Att vara lydig, att gläfsa i takt

Ser åter på programmet om de hemliga inspelningarna av de tyska krigsfångarnas samtal i de brittiska krigsfångelägren/slotten. Inspelningar av MI19 vilka hade stor betydelse för förståelsen av tyska soldaters och officerares åsikter och handlingar under kriget. 

Som så ofta blir bilden oerhört komplex. I grund och botten krigsbrott och folkmord utförda av såväl SS som tyska armén. Att höra enskilda soldater uttala sig om de krigsbrott de medverkat i med ett tonläge och en logik som om de vore ute på en vardaglig promenad är vidrigt men också tankeväckande. Synen på den andre som ej mänsklig som bannlyst, som icke-existerande. 

Samtidigt ett delat läger av å ena sidan tyska generaler som avskyr Hitler å andra sidan tyska generaler som dyrkade honom. Generaler som inte begick folkmord och krigsbrott. Generaler som gjorde allt för att verkställa folkmorden och krigsbrotten. Alla moraliskt ansvariga som ledare – oavsett inställning – under en och samma regering. 

Likriktningen, åsiktskonformiteten, inympade av vi och dom, disciplinen att inte kritisera, disciplinen att alltid lyda… Att gläfsa i takt. Det är denna vilja att kuva kritik och kritiker som alltid leder till polarisering, hat och undergång. Det gällde då och det gäller i dag.

Noterar att en del individer inom politik och media gärna fäster större vikt vid en människas partitillhörighet och form än innehållet i vad människan uttrycker och med det som utgångspunkt avstår såväl analys av det uttryckta innehållet som människan som sådan. Var och en väljer förstås sin approachering till vår omvärld. 

För mig är det obegripligt att avstå vänskaper pga bakgrund, identiteter, uppfattningar m.m. Jag har vänner med alla möjliga bakgrunder, identiteter, uppfattningar etc. Det som är avgörande för mig är människans sätt att förhålla sig till andra människor i vardagen. Viljan att reflektera och förstå, att bjuda till, att undvika att medvetet misstolka, att hjälpa varandra det är vardagshjältarna. De finns överallt och de går alla i olika skrud. 

När jag kan sitta bredvid en israelisk överste, en saudisk brigadgeneral, en libanesisk major och en jordansk major och diskutera, laborera och reflektera över i ena stunden strategier och taktik för hanterandet av extremism och terrorism i andra stunden om familj, sport, politik etc. så borde även politiska företrädare men även privatpersoner kunna respektera varandra och även försöka förstå den andres push och trigger. 

Att bannlysa är att anträda vägen mot sekterism, polarisering, hat och undergång. Att bannlysa är att lyda och att bjäfsa i takt! Resultatet vet vi!

Se mer:

http://www.tv.nu/p/1Aq0DG-16-fnH

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

All politik skyms av ohållbar migrationspolitik

Ser du handen som visas upp eller ser du det som sker där bortom, där i periferin!?

De senaste dagarnas opinionssiffror visar att Socialdemokratin befinner sig i ett utsatt läge och står inför ett vitalt vägval, ett rubiconläge. Detta samtidigt som Moderaterna ökar något och SD står still alternativt tappar en liten skara väljare till Moderaterna. Hur blev det så här?

Låt oss först konstatera att väljaren är en mer rationell individ än vad politiken nog ibland önskar sig. I botten finns nu en stor misstro mot de ledande statsbärande partierna, särskilt bland sympatisörer som kan definieras till medelklassen men även hos sympatisörer som anser sig vara en del av en traditionell arbetarklass. I båda fallen grundar sig misstron i den icke hållbara migrations- och integrationspolitiken.

En politik där de samhällsbärande partierna för tre månader sedan gjorde en helomvändning som för stora delar av väljarkåren framstod som helt nödvändig men samtidigt betraktades som allt för sent genomförd. Denna väljarkår hade efterhand men betydligt tidigare än politiken förstått att den anförda vägen var fullständigt ohållbar. När politiken sedan svängde 180 grader framstod den samlade politiska hanteringen som ett ansvarslöst och omdömeslöst klåperi. Rentav som en lättjefull egotrippad aktivism som inte går hand i hand med regeringsduglighet. En annan del av väljarkåren uppfattade självklart svängningen som ett grymt svek mot de ideal som de uppfattat att politiken skulle stå upp för alltid i evighetens evighet. Alla utlovades någonting och alla fick ingenting.

Konsekvensen av ett sådant handlande är förstås dels att den färskvara som tilltro utgör snabbt härsknar dels att andra politiska reformer skyms bakom den uppvisade och av väljaren uppfattade inkompetenshanden.

Det är djupt olyckligt men helt självförvållat. Det är inte EU:s fel. Det är inte SD:s fel. Det är inte något grannlands fel. Det är helt självförvållat. Ingen annan ska styra ett rike än dess regering. Dess politik. Att tro att EU eller andra grannländer ska komma till undsättning i ett krisläge är förstås kvalificerat önskedrömmande. Särskilt inte de länder som i ett tidigare skede har blivit hårt kritiserade för en politik som vi nu själva genomför. Mantrapolitik fungerar inte. 
 
Det är knappast raketforskning att en misslyckad integrationspolitik skulle bli resultatet . I alla fall är det inte raketforskning för erfarna omdömesgilla ansvarsfulla regeringsdugliga politiker. Aktivism och önskedrömmande har inget i ett Regeringskansli att göra. Där räknas inte avsikter eller ambitioner utan endast resultat och effekter, dvs förmågan till regeringsduglighet. Förmågan till politisk leverans. Konsekvenserna av den förda migrations- och integrationspolitiken kommer att belasta det politiska makt- och resursbordet under minst ett halvt sekel framöver. Det är våra barn- och ungdomar som kommer få bära konsekvenserna av en icke hållbar politik som för lång tid kommer att påverka vår relation till varandra och till samhällskontraktet, vår välfärdsstat.

Notera samtidigt att det ansvar som däremot skall delas lika är det mellan regering och opposition såväl 2010-14 som 2014 och framöver. Detta är en gemensam förtroende- och leveranskuld till medborgare, väljare, invånare och  skattebetalare. De flesta väljare trodde nog mer om politikens förmåga. 

Att Moderaterna nu ökar något beror i huvudsak på deras omsvängning i migrationspolitiken. Men inte i första hand för att väljarens förtroende har återupprättats. Nej väljarens minne och besvikelse är längre och djupare rotat än så. Få väljare (14 procent) har Sverigedemokraterna som sitt förstahandsval utan det är dom andra som framstår som sämre än Sverigedemokraterna. Moderaterna går något framåt för att de tar väljare från Socialdemokraterna. Väljare som helt enkelt bara inte kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna, än! Moderaterna tar även tillbaka en liten del väljare från SVerigedemokraterna. Sannolikt är det väljare som ser omsvängningen hos Moderaterna och som fortfarande inte har glömt Moderaternas ansvar för den icke hållbara migrationspolitiken men som ändå är beredda att ge dem en chans. Dem eller någon annan! 

Så vilka fler är intresserade av dessa desillusionerade väljare!? De väljare som vill ha en hållbar migrations- och integrationspolitik. Innan dess kommer dem inte vara mottagliga för reformer inom andra politikområden. Det är dags att återupprätta förtroendet hos väljare, medborgare, skattebetalare och medborgare. Ett förtroende som åter gör det rimligt att ha förväntningar på politiken. Dags att göra vägval och korsa Rubicon!

Läs mer:

Förvärrat läge! Sentio

http://nyheteridag.se/sentiomatningen-som-skakar-s-krislaget-for-lofven-fordjupas-ytterligare/

Regeringen bör vara tydlig om papperslösa

http://mobil.folkbladet.se/blogg/widardirekt/regeringen-bor-vara-tydlig-om-papperslosa/?blog=2518025&entry=9092929

Det borde s också veta om!

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article22178721.ab

60 procent av migranterna har inte rätt till asyl

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/eu/12123684/Six-in-ten-migrants-not-entitled-to-asylum-says-EU-chief.html

Anders Ygemans plan för att avvisa asylsökande

http://www.expressen.se/nyheter/ygemans-plan-for-att-avvisa-asylsokande/

Därför skiter svenska folket i Stefan Löfven

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22152405.ab

Vi kan inte ta ansvar för alla

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22152820.ab

Opinionen får inte Löfven på ny kurs 

http://www.expressen.se/nyheter/opinionen-far-inte-lofven-pa-ny-kurs/

M tar tillbaka väljare från SD – går om S 

http://www.expressen.se/nyheter/politik/m-tar-tillbaka-valjare-fran-sd–gar-om-s/

SD kunde vara störst om kvinnorna vågat

http://www.expressen.se/debatt/sd-kunde-vara-storst–om-kvinnorna-vagat/

Ett farväl till Socialdemokratin

http://www.aftonbladet.se/kultur/article22159143.ab

Raset

http://raset.story.aftonbladet.se

Migrationen är ett täcke över all diskussion i S

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22165490.ab

Raset Från S till SD

http://raset.story.aftonbladet.se/chapter/chapter-2/

Löfven pressas inifrån inför mötet 

http://www.expressen.se/nyheter/pressen-inifran-infor-kvallens-krismote/

Ygeman har rätt om avvisningarna

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article22166346.ab

Satsningar kräver tuffa beslut

http://m.bohuslaningen.se/asikt/debattochinsandare/1.4651792-satsningar-kraver-tuffa-besparingar?utm_source=m.facebook.com&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect

Stötande straffrihet för gatugängen 
http://www.expressen.se/ledare/stotande-straffrihet-for-gatugangen/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Dags för Socialdemokratin att rycka upp sig!

Våra kommunalt förtroendevalda är den svenska demokratins absoluta kärna. De över 40.000 förtroendevaldas lokala förankring, deras insats, kunskap och erfarenhet är omistlig. De borde ges ett stort utrymme och en avgörande röst vid det nationella beslutsfattarbordet.

I dag gästbloggar Per Lundström förtroendevald med flera ledande uppdrag för (S) i Sigtuna kommun i över trettio år. 

Socialdemokratin måste rycka upp sig – 13 åtgärder!

23,2 % i senaste opinionsmätningen. Det socialdemokratiska partiet behöver rycka upp sig. Några personliga funderingar i all välmening:

1. Gör upp med identitetspolitiken. Människor är inte bara ”delar av en grupp” eller ”representanter” för en grupp. Alla har ett personligt ansvar och de som företräder partiet gör det för att de är socialdemokrater – inte representanter för en annan ”gruppering” i samhället.

2. Gör upp med relativismen. Tiggare får inte ockupera annans mark bara för att de är fattiga. Barnäktenskap ska inte tillåtas i Sverige. Tafsande män ska bestraffas. Svensk lag ska tillämpas i Sverige oavsett om det är ”känsligt” eller ”stigmatiserande”.

3. Ta initiativet i debatter med tydliga budskap. Att ständigt vara trea-fyra på bollen utan att veta vad man ska göra med den är förödande för förtroendet.

4. S-politik ska inte utgå från att vara motstasen till SD utan från våra värderingar.

5. Gör upp med kulturen att personliga erfarenheter förvandlas till generella sanningar som har företräde framför statistik och vetenskap. 

6. Var osentimental. Vilka företrädare och rådgivare levererar och vilka gör det inte? Behåll de förra och byt ut de senare!

7. Tramsa inte. Förklara inte ett misslyckat valresultat med att ”vår främste motståndare höll ett tal som inte stämde med vad vi ville”. Det är liksom det som är definitionen på en motståndare.

8. Bli mera lyhörd för strömningar bland medlemmarna. Det är för tondövt på många håll i dag.

9. Gör upp med “snällismen”. Individuell fattighjälp har aldrig tidigare varit S-politik. I stället har generella och kollektiva satsningar setts som bästa sättet att lyfta individen och undvika marginaleffekter. 

10. Återupprätta gråsossen! Pragmatiska lösningar på praktiska problem har alltid varit socialdemokraternas bästa gren. Nu skyms problemen av identitetspolitik och relativism och lösningen blir oftast att inte göra något alls eller bara halvhjärtat och hoppas att det löser sig ändå.

11. Våga mer. Att tycka något betyder visserligen att man får motståndare men också att man får anhängare! Den som inte vågar stöta sig med någon blir marginaliserad.

12. Se till att alla ledande företrädare beter sig på ett sätt som allmänheten accepterar. Arrogans och pampfasoner måste tas i tu med direkt och bestämt!

13. Ta fram kriskommissionens rapport från 2010/11. Läs den och fundera på vad som egentligen hänt…… och agera sedan för att göra om och göra rätt där det behövs! Erkänn misstagen istället för att försöka förklara bort dem!

Per Lundström

Förtroendevald med ledande uppdrag i (S) i Sigtuna kommun i över trettio år

Mer information

Texten har senare, den 25 januari 2015, även publicerats i Dagens Samhälle, då under rubriken “Dags att återupprätta gråsossen”

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/dags-foer-s-att-ateruppraetta-grasossen-21899

Läs mer

http://www.dn.se/nyheter/sverige/efter-raset-partitoppar-kraver-ny-s-politik/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

Att mörka en informationsoperation

I dag gästbloggar Margarita Jaitner i ämnet “Att mörka en informationsoperation”. Margarita Jaitner forskar inom ämnet informations- och påverkansoperationer.

“Ryska propagandametoder sprider sig i Sverige” varnar Isobel Hadley-Kamptz i gårdagens kulturkommentar i SvD. ”Vi måste bli bättre på psykologiskt försvar,” uppmanar hon. Att Sverige utsätts för regelbundna attacker i informationsmiljön med syftet att försvaga samhällets sammanhållning och i fortsättningen även vår försvårsförmåga är korrekt och har konstaterats både av samhälls- och försvarsdebattörer samt även av institutioner så som MSB. So far so good. 

Hadley-Kamptz diskuterar sedan huruvida det är medierna eller polisen som ligger bakom mörkläggningen av de omfattande sexuella övergrepp som unga flickor har blivit utsatta för under de gångna årens We are Sthlm-festivaltillfällen. Det är polisen som har förtigit fakta om övergreppen, konstaterar hon i stormediernas försvar. Med de, i sig korrekta, funderingarna kring informationskrigföring som utgångspunkt anländer Hadley-Kamptz sedan till en intressant slutsats; högerpopulisterna med anknytning till Kreml har startat ett drev mot DN och andra traditionella medier. En sådan ursäktande slutsats må vara välkommen för DN och de andra kritiserade stormedierna, den är dock i sin grund kontraproduktiv både för samhällsdebatten men även ur informationskrigföringens perspektiv.

 

Det är givetvis sant att det pågår en intensiv kamp i informationsmiljön. Aktörer utanför riket söker att utnyttja information med syftet att destabilisera och försvaga vårt samhälle. Under täckmanteln av nätets relativa anonymitet i sociala medier befolkar så kallade ”troll” diverse diskussionsforum och tidningarnas kommentarsfält bland samhällets egna debattörer. Dessa ”troll” livnär sig på motsättningarna i samhället och söker att utnyttja de politiska skiljelinjerna. Åsiktskorridor oavsett politisk schattering, nedtystade åsikter och framförallt rädslor liksom konspirationsteorier är en festmåltid för dem.

 

Med kunskapen vi idag har om, i synnerhet rysk, informationskrigföring, kan två aspekter konstateras som kommer till verkan i vår informationsmiljö. För det första är det viktigt att komma ihåg att informationskrigföring verkar längs bägge sidorna av en skiljelinje, inte enbart en. Det vill säga att ”troll” och andra åsiktsagenter utnyttjar och spär på bägge sidor av debatten. För höger-vänster skalan innebär det att man verkar samtidigt både höger och vänster om mitten. Att agera på bägge sidor är mera effektivt än bara på en och skapar djupa klyftor. Liksom det finns ledtråd om kopplingar till Kreml höger om den politiska mitten finns sådana även vänster om mitten. Liksom högern kan vara nyttiga idioter till en främmande makt, kan vänstern också vara det. Även när det gäller möjligtvis planterad information är inte stormedia eller ens nyhetsbyråer immuna mot planterad information. Det går alltså inte att bortse från en växelverkan mellan höger och vänster – det är först då en informationsoperation når sin fulla verkan. OM Ryssland alltså skulle vilja använda dessa skiljelinjer för informationsoperationer är det inte svårt att lista ut hur detta ska göras.

 

En annan aspekt är s.k. reflexiv kontroll. En metodik som ursprungligen utvecklades i Sovjet men som används även i dag. Reflexiv kontroll går ut på att få motståndaren att fatta fel beslut helt av sig själv. För reflexiv kontroll modelleras motståndarens beteende, varpå motståndaren sedan ges impulser för att fatta en viss typ av beslut. Transfererad analogt på svensk samhällsdebatt är det inte svårt att modellera vänsterns reaktioner på förment rasistiska händelser.

 

 

Pekar man bara åt ett håll och ropar ”informationskrigföring” och ”Putin” bortser man från växelverkan mellan höger och vänster. Man blir själv till en ”nyttig idiot”. Istället är det angeläget att de stora medierna genomför en ordentlig självrannsakan. Det finns en brist på konsekvensneutralitet i rapporteringen som visat sig under de senaste dagarnas avslöjanden. Konsekvensneutralitet i rapporteringen och i förlängningen en öppen och modig debatt förebygger informationskrigföring.

 

I fall det är polisen och/eller media som mörklagt är inte den viktigaste aspekten när informationskrigföring diskuteras. Mörkläggningsidén verkar även den i växelverkan, d.v.s. det ena förstärker det andra. Oavsett vem som har undanhållit information den här gången har alla varit med och format en modus. Det är bland annat medierna – journalisterna, redaktörerna men även opinionsbildarna – som ligger i de främsta skyttegravarna i ett informationskrig. Det är medierna som reflekterar, men även bygger en åsiktskorridor. Därför är det viktigt att media tittar inåt och utvärderar – speciellt med hänsyn till konsekvensneutralitet.

Margarita Jaitner

Forskare inom informations- och cyberkrigföring
 

 

 

 

 

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

Är Polisens icke-agerande i Tarrushskandalen ett resultat av hur Polisen styrs?

Känt i media åtminstone sedan augusti 2015! Är Polisens icke-agerande i frågan om massofredande och massövergrepp på flickor och kvinnor i publik miljö – Taharrush – en följdriktig konsekvens av många års tilltagande politisk detaljstyrning av Polisen och ett flitigt experimenterande med organisations- och ledningsformer?

Åtgärder vilka efterhand får enskilda befattningshavare att uppfatta det som premierande att lägga huvudet nära marken och lyssna intensivt efter signaler från politiken och i fonden en genom media uppfattad allmän tidsanda framför att tillämpa lag och myndighetens instruktion!? Lydig och nyttig framför att agera korrekt och med integritet!? Inget att förvånas över. Som du bäddar får du ligga. Alla signaler noteras och ställs mot vederbörandes etiska ryggrad.

Nu ska icke-agerandet utredas. Vi får hoppas att detta avgörande systemperspektiv också inkluderas i analysen och i erfarenhetsinhämtningen. Etik i den egna gärningen är avgörande vid all statlig myndighetsutövning, men särskilt vitalt för en myndighet som ansvarar för vår inre säkerhet och i förlängningen vår trygghet. 

En etik som betonar att i professionen är integritet och tillämpningen av lag A och O. Polishögskolan utbildning innefattar en gedigen etikutbildning men denna måste förstås för den enskilde polisen motsvaras i mötet med högre chefer. 

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Varför värnplikt? Varför ska våra ungdomar reparera politikens tillkortakommanden?

Jag vill med denna postning närma mig en existentiell utgångspunkt som nog snarare har med den grundläggande frågan om vår förväntan på och vår tillit till vår gemensamma folkvalda stat och om vad vår stat kan förvänta sig av oss och framförallt vad som händer när våra förväntningar på staten minskar. När vi ifrågasätter vad vi kan förvänta oss av vår gemensamma stat, av oss gemensamt.


Osäkerhet om vem som kontrollerar ytan



Som noterats har politiken under de senaste tio åren, med acceleration sedan 2010 misslyckats med att på ett betryggande och tillitsskapande sätt göra trovärdigt att vår folkvalda stat har kontroll över vår gemensamma yta. 
Det gäller såväl försvaret av vårt land mot externa hot som att förebygga och motverka hot mot vår inre säkerhet i bred bemärkelse. Såväl hot mot vår fysiska yta som hot mot våra gemensamma värderingar så som de uttrycks i konstitutionen och vår lag.
 
Det gäller motverkandet av enklaver och tillåtandet av parallellsamhällen i våra förorter, det gäller kriminalitetens utbredning i form t.ex. över 200 skjutningar varje år de senaste åren. Det gäller de över 45 ihjälskutna individerna i olika uppgörelser under år 2015. Det gäller områden där polisen inte längre går in utan särskilt stöd och planerat skydd. Det gäller utanförskapsområden som växer till sig allt snabbare. Det gäller en kraftigt ökad radikalisering och polarisering, bl.a. identifierbart genom de nästan 300 resande stridande terrorister som i Levanten begår folkmord och krigsbrott för ISIS. Det gäller gruppantastandet och gruppofredandet av unga flickor på offentlig plats. Det gäller en unik brist på bostäder. Det gäller allvarligt låga förvärvstal för många av våra nya invånare och medborgare. Att endast hälften av de som varit i Sverige i åtta år har ett arbete är ett ordentligt haveri för integrationen och i förlängningen såväl för den enskilde som för vårt gemensamma samhälle.

Listan kan göras betydligt längre, men den är redan med det ovan sagda alltför lång, övertygande alltför lång.


Varför ska våra ungdomar lösa politikens tillkortakommanden?



Nu aktualiseras frågan om att aktivera värnplikten, men resonemangen kring en sådan aktivering tar alltför ofta sin utgångspunkt i andra syften än ett existentiellt hot.
Varför ska våra ungdomar – unga män och kvinnor – skickas in för att lösa de problem som politiken genom vårdslöshet, nonchalans och arrogans under lång tid undvikit att ta i? Problem som har tillåtits växa sig oändliga och med allvarliga konsekvenser för vår gemenskap, vårt samhälle.


Syftet med värnplikten är inte att vara en allmän slasktratt för allsköns samhällsutmaningar



Syftet med värnplikten är vare sig i första, andra eller tredje hand att lösa problem som utanförskap, arbetslöshet, polarisering, kriminalitet, värderingar, bristande tilltro till politik och förvaltning eller låg utbildningsnivå. Syftet är inte heller att trolla fram social sammanhållning när politiken har börjat känna en allt större medvetenhet om och en allt starkare ångest inför en icke hållbar och urspårad migrationspolitik i kombination med en sedan länge havererad integrationspolitik. Syftet är inte heller att möta en samhällsutveckling där individens många olika identiteter bejakas men där politiken vankelmodigt ser denna individualisering inte som ett hot men väl en utmaning då de ställer den som en motsats till starka gemenskapsvärden. 

Politiken påminns dock om att förväntningar och tillit är en avgörande förutsättning för vår välfärdsstats fortsatta solidariska finansiering. I detta perspektiv framstår värnplikten som den sista korrigerings- och uppfostringsanstalten där denna gemenskaps- och pliktkänsla skall gjutas in i en individualiserad generation.
 


Översett med de samband som bygger vår stat och vårt samhälle



Efter att under lång tid ha översett med de samband som bygger vår stat och vårt samhälle så har nu politiken börjat inse att ett grundfundament för vår samhällsbildning har börjat sprika i sin grund. Men det kan inte vara värnpliktens uppgift att hantera dessa utmaningar. Värnplikten kanske kan bidra i fjärde och femte hand till dessa samhälleliga behov, men den är ingen allmän slasktratt som kan fyllas på i ena änden och ur andra änden trillar den välkammade välartade skattebetalande solidariske mysmedborgaren ut!


Existentiella hot



Värnplikten fyller i första hand uppgiften att bidra till att värna vårt land mot existentiella hot. De andra utmaningarna får andra precisa politikområden ta hand om. Det finns ingen kvick-fix för de problem som politiken genom nonchalans – eller naivitet som det numera heter – har ställt till med. Var sak för sin sak.


Samhällskontraktet – förväntningar på och tillit till en stat som tar ytan



Sverige har utgått från ett unikt starkt samhällskontrakt byggt på en stat som garanterar vissa grundläggande försäkringsvärden som rättsäkerhet, ekonomisk och social trygghet m.m. Försäkringsvärden i ett land som bygger leveransen av dessa värden på en folkvald stat och inte andra gemenskaper som klan, gäng, etnicitet etc. En folkvald stat som tar och behåller ytan. En folkvald stat som är stark och beslutsam nog att motverka såväl yttre som inre hot mot dess suveränitet över denna yta, oavsett om det gäller ett kvarter, en förort eller om det gäller territoriet i sin helhet. En folkvald stat byggd på gemensamma värderingar uttryckta i konstitutionen och våra lagar.

Men finns denna tillit till vår gemensamma folkvalda stat? Finns denna förväntan? Tillit och förväntan går hand i hand. De är kommunicerande kärl. Orsaken till låg förväntan är bl.a. att tilliten är låg. Väljare, medborgare, skattebetalare och invånare vars förväntan sjunker är ett problem för oss som gemenskap. Den är därför ett problem när det kommer till viljan att medverka i en värnplikt. Varför ska just denna individ göra värnplikt? Särskilt i en begränsad värnplikt där endast en liten minoritet kommer att pliktas till tjänstgöring? Inte nog med att det är direkt orättvist och knappast stärker tilliten, det är dessutom ett argument mot värnplikten som en allmän slasktratt för att lösa allsköns samhällsutmaningar. Varför ska just denna individ enrolleras när majoriteten inte alls kommer att beröras. På vilket sätt gynnas t.ex. integration i ett system där endast ett litet tvingat urval av medborgare?


Adressera problemen bakom de existientiella frågorna och fullgör samhällskontraktet!



Frågorna vi då behöver besvara innan vi ens närmar oss värnpliktens aktivering eller inte är vad vill vi försvara? Vilka vill vi ska försvara oss och varför ska just de försvara oss? Men framförallt, vilka är oss? Vilka är vi? Innan våra ungdomar kallas ut att lösa politikens och statens sökande efter sitt existentiella sammanhang och sin mening må politiken besvara dessa frågor och åtgärda de samhällsproblem som ligger bakom denna existentiella nöd.

Mina ungdomar tar ni inte ombord utan att först fullgöra er del av samhällskontraktet. 

…och ja, jag är en synnerligen starkt övertygad försvarsvän. Jag är också övertygad om att om inte vår gemensamma folkvalda stat kontrollerar våra gemensamma ytor då kan den statens existens ifrågasättas, i alltför många avseenden. Såväl av oss medborgare, skattebetalare, väljare och invånare som av vår omgivning. Däri ligger en reell hotbild långsiktigt mot vår existens, i närtid mot vår integritet och suveränitet.  


Läs mer om tillit och förväntningar




Sveriges unika tillit sjunker
http://fof.se/tidning/2014/8/artikel/sveriges-unika-tillit-sjunker-kan-man-lita-pa-folk
 

Skratta inte bort hot mot landets säkerhet 
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/skratta-inte-bort-hot-mot-landets-sakerhet/

Tvinga unga att jobba 

http://cornucopia.cornubot.se/2016/01/wallstrom-vill-tvinga-unga-att-jobba.html?m=1

Övergreppen rapporterades aldrig

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/overgreppen-pa-festivalen-i-stockholm-rapporterades-aldrig-vidare/

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=6230084

Undanhåller svensk media!?

http://staffandanielsson.blogspot.se/2016/01/undanhaller-svenska-media.html?m=1

Nej till värnplikt, ja till Nato

http://www.svd.se/infor-salen-nej-till-varnplikt-ja-till-nato

Plikt – värn – civil – total

https://ltcollibbo.wordpress.com/2016/01/10/plikt-varn-civil-total/

Värnplikt om försvaret behöver det

http://www.axess.se/blog/2016/1/11/varnplikt-om-forsvaret-behover-det#.VpOS2fnhBaQ

Även Sverige har nationella intressen

http://www.di.se/artiklar/2016/1/12/ledare-aven-sverige-har-nationella-intressen/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Ett nytt år präglat av upplysningsidealet, friheterna och hållbara system

Det beklagliga med sanningen är att lögnen ibland verkar mer sannfärdig.

Carl Erik Soya (1896-1983)

År 2015 var ett år då Sverige genomgick stora omvälvande förändringar. Somliga syns här och nu, andra kommer att följa med, synas över tiden och prägla kommande generationer. De förändringar Sverige genomgår nu har sina liknelser i de omfattande samhällsförändringar vi genomgick med början för hundra år sedan. 

Makten till att styra och kontrollera förändringar i vårt samhälle ligger i våra händer. Vi tillsammans. Med visioner, drömmar och ideologier som fond mot vetenskap och beprövad erfarenhet bygger vi vårt samhälle. 

Det gångna året har kanske inte direkt karaktäriserats av att upplysningsidealet har präglat politik, förvaltning och media. Snarare har önsketänkande, häxeridomar och fördömande av människors karaktärer varit den linje som drivits på av media och politik. 

Låt oss gemensamt göra år 2016 till en renässans åt såväl upplysningsidealet som en pragmatisk hållbar samhällsutveckling där vi värnar individens och grupper av individers friheter samtidigt som vi vårdar och utvecklar våra gemensamma samhällssystem. 

Friheter och system som skall kunna övertas, förändras och utvecklas vidare av våra barn och deras barn.

Gott Nytt År!

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments