Det är inte tillfället som gör mördaren, utan mördaren som tar tillfället

I denna stund går våra tankar till den mördade polisens anhöriga, vänner och kollegor.

Poliser är de som ytterst bär vår gemenskap, vårt samhälle, i fredstid. Den nu mördade polisen hade även tjänstgjort i Försvarsmaktens utlandsstyrka. En individ som vigt sitt liv åt att försvara våra fri- och rättigheter såväl i Sverige som utomlands. Den som mördar en av våra poliser utför ett totalt angrepp mot såväl var och en av oss anständiga medborgare och medmänniskor som vår rättsstat och vår demokrati. Vederbörande mördare med medhjälpare skall identifieras, jagas, utredas, åtalas, dömas och inkapaciteras.

Det lägsta straffet bör förstås vara livstid. I en anständig och effektiv rättsstat bör livsstid också vara just livsstid. Det ger en viss upprättelse åt offren, det ger en tydlig signal till buset och det ger ett utrymme, en andningspaus, att fortsätta det uthålliga arbetet med att både kapa topparna och förhindra återväxten i svansen av kriminella.

Polisen gör nu allt för att klara upp detta mord. Det är självklart av största vikt för anhöriga, för vänner, för kollegor och för oss medborgare. Det är även av direkt avgörande betydelse för den fortsatta kampen mot livsstilskriminalitet, organiserad brottslighet och transnationell brottslighet. De åtgärder som vidtas kommer att skicka budskap till de kriminella. Budskapets utformning, innehåll och genomförande har stor betydelse för vilka slutsatser dessa kriminella gemenskapssvikare kommer att dra och hur de kommer att agera framgent. Det mest grundläggande budskapet är att vi som gemenskap med vår rättsstat skall återta ytan.

Stå upp för vår polis.

Läs mer om problem, orsakssammanhang och nödvändiga åtgärder.

Sakkunskapen är i allt väsentligt överväldigande tydlig. Nedan följer en redogörelse för problemen och vad som krävs för att kunna vidta rätt åtgärder.

  1. Vilken betydelse har socioekonomisk status för kriminalitet?

“Våra studier visar att det inte finns mycket som talar för att en mängd indikatorer för låg socioekonomisk status orsakar vare sig våldsbrottslighet, missbruksproblematik eller psykiatriska sjukdomar i den nordiska kontexten. Om dessa resultat även fortsättningsvis blir replikerade innebär det att interventioner som syftar till att höja den socioekonomiska statusen hos familjer vars barn har förhöjda risker att utveckla dessa utfall inte kommer att vara särskilt effektiva. Det bör dock understrykas att sådana interventioner eventuellt skulle kunna vara gynnsamma för andra utfall som vi inte har studerat.”

Dr Amir Sariaslan

https://kvartal.se/artiklar/svag-koppling-mellan-fattigdom-och-brottslighet/?fbclid=IwAR1lfw1x41JLHPi1iuVwskbECf972rOUHtZrl0lqtre8qtOnPw6mc3jcWz

2. Normers och självdisciplinens betydelse

En av världen främsta kriminologer Cambridgeprofessorn Per Olof Wkström (t.o.m. år 1996 forskningsC vid Brå) visar genom den s.k. Peterboroughstudien hur felaktiga normer, fel umgänge och bristande självdisciplin/kontroll har en direkt avgörande betydelse för vägen till kriminalitet, rentav en livslång livsstilskriminalitet. Varje individ gör sina val. Det är dessa val som leder i den ena eller den andra riktningen. Den epokgörande Peterborough-studiens resultat framgår av dr Henrik Höijers intervju av professor Per Olof Wikström.

”det inte är tillfället som gör tjuven, utan snarare så att tjuven tar tillfället”.

”Grunden i teorin är att människor gör som de gör på grund av vilka de är och i vilka omständigheter de befinner sig. Centralt är samspelet mellan personlig moral, självkontroll och de moraliska sammanhang som människor lever i. De som begår brott gör det därför att de ser brott som ett acceptabelt handlingsalternativ, och den centrala frågan är därför varför vissa, och inte andra, har eller skaffar sig detta synsätt. Skillnaderna förklaras genom olikheter i moralbildning och kognitivt lärande, som i stora drag är ett resultat av vilka miljöer individen växer upp och deltar i. Om man vill förstå vilken roll faktorer som segregation och social utsatthet spelar för brottsligheten, måste man först förstå vad som får människor att begå brottshandlingar.”

”Vissa ser brott som acceptabel handling
– Människor begår brott därför att de ser brott som en acceptabel handling. Den centrala frågan för kriminologin och brottspreventionen är därför varför vissa och inte andra ser brott som en acceptabel handling i vissa situationer, och att hitta åtgärder som kan motverka detta, säger Per-Olof Wikström.

Jag frågar honom var dessa normer kommer från och han säger att moralbildning skapas i det dagliga mötet med andra människor och medier. Särskilt viktiga är föräldrar, lärare och andra barn och ungdomar, menar han.

– När det gäller dagens utsatta områden är detta en central fråga – vad finns det för miljöer och aktiviteter som stödjer brottsnormer? Det är där man formas, säger han. Det handlar till exempel om vilka man umgås med, vilka sociala medier man tar del av, vilken musik man lyssnar på. Varför vissa har kommit att se det som acceptabelt att skjuta andra måste ses mot den bakgrunden.”

”Självkontroll och moral viktiga parametrar
– Det som behöver tränas är i stället självdisciplin och långsiktigt tänkande. Social utsatthet förklarar 3–4 procent av variationen av brottsligheten, medan personlig moral och självkontroll, samt de miljöer man deltar i förklarar runt 60 procent. De flesta som lever i social utsatthet är inte brottslingar. Detta kan inte i sig vara en orsak till brott, fortsätter han och återkommer till orden självkontroll och moral.”

”Per-Olof Wikström återkommer till tankegången om att det handlar om att uppmuntra koncentrationsförmåga, långsiktigt tänkande och kognitiv förmåga hos ungdomar om man vill minska brottsligheten. Sådant leder i regel till bättre självkontroll.

– Detta faller i första hand på skolan men även på familjen, säger han. I skolan sker en stor del av uppfostran och normbildningen, av den enkla anledningen att barnen tillbringar en så stor del av sin uppväxt där, säger han och talar om vikten av att få unga att se alternativen i sina liv.

”Alla människor kan välja”
– Människor gör val. Beteenden är inte förutbestämda. En viktig sak är att påverka människors uppfattning om deras val här i livet. För alla människor kan välja, det är jag övertygad om, säger han innan vi går ut.”

Peterborough-studien

https://www.cac.crim.cam.ac.uk/research/padspres

https://polistidningen.se/2016/06/i-grunden-ar-manniskor-regelstyrda/

https://fof.se/tidning/2020/3/artikel/brynaskillen-som-blev-mastare-pa-kriminologi?fbclid=IwAR2iN_95udmHL7Yr5Pn4s_55FapO6jLH1sLUPmq_7VPQ_ci8Vl2Sr_IeXaY

3. Den nya brottsligheten

Läs gärna även kriminologen, forskaren och polisinspektören Fredrik Kärrholms bok Gangstervåld – Den nya brottsligheten. Se även intervjun i Kvartal

https://kvartal.se/medverkande/fredrik-krrholm/

Annons·www.adlibris.com/Gangstervåld: Den nya brottsligheten – Fredrik Kärrholm – inbunden

4. Livsstilskriminalitet

Jag rekommenderar även läsning av Gunnar Bergströms bok Kriminalitet som livstil. Där besrivs bl.a. trossatsernas och tankemönstrens betydelse för individens fortsatta vägval i livet.

https://www.adlibris.com › bok › kri…Kriminalitet som livsstil 4.0 – Gunnar Bergström – häftad … – Adlibris

5. Utvecklingen av strategiska brott

Vidare kan läsning av Brå:s rapport Strategiska brott bland ungdomar på 2010-talet bidra till insikter om både problemets komplexitet men också vägar framåt.

https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2021-04-13-strategiska-brott-bland-ungdomar-pa-2010-talet.html

7. Brå-rapport om dödligt skjutvapenvåld. Hur ser det ut?

https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2019-02-12-skjutningar-i-kriminella-miljoer.html

8. GVI i Sverige och betydelsen av att fullfölja alla i metoden ingående komponenter för att metoden skall ge den föreskrivna effekten.

Hotet är reellt och inte tomt prat.

Fokuserad avskräckning har tillämpats även mot andra former av brott. Särskilt aktiv har polisen i staden High Point i North Carolina varit. Efter att ha fått erfarenhet av att använda strategin mot gängskjutningar utvecklade man den först för att komma till rätta med stadens öppna narkotikamarknader och därefter mot partnervåld. Utvecklingen skedde i samarbete med forskare10 och den följde processen för problemorienterat polisarbete.11

Utgångspunkten för interventionerna är att skapa förutsättningar för genomslag för den fokuserade avskräckningen. En gemensam nämnare är call-ins där straffhotet förmedlas. De som kallats in fick även höra ett moraliskt budskap om brottens förkastlighet samt erbjudande om hjälp om de avhåller sig från att begå sina brott. För gängen riktas ett kollektivt hot, men för narkotikalangare och de som begår partnervåld är det individuellt. Vid interventionen mot partnervåld är offrens situation och åtgärder för att säkra dem viktiga inslag.

Skillnaderna finns i hur den aktiva mekanismen – straffhotet – yttrar sig. Vid första call-in för gängen i Boston pekade man särskilt på en välkänd gängbrottsling som dömts till 19 år och 7 månader i federalt fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Han arresterades med en patron på sig, vilket tillsammans med tidigare brottslighet gjorde att han federalt kunde dömas som ”beväpnad yrkesbrottsling” (”armed career criminal”) med ett minimumstraff om 15 år.

Åklagare hade färdiga förundersökningsprotokoll som enbart saknade en underskrift.

Vid första call-in för insatsen mot narkotikamarknad fanns spaningsfoton på väggarna av dem som kallats dit, foton som visade situationer där de langade narkotika. Åklagare hade färdiga förundersökningsprotokoll som enbart saknade en underskrift. Avhöll de sig från fortsatt brottslighet lät åklagaren bli att signera förundersökningarna.

Men om de inte ville sluta blev de omgående frihetsberövande och kunde förvänta kännbara fängelsestraff. Under första call-in vid insatsen mot partnervåld hänvisades till den särskilda grupp som enligt projektets principer dömts till långa fängelsestraff. De inkallade fick höra att om de inte avhöll sig från ytterligare våld mot sin partner var detta vad som väntade.

Eftersom strategin uppfattats som lovande har den blivit införd i en mängd amerikanska städer. Man har utvärderat effekten för att se hur insatsen fungerat. I en sådan analys tar man på basis av ett antal utvärderingar med tillräckligt hög standard fram ett standardiserat genomsnittligt effektvärde. En metaanalys som bygger på 24 utvärderingar visar att det finns stark evidens för att fokuserad avskräckning verkligen är effektiv.12

Som en metod att minska gängskjutningarna agerade Brottsförebyggande rådet (Brå) för att införa och utvärdera GVI i Sverige.13 För genomförandet erhöll Brå bidrag från EU. Malmö blev utvalt och universitetet (MaU) fick uppdraget att göra en processutvärdering och undersöka implementeringen av GVI, där projektet i Malmö fick beteckningen Sluta skjut. Projektet stöddes av kompetenscentret National network for safe communities(NNSC) vid John Jay College i New York. MaU fick sedan uppdraget att även göra effektutvärderingen.

Den minskning som inträffade är inte statistiskt säkerställd…

Enligt processutvärderingen blev GVI införd i Malmö på föreskrivet sätt.14 Men av effektutvärderingen framgår att någon effekt inte kunde dokumenteras.15 Den minskning som inträffade är inte statistiskt säkerställd, liksom att jämförelsen med utvecklingen i andra städer med gängskjutningar inte visar någon statistisk signifikant skillnad. Då uppstår ett logiskt problem. Eftersom stark evidens indikerar att interventionen a) är effektiv och strategin enligt processutvärderingen b) är införd som den ska, är villkoren uppfyllda för att c) en effekt ska uppkomma. Detta inträffar dock inte. Vad felas?

Problemet är att den mekanism som skulle ge effekt knappast i det svenska rättssystemet kan få styrkan som gör den verksam. Strategin förutsätter nämligen en hög grad av så kallad diskretion,16 vilket innebär att befattningshavare på olika nivåer inom vida ramar kan fatta beslut efter eget gottfinnande. Särskilt betydelsefulla är de stora befogenheter som åklagarna har. De kan mycket fritt avgöra om de ska åtala eller inte, och på vilket straff de ska yrka.17 Åklagarna lokala, delstatliga och federala, har därför en viktig roll i strategin där särskilt de federala är viktiga, eftersom de vid behov kan få till stånd tunga påföljder.

I Sverige är utrymmet för diskretion mycket begränsat. Vi har en strikt enhetlig praxis för straffpåföljder med ”rabatt” för de yngre brottslingarna. I processutvärderingen talar man oklart om de ”sanktioner” som polisen står för, utan att konkretisera. Åklagarnas bidrag verkar dessutom vara minimalt. Styrkan hos dessa ”sanktioner” ska jämföras med dem hos den amerikanska förebilden. Överträdelser av påbuden kan där ge upphov till tunga ihållande aktioner, där varje deltagande organisation bidrar utifrån sina möjligheter och befogenheter.

Enligt effektutvärderingen som offentliggjordes i februari 2021 gick det således inte att belägga någon effekt av Sluta skjut.

Är brotten tillräckligt flagranta kan en riktad insats med deltagande av federala organisationer18 iscensättas med syfte att slå ut gänget, något som kommuniceras brett: ’De trodde inte på oss och se hur det gick för dem. Hur vill ni ha det?’

Enligt effektutvärderingen som offentliggjordes i februari 2021 gick det således inte att belägga någon effekt av Sluta skjut. Hur har budskapet tagits emot? Enligt informationsenheten vid MaU fortsätter forskarna att vara förhoppningsfulla och hänvisar till den långsiktiga utvecklingen.19

En mer kritiskt reflekterande reaktion hade varit på sin plats. Effektiva, situationsbundna interventioner som GVI ger omedelbara effekter, eftersom de utgår från uppfattningen om konsekvenser av handlingar.20 En effektivitet skulle precis som i ursprungsprojektet tämligen omgående ha avspeglats i statistiken. En djupare analys av möjligheterna att uppnå ett verkningsfullt straffhot saknas.

”Sluta skjut” utan effekt

9. The Ceasefire-program by professor David Kennedy

”Ceasefire, as Kennedy’s program is sometimes known, begins with the fact, commonly recognized by criminologists, that a small number of hardened criminals commit a hugely disproportionate number of serious violent crimes. Often, much of the violence is caused by gang dynamics: score settling, vendettas, and turf issues, all played out according to the law of the streets. Arresting the shooters doesn’t generally stop the killing; nor does threatening them with long prison sentences. But one thing does work, Kennedy had discovered: telling them to stop.

In Cincinnati, Kennedy explained, the police would first identify gang members on parole or probation and compel them to attend a meeting. There the cops would deliver an ultimatum: the shootings must stop. “And if they do not stop,” Kennedy said, “the consequences will be swift, and certain, and severe, and punishment will be handed out not just to the individual involved in the shooting but to everyone in that individual’s gang.”

https://www.newyorker.com/magazine/2009/06/22/dont-shoot-2

De studier som jag rekommenderar visar ur delvis olika perspektiv kunskapsläget i dag vad gäller problemen, problemens utseende och orsakerna till problemen.

Det är nu upp till de ledande politiska företrädarna som har sakkunskapen att öka probleminsikten och förståelsen för samband och sammanhang hos fler ledande politiska företrädare.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Allierade som spionerar på allierade genomför en grundläggande städrutin

Nyheten om att USA spionerar på sina allierade har väckt en hel del reaktioner av karaktären; ”Vi vet självklart att ni spionerar på oss era allierade eftersom det vore ett tjänstefel att inte göra så, men vi vore ju tacksamma om ni kunde hålla tätt. Nu måste vi spela upprörda och förvånade…puh.”

Det är självklart att allierade löpande inhämtar underrättelser om varandra. Det finns inga idealistiska vänner när det gäller staters intressen. Ett underrättelseorgans uppgift är att till sin uppdragsgivare staten tillhandahålla sådan information om allierade, motståndare eller annan aktör att staten kan ha en god handlingsfrihet och manöverbarhet i förhållande till sin omvärld. Det är intressepolitiken som gäller.

Varför spionerar allierade på varandra?

Genom att bedriva underrättelseinhämtning riktad mot sin allierade önskar den inhämtande parten;

⁃ kontrollera att den allierade verkligen agerar som en allierad och uppfyller de åtaganden som ingår i alliansen,

⁃ skaffa sig en bild av vilka metoder en gemensam motståndare och/eller en annan aktör använder för att spionera på den allierade,

⁃ säkerställa att delade underrättelser inte förs vidare till en motståndare och/eller en annan aktör,

⁃ bilda sig en uppfattning om hur delade underrättelser förs vidare till en motståndare och/eller en annan aktör,

⁃ skicka budskapet till den allierade att de är under uppsikt och förväntas agera i enlighet med gemensamma intressen eller åtminstone inte bidra till att motverka den ena allierades intressen, samt

⁃ skicka budskapet till motståndaren och/eller annan aktör som antingen ökar dennes osäkerhet om omvärlden alternativ stärker dennes säkerhet om omvärlden om detta kan stärka den allierades intressen.

Det finns förstås även ett syfte med att läcka eller plantera uppgifter om att den allierade spionerar på den allierade. Syftet ser olika ut beroende på om läckaget kommer från motståndaren eller den allierade. Oftast sker liknande läckage i samband med att en stat skall besluta politik inom för motståndaren eller den allierade vitala politikområden med konsekvenser för väsentliga nationella ekonomiska intressen och/eller säkerhetsintressen.

Var och en kan förstås känna sympati inför att politiska ledare m.fl. blir upprörda över att utsättas för spionage av sina egna allierade, men den som har vitala befattningar har vid ingång i befattningen av sin egen underrättelse- och säkerhetstjänst informerats om denna risk och att den tillhör vardagens städrutin.

Sitt still i båten och fortsätt ro mot målet.

Läs mera

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/starka-tyska-reaktioner-absurt-en-fars

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/usa-har-spionerat-pa-svenska-politiker-med-hjalp-av-danmark

En klassisk bro.
Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

När de traditionellt kriminella blir terrorister blir även traditionell kriminalitet en fråga om nationell säkerhet

Den terror vi nu bevittnar är resultatet av det nya nexuset mellan traditionell brottslighet och våldsbejakande extremism/terrorism. I det nya nexuset sammansmälter kriminella i traditionell mening med extremister och terrorister.

De är ofta samma individer. De har en låg våldströskel. De har med sig en bakgrund med framförallt mängdbrottslighet. De både finansierar terror och utövar terror. De betraktar sin extremism och terrorism som dels en legitimerad handling dels en handling som utgör en försoning gentemot sin egen kriminella historia. De är synnerligen svåra att detektera. De fullföljer det de kan bäst, nämligen att begå kriminella gärningar. De gör det de är bäst på, men de ändrar sina motiv.

Budskapet från ISIS till den kriminelle är; du behöver inte ändra ditt beteende, endast motivet till ditt beteende. Det är ett synnerligen verksamt budskap till en traditionell kriminell som är väl medveten om att han/hon hittills har stått lägst ned på samhällets rankinglista. Nu både belönas kompetensen och legitimeras det kriminella beteendet. Bilden till detta blogginlägg inkapsulerar väl denna formel. Bilden är från the British Islamic State in Irak and Levant föreställande terroristen Rayat al-Tawheed (ICSR foreign fighter database, mars år 2014).

Poängen är alltså inte att de är kriminella, utan att deras kriminalitet är relevant för deras extremism. Det har betydelse för hur de agerar när de väl blivit radikaliserade.

Dagens terrorism i Europa är ytterligt svår att förutse. Det finns såväl av celler välplanerade attacker som spontana attacker utförda av labila individer (ensamagerande). Mobiliseringen av tusentals individer till ISIS i Syrien innebär att vi i dag ser att transnationella nätverk är antingen direkt involverade i eller skymtar i utkanten av planeringen av terror i Europa. Detta samtidigt som spridningen av kraftfulla narrativ (upplevda eller återberättade berättelser om orättvisor, kränkningar, skapandet av motståndsidentiteter osv.) i sig inspirerar ensamagerande med en bakgrund i traditionell kriminalitet.

Flertalet av nutidens terrorister är inte som flera av gårdagens terrorister, dvs. välutbildade intellektuella unga män och kvinnor från medelklassen eller överklassen. Nutidens terrorister har istället en bakgrund som småkriminella och före detta gängmedlemmar med återkommande fängelsevistelser bakom sig. Korta återkommande fängelsevistelser vilka i sig är nyttiga för extremisten eller terroristen genom att vistelserna ger tillgång till nätverk och kunskapsöverföring samt bidrar till ytterligare radikalisering. Dessa korta återkommande vistelser underlättar övergången till en tillvaro som både traditionellt kriminell och extremist eller terrorist. De välutbildade välsituerade ledarna finns dock där i bakgrunden.

Påfallande ofta har den nya generationen av jihadister redan innan de blev övertygade jihadister en bakgrund av radikalt och asocialt normöverskridande beteende. Deras traditionella kriminalitet har redan innan de blev jihadister gett sig uttryck i tydliga motståndsidentiteter mot majoritetssamhällets normer, ofta genom våldsamheter mot myndigheter och myndighetsföreträdare. Deras steg över till våldsbejakande extremism och terrorism är följdriktigt och kräver ingen större ansträngning.

I det nya nexuset blir sålunda både mängdkriminalitet och organiserad kriminalitet också en fråga om nationell säkerhet.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Vem gynnar vem vid påverkansoperationer mot Sverige?

Det har genom åren skrivits utomordentligt intressanta och kunnigt initierade studier om påverkansoperationer.

Ett perspektiv som belyses är att fiendens fiende är operatörens vän. Det är en av de mer vanliga subversiva metoderna för att utöva påverkan på en motståndare. Det märkliga är dock den närmast rudimentära förekomsten av sådana officiella analyser vad gäller påverkan inom operationsområdet Sverige.

Det synes finnas en allmänt inympad och accepterad nöjdhetens bild av att påverkan från det dåtida Sovjetunionen rakt av skedde via affilierade vänstergrupper i Sverige och att den i dag pågående påverkan från Ryssland sker genom den högerextrema eller radikalnationalistiska miljön. Dessa antaganden vittnar dock om en mycket linjär och förutsägbar syn på vad som är påverkansoperatörens syfte och mål. Eller med andra ord ett önsketänkande om den enkla givna kausaliteten. Ett önsketänkande som är att gå påverkansoperatörens ärenden.

En rysk påverkansoperations första mål är inte att skapa en stark jordmån för en tänkt högerparadigm i Sverige. I en rysk påverkansoperation finns det en internaliserad förförståelse för att ett sådant mål är orealistiskt och även missar påverkansoperationens viktigaste mål, nämligen att destabilisera eller åtminstone erodera eller så tvivel hos motståndarens medborgare. Det gäller för den delen även kinesisk påverkan mot Sverige. En påverkansoperation riktad mot Sverige handlar inte i första hand om att omvända sin motståndares politiska värderingar. Det handlar i första hand om att destabilisera, demoralisera och demobilisera sina motståndare.

Om det kan ske via högerextrema och högerradikala krafter eller via vänsterextrema och vänsterradikala krafter eller rentav genom båda kraftfälten eller ytterligare kraftfält spelar mindre roll för operatören. Huvudsaken är att påverkan blir gjord med önskad effekt.

Det gäller förstås alla de verktyg som kan kraftsamlas och användas för att destabilisera och polarisera motståndaren. Det kan alltså även handla om höger-, centrum-, eller vänsteraktivister med identitära och identitetspolitiska etnicitetsagendor. Det kan t.ex. handla om hårdföra antidemokratiska rörelser som säger sig värna miljö och klimat. Det kan vidare handla om politisk religiös extremism där målet är att det demokratiska styrelseskicket ersätts med ett teokratiskt globalt styrelseskick. Det kan även handla om att ersätta våra goda gemenskapsnormer så som de uttrycks i vår författning och våra lagar med normer som istället legitimerar asocialt och kriminellt beteende.

Att på olika vis både initiera ny och göda befintlig oförsonlighet, polarisering, de-pluralisering, dolkstötslegender, upplevelsen av kränkthet och utsatthet kan vara vitala delmål för en påverkansoperation.

Bejakandet av extremism i dess olika former och uttryck och uppmuntrandet av våldsbejakande extremism samtidigt som vardagsbrottslighet tär på tilliten och organiserad brottslighet korrumperar och utnyttjar välfärdssystem bidrar förstås också till påverkansoperatörens måluppfyllelse. Dessa företeelser bidrar var för sig till måluppfyllelsen. Nexuset ökar måluppfyllelsen ytterligare.

Alla de verktyg som kan öka fragmenteringen hos motståndaren ingår i påverkansoperatörens verktygslåda.

En påverkansoperatör använder både de verktyg som finns för handen och som ger rak verkan i målet och de verktyg som kan konstrueras efterhand som utvecklingen kräver och ger möjlighet. Detta sker även om vägen till målet, för en utomstående kan synas både ologisk, icke-renlärig och motsägelsefull. Det är resultatet som räknas. För Sveriges vidkommande ett alltmer splittrat, demoraliserat och i förlängningen polariserat samhälle.

Läs mer:

The Human Domain and Influence Operations in the 21st Century

https://core.ac.uk/download/pdf/81224395.pdf

Influence Operations: Challenging the Social Media – Democracy Nexus

https://vb.vdu.lt/object/elaba:15805715/15805715.pdf

The Legal Framework for Psychological Operations and Influence Operations Under International Law, the Law Applicable to Armed Conflict and International Criminal Law

https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=3690959

Resilience Against Influence Operations in the Eastern Partnership Countries

https://www.ui.se/globalassets/ui.se-eng/publications/ui-publications/2018/ui-brief-no5.-2018.pdf

Analys och detektion av vilseledning och påverkansoperationer i sociala medier

https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–4142–SE

IMPROVING INFLUENCE OPERATIONS BY DEFINING INFLUENCE AND INFLUENCE OPERATIONS

https://apps.dtic.mil/dtic/tr/fulltext/u2/a606282.pdf

Russia’s Improved Information Operations: From Georgia to Crimea

https://go.gale.com/ps/anonymous?id=GALE%7CA513195201&sid=googleScholar&v=2.1&it=r&linkaccess=abs&issn=00311723&p=AONE&sw=w

China’s “Three Warfares”: People’s Liberation Army Inflfluence Operations

Modelling Influence Operations – the Hybrid Conflict Context Model

Moderna medier och påverkansoperationer

Moderna medier och påverkansoperationer

https://commons.erau.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=2385&context=ibpp

https://www.telaugos.co.uk/public-sector/articles/modelling-influence-operations-hybrid-conflict-context-model

Influence Operations and the Intelligence/Policy Challenges

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1235930/FULLTEXT01

Overlaps Between Public Affairs and Military Information Support Operations

https://www.jstor.org/stable/10.7249/j.ctt3fh1qp.14

To Win without Fighting

Defining China’s Political Warfare

https://www.usmcu.edu/Outreach/Marine-Corps-University-Press/Expeditions-with-MCUP-digital-journal/To-Win-without-Fighting/

Foundations of Effective Influence Operations: A Framework for Enhancing Army Capabilities

https://www.researchgate.net/publication/235079795_Foundations_of_Effective_Influence_Operations_A_Framework_for_Enhancing_Army_Capabilities

Foundations of Effective Influence Operations

https://www.rand.org/content/dam/rand/pubs/monographs/2009/RAND_MG654.pdf

Antagonistiska hot och dess påverkan på lokalsamhället

Klicka för att komma åt Antagnostiska%20hot%20och%20dess%20påverkan%20på%20lokalsamhället.pdf

cybered influence operations: towards a scientific research agenda

https://www.atlanterhavskomiteen.no/files/dnak/Documents/SPL%202-17.pdf

From Intelligence to Influence:

The Role of Information Operations

https://www.cfc.forces.gc.ca/237/251/vandomme-eng.pdf

Säkerhet i offentlig miljö

Skydd mot antagonistiska hot och terrorism

https://rib.msb.se/filer/pdf/28917.pdf

Assessing Soviet Influence Operations

http://www.pherson.org/wp-content/uploads/2013/06/07.-Assessing-Soviet-Influence-Operations_FINAL.pdf

THE INFLUENCE OF WAR; THE WAR FOR INFLUENCE

https://sites.temple.edu/ticlj/files/2018/10/32.1_Article-5_Hollis.pdf

SHARED KNOWLEDGE IS POWER:

SEEKING UNITY OF EFFORT IN INFLUENCE OPERATIONS

https://www.airuniversity.af.edu/Portals/10/AFCSLC/resources/chumley.pdf

THE CONDUCT OF INFORMATION OPERATIONS

https://armypubs.army.mil/epubs/DR_pubs/DR_a/pdf/web/ARN13138_ATP%203-13×1%20FINAL%20Web%201.pdf

Shatter the House of Mirrors

https://pellcenter.org/wp-content/uploads/2017/09/Shatter-the-House-of-Mirrors-FINAL-WEB.pdf

8 Ways to Stay Ahead of Influence Operations

https://foreignpolicy.com/2019/08/12/8-ways-to-stay-ahead-of-influence-operations/

Democracy under the influence: Paradigms of state responsibility for cyber influence operations on elections

https://www.medianama.com/2020/04/223-cyber-influence-on-elections-cyberbrics/

‘Fighting in the “Grey Zone”: Lessons from

Russian Influence Operations in Ukraine

https://www.armed-services.senate.gov/imo/media/doc/Carpenter_03-29-17.pdf

Chinese Influence Activities in Select Countries

Ryska påverkansoperationer 100 år av aktiva åtgärder med vilseledning och desinformation

Ryska påverkansoperationer – 100 år av aktiva åtgärder, vilseledning och desinformation

https://www.hoover.org/sites/default/files/research/docs/13_diamond-schell_app2_web.pdf

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Barn och ungdomar kopierar vad som förefaller vara ett framgångsrikt asocialt kriminellt beteende

Kopiera och inkapacitera!

Det handlar om att barn och ungdomar kopierar vad som förefaller vara ett framgångsrikt beteende!

Som forskare konstaterar och konstaterat sedan länge; inkapacitering hjälper och är för ett visst kriminellt beteende helt nödvändig.

Inkapacitering med särskild utskrivningsprövning i tre instanser av de grövsta brottslingarna är en grundläggande åtgärd i den dubbla omfattning av åtgärder som fordras av vår rättsstat och i förlängningen hela våra offentliga sektor och vårt samhälle för att den grova återförbrytarkriminaliteten skall kunna nedkämpas, motverkas och i förlängningen förebyggas.

Det är av denna helt skrupelfria kriminella affärsverksamhet som de unga barnen och ungdomarna rekryteras. Det är i denna miljö som de fostras och det är i denna miljö som de gör som människor alltid gjort och alltid gör, de kopierar vad som förefaller vara framgång och framgångsrikt. För att påverka beteenden i riktning bort från kriminalitet måste dessa kopieringsförebilder inkapaciteras.

Inkapacitering är bra för gärningspersonen som ges en möjlighet till normkorrigering och återintegration. Inkapacitering ger offret en viss upprättelse. Inkapacitering skyddar allmänheten. Inkapacitering försvårar och motverkar kopiering av beteenden och skyddar därigenom särskilt barn, ungdomar och unga vuxna.

Läs mer i bifogade länkar om människans nedärvda behov av kopiering och individens nödvändiga inkapacitering.

Länkar m.m:

Brottslingar begår inte brott när de avtjänar fängelsestraff – Finn Madsen advokat och juris doktor h.c. och Krister Thelin f.d. hovrättslagman, statssekreterare vid Justititedepartementet, domare vid krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien i Haag, ledamot av FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, m.m.

https://www.dagensjuridik.se/debatt/brottslingar-begar-inte-brott-nar-de-avtjanar-ett-fangelsestraff/?fbclid=IwAR2xqzC8wVffbz80jSWhdvT3ILchc5xpShFg3zlIkMkInkbFGH3ixISIfU4

Fostra barn till kriminalitet – kriminella klaner

”Redan från födseln uppfostras barnen in i kriminaliteten och till och med äktenskapen arrangeras för att stärka klanens makt, när släkter flätas samman, enligt Mats Löfving.”

https://www.svd.se/antligen-borjar-polisen-prata-klaner

Socialiseras till kriminalitet

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-socialiseras-in-i-kriminalitet

Polisen och kriminologen Fredrik Kärrholms vetenskapskrönika om brott och straff

https://kvartal.se/artiklar/forminska-inte-allvaret/?fbclid=IwAR38ljAfDMek4M9BTFMVvlKcagUgj0jd98zYNG9h6NDMf7tlIXOf-RRNP4A

Inkapacitering av återfallsförbrytarna ger effekt – lång tids inkapacitering av återfallsförbrytare ger rejäl effekt

https://www.svd.se/forsta-skottfria-manaden-i-malmo-pa-tre-ar?fbclid=IwAR1xEU84kTgH7klInU9d0qkQ9hzCBAJDiRxPb0a_BSeE2u5xrrbMS_zLiiM

Normer och uppväxt – professorn i kriminologi Per-Olof Wikström

”Grunden i teorin är att människor gör som de gör på grund av vilka de är och i vilka omständigheter de befinner sig. Centralt är samspelet mellan personlig moral, självkontroll och de moraliska sammanhang som människor lever i. De som begår brott gör det därför att de ser brott som ett acceptabelt handlingsalternativ, och den centrala frågan är därför varför vissa, och inte andra, har eller skaffar sig detta synsätt. Skillnaderna förklaras genom olikheter i moralbildning och kognitivt lärande, som i stora drag är ett resultat av vilka miljöer individen växer upp och deltar i. Om man vill förstå vilken roll faktorer som segregation och social utsatthet spelar för brottsligheten, måste man först förstå vad som får människor att begå brottshandlingar.

– Teorin fungerar bra, ja extremt bra. Vår forskning påvisar samspelet mellan benägenhet och exponering. Benägenhet är personlig moral och förmåga till självkontroll. Det handlar alltså om normer och förmågan att följa dem, säger han.

Vissa ser brott som acceptabel handling

– Människor begår brott därför att de ser brott som en acceptabel handling. Den centrala frågan för kriminologin och brottspreventionen är därför varför vissa och inte andra ser brott som en acceptabel handling i vissa situationer, och att hitta åtgärder som kan motverka detta, säger Per-Olof Wikström.

Jag frågar honom var dessa normer kommer från och han säger att moralbildning skapas i det dagliga mötet med andra människor och medier. Särskilt viktiga är föräldrar, lärare och andra barn och ungdomar, menar han.

– När det gäller dagens utsatta områden är detta en central fråga – vad finns det för miljöer och aktiviteter som stödjer brottsnormer? Det är där man formas, säger han. Det handlar till exempel om vilka man umgås med, vilka sociala medier man tar del av, vilken musik man lyssnar på. Varför vissa har kommit att se det som acceptabelt att skjuta andra måste ses mot den bakgrunden.”

https://fof.se/tidning/2020/3/artikel/brynaskillen-som-blev-mastare-pa-kriminologi?fbclid=IwAR2iN_95udmHL7Yr5Pn4s_55FapO6jLH1sLUPmq_7VPQ_ci8Vl2Sr_IeXaY

Dunedinstudien

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Dunedin_Multidisciplinary_Health_and_Development_Study?fbclid=IwAR3FPkymJXq7IQ_PKa-gIi9cXnuCM8a2JlJ1SH3E6xtKGiWJvXzsSJaD5hY

Bevisbördans orimliga tyngd

https://kvartal.se/artiklar/bevisbordans-orimliga-tyngd/?fbclid=IwAR2I5gi8gucg6vLWNyKUR0GLYnHbVrdMEKGnPb1IrWHEGnt09rPrDrRfshM

Straffskärpningarna i US ledde till en dramatisk nedgång i våldsbrottsligheten – strafflängd har stor betydelse

Dödligt våld per hundra tusen invånare, dödsorsaksstatistik 1756-2001. Brå 2002-2017. Linjen visar snott 2015-2017.

Brottsaktiv ålder

https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-319-08720-7_4

Kriminalitet handlar inte om socioekonomiska faktorer – dr Amir Sariaslan

https://timbro.se/smedjan/kriminalitet-handlar-inte-om-socioekonomiska-faktorer/?fbclid=IwAR2-YG_OuXd-XO_7yjEyyI4rnql0MA2s3Tl7qixHN8iSdBLn6aTsPXcyUCE

https://www.svd.se/sariaslan-det-mesta-kriminologerna-sager-kan-vara-fel?fbclid=IwAR2evQeQWZvBjjB5RLCNu6hp7cD58bGoTH0o9viv7uRGaYE9b-QHvAV9JZI

Inkapacitering hjälper och är helt nödvändig – Polisen och forskaren i kriminologi Fredrik Kärrholm

”Mer betydelsefullt är kultur och moral. Sverige har ett stort problem med kriminell klankultur, som frodas i släktbaserade nätverk med ursprung i främst Mellanöstern och Afrika. Ett ännu större problem är dock den gangsterkultur som präglar invandrartäta förorter och stadsdelar.

För att avvärja det akuta hotet brottsligheten utgör behövs i första hand ökad repression.

Gangsterkulturen är en huvudsaklig förklaring till att unga i dag väljer en kriminell livsstil. Denna gangsterkultur kännetecknas bland annat av polis­förakt, drogliberalism och våldsromantik – samt rymmer också tystnadskulturen. Konturerna framträder i gangsterrapparnas låttexter, som bidrar till att förstärka brottsalstrande ideal.

För att motverka gangsterkulturen behövs en bred uppslutning. Skolor, fritidsgårdar, idrottsföreningar, föräldrar och ansvarsfulla mediebolag måste alla motarbeta denna destruktiva subkultur. Majoritetssamhällets ideal och värderingar måste stärkas, i synnerhet i de utsatta områdena. En förutsättning för detta är samtidigt att invandringen – som orsakar social desorganisering – minimeras.

Effekterna av en sådan kulturoffensiv – liksom andra sociala åtgärder – är dock långsiktigt förebyggande. Det förhindrar inte det pågående våldet.”

https://www.dn.se/debatt/knack-gangsterkulturen-med-avsevart-skarpta-straff/?fbclid=IwAR1X2T_eC0cUpEiwc6gyPJP86UiN-OQN541aF5uU0up_OSfJ1ZPqX4C_3KI

Se Fredrik Kärrholm, Peter Neyroud och John Smasland i Cambridge Kournal of Evidence-Based Policing, mars 2020.

Om gangstervåld och behovet av inkapacitering

Gangsterkulturen ligger bakom den tilltagande gängkriminaliteten i Sverige. I utsatta områden frodas en särskild attityd med romantisering av våld, polisförakt, avståndstagande till övriga samhället och drogliberalism.

I en ny bok – “Gangstervåld – den nya brottsligheten” (Fri tanke) tecknar Fredrik Kärrholm, polisinspektör i Rinkeby och med master i kriminologi från Cambridge University, en dyster bild av situationen i Sverige. Men han ger också ett antal lösningar, varav avsevärt hårdare straff är en bärande del.

I dagens podd medverkar även Manne Gerell, docent i kriminologi på Malmö universitet. Frågorna står ledarsidans Ivar Arpi för.

https://www.svd.se/las-in-gangstrarna-tills-de-far-gratt-har

Professor Sarnecki om inkapacitering för vissa kategorier av brottslingar och betydelsen för att motverka nyrekrytering

https://kvartal.se/artiklar/inlasning-minskar-brottsligheten/?fbclid=IwAR3n7WH6MbN0zf1tqibBOQejWLdiCcoTUnZ8ty7xR8WRmzgL3tTGhRapZDE

https://www.expressen.se/nyheter/kriminologen-las-in-de-17-ariga-mordarna-lange/

Om klan och kultur med Per Brinkemo, Linda H Staaf och Henrik Jönsson

https://m.youtube.com/watch?fbclid=IwAR3rhkV-DI22LTdP6OuFeyFUrtzvFmgUt8Lo-2fJ996WDBpatq0V9IdBPmA&v=af36VN1tst8

Påverkan på institutionerna

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/noa-slaktbaserade-kriminella-natverk-hotar-demokratin?cmpid=del%3Afb%3A20200912%3Anoa-slaktbaserade-kriminella-natverk-hotar-demokratin%3Anyh%3Alp

Påverkan på kommunala beslutsfattare

https://www.svd.se/polisen-stark-skyddet-mot-kriminella-klaner

The development of Criminal and Antisociala Behavior

https://link.springer.com/book/10.1007/978-3-319-08720-7

667 gängkriminella i Stockholm

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/weExro/har-ar-gangen-som-satter-skrack-i-stockholm

Översikt forskning:

Ett särskilt tack till Johan Arve med sin outsinliga och vitala bank med statistik- och forskningslänkar.

http://pubs.aeaweb.org/doi/pdfplus/10.1257/jel.20141147

Om avskräckning:

– Zimring, Hawkins, and Kamin (2001), fann en 20% minskning av kriminalitet bland de som hotades av 3 strikes.

– Wellford, Pepper, and Petrie 2005, fann en effekt av en lag om minimum ett år för bärande av vapen

– Shi 2009 & Heaton 2010 & (DeAngelo and Hansen 2008, fann ett starkt samband mellan polisnärvaro och brottslighet

http://www.nber.org/chapters/c12078.pdf Levitt 1998, fann en stark påverkan av strafflängder genom att studera effekten av att bli 18 och riskera strängare straff

– Hjalmarson 2009b fann 35% mindre risk för återfall vid fängelsestraff jämfört med andra straff

– Abrams 2011a http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/07/ESO-2015_4-till-webben.pdf

-”Enligt hans och hans kollegers senaste systematiska forskningsgenomgång i frågan, så förklarar social utsatthet oftast runt 3–4 procent av variationen i befolkningens brottslighet. Men däremot kan moraluppfattning och självkontroll, i kombination med de moraliska sammanhang som man vistas i, förklara uppåt 60 procent av variationen bland ungdomar.”

https://fof.se/tidning/2018/2/artikel/laget-ar-javligt-allvarligt

-”Rapporten visar också att 68 procent av de tillfrågade känner att vardagslivet påverkas av de kriminella i området. Det kan gälla att man undviker att anmäla brott, inte kan röra sig fritt och inte säger ifrån.

– Jag skulle säga att om någon skulle vittna mot de som säljer knark på gårdarna, skulle den personen inte kunna bo kvar i området. De hotar dig, din familj och kräver att du ska tillbaka det du har sagt, säger polis Mats Svensson.

Wilfredo Salinas bor i Kroksbäck. När han tillrättavisade personer som sålde knark i källargången, kom hämnden snabbt.

– De tände eld på mina bilar. Fyra stycken på parkeringen, säger han.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/boende-pa-utsatta-omraden-vagar-inte-anmala-brott”

-Prof. Sarnecki

”Det finns mycket omfattande forskning som visar entydigt att inkapacitering ger effekter på brottsligheten.”

”Det är fel att påstå att fängelsestraff generellt sett saknar avskräckningseffekter.”

https://kvartal.se/artiklar/kriminologi-for-nyborjare/

https://kvartal.se/artiklar/kriminologi-for-nyborjare/?fbclid=IwAR1vFRwMBBOwAlDLMHpaEOjjoCPH0cbxMKD8vsnIejZp0tIsOP3RWm8Fkpo

Om bortförklarandet av det egna ansvaret

”Finally, consider the effect that the mass media’s constant rehearsal of injustices has upon the population. People come to believe that, far from being extremely fortunate by the standards of all previously existing populations, we actually live in the worst of times and under the most unjust of dispensations. Every wrongful conviction, every instance of police malfeasance, is so publicized that even professional criminals, even those who have performed appalling deeds, feel on a priori grounds they too must have been unjustly, or at least hypocritically, dealt with.

And the widespread notion that material inequality is in itself a sign of institutionalized injustice also helps foster crime. If property is theft, then theft is a form of just retribution. This leads to the development of that most curious phenomenon, the ethical thief: the thief who prides himself on stealing only from those who in his estimation can stand the loss. Thus I have had many burglars tell me in a glow of self-satisfaction that they would not steal from the old, from children, or the poor, because that would be wrong.

https://www.city-journal.org/html/%E2%80%9C-knife-went-in%E2%80%9D-12530.html?fbclid=IwAR3GPNeAXoyr2geXNnMAeHl6cBDGs2iEmJ07Dt0gmMEXGf-jNaURWr95kvc

Kostnader för vissa brott

https://mitti.se/lansnyheter/kostar-skjutning-samhallet/?fbclid=IwAR1Vtqu1tf7o-gqlu1flSn8lZ7VDWiAxUdLVHem9cnkieCBVASeJNVJUsnM

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/skjutningarnas-prislapp-266-000-per-patient

Att kopiera

https://www.expressen.se/nyheter/manniskor-harmar—chimpanser-tanker/

https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/radsla-for-bestraffning-foder-vara-traditioner

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/7214/1/VT07-1190-01.pdf

https://www.svd.se/medkansla-borjar-med-att-vi-speglar-varandra

https://www.oru.se/nyheter/nyhetsarkiv/nyhetsarkiv-2017/utvecklar-artificiell-intelligens-genom-att-studera-manniskor/

https://eposten.se/nyheter/omvarld/harmapor-kan-vi-vara-sjalva-unt4733767.aspx

Diagram m.m.

Bild ett

Om kostnader för grov kriminalitet

Bild två

Från The Spirit Delusion av Christopher Snowdon.

Bild tre

Om den s.k. ersättningsteorin

Från Thinking about Crime av James Q Wilson

Bild tre

Efter införandet av Three Strikes

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Det är åhöraren som avgör vem som vinner en politisk debatt

Sådana här utspel är klassisk politisk retorik. Riksdagsledamoten vet förstås mycket väl vad som gäller, men sympatisörerna och den egna väljargruppen vill höra just denna sång och då blir det denna sång. Därtill lyckas säkert ledamoten dra på sig en svans av ytterst upprörda motståndare som levererar än den ena än den andra förolämpningen. Därmed får ledamoten utfall för den andra delen i retoriken nämligen att sympatisörerna ser ledamoten som ett offer för motståndarnas hatkampanj. Eftersom både kränkthet och offer-ego tyvärr är gynnsamma spelbrickor i dagens politiska debatt uppnås schack-matt.

Gå inte i den fällan oavsett vem retoriken kommer ifrån.

Politiska motståndare lirar mot varandra, men till skillnad mot i hockey så är det åhöraren, dvs väljaren, som avgör vem som vinner. Få åhörare väljer, och det med rätta, att sympatisera med hataren, förtryckaren, förkastaren, förlöjligaren osv.

Svaret från Sgt Belker är ett bra exempel på hur en klok debattör bemöter en politisk motståndare som vill provocera fram polarisering. Verkligheten är den bästa påverkansoperatören. Vinnaren biter ihop, använder elegant retorik och levererar fakta och åter fakta. Vinnaren vet att det är åhöraren som avgör vem som vinner.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Till slut kommer Coronakrisen handla om lidande, folkhälsonationalism, osannolika sängkamrater och en omfattande arbetslöshet

Redaktören och politikanalytikern Andreas Henriksson skriver i dag som gästkrönikör vid Brix Ski Blog.

Temat är att till syvende och sidst kommer Coronakrisen att handla om lidande, folkhälsonationalism, osannolika sängkamrater och en omfattande arbetslöshet.

Håll till godo.

Därför är coronakrisen så svårnavigerad, men till slut kommer allt handla om arbetslösheten, stupid

Jag har alltid roat mig med att påpeka att i politiken får man ibland lustiga sängkamrater, och det när man kanske minst av allt anar det. En person som gjort samma observation är Fokus chefredaktör Jon Åsberg som i sin krönika i senaste Fokus (23 april) satt rubriken Krig ger märkliga sängkamrater, i vilken han konstaterar att coronafrågan inte går att placera in på invanda skalor.

Ungefär samma observation gör Expressens Torbjörn Nilsson, han som en gång slog igenom som reporter i just Fokus genom att i ganska exakt 37 528 tecken långa och initierade politiska reportage som alltid inleddes med att en person gick på en knastrande grusgång en regnig marsdag någonstans ute i landet på en kursgård där det skulle hållas en konferens, eller kanske var det kommunhus i vilket ett sammanträde i den lokala kulturnämnden i kommunen skulle genomföras, skildra ett komplicerat politiskt skeende inifrån.

Folkhälsonationalism

Sin helgbetraktelse (också publicerad den 23 april, som av en slump) i kvällstidningen med sting bygger Nilsson kring SvD:s Göran Erikssons träffsäkra deskriptiva uttryck “folkhälsonationalism”, av det som nu sker runt om i Europa och i resten av världen.

Både Åsberg och Nilsson förklarar träffsäkert varför krisen är så svårnavigerad genom att visa hur ovanliga och oväntade laguppställningarna ser ut i respektive fanclub på läktaren i det som jag döpt till matchen mellan team FHM respektive lag amatörepidemiologerna.

Krig och kris ger märkliga sängkamrater

“Mest spännande här, tycker jag, är inte åsiktsskillnaderna. Det är att jag omöjligt kunde ha räknat ut i förväg vem som skulle gå med i vilket lag. Coronafrågan går inte att placera in på invanda skalor som höger–vänster eller gal–tan. I Mjuka laget finns allt från halvanarkistiska libertarianer till sverigedemokrater och Aftonbladets ledarchef Anders Lindberg (som jag visserligen inte känner, men som passar bra som exempel). I Hårda laget finns … ett rätt likartat klientel. Krig ger märkliga sängkamrater, som britterna säger”, skriver Åsberg.

Torbjörn beskriver något liknande i sin krönika:

“Det finns å andra sidan en som talar för att folkhälsonationalismen är en tillfällighet, något övergående. Det räcker med att titta på konstellationerna. Den brokiga grupp kritiker – politiker och opinionsbildare – som inte är folkhälsonationalister i normativ mening är ju ett rätt konstigt gäng.

Placerar man ut politiker och debattörer på en coronaskala landar till exempel gamle vänstermannen och sedermera Stenbeck-entusiasten Göran Rosenberg på ungefär samma position som Jimmie Åkesson. Där befinner sig också Olof Ehrenkrona, moderaten som en gång sagt att Åkessons parti är Nordiska Motståndsrörelsens politiska gren. Och Ehrenkronas gamle chef Carl Bildt, en plötsligt högljudd debattör i inrikespolitiken. Där finns Caroline Ringskog Ferrada-Noli, poddare på Aftonbladets kultursida, mjukisliberalen Amanda Sokolnicki och den konservativa höken Paulina Neuding.

Ni hör ju. Den kamratskapen kan inte gärna bestå.

Kanske är folkhälsonationalismen ett stickspår. En parentes, som smittan själv. Kanske återkommer de vanliga skiljelinjerna när viruset är försvunnet eller under kontroll. Då kan Jimmie Åkesson få definiera nationalismen igen: stångstörtning, slängpolska och inga moskéer på våra gator.

Fast, det är svårt att komma undan nationen.

Statistiken och hur den redovisas är själva kärnan i nyhetsflödet nu. Trots att man i många länder ser anmärkningsvärda geografiska skillnader – Stockholm skiljer sig markant från Malmö i såväl smittade som avlidna, till exempel – så är det just i nationalstatmönstret som vår uppfattning om pandemin formas. Vem det går bättre för och vem det går sämre för. Också en bredare allmänhet får en ny relation till sin nation.

Alla följer kurvorna, jämför och utvärderar. Land för land. Det är det ironiska. Den här globala pandemin, som inte känner av några nationsgränser all, får människorna att låta sina tankar begränsas av strecken på kartan. Coronaviruset blir återkomst för gränser och för nationalstaten.”

Mitt exempel på samma tema är när tankesmedjan Katalys chef Daniel Suhonen i en replik på DN Debatt hyllar Svenskt Näringslivs föreslagna ekonomiska krisåtgärder för att rädda svenska företag och jobb.

Det är väl därför coronakrisen är så svår att prognostisera politiskt, när vi ska försöka gissa vad det politiska utfallet av den blir så småningom. Både Åsberg och Nilsson visar hur personer som vi i vanliga fall kan följa, eller välja att inte följa, plötsligt formerar sig i oväntade laguppställningar. Och då snurrar den politiska kompassen vilt, och svårtolkat.

Själv tittar jag på andra kurvor och siffror än folkhälsonationalisterna, oavsett vilket lag de tillhör, av den enkla anledningen att jag för det första inte kan någonting alls om epidemiologi och för det andra tittar på samma sak som alla andra, det vill säga ett nytt och okänt virus som proffsen på området inte kan och har lärt sig att förstå än, och det för det tredje därmed inte går att säga något säkert om alls. Vi får helt enkelt vänta på att vetenskapen, alltså proffsen i den här matchen – de som faktiskt kan något om det här ämnet, med sedvanlig vetenskaplig osäkerhet i diskursen genom diskussioner (det kallas peer review i den världen) till slut landar i en större grad av kunnande än idag, i någon slags vetenskaplig konsensus. Jag vet inte ens om det kommer utmynna i ett vaccin, vilket alla hoppas på, som tydligen ska arbetas fram på rekordkort tid, 12-18 månader. Men då tänker jag som den dysterkvist jag ofta är, eftersom jag allt som oftast vill ifrågasätta rådande sanningar, att vänta lite nu. Kommer ni ihåg HIV (humant immunbristvirus), som upptäcktes 1983? Det är ett virus det med, och medicinarna har fortfarande inte hittat ett vaccin mot det, drygt 35 år senare. Däremot har de utvecklat en medicinsk cocktail som gör att vi kan leva med det.

Istället roar jag mig med att läsa diverse ekonomisk statistik, som de siffror, prognoser, antaganden och scenarios som ekonomiska bedömare nu sprutar ut i ett betydligt högre tempo än normalt. En värld som jag känner mig mer hemma i. Och då fastnar jag för två rapporter. Dels Magdalena Anderssons nedgradering av tillväxten som hon presenterade i fredags, (24 april) i en lägesgenomgång av den svenska ekonomin. Hennes viktigaste slutsats löd “Det ekonomiska läget är allvarligare. Fallande förtroendeindikatorer pekar på en djupare nedgång än finansdepartementets huvudscenario. Men de vidtagna åtgärderna, alltså korttidspermittering, anstånd med skatteinbetalningar och statlig företagsakut, gör skillnad.”

En U-formad ekonomisk nedgång

Men det är inte finansdepartementets rapport med dess förväntade resultat som gör mig mest intresserad. (Jag tror för övrigt att Andersson kommer gradera ned den svenska tillväxten ytterligare inom kort.) Det är istället den veckoundersökning i spåren av corona som det internationella prognosföretaget Focuseconomics släpper för fri läsning. Bland Focuseconomics kunder återfinns stora globala företag, affärsbanker och andra finansiella institutioner som centralbanker. De svenska företag som köper ekonomiska analyser och prognoser av FE är Volvo, Astrazeneca och Ericsson, noterar jag efter en titt på kundlistan.

I senaste rapporten (publicerad den 22 april) kommer deras panel av tillfrågade ekonomer fram till slutsatsen att det numera finns en klar majoritet som utgår från att det är en U-formad, det vill säga längre och utdragen, ekonomisk nedgång vi står inför. Glöm snacket om att det är en V-formad konjunkturnedgång vi har att hantera, alltså snabbt nedåt och sedan snabbt uppåt igen. Den är avförd från den ekonomiska dagordningen. Dessutom kommer centralbankerna vidta fler stimulansåtgärder och genom olika åtgärder pumpa ut ännu mer pengar i det finansiella systemet:

“For the first time, a majority of the economists surveyed see the global recession lasting longer than two quarters, with a significant number expecting a downturn of five quarters or more. Risks to the outlook are unusually elevated, due to uncertainty over the evolution of the pandemic, the duration of worldwide containment measures, the effectiveness of stimulus packages and the development of a vaccine.

Most panelists continue to expect a U-shaped recovery, implying only a gradual rebound in activity, with a smaller proportion of panelists projecting V (which implies economic activity will suddenly rebound), L (a very slow recovery) and W (a short period of recovery followed by a second downturn and subsequent recovery) shapes.”

En global arbetslöshetskris av stora mått

När jag går igenom Anderssons presentationsmaterial och läser PDF:en från Focuseconomics landar jag återigen i den hypotesen jag hamnat i tidigare, fast jag nu är mer övertygad om den än tidigare. Och det är att den ekonomiska krisen som vi nu befinner oss i början av mer än något annat kommer ta formen av en global arbetslöshetskris av stora mått.

Och då kan vi koppla ihop den med politiska slutsatser. Nämligen att den här ekonomiska krisen kommer ha mycket större politiska implikationer än finanskrisen 2008, vars politiska resultat i andra änden blev att en amerikansk fastighetskille och TV-kändis blev USA:s president. För om det är något vi kan lära av historien så är det att hög arbetslöshet är politisk dynamit. Det finns ingen politiker av någon som helst dignitet någonstans som kan undvika att hantera den, såväl i det korta loppet (sociala trygghetsnät) som i det långa (hur återskapar vi förlorade jobb samtidigt som vi skapar nya). Bill Clintons kampanjchef James Carville satte fingret på det som vann valet åt demokraten Clinton när han mötte republikanen Bush den äldre som gick upp för återval 1992, genom att på en tavla i kampanjhögkvarteret i Little Rock, Arkansas, skriva “It’s the economy, stupid”. Den kan vi nu återanvända i lätt förändrad form för att förstå vår gemensamma politiska utmaning: Det är arbetslösheten, dumbom.

Financial times har i en uppmärksammad ledare från í början på april lyft en rad olika frågor med anledning av krisen, som indikerar hur politiskt omvälvande den kan bli när vi funderar över vilka ekonomisk-politiska åtgärder som kan komma på tal i spåren av den.

Radikala reformer

“Radical reforms — reversing the prevailing policy direction of the last four decades — will need to be put on the table. Governments will have to accept a more active role in the economy. They must see public services as investments rather than liabilities, and look for ways to make labour markets less insecure. Redistribution will again be on the agenda; the privileges of the elderly and wealthy in question. Policies until recently considered eccentric, such as basic income and wealth taxes, will have to be in the mix.

The taboo-breaking measures governments are taking to sustain businesses and incomes during the lockdown are rightly compared to the sort of wartime economy western countries have not experienced for seven decades. The analogy goes still further.

The leaders who won the war did not wait for victory to plan for what would follow. Franklin D Roosevelt and Winston Churchill issued the Atlantic Charter, setting the course for the United Nations, in 1941. The UK published the Beveridge Report, its commitment to a universal welfare state, in 1942. In 1944, the Bretton Woods conference forged the postwar financial architecture. That same kind of foresight is needed today. Beyond the public health war, true leaders will mobilise now to win the peace.”

Löntagarfonder 2.0?

Det där är minst sagt radikala åsikter, med tanke på vem avsändaren är. Själv tror jag att den rutinerade seniorekonomen Klas Eklund på ett seminarium hos Stockholms Handelskammare för några veckor sedan, (går att se på SVT Forum i efterhand), drog ett exempel på en ekonomisk policyåtgärd vi kommer få se i Sverige, och som sannolikt kommer ha brett stöd över blockgränsen, som vi inte kunde tänka oss behovet av för bara några månader sedan. Den handlar om att när krisen väl blåst över och hanterats av kortsiktiga krisåtgärder kommer ett stort antal ekonomiskt hårt sargade svenska företag behöva stärka sina balansräkningar. Och det kan lämpligen ske via en statlig företagsakut som köper preferensaktier i företagen. (En preferensaktie är en aktie som är en kombination av obligation och aktie, som inte ökar skuldsättningen i företaget.) Det är ett pragmatiskt och genomförbart förslag som jag ansluter mig till. Men det betyder alltså att staten i en massiv stödinsats för att rädda såväl företag som jobb köper aktier i företag. Löntagarfonder 2.0, någon? Fast även om den parallellen med rätta kan sägas vara orättvis kommer det ändå bli spännande att se de liberala partierna i Sverige ställa upp bakom ett förslag om löntagarfonder 2.0. Ibland får man konstiga sängkamrater i politiken, som Åsberg konstaterade.

Vem i politiken drar det längsta strået?

Avslutningsvis noterar ett antal politiska kommentatorer att S ökar samtidigt som SD sjunker i opinionsmätningarna. De förklarar det bland annat genom att påpeka att folk vid en allvarlig kris tenderar att sluta upp bakom sittande regering, (vi ser det i hela Europa). men också för att sjukvården nu hamnat i fokus, en fråga om traditionellt varit en av Socialdemokraternas starkaste, samtidigt som ekonomin och jobben också hamnat i fokus, frågor som är något av Moderaternas och Socialdemokraternas hemmaplan det med.

Men vänta nu och se, säger jag. Tänk på det hela som en arbetslöshetskris. Vad kommer den leda till? Jo, att den den slår allra hårdast mot de grupper som redan tidigare haft förtvivlat svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden – alltså migranter, de facto i flera generationsled, och då framförallt nyanlända dito. Alltså kommer arbetslösheten öka ännu mer i landets alla utsatta bostadsområden (läs miljonprogram). Vad leder det i sin tur till? Jo, ännu mer social utslagning och en ännu sämre integration som rimligen leder till att kriminaliteten i dessa områden ökar ännu mer inom en överblickbar framtid. Och vilka kommer tjäna politiskt på det, genom att säga: See, we told you so?

Länkar för den som vill läsa mer:

Åsberg i Fokus: https://www.fokus.se/2020/04/jon-asberg-krig-ger-markliga-sangkamrater/

Nilsson i Expressen:https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/folkhalsonationalismen-kan-verka-mysig-men-ar-mork/

Magdas lägesgenomgång: https://www.regeringen.se/tal/2020/04/magdalena-anderssons-presentationsbilder-fran-presstraff-om-det-ekonomiska-laget-och-anvandningen-av-regeringens-atgarder/

Focuseconomics veckoundersökning: https://www.focus-economics.com/campaign/global-coronavirus-weekly-survey-update-22-april

Ledaren i Financial Times: https://www.ft.com/content/7eff769a-74dd-11ea-95fe-fcd274e920ca

Eklund på Handelskammarens seminarium: https://www.svt.se/nyheter/svtforum/oppna-upp-sverige

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Vad är planen? Hur och var landar vi? Vad är The End-State?

Vad gör vi sen? Att stänga ned är lätt. Att starta upp är svårt. Hur har politiken och våra institutioner tänkt sig att vi ska återvända? Hur ska vi landa? Hur ska vi återta? Vad är The End-state? När kan vi återvända till ett nytt normalläge? När återtar vi kontrollen? När avslutar vi krisen? När omvandlar vi krisen till en plan som leder tillbaka till ett nytt normalstatus?

Varje ledare av rang vet att det är lätt att starta en kris eller ett krig, svårt att kontrollera och utföra en kris eller ett krig men överjävligt svårt att avsluta en kris eller ett krig. När bollen rullar, rullar den snabbare och snabbare…

Vad är planen?

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Intersektionalitetsteori – så fungerar det.

Intersektionalitetsteori – så fungerar det. En analys ur ett logiskt matematiskt perspektiv.

Min vän Gustaf Söderlind och jag reflekterade härförleden över demokratins funktion, individens likhet inför lagen, samhällets verkan mot extremism, nutidens dolksstötslegender, fostran av motståndsidentiteter, postkolonialismens betydelse, identitetspolitikens gruppsortering av individerm.m.

Efterhand blev det uppenbart att samtalet i dessa ämnen kom att likt en centripetalkraft riktas mot den cirkulära banans centrum bestående av intersektionalitetsteorin

Gustaf Söderlind som är professor i numerisk matematik gjorde i sammanhanget följande mycket tänkvärda och lärorika pedagogiska abstraktion om intersektionalitet.

Intersektionalitetsteori har fått ett enormt genomslag i svensk debatt och identitetspolitik, men för de flesta framstår teorin som någon form av avancerad akademisk filosofi. Vad ligger bakom, och kan man förstå systematiken? Om man är intresserad av strukturen och idéerna i intersektionalitetsteori är det enklast om man abstraherar systemet. Låt oss därför titta på den underliggande logiken, för den saknas inte.

Intersektionalitet handlar i princip om hur objekt (personer) som har olika egenskaper kan anses ha olika social ställning baserat på vilken kombination av egenskaper man har.

Vi förenklar och abstraherar, och antar att vi har ett system där det finns två huvudegenskaper eller kategorier, form och färg

Av form finns det två varianter, rund och fyrkantig. Man stipulerar att fyrkantig är överordnad rund. (Det kan också uttryckas så att fyrkantig form ”strukturellt förtrycker” rund form.)

Av färg finns det också två varianter: röd och blå. Man stipulerar nu att blå är överordnad röd. (Liksom tidigare innebär det att blå ”strukturellt förtrycker” röd.) Lägg märke till att de stipulerade ordningarna i princip är godtyckliga.

Objekt har både form och färg. Om man har en blå tärning och en röd kula är saken klar: blått slår rött, och tärning slår kula. Sådana är reglerna. Alltså är blå tärning överordnad röd kula. Den blå tärningen har både den bästa färgen och den bästa formen, och röd kula förlorar. Blå tärning är ”privilegierad”.

Men plötsligt blir det problem. Vad ska man göra om man har en blå boll och en röd låda? Blått slår rött, så bollen vinner? Nej, det är inte självklart. Å andra sidan är bollen rund och lådan fyrkantig, så lådan vinner? Nej, inte heller det är självklart.

Det här är ett känt problem inom matematik och logik. Man har en s.k. partiell ordning (ordning av färger, respektive ordning av former), men hur kombinerar man dessa till en s.k. total ordning?

Problemet bottnar i att reglerna är delvis självmotsägande. Det är detta som i intersektionalitetsteorin kallas för ”the interlocking matrix of oppression”. Hur löser intersektionalitetsteorin problemet? Jo, man ställer upp en matris (dvs en tabell) med formegenskaper horisontellt, och färgenskaper vertikalt. Det blir fyra boxar i tabellen. Boxarna kallas ”intersektioner” eftersom de är skärningen av två (kombinationen av två eller flera) egenskaper. I vårt fall är kombinationerna

Blå/fyrkantig – Blå/rund

Röd/fyrkantig – Röd/rund

Eftersom de två intersektionerna blå/rund och röd/fyrkantig inte utan vidare går att få in i en total rankinglista av över/underordning, måste man göra en närmare undersökning, t.ex. genom att ställa de två ännu orankade intersektionerna i förhållande till varandra med hjälp av någon annan ”teori”. Vad som helst duger, så länge man kan få in begreppet ”orättvisa” i bilden.

Man kan t.ex. lägga till någon extra, kanske oväntad, synpunkt, som att röda tärningar (röd + fyrkantig) är vanliga i monopolspel, som manar till kapitalism, medan blå bollar (blå + rund) ofta används av fattiga barn som spelar fotboll på bakgården i Sao Paolo. Då blir det klart att röd/fyrkantig är en intersektion som förtrycker blå/rund.

Då har vi till sist kommit fram till en total rangordning:

1. Blå/fyrkantig

2. Röd/fyrkantig

3. Blå/rund

4. Röd/rund

Man kan säga att man kom fram till en meta-rangordning, enligt vilken det visar sig att form trumfar färg. Dvs, om det finns en motsättning mellan intersektionerna så tar form över, och trumfar färg. Sålunda lägger vi märke till att fyrkanterna alltid kommer ut på topp. Fyrkantig är privilegierad.

Den intersektion som är högre rankad utövar alltid ”strukturellt förtryck” mot alla som är lägre rankade. ”Kamp” förs genom att ”sparka uppåt”, dvs den som har en lägre ranking har alltid ”rätt” att prioriteras över den som står över, oavsett om man har rätt eller inte. Detta är i själva verket innebörden av ”allas lika värde”.

Allas lika värde kan endast uppnås genom särbehandling av lägre rankade intersektioner. Därför har man ”rätt värdegrund” om man kämpar för någon lågrankad kategori. Notera att detta är helt logiskt. Det som kan ifrågasättas är något helt annat, nämligen den helt godtyckliga rangordningen som intersektionalitetsteoretikerna äger.

Riktig intersektionalitetsteori följer precis detta mönster, men man har många fler ”egenskaper” eller ”kategorier” att ta hänsyn till. Det rör sig främst om de s.k. ”diskrimineringsgrunderna”, dvs

kön – genus – hudfärg – bakgrund – ras – religion – kultur – sexuell orientering – etnicitet – dietpreferenser – kolonial skuld – ekonomisk styrka – politisk uppfattning etc.

När man yrkar på likhet inför lagen har man traditionellt menat att rättvisan inte ska ta hänsyn till dessa egenskaper. Intersektionalitetsteori hävdar motsatsen — man måste alltid väga in den intersektion en person tillhör. Man vill alltså ha särrättigheter, särbehandling, och insisterar på särart. Inte likhet eller jämlikhet.

Eftersom det finns så många kategorier och inom varje kategori så många olika varianter blir ”the interlocking matrix of oppression” enormt stor, då man i princip måste rangordna varenda möjlig intersektion för att få fram den totala rangordningen. Då krävs mycket ”forskning” och ofta ännu mer aktivism.

Det är i sammanhanget viktigt att det ofta påstås att man inte får ställa grupp mot grupp, och att man inte får använda sig av stereotyper. Men detta är exakt vad intersektionalismen gör. Man utarbetar en permanent rangordning av grupper, baserat på (ofta historiska) stereotyper, och menar att grupptillhörighet är ett tillräckligt argument i vanliga, triviala tvister. Det är detta märkliga resonemang som ligger bakom de s.k. handskakningsdomarna, där det typiska mönstret är att den som tillämpar majoritetskulturens normer kränker den som tillhör en minoritet, varför den lägre rankade självklart måste få skadestånd.

Inte oväntat har JK kommit fram till att diskrimineringslagstiftningen endast är avsedd att skydda minoriteter. Syftet må vara gott och kanske till och med viktigt, men faktum kvarstår att intersektionalismen är baserad på förlegade stereotyper som antas relevanta idag för att skapa social rättvisa. Historiska orättvisor måste kompenseras.

Det är så man kommer fram till att det mesta är de vita, cis-heteronormativa, kristna, kapitalistiska, medelålders männens fel. De kör bil, äter kött, flyger och släpper ut koldioxid istället för att cykla. Man ser det direkt i ”the interlocking matrix of oppression”, där de har samlat på sig alla egenskaper som anses privilegierade. Och då måste naturligtvis normerna brytas, på intersektionalismens villkor. Därför har vi identitetspolitik.

 

 

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Gråzonsproblematiken medför ett både ofritt och ojämlikt samhälle

Rättsstaten är den första och sista garanten mot både ett ofritt och ett ojämlikt samhälle.

När rättsstaten bit för bit tappar kontrollen över ytan och vi t.o.m. närmar oss en mer omfattande och genomgripande gråzonsproblematik (eller närmast ett skymningsläge för rättsstaten), då är vi ett läge där våra gemensamma normer allt snabbare ersätts av andra normer. Kontrollen över ytan blir alltmer individualiserad. Detta innebär att staten sviker sitt MR-ansvar att skydda individer från individer och i förlängningen att samhällskontraktet minskar i betydelse.

Vissa individer kommer att kunna upprätthålla kontrollen över sin yta, antingen genom eget projicerat makt- och våldskapital eller genom att sluta avtal med den som kan tillhandahålla dessa tjänster. Efterhand uppstår t.o.m. en särskild marknad som baseras på somliga av de antagonistiska hot som både kan intieras av och motverkas av den individ som själv eller tillsammans med andra individer bär på att tillräckligt omfattande makt- och våldskapital.

I grund och botten är det i sin yttersta form att söka sig åter till ett samhälle vi började omvandla för många sekler sedan. Med Magnus Erikssons Landslag (ca. år 1350) påbörjades i mer formell mening ett i över sekler successivt överlåtande av enskilt makt- och våldskapital till en alltmer framträdande statsmakt. Följdriktigt anses Kung Erikssons tid ha varit en kulturell guldålder.

När kungen och bönderna förenades i intressen gentemot olika frälsen påbörjades en resa i riktning mot en allt starkare statsmakt och allt friare individer. En resa som tog över fem sekler.

De fri- och rättigheter vi i dag besitter är inte omöjliga att rasera, tvärtom. Det krävs därför dels fasthet mot de som utmanar vår gemensamma rättsstats jurisdiktion dels ömsinthet gentemot de som stödjer rättsstaten och i förlängningen vår demokrati.

Det borde vara en prioriterad uppgift för alla demokratiska partier. Ytterst handlar det om att värna vår författning och vår demokrati och våra individuella fri- och rättigheter.

Det är statens MR-ansvar att skydda individer från individer.

Kuriosa:

Landslagen är bevarad i ett 90-tal skrifter. Den mest kända handskriften är daterad till mitten av 1430-talet. Handskriften beställdes av riksrådet Bengt Jönsson (senare Oxenstierna) sedermera lagmannen vid Uppsala. Vissa namn är ju institutionella i sin betydelse. Dit hör i det här ämnet Oxenstierna, fast då ättlingen rikskanslern Axel Oxenstierna.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar