Terroristens kännetecken är att denne är både svag och ynklig. Terroristens fega medel för att uppnå sina ofta vidriga mål är bl.a. att skapa en sådan rädsla och fruktan och ett sådant oresonligt hat att vi vidtar handlingar som vi egentligen inte vill eller att avstår från handlingar som vi vill genomföra. Vårt bästa motmedel – även om det känns tröstlöst och oerhört frustrerande – är att som britterna formulerar det i sin strategi mot terrorism ”we shall continue with our ordinary lives”.
Terrorismen och extremismen är adaptiv och evig till sin natur. Vi kan aldrig bli av med den men vi kan bekämpa den adaptivt och samtidigt låta den få så få segrar som möjligt.
Ett sätt att minska dess attraktivitet och dess genomslag är just att sörja och respektera de som mördas av dessa mördare men samtidigt fortsätta med våra ordinarie liv.
Det vi nu står inför har våra medmänniskor i våra grannländer levt med länge. Det var bara en tidsfråga innan det skulle ske här i vårt land, mittibland oss.
Låt oss avvakta med de djupare analyserna och kommentarerna till utredningsläget klarnar. Myndigheterna (bl.a. Säpo, Polisen och statsministern) har definierat attacken och morden som terrordåd. Nu i denna stund kan vi stödja vår polis och vår säkerhetspolis genom att framförallt inte vara i vägen, genom att undvika spekulationer, genom att inte belasta telenätet, osv.
Vi är ett land i sorg. Vår sorg och medkänsla går till de som igår kväll och inatt inte kom hem till sin familj; sin far och mor, sin dotter och son, till dem som inte längre kommer att kunna tillbringa den kommande påskledighet med familj och vänner, för de som mördades och skadades och för deras anhöriga.
Vi är ett land i sorg. Men i dag ska vi återta vårt vanliga liv. Vi ska aldrig låta de ynkliga mördarna styra oss, vårt samhälle. Vi ska motverka och bekämpa dem; vi ska motverka deras hat, vi ska jaga dem, vi ska rannsaka dem, vi ska döma dem och vi ska förvara dem på livstid. Där ska de vandra planlöst år efter år i sina celler androm till varnagel.
Vi går vidare. Vi återtar vårt vanliga liv. Igår mobiliserade vi i vårt samhälle inte enbart våra krisförmågor och vår rättsstat, utan också allt det som kännetecknar ett land som går vidare, ett land som inte böjer nacken inför terrorns och hatets ynkliga trasiga bärare och utövare.
Vi mobiliserade medkänsla, omvårdnad och omsorg. Människor stöttade varandra. Människors egna jag blev något mindre till förmån för medmänniskan. Människor avvaktade tålmodigt besked, hjälpte varandra i stort och smått, vandrade tillsammans, delade transporter, erbjöd övernattning, mat och dryck, erbjöd sig att hämta barn på skola och förskola för de föräldrar som var fast i Stockholm på sina jobb och i och utanför kollektivtrafiken, kommuner krisorganiserade barnomsorg och fritidsverksamhet. Ja alla försökte dra sitt strå till vårt gemensamma samhälle.
Vi kan mitt i sorgen, frustrationen och bedrövelsen känna en tacksamhet och en stolthet över vilka vi är och vad vi står för. Vårt samhälle är värt att försvara och vi gör det när vi utsätts för hot, hat och terror av de som önskar förgöra oss och våra värderingar, våra rättigheter och våra skyldigheter, våra friheter.
Läs mer:
http://www.expressen.se/tv/nyheter/polisen-griper-en-man-efter-lastbilsattacken/
Brix Skis Blog 