Ta och behåll ytan!

Vi läser dagligen om de 55 områden där samhället inte längre har omedelbar full kontroll över ytan. Särskilt de 15 områden som är sårbara högriskområden. Det är områden där samhället, dvs. vi tillsammans med vår folkvalda stats institutioner har överlåtit kontrollen över ytan. En yta som tagits över av gäng, klaner, fundamentalister etc. Helt enkelt en abdikation som gör att de som lever och verkar i dessa områden inte åtnjuter samma institutionella rättsliga skydd och säkerhet som landets andra invånare, skattebetalare, medborgare och/eller väljare.

När samhället väl bestämmer sig för att ta tillbaka ytan – vilket vi nog alla hoppas på – så gäller några enkla grundregler. Initialt ta och behåll ytan. Eliminera ledarskapet och omrikta flocken. Knappast raketforskning. Dialog är finfint men först när de ledande busarna har plockats bort, internerats och dömts till långa fängelsestraff. För dialog krävs säkerhet och kontroll samt en part som är intresserad av och motiverad till dialog och resultatet av en dialog. Allt annat är kontraproduktivt och bortkastad tid och eroderande engagemang.

Men finns förmågan och viljan att ta tillbaka ytan? Frågan söker svar i omedelbar handling här och nu.

Läs mer:

Inrikesminister Ygeman om våldet: “Det är för jävligt”

http://www.expressen.se/nyheter/ygeman-om-valdet-det-ar-for-javligt/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Värderingskampen har enbart påbörjats!

De tog i för mycket den här gången samtidigt som alltfler inom media och politik har börjat lyfta blicken och skärskåda bortom den hand som har visats upp. Fler har nått insikt om de nålstick som nu riktas mot såväl individers friheter som vårt styrelseskick. 

Vi talar om de ytterst genomtänkta och verkansfulla nätverk – organisatoriska, ekonomiska och ideologisk-religiösa – som har gjort det möjligt för en mycket lite krets av hard-core fundamentalistiska islamistiska företrädare att sätta en mycket otäck begränsande politisk agenda för vårt politiska samtal. En agenda som accepterats av och även gynnats och förstärkts av media och politik ända tills de senaste dagarna. Det handlar inte om någon genomtänkt verkställd komplott eller annat tramsigt, däremot handlar det om att dessa nätverk fått ensamrätt på verklighetsbeskrivningen och berättelsen om Sverige. De har ägt det strategiska i flytandet. De har kontrollerat ytan.

De uttryck vi ser i Sverige tillhör även i stora delar av den muslimska världen uttryck som i huvudsak utövas av de mest reaktionära. Men det är dessa krafter som under lång tid har tillåtits måla bilden och återge berättelsen av “muslimen i Sverige”. Som om det fanns en bild och en berättelse.

Välkänt, granskat och kritiserat av oss som ägnat betydande kraft åt att redovisa hur myndigheter och politik faciliterar de krafter som hatar våra värderingar.

Nu har proppen gått ur och skynkena dragits isär. Nu blottläggs såväl nätverken som deras värderingar. Dessa nätverk bidrar aktivt till att polarisera vårt land bl.a. genom sitt strategiska inflytande där berättelserna gjuter in människor i parallella samhällen och värderingar. Takfirernas inflytande har varit och är betydligt större än vad som hittills framgått. Vi är bara i början av att nysta i de berättelser som de sprider bland våra ungdomar och unga vuxna, framförallt i våra förorter, särskilt i våra 15 mest sårbara högriskområden.

Det har varit tydligt för var och en som känner till brödraskapets strategi, taktik och operationer. Deras lågintensiva “kokta grodan taktik” har varit framgångsrik. Steg för steg har de åstadkommit tillvänjning för sina handlingar och sina budskap. Det har tagit alldeles för lång tid för media och politik att reagera. Rädslan för att bli anklagad för islamofobi – vilket är islamisternas mest vitala och gångbara taktik i västvärlden – har gjort media och politik ängsliga och fega. Detsamma gäller korgen som är fylld av ordkulor som rasifierade, transatlantisk slavhandel, postkolonialism etc.

Var och en som läst sin historia vet t.ex. mycket väl att under lång tid innan den transatlantiska slavhandeln påbörjades hade över en halv miljon europeer förslavats av nordafrikaner och araber. Den som vet sin historia vet att det var de afrikanska och arabiska slavhandlarna som sålde slavar till den transatlantiska slavhandeln. Den som vet både sin historia och sin samtid vet att slavhandeln pågår just nu i Afrika och i Mellanöstern, kanske mest förkroppsligad i ISIS/DAESH vidrigheter med kvinnor och flickor från erövrade minoriteter. Dessa förhållanden förtar självklart inte på något vis det vidriga i den trafficking som också pågår i Europa och i andra delar av världen.

Men det är den egotrippade statsfinansierade kränkhetstävlingen om vem som har lidit mest som är så ovärdig och onyttig och som följer en fundamentalistisk islamistisk linje i riktning mot polarisering av människor utifrån etnisk, kulturell och religiös identitet. En synnerligen vidrig linje som bara kan beskrivas i ett ord, rasism. Tidlös skit med många namn och klädd i olika skruder, men likväl tidlös skit oavsett vem som syr ihop dess trådar och namnger dess uttryck.

För den som vill förstå och som söker sig till kunskapen om islamisternas och deras nätverks grundläggande taktik har vägen länge kantats av varningssignaler och kännetecken. Ett av de mest vitala är förstås deras anspråk på att representera Sveriges muslimer. Som om en enda organisation eller ett enda nätverk skulle kunna göra just det. Redan där borde politik och media ha reagerat. Få skulle i dag ens lyssna till ännu mindre ta någon på allvar som hävdade att de företrädde alla kristna. Den som hävdade det vore självmarkerande. Detsamma borde förstås gälla för den som hävdar att de representerar landets muslimer. Det är både självmarkerande enögt och rasistiskt stereotypt.

De har försökt nå framgång i alla partier, men miljöpartiet synes ha varit den mest framgångsrika miljön. Nu blev det till slut för mycket även för det partiet. Det ska bli intressant att följa hur miljöpartiet nu avser gå vidare. 

Det ska också bli intressant att följa hur islamisterna väljer att gå vidare. Ligger de och deras nätverk lågt en stund tills uppmärksamheten blåser över eller kommer de nu att analysera möjligheten att bilda ett eget politiskt parti! Problemet för dem är förstås att i en öppen process skulle det bli för genant synbart vilket ytterst begränsat stöd de har. Kommer de att anpassa sig till svensk politiks normer? Ja några lär göra det. Innebär det att de förändrar sina grundläggande värderingar? Ja några lär göra det. Men flertalet lär behålla sina grundläggande värderingar.

Värderingskampen i denna för svensk politik delvis nya dimension har enbart börjat! Nygammal snarare. Den har funnits och finns inom partierna. Nu blir den öppen och synbar, rentav transparent. Gott! Dags att fler plockar upp den kastade handsken. Våra värderingar såsom de uttrycks i de av våra folkvaldas beslutade grundlagar är värda att försvaras i det öppna offentliga politiska samtalet. 

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Apokalyptisk islamism – om berättelsernas betydelse

I dag skriver gästbloggaren Cai Berger om Apokalyptisk islamism – berättelsernas betydelse. Den som behärskar det strategiska inflytandet – berättelserna – behärskar också en del av ytan och därmed individer och grupper av individer.

Cai Berger verkar som pastor i Tensta kyrka och är starkt socialt engagerad i sin stadsdel och hembyggd.

Apokalyptiska föreställningar

Genom åren har ett av mina intressen varit att läsa om och studera olika religioners apokalyptiska föreställningar, specifika för den enskilda religionen och vilka föreställningar som delas och/eller samverkar mellan och inom flera religioner. Judisk, kristen och islamisk apokalyptik är synnerligen fruktbar för denna typ av studium och med den apokalyptisk inspirerade islamism och jihadism som Islamiska Staten bekänner sig till, så är islamisk apokalyptik ett aktuellt och politiskt viktigt forskningsområde. En mycket läsvärd artikel om den variant av islamisk apokalyptik som motiverar Islamiska Staten är The Atlantic’s ”What ISIS really wants” från mars 2015, av Graeme Wood. Artikeln visar på ett förtjänstfullt sätt hur IS/ISIS/ISIL ser sig som en nyckelspelare för den kommande apokalypsen och det kommande paradiset för de sanna muslimerna. Givetvis finns det kritiska synpunkter på den analysen, så som Mehdi Hassan i New Statesman: ”How Islamic is Islamic State?”. Det säger oss att den debatten kommer att fortsätta länge än. Jag vill här ge ett kort bidrag till debatten kring religionens inflytande över apokalyptiska rörelser i ett historiskt ljus.

 

Givet är att det finns flera tidiga ledare av IS som kommer från Saddam Husseins Bathparti och som då var kända ledare av den sekulära regimen. Vi har de livsstilskriminella som tagit värvning hos IS och en allsköns blandning av figurer och motiv för att vara en del av IS. Det finns undersökningar som visar att mer än 25% av Frankrikes unga uttrycker sympatier för IS, vilket betyder att många fler än bara muslimer ger dessa uttryck, vilket har fått en del att använda uttrycket Jihadi-cool som en förklaringsmodell. Det sagt, så är det min mening att vi inte skall underskatta eller förringa den islamiskt ideologiska motivationen hos IS, såväl som ideologin hos deras historiska förgångare som apokalyptiskt inspirerade revolutionära rörelser. Ett ideologiskt motiv förringar heller inte det faktum att även andra motiv kan finnas hos såväl ledning och medlemmar/medborgare i den Islamiska Staten.
 

Det jag vill göra med resten av denna text är att lyfta fram något av islamisk apokalyptisk historia, läsvärda texter och peka på hur det har samverkat genom historien till våra dagar, samt fokuserar på den kanske viktigaste islamiska apokalyptiska traditionen. Jag kommer främst fokusera på sunni-islamiska traditioner och nämna några läsvärda shiaskrifter.
 

Apokalyptik i islams historia
 

Allt från islams första dagar så har det funnits ett apokalyptiskt drag inom religionen. Det är i sig inte konstigt, då perioden för islams tillkomst var präglad av många apokalyptiska föreställningar under och efter de många krigen mellan de bysantinska och persiska sassanid-imperierna. Vid en jämförande studie av judisk, kristen och islamisk apokalyptik från 600- och 700-talen går det att se hur alla tre religionerna delade apokalyptiska föreställningar med varandra och hur dessa användes för att tolka och också påverka politiska skeenden. Det finns skildringar av hur kristna och muslimer i Konstantinopel läste de apokalyptiska texterna från Daniels bok i Bibeln för att veta hur deras framtida krig mot varandra skulle gå.
 

Det är framför några viktiga hadith-samlare som ligger bakom att ha sparat dessa apokalyptiska uttalanden till eftervärlden. En av dessa är Ibn Majah, men den viktigaste av de tidiga samlarna är Nuaym ibn Hammad al-Marwazi. Hans Kitab al-fitan är betydelsefull för att den är en av de tidigaste samlingarna av apokalyptiskt material och att Nuaym var verksam i Syrien och samlade de apokalypser som handlade om Syrien och området däromkring, under islams två första århundraden.
 

Att dessa traditioner ofta handlar om Syrien är intressant då så mycket av nutida islamistisk apokalyptik är fokuserad just på Syrien. Även islams profet hade ett speciellt intresse för Syrien – här uttryckt i Abu Dawuds ord:

 

Narrated Ibn Hawalah:

 

The Prophet (peace_be_upon_him) said: It will turn out that you will be armed troops, one is Syria, one in the Yemen and one in Iraq. Ibn Hawalah said: Choose for me, Apostle of Allah, if I reach that time. He replied: Go to Syria, for it is Allah’s chosen land, to which his best servants will be gathered, but if you are unwilling, go to your Yemen, and draw water from your tanks, for Allah has on my account taken special charge of Syria and its people. (Hadith av Abu Dawud, bok 14, nummer 2477)

 

Efter hand räknades få av dessa traditioner som kanoniska av kalifaten. Det går nog att säga att de själva såg hur destruktiva de apokalyptiska traditionerna kunde bli i händerna på sin tids motsvarigheter till IS, förutom att de kom att tjäna som en politisk-revolutionär utmaning till den rådande makten. Vilket är ett förhållningssätt som vi kan hitta inom den kristna kyrkan också, då apokalyptiska väckelserörelser har varit notoriska i att ställa till förtret för den rådande ordningen och i människors liv.
 

Ibn Katheer’s bok om yttersta tiden är nog den bästa sunni-ortodoxa samlingen och framställningen om yttersta tiden som existerar. Ibn Katheers (1301-1373) bok The Signs Before the Day of Judgement är en kort bok som ger korta kommentarer till de viktiga erkända sunni-traditionerna från Muhammed om den sista dagen. Det går hyggligt lätt att hitta den på nätet för att läsa. Gatupredikanterna, de radikala och apokalyptiska jihadisterna under 1400 år har däremot gärna brukat de andra haditherna till att motivera sig själva och sina handlingar.
 

Ett intressant och banbrytande arbete om jihad under Umayyad-dynastin är ”End of the Jihad State”, av Dr. Khalid Yahya Blankinship, Assistant Professor of Religion at Temple University, USA. Blankinships arbetshypotes är att det finns perioder av jihad för att etablera religionen och islams sociala ordning. Sedan inträder stilleståndsperioder, där den apokalyptiska förkunnelsen växer sig allt starkare för att åter väcka andan för jihad och nya erövringar eller försvar mot yttre fiender. Poängen är att se hur denna rörelse av ebb och flod av jihad och apokalyptik motiveras av tron att den sista dagen är nära förestående. Ett exempel på det skulle kunna vara de s k Mahdi-upproren i Sudan på 1880-90-talen.
 

En egenhet med islamisk apokalyptik är att den är cyklisk, till skillnad från nästan all judisk och kristen apokalyptik, som är linjär. Det betyder att vi genom historien kan hitta flera religiösa messianska islamiska figurer som trätt fram och setts som en Mahdi. Det finns även mängder med föreställningar om vad som skall hända efter att islams variant av Jesus kommer tillbaka till jorden för att döda antikrist, eller Dajjal som han även heter inom islam. Inom judisk och kristen apokalyptik tar nästan alltid historien slut efter att Messias kommit, så inte inom islamisk apokalyptik, utan där kommer denna ebb och flod av religiöst motiverade krig fortsätta ända till dess Allah bestämt att tidens slut är inne.
 

Likt judendom och kristendom så har islam också haft sina asketiska apokalyptiska rörelser som drog sig undan samhället i protest mot den världsliga makten, som de såg som korrumperande av sann islam. Inte sällan var dessa rörelser pacifistiska till sin natur, om än inte alla. I islamisk apokalyptik finner vi många traditioner som kritiserar regimer, aristokrati och stadslivet på ett sätt som historiskt är ovanligt i kristna apokalypser. I dessa traditioner kan vi läsa om hur luxuösa moskéer skall jämnas med marken och föraktet mot lyx och stadsliv har sin motsvarighet i ett enklare och rättvisare liv. I denna tradition av Al-Hurr al-Amili kan vi läsa om det:

 

”When the Qa’im appears he will order the destruction of the minarets and private chambers of the mosques (al-maqasir)… and again: “When the Qa’im appears he will enter al-Kufa and order the destruction of the four mosques until the foundation is reached and will cause them to be ‘a booth like the booth of Moses’.”

 

Amaq-traditionen
 

Den viktigaste islamiska apokalyptiska traditionen är den som kallas för amaq-traditionen. Amaq är ett dalsystem i norra Syrien, nära berget Hims och historiskt en av de mest frekventa platserna för krig mellan muslimer och bysantiner. Amaq är troligen den viktigaste av alla de historiska traditionerna vi kan hitta inom islam eftersom det är den apokalyptiska händelse som vanligen för oss från de rent historiska händelserna till de direkt gudomliga ingripandena. Även kristna och judar har historiskt haft egna varianter av den. Möjligen är Petrusapokalypsen, från 700-talet e.Kr., en variant på denna tradition, där den fientlige härskaren kan vara kalifen. Stämmer det antagandet får vi en spännande infallsvinkel på ett historiskt skeende från den kristna horisonten. Det visar också hur effektiv denna tradition är för att förklara och möjligen också påverka politiska skeenden. Denna apokalyps används även i nutid. Såhär låter apokalypsen i en av de historiska traditionerna:

 

Then the Byzantines will send to you asking for a truce (sulh/hudna), and you will make a truce with them. On that day a woman will cross the pass (in the Tarsus Mountains, the area of the fiercest fighting) to Syria safely and the city of Caesarea in Anatolia will be built (rebuilt). During the truce al-Kufa will be flattened like leather – this because they refused (lit. left off) assistance to the Muslims (i.e. of Syria), and God knows whether, in addition to this desertion (khidhlan), there was another event that attacking them permissible [religiously speaking]. You will ask the Byzantines for assistance against them, and they will assist you, and you will go until you camp [with them] on a plain with hills (marj dhi tulul). One of the Christians will say: “By means of our cross you obtained the victory; therefore give us our share of the spoils, of the women and children.” You will refuse to give them of the women and children, so they will fight and then go and return [to the Byzantine empire] and prepare for the final apocalyptic battle (malhama).

 

Själva grälet som urartar i stridigheter mellan muslimerna och bysantinerna beskrivs mer ingående i en annan tradition:

 

You have only gained victory over them because of the cross, and the muslims say: “Nay, because of Allah and His messenger we have obtained victory over them.” It goes back and forth between them (i.e. the argument, yatadawaluna baynahum), whereupon the Byzantines become angry, and one of the Muslims rises up and breaks the cross.

 

Referensen till att bryta sönder korset är viktig att förstå, då en av de viktigaste roller islams variant på Jesus har att göra då han kommer tillbaka till jorden, är att bryta sönder alla kors och döda alla grisar. D v s att avskaffa det som islam ser som kristen villfarelse av Jesus egentliga lära.
 

En modern variant av amaq som apokalyptisk förklaringsmodell för nutida historia skulle kunna se ut såhär:

 

Från det att Sovjetunionen drevs ut ur Afghanistan till talibanregimens fall strax efter 11 september 2001, finns en koppling från det skeendet till det större apokalyptiska schemat och de messianska krigen under Mahdis ledning, för de som tolkar händelser i ett apokalyptiskt ljus. Vi har en tid då USA samarbetade med olika muslimska grupperingar för att befria Afghanistan från Sovjetisk och kommunistisk kontroll år 1991. En av idégivarna till den globalistiska islamistiska rörelsen, och bin Ladens mentor, Abdallah Azzam, såg Afghanistan som en startpunkt för befrielsen av Palestina och upprättandet av det världsvida kalifatets huvudstad i Jerusalem. Han har skrivit en bok som heter Från Kabul till Jerusalem, som tidigare spelade en stor roll i den globalistiska islamistiska rörelsen.
 

I denna bok populariserar han tanken på Afghanistan som föregångare till det messianska riket och att Kabuls befrielse är första steget till att befria Jerusalem. Tidiga försök att skapa en islamistisk stat misslyckades och det var först under Mullah Omars ledning som den talibanska rörelsen lyckades erövra stora delar av Afghanistan och slutligen Kabul, 1996. Det gav dessutom Usama bin Laden en fristad då han kördes ut från Sudan samma år. Snart utropade sig Mullah Omar till muslimernas emir, amir al-mu’minin. Detta togs först inte seriöst av en majoritet bland islamister. Efter att talibanerna sprängde de stora budhastatyerna i Bamiyan, under hårda protester från hela omvärlden, sågs detta av islamister i hela världen som att Afghanistan var det enda verkligt muslimska landet. Ett land där man fruktade Allah mer än omvärldens fördömanden. Islamister flockades till Afghanistan, som en tillflyktsort, men också en bas för de kommande messianska krigen. Efter att ha nått framgång i flera lokala krig i Asien och begynnande talibanisering i delar av Pakistan, vände islamisterna blicken mot USA och den 11 september 2001 inträffade.
 

Året 2001 har fått en apokalyptisk betydelse utifrån amaq som tolkningsmönster. I en del av amaq-traditionerna finns specifikt nämnt att det är en 10-årig fred som sluts mellan bysantinerna och muslimerna för att strida mot en gemensam fiende, i detta fall Sovjetunionen. Fördraget innebär att USA stödjer muslimernas strid mellan 1979-91. Frågan är vem som skall ha äran av segern. I USA fanns många som såg det som den kristna kulturens överlägsenhet mot den gudlösa kommunistiska. Islamister och andra muslimer såg säkert segern som en bekräftelse på islams sanning. Ur denna situation växer spänningen och efter anfallet mot USA, blir det konflikt mellan ”bysantinerna”, de muslimer som förenar sig med USA mot talibanerna å ena sidan och de ”sanna” muslimerna å andra sidan. I den tradition som återges sägs emiren (Mullah Omar) bli dödad (vilket inte hände) och de trogna svär trohet till en man av Quraysh (Muhammeds stam). Det är tveksamt om detta skall ses som bin Laden, då han inte gjorde några messianska anspråk även om han använde ett apokalyptiskt språk understundom för att förmedla sitt budskap till muslimer, speciellt i linje med Azzams scenario för Jerusalems befrielse och upphöjelse till kalifatets huvudstad. Däremot är al-Baghdaddi från Quraysh och han har som bekant utropat sig till den nye Kalifen.
 

Det går alltså att tolka detta som en förklaringsmodell till varför ”bysantinerna” invaderade Afghanistan 2001, som reaktion på att muslimer slagit till mot symbolen för ”bysantinernas arrogans”, vilket är den amerikanska ekonomiska styrkan efter den 10-åriga freden. Under senare år har många övergett sitt stöd för al-Qaeda, och det kan tolkas utifrån denna tradition som den nödvändiga utrensningen så att bara de trogna finns kvar och för att det skall bli uppenbart att den slutliga segern endast kan komma genom Allahs ingripande. I detta läge kommer allt vändas till seger och flera apokalyptiker har identifierat talibanerna med de svarta flaggorna som skall komma från Khurasan för att stödja Mahdi i hans seger mot bysantinerna/Väst i slaget vid Armageddon. Här ser vi alltså ett försök att kommentera och möjligen påverka de olika politiska skeenden som islamister skapat eller dragit nytta av för sin agenda och som apokalyptiker också ger sin speciella mening. Men, för en del så kan det också vara ett uttryck för civil religion där populära begrepp används för att ge styrka åt kampen för det globala kalifatet.
 

Avslutning
 

En bra bok om nutida apokalyptisk jihadism fram t o m Al-Qaeda skulle jag vilja säga är Prof. David Cook’s bok ”Contemporary Muslim Apocalyptic Literature”. Det är också därifrån jag hämtar ovan beskrivning av en nutida användning av amaq-traditionen. En nutida bra variant på ortodox sunni-apokalyptik i Väst skulle kunna vara Shaykh Muhammad Hisham Kabbanis bok ”The Approach of Armageddon” representerar en nutida sunni-apokalyptik som saknar de radikalas infallsvinkel. Kabbani försöker i sin bok göra en syntes mellan de teologiskt erkända traditionerna om sista dagen och nutida vetenskap för att visa hur islam har ett avgörande ärende till mänsklighetens förståelse av framtiden. Kabbanis betoning är att Mahdi och Jesus är andliga ledare som inte strider med vapen och det särskiljer honom från de radikala och många konservativa islamister. Kabbani var länge ordförande för The Islamic Supreme Council of America. Han tillhör sufiorden Naqshbandi. Kabbani har vunnit ett rykte av att vara en skarp motståndare till fundamentalistisk islam, främst uttryckt i saudisk wahabism.
 

Shia har en något annorlunda inriktning och naturen av shiitisk apokalyptik har förändrats i perioden efter 1979, då shiiter styrt Iran som en religiös stat och haft möjligheten att sprida inflytandet av shia-islam. Khomeini gör en nytolkning av hur shia-islam betraktar den apokalyptiska perioden – från att ha varit en hemlig väntan på den sista imamen, till en betydligt mer proaktiv och våldsbejakande roll för att påskynda ändens tid. Ett relativt nutida läsvärt verk skulle kunna vara Ayatolla Aminis bok ”Al Imam Al-Mahdi – The Just Leader of Humanity”, vilket är en skrift som är tänkt som en dialog med sunni-muslimer och författad som flera dialogsamtal med en sunni-muslim. Syftet är att förklara shia:s förståelse av sista dagen och framför allt al-Mahdis roll. På så sätt ger Aminis bok ett värdefullt bidrag till förståelsen av shia-apokalyptik i förhållande till sunni:s. Ayatolla Amini har i perioder tjänstgjort på en hög nivå i det mäktiga väktarrådet i Iran och har en ledande roll i shia:s heliga stad Qom.
 

En klassisk bok som är oerhört bra och läsvärd för att förstå tankevärlden kring de 12 imamerna är Kitab Al-Irshad, skriven av Shaykh al-Mufid, vars egentliga namn var Muhammad b. Muhammad b. Nu’man al-Baghdadi al-Karkhi. Boken handlar om de tolv ”riktiga” imamerna efter Muhammed med början hos Ali. Boken som helhet ger en spännande insikt i shia:s historieuppfattning, även om det sista kapitlet är av främsta intresse för förståelsen av apokalypsen och som handlar om Imam Mahdi. Shaykh al-Mufid tror jag man kan säga, räknas som en av de viktigaste hadith-samlarna inom shia-islam.
 

Ser vi till de olika konflikter som rasar mer eller mindre öppet i Mellanöstern idag, så kommer vi med jämna mellanrum se hur ett apokalyptiskt språkbruk används av ett antal länder och grupperingar. Det gör studiet av islamisk apokalyptik viktigt för förståelsen av dessa konflikters natur och motiven för de olika positioner som de aktörer har, som använder apokalyptik som förklaringar till sina handlingar, samt att det är en tankevärld som går tillbaka till islams första dagar.
Cai Berger 
Pastor Tensta kyrka

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

En vital ice-breaker mot extremism har nu fått sitt erkännande

I egenskap av chef och huvudman för demokratipolitik (däribland ärenden om extremism) i RK ansvarade jag för att uppdraget mejslades fram och att regeringen beslutade uppdrag till FHS och dr Lars Nicander och dr Magnus Ranstorp.

 Det var en lång och gedigen resa full av motståndsfickor där varje vrå behövde passeras i syfte att få fram uppdraget. Utan ett nära växelvis arbete med statsrådet Sabunis rättframhet och statsekreterare Hallerbys inspiration, målmedvetenhet, lyhördhet och på många sätt goda ledarskap hade det sannolikt aldrig varit möjligt.

Vår avsikt var att göra ett ordentligt avstamp och avtryck för kommande års arbete mot alla former av extremism, men särskilt den då närmast heligt orörbara islamistiska våldsbejakande extremismen. Rapportens framtagande krävde ett omfattande och delvis nyskapande nätverksbyggande, faktagrävande bortom de källor som visades upp och en obändig tro på de som riskerade såväl sin trygghet som karriärer när de bidrog till rapportens underlag och färdigställande.

“I Sverige har dock hotet från den våldsbejakande jihadismen länge tonats ned. När Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos på Försvarshögskolan år 2009 varnade för ökande radikalisering i stadsdelen Rosengård i Malmö möttes deras studie av massiv kritik.

Om man i dag läser om rapporten ser man dock hur förutseende forskarna var. Bland annat poängterade de vikten av att stat och kommun kommer överens om vem som ska ansvara för det förebyggande arbetet.”

Arbetet med rapporten blev den ice-breaker som skapade de reaktioner som gjorde det möjligt att även ge Säpo i uppdrag att särskilt utreda våldsbejakande islamistisk extremism. En rapport som blev offentlig fyra dagar efter att Abdulwahab hade sprängt sig på Drottninggatan en fredagseftermiddag december 2010.

Detta var vid tidpunkten några av de mest vitala grundstenarna för att möjliggöra ett fortsatt arbete med att finna metoder och genomföra insatser för att förebygga och motverka extremism. En bra början, men bara en början. Av olika orsaker tappade arbetet delvis processfart och bitvis fokus på effekt när statsrådet Sabuni lämnade ansvaret för ärendet 2010.

Nu verkar arbetet mot våldsbejakande extremism fem år senare äntligen börjat rulla igång igen, men nu framförallt på initiativ av många olika lokala aktörer bortom nationella samordnare etc. Men också tack vare god inspiration och konkreta insatser av inrikesministern Anders Ygeman och genom ett fortsatt envist, uthålligt och precist arbete av forskare som dr Nicander, dr Ranstorp, dr Norell, dr Lööw m.fl. politiker som Nalin Pekgul, Carina Hägg, m.fl. samt oerhört vitala insatser av journalister som Per Gudmundson, Magnus Sandelin, Per Brinkemo, Johan Westerholm m.fl. 

En dubbel omfattning för att ta tillbaka ytan, vår gemensamma yta som skall kontrolleras av den folkvalda staten. Inte gäng, klaner, extremister, terrorister, nexusnätverk mellan kriminalitet och terrorism m.fl. En yta där våra 15 särskilt sårbara högriskområden omgående skall återtas av den folkvalda staten, vår lag och vårt rättsväsende, men även av samhället – vi tillsammans – i stort, dvs även av föreningsliv, företag, kommunala förvaltningar och statliga myndigheter.

Nu gäller det vi gemensamt såväl hanterar terrorismens hammare som extremismens tusen nålstick mot vårt samhälle och våra värderingar. Som sagt en dubbel omfattning för att ta tillbaka vår yta.

Läs mer
Terroroffren får betala för vår undfallenhet

http://www.expressen.se/ledare/terroroffren-far-betala-for-var-undfallenhet/

De hånades som islamofober men fick rätt

http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-de-hanades-som-islamofober-men-fick-ratt/

Daesh är också berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2015/11/26/daesh-ar-ocksa-berattelsen-om-sverige/

De tusen fundamentalistiska nålaticken mot vår yta och mot berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2016/03/04/de-tusen-fundamentalistiska-nalsticken-mot-var-yta-och-mot-berattelsen-om-sverige/

Terrorismens hammare och extremismens nålstick

https://brixski.wordpress.com/2016/03/22/terrorns-hammare-och-extremismens-nalstick-slar-och-sticker-i-dag-i-bryssel-i-morgon-i/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Belgien och Sverige några olikheter och likheter

  


Europol



“Enligt Wainwright så finns det ett nätverk med uppemot 5 000 personer som är farligare än vad polisen tidigare trott. Radikaliserade personer som kan begå framtida terrorhandlingar.

– En del av dem kommer att delta i vad som helt klart är en ny strategi av IS att gå till angrepp mot väst på ett mer aggressivt vis med grupper som är vältränade och välplanerade och som vill genomföra attacker som kräver många liv.

– Vi är bekymrade över bredden på det nätverk vi nu upptäcker, det är vidare spritt än vi tidigare trott.
Belgien är det land som per capita har flest medborgare som rest ner till Syrien och Irak för att kämpa med IS. Men även Sverige ligger högt på den listan.”


Det finns likheter och olikheter


Det finns likheter och olikheter mellan Sverige och Belgien sett ur ett mer säkerhetspolitiskt perspektiv:

– Sverige har betydligt bättre inhämtning och uppsikt över individer och nätverk än Belgien.

– Det finns goda exempel på områden i Bryssel där stat och kommun efterhand tagit tillbaka den fysiska men också värderingsmässiga ytan. I Sverige har vi inte ens påbörjat resan att på allvar ta tillbaka de 15 mest sårbara högriskområdena. Vi saknar helt enkelt den initialt mest grundläggande komponenten, nämligen en stor volym av närvarande effektivt uthålligt och precist kirurgiskt agerande rättsväsende som sen efterhand kompletteras med andra offentliga institutioner, företag, civilt samhälle osv.

– Sverige faciliterar i betydligt större utsträckning genom generösa offentliga medel, medialt utrymme och politisk entrism individerna, nätverken och deras berättelser, extremisternas tusen nålstick som göder hatet, polariseringen, kränktheten, rasismen och i dess förlängning våldet. Medvetenheten om detta är fortfarande låg. Alltför många i politiken jämställer dagens fundamentalister med dåtidens vänsterrörelse som kämpade mot förtryck i Chile, Sydafrika etc. De förstår inte att dessa rörelser vilade i Sverige och riktade sin verksamhet mot sina hemländers förtryck. Dagens fundamentalister ser oss som hotet, som målet för deras våldsmissionerande kamp. Att låta dem vila i cirkusen Sverige är alltså en hyfsat dålig idé.

– Vi har också haft tur! Men som terroristen (IRA) säger: “Vi behöver bara ha tur en gång, ni måste ha tur varje dag, varje stund.”

En lång väg till säkerhet!

Läs mer:
Daesh är också berättelsen om Sverige
https://brixski.wordpress.com/2015/11/26/daesh-ar-ocksa-berattelsen-om-sverige/

Hit men inte längre

Posted in Defence- and Securitypolicy, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

En gång är ingen gång två gånger är en gong gong

Jag skrev för en tid sedan att alla politiska reformer hamnade i skymundan av den icke hållbara migrationspolitiken. Det syntes bl.a. i opinionen där Sverigedemokraterna ständigt ökade och då i huvudsak för att de framstod som det minst dåliga alternativet i ett för våra system helt avgörande politikområde. Endast 13 procent av väljarna hade SD som ett förstahandsval. I dag ser vi att nästan 70 procent av opinionen anser att den nya migrationspolitiken – de s.k. 180 graderspolitiken – är rätt och riktig. Samtidigt minskar Sverigedemokraternas stöd och Socialdemokraterna och Moderaterna ökar i opionen. Gott så!

Det är en av flera indikationer på att inte enbart en hållbar systeminsikt om vårt välfärdssystem har börjat växa fram inom partiernas ledarskikt utan att även respekten inför folkviljan börjar få genomslag i de samhällsbärande partierna. Samtidigt står anarkoliberalerna i Miljöpartiet och Centern och stampar i opinionen. Gott så! Men som det sägs en gång är ingen gång.

När  nu 22 organisationer i sina remissvar sågar den nya 180-graderspolitiken, miljöpartiets statsråd i regeringen tvår sina händer och vissa politiska ungdomsförbund mobiliserar för att återgå till den icke hållbara anarkoliberala migrationspolitiken så kan det vara värt att påpeka betydelsen av begreppet tillit! Tillit formas av trovärdigt agerande.

Tillit är A och O i politiken. Tillit är en färskvara. Den tar lång tid att odla och den ruttnar snabbt när den rycks av sina rötter. Den som till äventyrs åter vill riskera såväl våra olika samhällssystem som en gång för alla haverera tilltron till våra samhällsbärande partier ska givetvis återgå till den anarkoliberala migrationspolitik som skadade alla utom flyktingsmugglarnas och boendeleverantörernas profit.

En anarkoliberal migrationspolitik som efterhand främjade en socialdarwinistisk urvalsprocess av dels de som var på sociekonomisk flytt (enligt Frontex 60 procent av migranterna) dels de som var på flykt undan krig, svält och våld.

En socialdarwinistisk urvalsprocess som innebar att 70 procent av migranterna var unga män (som så ofta i flyktingströmmarna där man självklart sänder den i familjen med störst överlevnadschans).

En socialdarwinistisk urvalsprocess som innebär att de som blev kvar och som nu utgör majoriteten i de svåraste umbäranden som tänkas kan, är kvinnor och barn.

Anarkoliberalism som leder till socialdarwinism. Som så ofta förr i vår historia. När lagen tillämpas korrekt blir den stark och när den tillämpas vagt blir den svag, vilket alltid drabbar kvinnor och barn. Att asylrätten och dess tillämpning kommer att revideras är närmast självklart. I fokus kommer nya system där kvotflyktingar och säkrade flyktingytor kommer att bli den nya modellen. 

De som nu önskar sig en återställare bör besinna sig. En återställare är detsamma som att be om anarkoliberalism, socialdarwinism och totalt haveri av migrationspolitiken på såväl internationell som nationell nivå. Det är att ta på sig ett rakt ansvar för denna utveckling. Det är också att ta på sig ansvaret för en slutlig knäck av invånarnas, skattebetalarnas, medborgarnas, flyktingarnas och väljarnas tillit till de samhällsbärande partierna.

Det är att ge fri väg till att permanenta en process av succesivt ökad tilltro till Sverigedemokraterna. Det är att medvetet få lamellerna i svensk väljaropinion att släppa och börja rotera. Gott nog om det är vad de politiska ledarna vill. Opinionen gör sina val.

Men kom ihåg att en gång är ingen gång, men två gånger är en gong gong. 

Gong gong
Läs mer:
Regeringen väntas ändra migrationspolitik

http://www.expressen.se/nyheter/regeringen-vantas-andra-migrationspolitik/

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | Leave a comment

Terrorns hammare och extremismens nålstick slår och sticker i dag i Bryssel i morgon i….

Terrorn riktar sig mot våra värderingar, mot vårt sätt att leva och göra demokrati och mänskliga rättigheter. De som hatar oss använder såväl hammare som nålstick. Hammaren är våldet mot oss och nålsticken är traderandet av det strategiska inflytandet, hatets och polariseringens berättelser. Sammantaget syftar de till att slå mot kärnan av våra liv, våra under århundranden uthålligt tillkämpade friheter och rättigheter.
 
De är svaga i fysisk styrka. Det är därför de använder terrorn som modell, medel och mål. De blir allt starkare i det strategiska inflytandet. Där har de stöd genom att hatets och polariseringens berättelser faciliteras genom politiken, media och myndigheter. Allt är en helhet. 
De kan endast motverkas genom att samtliga deras angrepp såväl med hammare som nålstick bemöts varje dag, precist och uthålligt.

Vi må stå upp för vår författning, Unionens författning, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna art 17 och FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna art 29 och 30. Det är våra friheter och våra berättelser om innehållet i dessa friheter som vi må vårda och värna.

Våra motståndare skall vi möta med kraft, precision och uthållighet. Vi skall möta dem med ännu mera demokrati och ännu mer stöd till varje människas frihet att göra sina livsval.

Vi kan inte och ska inte kompromissa om dessa grundläggande värderingar och förhållningssätt gentemot varandra som självständiga individer med rättigheter och skyldigheter. Gemensamt skall vi värna och vårda våra gemensamma friheter.

Det är dags för politiken, media och myndigheter att ta ställning för våra friheter. Sluta att facilitera de krafter, de individer och nätverk som hatar våra värderingar och oss. Inga andra åtgärder kommer att ge verkan i målet förrän politik, media och myndigheter gör mittåt och börjar agera mot dessa individer och nätverks strategiska inflytande, deras berättelser som polariserar och göder hatet mot vårt samhälle, dig och mig, oss, våra värderingar uttryckt i vår konstitution och förverkligad i vår demokrati, vårt folkstyre och i våra lagar, våra friheter.

De önskar ett annat samhälle. En helt annan ordning. En ordning där islamister och jihadister nålsticker och hamrar muslimer, kristna, ateister, ja alla som avviker från deras reaktionära  fundamentalistiska rasistiska världsbild och människosyn.

Bilden kommer förstås ändras i Sverige också. Klockan klämtar för oss. Hittills har vi undvikit terrordåd antingen genom amatörism (som t.ex vid det misslyckade terrordådet vid Drottningatan i december 2011) eller genom att tillåta dem svensk yta för rekreation, träning, politisk mobilisering etc.
 
Men vad politik, media och myndigheter inte vill förstå är att detta är inte 70-80-talets vänster i Afrika eller Sydamerika som sökte skydd i Sverige och mobiliserade politisk kamp till sitt hemland. Detta är inte några goda krafter som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. 

De här krafterna vi nu har att göra med är riktade mot oss. Mot våra värderingar. Mot vår stat. De önskar genomföra sin politiska agenda här i Europa, här i Sverige. I går Paris, i dag Bryssel, i morgon i… De driver en genomtänkt religiös-ideologisk politisk agenda fylld av imperialism och kolonisering. De avskyr våra samhällen in i märgen, i allt. De vill utplåna våra värderingar.

I omedelbar närtid måste samhället – vi tillsammans ta tillbaka ytan. Det handlar om de 15 mest sårbara högriskområdena i Sverige som nu helt eller delvis kontrolleras av gäng, familjer, klaner etc. och det handlar  om det strategiska inflytandet, om de återberättade bilderna.

Berättelserna och bilderna dels om historiska och nutida orättvisor och tillkortakommanden med påståenden om djupt inympad strukturell diskriminering, rasifiering, marinerad vithetsnorm och andra vi och dombilder i det land som är bland de mest toleranta länderna i världen, dels om den enda religiös- ideologisk rätta vägen. Vägen som leder till hat och polarisering. Hatet mot vårt samhälle och våra värderingar. Det samhälle som de vill utplåna. Låt oss ta tillbaka det strategiska inflytandet. Låt oss stå upp för friheten.

Låt oss för en kort stund dra oss till minnes dåtidens kamp mot hatet och rasismen, kampen mot nazismen. En tid när allltför många vek ned sig och accepterade det totalitära hatet. Dåtiden kolonisering och imperialism. Moberg formulerade i Rid Inatt (1941).

“Icke värderade han friheten lägre därför att de fega kunde vara den förutan”

Hur fega är vi den här gången!?

Daesh är också berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2015/11/26/daesh-ar-ocksa-berattelsen-om-sverige/

Läs mer:

Hit men inte längre

Hit men inte längre

ISIS plots planned in Europe

http://www.cnn.com/2016/03/24/politics/isis-plots-europe-planned-brussels-cell/index.html

Det här vet vi om terrordåden i Bryssel

http://www.expressen.se/nyheter/det-har-vet-vi-om-terrordaden-i-bryssel

Plundrade företag

http://vlt.se/nyheter/nyheter/1.3687787-is-terrorist-satt-i-styrelse-for-vasterasforetag

Anders Ygeman till Bryssel för krismöte 
http://www.expressen.se/nyheter/anders-ygeman-till-bryssel-for-krismote/
Hultqvist: “Finns det länkar till Sverige?”

 http://www.expressen.se/nyheter/hultqvist-finns-det-lankar-till-sverige/

Belkaid från Sverige i ledande befattning inom IS

http://www.brusselstimes.com/rss-feed/5245/abdeslam-was-less-important-than-belkaid

http://www.gd.se/gastrikland/gavle/is-terroristen-skots-ihjal-av-belgisk-polis-satt-i-styrelsen-for-hoforsforetag

Flera döda och skadade efter kraftiga explosioner på flygplats i Bryssel 
http://www.expressen.se/nyheter/kraftig-explosion-pa-flygplatsen-i-bryssel/

Förlorade segrar

http://www.aftenposten.no/nyheter/uriks/Terrorforsker—Dette-er-et-vannskille-for-terror-i-Europa-8403920.html

http://m.gp.se/nyheter/goteborg/1.3036869-sapo-utredning-mot-sveriges-forenade-muslimer?utm_source=m.facebook.com&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect

Extremism och terrorism

Jag har aldrig mött en lycklig terrorist

https://brixski.wordpress.com/2014/02/20/jag-har-nog-aldrig-mott-en-lycklig-terrorist

De tusen nålsticken 

https://brixski.wordpress.com/2016/03/04/de-tusen-fundamentalistiska-nalsticken-mot-var-yta-och-mot-berattelsen-om-sverige/

Entrism och strategiskt inflytande

https://brixski.wordpress.com/2016/03/18/entrism-och-strategiskt-inflytande-har-starkt-de-extrema-krafterna-i-sverige/

Gyllene tillfälle att ingripa mot resande stridande terrorister

https://brixski.wordpress.com/2016/03/10/gyllene-tillfalle-att-ingripa-mot-resande-stridande-terrorister/

När institutet mot extremism faciliterar extremismens självbild

https://brixski.wordpress.com/2016/03/16/nar-institutet-mot-extremism-faciliterar-extremismens-sjalvbild/

Vi tackar de religiösa fundamentalisterna för att de påminner oss om att vår jämställdhet är värd att slåss för 

https://brixski.wordpress.com/2016/02/12/vi-tackar-de-religiosa-fundamentalisterna-for-att-de-paminner-oss-om-att-var-jamstalldhet-ar-vard-att-slass-for-ursinnigt-och-uthalligt/

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | 1 Comment