Intersektionalitetsteori – så fungerar det.

Intersektionalitetsteori – så fungerar det. En analys ur ett logiskt matematiskt perspektiv.

Min vän Gustaf Söderlind och jag reflekterade härförleden över demokratins funktion, individens likhet inför lagen, samhällets verkan mot extremism, nutidens dolksstötslegender, fostran av motståndsidentiteter, postkolonialismens betydelse, identitetspolitikens gruppsortering av individerm.m.

Efterhand blev det uppenbart att samtalet i dessa ämnen kom att likt en centripetalkraft riktas mot den cirkulära banans centrum bestående av intersektionalitetsteorin

Gustaf Söderlind som är professor i numerisk matematik gjorde i sammanhanget följande mycket tänkvärda och lärorika pedagogiska abstraktion om intersektionalitet.

Intersektionalitetsteori har fått ett enormt genomslag i svensk debatt och identitetspolitik, men för de flesta framstår teorin som någon form av avancerad akademisk filosofi. Vad ligger bakom, och kan man förstå systematiken? Om man är intresserad av strukturen och idéerna i intersektionalitetsteori är det enklast om man abstraherar systemet. Låt oss därför titta på den underliggande logiken, för den saknas inte.

Intersektionalitet handlar i princip om hur objekt (personer) som har olika egenskaper kan anses ha olika social ställning baserat på vilken kombination av egenskaper man har.

Vi förenklar och abstraherar, och antar att vi har ett system där det finns två huvudegenskaper eller kategorier, form och färg

Av form finns det två varianter, rund och fyrkantig. Man stipulerar att fyrkantig är överordnad rund. (Det kan också uttryckas så att fyrkantig form ”strukturellt förtrycker” rund form.)

Av färg finns det också två varianter: röd och blå. Man stipulerar nu att blå är överordnad röd. (Liksom tidigare innebär det att blå ”strukturellt förtrycker” röd.) Lägg märke till att de stipulerade ordningarna i princip är godtyckliga.

Objekt har både form och färg. Om man har en blå tärning och en röd kula är saken klar: blått slår rött, och tärning slår kula. Sådana är reglerna. Alltså är blå tärning överordnad röd kula. Den blå tärningen har både den bästa färgen och den bästa formen, och röd kula förlorar. Blå tärning är ”privilegierad”.

Men plötsligt blir det problem. Vad ska man göra om man har en blå boll och en röd låda? Blått slår rött, så bollen vinner? Nej, det är inte självklart. Å andra sidan är bollen rund och lådan fyrkantig, så lådan vinner? Nej, inte heller det är självklart.

Det här är ett känt problem inom matematik och logik. Man har en s.k. partiell ordning (ordning av färger, respektive ordning av former), men hur kombinerar man dessa till en s.k. total ordning?

Problemet bottnar i att reglerna är delvis självmotsägande. Det är detta som i intersektionalitetsteorin kallas för ”the interlocking matrix of oppression”. Hur löser intersektionalitetsteorin problemet? Jo, man ställer upp en matris (dvs en tabell) med formegenskaper horisontellt, och färgenskaper vertikalt. Det blir fyra boxar i tabellen. Boxarna kallas ”intersektioner” eftersom de är skärningen av två (kombinationen av två eller flera) egenskaper. I vårt fall är kombinationerna

Blå/fyrkantig – Blå/rund

Röd/fyrkantig – Röd/rund

Eftersom de två intersektionerna blå/rund och röd/fyrkantig inte utan vidare går att få in i en total rankinglista av över/underordning, måste man göra en närmare undersökning, t.ex. genom att ställa de två ännu orankade intersektionerna i förhållande till varandra med hjälp av någon annan ”teori”. Vad som helst duger, så länge man kan få in begreppet ”orättvisa” i bilden.

Man kan t.ex. lägga till någon extra, kanske oväntad, synpunkt, som att röda tärningar (röd + fyrkantig) är vanliga i monopolspel, som manar till kapitalism, medan blå bollar (blå + rund) ofta används av fattiga barn som spelar fotboll på bakgården i Sao Paolo. Då blir det klart att röd/fyrkantig är en intersektion som förtrycker blå/rund.

Då har vi till sist kommit fram till en total rangordning:

1. Blå/fyrkantig

2. Röd/fyrkantig

3. Blå/rund

4. Röd/rund

Man kan säga att man kom fram till en meta-rangordning, enligt vilken det visar sig att form trumfar färg. Dvs, om det finns en motsättning mellan intersektionerna så tar form över, och trumfar färg. Sålunda lägger vi märke till att fyrkanterna alltid kommer ut på topp. Fyrkantig är privilegierad.

Den intersektion som är högre rankad utövar alltid ”strukturellt förtryck” mot alla som är lägre rankade. ”Kamp” förs genom att ”sparka uppåt”, dvs den som har en lägre ranking har alltid ”rätt” att prioriteras över den som står över, oavsett om man har rätt eller inte. Detta är i själva verket innebörden av ”allas lika värde”.

Allas lika värde kan endast uppnås genom särbehandling av lägre rankade intersektioner. Därför har man ”rätt värdegrund” om man kämpar för någon lågrankad kategori. Notera att detta är helt logiskt. Det som kan ifrågasättas är något helt annat, nämligen den helt godtyckliga rangordningen som intersektionalitetsteoretikerna äger.

Riktig intersektionalitetsteori följer precis detta mönster, men man har många fler ”egenskaper” eller ”kategorier” att ta hänsyn till. Det rör sig främst om de s.k. ”diskrimineringsgrunderna”, dvs

kön – genus – hudfärg – bakgrund – ras – religion – kultur – sexuell orientering – etnicitet – dietpreferenser – kolonial skuld – ekonomisk styrka – politisk uppfattning etc.

När man yrkar på likhet inför lagen har man traditionellt menat att rättvisan inte ska ta hänsyn till dessa egenskaper. Intersektionalitetsteori hävdar motsatsen — man måste alltid väga in den intersektion en person tillhör. Man vill alltså ha särrättigheter, särbehandling, och insisterar på särart. Inte likhet eller jämlikhet.

Eftersom det finns så många kategorier och inom varje kategori så många olika varianter blir ”the interlocking matrix of oppression” enormt stor, då man i princip måste rangordna varenda möjlig intersektion för att få fram den totala rangordningen. Då krävs mycket ”forskning” och ofta ännu mer aktivism.

Det är i sammanhanget viktigt att det ofta påstås att man inte får ställa grupp mot grupp, och att man inte får använda sig av stereotyper. Men detta är exakt vad intersektionalismen gör. Man utarbetar en permanent rangordning av grupper, baserat på (ofta historiska) stereotyper, och menar att grupptillhörighet är ett tillräckligt argument i vanliga, triviala tvister. Det är detta märkliga resonemang som ligger bakom de s.k. handskakningsdomarna, där det typiska mönstret är att den som tillämpar majoritetskulturens normer kränker den som tillhör en minoritet, varför den lägre rankade självklart måste få skadestånd.

Inte oväntat har JK kommit fram till att diskrimineringslagstiftningen endast är avsedd att skydda minoriteter. Syftet må vara gott och kanske till och med viktigt, men faktum kvarstår att intersektionalismen är baserad på förlegade stereotyper som antas relevanta idag för att skapa social rättvisa. Historiska orättvisor måste kompenseras.

Det är så man kommer fram till att det mesta är de vita, cis-heteronormativa, kristna, kapitalistiska, medelålders männens fel. De kör bil, äter kött, flyger och släpper ut koldioxid istället för att cykla. Man ser det direkt i ”the interlocking matrix of oppression”, där de har samlat på sig alla egenskaper som anses privilegierade. Och då måste naturligtvis normerna brytas, på intersektionalismens villkor. Därför har vi identitetspolitik.

 

 

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Gråzonsproblematiken medför ett både ofritt och ojämlikt samhälle

Rättsstaten är den första och sista garanten mot både ett ofritt och ett ojämlikt samhälle.

När rättsstaten bit för bit tappar kontrollen över ytan och vi t.o.m. närmar oss en mer omfattande och genomgripande gråzonsproblematik (eller närmast ett skymningsläge för rättsstaten), då är vi ett läge där våra gemensamma normer allt snabbare ersätts av andra normer. Kontrollen över ytan blir alltmer individualiserad. Detta innebär att staten sviker sitt MR-ansvar att skydda individer från individer och i förlängningen att samhällskontraktet minskar i betydelse.

Vissa individer kommer att kunna upprätthålla kontrollen över sin yta, antingen genom eget projicerat makt- och våldskapital eller genom att sluta avtal med den som kan tillhandahålla dessa tjänster. Efterhand uppstår t.o.m. en särskild marknad som baseras på somliga av de antagonistiska hot som både kan intieras av och motverkas av den individ som själv eller tillsammans med andra individer bär på att tillräckligt omfattande makt- och våldskapital.

I grund och botten är det i sin yttersta form att söka sig åter till ett samhälle vi började omvandla för många sekler sedan. Med Magnus Erikssons Landslag (ca. år 1350) påbörjades i mer formell mening ett i över sekler successivt överlåtande av enskilt makt- och våldskapital till en alltmer framträdande statsmakt. Följdriktigt anses Kung Erikssons tid ha varit en kulturell guldålder.

När kungen och bönderna förenades i intressen gentemot olika frälsen påbörjades en resa i riktning mot en allt starkare statsmakt och allt friare individer. En resa som tog över fem sekler.

De fri- och rättigheter vi i dag besitter är inte omöjliga att rasera, tvärtom. Det krävs därför dels fasthet mot de som utmanar vår gemensamma rättsstats jurisdiktion dels ömsinthet gentemot de som stödjer rättsstaten och i förlängningen vår demokrati.

Det borde vara en prioriterad uppgift för alla demokratiska partier. Ytterst handlar det om att värna vår författning och vår demokrati och våra individuella fri- och rättigheter.

Det är statens MR-ansvar att skydda individer från individer.

Kuriosa:

Landslagen är bevarad i ett 90-tal skrifter. Den mest kända handskriften är daterad till mitten av 1430-talet. Handskriften beställdes av riksrådet Bengt Jönsson (senare Oxenstierna) sedermera lagmannen vid Uppsala. Vissa namn är ju institutionella i sin betydelse. Dit hör i det här ämnet Oxenstierna, fast då ättlingen rikskanslern Axel Oxenstierna.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Vad avses med att ta kontroll över ytan?

Boots on the ground är alltså inte en grupp specialförbandssoldater som tar ytan och därefter mot bakgrund av politiska beslut genomför en hård repression. Ett sådant tillvägagångssätt är snarare liktydigt med att tillfälligt ta ytan på kort sikt och därefter efterhand relativt snabbt börja förlora ytan. Ungefär som när staten putsar ut små projektsnuttar i utsatta områden och sedan ad hoc efter något år avslutar projekten och lämnar ytan. En sådan politik är att inympa motstånd och motståndsidentiteter mot vår gemenskap; mot vårt samhälle och mot vår folkvalda stat.

Det finns alltid någon som kontrollerar ytan. Om det inte är rättsstaten som kontrollerar ytan är det någon annan som gör det. I värsta fall är det kriminella gäng och klaner som kontrollerar ytan. Ytan är både den fysiska ytan men också normytan. När rättsstaten kontrollerar ytan är det våra normer som de uttrycks i vår konstitution och våra lagar som när dessa normer prövas och utmanas ändå till syvende och sidst utgör ytans normer.

Att ta ytan och kontrollera ytan är alltså när rättsstaten upprättar trygghet och säkerhet genom polis (och senare åklagare, domstolar och kriminalvård m.m.) som säkrar ytan och upprättar kontroll över lång tid. Det är återkomsten av myndigheter och det är återkomsten av ett civilt liv på ytan såsom företagare, föreningsliv, familjer och goda nätverk. Ett civilt liv som visar upp sig, som finns där permanent, som uppvisar självförtroende, som visar enighet mot kriminaliteten, som försvårar för den, som bekämpar den osv.

Det är att skapa utrymme för återkomsten av goda gemenskapsnormer. Det är att skapa ett manöverutrymme som gör det möjligt att ingjuta förtroende hos alla de invånare som vill kunna utföra sina vardagliga sysslor utan att begränsa sina liv i sin egen lokala miljö. Det är att angripa dåliga normer och ge utrymme för goda normer att återhämta sig. Självklart kan inte detta utföras i ett vakum. Parallellt måste hela samhället engageras i att rycka undan mattan för och slå sönder kriminella strukturer, störa narkotikahandel och förstöra lönsamheten för de kriminella ledarna. Det omfattar insatser från institutioner som polis, åklagare, skola, m.fl. men även föreningsliv, social ekonomi, företagare osv.

Men i grund och botten måste kriminella tryckas undan för att andra ska våga ta plats. De som verkningsfullt kan göra detta både första och fortsatta grovjobb är polis och ordningsvakter med stöd av hela rättsstaten och rättskedjan.

Vi är i ett läge där det första är nödvändigt för att möjliggöra det andra. Det är ibland alltför lätt att på grund av vanans makt bortse från att det samhälle vi ärvde och växte upp i fungerade just för att stat, kommun och samhället i vid bemärkelse kontrollerade ytan. Från rättsstatens kontroll till social kontroll. Hela våra 1900-talshistoria präglas av kontroll över ytan. De få tillfällen när den hotades så hanterades hotet omgående. Det var i den stabiliteten som vårt samhälle kunde utvecklas och fokus kunde läggas på att förverkliga t.ex. folkhemmet. Ett folkhem för alla.

Kontrollen över ytan är A och O. Kontrollen över ytan betyder att göra både ock. En dubbel omfattning utförd av hela vår gemenskap, hela vårt demokratiska samhälle, både dess institutioner och dess civila liv.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Den starkaste påverkansoperationen är verkligheten

Vi får hoppas på en uppföljare till den nyligen publicerade artikeln i New York Times (NYT) om bl.a. rysk påverkan riktad mot Sverige. En uppföljare som reder ut en del av de frågetecken som uppstått i artikelns kölvatten.

Den artikel som nyligen publicerades är informativ och intressant ur flera aspekter. Men det är en artikel som ömsom bidrar med värdefull kunskap ömsom tyvärr förminskar den gamla sanningen att verkligheten är den starkaste påverkansoperationen.

Det är en artikel som innehåller många sanningar men som tar ett för stort grepp och därmed släpper in flera tveksamheter, felaktigheter i fakta samt framförallt några associationer som gör att artikeln i sin helhet blir ifrågasatt.

Artikeln bidrar genom sitt bitvis vidlyftiga språk och några löst tyglade svängar till att ytterligare spä på en av somliga given bild om en s.k. agendastyrd traditionell media. Artikeln ger tyvärr utrymme för och underlag till den som önskar att avfärda eller förminska den påverkan som vi vet görs genom både traditionell och ny media.

Det gäller att kunna se alla de fragment och utfall som en påverkan med verkan i målet innehåller. Fler skulle behöva närma sig pudelns kärna, den reflexiva taktiken, dvs. viljan att manipulera fram reflexer hos oss som leder till de beslut och ageranden som manipulatören, vår motståndare önskar sig.

Den som önskar analysera påverkan måste också studera den som framför påståenden om påverkan. Särskilt när påståendet kommer från media, oavsett traditionell eller ny media. Påståendet om att påverkan pågår är i sig en vital del i en påverkansaktion.

Vår potentiella motståndares, Rysslands, mål är att återigen äga eller åtminstone vara en avgörande aktör i operationsutrymmet södra Östersjö t.o.m. Nordkalotten. De har viljan och förmågan. Ett vitalt medel är att bryta ned tilliten till media, institutioner och politik.

Ett torpederande skott mot tilliten är att skapa:

– dels säkerhet om att påverkan pågår

– dels osäkerhet om varifrån denna påverkan kommer samt hur den ser ut.

Att blanda en stor andel korrekta fakta om direkt påvisbara påverkansoperationer med tvivelaktiga associationer och rena felaktigheter som inte alls har med saken att göra är en basal grund i all påverkan som syftar till att minska tilliten i en gemenskap, ett samhälle. Syftet är att skapa osäkerheter som i sig startar en diskussion om påverkan och vem som påverkar vem. Det är grundläggande för dessa klassiska operationer. Det är operationer som bidrar till att gynna taktiska, strategiska mål för Ryssland på nationell och internationell nivå.

Det är i första hand verkligheten som är problemet och i andra hand propagandister. Oviljan att konfrontera verkligheten är vad som ger propagandister luft och makt. Sanning slår dem till marken. Sanning är alltid att föredra.

Den tidigare myndigheten för psykologiskt försvar brukade hamra in budskapet att fakta, sanning och tillit hör samman. Myndighetens budskap var sanning, sanning och sanning leder till tillit, tillit och tillit.

Få påverkansoperationer kan bryta mottagarens tillit om denna vet att institutioner, media och politik gör sitt bästa för att prestera verifierbar fakta. Det är en rejäl skillnad mellan att uttrycka hur saker och ting är, hur man tror att de är och hur man vill att de ska vara.

Tilliten till den som ofta blir påkommen med att presentera information som innehåller felaktigheter och ibland rena lögner naggas först i kanten och skadas sedan permanent. Bristande tillit är både medel och mål i påverkan.

Frågan blir då vem som tjänar mest på att någon t.ex. media presenterar information som påfallande ofta blir beslagen med felaktigheter och ibland rena lögner? Vem? Ser vi endast handen som visas upp?

Nu har ju både den norska regeringen och den danska regeringen bidragit till att sprida det narrativ som enligt artikeln i NYT påstås vara ett resultat av rysk påverkan.

Särskilt knepigt måste det förstås vara att det är en socialdemokratisk statsminister i Danmark som sprider detta narrativ.

Eller så beskriver statsministern bara den starkaste påverkansoperation som finns, nämligen verkligheten.

Läs mer:

https://www.nytimes.com/2019/08/10/world/europe/sweden-immigration-nationalism.html

https://www.svd.se/tidning-svenska-sajterna-goder-global-nationalism

https://www.dn.se/ledare/m-politiker-ska-inte-gora-sig-till-nyttiga-idioter/

https://tnc.news/2019/08/10/canadians-who-consume-mainstream-media-likely-to-be-misinformed-research-study-finds/

http://www.smp.se/ledare/solkad-sverigebild/?fbclid=IwAR36Eg67mz2OKMMEcupBdJChe08lYtE7qqbJ3iHMY8MflxCY92FH9Qs_XiI

https://www.expressen.se/kronikorer/artikeln-om-svenska-hatsajter-hyllas-men-har-fa-bevis/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb

https://www.facebook.com/100001246056672/posts/2610837988967711?s=100001637457431&sfns=xmwa

https://www.dr.dk/nyheder/indland/mette-frederiksen-vi-skal-beskytte-graensen-til-sverige-bedre?fbclid=IwAR1OWfTjpkbgykXn_t13Redo7VP03cmTOg2P-7Qr5NmUhZCNwOQB-E63HLA

https://twitter.com/magnusranstorp/status/1162684611346030592?s=21


Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Miljö och klimat är säkerhet – Säkerhet är miljö och klimat

Min vän tillika Östeuropaexperten Jens Hallqvist och jag har under en längre tid dryftat miljö- och klimatfrågans betydelse för säkerheten, både nationellt och internationellt. Samtalet har ömsom varit ett ivrigt sökande och nyfiket bollande av fakta och reflektioner ömsom vilat medan samhällsdebatten rullat på. Till slut bestämde vi oss för att publicera essensen av vårt samtal.

Holistiskt säkerhetsperspektiv

I samband med det Kalla Krigets slutskede lanserade forskaren Barry Buzan sina teser om ett holistiskt säkerhetsperspektiv. Säkerhet skulle inte längre analyseras utifrån ett strikt militärt perspektiv och den logistik som ingick för att stödja militär förmåga. Strategiska hotbilder mot den nationella säkerheten skulle analyseras i sina många beståndsdelar där även tänkbara hotbilder inom miljö, ekonomi och politik skulle granskas separat. Politiker i Väst, och Sverige i synnerhet, tog detta som ytterligare intäkt för att reducera sina militära försvar istället för att i första hand utveckla sin analys av de hotbilder Sverige kunde antas ställas inför i en nära framtid. I Sverige resulterade ointresset i en i allt väsentlig avveckling av framförallt vårt civila försvar, men också en kraftig reducering av vårt militära försvar. Ett försvar som i huvudsak skulle fokusera både vilja och förmåga på internationella insatser.

Miljö- och klimatsatsningar av säkerhetsskäl

Ett bredare säkerhetstänkande ger emellerid ökade möjligheter till synergieffekter och en kraftigt minskad risk för traditionellt stuprörstänkande. Insatser inom miljösatsningar eller livsmedelsproduktion som inte är motiverade av ekonomiska skäl eller som bedöms ge marginell effekt mot helhetsmålet kan ändock vara motiverade i en bredare samhällssyn. Variablerna i en globaliserad värld är både många och komplexa med innebörden att ett område påverkar ett annat. En komplex verklighet hanteras inte nödvändigtvist bäst med enkla lösningar bara för att fler kan förstå och förhålla sig till dem.

Fokusera där det ger verkan i målet

Tyvärr har Socialdemokraterna och Moderaterna varit alltför tillmötesgående i sin strävan att vinna Miljöpartiets stöd. Miljöpartiets rödgröna tråd har alltför ofta präglats av förfarandet ”fort och fel”. Stora resurser satsas på åtgärder som ger marginella effekter på miljö och klimat. Säkerheten lämnas genomgående därhän med bl.a. konsekvensen att vår militära och civila beredskap genomgående uppvisar svag redundans och och till och med bitvis oförmåga inför de hot och risker vi har att möta.

Avvecklandet av en fungerande kärnkraft trots att inga realistiska alternativ finns som kan ersätta energibortfallet har redan resulterat i elbrist. Detta samtidigt som vårt elnät är underdimensionerat. Miljöpartiet räknar i ett snävt perspektiv på en reducering av de nationella siffrorna trots att problemet är globalt. Den förda politiken har nu gjort södra Sverige beroende av importerad kolkraft från Tyskland och en utbyggnad av elnätet blir en dyr och lång process som kan ta tiotals år.

I en tid där teknikutvecklingen accelererar allt snabbare finns det en god anledning att skynda långsamt och noggrant studera vilka alternativ som kan ersätta befintliga system. Sannolikt hade alla de bidrag som plöjts ner på elcyklar och solceller gjort större nytta för klimatet genom donation av miljöteknik till tredje världen som en del av Sveriges bistånd.

Synsätt som inte är ändamålsenliga

Synsättet att alla kan göra något är inte alltid ändamålsenligt. Om ”alla kan göra något” blir ett avlatsbrev för att betala bort sin egen individuella skam och självupplevda skuld då har vi som samhälle sannolikt inte uppnått något annat än att individer dövar sitt eget samvete och vänder ryggen åt reella insatser för att komma tillrätta med vår tids allvarliga systemproblem. Posörskap får inte ersätta aktörskap. Vi behöver både behålla och uppmuntra individers engagemang samtidigt som vi som gemenskap når maximal verkan i målet.

Synsättet att obeskattade kronor är en förlust för staten sätter också käppar i hjulet för teknikskiftet. Samma efterfrågan på miljöteknik hade kunnat stimuleras genom en reducering av moms på dessa varor och generösare regelverk. Sverige behöver därtill inte enbart förnya energiproduktionen utan även utöka den i takt med en accelererande digitalisering.

Utvecklingen av miljötekniken rymmer fler aspekter

En utveckling av miljötekniken rymmer emellertid fler aspekter. Debatten går het mellan dem som anammar forskningen om global uppvärmning och dess motståndare. De senare avfärdar ofta teknikutvecklingen som onödig då de betvivlar sambandet mellan utsläppen av växthusgaser och klimatpåverkan. De förra har en närapå rigid syn på den nationella statistiken avseende utsläpp av koldioxid istället för att fokusera på globala åtgärder. Oaktat vem av dessa som har rätt är det otvetydigt att teknik som möjliggör förnyelsebar energi fyller ett både omedelbart och över tiden stort behov.

Produktionen av energi en nationell säkerhetsfråga

Sveriges förmåga att fortsättningsvis producera energi inom våra gränser har därmed en direkt bäring på vår nationella säkerhet.

Den ogenomtänkta avvecklingen av kärnkraften kan ställa Sverige i en situation där energibristen kräver import av rysk naturgas och olja. Ryssland har vid ett flertal tillfällen visat vilken syn staten har på det strategiska inflytande som följdriktigt tillkommer den som har energi och som exporterar energin till den som inte har.

Hittills är det enbart staterna inom den tidigare Sovjetiska intressesfären som har fått smaka på konsekvenserna av vad avstängd energi under den kalla årstiden innebär.

EU borde ha dragit lärdom av Rysslands intresse av rörledningar för gas och olja som passerar de post-sovjetiska staternas territorium. Leveransstoppen av gas till Ukraina 2004 och Georgien 2006 lade uppenbarligen inga hinder i vägen för de två ledningar som senare kom att byggas genom Östersjön.

Ryssland uppnådde således tre säkerhetspolitiska mål genom färdigställandet av North Stream: en by-pass förbi de centraleuropeiska och baltiska staterna som gör att energivapnet kan användas mer selektivt, ökat beroende av rysk energi i Väst samt utplacering av strategiska investeringar i Östersjön vilka kan användas som motiv för närvaro av egna stridskrafter för ”skydd” av dessa infrastrukturella investeringar.

Sverige har inte motsatt sig någon av de utbyggnader som har gjorts men Litauen har garderat sig med den omständiga lösningen att importera naturgas sjövägen samtidigt som landet aktivt undersöker de alternativ som skulle säkra en energiproduktion inom landets gränser, huvudsakligen baserat på förnyelsebar energi.

Användandet av fossila bränslen är lika ogenomtänkt som att genomtvinga ett avskaffande av kärnkraften

När vi väger in detta perspektiv framgår det att ett fortsatt användande av fossila bränslen är lika ogenomtänkt som att genomtvinga det avskaffande av kärnkraften vi nu ser. Utöver en stärkt förmåga att producera och distribuera energi nationellt kan det även vara av intresse att undersöka möjligheten att skapa lokala marknader som baseras på produktion från miljöteknik där förutsättningarna är goda.

Motståndskraftiga lokalsamhällen ökar den nationella säkerheten – Österlen och El Hierro är exempel

Lokalsamhällen som förmår upprätta microproduktion av energi från sol, vind, vågor och pumpkraftverk kan skapa motståndskraftiga fickor när samhället utsätts för större strömavbrott. Lokalt producerad energi med minimalt behov av transporter ger även mindre belastning på det nationella elnätet samtidigt som beroendet av kontinuerlig leverans från det minskas. Redan i dag bedrivs tester med en självförsörjande by på Österlen i Skåne och kanarieön El Hierro har lyckats uppnå total självförsörjning av elektricitet med en kombination av olika tekniker och kan även lagra energin genom att lagra vatten i pumpkraftverk till behov uppstår. Den bofasta befolkningen och höjd i terrängen kan jämföras med den i Båstads kommun i Skåne.

Alternativ teknikutveckling för miljön, klimatet och säkerheten – SNG, fjärde generationen är vitala exempel

Intressant i sammanhanget är att svensk teknikutveckling har gjort det möjligt att framställa syntetisk naturgas (SNG) via pyrolysförbränning av diversifierad biomassa som kan ersätta den fossila gasen. Inom kort kommer en anläggning stå redo för att förse den energislukande metallindustrin med vätgas som ett alternativt bränsle vilken kan framställas av material som hämtas i svenska skogar eller bondgårdar. Gasen har även visat sig kunna driva fordon och fartyg. Fler användningsområden finns och inkluderar även ren elproduktion.

Eftersom metallindustrin står för drygt 10 procent av Sveriges utsläpp av koldioxid kan flera aspekter tillgodoses med den nya tekniken.

Fjärde generationens kärnkraft erbjuder därtill möjligheter som den nuvarande tekniken inte kan tillhandahålla med ett minimum av skadligt restavfall.

Även de enskilda hushållen och olika fastighetsägare borde uppmuntras att bidra till ett mer robust samhälle genom att nyttja outnyttjade takytor för produktion av elektricitet. Vid en större störning i samhället är varje dygn där hushållen har fungerande kyl och frys en värdefull tillgång och en avlastning av de allmänna resurserna.

Detta minskar givetvis sårbarheten för avbrott av importerade fossila bränslen. Bojkott, likt den 1973, eller krig mellan oljeproducerande makter som Iran och Saudiarabien kan ändra vår tillgång på olja över en natt.

Exemplet visar att miljötekniken därför bör betraktas ur ett bredare perspektiv, både för att tillgodose flera behov och prioritera satsningarna rätt. Kostnadseffektiva lösningar ska alltid eftersträvas men solpaneler på det enskilda hushållet, polisstationen eller sjukhuset behöver inte enbart handla om en jakt på marginella utsläpp i den nationella statistiken. Rätt tänkt kan förnyelsebar energi även utgöra en viktig pusselbit i utformandet av ett allt motståndskraftigare samhälle vid omfattande funktions- och systempåverkande elavbrott och därigenom stärka vårt nationella oberoende.

Att hantera politiska områden enskilt är både dyrt och föråldrat

Hittills har det varit legio att enskilda isolerade sakpolitiska åtgärder drivs igenom med höga negativa effekter på andra delar av samhället. En helhetssyn krävs där de olika områdena inom politiken tillåts samverka med varandra för största nyttoeffekt. Klarade vi detta under det fossilberoende Kalla kriget klarar vi det garanterat i dag.

Miljö- och klimatpolitik och säkerhetspolitik till nytta för miljön, klimatet och säkerheten.

Sett ur perspektivet ovan borde allt fler kunna enas om kostnadseffektiva satsningar på ny miljöteknik som samtidigt kan minska samhällets sårbarhet. I vissa fall där kostnaden kanske inte enbart är motiverbar ekonomisk från ett miljöperspektiv kan det mycket väl vara det även säkerhetsperspektivet vägs in. Sverige ska därför fortsätta sin strävan att producera tillräckligt med energi för att möta vårt ökade behov. Dagens stora energikällor från vattenverk och kärnkraft ska bibehållas och uppdateras samtidigt som kompletterande teknik tillförs.

Det är att bedriva miljö- och klimatpolitik och säkerhetspolitik till nytta för miljön, klimatet och säkerheten.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Nu omhändertas de som ägde och fostrade i hatets berättelser och bilder

Nr 5 av de ledande våldsbejakande islamisterna i Sverige är nu omhändertagen av Säkerhetspolisen. Notera att det är vd:n för den s.k. ”Vetenskapsskolan”.

Samtliga dessa individer som omhändertagits har skaffat sig positioner där de har kunnat sprida sina berättelser och bilder. Hatets och polariserandets bilder. Parallellsamhällets förespråkare och agitatorer. Berättelserna om dolkstötslegenderna. Legenderna om Sverige som genommarinerat i diskriminering, islamofobi etc. etc. Rasismens berättelser och bilder med hatet mot judar, kristna, sunnimuslimer, shiamuslimer, sufi osv. Alla dem som inte accepterar våldsbejakande islamism, salafism och jihadism. Uppviglandet av unga individer med målet att de ska ansluta sig till IS och/eller jihadismen i Europa. Hatets kolportörer.

Hur många ungdomar och unga vuxna har dessa individer rykt undan framtidshoppet för i form av en förlorad vilja att och tro på förmågan att göra sin livsresa?

De har varit ivrigt påhejade av och faciliterade av delar av politiken och delar av det civila samhället. Skrämmande kombination av naivitet, okunskap och omdömeslöshet.

Läs mer:

https://www.expressen.se/gt/sapo-har-slagit-till-mot-vetenskapsskolans-vd/

https://doku.nu/tag/vetenskapsskolan/

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | 1 kommentar

Även Sverige bör ge särskilt stöd till terrorismens offer

I dag är det två år sedan terroristen mördade och skadade individer i vårt samhälle. Mitt i hjärtat av vårt samhälle slog terroristen till. Mitt i vardagen. Rakt mot de mest oskyldiga. Rakt mot de mest värnlösa. Terrorismens innersta väsen handlar om att ingjuta fruktan i individer och i vår gemenskap. Terrorismen riktar in sig på att med sina fega dåd skapa hat och motsättningar och att splittra gemenskaper. Terrorismen är den feges vapen. Likt andra predatorer inriktar sig även terroristen på de mest värnlösa individerna.

Ett samhälles karaktär definieras och avgörs av hur väl det skyddar, förstår och tar hand om bl.a. sina skadade och deras anhöriga.

Varför bör just offren för terror uppmärksammas särskilt? Svaret återfinns i terrorns medel, syfte och mål.

Av definitionen för vad som är att anse som terror kan vi förstå att de individer som blir skadade och mördade av terrorister blir det i en alldeles speciell mening och betydelse. De blir ställföreträdare för terrorns målyta, nämligen vårt gemensamma samhälle. Terroristen använder individer och grupper av individer för att attackera samhället och nå sina mål.

Såväl svensk som många andra länders terrorlagstiftning och internationella konventioner innehåller vissa grundläggande kriterier som ska vara uppfyllda för att terrorbrott skall anses föreligga. Den svenska lyder:

”För terroristbrott döms den som begår en gärning som allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation om avsikten med gärningen är att

1. Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,

2. Otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller

3. Allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.”

Det internationella samfundet har under många decennier försökt men inte lyckats finna en gemensam definition. Det finns länderspecifika definitioner och regionala definitioner antagna och det finns olika internationella uttalanden som i mångt och mycket påminner om varandra. Gemensamt för flertalet är dock att de i sina definitioner av terrorism i huvudsak innefattar dessa fyra kriterier. De kan anses utgöra en vital kärna i definitionerna av terrorism.

En vital kärna där individer blir ställföreträdare för terrorns målyta, vårt gemensamma samhälle.

Om staten inte förmår att av rent humanitära skäl rikta omfattande stödinsatser så bör staten åtminstone mot bakgrund av ställföreträdarskapet ägna särskild omsorg åt offren för terrordåd.

Det är hög tid att staten inrättar en särskild fond för terrorismens offer. En fond där vi som gemenskap stödjer de av våra medmänniskor som drabbats av terroristen och terrorismen.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar