Det är en inbyggd konflikt mellan myndigheters värdegrundsaktivism och grundlagens uttryckliga förbud mot åsiktsregistrering 

Vår grundlag innehåller ett uttryckligt förbud mot att människor registreras på grund av sina politiska åsikter.


När även riksdagsledamöter har registrerats av en statlig verksamhet och då med utgångspunkt i inbillade föreställda åsikter då är skandalen i full blom.
 
Det som nu har skett har direkt koppling till denna subjektiva åsiktskontroll som kallas för värdegrund. Vi ser här hur en myndighet bestämmer sig för att göra sig till uttolkare av denna s.k. värdegrund. 

Vi ser också det omedelbara resultatet och konsekvenserna av att myndigheter ägnar sig åt annat än myndighetsutövning utifrån författning, instruktion och regleringsbrev. Vi ser nu resultatet av när myndigheter tar sig friheten att agera förmedlare av den rätta åsikten, värdegrunden. Vi ser nu resultatet av när myndigheter tar sig rätten att kontrollera vem som uttrycker den rätta åsikten, värdegrunden.
 
Att det subjektiva värdegrundsvurmandet leder ut i ett rättsligt gungfly och ett förvaltningsetiskt moras det ligger i sakens natur eftersom den ger fritt utrymme för diverse myndighetsaktivism att blomma ut för fullt.

Här bifogas en länk till den av SI registrerade riksdagsledamoten Jan Ericson (M).

http://www.ericsoniubbhult.se/

Läs mer:

https://si.se/si-tar-krafttag-att-skydda-det-fria-ordet-pa-sweden/

https://si.se/si-avblockerar-konton-pa-sweden/


http://palme.se/JO-anmalan.pdf

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence | Leave a comment

Vi besegrar mördarna genom att fortsätta våra liv i vår vardag

Terroristens kännetecken är att denne är både svag och ynklig. Terroristens fega medel för att uppnå sina ofta vidriga mål är bl.a. att skapa en sådan rädsla och fruktan och ett sådant oresonligt hat att vi vidtar handlingar som vi egentligen inte vill eller att avstår från handlingar som vi vill genomföra. Vårt bästa motmedel – även om det känns tröstlöst och oerhört frustrerande – är att som britterna formulerar det i sin strategi mot terrorism “we shall continue with our ordinary lives”.

Terrorismen och extremismen är adaptiv och evig till sin natur. Vi kan aldrig bli av med den men vi kan bekämpa den adaptivt och samtidigt låta den få så få segrar som möjligt.

Ett sätt att minska dess attraktivitet och dess genomslag är just att sörja och respektera de som mördas av dessa mördare men samtidigt fortsätta med våra ordinarie liv.

Det vi nu står inför har våra medmänniskor i våra grannländer levt med länge. Det var bara en tidsfråga innan det skulle ske här i vårt land, mittibland oss.

Låt oss avvakta med de djupare analyserna och kommentarerna till utredningsläget klarnar. Myndigheterna (bl.a. Säpo, Polisen och statsministern) har definierat attacken och morden som terrordåd. Nu i denna stund kan vi stödja vår polis och vår säkerhetspolis genom att framförallt inte vara i vägen, genom att undvika spekulationer, genom att inte belasta telenätet, osv.

Vi är ett land i sorg. Vår sorg och medkänsla går till de som igår kväll och inatt inte kom hem till sin familj; sin far och mor, sin dotter och son, till dem som inte längre kommer att kunna tillbringa den kommande påskledighet med familj och vänner, för de som mördades och skadades och för deras anhöriga.

Vi är ett land i sorg. Men i dag ska vi återta vårt vanliga liv. Vi ska aldrig låta de ynkliga mördarna styra oss, vårt samhälle. Vi ska motverka och bekämpa dem; vi ska motverka deras hat, vi ska jaga dem, vi ska rannsaka dem, vi ska döma dem och vi ska förvara dem på livstid. Där ska de vandra planlöst år efter år i sina celler androm till varnagel.

Vi går vidare. Vi återtar vårt vanliga liv. Igår mobiliserade vi i vårt samhälle inte enbart våra krisförmågor och vår rättsstat, utan också allt det som kännetecknar ett land som går vidare, ett land som inte böjer nacken inför terrorns och hatets ynkliga trasiga bärare och utövare. 

Vi mobiliserade medkänsla, omvårdnad och omsorg. Människor stöttade varandra. Människors egna jag blev något mindre till förmån för medmänniskan. Människor avvaktade tålmodigt besked, hjälpte varandra i stort och smått, vandrade tillsammans, delade transporter, erbjöd övernattning, mat och dryck, erbjöd sig att hämta barn på skola och förskola för de föräldrar som var fast i Stockholm på sina jobb och i och utanför kollektivtrafiken, kommuner krisorganiserade barnomsorg och fritidsverksamhet. Ja alla försökte dra sitt strå till vårt gemensamma samhälle.

Vi kan mitt i sorgen, frustrationen och bedrövelsen känna en tacksamhet och en stolthet över vilka vi är och vad vi står för. Vårt samhälle är värt att försvara och vi gör det när vi utsätts för hot, hat och terror av de som önskar förgöra oss och våra värderingar, våra rättigheter och våra skyldigheter, våra friheter. 

Läs mer: 

http://www.expressen.se/tv/nyheter/polisen-griper-en-man-efter-lastbilsattacken/

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Varför är svensk politik så ofta sist på bollen? 

Nu reagerar äntligen media och politik över hur politisk-religiös fundamentalism har tillåtits breda ut sig. Det vi nu ser är dock enbart toppen på ett isberg.

UK insåg redan för snart tio år sedan i sin reviderade strategi Contest II att staten hade gett bidrag till, talat med och faciliterat de som sagt sig företräda landets muslimer men som visat sig vara en liten mediastark och välorganiserad polariserande minoritet med stor skadeverkan på integration och social sammanhållning. UK gjorde en rejäl omorientering i sin politik.

Vi var flera som tidigt informerade om dessa erfarenheter och behovet av att svenska myndigheter och svensk politik reagerade och agerade.

Men i Sverige börjar vi först nu närma oss motsvarande insikt hos politik, myndigheter och media. Det blir så när tro går före vetenskap, när ego-snällhet går före rätt och när undfallenhet premieras hos myndigheter och inom politiken. Vi är nu i klockan fem minuter över tolv. Läget är kritiskt. Vi har sett motsvarande ske inom försvars- och säkerhetspolitiken, rättspolitiken, migrationspolitiken och integrationspolitiken. Även där reagerar politiken först nu när läget är kritiskt.

På min blogg kan du läsa mer om alla dessa varningar, alla dessa ringda varningsklockor, all denna oändliga redovisning av problem och förslag till åtgärder. Du kan ta del av denna ständiga envig mot politisk saktfärdighet, beröringsångest, egoism, narcissism och valhänthet i frågor som är vitala för vårt samhälle. Du kan se hur politiken alltför ofta fokuserar på bilder och berättelser på bekostnad av den verklighet som finns bakom skynket där bilden och berättelsen förevisas. Du kan se hur politiken alltför ofta dagtingar med våra värderingar och våra friheter såsom de uttrycks i vår konstitution.

Men du kan också ta del av insikten om att demokratin som system fungerar. Nu lossnar lamellerna och de traditionella partierna börjar åter lyssna till opinionen, forskningen och människors erfarenheter. Nu lossnar lamellerna och nya politiska alternativ uppstår vilket sätter press på de traditionella partierna att börja lyssna, anpassa och förbättra sig i förhållande till väljaren, medborgaren, skattebetalaren och invånaren.

Demokratin som system fungerar. När ett eller flera samhällssystem och politikområden körs mot botten kommer demokratin som system att korrigera inkonsistenserna, avarterna, extremerna, tondövheten och  okänsligheten mot människans behov och önskemål.

Det är samtidigt med visst roat överseende som vi nu kan betrakta alla dessa roddare som ror febrilt och som trängs och nästan kliver på varandra i sin iver att uttrycka att de “minsann alltid har tyckt så här”. Det var förstås bara några dagar sedan de ivrigt förnekade eller trivialiserade t.ex. förtrycket mot kvinnor, enklavisering, polarisering, klan- och gängrelaterad brottslighet etc som drabbar många av våra medmänniskor i våra förorter. Dem som uppenbarligen av somliga inte anses ska ha samma rättigheter som vi andra. Men nu ror de. Även det är ett tecken på att demokratin fungerar.

Avslutningsvis en uppmaning till politiska ledare; visa självförtroende. Våga ta initiativ. Agera framför att reagera. Lita mer på era egna intryck och vetenskapens analyser av omvärlden än på rådgivarna som serverar dagens bild och berättelse. Lek inte följa John med media och aktivister. Följ inte vår tids pöbel, nämligen tillfälliga opinionsrusningar. Var istället en stabil samhällsbyggare som kombinerar vetenskap med ideologi. Låt fakta ta plats och konkurrera med dröm och tro. Du kommer att belönas med förtroende om du agerar förtroendeingivande. Demokratin fungerar med eller utan dig, men vill du vara en av våra ledare då behöver du agera utifrån att demokratin som system både är och har makt. Det är så demokratin fungerar.

Demokratin fungerar.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | 1 Comment

“Det stämde inte mycket i den intervjun!” (Om återvändade resande stridande terrorister)

Ja det blev ju självmarkerande. Knappast överraskande för flera av oss som jobbat med frågan de senaste tio åren och som har påtalat bristerna och problemen vid otal tillfällen.

Vem vet, kanske tas kritiken den här gången på allvar och åtgärder vidtas, dvs. skarpa åtgärder från rätt departement och rätt myndigheter. Det är, nu när klockan är fem över tolv, dags att flytta saken till inrikesministern och lämplig myndighet. Kommittéformen är nu tyvärr slutligen förbrukad. 

Dags att följa beredningsrutiner samt skärpa styrning och uppföljning. Samtidigt behöver sekretesslagstiftningen ses över i syfte att möjliggöra detaljerat och precist informationsutbyte mellan kommuner och statliga myndigheter. Katalogen med åtgärder som måste till är omfattande.

Grundläggande är förstås att resande stridande terrorister utreds, åtalas och döms för krigsbrott, folkmord och terrorbrott.

Utdrag ur intervjun med dr Ranstorp



“Terrorforskaren Magnus Ranstorp sågar flera av demokratiminister Alice Bah Kuhnkes (MP) påståenden om IS-avhoppare i SVT:s Agenda. Bland annat lyfter hon felaktigt fram Umeå och Göteborg som bra exempel på hur man hanterat återvändande jihadister.
– Det stämde inte mycket i den intervjun, säger han.

I söndagens intervju kunde demokratiministern, som ansvarar för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, inte ge något bra svar på hur Sverige hanterar de drygt 150 personer som återvänt efter sina resor till terrorgruppen IS. Det bekymrar terrorforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan, som menar att det kan vara ett tecken på att man inte har jobbat så skarpt med frågan.

– Det är en nationell prioritet att hantera återvändare, som är kanske de farligaste individerna vi har. Att bara lämna detta till Säkerhetspolisen är oansvarigt, säger han till SVT:s Aktuellt.”

Läs mera:



http://www.svt.se/nyheter/inrikes/magnus-ranstorp


http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article24551496.ab


Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Avhopp eller avradikalisering!?

Avhopparverksamhet och verksamheter som syftar till avradikalisering är inte samma sak!

Efter SVT2 Agendas program (den 12 mars 2017 kl 21.15) om de återvändande resande stridande terroristerna i IS har det uppstått en diskussion på flera fora om avhopp och avradikalisering/avprogrammering.

Min reflektion är att det i programmet borde ha gjorts en tydlig distinktion mellan dels avhopparverksamhet dels avradikalisering. Få har erfarenheter av framgångsrik avradikalisering.

Flertalet insatser som riktas till individer inom den våldsbejakande extremismen och terrorismen avser avhopp och inte “avprogrammering”. En förhoppning är förstås att individen efterhand i och med avhoppet från den sociala tillhörigheten i en verksamhet, organisation eller nätverk skall förändra sina åsikter och värderingar.

Det råder dock stor osäkerhet om vilka resultat som faktiskt uppnås med avradikalisering. Även resultaten av avhopparverksamheter diskuteras flitigt i meningen att vissa erfarenheter visar att de individer som redovisas som avhoppare i någon mening redan hade påbörjat sitt sökande efter ett annat socialt sammanhang innan de blev föremål för olika insatser inom avhopparverksamheter. Icke desto mindre kan det vara nyttigt och direkt avgörande att länka denna individ vidare till en avhopparverksamhet.

Jag har skrivit en hel del om dilemmat, bl.a. från mitt möte i Djakarta med en av JI:s ledare Nasir Abbas.

https://brixski.wordpress.com/2014/02/20/jag-har-nog-aldrig-mott-en-lycklig-terrorist/

Läs mer:

http://www.svt.se/agenda

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Till slut kunde inte Tim Pool undvika no-go-zones!

Till slut kunde inte heller Tim Pool undvika de svenska no-go-zonerna.

No-go-zone är inte en krigszon. En no-go-zone är en yta där staten inte längre med automatik har kontroll över ytan. Det är en yta där statens närvaro bestäms av andra aktörer. Det är en yta där den folkvalda staten får backa ut med svansen mellan benen. Det är en yta där en liten klick av livsstilskriminella skitar ner tillvaron för alla de andra anständiga människorna som lever och verkar på denna yta. Människor med samma rättigheter och skyldigheter som vi alla invånare, medborgare, väljare och skattebetalare har men som vi som inte bor där i Orten till skillnad mot de som bor i Orten får uppleva.

Att staten överger en yta, det är diskriminering och det är i alla avseeenden ett svek mot såväl FN:s Allmänna deklaration artikel 29 och 30 som Europakonventionen artikel 17. Att invånarna i dessa områden inte ännu har stämt den svenska staten inför Europadomstolen är nog närmast en sinkadus för vår stat. Än finns alltså tid att ta det ansvar som förväntas av en suverän rättsstat.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Participation and influence, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Uniformsyrken som polis är hantverksyrken som fordrar yrkeskunniga hantverkare i hela beslutskedjan

Även om Polisen nu delvis eroderar framför oss så krävs det nog tyvärr en partiell kollaps innan det valda systemet för styrningen av verksamheten ifrågasätts och revideras. Att tala för lokal behov och förutsättningar men samtidigt organisera för centrala snäva rapportbehov har nog blivit allt vanligare i förvaltningskulturen. Läpparnas bekännelse!

Syftet är att få den centrala nivån – såväl myndighet som regering – att känna att de har full kontroll i meningen att varje mindre som större beställning effektueras rakt genom kedjan till den enskilda polisen.

Men varje ledare med ett uttalat medborgare (eller kundperspektiv i privat verksamhet) vet att så länge det är människor som levererar en tjänst och det är människor som skall ta emot tjänsten så fungerar inte detta teknokratiska förlegade sätt att leda och organisera verksamheter.

I den polisiära liksom i den militära verksamheten bör principen “handla i chefens anda” gälla, vilket i sig förutsätter välutbildade medarbetare med mycket god yrkeskunskap och med hög förmåga att tillämpa denna yrkeskunskap.

Det förutsätter i sin tur att det finns förutsättningar att agera självständigt inom givna ramar. Dessa ramar skall vara givna utifrån uppdragets beskaffenhet, miljöns förutsättningar och medarbetarens kompetens. Detta förhållningssätt kallas även för uppdragstaktik och är det i särklass mest framgångsrika sättet att leda medarbetare som verkar i komplexa miljöer med höga krav på egen initiativförmåga anpassad till varje unik situation.

Slutsatsen av detta är att högre nivå skall ägna sig åt det som den har kompetens och ledningsförutsättningar för. Tidigare när ledande poliser i princip alltid hade polisiär bakgrund fanns det goda förutsättningar för att den högre ledningen såväl förstod som tillämpade denna princip.

Vi behöver åter få kvalificerad polisiär kompetens genomgående i hela beslutsspannet. Precis som en brigadchef i Försvarsmakten förutsätter en gedigen yrkesutbildning och erfarenhet för att överhuvudtaget kunna agera krävs motsvarande även av högre befattningshavare inom Polisen.
Uniformsyrken är hantverksyrken som fordrar yrkeskunniga hantverkare.
Ur intervjuen med Poliskommissarie Andrew Tomkinson

“Du tycks leva i en helt annan verklighet än den jag som yrkesaktiv polis upplever idag. I Dina interna informationsbrev talar Du om en starkare organisation och om att vi är på väg åt rätt håll. Det är den diametrala motsatsen till vad jag upplever i min funktion som mellanchef i Din organisation. Jag ser chefskollegor som förtvivlat sliter med att få grundbemanningen att räcka till och dessutom ser sina mandat gröpas ur till förmån för den nationella ledningen och stödverksamheten. Jag ser alltfler medarbetare som känner sig överarbetade, undervärderade och framförallt skeptiska till sitt yrkesval. Jag hör många i min generation av äldre poliser tala om hur man bara väntar på att kunna lämna yrket i förtid. Många unga kollegor har redan valt att göra det. Så här var det inte innan den 1 januari 2015. Så här illa har det aldrig varit under mina 35 år som polis.”

Läs mer:


http://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/uppsalapolisens-oppna-brev-till-rikspolischef-dan-eliasson-4514251.aspx
…och så här går det till när samhället – vi tillsammans genom vår folkvalda stat, i det här fallet vår polis – tar tillbaka ytan. Inte särskilt mycket finsnickeri i sig, men det kräver en vilja och förmåga. Notera att det handlar om klassiskt polisarbete. Det är ingen innovation mer än att viljan finns och förmågan har stärkts. Detta borde vara normalläget i många särskilt utsatta högriskområden under flera decennier framåt.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/placerade-ut-poliser-da-sjonk-brotten-med-62-procent

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment