Appeasement och icke-våld kan inte i sig vara målet för en rättsstat

Där lagen upprätthålls råder frihet

(U.S Marshall Bass Reeves, en av de mest framgångsrika polischeferna i U.S historia)

Jag skriver ofta om vem som kontrollerar ytan eller parimetern. Om inte samhället – vi tillsammans – kontrollerar ytan gör någon annan det, kriminella gäng, klaner, extremister m.fl.  Det är vi tillsammans som skall kontrollera ytan. Det ska vi göra genom den lag som våra folkvalda beslutat och bl.a. genom de myndigheter vi gemensamt finansierar. 

“När polisen blev konfronterade av ett gäng uppstod en mycket hotfull situation. En man som helt oblygt visar ansiktet hotar en polisman: ”Tror du jag är rädd för dig? Fucking pajas. Kom utan bricka, jag ska visa dig. Fucking tönt.” Han knuffar sedan polismannen. Trots att det är många poliser på plats griper de inte mannen. I vilken annan situation kan man utan risk hota och fysiskt attackera en polisman? ”Tyvärr, det blir så här när vi har såna här konfrontationer ibland. Men vi måste stå kvar och försöka ta en dialog”, urskuldar sig en polisman i inslaget.”

(SVT Agenda och återgivet av Ivar Arpi i dagens SvD)

Poliserna i citatet ovan uppträder på ett sätt som varje buse självklart upplever som töntigt och tramsigt. Inte bara busen utan även vi väljare, skattebetalare, medborgare och invånare upplever avsaknaden av korrigering som töntig, tramsig och naiv. Agerandet är dock inte ett undantag utan snarare en medveten vald taktik utifrån en av myndigheten beslutad doktrin.

Den här och andra busar behöver dock en omedelbar reaktion där vederbörande omhändertas direkt med våld i exakt den proportion som krävs. Ju hårdare motstånd desto kraftigare responderande våld.

Målet för ett samhälle kan aldrig i sig vara att avstå från våld. Proportionerligt våld är ett av flera medel för att stödja och värna samhälliga mål så som de är formulerade i vår konstitution och våra lagar, dit hör rätten att inte bli utsatt av våld eller förtryck av annan person, rätten till liv, äganderätten m.fl. rättigheter.

Statens uppgift är att skydda dessa rättigheter, med våld om så behövs.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Extremismen kan aldrig stoppas men den skall inte heller gödas och faciliteras

I morgon den 22 juli är det fem år sedan de vidriga barnamorden och massmorden genomfördes och terrorismen träffade rakt i hjärtat av vårt grannland och våra vänner i Norge. Händelserna de därefter kommande åren med IS folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och terror i Levanten samt den urskiljningslösa terrorn i Beirut, Paris, Bagdad, Bryssel, Nice m.fl. platser i vår omvärld visar att det finns all anledning att erinra om behovet av dagliga såväl uthålliga som precisa insatser mot extremismen.  

Den som vill konfrontera extremism behöver för det första inse att extremismen aldrig kan stoppas. Den kan mildras, omriktas m.m. men så länge det finns människor så kommer det finnas extremism. Extremismen är adaptiv och en del av vår natur. Extremismen förs vidare genom det strategiska inflytandet, berättelserna om självupplevda och/eller återberättade orättvisor (sanna eller falska) och egna tillkortakommanden.

Just därför är det vitalt att inte offentliga verksamheter faciliterar och göder polariserande konflikt- och hatberättelser, dolkstötslegender! Offentliga verksamheter skall istället kritiskt granska just dessa berättelser oavsett om de slutar på -ism eller -fobi eller liknande.

För det andra är det följdriktigt avgörande att anlägga en helhetssyn på extremismen, dvs att förstå att polerna triggar varandra. Hatet göder hatet. Precis som favorisering, exkludering, avhumanisering och dolkstötslegender göder extremismen i sin helhet.

Det betyder inte att all extremism kan förebyggas och motverkas med universella universala åtgärder. Istället krävs uthållighet med ett evighetsperspektiv och precision med ett fokus på såväl individ som berättelse.

Jag har analyserat och skrivit en rad inlägg i ämnet, vilka flertalet med olika perspektiv på ämnet återfinns på min blogg under rubrikerna extremism och terrorism. Läs gärna mer utifrån denna korta sammanfattning av ett komplext men inte nödvändigtvis komplicerat ämne.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Samhällets – vår – yta ska inte bjudas ut till kriminella

Efter oroligheterna i Gottsunda i Uppsala vittnar alltfler såväl boende som poliser om ett passivt agerande av polisen. Ett felaktigt val av medel trots en rejäl uppladdning av rätt resurser.

“I stället åker dialogpoliser upp till Gottsunda och pratar med några av de äldre, de är ett antal multikriminella unga män med stort inflytande över ungdomarna i området. Man försöker förmå dessa att prata med ungdomarna om att de inte ska elda osv. Motkravet från ungdomarna blir som så många gånger tidigare, inga poliser ska vara i Gottsunda. Det är nu det börjar bli galet. Samhället i form av polisen lägger över initiativet till ordning och trygghet på ett antal kriminella unga män. Och accepterar kravet på att inga poliser skall vara i området. Hade jag varit kriminell så hade inte heller jag velat ha polisen i mitt kvarter.

Jag menar att med den resurs som fanns på lördagen hade man kunnat bringa lugn i området, gripa förövare och förhoppningsvis lagföra dessa. Det stora problemet är att vi poliser på gatan och människorna i staden inte delar samma lägesbild. Gottsunda/Valsätra är inte Rosengård, Rinkeby eller Tensta. Här är det fråga om ett tjugotal personer från lägre till övre tonår. Om inte vi, polisen, kan hantera dessa vem ska då göra det? Visst, det hade sannolikt blivit konfrontation och eventuellt till och med skador på både polis och upploppsmakare. Min fasta övertygelse är dock att det blivit lugnt ganska fort. Det kan inte vara så, att bara för att det finns en risk att det blir stökigt, så blir polisen passiv. Det kan inte heller vara så att bara för att man bor i Gottsunda så är man imun mot lag och ordning.

Jag satt själv i en polisbuss två kvarter från Bandstolsvägen, rustad i kravallutrustning och med min tjänstehund vid sidan. Därifrån såg jag den ena efter den andra svarta rökpelaren från brinnande bilar ringla sig mot skyn. Stadsbussarna vände vid Linrepevägen, alla som åkt buss från stan fick således gå genom hela Gottsunda för att ta sig hem. Det kändes inte bra, att på den gamla damens fråga om hur hon haltande skulle ta sig till andra sidan av Gottsunda svara, jag vet inte.”
(Erik polishundförare i Uppsala)

Ett samhälle som inte är berett att med alla tillgängliga medel ta tillbaka förlorad yta från multikriminella gäng, klaner etc. kan aldrig bli något annat än ett förlorande samhälle. Ett samhälle som förlorar såväl inför buset som invånare, väljare, medborgare och skattebetalare. Ett samhälle som inte är beredd att använda sitt våldsmonopol kan lika gärna hyra ut det till gängen, klanerna m.fl. ungefär som för sjuhundra år sedan.

Att göra överenskommelser med kriminella för att dessa skall slippa polisiär närvaro är förkastligt och totalt kontraproduktivt. Signalen är att varje gång de kriminella vill ha sin vilja igenom så startar man ett småskaligt upplopp. Detta är en skam för politiken och förvaltningen. Detta är att fullständigt kapitulera. Fundera på vad som sker med vårt samhälle om vi alla tillåts bete oss hur som helst efter egna formulerade regler och samhället låter det ske i ren ängslan för konflikt och våld!? 

Friktion är inte farlig! Friktion är nödvändig i all mänsklig utveckling. Målet kan aldrig i sig vara stabilitet och en våt yllefilt av lugn och ro. Målet måste alltid vara att värna rätten och våra värderingar som de uttrycks i vår konstitution. Målet måste alltid vara att kontrollera ytan i syfte att upprätthålla rätten och vår konstitution. 

Vad buset på plats behöver möta är en repressiv friktion som plockar bort ledarna, därefter behöver det mjuka samhället stödja och värna invånarna och även den svans av ungdomar och yngre män som går att rehabilitera till normer och strukturer bortom kriminalitet.

Se till att befordra riktiga poliser med gedigen erfarenhet till att besluta och leda i all operativ verksamhet. Vi behöver återta även denna yta, den internadministrativa ytan från plockepinn byråkrater som agerar utifrån regeln “har jag intet gjort kan jag intet bestraffas”.

Vi behöver även återinföra ett tydligt regelsystem som utgår från regeln “Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel”.

Läs mer:
http://mobil.unt.se/uppland/uppsala/polisman-domer-ut-insatsen-4306461.aspx

http://www.expressen.se/ledare/sta-upp-mot-stenkastarna/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Dåd eller terrordåd?

Det vidriga dådet i Nice som riktade sig mot barn, kvinnor och män hade en gemensam nämnare och det var att de befann sig på en och samma gata. De befann sig på en gata där en individ tog sig en egen skapad och av hat motiverad rätt att mörda dessa barn, kvinnor och män. Ett grymt oförsonligt vidrigt vansinnesdåd oavsett hur det motiveras eller inte motiveras.

Flera har frågat mig om en analys och jag har sagt som alltid vid dessa vidriga händelser att jag kommer inte skriva någon analys förrän det är klarlagt att det är ett terrordåd (dvs enligt EU:s och FN:s definition) och det är klarlagt vem eller vilka som tar på sig ansvaret.

Innan dess blir ett inlägg spekulativt och i princip ointressant eftersom varje dåd och varje aktör skiljer sig åt i väsentliga avseenden. Terrorism och extremism kan inte och ska inte relativiseras.

Däremot kan nog alla vi som är övertygade om att varje linje – varje individ – är unik sluta upp bakom den sekulära statens hårda idé och värderingskärna så som den uttrycks i den franska konstitutionen. Frihet, jämlikhet och broderskap.

Läs mer:

Definitioner av terrorism brukar innehålla vissa basala grundstenar.

“The unlawful use or threatened use of violence carried out by individuals, organisations, networks etc. against individuals or property in an attempt to coerce or intimidate the government or the society to achieve political, religious or ideological objectives.”

http://www.bbc.com/news

http://mobile.lemonde.fr

http://mobile.nytimes.com/2016/07/16/world/europe/attack-nice-bastille-day.html

http://dailym.ai/29Ijl7Z

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/olika-bud-fran-ministrarna-om-garningsmannens-motiv-i-nice

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Är det dags för en modern reduktion i vår förvaltning!?

Två havererade generaldirektörer med ansvar för oerhört vitala samhällsfunktioner får nu sällskap av en av våra tre riksrevisorer.

Vår förvaltning skall agera sakligt och objektivt. Riksrevisorerna skall vara svensk statsförvaltnings absoluta föredömen. Frågan infinner sig hur långt förfallet har gått!? I vilket tillstånd befinner sig vår förvaltning? Vilka åtgärder behöver vidtas när vi inte längre kan utgå från att gott omdöme är en huvudprincip för toppledarsskapet i vår förvaltning!? Jag är inte övertygad om att det räcker med att Konstitutionsutskottet granskar Riksrevisionens inre liv och riksrevisorernas förehavanden. 

Vi har under senare år sett kris efter kris ramla in över politik och förvaltning vilka båda vid allt fler vitala kritiska lägen har uppvisats grundläggande brister i såväl förmåga som vilja. Dit hör t.ex. den icke hållbara inhumana migrationspolitiken som först i sista stund när den höll på att brännas fast desperat slets bort från värmekällan. Det som nu skett vid Riksrevisionen är ett haveri i alla avseenden! Underkänt i varje del och varje detalj.

En from förhoppning är att samtliga toppchefer i förvaltningen kontinuerligt funderar igenom hur deras förhållningssätt i beslut och uttalanden kan komma att påverka uppdragsgivarens tillit till dem. 
Uppdragsgivaren kanske rentav numera är okänd för vissa av dem, men det förtjänar att påpekas att det är medborgaren som är den yttersta uppdragsgivaren. Tillit är det mest grundläggande kitt vi har i Sverige. Det skapar ömsesidig förståelse mellan individ och individ och mellan individ och  våra offentliga institutioner.

Det finns kompetenta ämbetspersoner som kan axla dessa vitala befattningar. De har inte nödvändigtvis en politisk bakgrund som i det nu aktuella snedtramparfallet utan ibland kanske snarare en gedigen bakgrund som ämbetsperson kan vara att föredra.

Vi närmar oss en nutida modern reduktion i vår förvaltning. Den tidigare undantagsvisa förläningspolitiken har liksom för fyrahundra år sedan efterhand övergått till att bli en slentrianmässig huvudregel.

En huvudregel som uppenbarligen vissa omdömeslösa toppchefer inom förvaltningen kommit att i sin tur tillämpa inom myndigheten de är satta att förvalta åt oss väljare, medborgare, invånare och skattebetalare. Vi har fått ett närmast spoilsystemsliknande förhållningssätt som nu i vissa fall t.ex. vid Riksrevisionen verkar nå ända ned till enhetschefsnivå i statsförvaltningen. 

Är det dags för en reduktion och hur ska i sådana fall vår tids reduktion se ut och vem skall initiera och genomföra den? Hur kan vi stärka och värna meritokratin? 

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Behövs väljaren när generaldirektören bestämmer politiken?

Vi är många som uppfattar den nyans av erodering av vår förvaltningstradition som numera uttrycks av åtminstone två generaldirektörer i samhällets tjänst.

Vi är nu i ett läge där en generaldirektör sätter tvivelsmål kring inrikesministerns och regeringens värdegrund för den valda migrationspolitiken.

Jag blir alltmer bekymrad över hur vår förvaltningstradition och tilltron till denna skadas av att tjänstemännen börjar initiera, utforma, formulera, diktera, kampanja och genomföra politik.

I sin mest tillspetsade form infinner sig frågan huruvida statsråd, riksdagsledamöter, fullmäktigeledamöter m.fl. behövs när de istället ersätts av allenarådande generaldirektörer!? Behövs vår konstitution? Behövs våra lagar? Behövs våra institutioner? Behövs väljaren som har valt de riksdagsledamöter som beslutar den lag som tjänstemännen inklusive generaldirektörer skall genomföra. Behövs vi?

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Neonarmband, handklovar och buntband

”Vid större ungdomsevenemang kommer polisen att dela ut armband med texten “POLIS AVSPÄRRAT #tafsainte”. Nu inleder polisen en kampanj för att få stopp på sexuella ofredanden bland unga. – Vi hoppas att det här ska få framförallt killar att tänka efter både en och två gånger extra. Många inser nog inte att det här är ett brott, säger rikspolischef Dan Eliasson till TT.

Han har också ett råd till killar som tar på tjejer mot deras vilja: – Vem vill bli ihågkommen som killen som tafsar? Tänk efter grabbar, för guds skull!”

 Inför den nu aktuella armbandskampanjen lämnar Polisen en lägesbild där “det finns ett stort mörkertal och att den genomsnittlige gärningsmannen när det gäller sexuellt ofredande mot flickor är män mellan 15 och 25 år”.

När rättsstaten är själva bäraren av relativism, otydlighet, feghet och låtsasåtgärder då är vi ute på ett riktigt sluttande plan. Det är ingen som helst hemlighet vad nästan alla ungdomar anser om sexuellt tafsande. Det är bara att läsa den tidigare Ungdomsstyrelsens rapport i ämnet. Enligt Ungdomsstyrelsen tog 99 procent avstånd från ofredande.

Det är inte heller någon hemlighet att förövarna i dessa specifika sammanhang var asylsökande unga män. Det är bara att läsa polisens egen analys i ämnet: “I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige”

Så frågan är varför polisen inte agerar mot individer istället för att fega ur och anklaga ett helt kollektiv av unga män!? 

Det finns ju redan sedan länge lämpliga armband för individer som begår förbrytelser. De finns i stål och kallas populärt för handklovar och de finns i plast och kallas för buntband. Använd dom.
Läs mer:
https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Övriga%20rapporter/Lagesbild%20over%20sexuella%20ofredanden.pdf

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment