter värme, gemenskap, garantier, identitet… Jag har svårt att finna de rätta orden. Men det var en känsla som var synonym med att “jag står ensam. Helt ensam. Det land jag växte upp i med alla dess skavanker men ändå med en grundläggande trygghet och gemenskap finns inte kvar. Är det jag som är ensam eller är det de andra som är ensamma?” Det som uttrycktes grävde sig in i mitt samvete och min bild av såväl mig själv som den miljö jag hittills hade verkat inom. Under flera år hade jag slitit hårt med demokratifrågor och mänskliga rättigheter i ett brett perspektiv. Under lång tid hade jag arbetat med statsråd, statsekreterare och politiska staber som med stor hängivenhet, empati, insikt och djup kunskap i samverkan med sina handläggare och chefer bland förvaltningen hade sökt att finna vägar för bästa möjliga insatser för att nå verkan i målet. 

I december 2010 insåg jag att det finns politik som i mångt och mycket handlar om bildsättning och att få fram rätt berättelse. Fingret i luften i syfte att hamna rätt i en tillfällig utspelsopinion istället för handen bakom örat i syfte att lyssna in vad som ger effekt, kanske inte i dag men i morgon. 

Jag ska återkomma i denna del när tillfället så kräver t.ex. när politiskt ledarskap hävdas men samtidigt i allt väsentligt saknar relevans. Låt mig dock säga att mycket aska har kastats på statsrådet Ask. I någon mening berättigat, men i allt väsentligt oförtjänat. Ask var synnerligen korrekt i att bevaka och företräda rättsväsendets intressen och effektivitet i kampen mot våldsbejakande extremism och terrrorism. Ask ville tillse att t.ex. olika nya förebyggande insatser från nya aktörer och/eller aktörer i nya situationer inte skulle kortsluta eller direkt motverka pågående insatser, såväl samarbeten som motåtgärder. Ett fullt rimligt förhållningsätt som en någorlunda i ämnet insatt förhandlings- och beredningspart inser och förhåller sig till. 

Så gjorde t.ex. statsrådet Sabuni med politisk stab, vilket innebar att ett antal verkningsfulla såväl studier som åtgärder kunde förhandlas fram. Långa tuffa förhandlingar men utifrån en respektfull ömsesidig grund av förståelse. Efterhand förstod Ask att Sabuni hade en seriös inställning till problematiken och utmaningarna. 

Ett alternativt förhållningssätt är förstås att ta det som erbjuds… Kattgruset. Den som framförallt är intresserad av att nå medial touch down väljer den senare delen. Något som förstås också kan uppskattas av enskilda individer i den förhandlande politiska staben på andra sidan. Någon som undrar varför en samordnare mot våldsbejakande extremism inte samordnar? Någon som undrar varför en handlingsplan mot våldsbejakande extremism inte angriper den viktigaste flödespunkten, nämligen den offentliga finansieringen av organisationer som bidrar till polarisering och extremism? Ja, lättjan har sitt pris. Anpasslighet har sitt pris. Mediastrategier har sitt pris. 

Som vanligt är det den enskilde medborgaren, invånaren, skattebetalaren och väljaren som betalar priset för politiskt kappvändande och mediakåthet. Nu roddas det för fullt. De gäller att upptas i gemenskapen, fast nu på andra sidan vattnet. 

Sen har vi de som stått fast vid sina principer varje dag. De som blottat sig genom att ta det offentliga samtalet. De som inte tvekat att hålla sin linje. De som dragit på sig motståndarnas hårda ilska men även roddarnas avvägda inställsamma kalla avvaktande tystnad. 

Dit hör människor med gedigen sakkunskap som Per Gudmundson, Widar Andersson, Thomas Gür, Peter Högberg, Tino Sanandaji, Johan Westerholm, Annika Borg, Carina Hägg, Staffan Danielsson, Ivar Arpi, Nalin Pekgul, ja det är några av de mest raka förkämparna för det fria ordet. 

Sen har vi de som haft modet att rakt av erkänna att de hade fel, att de bidrog till vår tids häxprocesser och individexcesser. En av de som förtjänar all respekt år Ann Charlotte Marteus. Det krävs styrka och integritet rannsaka sig själv och sina handlingar på det sätt som Marteus gjorde våren 2015.

Det de fjärilslätta roddarna nog inte förstår är att vi känner dem väl. Värst är de som hade makten. Särskilt iögonfallande är de som haft makten de senaste åtta åren. Det de inte verkar förstå är att statsråd inte kan reservera sig vid regeringsbeslut. Antingen står  statsrådet bakom beslutet eller så avgår vederbörande innan beslutet. Det finns ingen tredje väg. En för alla, alla för en. Det gäller förstås moraliskt för en hel politisk stab. Ja under förutsättning att denna har en hyfsat väl utvecklad integritet och känsla för etik. Statsrådet är ansvarigt för såväl beslut som icke beslut som borde fattats. Det senare avgörs slutligen i Konstitutionsutskottet. 

Det innebär att den moraliska skuggan hänger över samtliga i den politiska staben. Envar har en möjlighet att lämna uppdraget om linjen inte kan bejakas. 

Somliga av oss menar att även ledande tjänstemän bör be om entledigande om regeringensEdit beslut bryter mot lag eller grundläggande etiska överväganden. Det senare är dock överkurs och irrelevant i denna akt. 

Ja roddarna! Ni vet också vilka de är!

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | 2 Comments

Sökandet efter en unik gemenskap – väljaren signalerar även i Sentio

…och i dag följer Sentio upp med att Sverigedemokraterna når 23,4 procent. Det innebär att det skiljer 0,1 procent mellan Socialdemokraternas 23,5 och Sverigedemokraterna. Sentio är det opinionsinstitut som i de senaste två allmänna valen har prickat nästan exakt rätt på valresultaten för Sverigedemokraterna. Ett åskådliggörande av medelvärde Sentio+Yougov ger Sverigedemokraterna 24,3 %, Socialdemokraterna 23,5 procent och Nya Moderaterna 21,1 procent. Den senare sammanvägningen är förstås enbart ett åskådliggörande och inte en statistisk säker utsaga.

Jag skrev i natt en bloggpost om Edseleffekten. Nu är det dags att även peka på en annan grundläggande problematik som varken Socialdemokraterna eller Moderaterna förmår att legitimera sig i och inför. Jag har vid flera tillfällen skrivit om hur Sverigedemokraterna appellerar till en stark kommunitär önskan hos många väljare. En djupt inympad vilja till gemenskap och sammanhållning. I de samhällsförändringar vi nu genomgår prövas dessa oerhört grundläggande inympade förhållningssätt in i dess beståndsdelar. 

För gången vi gick igenom en motsvarande samhällsomdaning uppstod under tiden och i kölvattnet de partier som hittills i olika omgångar har regerat vårt land. De uppstod ur ett djupt folkligt missnöje och självklart ur andra socioekonomiska förhållanden än i dagens Sverige. Ändock att vi sett utifrån dagens Sverige nu har ett stort antal samhällsutmaningar som måste hanteras gemensamt av politik, näringsliv, civila samhället, grupper av individer, individer och familjer. Många av dessa utmaningar handlar återigen om ett samhälles infrastruktur. Sociala, ekonomiska, tekniska, näringslivs etc utmaningar.

Det sker samtidgt som delar av det politiska samtalet ger ett mycket stort utrymme åt frågor som gärna polariserar oss.  Dit hör de ultraliberala företrädare som rusar hand i hand med postmodernisterna och som egentligen inte alls ser utmaningarna med t.ex. migration, integration, sammanhållning, rättvisa arbetsvillkor, schyssta spelregler på marknaden, etc. utmaningar som ytterst handlar om oss som individer i en gemenskap – ett samhälle – och våra relationer till våra institutioner såsom lagar och rättsväsende, men framförallt relationer till varandra.
Istället för att konfrontera utmaningarna som sådana så är det “bilden och berättelse” som behöver förbättras då mottagaren inte riktigt förstår. I grund och botten är dessa ultraliberaler hand i hand med postmodernister förenade i sin kamp mot gemenskapen, sammanhållningen och den kommunitära känsla som präglar många väljare från såväl höger som vänster. Socialdemokrater såväl som Moderater.
Jag undrar om inte såväl Bommers som Stureplansakademin missat den poäng som docent Trägårdh och professor Berggren beskriver i sin tegelsten Är Svensken Människa – Störst är Oberoendet!? Där argumenterar de för att det samhälle som präglat oss under de senaste sjuttio åren inte var en socialdemokratisk uppfinning i dess grund utan snarare ett väsentligt omsorgsfullt teknokratiskt förvaltande av en under lång tid djupt inympad syn på bondesamhälle, brukssamhället, behovet av gemensam organisering, tilliten till en stat som inte uppfattas som en motståndare utan snarare uppfattas som en garant för var och ens frihet, etc. Ett tillstånd där vi i princip är fria från alla utom just staten som ses som vår försäkrings- och skyddsgaranti.
När förtroendet för denna eroderar då händer något vitalt i hela det system som vi hittills har förlitat oss till. Som om staten har varit vår gemensamma klan…och att vi nu må finna andra tillhörigheter och sammanhang.
Den utmaningen har våra partier inte klarar av att fånga upp och bemöta. En och annan väljare söker nu efter någon som är beredd att ta upp denna handske. 
Sverigedemokraterna har hittills kunnat sitta still och låta detta sökande sluta i en from förhoppning  hos den sökande att Sverigedemokraternakan vara den hamn som eftersöks. 
Det är dags för kanske särskilt Socialdemokratin att erbjuda ett bättre alternativ. Ett trovärdigt alternativ i just denna dimension, sökandet efter vår inkluderande gemenskap. Nostalgi!? Möjligt. Men också en verklighet. En verklighet för många väljare.

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | Leave a comment

Edsel som förebild i svensk politik har just kraschat – SD största parti

“När du väl har sett den, kommer du aldrig att glömma den. När du väl har ägt den, kommer du aldrig att vilja byta.” Ford om Edsel

Det var på sin tid ledorden vid marknadsföringen av den tidens i särklass största försäljningsfiasko, Fords Edsel! Än i dag är i USA Edsel synonymt med fiasko. Orsakerna var flera med bl.a. lågkonjunktur, ny marknad för mer bränslesnåla bilar, allmänna förväntningar som hade trissats upp långt bortom vad som var möjligt att förverkliga, den korta utvecklingstiden i kombination med massiv volymökning gjorde kvaliteten lidande, kostnaderna sköt i höjden och till syvende och sidst ansåg kunderna att bilen var för radikal i design och innehåll. Ingen marknadsföring i världen kan sälja en produkt som i grund och botten av många orsaker är dålig och få kunder av en rad olika skäl inte vill ha. 

Att kommunicera utan att lyssna på kundens känslor i form av rädslor, farhågor och behov samt sakkunskap är ett mycket dåligt koncept för den som vill ha fler kunder. 

Desto mer fascinerande när politiska organisationer såsom partier låter sina experter – som inte är experter på demokrati utan experter på opinionsbildning – i princip göra samma misstag som Ford med Edsler.

I dag presenterar Yougov sin studie där Sverigedemokraterna (SD) anges som Sveriges största parti med sina 25,2 procent jämfört med Socialdemokraternas 23,4 och Moderaternas 21 procent. För en del av oss är det enda överraskande med denna uppgift att det skedde något tidigare än vad vi hade extrapolerat. För egen del gjorde jag bedömningen att det skulle ske i november/december. 

Några särskilt intressanta förändringar är framgångarna såväl på landsbygd som i storstad där opinionen numera är ungefärligen lika stor, samt att även ungdomar i allt större utsträckning attraheras av (SD). Den utveckling vi såg redan i våras, nämligen att (SD) nu normaliseras innefrån fortsätter alltså, fast nu också i andra dimensioner än den ideologiska skalan höger – vänster (i takt med att allt fler moderater och socialdemokrater går in i partiet sker också en förflyttning mot en relativ mitt).

Som redan tidigare framförts av forskare som tex Ekengren Oscarsson och som jag redovisat i tidigare bloggposter i ämnet under hösten 2014 så väljer (SD) väljaren utifrån sina sakpolitiska preferenser.  Det är helt enkelt ett surt stampande önsketänkande att påstå att (SD)-väljaren enbart är en lättledd samhällsmissnöjd och främlingsfientlig individ med fascistoida preferenser bosatt någonstans i utmarken. Potentialen är sett till väljarens preferenser till och med betydligt större än vad som hittills gett utslag i stödet för (SD). Hela 46 procent av de tillfrågade anser att flykting- och invandringspolitiken är den viktigaste frågan just nu. Därefter, tio procentenheter lägre kommer i fallande skala sjukvård, arbetslöshet och skola. Enligt SOM anser i dag 65 procent av de tillfrågade att invandringspolitiken är dålig. Det finns alltså en betydande potential av väljarkåren som (SD) kan fortsätta att exploatera. I nuläget främst genom att inte göra någonting alls utan istället överlåta åt övriga partier att försvara de utmaningar som nu också visar sig i systembrister och systemutmattning. Ser vi på vilka frågor som var prio för de som bytte parti till (SD) efter valet 2014 så svarar den överväldigande delen flykting och invandringspolitiken samt kriminaliteten. Sakpolitiska val, självklart baserade på ett djupt missnöje, men likväl också ett sakpolitiskt val.

Som en fond kommer nu också alltfler rapporter och utsagor från kommuner och landsting som helt enkelt inte längre accepterar det kaos som nu uppstår i planering av skola, sjukvård m.m. när placeringstrycket når över den kritiska nivå där politik och förvaltning inte längre klarar att ge ens ett minimalt rimligt mottagande. I förra veckan tog vi emot 2600 asylsökande på en vecka i ett redan överfullt mottagningssystem och med i andra änden av systemet en integration som kännetecknas av stora brister.

Det som händer sedan lång tid tillbaka är att media, politik och förvaltning håller på att förlora det strategiska inflytandet över berättelser och bilder från framförallt tre politikområden, flykting- och invandringspolitiken, integrationspolitiken och rättspolitiken. 

Det är en erodering av individers förtroende för våra system. En erodering som pågått under lång tid när media, myndigheter och politik helt eller delvis valt att ge ofta starkt förskönande berättelser och bilder av svåra samhällsutmaningar. 

Istället för att genuint lyssna har de valt att försöka sätta berättelser och bilder som helt enkelt inte accepteras av medborgaren, invånaren, skattebetalaren och väljaren. Sannolikt av det enkla skälet att berättelserna och bilderna inte alls känns igen av andra än de som redan är troende i bild och berättelse. Senast gäller detta veckans offentliga samtal om huruvida våldet har ökat eller inte. 

Men här kom motbilderna och alternativa forskaranalyser etc. ovanligt snabbt ut via sociala medier. Kanske ser vi här ett icke planerat eller sammanhållet, men ändock effektivt civilsamhälle organisera sig genom att ta över det strategiska inflytandet, genom att visa på de alternativa motbilderna. Inte enbart som allmänna rykten och mytkatapulter utan snarare genom länkningar till och direkt medverkan av statistiker, forskare m.fl. 

Under allt för lång tid har nog kanske “Edsel” präglat och varit vägledande för kommunikationen med invånarna, väljarna, medborgarna och skattebetalarna i vårt land. Ni ska veta hut och ni ska lyssna för vi vet bäst vad som bäst för er och för Sverige. Rätta in er.Edit

Sett i ett internationellt perspektiv är vår tillit fortfarande hög såväl till varandra som till myndigheter och politiken. Det kan dock ändras snabbt. Tillit tar tid att inympa. Det tar betydligt kortare tid att förlora den. 

Det vi nu ser är att de lossnande lameller jag skrev om i september 2014 nu definitivt har lossnat. Demokratin som system håller nu på att ömsa sitt innehåll precis som vilket komplext system som helst. Det är ett tecken på att demokratin som system fungerar. Antar partierna denna utmaning!?

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | 4 Comments

Statens ansvar för sina invånare är inte ett fritt valt arbete

Konstaterar med anledning av det kraftigt ökande grova våldet i vårt land att svensk politik ofta talar om mänskliga rättigheter men verkar helt oförstående inför att trygghet och frihet från våld och hot om våld är en grundläggande mänsklig rättighet som staten skall garantera alla individer och grupper av individer inom sina egna gränser. Alla individer. 

Samhällskontraktet är inte enbart något allmänt existensfilosofisk etikresonemang utan en juridisk skyldighet. 

Därtill kan vi konstatera att en stat som saknar kontroll över sitt eget territorium kan ifrågasättas utifrån sin själva grundexistens. 

Skyldigheten att värna sina invånare är inget fritt valt arbete! Det är ingen politikens gräddmos eller extrauppgift utan den går före alla andra uppgifter.

Läs mer:

Malmöpolisen om sommarens våldsvåg

http://www.expressen.se/kvallsposten/malmopolisen-om-sommarens-valdsvag/

Dr Tino Sanandaji om BRÅ och DNs statistik över mord och annan brottslighet

Våldet avfärdas på lösa grunder – Thomas Gür

http://www.svd.se/valdet-avfardas-pa-losa-grunder

Extremt våldsamma månader

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2798170-extremt-valdsamma-manader?post_id=10153610617404208_10153610617359208#_=_

Blodet flyter – Johan Westerholm

http://ledarsidorna.se/2015/08/blodet-flyter/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 3 Comments