Reser genom ett Sverige som på många vis ger en känsla av avveckling! Nostalgi?

Reser genom ett Sverige som på många vis ger en känsla av avveckling… Jag som älskar skogen, fjällen, ödemarken, de små byarna, brukssamhällena, bondgårdarna, torpen, ja ni vet det där som många av oss växte upp i innan storstaden tog över oss. Nostalgi bortom ekonomiska realiteter styrda av urbaniseringens egen kraft? Ja kanske. 

Men nog reagerar jag på hur stor och tydligt uppenbar skillnaden är mellan svensk och norsk landsbygd. Den svenska bygden åtminstone till utseendet allt slitnare, alltmer förfallen, alltmer utarmad, alltmer turistifierad samtidigt som våra värden som vi lever på produceras just där av de som bor just där. Där i vår hembygd. I Norge en levande landsbygd. En upprustad underhållen landsbygd. En levande landsbygd. Olika traditioner? Olika arv? Olika prioriteringar? Olika betingelser?

Jag vet inte, men vemodet kommer alltid över mig. Landsbygden i dag och landsbygden då. Fortfarande vår livsnerv. Men inte särdeles uppskattad i konkret handling.

Ska ta och återkomma i ämnet när jag har tagit reda på mer grundläggande fakta vad gäller å ena sidan Sverige å andra sidan Norge. 

Kölen skiljer oss åt. Men uppenbarligen något som är större än så gör oss olika på en mycket grundläggande nivå. Solidariteten mellan stad och landsbygd ser olika ut. Ytterst handlar det om solidariteten mellan människor i samma land. 

Marginalerna tillåts vara mindre i Sverige. Eller rättare sagt marginaler bortom fysiskt arbete och mervärde tillåts härja fritt. Marginaler som inte längre finns. Eller för att citera en sedan länge iakttagande medresenär “landet blir fattigare och vissa bankkonton allt större. Något är det…”. 

Men i grunden spelar förstås politiska beslut roll i ett land som i övrigt präglas av statsindividualism, politiska beslut och social ingenjörskonst. 

Politiken kan aldrig svära sig fri från denna utarmning. Därmed är ytterst ansvaret vårt. Vi medborgare, invånare, väljare och skattebetalare bär det yttersta ansvaret. 

För vad händer med oss som  medborgare, invånare, väljare och skattebetalare när vi inte längre bryr oss? När det där bortom tullarna inte längre är något annat än en råvarukälla och en på vissa avgränsade ytor turistifierad utställningsverksamhet…

Läs mer:

Skruva ner!

http://schlaug.blogspot.se/2015/02/skruva-ner.html?m=1


Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Kurdernas sak är även Europas – De är även en symbol för regionens stora akilleshäl, nationsbildningarna!

I dag redogör den svenska konfliktforskaren Marco Nilsson och terrorismforskaren Hans Brun för kurdernas pressade situation i striderna mot ISIS. Det handlar om en 100 mil lång front där det hitillsvarande stödet inte räcker till. Kurderna försvarar såväl sitt land som i förlängningen de värderingar som vi säger oss biträda, nämligen demokrati och frihet. 

Till syvende och sidst är det vi nu bevittnar just en konflikt mellan ISIS och delar av den övriga världen där kurderna är en av de etniska grupper som nu står längst fram i fronten och tar just denna kamp.

I detta avseende är det lämpligt med en passning till finska vinterkriget där Finland kämpade heroiskt mot Sovjetdiktaturens avskyvärda övergrepp på individer, grupper och nationer. Övergrepp med början i Polen, Estland, Lettland m.fl. under hösten 1939. 

En kamp som de fick föra ensamma – visserligen med ett omfattande ekonomiskt, materiellt och personellt stöd från ett icke neutralt icke krigförande Sverige – med stor beundran men utan handling från omvärlden. 

Kurdernas situation i dag och finnarnas situation då påminner i mångt och mycket om varandra. Idogt hårt uthålligt kämpande med en omvärld som levererar tomma lådor med vackra ord och utan några hårda verktyg.

I allt väsentligt saknar kurderna ammunition och moderna högprecisionsvapen. De saknar även ett avgörande offensivt aggressivt flygunderstöd. 

Det senare gör det förstås troligt att det flygunderstöd som erbjuds dagtingats mot Turkiets och Irans intressen av att begränsa kurdernas framgångar. Istället föredrar dessa länder ett utnötningskrig som försvagar båda parter och gör dem manövrerbara för såväl Turkiet som Iran. Dessa är två stater som av många skäl är hyperkänsliga inför innebörden av ord som gränsrevideringar, nya stater etc. De är inte ensamma. Tvärtom. 

Men utnötning och försvagning och oförändrat läge är förstås inte en i längden hållbar situation för vare sig araber, kurder, assyrier, europeer eller andra direkt eller indirekt berörda. 

För eller senare lär parterna av realiteternas omständigheter tvingas till en Westfalia. När denna del av Mellan-Östern är i stora delar ödelagd och i princip otjänlig som yta att leva och verka i då lär parterna tvingas till förhandlingar och överenskommelser av mer strukturell natur. 

Men ska det verkligen vara nödvändigt att genomlida detta totala mänskliga sammanbrott? Ett sammanbrott där ISIS brott mot mänskligheten i dag sett med ett historiskt öga om femtio år nog lär ses som ett första tecken på kommande grymheter i ett totalt krig.

Om den kurdiska fronten faller lär vi få smaka på den riktigt sura frukten. Faktum är att kurderna utgör ett viktigt embryo till en riktig statsbildning i Mellan-Östern. Det internationella samfundet är oerhört skeptiska till att rita om kartor, men de kartor som en gång styckade upp etniciteter, kulturer och traditioner i Mellan-Östern var redan då ett skört kolonialt pappersslott. I dag en total kollaps. 

Att plåstra och pussla kommer inte att förändra de grundläggande problem som handlar om människors – med rätta – bristande tillit till staten och dess politiska och religiösa härskare. 

Vår ovilja att se och förstå klanens avgörande betydelse för människors existens i en geografisk yta som saknar ett sammanhållande samhälle och en stat att känna tillit inför gör att vi direkt bidrar till det eskalerande eländet i Mellan-Östern. 

Vi bidrar genom att envist framhärda i statsbildningar som i realiteten inte längre spelar någon annan roll än repressionens och numera med tveksamhet stabilitetens funktion. På kort och på lång sikt ytterst kontraproduktivt. 

Om vi inte kan bidra till att skapa strukturer som medför stabilitet i Mellan-Östern lär vi för eller senare få hantera konsekvenserna av dessa havererade stater här i Europa. 

Vi hanterar redan i dag ett omfattande  lidande i form av flyktingsströmmar med människor som förlorat allt men också en raserande tillit i våra egna samhällen i form av unga människor som reser till Syrien och Irak och deltar i krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. 

Den bristande tilliten består dels i deras eget hat mot det samhälle som de växt upp i dels medborgarnas avsky inför dessa människors förbrytelser och rädslan och förvåningen inför hur det är möjligt att vi vårt land har kunnat tillåta miljöer som gör detta hat möjligt. 

Det kommer att bli en hård brutal och grym väckelse för det internationella samfundet. Varje folk har rätt till sin suveränitet och integritet. 

Det finns flera orsaker till detta, inte enbart moraliska och etiska utan även rent praktiska ändamålsenliga skäl. Det bidrar till fred och i förlängningen gynnas demokrati och mänskliga rättigheter. Varför? Jo därför att endast tillit kan bygga demokrati och mänskliga rättigheter. Tillit mellan individer och mellan individer och stat.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Rasism och fascism kommer för långt tid finnas med i vår bild av Sverige

Rättsstatens kännetecken! Den uthålliga processen att år efter år söka efter och samla bevis för att – ibland efter ett helt liv – åtala den som begått krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten.

På en film som en av deltagarna i inbördeskriget Syrien lagt upp på sin facebooksida framgår hur vederbörande grovt misshandlar en krigsfånge. Nu riskerar krigsförbrytaren, bosatt i Stockholmsområdet, sex års fängelse för folkrättsbrott.

I Sverige kommer vi nu under oöverskådlig tid få se allt fler sådana åtal bl.a. utifrån de grymheter och illdåd som resande stridande från Sverige begår som medlemmar i ISIS.
De grymheter som nu begås av ISIS går emellertid förstås långt utöver det nu aktuella rättsfallet.

Det kommer då att handla om de åtal som går bortom den kommande lagstiftningen mot de som deltar i, finansierar etc. en terrorlistad organisation som ISIS. Det kommer då att handla om folkmord och brott mot mänskligheten utförda av antingen i Sverige födda och uppväxta framförallt yngre män men även individer som flytt från striderna i Syrien, beviljats PUT i Sverige och sedan återvänt till kriget som resande stridande.

Fascism och rasism kommer för lång tid framöver finnas med i vår bild av Sverige. Vi har sett fenomenet tidigare, men då i en mer begränsad och avgränsad kil in i vårt samhälle. Vi har bilderna av de gamle från nazismens rörelser efter andra världskriget. De som återvände från framförallt östfronten men också från tjänstgöring som lägervakter i koncentrationslägren. De som kom att inspirera en ny generation av unga nazister och vit makt deltagare. Nu kommer nazismens kusin fascismen från ett håll som få kunde föreställa sig för bara något år sedan.

Naivt!? Javisst. Märkligt? Inte alls. Fascism och rasism har inga etniska kulturella religiösa eller politiska gränser. Absolut inte. Varför skulle just Mellan-Östern vara skonad från rasism och fascism. Varför skulle just individer med identitet i Mellan-Östern vara vaccinerade mot rasism och fascism. Bara en sådan föreställning är ju i sig rasistisk. Vi vet hur såväl under kriget nazisterna samarbetade med regimer i Mellan-Östern som hur övervintrande nazister efter kriget blev vitala instruktörer och rådgivare vid nyorganiserandet av säkerhetsapparater och krigsmakter i Mellan-Östern, särskilt dokumenterat i Egypten.

Det är tidlös skit som dyker upp från alla möjliga mörka skrymslen och skall bekämpas just för vad det är, en osedvanligt vidrig form av kriminalitet.

Rättstaten är vårt kännetecken och när den nu sätts på prov är det vitalt att den ges allt nödvändigt politiskt och medborgerligt stöd. Till syvende och sidst är det vi tillsammans som upprätthåller den tillit till varandra och till rättsstaten som är avgörande för rättens tillämpning. Land skall med lag byggas.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Vad visste politiken? Om den dubbla rasismen!

Vi som under lång tid har försökt förebygga och motverka extremism och terrorism har haft en enda lång uppförsbacke, men det är naturligtvis ingenting jämfört med de offer som få hittills har lyssnat till.

Få i politiken har lyssnat och de som har lyssnat och försökt agera, de har fått utstå förakt och epitet i hela skalan av rena dumheter till absurda vidrigheter.

Att det skulle vara en nyhet att människor med judisk identitet har utsatts för en accelererande antisemitism är rent trams. Vid ett möte med representanter för den judiska församlingen i Malmö för åtta år sedan redovisade de en rak bild av ett oförsonligt hat och dagliga hot samt en otvetydig bild av en ointresserad nonchalant politik. Det var också tydligt att skillnaden är stor mellan situationen inom samma region, i Malmö respektive Köpenhamn.

Hatet mot människor med judisk identitet har utretts av bl.a. BRÅ. Där framgår att särskilt unga män med bakgrund och/eller identitet i Mellan-Östern är klart överrepresenterade bland de med antisemitiska åsikter (35 procent jämfört med 5 procent hos hela populationen). Det är en kunskap som länge har funnits hos beslutsfattare men som desamma har bortsett från. Kanske på grund av en rädsla för att stigmatisera, att förlora potentiella väljare, att behöva ställa krav på att var och en har ett absolut ansvar för sina åsikter och sina handlingar, etc.

Det har varit enklare av politiken att lyfta fram de i svensk kontext “gamla vanliga judehatarna” bland de högerextrema grupperingarna. Det har passat politikens behov av en okomplicerad mobiliserande bildsättning.

Helt enkelt ett rent rasistiskt förhållningssätt i dubbel bemärkelse. Dels mot de människor med judisk identitet som utsätts för hatet dels mot de unga män med bakgrund i Mellan-Östern som inte anses klara av att ta ansvar för sina egna åsikter och handlingar.

Var och en oavsett etnicitet, kultur etc väljer att uttolka sin tro och framförallt omsätta sin tro till handling. Hatet har inget med etnicitet eller religion i sig att göra utan med de återberättade bilder som dessa unga män bär med sig och har inympats i.

En inympning initierad och påspädd av de auktoritära regimer i Mellan-Östern som lever på eller t.o.m. överlever genom att projicera hat mot andra etniciteter, kulturer, religioner etc. och då särskilt människor med judisk identitet.

Självklart! Om dessa regimer inte har en yttre fiende så skulle de ju bli tvungna att fördela sina unikt oändligt omfattande förmögenheter till sin egen befolkning. De skulle även bli tvungna att dela med sig av och rentav lämna ifrån sig makten. Få av dom skulle överleva särskilt länge.

Men så länge hatet kan riktas mot de där andra så sitter de ju trygga i sina maktpositioner. De är i själva verket de som såväl uppmuntrar som tjänar på att få unga män att känna sig kränkta, åsidosatta och diskriminerade av en strukturell konspiration, av somliga upplevd och av många andra återberättad. Kränkthet är i själva verket maktens och den starkes smidiga teknik att få den svage att fortsätta vara svag i förhållande till makten. En frustrerad kränkt hatande människa gynnar dessa härskares sak om härskaren samtidigt kan peka ut någon som är skyldig till lidandet frustrationen och orättvisorna.

Dessa härskare söndrar genom att uppmuntra hatet mellan människor. Dessa härskare söndrar genom att passivisera. Dessa härskare använder tron – särskilt den religiösa – i sina egna syften.

Det största hotet mot dessa härskare är en befolkning av unga män och unga kvinnor med starkt självförtroende och en uthållig vilja att reformera sina samhällen.

Samtidigt har dessa härskare delvis tappat kontrollen över denna hatets mobilisering då även oppositionen mot dem sedan lång tid använder en allt hårdare uttolkning av religionen i syfte att delegitimera och underminera dessa regimer. De har så att säga släppt loss krafter som de nu har svårt att hantera. Men de gör så gott de kan. Allt för maktens bevarande. Alternativet i ett land präglat av diktatur och auktoritära regimer brukar ju vara digitalt.

Både de som härskar i traditionell mening och vissa religiösa ledare använder dessa människor som verktyg för att befästa sin egen makt. De gör det genom att motverka utbildning, yttrandefrihet, demokrati, jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter i alla avseenden och genom att spä på polariseringen och hetsa människor, tro-system, kulturer och etniciteter mot varandra. Deras budskap är att alla dina tillkortakommanden, alla de orättvisor du upplever eller får återberättade beror på den andre. Du är ett offer.

Det är exakt samma bildsättning som AQ och IS använder för att rekrytera individer och mobilisera stöd till sin terror. Du är ett offer.

Att sedan Mellan-Östern har varit och är en trandans för utifrån kommande staters ohederliga för egen vinning gjorda interveneringar spär ytterligare på den påtagliga känslan av att den egna identiteten hotas av en hatiskt och illasinnad utnyttjande hård omvärld. Du är ett offer.

Det behövs ett aktivt arbete mot alla fördomar och allt hat oavsett hur det uppstår, utformas och oavsett var det kommer ifrån. Alla människor oavsett bakgrund har samma ansvar för sitt förhållningssätt i förhållande till sina medmänniskor. Men att bortse från individers eget ansvar kan aldrig vara en lösning. Det är endast en undanflykt. En flykt från ansvar. En ful smygande subtil rasism. All rasism är tidlös skit.

Läs mer

What ISIS really is – The Atlantic

http://www.theatlantic.com/features/archive/2015/02/what-isis-really-wants/384980/

Vi måste värna friheten att häda

http://www.aftonbladet.se/debatt/article20332599.ab

Posted in Defence- and Securitypolicy | 3 Comments

Nationell samordning bortom poserande, charader och skådespel

Har tröttnat totalt på bristen på seriositet när det gäller att förebygga och motverka våldsbejakande extremism och terrorism.

Bortom de som i dag gör enastående insatser för att delvis förebygga men framförallt motverka terrorism och brottslighet kopplad till våldsbejakande extremism, t.ex. Säpo, KUT etc., vissa få kommuner samt aktörer inom civila samhället så saknas det en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Det räcker inte som i dagens P1-inslag att ropa efter mer resurser, det gäller framförallt att veta vad som behöver göras och vad resurserna skall användas till för att nå verkan i målet.

Vi behöver gå från charader och skådespel till konkreta långsiktiga uthålliga adaptiva precisa insatser på lokal nivå samordnade av en nationell samordnare med reella uppgifter att stödja och resursallokera mot hot- och målbilder. En samordnare som verkar inom en hela-samhället-strategi.

Erfarenheter och kunskaper finns sedan länge i ett omfattande utvärderings- och uppföljningsmaterial, men det används uppenbarligen i ringa utsträckning.

Det duger inte med kampanjtramsande, konfererande och allmän kunskapsspridning. Det är inte ett helt jordbruk eller ens en hel åker som skall gödas, det är enskilda rader och planter. Uthållighet och precision.

Då krävs helt enkelt en annan kompetens. En kompetens som dels vet var verktygen finns och hur de ser ut dels kan sköta verktygen. Först en konkret verksamhetsidé och en reell åtgärdsplan sedan resurser. Ett omvänt förfarande riskerar att cementera redan kontraproduktiva eller verkningslösa insatser.

Ja det är ett rakt budskap, men läget är allvarligt och tiden för att sitta still och önskedrömma är passerad för länge sedan.

Låt mig även vara tydlig i frågan om internationell medverkan. En medverkan som är vital för att nå framgång i såväl preventionsarbetet som arbetet med direkt motverkan. Sverige bjuds inte in för att andra vill lära sig av oss. Vi bjuds in därför att andra stater ser ett akut behov av att väcka oss och få oss att agera. Det har de gjort sedan 2008/09. Det fortsätter de med.

Vore det inte för framförallt Säpo och Försvarshögskolan/CATS angelägna insatser inom respektive kompetensområden och deras medföljande goda renomé i omvärlden så skulle vi förmodligen betraktas som direkt ansvarslösa och t.o.m. farliga.

Säpo har gjort och gör ett omfattande arbete för att delvis förebygga men framförallt motverka. Men de har begränsningar i sitt mandat och sina uppgifter och skall självklart så ha. Desto viktigare att andra samhällsaktörer tar sitt ansvar och fullgör uppgifter där behoven i dag är stora och där åtgärderna är obefintliga, taffliga, icke samordnade, icke-precisa etc. En hela-samhället-strategi kräver en nationell samordning av rang och med uppgift att nå verkan i målet.

Utmaningen är att förebygga och motverka våldsbejakande extremism genom att angripa ett stort antal av dessa sammanhängande faktorer. Detta så att ingen person som bor här skall bli förespråkare och användare av våldsbejakande extremism eller terrorism. Därmed bidrar vi till den globala kampen mot terrorismen, vi gör Sverige säkrare och vi säkrar att alla individer kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Vi behöver agera såväl proaktivt som re-aktivt:

• Förutse och upptäcka dem som riskerar att bli våldsbejakande extremister.

• Upptäcka och förebygga att individer blir våldsbejakande extremister och att de inspirerar andra.

• Respondera på de som är våldsbejakande extremister så att de kan återintegreras i samhället.

• Granska och utreda varje våldsbejakande extremist, särskilt de som är resande stridande.

• Återhämta samhället från den slutgiltiga våldsutövningen, nämligen terrorattacken.

Dessa fem punkter innefattar ett stort antal uthålliga, adaptiva och precisa åtgärder som tillsammans bildar en robust infrastruktur mot våldsam extremism och terrorism. Dit hör t.ex. att:

– Omdirigera bildsättningen genom att stödja det civila samhälle som arbetar med att möta extremernas berättelse.

– Utveckla ett nationellt kunskaps- och rådgivningscenter för att förebygga och motverka våldsam extremism.

– Främja ett starkt samarbete mellan sociala insatsgrupper, hälso- och sjukvård, lokala polisen i nära kontakt med familjer och lokala samhällsledare.

– De-briefa och om möjligt de-engagera våldsbejakande extremister, särskilt resande stridande. Denna aktivitet innebär en tydlig signal om att denne är identifierad och uppmärksammad.

-Låta de de-engagerade våldsbejakande extremisterna, särskilt de resande stridande berätta i sociala medier och i den lokala miljön om de negativa upplevelserna.

– Stödja de organisationer inom det civila samhället som är beredda att bestrida den lokala ytan och ta samtalen på sociala medier.

– Utreda och åtala dem som ordnar utbildning av resande stridande. När lagen reformerats behöver vi utreda och åtala även dem som deltar i utbildning och strid.

– Utreda och åtala de som misstänks för brott i samband med förespråkandet för och genomförandet av våldsbejakande extremism. Utreda och åtala de resande stridande som misstänks för brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser.

– Åtala och ge publicitet åt offentliga förundersökningar.

– Adressera och störa finansiering och logistik.

– Stödja våldsbejakande extremister, särskilt de stridande att utveckla nya livsprojekt. En eller flera exit för bättre mening i livet.

Framgång för dessa åtgärder bygger på den politiska viljan:

– att ta det offentliga samtalet,

– att finansiera verksamheter som stödjer lokalsamhället, samt

– att uppfylla en helhetsstrategi – en hela samhället strategi – inklusive rättsliga reformer.

En nationell samordnare med rätt inriktning och innehåll med uppgifter som beskrivits ovan samt reella befogenheter och resurser kan spela en vital roll för möjligheten att genomföra denna infrastruktur och nå verkan i målet. Den nationelle samordnarens medt vitala uppgift är att bygga en robust uthållig, adaptiv och precis infrastruktur för förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism och i förlängningen den slutgiltiga våldsutövningen, terrorism.

Ett misslyckande att genomföra dessa åtgärder ökar risken för den slutgiltiga våldsutövningen – terrorattacken – i Sverige till att bli sannolik och med en måttlig till stor påverkan på vårt samhälle.

Det handlar om samverkan mellan kommunernas plan- och bostadsförvaltningar, utbildnings-, arbetsmarknads-, social-, näringslivsförvaltningar, det civila samhället, företag, statliga myndigheter m.fl. Det handlar dels om att använda befintliga resurser dels om att tillföra resurser. Det kan ge effekt.

Tiden för poserande, charader och skådespel är över. Definitivt över. Nu krävs spade i jorden. I rätt jord, med rätt spade och mot rätt mål.

Läs mer:

Fem punkter som gör samhället robust mot terror

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/fem-punkter-som-goer-samhaellet-robust-mot-terror-13270

En handlingsplan mot resande stridande

https://brixski.wordpress.com/2015/01/11/forslag-till-handlingsplan-mot-resande-stridande/

Tentativ Swedish strategy on Foreign Fighters and Combatant Trained in Foreign Countries

https://brixski.wordpress.com/2014/08/12/proposal-for-and-some-thoughts-on-a-tentative-swedish-strategy-on-foreign-fighters-and-combatant-trained-in-foreign-countries/

What ISIS really wants – The Atlantic

http://www.theatlantic.com/features/archive/2015/02/what-isis-really-wants/384980/

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

10 rasistiska påståenden som förr kallades för beredningsunderlag för systemreformer

10 rasistiska och främlingsfientliga påståenden och frågor:

1. Mellan 2014 och 2018, den innevarande mandatperioden, räknar Migrationsverket med mellan 400 000 och 500 000 nya asylsökande varav sju av tio kommer att beviljas nya uppehållstillstånd.

2. Med den anhöriginvandring som brukar följa därpå, kan det röra sig om mellan 500 000 och 600 000 permanenta uppehållstillstånd under perioden.

3. Detta inträffar samtidigt som de kommuner som tagit emot flyktingar i större omfattning nu inte säger sig kunna ta emot fler och kommuner som inte tagit emot särskilt många, tydligt stretar emot.

4. Anhöriginvandring stod 2013 för runt 35 procent av beviljade uppehållstillstånd. Försörjningskraven på anhöriga till migranter, oavsett om de är flyktingar som beviljats asyl eller arbetskraftsinvandrare, existerar inte längre mer än i undantagsfall. Nästan alla anhöriginvandrare som får uppehållstillstånd är undantagna det fastställda kravet på försörjningsgarantier (under åren 2011, 2012 och 2013 var över 99 procent undantagna detta krav).

5. För en årskull av kommunplacerade flyktingar är mediantiden till det första förvärvsarbetet nästan åtta år – och det betyder inte att personen uppnått självförsörjning.

6. Efter femton år är fortfarande 40 procent av en årskull kommunplacerade flyktingar utan förvärvsarbete.

7. Utanförskapsområdena har blivit allt fler – från 156 år 2006 till 186 år 2012.

8. Det blir allt vanligare att åtta till tolv personer bor i en tvårummare inom ramen för EBO, enskilt boende. Hur påverkas infrastrukturen och integrationen av att ett stort antal lägenheter i miljonprogrammet har åtta till tio boende?

9. Utöver redan befintliga mycket stora behov av nya bostäder behöver bostäder för dessa cirka 400 000 nyanlända byggas. Om hälften beviljas uppehållstillstånd behövs på mycket kort tid bostäder motsvarande en av våra största städer byggas.

10. Det saknas idag 1 500 specialistläkare och 1 000 allmänläkare i primärvården. Därtill kommer stora behov av personal i skola, förskola, äldreomsorg etc. Få av våra nyanlända medmänniskor kan gå direkt in på dessa arbeten. De som gör det blir förstås pre-destinerade till vård och omsorg för framförallt våra äldre. Samma äldre som har stora behov av hög kompetens och goda språkkunskaper hos vårdpersonalen. I många fall är vi direkt beroende av våra nyanlända medmänniskors medverkan i vården, men samtidigt krävs utbildning i språk och i sakämnet vilket tar sin tid. En annan fråga är förstås varför just invandrare skall göras pre-destinerade till vårdjobb!?

Detta är några påståenden som kan betraktas utifrån dagens paradigm där dylika fakta har betraktats som rasistiska och främlingsfientliga uttryck.

Ett annat perspektiv är förstås att dessa – tillsammans med många andra observationer – utgör den mängd av relevanta eller icke-relevanta data som vi har att beakta i samhällsbygget i en rationell stat byggd på värderingar och vetenskap.

Med hanteras menas att de helt enkelt inte går att vare sig drömma sig bort från bort eller besvärja sig från. Om och när politiken gör det står i början medborgaren, invånaren, väljaren och skattebetalaren ensam kvar mitt i utmaningen.

Det är ett ledarlöst politiskt chefsskap som blir ledarlöst eftersom det utgår från en skev verklighetsbeskrivning. En beskrivning där ledaren bl.a. blandar ihop visionen som är målet där i framtiden med verkligheten som behöver hanteras här och nu.

Många av de systemfakta om migrations- och integrationspolitikens utmaningar men framförallt fakta om effekterna på och tillstånden hos de kringliggande välfärdssystemen har hållits djupfrysta av de som har ett särskilt ansvar för att lösa uppgiften. Det är samma fakta som tills i höstas stämplats som rasistiskt att analysera och konsekvensbeskriva.

Om det inte hade varit för några få motvalls journalister och politiker samt framförallt flera av oss bloggare så hade sannolikt det offentliga samtalet fortfarande stått och trampat med utpekanden vid häxbränneriets bål.

I dag skriver Ann-Charlotte Marteus en angelägen självreflektion över åsiktskorridoren och sin egen medverkan i dogmatiken och de begränsande avsnörande effekter denna har haft på vårt land och det offentliga samtalet. Flera av oss bloggare som envist kämpat för – ytterst upplysningsidealens okränkbarhet – samhällsnyttan av en öppen och gedigen faktafyllt samtal kan bara hålla med.

I dag befinner sig det offentliga samtalet långt från den vilja till vetenskapligt baserade reformer som under efterkrigstiden i många avseende präglade bygget av vårt land. Detta i en tid när vi mer än någonsin skulle behöva just vetenskapligt baserade reformer på politikområde efter politikområde. En systemförståelse och en gemensam systemsyn.

Detta arbete borde väl egentligen ledas av de som är ansvariga för att vi har hamnat där vi nu är. Ytterst borde Miljöpartiet vara direkt ansvariga för att reda ut de problem som det migrationspolitiska låset har skapat. Men det är inte alltid den som sover vid utsättningen som skall ges reprimanden utan de som står bredvid, är vakna och låter det ske.

Det är ingen konst att vara human i ord och på papper, i synnerhet inte sittandes i ett helikopterperspektiv beordrandes de andra att öppna sina hjärtan. Det kan vem som helst göra. Nej, det är handlingen som avgör och då duger det inte att slå sig för bröstkorgen och hävda att godhet är synonymt med hur många individer omvandlade i statistiska pinnar som vi tar emot. Godhet består i att skapa rimliga förutsättningar för våra medmänniskor att etablera sig i Sverige. Men det kräver lite mer än feel-good varumärke och pop-up-populism.

Tyvärr är vår tillit ordentligt försvagad i stort och i synnerhet inför de som förfäktat det migrationspolitiska låset. Låt nu istället andra krafter göra såväl analysen som jobbet. Viljan och förmågan finns. Använd den.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 6 Comments

Vem ska möta wahabismens uttolkning av islam!?

Det har tagit många årtionden för wahabismen att ta yta och bli en oehört stark kraft och uttolkare av islam. Förklaringarna är bl.a. de unikt starka ekonomiska resurserna, det väl utvecklade uthålliga adaptiva nätverket samt den starka målmedvetenhet som en tro på den enda vägen ofta ger. Detta tillsammans med återberättade och självupplevda orättvisor och tillkortakommanden faciliterar ett strategiskt inflytande för den uttolkning som wahabismen gör av islam. Med en inre kontext i Mellan-Östern och en yttre omvärld som gärna har underblåst och nyttjat dessa krafter när ändamålen haransettshelga medlen har nu whabismen blivit den kraft som i allt väsentligt står i direkt motsats till värden om demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi får aldrig vara aningslösa inför de utmaningar som omger demokrati och mänskliga rättigheter både som formaliserad ordning och som levnadssätt. Men vad menar vi med att vara aningslösa? Är vi oupplysta, oskuldsfulla, ignoranta, arroganta, fega eller är vi toleranta samt allt detta samtidigt? För oavsett hur vi definierar aningslöshet så är det skillnad på att vara tolerant och respektfull. Toleranta ger någon sin tolerans som en gåva på nåder. Tolerans kan vara en omskrivning för diskret avstånd och subtil alienering. Att visa respekt är att inte väja inför svårigheter och friktion utan istället möta sin medmänniska som en jämlike vars tro tål kritik och prövande resonemang. Det är bra för individen och det är bra för tro-systemet som därmed ges en möjlighet att bli mer adaptivt och utvecklas i samklang med tidsanda och den omgivande miljön.

Vi måste alltid kunna föra dialog med motståndaren, men vi ska inte i handling bidra till dennes ytterligare framgång.

De som i dag tar kampen i Mellan-Östern har det svårt nog utan vårt indirekta eller direkta stöd till wahabiterna på den arabiska halvön, Europa eller i Sverige. Vi kan och bör stödja de alternativa krafterna – de som bär upplysningens ideal – genom att sprida deras erfarenheter och kunskaper, deras motbilder.

By Zaid Nabulsi. The writer is a Jordanian attorney and partner in the law firm of Nabulsi & Associates. He contributed this article to The Jordan Times:

“Islam is innocent” is an incomplete sentence. Introspection is needed, for, if we shy away from reality, the alternative will be more images like those we witnessed last Tuesday night, when brave Lt. Muath Al Kasasbeh was burnt to death in a cage.

The inconvenient truth that is overlooked or willfully ignored by apologists for the indefensible is the fact that Wahabism, the cult of mediaeval austerity founded by Ibn Abdul Wahab (1703-1792), has over the last half century been exported to every mosque and school throughout the Muslim world until it completely enveloped mainstream Sunni Islamic teachings.

Wahabism has entirely replaced, and become, Sunni Islam; the two cannot be told apart anymore.

Some Wahabist teachings, which have permeated the air we breathe in the Muslim world, are simply irreconcilable with decent human values, especially the ones that declare that every non-Wahabist is a disposable body whose bloodletting is unproblematic.

So enough of this burial of our heads in the sand. It has become tiresome to keep hearing the unproductive cliché that Islam is innocent after each atrocity committed by devout fanatics who did nothing except execute the exact letter of their textbooks, which order them to slaughter the infidels.

The escapism that mainstream Islam has nothing to do with those atrocities does not hold water anymore because Wahabism and Islam have become indistinguishable.

To understand the crisis of Muslims today, one has to remember that Wahabism exists in several textbooks containing the alleged sayings of the Prophet Mohammad, or books of “Hadith”, revered by so many.

What we must confront is the undeniable fact that it is from many stories found in these books that the unprecedented cruelty of groups such as the so-called Islamic State and Jabhat Al Nusra emanates.

The problem today has nothing to do with the original spirit of Prophet Mohammad’s message. Nor has it anything to do with the tumultuous history of Muslims over 14 centuries, parts of which were no doubt glorious and enlightened.

The catastrophe today is with the visible manifestation of Islam in the modern world, as demonstrated by the prevalent beliefs and practices of many people who call themselves Muslims.”

Läs mer: 

We have a problem – Zaid Nabulsi

http://m.jordantimes.com/article/we-have-a-problem 

Startskottet för en reformation inom islam

http://mobil.svd.se/kultur/startskottet-for-en-reformation_svd-4365881

Att kritisera koranen är inte rasism – Björn Ulveus

h

ttp://www.expressen.se/debatt/ulvaeus-att-kritisera-koranen-ar-inte-rasism/ 

Muslimer i en ny förening

http://mobil.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/muslimer-i-ny-forening-7749757.aspx 

Vi måste värna friheten att häda

http://www.aftonbladet.se/debatt/article20332599.ab

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment