En lans för friheten och en åra till roddarna

Min Jihad av Hanna Gadban står högst upp på min lista över semesterlitteratur. Snacka om en individ med integritet och mod. Hanna stod där i princip ensam för bara ett år sedan och tog striden mot politisk-religiös extremism. Hanna, Carina Hägg, Nalin Pekgul, Sara Mohammad m.fl. arbetade på med ett enastående mod. I dag har flera av deras belackare blivit roddare och belyser samma problem. Då oftast under rubriken att de alltid stått på deras sida i kampen för att mänskliga rättigheter skall gälla för alla i Sverige. Det förtjänar att påpekas att det hat som dessa ynkryggar mobiliserade mot dessa enastående individer endast gjorde dem mer härdade och övertygade i kampen för var och ens frihet. De där ynkryggarna har mycket att skämmas för. Pinsamt att de nu ens försöker rodda. För den som undrar över begreppet roddare rekommenderas en slagning på begreppet och namnet Nerman, en annan vital yttrandefrihetskämpe. Som sagt boken skall läsas. Det är alltför sällan människor står upp mot grupptryck och politisk korrekthet i vårt land. Låt Hanna och de andra krafterna få komma till våra skolor och berätta om medborgarens plikt i en demokrati.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Den politiska islossningen i frågan om resande stridande måste nu följas upp med resurser

Nu börjar äntligen islossningen vad gäller resande stridande till t.ex. ISIS. De förslag som jag skrev om i augusti 2014 har nu blivit allmängods hos politiken, dvs att straffa såväl deltagandet i en terrororganisation (som definerad av FN) som deltagandet som resande stridande i utbildning, träning och strid. Utmärkt. När väl lagstiftningen är på plats gäller nu tillämpning och konkreta åtgärder. Det kommer behöva skjutas till rejält med resurser till polis och åklagare som skall arbeta med just dessa frågor. En resursplanering som bör utföras omgående så att resurserna kan korrespondera mot den nya lagstiftning som kommer att beslutas i omgångar under 2015-2016. 

Återstår sedan att genomföra och finansiera resten av strategin! Dit hör bl.a. att motverka de miljöer som göder och faciliterar de påverkansoperationer som sker mot vårt samhällsskick, vår demokrati och våra mänskliga rättigheter.

Läs mer:

Proposal for and some thoughts on a tentative Swedish strategy on Foreign Fighters and Combatants trained in foreign Countries

https://brixski.wordpress.com/2014/08/12/proposal-for-and-some-thoughts-on-a-tentative-swedish-strategy-on-foreign-fighters-and-combatant-trained-in-foreign-countries/

Vi måste möta och motverka den inre påverkansoperationen mot våra fri och rättigheter

https://brixski.wordpress.com/2015/06/29/vi-maste-mota-och-motverka-den-inre-paverkansoperationen-mot-vara-fri-och-rattigheter/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Vi måste möta och motverka den inre påverkansoperationen mot våra fri- och rättigheter

Det talas ofta om den påverkansoperation som Ryssland bedriver mot bl.a. Sverige. Minst lika allvarlig är den innefrån kommande påverkansoperation som jag och flera med mig skrivit en hel del om under de senaste åren. 

Det är påverkansoperationer som drivs på av politiskt-religiösa fundamentalister och som faciliteras av nätverk och organisationer med direkta statliga stöd. De bygger även på uthålliga, adaptiva och precisa försök att bedriva entrism i såväl det civila samhället som i de politiska partierna. 

Inget förebyggande arbete eller motåtgärder mot extremism kan bli framgångsrikt förrän tre utmaningar hanteras:

1. Statlig och kommunal finansiering till nätverk och organisationer som faciliterar och driver på politisk-religiös fundamentalism måste avvecklas omgående. Dessa verksamheter syftar till att polarisera Sverige utefter etnisk, kulturell och religiös grund. De syftar till att nedvärdera och erodera tilliten mellan människor och mellan våra offentligt finansierade institutioner och människor. De syftar till att enklavisera och bygga parallella samhällen där människors möjligheter att integreras såväl i det lilla samhället som i det stora samhället begränsas till ett intet. De följer bl.a. de linjer som såväl brödraskapet som AQ Zawahiri dragit upp som vitala komponenter i striden mot demokrati- och mänskliga rättigheter.

2. Samhället – vi medborgare, skattebetalare, invånare och väljare – och våra institutionr behöver nu återta ytan i flera dimensioner. 

Det handlar delvis om att återuppväcka gammal kunskap om hur samhället återtar centrum från det perifera. Istället för att avveckla arbetsförmedling, försäkringskassa m.fl. statliga myndigheter från våra förorter så behöver vi snarare mobilisera dessa i betydligt större omfattning och till en per capitanivå som vi hade förra gången vi skulle motverka utanförskap och alienering, dvs 1950-1980-talet. Vi behöver i ännu större utsträckning säkra kontrollen över ytan genom en stark – såväl inlyssnande som korrigerande – och närvarande lokal ordningsmakt. Det gäller såväl fysiskt med fötter på marken – boots on the ground – som i sociala medier. Vi behöver återta förmgan till direkt uppsökande verksamhet i hem och skola. 

Det är gammal kunskap men inte obsolet kunskap, tvärtom. Vi är direkt beroende av att skapa sådan säkerhet och trygghet att bl.a. näringslivet, individer, familjer och civila samhället åter kan ta tillbaka den lokala ytan i sådan massiv inplottrande utsträckning att vi gemensamt skapar en stark motvikt mot kriminella grupperingar och nätverk och politiskt religiösa fundamentalister. Detta  oavsett om dessa är traditionella gängbildningar och/eller nätverk eller om de formar relativt starka framgångsrika nexus med den politisk-religiös fundamentalismen. 

Att tillbaka ytan är i dag mer nödvändig än någon gång under de senaste fyrtio åren. I många av våra förorter startar vi numera regelbundet om samhällsbygget med nya generationer av migranter och nytillkomna medmänniskor. 

Att lämna dessa i händerna på de som hatar vår demokrati och våra mänskliga rättigheter och/eller befrämjar kriminalitet i alla dess former är naturligtvis kontraproduktivt och direkt amoraliskt.

3. Möt extremismens strategiska inflytande! Möt de berättelser om orättvisor och egna tillkortakommanden som är vitala ingredienser och motiv i människors val att närma sig eller rentav ingå i nätverk av kriminalitet och/eller extremism. Men möt dem med konkreta uthålliga, adaptiva och precisa insatser. 

Lägg ned projekttramseriet som de flesta människor redan vet är en kort punktinsats utan reella förutsättningar att nå verkan i målet. Sluta fabricera tjusiga projekt vars enda syfte är att tröstmata media under ett akut mediaskede. 

Förändringar måste gjutas in i hela samhället – såväl det stora som det lilla – och det måste pågå under många decennier framöver. Insatserna måste vara uthålliga, adaptiva och precisa. De måste förändra de strukturer som utgör hinder men framförallt måste insatserna vara individualiserade och precisa för att nå verkan i målet. 

Att förebygga politisk-religiös extremism med enbart insatser mot socialt utanförskap är i huvudsak bortkastad tid och förslösade resurser. Varför skulle just en övertygad extremist sakna ideologisk grund för sina ställningstaganden? Om du väljer moderaterna och jag socialdemokraterna varför skulle en människa inte kunna välja islamism, nazism eller kommunism utifrån en ideologisk värderingsgrund!? 

Extremism är en naturlig del av varje mänsklig miljö. Det finns inget sätt att en gång för alla göra sig av med extremismen! För vem ska en gång för alla definiera vad som är extremism!? Jovisst kan du definiera vad som är våldsbejakande extremism eller rentav terrorism, men som premiärminister Thatcher formulerade det: “jag har aldrig talat med terrorister förrän de blivit premiärministrar”. Vi ska inte relativisera extremism men vi måste inse att extremismen finns här hos oss för alltid. Vi kan begränsa dess övergång till våld. Men vi kan aldrig helt avlägsna dess strategiska inflytande. Bilden och berättelsen är starkare och mer uthållig än nätverken och organisationsstrukturerna. Bilden och berättelsen är framförallt mer adaptiv än våra institutioner och våra institutioners handlingsplaner och motmedel.

Vi kan minimera inflytandet genom motbilderna och de alternativa berättelserna. Det förutsätter dock att dessa bemöter kärnan i extremistens berättelse. Det sista terroristerna vrålade när de flög in i TwinTowers var inte “jag är arbetslös”. Utanförskap är långt mer än ekonomiskt till sin natur. Men inte ens ett socialt utanförskap kan alltid förklara extremismen hos den enskilde. Det är ju vi som definierar socialt utanförskap. För extremisten och i dennes perspektiv kan det ju lika gärna vara vi som är i det sociala utanförskapet!? I det perspektivet är det ju vi som avviker, sannolikt från den enda rätta vägen! 

Särskilt tydligt blir det förstås i ett land som Sverige som så tydligt avviker från resten av världen. Vi som utgör den mest sekulariserade och självförverkligande populationen i världen, ett unikum. Ett land där tilliten mellan människor och till staten i ett internationellt perspektiv är unikt hög och stabil. Ett land där oberoendet är störst. Ett land där vi inte är beroende av någon annan – vare sig av familj eller av klan – än just av vår gemensamt finansierade stat. 

Vi är inte vana att bemöta och försvara oss mot alternativa värdegrunder. Vi söker därför alltför ofta svaren i ett von-oben-perspektiv där vi utgår från att de där andra – särskilt de som hyser extrema åsikter och agerar extremt – kan bli “botade”. Det enda som krävs är att de marineras i vårt välfärdssystem så kommer de att acceptera vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Beklagar att behöva säga det, men nej, det strategiska inflyandet är starkare än vårt välfärdssystem. Det går bra för den extreme att använda systemets fördelar dagligdags men det botar inte extremisten… 

Den inre påverkansoperationen kan bara brytas genom att stoppa finansieringen av de organisationer och nätverk som hatar vår demokrati och våra mänskliga rättigheter, genom att ta tillbaka den fysiska och värderingsmässiga ytan samt genom att ta striden om det strategiska inflytandet, dvs. berättelsen om våra liberala värden som Sverige är gjutet på. Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, jämlikhet, lagar och institutioner. Frihet att utveckla sitt livsprojekt och att få leva sitt liv som man vill inom lagens markörer. Men också en insikt om att mina mänskliga rättigheter även innebär att jag må respektera andra människors mänskliga rättigheter såsom det formuleras i FNs Allmänna deklaration art. 29 och 30 i Europakonventionen art. 17 (som också är svensk lag). Rättsstatens grundläggande principer ska gälla för alla och de ska gälla över hela vårt territorium. Något annat förhållningssätt kan inte existera i en folkvald stat, i en demokrati.

Läs mer i ämnet:

Säpo efter attackerna: Vi går igång omedelbart

 http://www.aftonbladet.se/nyheter/almedalen/article21045564.ab

Ett år med IS kalifat

 http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article21045982.ab

I förorten växer mannens diktatur

http://www.expressen.se/debatt/i-fororten-vaxer-mannens-diktatur/
Att vara tyst om förtrycket är rasistiskt!
http://www.expressen.se/debatt/att-vara-tyst-om-fortrycket-ar-rasistiskt/

Postkolonialisternas oheliga allians med islamister

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/postkolonialisters-oheliga-allians-med-islamister-16976?pack=16177

Posted in Defence- and Securitypolicy, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | 1 Comment

Svensk politik en enda fuktigt ljummen kramande laghög

En hel del intressant motsägelsefullt men också följdriktigt i den senaste attitydundersökning av Novus där huvudslutsatsen är att 6 av 10 svenskar har tappat framtidstron. 

Någonstans kliar det i bakhuvudet att trots att vi vet att väljare i dag väljer utifrån preferenser i sakfrågor och inte i första hand proteströstar så är min intuition (hör och häpna att jag hänvisar till den…) att det finns en rätt ordentligt “fuck-off” faktor i opinionen nu. 

  
En slags protest mot att de etablerade partierna har samlats i en enda fuktigt ljummen kramande status quo laghög samtidigt som samhället är fullt av grundläggande utmaningar som borde lösas genom det vi har politiska partier till, nämligen att i svåra politiska förhandlingar finna lösningar på samhällsproblem. 

Väljaren accepterar helt enkelt inte ett trotsigt 1-0 beteende. De etablerade partierna står ju på punkt efter punkt långt från sina väljare. Det här är allvarligt. Mycket allvarligt. 

Lamellerna lossnar just nu och det parti som väljer att bortse från och nonchalera stadiga opinioner kommer att erodera och försvinna. De har funnits i hundra år! I ett historiskt perspektiv är hundra år av politisk organisering i samma politiska grupperingar en sällsynt lång tid. 

Vi är inne i en samhällelig brytningstid som påminner om den tid för hundra år sedan när dåtidens maktgrupperingar började rotera och dagens politiska partier bildades. Ett parti börjar med en medlem och slutar med noll medlemmar. 

Det vi nu ser är en känsla av hopplöshet att inte bli lyssnad till! Handen upp ni som gillar att inte bli lyssnade till! Inte många händer där va… Så varför envisas politiken med att inte lyssna? 

Nåväl så länge partier inte lyssnar så tuggar demokratin som system på och väljaren letar efter en opposition, förmodligen det minst sämsta alternativet. Just nu är det Sverigedemokraterna! 

Om det hade funnits ett annat partipolitiskt alternativ utan delar av Sverigedemokraternas bakgrund så hade vi förmodligen sett betydlgt kraftigare väljarströmmar till detta parti. 

Så ni som är i ledningarna för de andra partierna förlita er inte på Sverigedemokraterna. Som på alla valmarknader – även demokratins – så kan det snart komma nya alternativ hitom Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet. Det, det blir en utmaning. En riktig utmaning. Grogrunden finns. Det kan gå snabbt. Kanske redan till Almedalen…!?

Läs mer:

Novus – 6 av tio svenskar har tappat framtidstron

http://www.svd.se/novus-6-av-10-svenskar-har-tappat-framtidstron?fb_action_ids=10152994375977683&fb_action_types=og.shares

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | 3 Comments

Sluta finansiera förtrycket av våra medmänniskor i Sverige!

I dag formuleras ytterligare ett nödrop i en lång rad av vittnesmål från frustrerade och/eller förtryckta medmänniskor som har övergivits av politik och samhälle. Det är medmänniskor som dagligen lever under politiskt-religiöst förtryck här i Sverige! Här i Sverige! 

Vi har hört vittnesmålen från Zeliha Dagli, Peter Pettersson och Seve Saleh, och nu den modiga vänsterpolitikern och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh. Långt tidigare än så har socialdemokratiska politiker som Nalin Pekgul och Carina Hägg visat på det allvarliga i situationen men möts med axelryckningar, nonchalans, arrogans, hot, förlöjliganden och direkt motarbetats av de som borde stå upp för envars och allas mänskliga rättigheter. 

I dag beskriver Kakabaveh en polarisering och enklavisering som vi som verkar som experter på området demokrati, mänskliga rättigheter med fokus på extremism och terrorism har känt till under lång tid men i kontakter med politiken och myndigheterna sällan fått någon annan respons än ett i bästa fall “jasså” och i sämsta fall “rasism och fördomar”. 

Detta av de som borde ha som sin främsta uppgift att värna varje medborgare grundlagsskyddade fri och rättigheter. Oftast har det handlat om en total okunskap, en arrogant naivitet och en direkt ovilja. Som sagt ett förhållningssätt från de som har antingen vitala politiska uppdrag eller de som har sakansvar som chefer och handläggare i våra myndigheter och i vårt utrednings- och kommittéväsende. 

Kakabaveh lämnar en berättelse som är samstämmig med de berättelser vi får höra allt oftare:

“I svenska förorter blir klimatet allt mer kvinnofientligt. Kvinnor är inte längre välkomna på en del kaféer. Unga tjejer kan inte vistas ute efter middagstid på vissa platser.

Kvinnor kan inte klä sig hur de vill.

Många kvinnor från förorten har under de senaste veckorna vittnat om detta i medierna, sedan Zeliha Dagli skrivit om det i Aftonbladet.

Och i Expressen skrev Husbybon Peter Pettersson förra veckan om hur han trakasseras av ungdomar för att han är homosexuell – ett ytterligare bevis på den växande fundamentalismen, som går allt längre ner i åldrarna.

Oron för utvecklingen växer.

 Tvåbarnsmamman Seve Saleh som bott i Husby i 13 år berättar för mig hur Husby allt mer liknar Afghanistan.

Islamister och fundamentalister säger till ungdomarna här att de måste beslöja sig, att svensk mat är “Haram” (smutsig), och att de måste läsa Koranen.

Muslimska kvinnor med andra livsstilar än islamisterna får ständigt synpunkter på hur de lever – till och med på vilken mataffär de handlar från.

Och i skolan tillrättavisas Seves barn av fundamentalisternas.

Situationen är likadan i andra förorter som Tensta, Rinkeby, Alby, Fittja, Södertälje, Rosengård, Bergsjö, Angered och så vidare.

 En annan kvinna, Helin Gül, berättar om hur männen med långa skägg och i vita klänningar tittar nedlåtande på kvinnor utan slöja eller i klänning med bara armar.

Förra veckan blev en av hennes väninnor som inte bär slöja tillsagd på jobbet med orden att den som inte följer Allahs lagar förtjänar att dö.

Kvinnoförtrycket i Husby och många stadsdelar i Järvaområdet är allt mer kvävande, det finns ingen frihet här längre.

De flesta är oroliga för att fler kan rekryteras till jihadrörelsen Daeash/IS, men tycker att engagemanget är litet från myndigheterna.

Numera odlar våra manliga enklaver i förorterna inte bara hederskulturer som diskriminerar tusentals kvinnor, homosexuella och ungdomar utan de odlar förtryckarkulturer som kan skapa fler jihadkrigare, krigare mot demokrati och för en manlig diktatur, i guds namn dessutom.”

Nå, de av er i politiken som genom er dogmatiska identitetspolitik, ert överseende med enklavisering, er naivitet inför parallella samhällen,  er värderelativism och er förnekelsestrategi är direkt ansvariga för dessa problem, vi väntar nu på er avbön och på att ni börjar leverera åtgärder. 

Vi är många som har varnat för utvecklingen. Inte i generella ordalag utan i detalj. Vi har presenterat konkreta åtgärder. Men ni har valt att lyssna till förtryckarna och inte de som står upp för våra värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter för envar och alla. Nu behövs uthålliga, adaptiva och precisa åtgärder. 

Börja med att omgående stänga finansieringskranen från statliga myndigheter. En kran som vattnar och göder de organisationer som driver på polariseringen och enklaviseringe av det svenska samhället. Det är synnerligen bråttom. 

Det måste ske nu. I budgetpropositionen, regleringsbreven och i myndigetsdialogerna. Det måste bli ett omedelbart stopp på att staten – vi medborgare, invånare, väljare och skattebetalare – finansierar de som hatar oss, de som vill förgöra såväl det lilla som det stora samhället, vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Stoppa galenskapen nu!

Seså ni är de ansvariga och nu har ni en möjlighet att äntligen göra rätt. Visa att ni åtminstone har lite skam i kroppen, aningens klokskap och en gnutta mod samt ett strå av empati. Ni har nu möjligheten. Ta den!

Läs mer:

I förorten växer mannens diktatur

http://www.expressen.se/debatt/i-fororten-vaxer-mannens-diktatur/

Att vara tyst om förtrycket är rasistiskt!

http://www.expressen.se/debatt/att-vara-tyst-om-fortrycket-ar-rasistiskt/

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

18 procent för SD! Demokratin som system fungerar alltså…

18 procent för Sverigedemokraterna (SD)! Demokratin som system fungerar alltså… 

1. Decemberöverenskommelsen, 

2. migrationspolitiska låset,

3. förändrade väljarprioriteringar där migration och integration nu är en av de mest prioriterade frågorna för väljaren,

4. 58 procent av väljarna i senaste Demoskop stöder inte medan 8 procent stöder den nuvarande migrationspolitiken,

5. minskande partiidentifikation och ökande fokus på politiska sakfrågor, samt

6. tillräckligt upplysta väljare

gör sammantaget att lamellerna i svensk politik nu lossnar ordentligt. I Yougovs undersökning – där SD landar på 20 procent – är avståndet till Nya Moderaterna 3 procent och till Socialdemokraterna 4 procent. 

SD:s tillväxt är ett tecken på att demokratin som system fungerar, dvs när aktören i systemet – i det här fallet väljaren – hittar en opposition som fångar upp väljarens preferens då söker den sig dit om de sex faktorerna ovan är en tillräckligt avgörande push-faktor. 

Frågan är när bunkermentaliteten, navelskådandet och oviljan att lyssna till opinionen släpper hos de övriga nu sakta men säkert eroderande partierna. Det är inget brott mot demokratins spelregler att lyssna till väljaren. Det är snarare en förutsättning för den som söker makt att genomföra en politisk agenda. Att söka makt i en vital politisk fråga men med ett vägval som saknar väljarens stöd straffar sig. Det är demokratin som system som fungerar. Bra så!

Läs mer:

SD 22 procent Sentio

http://nyheteridag.se/nytt-superrekord-for-sverigedemokraterna-jamnt-mellan-sd-s-och-m/

SD 20 procent Yougov

http://touch.metro.se/nyheter/yougov-stodet-for-sd-okar-basta-resultatet-sedan-valet/EVHofq!g84wfXLCVM9tc/

SD 18 procent Novus

https://www.avanza.se/placera/telegram/2015/06/18/valbarometer-ny-rekordnotering-for-sd-novus.html

Hagströmer om decemberöverenskommelsen

http://www.di.se/artiklar/2015/5/4/hagstromer-pakten-ar-det-varsta-som-hant/

SD rusar inför Almedalen – Mats Edman

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sverigedemokraterna-rusar-infoer-almedalen-16634

Varför använda riktig statistik på skatteintäkter när vi kan anta fram vinst! Dr Tino Sanandaji m.a.a. Arenas 900 rapport.

http://www.tino.us/2015/07/arenarapporten-varfor-anvanda-riktig-statistik-pa-skatteintakter-nar-vi-kan-anta-fram-vinst/

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | Leave a comment

En generation bygger, en förvaltar och en förslösar… Sverige här och Mellanöstern där igår och i dag!

En uppmaning till Sveriges pensionärer och särskilt fattigpensionärer! Snälla mobilisera er, organisera er och gör gemensamma manifestationer. Det är ni som har byggt vårt land och vår gemensamma välfärd. Ni har rätten att manifestera – gärna ockupera – och kräva er rätt för ni har gjort er plikt. Nu är det er plikt att även kräva er rätt.

Kan de – några ytterst få – som säger sig flytt från vidrigheter, folkmord och total missär, men är missnöjda med att inte få bo där de vill, ockupera en buss och få sin vilja igenom…så är det närmast er skyldighet att inte längre ta mer skit! Men som sagt det handlar om några få individer. De är egentligen inte problemet eller utmaningen. Utmaningen är de omfattande systemproblem som vi nu ser växa fram i form av bristen på bostäder, hälso- och sjukvård, infrastruktur med VA-försörjning, skolor m.m. Men också bristen på lag- och ordning, trygghet, jämställdhet, jämlikhet och frihet i framförallt flera av våra förorter där ghetton nu växer fram kännetecknade av parallella samhällen, alternativa rättsordningar m.m.

Pensionärer vägra acceptera att inte få omsorg i tid, att få hembesök av 15 olika personer i veckan, att inte få välja mat, att inte få tillgång till särskilda boenden förrän i livets slutskede, att inte få leva tillsammans, att inte få omsorg på svenska språket, att inte få leva utan enbara överleva!

Politik, partier och politiker har en enda uppgift och det är att lösa samhällsutmaningar och problem, inte att skapa dom. Om politiken, partier och politiker inte vill ta i samhällsutmaningar och problem kommer de snart att sakna relevans för väljare, skattebetalare, invånare och medborgare. Därmed upphör behovet av dessa partier och andra krafter och partier kommer att ta över. Det är inget märkvärdigt utan en naturlag som består av komponenterna friktion, adaptivitet, urval och uthållighet. 

Motsatsen, önsketänkande, har historiskt visat sig vara den i särklass sämsta strategin och det vägval som utarmar kraft och förmåga till anpassning och i den slutliga fasen partiets irrelevans och upphörande. 

Lägg ned önsketänkandet, anamma vetenskapen och framförallt lyssna till uppdragsgivaren, dvs väljaren, skattebetalaren, medborgaren och invånaren.

Vi står i dag – här och nu – inför att välja väg. Det kan rentav redan vara försent! Valet står mellan i princip fri migration med ett timbroitiskt och utilistliberalt prekariat som lever ur hand i hand på mycket låga löner vilket tvingar dem att arbeta all vaken tid och ofta med två till tre okvalificerade jobb per dag eller ett migrationssystem som avvisar hjälpsökande i de folkvandringar som vi nu ser eskalera samtidigt som vi värnar vår jämställda och jämlika välfärdsstat!? 

Ett dilemma? Ja, ett grymt dilema. Men politik är att ta ansvar för oerhört komplexa utmaningar och problem, ofta innehållande en djupt mänsklig och tragisk dimension. 

Det är ett migrations- och asylsystem som utvecklades som en följd av andra världskrigets konfliktkaraktär med systematiska krigsbrott och storskaliga industriellt organiserade folkmord. 

Ett asylsystem som inte är utformat utifrån dagens och de kommande seklens folkvandringar som vi nu ser har påbörjats, initierade av grymheter som utspelar sig på ytor som saknar legitima stater eller rentav helt saknar statsbildningar. Det är områden som nu eskalerar volumiöst oerhört snabbt. Vi ser det framförallt i Mellanöstern och i Central- och Mellanafrika. 

Det är områden där vi för länge sedan har övergivit ytan. Områden där vi inte längre bedriver vare sig säkerhets- eller utvecklingspolitik. 

Istället för institutionsbyggande som kan bidra till stabilisering, trygghet och utveckling på plats där så satsar vi numera våra begränsade resurser på migrationspolitik som i allt väsentligt hjälper relativt resursstarkare människor här. De svagaste där borta – långt bortom vår egen feel-goodpolitik lämnar vi till sitt eget öde. Ett öde präglat av missär, tristess, brott och förtryck. 

Numera tar vi dessutom av den redan magra biståndsbudgeten och använder den till vår migrationspolitik. Politisk opportunism präglad av djup okunskap och/eller medveten cynism inför vadsom krävs bortom lättjefull feel-goodpolitik omsatt i migrationspolitiken.

Politiken har alltför länge valt att förhala eller har rentav helt släppt kontrollen över de avvägningar mellan olika intressen som politik handlar om. Avvägningar som är politikens grunduppgift. Vi kan nämligen sällan göra både ock. Tyvärr. 

Återstår alltså frågan om det är den svenska välfärdsmodellen som skall förändras i utilistisk nyliberal riktning eller om migrationspolitiken skall balanseras till en jämviktsnivå som ger den svenska jämlikhets- och jämställdhetsmodellen möjighet att fortsätta utvecklas på ett sätt som säkrar vår gemensamt finansierade och använda välfärd samtidigt som vi bidrar positivt till säkerhet, stabilitet, trygghet med ökad jämlikhet och jämställdhet i t.ex. Mellanöstern och Central- och Mellanafrika!? 

Klarar vi att lyfta blicken bortom kortsiktig eroderande och kontraproduktiv feel-goodpolitik? Har vi egentligen något val? Vi kan ju tycka att den yngre generationen själva borde kunna hantera utmaningarna med hjälp av kombinationen vetenskap, social ingenjörskonst, värderingar, rationalitet och med ena ögat lära av vår historia och med det andra ögat blicka framåt. 

Tyvärr saknar den nu styrande generationen förmåga att ta i utmaningar och problem. Vad beror det på? Om du frågar en fisk om hen trivs i vattnet lär den svara “vilket vatten?”. Däri ligger sannolikt en del av svaret. 

Vi förstår helt enkelt inte att vårt system – den svenska modellen – inte är något självklart utan snarare är en i världen unik skapelse. Ett undantag. Ett undantag som om vi inte vårdar systemet kan erodera och upphöra snabbare än vi tror. Ingenting är ett för evigt givet tillstånd. 

Det är en kunskap som vår äldre bär med sig därför att de vet hur det var innan vi blev unika, de vet hur det gamla Sverige såg ut, de vet vad som krävdes i form av uppoffringar och politiska vägval för att skapa den svenska modellen och de får nu känna på konsekvenserna av yngre generations oansvariga politik eller snarare brist på politik. Vi vänder oss nu till er en gång till!Edit

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights | Leave a comment