“Det stämde inte mycket i den intervjun!” (Om återvändade resande stridande terrorister)

Ja det blev ju självmarkerande. Knappast överraskande för flera av oss som jobbat med frågan de senaste tio åren och som har påtalat bristerna och problemen vid otal tillfällen.

Vem vet, kanske tas kritiken den här gången på allvar och åtgärder vidtas, dvs. skarpa åtgärder från rätt departement och rätt myndigheter. Det är, nu när klockan är fem över tolv, dags att flytta saken till inrikesministern och lämplig myndighet. Kommittéformen är nu tyvärr slutligen förbrukad. 

Dags att följa beredningsrutiner samt skärpa styrning och uppföljning. Samtidigt behöver sekretesslagstiftningen ses över i syfte att möjliggöra detaljerat och precist informationsutbyte mellan kommuner och statliga myndigheter. Katalogen med åtgärder som måste till är omfattande.

Grundläggande är förstås att resande stridande terrorister utreds, åtalas och döms för krigsbrott, folkmord och terrorbrott.

Utdrag ur intervjun med dr Ranstorp



“Terrorforskaren Magnus Ranstorp sågar flera av demokratiminister Alice Bah Kuhnkes (MP) påståenden om IS-avhoppare i SVT:s Agenda. Bland annat lyfter hon felaktigt fram Umeå och Göteborg som bra exempel på hur man hanterat återvändande jihadister.
– Det stämde inte mycket i den intervjun, säger han.

I söndagens intervju kunde demokratiministern, som ansvarar för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, inte ge något bra svar på hur Sverige hanterar de drygt 150 personer som återvänt efter sina resor till terrorgruppen IS. Det bekymrar terrorforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan, som menar att det kan vara ett tecken på att man inte har jobbat så skarpt med frågan.

– Det är en nationell prioritet att hantera återvändare, som är kanske de farligaste individerna vi har. Att bara lämna detta till Säkerhetspolisen är oansvarigt, säger han till SVT:s Aktuellt.”

Läs mera:



http://www.svt.se/nyheter/inrikes/magnus-ranstorp


http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24551496.ab


Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Avhopp eller avradikalisering!?

Avhopparverksamhet och verksamheter som syftar till avradikalisering är inte samma sak!

Efter SVT2 Agendas program (den 12 mars 2017 kl 21.15) om de återvändande resande stridande terroristerna i IS har det uppstått en diskussion på flera fora om avhopp och avradikalisering/avprogrammering.

Min reflektion är att det i programmet borde ha gjorts en tydlig distinktion mellan dels avhopparverksamhet dels avradikalisering. Få har erfarenheter av framgångsrik avradikalisering.

Flertalet insatser som riktas till individer inom den våldsbejakande extremismen och terrorismen avser avhopp och inte “avprogrammering”. En förhoppning är förstås att individen efterhand i och med avhoppet från den sociala tillhörigheten i en verksamhet, organisation eller nätverk skall förändra sina åsikter och värderingar.

Det råder dock stor osäkerhet om vilka resultat som faktiskt uppnås med avradikalisering. Även resultaten av avhopparverksamheter diskuteras flitigt i meningen att vissa erfarenheter visar att de individer som redovisas som avhoppare i någon mening redan hade påbörjat sitt sökande efter ett annat socialt sammanhang innan de blev föremål för olika insatser inom avhopparverksamheter. Icke desto mindre kan det vara nyttigt och direkt avgörande att länka denna individ vidare till en avhopparverksamhet.

Jag har skrivit en hel del om dilemmat, bl.a. från mitt möte i Djakarta med en av JI:s ledare Nasir Abbas.

https://brixski.wordpress.com/2014/02/20/jag-har-nog-aldrig-mott-en-lycklig-terrorist/

Läs mer:

http://www.svt.se/agenda

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Till slut kunde inte Tim Pool undvika no-go-zones!

Till slut kunde inte heller Tim Pool undvika de svenska no-go-zonerna.

No-go-zone är inte en krigszon. En no-go-zone är en yta där staten inte längre med automatik har kontroll över ytan. Det är en yta där statens närvaro bestäms av andra aktörer. Det är en yta där den folkvalda staten får backa ut med svansen mellan benen. Det är en yta där en liten klick av livsstilskriminella skitar ner tillvaron för alla de andra anständiga människorna som lever och verkar på denna yta. Människor med samma rättigheter och skyldigheter som vi alla invånare, medborgare, väljare och skattebetalare har men som vi som inte bor där i Orten till skillnad mot de som bor i Orten får uppleva.

Att staten överger en yta, det är diskriminering och det är i alla avseeenden ett svek mot såväl FN:s Allmänna deklaration artikel 29 och 30 som Europakonventionen artikel 17. Att invånarna i dessa områden inte ännu har stämt den svenska staten inför Europadomstolen är nog närmast en sinkadus för vår stat. Än finns alltså tid att ta det ansvar som förväntas av en suverän rättsstat.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Participation and influence, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Uniformsyrken som polis är hantverksyrken som fordrar yrkeskunniga hantverkare i hela beslutskedjan

Även om Polisen nu delvis eroderar framför oss så krävs det nog tyvärr en partiell kollaps innan det valda systemet för styrningen av verksamheten ifrågasätts och revideras. Att tala för lokal behov och förutsättningar men samtidigt organisera för centrala snäva rapportbehov har nog blivit allt vanligare i förvaltningskulturen. Läpparnas bekännelse!

Syftet är att få den centrala nivån – såväl myndighet som regering – att känna att de har full kontroll i meningen att varje mindre som större beställning effektueras rakt genom kedjan till den enskilda polisen.

Men varje ledare med ett uttalat medborgare (eller kundperspektiv i privat verksamhet) vet att så länge det är människor som levererar en tjänst och det är människor som skall ta emot tjänsten så fungerar inte detta teknokratiska förlegade sätt att leda och organisera verksamheter.

I den polisiära liksom i den militära verksamheten bör principen “handla i chefens anda” gälla, vilket i sig förutsätter välutbildade medarbetare med mycket god yrkeskunskap och med hög förmåga att tillämpa denna yrkeskunskap.

Det förutsätter i sin tur att det finns förutsättningar att agera självständigt inom givna ramar. Dessa ramar skall vara givna utifrån uppdragets beskaffenhet, miljöns förutsättningar och medarbetarens kompetens. Detta förhållningssätt kallas även för uppdragstaktik och är det i särklass mest framgångsrika sättet att leda medarbetare som verkar i komplexa miljöer med höga krav på egen initiativförmåga anpassad till varje unik situation.

Slutsatsen av detta är att högre nivå skall ägna sig åt det som den har kompetens och ledningsförutsättningar för. Tidigare när ledande poliser i princip alltid hade polisiär bakgrund fanns det goda förutsättningar för att den högre ledningen såväl förstod som tillämpade denna princip.

Vi behöver åter få kvalificerad polisiär kompetens genomgående i hela beslutsspannet. Precis som en brigadchef i Försvarsmakten förutsätter en gedigen yrkesutbildning och erfarenhet för att överhuvudtaget kunna agera krävs motsvarande även av högre befattningshavare inom Polisen.
Uniformsyrken är hantverksyrken som fordrar yrkeskunniga hantverkare.
Ur intervjuen med Poliskommissarie Andrew Tomkinson

“Du tycks leva i en helt annan verklighet än den jag som yrkesaktiv polis upplever idag. I Dina interna informationsbrev talar Du om en starkare organisation och om att vi är på väg åt rätt håll. Det är den diametrala motsatsen till vad jag upplever i min funktion som mellanchef i Din organisation. Jag ser chefskollegor som förtvivlat sliter med att få grundbemanningen att räcka till och dessutom ser sina mandat gröpas ur till förmån för den nationella ledningen och stödverksamheten. Jag ser alltfler medarbetare som känner sig överarbetade, undervärderade och framförallt skeptiska till sitt yrkesval. Jag hör många i min generation av äldre poliser tala om hur man bara väntar på att kunna lämna yrket i förtid. Många unga kollegor har redan valt att göra det. Så här var det inte innan den 1 januari 2015. Så här illa har det aldrig varit under mina 35 år som polis.”

Läs mer:


http://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/uppsalapolisens-oppna-brev-till-rikspolischef-dan-eliasson-4514251.aspx
…och så här går det till när samhället – vi tillsammans genom vår folkvalda stat, i det här fallet vår polis – tar tillbaka ytan. Inte särskilt mycket finsnickeri i sig, men det kräver en vilja och förmåga. Notera att det handlar om klassiskt polisarbete. Det är ingen innovation mer än att viljan finns och förmågan har stärkts. Detta borde vara normalläget i många särskilt utsatta högriskområden under flera decennier framåt.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/placerade-ut-poliser-da-sjonk-brotten-med-62-procent

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Det krävs politisk vilja och förmåga att stoppa identitetslösa brottslingars härjande med invånarna och med rättsstaten

Återigen redogörs för hur vår folkvalda stat delvis har tappat kontrollen över ytterligare en av våra gemensamma ytor, i det här fallet Nordstan i Göteborg.

Det handlar om ännu en förlorad yta samt dess förlorande och förlorade människor. Om det är ett problem att hantera identitetslösa så varför löser politik och förvaltning inte problemet?

Börja med att studera hur andra länder löser denna typ av kortslutningar i systemen. Skapa sedan incitament som gör att det gynnar individen att uppge sin rätta identitet. Dit hör sluten förvaring av brottslingar tills identiteten uppges. Dit hör avtal med länder som mot en rimlig kostnadsersättning gärna tar emot identitetslösa individer som inte vill samarbeta med staten i det avvisande landet. De flesta individer gör rationella val om de ges alternativ att förhålla sig till. Låt-gå får inte vara ett sådant alternativ.

Varje stat är suverän och bestämmer själv över sin inrikes säkerhet. Det finns stort utrymme att tolka internationella konventioner. Grundläggande för konventionerna, t.ex. flyktingkonventionen är att migranten skall lyda värdlandets lag.

Det enda som sätter begränsningar för politik och förvaltning är vilja och förmåga samt insikten att staten inte har fått sitt uppdrag av aktivister utan av väljarna. Väljare som förväntar sig att politiken sköter den grundläggande plattform som kan sammanfattas i lag och ordning, trygghet och säkerhet.

Läs mer:
http://www.expressen.se/gt/sa-lever-de-laglosa-gangen-som-sprider-skrack-i-nordstan/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Dagens politiska utspel från (M) kan vara ett försök att skilja agnarna från vetet i de två frågor som väljarna numera prioriterar högst!

Javisst kan vi spekulera och laborera kring strategi och taktik bakom dagens utspel från (M) att de är beredda att fälla den sittande regeringen med passivt stöd av (SD) vid voteringen om budgeten. Många olika teorier har framförts. Jag upprepar dom inte. 

Det vi nog bör ha med oss i en analys är att partidentifikationen fortsätter att minska och rörligheten ökar. Partipolitikens lameller lossnar!

Vidare är väljarnas preferensämnen numera migrationspolitik och rättsstatsfrågor.

Att skilja agnarna från vetet kan vara ett vitalt mål med dagens utspel där (M) tydligt markerar att ett passivt stöd av (SD) accepteras. Därmed tvingas (L) och (C) att visa huruvida de är antingen vetet eller agnarna i migrationspolitiken och rättspolitiken. I denna bildsättning förutsätts (MP) (V) och (S) stå för en linje som strävar efter en återgång till en migrationspolitik som gällde innan november 2015 samtidigt som upplevelsen av minskad trygghet och bilden av en rättstat på reträtt görs synonym med den sittande regeringen. En sittande regering som (L) och (C) uppges stödja indirekt genom sitt ställningstagande mot utspelet från (M).

Därmed samlas ett embryo till ett fjärde – inledningsvis löst sammansatt – politiskt fenomen i svensk politik. Detta inom två sakpolitiska områden där dessa två partier både har och har haft en relativt hög svansföring under lång tid.

Frågan är förstås om (M) klarar att återhämta trovärdighet i framförallt de rättspolitiska frågorna? Vi får se.

Runt hörnet står även Medborgerlig samling (MED) och knackar på dörren till den politiska scenen. (MED) med ett politiskt program som väl siktar in sig i denna fjärde politiska dimension eller öppning. Ett alternativ som i sig kan komma att öppna nya och nygamla väljarströmmar från i första hand (SD), (M) men även (S). Vi har spännande år framför oss till valet år 2018. 

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

En handlingsplan mot extremism är i första hand ett kvitto på att samhället redan har mobiliserat vilja och förmåga

Många av landets kommuner försöker sedan några år förebygga och motverka våldsbejakande extremism.

Sigtuna har valt ett förhållningssätt som i korthet utgår från att:
– extremismen växer lokalt hos individer och grupper av individer och 
– dessa inspireras av upplevda och/eller återberättade orättvisor (falska eller sanna), påfallande ofta kopplade till globala berättelser. Berättelserna leds ofta till en politisk eller religiös-politisk kontext.

Insikten om och förståelsen för innehållet i dessa berättelser och deras betydelse för extremismens tillväxt är vital för varje offentlig institution som önskar förebygga och motverka våldsbejakande extremism.
Hittills under hösten har 1050 medarbetare utbildats och senare under våren blir det beslut om Sigtuna kommuns handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Handlingsplanen blir alltså ett resultat av en process där ett stort antal medarbetare men också institutioner, förtroendevalda och organisationer och nätverk i det civila samhället har involverats i framtagandet av vår gemensamma handlingsplan. Planen är dels ett kvitto på deltagande, engagemang och kompetens här och nu dels ett dokument som beskriver en gemensamt framtagen färdväg framåt. Det är att ta frågan om våldsbejakande extremism på allvar.

I dag säger 72% av personalen att de nu vet vad de ska göra om och när de kommer i kontakt med någon som är på väg mot extremism (mot 41% tidigare). Vilja är bra. Förmåga är nödvändig. Kunskap ger vilja och kunskap stärker förmågan i våra insatser mot våldsbejakande extremism.

Fortsättning följer!

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment