I dag kom paradigmskiftet vid Brå. Många långa år av felaktiga grundantaganden har förstås påverkat inriktningen av insatserna mot kriminalitet. Visst skriver Brå vagt och reträtten sker under utläggande av rök. Men likväl är det en rejäl reträtt.
Ni som följer dr Henrik Höjer, Thomas Gür, Fredrik Kärrholm och Brix Ski Blog vet att vi under lång tid har lyft fram den internationella forskningen (t.ex. prof. Per Olof Wikström vid Cambridge University och Amir Sariaslan vid Oxford University dr. i psykiatrisk epidemiologi) men också vissa forskare i Sverige (t.ex. prof. Marie Torstensson Levander vid Malmö Universitet) vilka visar att socioekonomiska faktorer såsom fattigdom inte orsakar kriminalitet.
Det är såväl ärftliga faktorer som ett antal miljöfaktorer som delas inom familjer och släkter i form av värderingar, normer, etc. som fostras tidigt in i en individ, oftast i den nära miljön såsom föräldrar, syskon, nära familj, vänner, lokala ledare, lärare, poliser etc., som har betydelse för vilka tankemönster och identiteter en individ anammar och senare uttrycker.
Socioekonomiska faktorer är samvariation och värderingar, normer, psykiska faktorer, etc. är orsakssamband.
Insatser måste följdriktigt fortsättningsvis inriktas på att förebygga och motverka kriminella tankemönster och identiteter.
Det krävs alltså ett rejält paradigmskifte om vi ska kunna förebygga och motverka kriminalitet.
Ur Brå-rapporten
——
”Sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och brottslighet är svagt
Både metaanalyser och enskilda studier visar att sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott är svagt, samtidigt som styrkan i sambandet kan variera något beroende på vilka brottstyper som ligger i fokus och hur forskare väljer att mäta individens socioekonomiska bakgrund (t.ex. genom familjens inkomst eller föräldrarnas yrkesställning).
Sambandets svaghet speglar att relativt många personer, oavsett socioekonomisk bakgrund, någon gång begår åtminstone något enstaka brott, i synnerhet under ungdomsåren, samtidigt som majoriteten av personer från hem med sämre socioekonomiska förutsättningar inte blir mer kriminella än personer från mer välbärgade hem.
Svagheten i sambandet mellan socioekonomiska bakgrundsfaktorer och brottslighet innebär att det inte går att förutsäga om en person ska begå brott utifrån kunskap om personens socioekonomiska bakgrund. Men även ett svagt samband innebär att andelen som begår brott kan variera stort mellan grupperna med de sämsta respektive de mest gynnsamma socioekonomiska förutsättningarna. Detta framgår tydligt av svenska studier, som visat att risken att lagföras för brott är betydligt högre bland kvinnor och män från de mest socioekonomiskt missgynnade bakgrundsförhållanden jämfört med kvinnor och män från familjerna med högst inkomst.
Andra riskfaktorer har ett starkare samband med brottsligt beteende
När man jämför med faktorer som forskning identifierat som riskfaktorer för brott, exempelvis föräldrarnas uppfostringskompetens, förekomst av konflikter i familjen, skolproblem eller ett umgänge med brottsliga kamrater, visar forskningen att dessa har ett starkare samband med brottsligt beteende än socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Det samma gäller för riskfaktorer kopplade till individen själv, till exempel brottstillåtande attityder eller impulsivitet.”
Läs gärna hela rapporten med dess mer komplexa resonemang.
https://bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2023-03-01-socioekonomisk-bakgrund-och-brott.html
Läs gärna även:
https://kvartal.se/medverkande/fredrik-krrholm/
https://fof.se/artikel/2020/3/brynaskillen-som-blev-mastare-pa-kriminologi/
https://www.cac.crim.cam.ac.uk/research/padspres
https://www.adlibris.com › bok › kri…Kriminalitet som livsstil 4.0 – Gunnar Bergström – häftad … – Adlibris
Brix Skis Blog 