När individens oberoende är störst av allt vad betyder det för individens förhållande till staten – klanen?

Störst av allt är oberoendet! Vad betyder det för förhållandet till staten – klanen?

För att förstå helheten behöver vi ibland söka fakta bland detaljerna. Det gäller i allra högsta grad i samtalet kring stat – klan. Några minns kanske prof. Lars Trädgårdhs och prof. Henrik Berggrens eminenta verk ”Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (Störst av allt är oberoendet)”. Det är ett klassiskt standardverk som bör framhållas i dag när vi diskuterar klanen och klanens betydelse för individen.

När prof. Trägårdh och prof. Berggren för femton år sedan skrev det vitala standardverket visade de på hur vår djupa önskan om att vara oberoende är själva grundbulten i vårt samhällsbygge. Tryggheten från en stark stat är kall och materiell, men till skillnad mot klanen äter den inte upp individens autonomi.

Staten är i vårt system garanten för oberoendet, det som Trägårdh och Berggren kallar för statsindividualism. Vi är oberoende av allt och alla, utom förstås staten. I alternativet klan är du beroende av allt och alla inom klanen, särskilt patriarken. Din individuella frihet är ytterligt begränsad.

När vi diskuterar klanen utifrån journalisten och författaren Per Brinkemos Mellan klan och stat och Brinkemos och dr Johan Lundbergs Klanen är det även för förståelsen av vår självbild och därmed en närmare helhet av stor nytta att läsa prof. Trädgårds och prof. Berggrens Är svensken människa?

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Barn och ungdomar kopierar vad som förefaller vara ett framgångsrikt asocialt kriminellt beteende

Kopiera och inkapacitera!

Det handlar om att barn och ungdomar kopierar vad som förefaller vara ett framgångsrikt beteende!

Som forskare konstaterar och konstaterat sedan länge; inkapacitering hjälper och är för ett visst kriminellt beteende helt nödvändig.

Inkapacitering med särskild utskrivningsprövning i tre instanser av de grövsta brottslingarna är en grundläggande åtgärd i den dubbla omfattning av åtgärder som fordras av vår rättsstat och i förlängningen hela våra offentliga sektor och vårt samhälle för att den grova återförbrytarkriminaliteten skall kunna nedkämpas, motverkas och i förlängningen förebyggas.

Det är av denna helt skrupelfria kriminella affärsverksamhet som de unga barnen och ungdomarna rekryteras. Det är i denna miljö som de fostras och det är i denna miljö som de gör som människor alltid gjort och alltid gör, de kopierar vad som förefaller vara framgång och framgångsrikt. För att påverka beteenden i riktning bort från kriminalitet måste dessa kopieringsförebilder inkapaciteras.

Inkapacitering är bra för gärningspersonen som ges en möjlighet till normkorrigering och återintegration. Inkapacitering ger offret en viss upprättelse. Inkapacitering skyddar allmänheten. Inkapacitering försvårar och motverkar kopiering av beteenden och skyddar därigenom särskilt barn, ungdomar och unga vuxna.

Läs mer i bifogade länkar om människans nedärvda behov av kopiering och individens nödvändiga inkapacitering.

Länkar m.m:

Fostra barn till kriminalitet – kriminella klaner

”Redan från födseln uppfostras barnen in i kriminaliteten och till och med äktenskapen arrangeras för att stärka klanens makt, när släkter flätas samman, enligt Mats Löfving.”

https://www.svd.se/antligen-borjar-polisen-prata-klaner

Socialiseras till kriminalitet

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-socialiseras-in-i-kriminalitet

Normer och uppväxt – professorn i kriminologi Per-Olof Wikström

”Grunden i teorin är att människor gör som de gör på grund av vilka de är och i vilka omständigheter de befinner sig. Centralt är samspelet mellan personlig moral, självkontroll och de moraliska sammanhang som människor lever i. De som begår brott gör det därför att de ser brott som ett acceptabelt handlingsalternativ, och den centrala frågan är därför varför vissa, och inte andra, har eller skaffar sig detta synsätt. Skillnaderna förklaras genom olikheter i moralbildning och kognitivt lärande, som i stora drag är ett resultat av vilka miljöer individen växer upp och deltar i. Om man vill förstå vilken roll faktorer som segregation och social utsatthet spelar för brottsligheten, måste man först förstå vad som får människor att begå brottshandlingar.

– Teorin fungerar bra, ja extremt bra. Vår forskning påvisar samspelet mellan benägenhet och exponering. Benägenhet är personlig moral och förmåga till självkontroll. Det handlar alltså om normer och förmågan att följa dem, säger han.

Vissa ser brott som acceptabel handling

– Människor begår brott därför att de ser brott som en acceptabel handling. Den centrala frågan för kriminologin och brottspreventionen är därför varför vissa och inte andra ser brott som en acceptabel handling i vissa situationer, och att hitta åtgärder som kan motverka detta, säger Per-Olof Wikström.

Jag frågar honom var dessa normer kommer från och han säger att moralbildning skapas i det dagliga mötet med andra människor och medier. Särskilt viktiga är föräldrar, lärare och andra barn och ungdomar, menar han.

– När det gäller dagens utsatta områden är detta en central fråga – vad finns det för miljöer och aktiviteter som stödjer brottsnormer? Det är där man formas, säger han. Det handlar till exempel om vilka man umgås med, vilka sociala medier man tar del av, vilken musik man lyssnar på. Varför vissa har kommit att se det som acceptabelt att skjuta andra måste ses mot den bakgrunden.”

https://fof.se/tidning/2020/3/artikel/brynaskillen-som-blev-mastare-pa-kriminologi?fbclid=IwAR2iN_95udmHL7Yr5Pn4s_55FapO6jLH1sLUPmq_7VPQ_ci8Vl2Sr_IeXaY

Kriminalitet handlar inte om socioekonomiska faktorer – dr Amir Sariaslan

https://timbro.se/smedjan/kriminalitet-handlar-inte-om-socioekonomiska-faktorer/?fbclid=IwAR2-YG_OuXd-XO_7yjEyyI4rnql0MA2s3Tl7qixHN8iSdBLn6aTsPXcyUCE

https://www.svd.se/sariaslan-det-mesta-kriminologerna-sager-kan-vara-fel?fbclid=IwAR2evQeQWZvBjjB5RLCNu6hp7cD58bGoTH0o9viv7uRGaYE9b-QHvAV9JZI

Inkapacitering hjälper och är helt nödvändig – Polisen och forskaren i kriminologi Fredrik Kärrholm

”Mer betydelsefullt är kultur och moral. Sverige har ett stort problem med kriminell klankultur, som frodas i släktbaserade nätverk med ursprung i främst Mellanöstern och Afrika. Ett ännu större problem är dock den gangsterkultur som präglar invandrartäta förorter och stadsdelar.

För att avvärja det akuta hotet brottsligheten utgör behövs i första hand ökad repression.

Gangsterkulturen är en huvudsaklig förklaring till att unga i dag väljer en kriminell livsstil. Denna gangsterkultur kännetecknas bland annat av polis­förakt, drogliberalism och våldsromantik – samt rymmer också tystnadskulturen. Konturerna framträder i gangsterrapparnas låttexter, som bidrar till att förstärka brottsalstrande ideal.

För att motverka gangsterkulturen behövs en bred uppslutning. Skolor, fritidsgårdar, idrottsföreningar, föräldrar och ansvarsfulla mediebolag måste alla motarbeta denna destruktiva subkultur. Majoritetssamhällets ideal och värderingar måste stärkas, i synnerhet i de utsatta områdena. En förutsättning för detta är samtidigt att invandringen – som orsakar social desorganisering – minimeras.

Effekterna av en sådan kulturoffensiv – liksom andra sociala åtgärder – är dock långsiktigt förebyggande. Det förhindrar inte det pågående våldet.”

https://www.dn.se/debatt/knack-gangsterkulturen-med-avsevart-skarpta-straff/?fbclid=IwAR1X2T_eC0cUpEiwc6gyPJP86UiN-OQN541aF5uU0up_OSfJ1ZPqX4C_3KI

Om gangstervåld och behovet av inkapacitering

Gangsterkulturen ligger bakom den tilltagande gängkriminaliteten i Sverige. I utsatta områden frodas en särskild attityd med romantisering av våld, polisförakt, avståndstagande till övriga samhället och drogliberalism.

I en ny bok – “Gangstervåld – den nya brottsligheten” (Fri tanke) tecknar Fredrik Kärrholm, polisinspektör i Rinkeby och med master i kriminologi från Cambridge University, en dyster bild av situationen i Sverige. Men han ger också ett antal lösningar, varav avsevärt hårdare straff är en bärande del.

I dagens podd medverkar även Manne Gerell, docent i kriminologi på Malmö universitet. Frågorna står ledarsidans Ivar Arpi för.

https://www.svd.se/las-in-gangstrarna-tills-de-far-gratt-har

Professor Sarnecki om inkapacitering för vissa kategorier av brottslingar och betydelsen för att motverka nyrekrytering

https://kvartal.se/artiklar/inlasning-minskar-brottsligheten/?fbclid=IwAR3n7WH6MbN0zf1tqibBOQejWLdiCcoTUnZ8ty7xR8WRmzgL3tTGhRapZDE

https://www.expressen.se/nyheter/kriminologen-las-in-de-17-ariga-mordarna-lange/

Om klan och kultur med Per Brinkemo, Linda H Staaf och Henrik Jönsson

https://m.youtube.com/watch?fbclid=IwAR3rhkV-DI22LTdP6OuFeyFUrtzvFmgUt8Lo-2fJ996WDBpatq0V9IdBPmA&v=af36VN1tst8

Påverkan på institutionerna

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/noa-slaktbaserade-kriminella-natverk-hotar-demokratin?cmpid=del%3Afb%3A20200912%3Anoa-slaktbaserade-kriminella-natverk-hotar-demokratin%3Anyh%3Alp

Översikt forskning:

Ett särskilt tack till Johan Arve med sin outsinliga och vitala bank med statistik- och forskningslänkar.

http://pubs.aeaweb.org/doi/pdfplus/10.1257/jel.20141147

Om avskräckning:

– Zimring, Hawkins, and Kamin (2001), fann en 20% minskning av kriminalitet bland de som hotades av 3 strikes.

– Wellford, Pepper, and Petrie 2005, fann en effekt av en lag om minimum ett år för bärande av vapen

– Shi 2009 & Heaton 2010 & (DeAngelo and Hansen 2008, fann ett starkt samband mellan polisnärvaro och brottslighet

http://www.nber.org/chapters/c12078.pdf Levitt 1998, fann en stark påverkan av strafflängder genom att studera effekten av att bli 18 och riskera strängare straff

– Hjalmarson 2009b fann 35% mindre risk för återfall vid fängelsestraff jämfört med andra straff

– Abrams 2011a http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/07/ESO-2015_4-till-webben.pdf

-”Enligt hans och hans kollegers senaste systematiska forskningsgenomgång i frågan, så förklarar social utsatthet oftast runt 3–4 procent av variationen i befolkningens brottslighet. Men däremot kan moraluppfattning och självkontroll, i kombination med de moraliska sammanhang som man vistas i, förklara uppåt 60 procent av variationen bland ungdomar.”

https://fof.se/tidning/2018/2/artikel/laget-ar-javligt-allvarligt

-”Rapporten visar också att 68 procent av de tillfrågade känner att vardagslivet påverkas av de kriminella i området. Det kan gälla att man undviker att anmäla brott, inte kan röra sig fritt och inte säger ifrån.

– Jag skulle säga att om någon skulle vittna mot de som säljer knark på gårdarna, skulle den personen inte kunna bo kvar i området. De hotar dig, din familj och kräver att du ska tillbaka det du har sagt, säger polis Mats Svensson.

Wilfredo Salinas bor i Kroksbäck. När han tillrättavisade personer som sålde knark i källargången, kom hämnden snabbt.

– De tände eld på mina bilar. Fyra stycken på parkeringen, säger han.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/boende-pa-utsatta-omraden-vagar-inte-anmala-brott”

-Prof. Sarnecki

”Det finns mycket omfattande forskning som visar entydigt att inkapacitering ger effekter på brottsligheten.”

”Det är fel att påstå att fängelsestraff generellt sett saknar avskräckningseffekter.”

https://kvartal.se/artiklar/kriminologi-for-nyborjare/

https://kvartal.se/artiklar/kriminologi-for-nyborjare/?fbclid=IwAR1vFRwMBBOwAlDLMHpaEOjjoCPH0cbxMKD8vsnIejZp0tIsOP3RWm8Fkpo

Kostnader för vissa brott

https://mitti.se/lansnyheter/kostar-skjutning-samhallet/?fbclid=IwAR1Vtqu1tf7o-gqlu1flSn8lZ7VDWiAxUdLVHem9cnkieCBVASeJNVJUsnM

Att kopiera

https://www.expressen.se/nyheter/manniskor-harmar—chimpanser-tanker/

https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/radsla-for-bestraffning-foder-vara-traditioner

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/7214/1/VT07-1190-01.pdf

https://www.svd.se/medkansla-borjar-med-att-vi-speglar-varandra

https://www.oru.se/nyheter/nyhetsarkiv/nyhetsarkiv-2017/utvecklar-artificiell-intelligens-genom-att-studera-manniskor/

https://eposten.se/nyheter/omvarld/harmapor-kan-vi-vara-sjalva-unt4733767.aspx

Diagram m.m.

Bild ett

Om kostnader för grov kriminalitet

Bild två

Om den s.k. ersättningsteorin

Från The Spirit Delusion av Christopher Snowdon.

Bild två

Om den s.k. ersättningsteorin

Bild tre

Efter införandet av Three Strikes

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Det är åhöraren som avgör vem som vinner en politisk debatt

Sådana här utspel är klassisk politisk retorik. Riksdagsledamoten vet förstås mycket väl vad som gäller, men sympatisörerna och den egna väljargruppen vill höra just denna sång och då blir det denna sång. Därtill lyckas säkert ledamoten dra på sig en svans av ytterst upprörda motståndare som levererar än den ena än den andra förolämpningen. Därmed får ledamoten utfall för den andra delen i retoriken nämligen att sympatisörerna ser ledamoten som ett offer för motståndarnas hatkampanj. Eftersom både kränkthet och offer-ego tyvärr är gynnsamma spelbrickor i dagens politiska debatt uppnås schack-matt.

Gå inte i den fällan oavsett vem retoriken kommer ifrån.

Politiska motståndare lirar mot varandra, men till skillnad mot i hockey så är det åhöraren, dvs väljaren, som avgör vem som vinner. Få åhörare väljer, och det med rätta, att sympatisera med hataren, förtryckaren, förkastaren, förlöjligaren osv.

Svaret från Sgt Belker är ett bra exempel på hur en klok debattör bemöter en politisk motståndare som vill provocera fram polarisering. Verkligheten är den bästa påverkansoperatören. Vinnaren biter ihop, använder elegant retorik och levererar fakta och åter fakta. Vinnaren vet att det är åhöraren som avgör vem som vinner.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Till slut kommer Coronakrisen handla om lidande, folkhälsonationalism, osannolika sängkamrater och en omfattande arbetslöshet

Redaktören och politikanalytikern Andreas Henriksson skriver i dag som gästkrönikör vid Brix Ski Blog.

Temat är att till syvende och sidst kommer Coronakrisen att handla om lidande, folkhälsonationalism, osannolika sängkamrater och en omfattande arbetslöshet.

Håll till godo.

Därför är coronakrisen så svårnavigerad, men till slut kommer allt handla om arbetslösheten, stupid

Jag har alltid roat mig med att påpeka att i politiken får man ibland lustiga sängkamrater, och det när man kanske minst av allt anar det. En person som gjort samma observation är Fokus chefredaktör Jon Åsberg som i sin krönika i senaste Fokus (23 april) satt rubriken Krig ger märkliga sängkamrater, i vilken han konstaterar att coronafrågan inte går att placera in på invanda skalor.

Ungefär samma observation gör Expressens Torbjörn Nilsson, han som en gång slog igenom som reporter i just Fokus genom att i ganska exakt 37 528 tecken långa och initierade politiska reportage som alltid inleddes med att en person gick på en knastrande grusgång en regnig marsdag någonstans ute i landet på en kursgård där det skulle hållas en konferens, eller kanske var det kommunhus i vilket ett sammanträde i den lokala kulturnämnden i kommunen skulle genomföras, skildra ett komplicerat politiskt skeende inifrån.

Folkhälsonationalism

Sin helgbetraktelse (också publicerad den 23 april, som av en slump) i kvällstidningen med sting bygger Nilsson kring SvD:s Göran Erikssons träffsäkra deskriptiva uttryck “folkhälsonationalism”, av det som nu sker runt om i Europa och i resten av världen.

Både Åsberg och Nilsson förklarar träffsäkert varför krisen är så svårnavigerad genom att visa hur ovanliga och oväntade laguppställningarna ser ut i respektive fanclub på läktaren i det som jag döpt till matchen mellan team FHM respektive lag amatörepidemiologerna.

Krig och kris ger märkliga sängkamrater

“Mest spännande här, tycker jag, är inte åsiktsskillnaderna. Det är att jag omöjligt kunde ha räknat ut i förväg vem som skulle gå med i vilket lag. Coronafrågan går inte att placera in på invanda skalor som höger–vänster eller gal–tan. I Mjuka laget finns allt från halvanarkistiska libertarianer till sverigedemokrater och Aftonbladets ledarchef Anders Lindberg (som jag visserligen inte känner, men som passar bra som exempel). I Hårda laget finns … ett rätt likartat klientel. Krig ger märkliga sängkamrater, som britterna säger”, skriver Åsberg.

Torbjörn beskriver något liknande i sin krönika:

“Det finns å andra sidan en som talar för att folkhälsonationalismen är en tillfällighet, något övergående. Det räcker med att titta på konstellationerna. Den brokiga grupp kritiker – politiker och opinionsbildare – som inte är folkhälsonationalister i normativ mening är ju ett rätt konstigt gäng.

Placerar man ut politiker och debattörer på en coronaskala landar till exempel gamle vänstermannen och sedermera Stenbeck-entusiasten Göran Rosenberg på ungefär samma position som Jimmie Åkesson. Där befinner sig också Olof Ehrenkrona, moderaten som en gång sagt att Åkessons parti är Nordiska Motståndsrörelsens politiska gren. Och Ehrenkronas gamle chef Carl Bildt, en plötsligt högljudd debattör i inrikespolitiken. Där finns Caroline Ringskog Ferrada-Noli, poddare på Aftonbladets kultursida, mjukisliberalen Amanda Sokolnicki och den konservativa höken Paulina Neuding.

Ni hör ju. Den kamratskapen kan inte gärna bestå.

Kanske är folkhälsonationalismen ett stickspår. En parentes, som smittan själv. Kanske återkommer de vanliga skiljelinjerna när viruset är försvunnet eller under kontroll. Då kan Jimmie Åkesson få definiera nationalismen igen: stångstörtning, slängpolska och inga moskéer på våra gator.

Fast, det är svårt att komma undan nationen.

Statistiken och hur den redovisas är själva kärnan i nyhetsflödet nu. Trots att man i många länder ser anmärkningsvärda geografiska skillnader – Stockholm skiljer sig markant från Malmö i såväl smittade som avlidna, till exempel – så är det just i nationalstatmönstret som vår uppfattning om pandemin formas. Vem det går bättre för och vem det går sämre för. Också en bredare allmänhet får en ny relation till sin nation.

Alla följer kurvorna, jämför och utvärderar. Land för land. Det är det ironiska. Den här globala pandemin, som inte känner av några nationsgränser all, får människorna att låta sina tankar begränsas av strecken på kartan. Coronaviruset blir återkomst för gränser och för nationalstaten.”

Mitt exempel på samma tema är när tankesmedjan Katalys chef Daniel Suhonen i en replik på DN Debatt hyllar Svenskt Näringslivs föreslagna ekonomiska krisåtgärder för att rädda svenska företag och jobb.

Det är väl därför coronakrisen är så svår att prognostisera politiskt, när vi ska försöka gissa vad det politiska utfallet av den blir så småningom. Både Åsberg och Nilsson visar hur personer som vi i vanliga fall kan följa, eller välja att inte följa, plötsligt formerar sig i oväntade laguppställningar. Och då snurrar den politiska kompassen vilt, och svårtolkat.

Själv tittar jag på andra kurvor och siffror än folkhälsonationalisterna, oavsett vilket lag de tillhör, av den enkla anledningen att jag för det första inte kan någonting alls om epidemiologi och för det andra tittar på samma sak som alla andra, det vill säga ett nytt och okänt virus som proffsen på området inte kan och har lärt sig att förstå än, och det för det tredje därmed inte går att säga något säkert om alls. Vi får helt enkelt vänta på att vetenskapen, alltså proffsen i den här matchen – de som faktiskt kan något om det här ämnet, med sedvanlig vetenskaplig osäkerhet i diskursen genom diskussioner (det kallas peer review i den världen) till slut landar i en större grad av kunnande än idag, i någon slags vetenskaplig konsensus. Jag vet inte ens om det kommer utmynna i ett vaccin, vilket alla hoppas på, som tydligen ska arbetas fram på rekordkort tid, 12-18 månader. Men då tänker jag som den dysterkvist jag ofta är, eftersom jag allt som oftast vill ifrågasätta rådande sanningar, att vänta lite nu. Kommer ni ihåg HIV (humant immunbristvirus), som upptäcktes 1983? Det är ett virus det med, och medicinarna har fortfarande inte hittat ett vaccin mot det, drygt 35 år senare. Däremot har de utvecklat en medicinsk cocktail som gör att vi kan leva med det.

Istället roar jag mig med att läsa diverse ekonomisk statistik, som de siffror, prognoser, antaganden och scenarios som ekonomiska bedömare nu sprutar ut i ett betydligt högre tempo än normalt. En värld som jag känner mig mer hemma i. Och då fastnar jag för två rapporter. Dels Magdalena Anderssons nedgradering av tillväxten som hon presenterade i fredags, (24 april) i en lägesgenomgång av den svenska ekonomin. Hennes viktigaste slutsats löd “Det ekonomiska läget är allvarligare. Fallande förtroendeindikatorer pekar på en djupare nedgång än finansdepartementets huvudscenario. Men de vidtagna åtgärderna, alltså korttidspermittering, anstånd med skatteinbetalningar och statlig företagsakut, gör skillnad.”

En U-formad ekonomisk nedgång

Men det är inte finansdepartementets rapport med dess förväntade resultat som gör mig mest intresserad. (Jag tror för övrigt att Andersson kommer gradera ned den svenska tillväxten ytterligare inom kort.) Det är istället den veckoundersökning i spåren av corona som det internationella prognosföretaget Focuseconomics släpper för fri läsning. Bland Focuseconomics kunder återfinns stora globala företag, affärsbanker och andra finansiella institutioner som centralbanker. De svenska företag som köper ekonomiska analyser och prognoser av FE är Volvo, Astrazeneca och Ericsson, noterar jag efter en titt på kundlistan.

I senaste rapporten (publicerad den 22 april) kommer deras panel av tillfrågade ekonomer fram till slutsatsen att det numera finns en klar majoritet som utgår från att det är en U-formad, det vill säga längre och utdragen, ekonomisk nedgång vi står inför. Glöm snacket om att det är en V-formad konjunkturnedgång vi har att hantera, alltså snabbt nedåt och sedan snabbt uppåt igen. Den är avförd från den ekonomiska dagordningen. Dessutom kommer centralbankerna vidta fler stimulansåtgärder och genom olika åtgärder pumpa ut ännu mer pengar i det finansiella systemet:

“For the first time, a majority of the economists surveyed see the global recession lasting longer than two quarters, with a significant number expecting a downturn of five quarters or more. Risks to the outlook are unusually elevated, due to uncertainty over the evolution of the pandemic, the duration of worldwide containment measures, the effectiveness of stimulus packages and the development of a vaccine.

Most panelists continue to expect a U-shaped recovery, implying only a gradual rebound in activity, with a smaller proportion of panelists projecting V (which implies economic activity will suddenly rebound), L (a very slow recovery) and W (a short period of recovery followed by a second downturn and subsequent recovery) shapes.”

En global arbetslöshetskris av stora mått

När jag går igenom Anderssons presentationsmaterial och läser PDF:en från Focuseconomics landar jag återigen i den hypotesen jag hamnat i tidigare, fast jag nu är mer övertygad om den än tidigare. Och det är att den ekonomiska krisen som vi nu befinner oss i början av mer än något annat kommer ta formen av en global arbetslöshetskris av stora mått.

Och då kan vi koppla ihop den med politiska slutsatser. Nämligen att den här ekonomiska krisen kommer ha mycket större politiska implikationer än finanskrisen 2008, vars politiska resultat i andra änden blev att en amerikansk fastighetskille och TV-kändis blev USA:s president. För om det är något vi kan lära av historien så är det att hög arbetslöshet är politisk dynamit. Det finns ingen politiker av någon som helst dignitet någonstans som kan undvika att hantera den, såväl i det korta loppet (sociala trygghetsnät) som i det långa (hur återskapar vi förlorade jobb samtidigt som vi skapar nya). Bill Clintons kampanjchef James Carville satte fingret på det som vann valet åt demokraten Clinton när han mötte republikanen Bush den äldre som gick upp för återval 1992, genom att på en tavla i kampanjhögkvarteret i Little Rock, Arkansas, skriva “It’s the economy, stupid”. Den kan vi nu återanvända i lätt förändrad form för att förstå vår gemensamma politiska utmaning: Det är arbetslösheten, dumbom.

Financial times har i en uppmärksammad ledare från í början på april lyft en rad olika frågor med anledning av krisen, som indikerar hur politiskt omvälvande den kan bli när vi funderar över vilka ekonomisk-politiska åtgärder som kan komma på tal i spåren av den.

Radikala reformer

“Radical reforms — reversing the prevailing policy direction of the last four decades — will need to be put on the table. Governments will have to accept a more active role in the economy. They must see public services as investments rather than liabilities, and look for ways to make labour markets less insecure. Redistribution will again be on the agenda; the privileges of the elderly and wealthy in question. Policies until recently considered eccentric, such as basic income and wealth taxes, will have to be in the mix.

The taboo-breaking measures governments are taking to sustain businesses and incomes during the lockdown are rightly compared to the sort of wartime economy western countries have not experienced for seven decades. The analogy goes still further.

The leaders who won the war did not wait for victory to plan for what would follow. Franklin D Roosevelt and Winston Churchill issued the Atlantic Charter, setting the course for the United Nations, in 1941. The UK published the Beveridge Report, its commitment to a universal welfare state, in 1942. In 1944, the Bretton Woods conference forged the postwar financial architecture. That same kind of foresight is needed today. Beyond the public health war, true leaders will mobilise now to win the peace.”

Löntagarfonder 2.0?

Det där är minst sagt radikala åsikter, med tanke på vem avsändaren är. Själv tror jag att den rutinerade seniorekonomen Klas Eklund på ett seminarium hos Stockholms Handelskammare för några veckor sedan, (går att se på SVT Forum i efterhand), drog ett exempel på en ekonomisk policyåtgärd vi kommer få se i Sverige, och som sannolikt kommer ha brett stöd över blockgränsen, som vi inte kunde tänka oss behovet av för bara några månader sedan. Den handlar om att när krisen väl blåst över och hanterats av kortsiktiga krisåtgärder kommer ett stort antal ekonomiskt hårt sargade svenska företag behöva stärka sina balansräkningar. Och det kan lämpligen ske via en statlig företagsakut som köper preferensaktier i företagen. (En preferensaktie är en aktie som är en kombination av obligation och aktie, som inte ökar skuldsättningen i företaget.) Det är ett pragmatiskt och genomförbart förslag som jag ansluter mig till. Men det betyder alltså att staten i en massiv stödinsats för att rädda såväl företag som jobb köper aktier i företag. Löntagarfonder 2.0, någon? Fast även om den parallellen med rätta kan sägas vara orättvis kommer det ändå bli spännande att se de liberala partierna i Sverige ställa upp bakom ett förslag om löntagarfonder 2.0. Ibland får man konstiga sängkamrater i politiken, som Åsberg konstaterade.

Vem i politiken drar det längsta strået?

Avslutningsvis noterar ett antal politiska kommentatorer att S ökar samtidigt som SD sjunker i opinionsmätningarna. De förklarar det bland annat genom att påpeka att folk vid en allvarlig kris tenderar att sluta upp bakom sittande regering, (vi ser det i hela Europa). men också för att sjukvården nu hamnat i fokus, en fråga om traditionellt varit en av Socialdemokraternas starkaste, samtidigt som ekonomin och jobben också hamnat i fokus, frågor som är något av Moderaternas och Socialdemokraternas hemmaplan det med.

Men vänta nu och se, säger jag. Tänk på det hela som en arbetslöshetskris. Vad kommer den leda till? Jo, att den den slår allra hårdast mot de grupper som redan tidigare haft förtvivlat svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden – alltså migranter, de facto i flera generationsled, och då framförallt nyanlända dito. Alltså kommer arbetslösheten öka ännu mer i landets alla utsatta bostadsområden (läs miljonprogram). Vad leder det i sin tur till? Jo, ännu mer social utslagning och en ännu sämre integration som rimligen leder till att kriminaliteten i dessa områden ökar ännu mer inom en överblickbar framtid. Och vilka kommer tjäna politiskt på det, genom att säga: See, we told you so?

Länkar för den som vill läsa mer:

Åsberg i Fokus: https://www.fokus.se/2020/04/jon-asberg-krig-ger-markliga-sangkamrater/

Nilsson i Expressen:https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/folkhalsonationalismen-kan-verka-mysig-men-ar-mork/

Magdas lägesgenomgång: https://www.regeringen.se/tal/2020/04/magdalena-anderssons-presentationsbilder-fran-presstraff-om-det-ekonomiska-laget-och-anvandningen-av-regeringens-atgarder/

Focuseconomics veckoundersökning: https://www.focus-economics.com/campaign/global-coronavirus-weekly-survey-update-22-april

Ledaren i Financial Times: https://www.ft.com/content/7eff769a-74dd-11ea-95fe-fcd274e920ca

Eklund på Handelskammarens seminarium: https://www.svt.se/nyheter/svtforum/oppna-upp-sverige

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Vad är planen? Hur och var landar vi? Vad är The End-State?

Vad gör vi sen? Att stänga ned är lätt. Att starta upp är svårt. Hur har politiken och våra institutioner tänkt sig att vi ska återvända? Hur ska vi landa? Hur ska vi återta? Vad är The End-state? När kan vi återvända till ett nytt normalläge? När återtar vi kontrollen? När avslutar vi krisen? När omvandlar vi krisen till en plan som leder tillbaka till ett nytt normalstatus?

Varje ledare av rang vet att det är lätt att starta en kris eller ett krig, svårt att kontrollera och utföra en kris eller ett krig men överjävligt svårt att avsluta en kris eller ett krig. När bollen rullar, rullar den snabbare och snabbare…

Vad är planen?

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Intersektionalitetsteori – så fungerar det.

Intersektionalitetsteori – så fungerar det. En analys ur ett logiskt matematiskt perspektiv.

Min vän Gustaf Söderlind och jag reflekterade härförleden över demokratins funktion, individens likhet inför lagen, samhällets verkan mot extremism, nutidens dolksstötslegender, fostran av motståndsidentiteter, postkolonialismens betydelse, identitetspolitikens gruppsortering av individerm.m.

Efterhand blev det uppenbart att samtalet i dessa ämnen kom att likt en centripetalkraft riktas mot den cirkulära banans centrum bestående av intersektionalitetsteorin

Gustaf Söderlind som är professor i numerisk matematik gjorde i sammanhanget följande mycket tänkvärda och lärorika pedagogiska abstraktion om intersektionalitet.

Intersektionalitetsteori har fått ett enormt genomslag i svensk debatt och identitetspolitik, men för de flesta framstår teorin som någon form av avancerad akademisk filosofi. Vad ligger bakom, och kan man förstå systematiken? Om man är intresserad av strukturen och idéerna i intersektionalitetsteori är det enklast om man abstraherar systemet. Låt oss därför titta på den underliggande logiken, för den saknas inte.

Intersektionalitet handlar i princip om hur objekt (personer) som har olika egenskaper kan anses ha olika social ställning baserat på vilken kombination av egenskaper man har.

Vi förenklar och abstraherar, och antar att vi har ett system där det finns två huvudegenskaper eller kategorier, form och färg

Av form finns det två varianter, rund och fyrkantig. Man stipulerar att fyrkantig är överordnad rund. (Det kan också uttryckas så att fyrkantig form ”strukturellt förtrycker” rund form.)

Av färg finns det också två varianter: röd och blå. Man stipulerar nu att blå är överordnad röd. (Liksom tidigare innebär det att blå ”strukturellt förtrycker” röd.) Lägg märke till att de stipulerade ordningarna i princip är godtyckliga.

Objekt har både form och färg. Om man har en blå tärning och en röd kula är saken klar: blått slår rött, och tärning slår kula. Sådana är reglerna. Alltså är blå tärning överordnad röd kula. Den blå tärningen har både den bästa färgen och den bästa formen, och röd kula förlorar. Blå tärning är ”privilegierad”.

Men plötsligt blir det problem. Vad ska man göra om man har en blå boll och en röd låda? Blått slår rött, så bollen vinner? Nej, det är inte självklart. Å andra sidan är bollen rund och lådan fyrkantig, så lådan vinner? Nej, inte heller det är självklart.

Det här är ett känt problem inom matematik och logik. Man har en s.k. partiell ordning (ordning av färger, respektive ordning av former), men hur kombinerar man dessa till en s.k. total ordning?

Problemet bottnar i att reglerna är delvis självmotsägande. Det är detta som i intersektionalitetsteorin kallas för ”the interlocking matrix of oppression”. Hur löser intersektionalitetsteorin problemet? Jo, man ställer upp en matris (dvs en tabell) med formegenskaper horisontellt, och färgenskaper vertikalt. Det blir fyra boxar i tabellen. Boxarna kallas ”intersektioner” eftersom de är skärningen av två (kombinationen av två eller flera) egenskaper. I vårt fall är kombinationerna

Blå/fyrkantig – Blå/rund

Röd/fyrkantig – Röd/rund

Eftersom de två intersektionerna blå/rund och röd/fyrkantig inte utan vidare går att få in i en total rankinglista av över/underordning, måste man göra en närmare undersökning, t.ex. genom att ställa de två ännu orankade intersektionerna i förhållande till varandra med hjälp av någon annan ”teori”. Vad som helst duger, så länge man kan få in begreppet ”orättvisa” i bilden.

Man kan t.ex. lägga till någon extra, kanske oväntad, synpunkt, som att röda tärningar (röd + fyrkantig) är vanliga i monopolspel, som manar till kapitalism, medan blå bollar (blå + rund) ofta används av fattiga barn som spelar fotboll på bakgården i Sao Paolo. Då blir det klart att röd/fyrkantig är en intersektion som förtrycker blå/rund.

Då har vi till sist kommit fram till en total rangordning:

1. Blå/fyrkantig

2. Röd/fyrkantig

3. Blå/rund

4. Röd/rund

Man kan säga att man kom fram till en meta-rangordning, enligt vilken det visar sig att form trumfar färg. Dvs, om det finns en motsättning mellan intersektionerna så tar form över, och trumfar färg. Sålunda lägger vi märke till att fyrkanterna alltid kommer ut på topp. Fyrkantig är privilegierad.

Den intersektion som är högre rankad utövar alltid ”strukturellt förtryck” mot alla som är lägre rankade. ”Kamp” förs genom att ”sparka uppåt”, dvs den som har en lägre ranking har alltid ”rätt” att prioriteras över den som står över, oavsett om man har rätt eller inte. Detta är i själva verket innebörden av ”allas lika värde”.

Allas lika värde kan endast uppnås genom särbehandling av lägre rankade intersektioner. Därför har man ”rätt värdegrund” om man kämpar för någon lågrankad kategori. Notera att detta är helt logiskt. Det som kan ifrågasättas är något helt annat, nämligen den helt godtyckliga rangordningen som intersektionalitetsteoretikerna äger.

Riktig intersektionalitetsteori följer precis detta mönster, men man har många fler ”egenskaper” eller ”kategorier” att ta hänsyn till. Det rör sig främst om de s.k. ”diskrimineringsgrunderna”, dvs

kön – genus – hudfärg – bakgrund – ras – religion – kultur – sexuell orientering – etnicitet – dietpreferenser – kolonial skuld – ekonomisk styrka – politisk uppfattning etc.

När man yrkar på likhet inför lagen har man traditionellt menat att rättvisan inte ska ta hänsyn till dessa egenskaper. Intersektionalitetsteori hävdar motsatsen — man måste alltid väga in den intersektion en person tillhör. Man vill alltså ha särrättigheter, särbehandling, och insisterar på särart. Inte likhet eller jämlikhet.

Eftersom det finns så många kategorier och inom varje kategori så många olika varianter blir ”the interlocking matrix of oppression” enormt stor, då man i princip måste rangordna varenda möjlig intersektion för att få fram den totala rangordningen. Då krävs mycket ”forskning” och ofta ännu mer aktivism.

Det är i sammanhanget viktigt att det ofta påstås att man inte får ställa grupp mot grupp, och att man inte får använda sig av stereotyper. Men detta är exakt vad intersektionalismen gör. Man utarbetar en permanent rangordning av grupper, baserat på (ofta historiska) stereotyper, och menar att grupptillhörighet är ett tillräckligt argument i vanliga, triviala tvister. Det är detta märkliga resonemang som ligger bakom de s.k. handskakningsdomarna, där det typiska mönstret är att den som tillämpar majoritetskulturens normer kränker den som tillhör en minoritet, varför den lägre rankade självklart måste få skadestånd.

Inte oväntat har JK kommit fram till att diskrimineringslagstiftningen endast är avsedd att skydda minoriteter. Syftet må vara gott och kanske till och med viktigt, men faktum kvarstår att intersektionalismen är baserad på förlegade stereotyper som antas relevanta idag för att skapa social rättvisa. Historiska orättvisor måste kompenseras.

Det är så man kommer fram till att det mesta är de vita, cis-heteronormativa, kristna, kapitalistiska, medelålders männens fel. De kör bil, äter kött, flyger och släpper ut koldioxid istället för att cykla. Man ser det direkt i ”the interlocking matrix of oppression”, där de har samlat på sig alla egenskaper som anses privilegierade. Och då måste naturligtvis normerna brytas, på intersektionalismens villkor. Därför har vi identitetspolitik.

 

 

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Gråzonsproblematiken medför ett både ofritt och ojämlikt samhälle

Rättsstaten är den första och sista garanten mot både ett ofritt och ett ojämlikt samhälle.

När rättsstaten bit för bit tappar kontrollen över ytan och vi t.o.m. närmar oss en mer omfattande och genomgripande gråzonsproblematik (eller närmast ett skymningsläge för rättsstaten), då är vi ett läge där våra gemensamma normer allt snabbare ersätts av andra normer. Kontrollen över ytan blir alltmer individualiserad. Detta innebär att staten sviker sitt MR-ansvar att skydda individer från individer och i förlängningen att samhällskontraktet minskar i betydelse.

Vissa individer kommer att kunna upprätthålla kontrollen över sin yta, antingen genom eget projicerat makt- och våldskapital eller genom att sluta avtal med den som kan tillhandahålla dessa tjänster. Efterhand uppstår t.o.m. en särskild marknad som baseras på somliga av de antagonistiska hot som både kan intieras av och motverkas av den individ som själv eller tillsammans med andra individer bär på att tillräckligt omfattande makt- och våldskapital.

I grund och botten är det i sin yttersta form att söka sig åter till ett samhälle vi började omvandla för många sekler sedan. Med Magnus Erikssons Landslag (ca. år 1350) påbörjades i mer formell mening ett i över sekler successivt överlåtande av enskilt makt- och våldskapital till en alltmer framträdande statsmakt. Följdriktigt anses Kung Erikssons tid ha varit en kulturell guldålder.

När kungen och bönderna förenades i intressen gentemot olika frälsen påbörjades en resa i riktning mot en allt starkare statsmakt och allt friare individer. En resa som tog över fem sekler.

De fri- och rättigheter vi i dag besitter är inte omöjliga att rasera, tvärtom. Det krävs därför dels fasthet mot de som utmanar vår gemensamma rättsstats jurisdiktion dels ömsinthet gentemot de som stödjer rättsstaten och i förlängningen vår demokrati.

Det borde vara en prioriterad uppgift för alla demokratiska partier. Ytterst handlar det om att värna vår författning och vår demokrati och våra individuella fri- och rättigheter.

Det är statens MR-ansvar att skydda individer från individer.

Kuriosa:

Landslagen är bevarad i ett 90-tal skrifter. Den mest kända handskriften är daterad till mitten av 1430-talet. Handskriften beställdes av riksrådet Bengt Jönsson (senare Oxenstierna) sedermera lagmannen vid Uppsala. Vissa namn är ju institutionella i sin betydelse. Dit hör i det här ämnet Oxenstierna, fast då ättlingen rikskanslern Axel Oxenstierna.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Vad avses med att ta kontroll över ytan?

Boots on the ground är alltså inte en grupp specialförbandssoldater som tar ytan och därefter mot bakgrund av politiska beslut genomför en hård repression. Ett sådant tillvägagångssätt är snarare liktydigt med att tillfälligt ta ytan på kort sikt och därefter efterhand relativt snabbt börja förlora ytan. Ungefär som när staten putsar ut små projektsnuttar i utsatta områden och sedan ad hoc efter något år avslutar projekten och lämnar ytan. En sådan politik är att inympa motstånd och motståndsidentiteter mot vår gemenskap; mot vårt samhälle och mot vår folkvalda stat.

Det finns alltid någon som kontrollerar ytan. Om det inte är rättsstaten som kontrollerar ytan är det någon annan som gör det. I värsta fall är det kriminella gäng och klaner som kontrollerar ytan. Ytan är både den fysiska ytan men också normytan. När rättsstaten kontrollerar ytan är det våra normer som de uttrycks i vår konstitution och våra lagar som när dessa normer prövas och utmanas ändå till syvende och sidst utgör ytans normer.

Att ta ytan och kontrollera ytan är alltså när rättsstaten upprättar trygghet och säkerhet genom polis (och senare åklagare, domstolar och kriminalvård m.m.) som säkrar ytan och upprättar kontroll över lång tid. Det är återkomsten av myndigheter och det är återkomsten av ett civilt liv på ytan såsom företagare, föreningsliv, familjer och goda nätverk. Ett civilt liv som visar upp sig, som finns där permanent, som uppvisar självförtroende, som visar enighet mot kriminaliteten, som försvårar för den, som bekämpar den osv.

Det är att skapa utrymme för återkomsten av goda gemenskapsnormer. Det är att skapa ett manöverutrymme som gör det möjligt att ingjuta förtroende hos alla de invånare som vill kunna utföra sina vardagliga sysslor utan att begränsa sina liv i sin egen lokala miljö. Det är att angripa dåliga normer och ge utrymme för goda normer att återhämta sig. Självklart kan inte detta utföras i ett vakum. Parallellt måste hela samhället engageras i att rycka undan mattan för och slå sönder kriminella strukturer, störa narkotikahandel och förstöra lönsamheten för de kriminella ledarna. Det omfattar insatser från institutioner som polis, åklagare, skola, m.fl. men även föreningsliv, social ekonomi, företagare osv.

Men i grund och botten måste kriminella tryckas undan för att andra ska våga ta plats. De som verkningsfullt kan göra detta både första och fortsatta grovjobb är polis och ordningsvakter med stöd av hela rättsstaten och rättskedjan.

Vi är i ett läge där det första är nödvändigt för att möjliggöra det andra. Det är ibland alltför lätt att på grund av vanans makt bortse från att det samhälle vi ärvde och växte upp i fungerade just för att stat, kommun och samhället i vid bemärkelse kontrollerade ytan. Från rättsstatens kontroll till social kontroll. Hela våra 1900-talshistoria präglas av kontroll över ytan. De få tillfällen när den hotades så hanterades hotet omgående. Det var i den stabiliteten som vårt samhälle kunde utvecklas och fokus kunde läggas på att förverkliga t.ex. folkhemmet. Ett folkhem för alla.

Kontrollen över ytan är A och O. Kontrollen över ytan betyder att göra både ock. En dubbel omfattning utförd av hela vår gemenskap, hela vårt demokratiska samhälle, både dess institutioner och dess civila liv.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Den starkaste påverkansoperationen är verkligheten

Vi får hoppas på en uppföljare till den nyligen publicerade artikeln i New York Times (NYT) om bl.a. rysk påverkan riktad mot Sverige. En uppföljare som reder ut en del av de frågetecken som uppstått i artikelns kölvatten.

Den artikel som nyligen publicerades är informativ och intressant ur flera aspekter. Men det är en artikel som ömsom bidrar med värdefull kunskap ömsom tyvärr förminskar den gamla sanningen att verkligheten är den starkaste påverkansoperationen.

Det är en artikel som innehåller många sanningar men som tar ett för stort grepp och därmed släpper in flera tveksamheter, felaktigheter i fakta samt framförallt några associationer som gör att artikeln i sin helhet blir ifrågasatt.

Artikeln bidrar genom sitt bitvis vidlyftiga språk och några löst tyglade svängar till att ytterligare spä på en av somliga given bild om en s.k. agendastyrd traditionell media. Artikeln ger tyvärr utrymme för och underlag till den som önskar att avfärda eller förminska den påverkan som vi vet görs genom både traditionell och ny media.

Det gäller att kunna se alla de fragment och utfall som en påverkan med verkan i målet innehåller. Fler skulle behöva närma sig pudelns kärna, den reflexiva taktiken, dvs. viljan att manipulera fram reflexer hos oss som leder till de beslut och ageranden som manipulatören, vår motståndare önskar sig.

Den som önskar analysera påverkan måste också studera den som framför påståenden om påverkan. Särskilt när påståendet kommer från media, oavsett traditionell eller ny media. Påståendet om att påverkan pågår är i sig en vital del i en påverkansaktion.

Vår potentiella motståndares, Rysslands, mål är att återigen äga eller åtminstone vara en avgörande aktör i operationsutrymmet södra Östersjö t.o.m. Nordkalotten. De har viljan och förmågan. Ett vitalt medel är att bryta ned tilliten till media, institutioner och politik.

Ett torpederande skott mot tilliten är att skapa:

– dels säkerhet om att påverkan pågår

– dels osäkerhet om varifrån denna påverkan kommer samt hur den ser ut.

Att blanda en stor andel korrekta fakta om direkt påvisbara påverkansoperationer med tvivelaktiga associationer och rena felaktigheter som inte alls har med saken att göra är en basal grund i all påverkan som syftar till att minska tilliten i en gemenskap, ett samhälle. Syftet är att skapa osäkerheter som i sig startar en diskussion om påverkan och vem som påverkar vem. Det är grundläggande för dessa klassiska operationer. Det är operationer som bidrar till att gynna taktiska, strategiska mål för Ryssland på nationell och internationell nivå.

Det är i första hand verkligheten som är problemet och i andra hand propagandister. Oviljan att konfrontera verkligheten är vad som ger propagandister luft och makt. Sanning slår dem till marken. Sanning är alltid att föredra.

Den tidigare myndigheten för psykologiskt försvar brukade hamra in budskapet att fakta, sanning och tillit hör samman. Myndighetens budskap var sanning, sanning och sanning leder till tillit, tillit och tillit.

Få påverkansoperationer kan bryta mottagarens tillit om denna vet att institutioner, media och politik gör sitt bästa för att prestera verifierbar fakta. Det är en rejäl skillnad mellan att uttrycka hur saker och ting är, hur man tror att de är och hur man vill att de ska vara.

Tilliten till den som ofta blir påkommen med att presentera information som innehåller felaktigheter och ibland rena lögner naggas först i kanten och skadas sedan permanent. Bristande tillit är både medel och mål i påverkan.

Frågan blir då vem som tjänar mest på att någon t.ex. media presenterar information som påfallande ofta blir beslagen med felaktigheter och ibland rena lögner? Vem? Ser vi endast handen som visas upp?

Nu har ju både den norska regeringen och den danska regeringen bidragit till att sprida det narrativ som enligt artikeln i NYT påstås vara ett resultat av rysk påverkan.

Särskilt knepigt måste det förstås vara att det är en socialdemokratisk statsminister i Danmark som sprider detta narrativ.

Eller så beskriver statsministern bara den starkaste påverkansoperation som finns, nämligen verkligheten.

Läs mer:

https://www.nytimes.com/2019/08/10/world/europe/sweden-immigration-nationalism.html

https://www.svd.se/tidning-svenska-sajterna-goder-global-nationalism

https://www.dn.se/ledare/m-politiker-ska-inte-gora-sig-till-nyttiga-idioter/

https://tnc.news/2019/08/10/canadians-who-consume-mainstream-media-likely-to-be-misinformed-research-study-finds/

http://www.smp.se/ledare/solkad-sverigebild/?fbclid=IwAR36Eg67mz2OKMMEcupBdJChe08lYtE7qqbJ3iHMY8MflxCY92FH9Qs_XiI

https://www.expressen.se/kronikorer/artikeln-om-svenska-hatsajter-hyllas-men-har-fa-bevis/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb

https://www.facebook.com/100001246056672/posts/2610837988967711?s=100001637457431&sfns=xmwa

https://www.dr.dk/nyheder/indland/mette-frederiksen-vi-skal-beskytte-graensen-til-sverige-bedre?fbclid=IwAR1OWfTjpkbgykXn_t13Redo7VP03cmTOg2P-7Qr5NmUhZCNwOQB-E63HLA

https://twitter.com/magnusranstorp/status/1162684611346030592?s=21


Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar

Miljö och klimat är säkerhet – Säkerhet är miljö och klimat

Min vän tillika Östeuropaexperten Jens Hallqvist och jag har under en längre tid dryftat miljö- och klimatfrågans betydelse för säkerheten, både nationellt och internationellt. Samtalet har ömsom varit ett ivrigt sökande och nyfiket bollande av fakta och reflektioner ömsom vilat medan samhällsdebatten rullat på. Till slut bestämde vi oss för att publicera essensen av vårt samtal.

Holistiskt säkerhetsperspektiv

I samband med det Kalla Krigets slutskede lanserade forskaren Barry Buzan sina teser om ett holistiskt säkerhetsperspektiv. Säkerhet skulle inte längre analyseras utifrån ett strikt militärt perspektiv och den logistik som ingick för att stödja militär förmåga. Strategiska hotbilder mot den nationella säkerheten skulle analyseras i sina många beståndsdelar där även tänkbara hotbilder inom miljö, ekonomi och politik skulle granskas separat. Politiker i Väst, och Sverige i synnerhet, tog detta som ytterligare intäkt för att reducera sina militära försvar istället för att i första hand utveckla sin analys av de hotbilder Sverige kunde antas ställas inför i en nära framtid. I Sverige resulterade ointresset i en i allt väsentlig avveckling av framförallt vårt civila försvar, men också en kraftig reducering av vårt militära försvar. Ett försvar som i huvudsak skulle fokusera både vilja och förmåga på internationella insatser.

Miljö- och klimatsatsningar av säkerhetsskäl

Ett bredare säkerhetstänkande ger emellerid ökade möjligheter till synergieffekter och en kraftigt minskad risk för traditionellt stuprörstänkande. Insatser inom miljösatsningar eller livsmedelsproduktion som inte är motiverade av ekonomiska skäl eller som bedöms ge marginell effekt mot helhetsmålet kan ändock vara motiverade i en bredare samhällssyn. Variablerna i en globaliserad värld är både många och komplexa med innebörden att ett område påverkar ett annat. En komplex verklighet hanteras inte nödvändigtvist bäst med enkla lösningar bara för att fler kan förstå och förhålla sig till dem.

Fokusera där det ger verkan i målet

Tyvärr har Socialdemokraterna och Moderaterna varit alltför tillmötesgående i sin strävan att vinna Miljöpartiets stöd. Miljöpartiets rödgröna tråd har alltför ofta präglats av förfarandet ”fort och fel”. Stora resurser satsas på åtgärder som ger marginella effekter på miljö och klimat. Säkerheten lämnas genomgående därhän med bl.a. konsekvensen att vår militära och civila beredskap genomgående uppvisar svag redundans och och till och med bitvis oförmåga inför de hot och risker vi har att möta.

Avvecklandet av en fungerande kärnkraft trots att inga realistiska alternativ finns som kan ersätta energibortfallet har redan resulterat i elbrist. Detta samtidigt som vårt elnät är underdimensionerat. Miljöpartiet räknar i ett snävt perspektiv på en reducering av de nationella siffrorna trots att problemet är globalt. Den förda politiken har nu gjort södra Sverige beroende av importerad kolkraft från Tyskland och en utbyggnad av elnätet blir en dyr och lång process som kan ta tiotals år.

I en tid där teknikutvecklingen accelererar allt snabbare finns det en god anledning att skynda långsamt och noggrant studera vilka alternativ som kan ersätta befintliga system. Sannolikt hade alla de bidrag som plöjts ner på elcyklar och solceller gjort större nytta för klimatet genom donation av miljöteknik till tredje världen som en del av Sveriges bistånd.

Synsätt som inte är ändamålsenliga

Synsättet att alla kan göra något är inte alltid ändamålsenligt. Om ”alla kan göra något” blir ett avlatsbrev för att betala bort sin egen individuella skam och självupplevda skuld då har vi som samhälle sannolikt inte uppnått något annat än att individer dövar sitt eget samvete och vänder ryggen åt reella insatser för att komma tillrätta med vår tids allvarliga systemproblem. Posörskap får inte ersätta aktörskap. Vi behöver både behålla och uppmuntra individers engagemang samtidigt som vi som gemenskap når maximal verkan i målet.

Synsättet att obeskattade kronor är en förlust för staten sätter också käppar i hjulet för teknikskiftet. Samma efterfrågan på miljöteknik hade kunnat stimuleras genom en reducering av moms på dessa varor och generösare regelverk. Sverige behöver därtill inte enbart förnya energiproduktionen utan även utöka den i takt med en accelererande digitalisering.

Utvecklingen av miljötekniken rymmer fler aspekter

En utveckling av miljötekniken rymmer emellertid fler aspekter. Debatten går het mellan dem som anammar forskningen om global uppvärmning och dess motståndare. De senare avfärdar ofta teknikutvecklingen som onödig då de betvivlar sambandet mellan utsläppen av växthusgaser och klimatpåverkan. De förra har en närapå rigid syn på den nationella statistiken avseende utsläpp av koldioxid istället för att fokusera på globala åtgärder. Oaktat vem av dessa som har rätt är det otvetydigt att teknik som möjliggör förnyelsebar energi fyller ett både omedelbart och över tiden stort behov.

Produktionen av energi en nationell säkerhetsfråga

Sveriges förmåga att fortsättningsvis producera energi inom våra gränser har därmed en direkt bäring på vår nationella säkerhet.

Den ogenomtänkta avvecklingen av kärnkraften kan ställa Sverige i en situation där energibristen kräver import av rysk naturgas och olja. Ryssland har vid ett flertal tillfällen visat vilken syn staten har på det strategiska inflytande som följdriktigt tillkommer den som har energi och som exporterar energin till den som inte har.

Hittills är det enbart staterna inom den tidigare Sovjetiska intressesfären som har fått smaka på konsekvenserna av vad avstängd energi under den kalla årstiden innebär.

EU borde ha dragit lärdom av Rysslands intresse av rörledningar för gas och olja som passerar de post-sovjetiska staternas territorium. Leveransstoppen av gas till Ukraina 2004 och Georgien 2006 lade uppenbarligen inga hinder i vägen för de två ledningar som senare kom att byggas genom Östersjön.

Ryssland uppnådde således tre säkerhetspolitiska mål genom färdigställandet av North Stream: en by-pass förbi de centraleuropeiska och baltiska staterna som gör att energivapnet kan användas mer selektivt, ökat beroende av rysk energi i Väst samt utplacering av strategiska investeringar i Östersjön vilka kan användas som motiv för närvaro av egna stridskrafter för ”skydd” av dessa infrastrukturella investeringar.

Sverige har inte motsatt sig någon av de utbyggnader som har gjorts men Litauen har garderat sig med den omständiga lösningen att importera naturgas sjövägen samtidigt som landet aktivt undersöker de alternativ som skulle säkra en energiproduktion inom landets gränser, huvudsakligen baserat på förnyelsebar energi.

Användandet av fossila bränslen är lika ogenomtänkt som att genomtvinga ett avskaffande av kärnkraften

När vi väger in detta perspektiv framgår det att ett fortsatt användande av fossila bränslen är lika ogenomtänkt som att genomtvinga det avskaffande av kärnkraften vi nu ser. Utöver en stärkt förmåga att producera och distribuera energi nationellt kan det även vara av intresse att undersöka möjligheten att skapa lokala marknader som baseras på produktion från miljöteknik där förutsättningarna är goda.

Motståndskraftiga lokalsamhällen ökar den nationella säkerheten – Österlen och El Hierro är exempel

Lokalsamhällen som förmår upprätta microproduktion av energi från sol, vind, vågor och pumpkraftverk kan skapa motståndskraftiga fickor när samhället utsätts för större strömavbrott. Lokalt producerad energi med minimalt behov av transporter ger även mindre belastning på det nationella elnätet samtidigt som beroendet av kontinuerlig leverans från det minskas. Redan i dag bedrivs tester med en självförsörjande by på Österlen i Skåne och kanarieön El Hierro har lyckats uppnå total självförsörjning av elektricitet med en kombination av olika tekniker och kan även lagra energin genom att lagra vatten i pumpkraftverk till behov uppstår. Den bofasta befolkningen och höjd i terrängen kan jämföras med den i Båstads kommun i Skåne.

Alternativ teknikutveckling för miljön, klimatet och säkerheten – SNG, fjärde generationen är vitala exempel

Intressant i sammanhanget är att svensk teknikutveckling har gjort det möjligt att framställa syntetisk naturgas (SNG) via pyrolysförbränning av diversifierad biomassa som kan ersätta den fossila gasen. Inom kort kommer en anläggning stå redo för att förse den energislukande metallindustrin med vätgas som ett alternativt bränsle vilken kan framställas av material som hämtas i svenska skogar eller bondgårdar. Gasen har även visat sig kunna driva fordon och fartyg. Fler användningsområden finns och inkluderar även ren elproduktion.

Eftersom metallindustrin står för drygt 10 procent av Sveriges utsläpp av koldioxid kan flera aspekter tillgodoses med den nya tekniken.

Fjärde generationens kärnkraft erbjuder därtill möjligheter som den nuvarande tekniken inte kan tillhandahålla med ett minimum av skadligt restavfall.

Även de enskilda hushållen och olika fastighetsägare borde uppmuntras att bidra till ett mer robust samhälle genom att nyttja outnyttjade takytor för produktion av elektricitet. Vid en större störning i samhället är varje dygn där hushållen har fungerande kyl och frys en värdefull tillgång och en avlastning av de allmänna resurserna.

Detta minskar givetvis sårbarheten för avbrott av importerade fossila bränslen. Bojkott, likt den 1973, eller krig mellan oljeproducerande makter som Iran och Saudiarabien kan ändra vår tillgång på olja över en natt.

Exemplet visar att miljötekniken därför bör betraktas ur ett bredare perspektiv, både för att tillgodose flera behov och prioritera satsningarna rätt. Kostnadseffektiva lösningar ska alltid eftersträvas men solpaneler på det enskilda hushållet, polisstationen eller sjukhuset behöver inte enbart handla om en jakt på marginella utsläpp i den nationella statistiken. Rätt tänkt kan förnyelsebar energi även utgöra en viktig pusselbit i utformandet av ett allt motståndskraftigare samhälle vid omfattande funktions- och systempåverkande elavbrott och därigenom stärka vårt nationella oberoende.

Att hantera politiska områden enskilt är både dyrt och föråldrat

Hittills har det varit legio att enskilda isolerade sakpolitiska åtgärder drivs igenom med höga negativa effekter på andra delar av samhället. En helhetssyn krävs där de olika områdena inom politiken tillåts samverka med varandra för största nyttoeffekt. Klarade vi detta under det fossilberoende Kalla kriget klarar vi det garanterat i dag.

Miljö- och klimatpolitik och säkerhetspolitik till nytta för miljön, klimatet och säkerheten.

Sett ur perspektivet ovan borde allt fler kunna enas om kostnadseffektiva satsningar på ny miljöteknik som samtidigt kan minska samhällets sårbarhet. I vissa fall där kostnaden kanske inte enbart är motiverbar ekonomisk från ett miljöperspektiv kan det mycket väl vara det även säkerhetsperspektivet vägs in. Sverige ska därför fortsätta sin strävan att producera tillräckligt med energi för att möta vårt ökade behov. Dagens stora energikällor från vattenverk och kärnkraft ska bibehållas och uppdateras samtidigt som kompletterande teknik tillförs.

Det är att bedriva miljö- och klimatpolitik och säkerhetspolitik till nytta för miljön, klimatet och säkerheten.

Publicerat i Defence- and Securitypolicy | Lämna en kommentar