Radikal research eller research för eliten?

Självbild är det första jag tänker på när jag läser om researchgruppen i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/granskare-som-inte-tal-en-granskning-14461

Vad är det egentligen de kämpar emot eller för? Det de säger sig stå för är ju den linje som de etablerade partierna och media redan driver, t.ex. migrationspolitiken eller till alldeles nyligen försvarspolitiken. Visst de vill ha mer respektive mindre av den linje som redan förs eller har förts. De är alltså snarare en del av maktens förlängda åsikt och linje. Lite extra opportuna och lite extra radikala. Helt klart med en bakgrund i våldsbejakande vänsterautonoma rörelser som enligt Säpo är värre än deras våldsvänner i vit makt rörelsen. Deras samverkan med Expressen och Aftonbladet är följdriktig och egentligen inte särskilt vare sig överraskande eller spännande. Tala om vem du umgås med och vi kan tala om vem du är säger ett gammalt ordspråk. Jo det finns nog en del sanning i det. Researchgruppen själva tillämpar den principen.

Researchgruppen en del av en inympad åsiktselit. Inte särskilt radikalt, inte särskilt banbrytande och framförallt inget för den vanlige knegaren som vill få till en schysst vardag där plikt och ansvar är den dagliga uppgiften.

Nytta, radikal nytta, skulle de däremot göra om de granskade arbetstagares villkor i det globaliserade Sverige, no go zones med en brutaliserad vardag som omöjliggör trygghet och arbete för knegare i dessa områden, en sönderfallande välfärdsstat etc. Men det kräver mer än att kartlägga ett antal individer som i allt väsentligt saknar makt. Åtminstone är deras offer inte i närheten av deras egen makt. Radikala? Knappast. Radikala slår inte på arbetarklassen, utan verkar för att genom uthålligt adaptivt precist reformerande förbättra människors villkor i vardagen. Tråkigt, träigt och tålamodsprövande. Men nödvändigt.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

Rätt trött på det kränkta Mellanöstern…men det finns orsaker till kränkthetsdiskursen

Ett till land i Mellanöstern som känner sig kränkt. Just kränkthet verkar vara en egen mantradiskurs. Varje kritisk hållning uppfattas och responderas på som en kränkning. 

I samhällen som är uppbyggda utifrån den heta klangemenskapen och inte den ljumma frihetliga välfärdsstaten så är förstås kränkthet och reaktionen på upplevd kränkthet en ersättning för avsaknaden av en objektiv kyligt uthållig och precis rättsstat och en levererande välfärdsstat.

I en klanmiljö där rättsskipningen utgår från traditionen, sharian och klanens intressen är varje obesvarad kränkning ett långsiktigt hot mot klanens och individens överlevnad. Att kränktheten är ett reellt begrepp och företeelse i klantraditioner är inte särskilt svårt att förstå. Att sätta sig i respekt genom att omedelbart respondera på en upplevd kränkning är helt enkelt en fråga om överlevnad. Här möts två olika kulturer och samhällssystem.

De skulle ju också kunna vända på det och snarare se det som ett möte mellan två jämbördiga parter som rensar luften. Men det kräver förstås att man klarar att bemöta kritik i sak istället för att vifta med kränkthetsdiskursen. En kränkthetsfilosofi som vi börjat tröttna på och som vi faktiskt inte längre köper. 

Vi talar här om några av världens rikaste och mäktigaste länder med utbredd rasism, politisk-religiös fundamentalism och ett medeltida förtryck av fria människor. Börja med att hantera de riktiga kränkningarna, de av ert eget folk. 

Avstå därefter från den långtgående entrismen och finansieringen av er religiös-politiska fundamentalism och intolerans och rasism i Europa.

Läs mer:

Även Djibouti är kränkt!

http://www.svt.se/nyheter/annu-ett-land-fordomer-wallstrom-sager-att-hon-pekar-ut-muslimer

Det eviga tjatet

http://arbetaren.se/artiklar/det-eviga-tjatet

Debatten om Saudi har saknat nyanser

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/debatten-om-saudi-har-saknat-nyanser_4419717.svd

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

I glappet mellan ambition, behov och betalningsvilja vad klarar Försvarsmakten av att svälja?

I det förslag som försvarsminister Hultqvist nu presenterar anvisas en angelägen ambition till försvarströskel. En första sådan sedan 1990-talet! I sista stund men desto mer angelägen. 

Ökad kapacitet för ubåtsjakt, permanent förband på Gotland, snabbinsatsstyrka, prio av krigsförbanden samt genomförandet av soldatens basplatta, spridda krigsbaser för stridsflyget och nya moderna granatkastare är de fem omedelbara prioriteringarna i regeringens förslag.

Hur mycket klarar en Försvarsmakt av att svälja?

Hur mycket en försvarsmakt klarar av att svälja i form av ekonomiska resurser är en parameter att ta med i den nu påbörjade återupprustningen av svensk försvarsförmåga. Ingen är betjänt av en övergödning på kort tid som inte används effektivt. Försvarsmakten är i dag i några avseenden som en vältrimmad vinthund – specialförband, stridsflyg, ubåtar, några artilleripjäser etc. är av yppersta kvalite men saknar det volumösa hela systemets mångsidighet, uthållighet och slagskraft/förmåga. Den är tunn inpå benen och i flera delar i avsaknad av väsentliga system.

 Vi vet sedan 1936-43 års oerhört omfattande upprustningar – som gav maximal utdelning först fr.o.m. 1948 t.o.m. 1968 – att två väsentligt trånga delar som bildade ett gemensamt allvarligt nålsöga var dels försvarsindustrins kapacitet dels försvarsmaktens struktur – organisation, bemanning och utrustning. 

Försvarsmakten och försvarsindustrin hann inte med att använda de resurser som anslogs, särskilt efter 1938. Mindre än hälften av de extra medel som beslutats av Riksdagen och tillförts försvaret 1938-39 hade omsatts i materiel och manskap. Avstämt mot den krigsorganisation som hade att träda i kraft 1940 saknades ännu materiel för nästan 200 mkr kronor i dåtidens värde. Eftersom försvaret hade avrustats in absurdum så fanns det inte förutsättningar att snabbt växla upp volym och kvalitet. 

En avgörande brist var avsaknaden av officerare samt värnpliktiga, då den s.k. kategoriklyvningen innebar att ca. 200.000 värnpliktiga var outbildade och oanvändbara för en tänkt omedelbar uppgift.

Det som i någon mån bidrog till att mildra svårigheterna att få fram materiel var att försvaret kunde dels rekvirera redan tillverkad materiel avsedd för export dels se till att produktionsserierna förlängdes. Bofors var en avgörande faktor och detsamma gällde våra dåvarande varv Kockums, Eriksberg, Arendal och Karlskrona. De utgjorde en avgörande produktionsbuffert som, förutom rekvireringen av exportmateriel snabbt kunde ställas om på krigsfot och inriktas.

Det finns förstås betydande olikheter men även en del likheter mellan dåtid och nutid. I dagens just in time flöden finns inte på motsvarande sätt lager av modern exportmateriel att plocka av. Materielens kvalité kräver dessutom en gedigen kvalitativt utbildad soldat för handhavande. En soldat som inte finns tillgänglig i termer av kvantitet. Dåtidens resurstillförsel var förstås oerhört mycket större än de nivåer vi talar om i dag. Men vissa grundläggande problem är oändliga och universella. Dit hör förmågan att ta hand om, förädla och förvalta givna resurser. Erfarenheterna av dessa samband mellan flödena och noderna försvarsindustri och försvarsmakt ledde sedermera till bildande av dåtidens FMV och det under lång tid nära samarbetet mellan de i försvarsflödet ingående noderna. I dag aktualiseras åter frågan om vilken nivå av upprustning som försvarsindustri och försvarsmakt mäktar med. 

En första vital satsning som behöver utökas efterhand som kvalitén i tillväxten säkras

Försvarsmakten har tidigare angivit 16 miljarder som en önskvärd nivåhöjning som skulle motsvara de försvarspolitiska ambitioner som uttrycks i dels försvarsbeslutet år 2009 dels Försvarsberedningens slutbetänkande 2014. De 6.2 miljarder som nu föreslås som en nivåhöjning över fem år samt den omfördelning på 1.3 miljarder från de internationella insatserna – totalt 7.5 miljarder 2016-2020 – har karaktären av en satsning i närtid. Detta till skillnad mot de förslag som bereddes innan de allmänna valen 2014 och som innefattade tillskott på högst 700 miljoner kronor from 2018. I det nu liggande förslaget läggs ytterligare 1.3 miljarder ovanpå dessa 700 miljoner kronor år 2018. Försvarets årsbudget ökar efterhand från 42 miljarder till 46.6 miljarder. Det är en ökning som vi inte har sett på decennier. Låt vara från en mycket låg nivå (ett väl använt uttryck i försvarspolitiken…) med oerhörda behov och där samtidigt den politiska ambitionsnivån har ökat rejält.

Samtidigt som den nu presenterad finaniseringen bl.a. innebär att försvaret av Gotland stärks och ubåtsjaktförmågan ökar kvarstår att finansiera en del av de prioriteringar i försvarsförmågan som Överbefälhavaren redan tidigare har föreslagit.

Det är alltså ett fortsatt avstånd mellan försvarsbehov, försvarsambition och politisk betalningsvilja, men avståndet krymper. Med en succesiv tillförsel av resurser över tiden finns dock möjligheten att kombinera försvarsbehov, försvarsförmåga med en förhoppningsvis ytterligare ökad politiskt betalningsvilja. Eller snarare en betydligt ökad betalningsvilja som korresponderar med Försvarsmaktens förmåga att få maximal uteffekt av de medel som nu tillförs. Verkan i målet måste helt enkelt öka framgent. Ambitioner, förmåga, kapacitet och betalningsvilja behöver växlas upp i gemensam noga kontrollerad ordning. 

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

En spade är en spade såväl i Saudi som i Sverige

En riktigt glädjande aspekt på det starka motståndet mot de Saudiska värderingarna i form av salafism och sharia är att vi nu i Sverige kan fronta de organisationer som mottar statliga bidrag samtidigt som de vägrar att ta avstånd från IS, facilitererar salafisternas argument och människosyn samt driver på enklavisering och religiös-politisk polarisering i framförallt de s.k. utanförskapsområdena! 

Vi bör självklart även kunna fronta Saudis finansiering av salafism i Sverige. Utgår från att de som besitter några av de aktuella ministerposterna, framförallt Miljöpartiet, tar initiativet till rejäla krafttag helt i linje med vår utrikespolitik. 

Att göra det man säger är förstås självklart inte bara på distans utan särskilt hemmavid…eller hur!? Att värna individens mänskliga rättigheter även i Sverige är väl en självklarhet…eller hur!? 

Dit hör t.ex. rättigheterna såsom de uttrycks i FNs Allmänna förklaring artikel 30:

“Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”

och i Europakonventionen artikel 17 Förbud mot missbruk av rättigheter:

“Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en
rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet
eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de
fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att
inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.”

Staten har en absolut skyldighet att garantera en individ dennes mänskliga rättigheter. Det gäller inte enbart i relationen stat-individ utan i relationen individ-individ och organisation-individ.

En spade är en spade i Saudi och i Sverige.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

En försvarsministermas som nog tänker demokratismart!?

Gamla erfarna klipska riksdagsrävar och hårt prövade erfarna gamla kommunalråd brukar bli riktigt bra statsråd. Försvarsministern är ett ypperligt bevis på detta. Senast uppvisat i kvällens presskonferens om Saudiavtalen! 

Notera avtalen i pluralis. Fokuset i det offentliga samtalet har hela tiden handlar om Memorandum of Understanding vilken är ytterst begränsad i sak. Vapenexporten berörs inte och den civila exporten kan fortsätta att expandera framöver. 

1. “Anledningen till att Sverige inte kommer att förlänga sitt militära samarbetsavtal med Saudiarabien är enligt Sveriges försvarsmnister att det helt enkelt inte finns något större samarbete.

– Det militära samarbetet pågår i praktiken inte. Våra myndigheter har inga projekt ihop med myndigheter i Saudiarabien. Det vi har är en öppen inbjudan att delta i medicinsk utbildning och genusutbildning, men där har man från den saudiska sidan inte visat något intresse. Så i dag pågår ingen verksamhet.”

2. “När det gäller exporten regleras den i en annan lagstiftning. MOU:t* är inte kopplat till exporten…”

Det är något speciellt med masar och kullor!

Intelligent kritik och verkansfull handel

Nästa fråga borde väl egentligen vara hur vi på ett intelligent och genomtänkt sätt kan bidra till såväl verkningsfull kritik mot Saudi samtidigt som vi utvecklar ett handelsutbyte kring produkter som kan bidra till ökad demokratisering och exponering av de mänskliga rättigheterna.

Exportsektorer som kan vara demokrati- och MR-smarta

Tekniker inom tele, ledningssystem, media etc. är exempel på sådan export som rätt utformad kan vara etiskt och ekonomiskt gynnsam. Men den kan även bidra till det motsatta. Byggsektorn, trävaror samt kraft- och elektricitetsektorn är andra exempel på sektorer där det finns mycket stora affärsmöjligheter för Sverige. Sektorer som kan – beroende på inriktning och innehåll – ges en demokratismart utformning. 

Även försvarsexporten kan ses som demokratismart relativt den alternativa utveckling som skulle kunna ske i ett svagare destabiliserat Saudi där t.o.m. ännu mer fundamentalistiska extrema salafistiska krafter tar över makten och utövar ett internt och externt terrorvälde likt IS i Syrien och Irak. Den demokratiska oppositionen i Saudi är i princip obefintlig och en s.k. arabisk vår skulle sannolikt enbart gynna dessa de mest extrema krafterna samt ett koppel av länder som t.ex. Iran, Syrien m.fl.

Alltid dialog med alla men inte stöd till alla – agera demokrati- och MR-smart

Principen bör vara att vi alltid för dialog med alla, men att vi inte stödjer alla. Att föra dialog med de vi tycker hjärtligt illa om är prövande men det måste göras. Om inte annat för att hålla koll på vad de gör, hur de resonerar, vilka deras mål och metoder är, hur temperaturen ligger just nu osv. Men samarbeten det är en annan sak. Där krävs en genomtänkt påverkansstrategi. Vilken export kan gynna våra mål, tex värderingsmål!?

Saudi och Iran, inblandade som lobbyister i den här historien, är båda avskyvärda regimer. Avskyvärda på alla sätt och vis. Att föra dialog och att nå överenskommelser med sådana regimer är oerhört komplext och komplicerat. Det måste göras. Men det ska göras demokrati- och MR-smart.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Policyprofessionellas flipperspel i demokratin!

De “policyprofessionella” är ett begrepp som myntas i en treårig studie som publiceras under våren. Den handlar om den nya svenska makthavarklass som växer utanför partipolitiken. ”Makt utan mandat: De policyprofessionella i svensk politik”, har gjorts av Stefan Svallfors, Bo Rothstein och Christina Garsten på Institutet för framtidsstudier. 

Denna kartläggning av de policyprofessionella – de som är anställda för att bedriva politik, på pr-byråer, som utredare på fackförbund, tankesmedjor och intresseorganisationer eller som politiskt sakkunniga på regeringskansliet – visar att det är fler än någonsin som bedriver politik. De håller sig utanför partierna men de utövar stark påverkan på vårt demokratiska system, vårt samhälle. 

Det är som ett flipperspel där dessa individer studsar mellan regering/riksdag/partier, mediabyråer och pappersmedia/tidningarnas ledarredaktioner. Alltid under radarn – glaset – och alltid med något nytt utspel som ger medial uppmärksamhet under kort tid och alltför sällan med syfte att åstadkomma några bestående resultat av nytta för oss väljare, invånare , medborgare och skattebetalare. 

De är inte politiskt ansvariga och de fullgör inte ett journalistiskt granskningsuppdrag men de är duktiga på berättelser och bildsättning. Återstår fyra frågor:

- Vem sköter de första två uppgifterna…?

- Vem granskar de policyprofessionella?

- Hur hade vårt samhälle fungerat utan de policyprofessionella?

- Hur skall politiken återfå transparens, legitimitet och effekt när den är helt beroende av de policyprofessionellas bildsättningar och berättelser?

Människan kan inte allena leva på bilder! Det krävs även politisk reformism och konkret leverans av nyttigheter i ett samhälle. Skol- och utbildningspolitiken, försvarspolitiken, migrations- och integrationspolitiken och bostadspolitiken är några exempel på politikområden som i realiteten krackelerar och havererar samtidigt som de policyprofessionella ägnar avsevärd tid åt att producera berättelser och bildsättningar som inte alls adresserar dessa utmaningar och i många fall för många människor i vardagen ytterst konkreta problem.

Läs mer

Dags attt granska de policyprofessionella – Malena Rydell

http://www.dn.se/arkiv/kultur/malena-rydell-det-ar-dags-att-borja-granska-de-policyprofessionella

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Suveränitet och integritet är inget man ber om! Det tar man. Rakt av.

Lansen och Viggen! Svenska kvalitetsprodukter som var i det ena fallet vacker och kraftfull och i det andra fallet kraftfull un masse! Lansen hade sina fläckar men det mesta är i dag förlåtet. Viggen var i det närmaste perfekt. Maskiner helt enkelt. Maskiner som var den reella grunden för vårt oberoende som stat.

Diplomati spelade sin roll javisst, men det var tänderna som gjorde vårt case. Världens fjärde största och starkaste flygvapen! Klart det ger en viss cred. Det och vårt nära samarbete med US och UK. Fem operations- och genomförandeplaner avgjorde saken. Alla visste var vi hörde hemma. I dag hör vi fortfarande hemma där, men vi har små gaddar och lite cred. 

Vi är grymt kompetenta på underrättelser, ubåtar, stridsflyg, specialförband men vi saknar volymen, systemhelheten och uthålligheten. Suveränitet och integritet är inget man ber om. Det tar man. Rakt av. Hårt? Javisst. Intressepolitik är hård. Vår omvärld är hård. Det är vi som har mjuknat efterhand eftersom vi inte har prövats i friktion… 

Fel, vi har prövats i nutid under friktion i Afghanistan, Kongo m.fl. missioner. Men vi prövades även under kalla kriget. Över 600 av våra stridspiloter omkom i tjänst för Sverige.

Har erfarenheterna blivit en del av vårt kollektiva medvetande? Nej. Varför? Kanske därför att vi tror att försvar behöver bara de där andra. De där långt därborta. Långt långt långt därborta… 

Så långt borta att det kallas Estland, Lettland och Finland. Några minuters effektiv flygtid från det som borde vara vårt gemensamma skalskydd. 





Läs mer

Försvarsbeslut 1968 – 

https://brixski.wordpress.com/2014/01/10/forsvarsbeslut-att-agera-eller-reagera-i-forsvarspolitiken/

Försvarsbeslut 1936 -1948

https://brixski.wordpress.com/2013/12/26/en-tidlos-historia-om-suveranitet/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment