Dagens politiska utspel från (M) kan vara ett försök att skilja agnarna från vetet i de två frågor som väljarna numera prioriterar högst!

Javisst kan vi spekulera och laborera kring strategi och taktik bakom dagens utspel från (M) att de är beredda att fälla den sittande regeringen med passivt stöd av (SD) vid voteringen om budgeten. Många olika teorier har framförts. Jag upprepar dom inte. 

Det vi nog bör ha med oss i en analys är att partidentifikationen fortsätter att minska och rörligheten ökar. Partipolitikens lameller lossnar!

Vidare är väljarnas preferensämnen numera migrationspolitik och rättsstatsfrågor.

Att skilja agnarna från vetet kan vara ett vitalt mål med dagens utspel där (M) tydligt markerar att ett passivt stöd av (SD) accepteras. Därmed tvingas (L) och (C) att visa huruvida de är antingen vetet eller agnarna i migrationspolitiken och rättspolitiken. I denna bildsättning förutsätts (MP) (V) och (S) stå för en linje som strävar efter en återgång till en migrationspolitik som gällde innan november 2015 samtidigt som upplevelsen av minskad trygghet och bilden av en rättstat på reträtt görs synonym med den sittande regeringen. En sittande regering som (L) och (C) uppges stödja indirekt genom sitt ställningstagande mot utspelet från (M).

Därmed samlas ett embryo till ett fjärde – inledningsvis löst sammansatt – politiskt fenomen i svensk politik. Detta inom två sakpolitiska områden där dessa två partier både har och har haft en relativt hög svansföring under lång tid.

Frågan är förstås om (M) klarar att återhämta trovärdighet i framförallt de rättspolitiska frågorna? Vi får se.

Runt hörnet står även Medborgerlig samling (MED) och knackar på dörren till den politiska scenen. (MED) med ett politiskt program som väl siktar in sig i denna fjärde politiska dimension eller öppning. Ett alternativ som i sig kan komma att öppna nya och nygamla väljarströmmar från i första hand (SD), (M) men även (S). Vi har spännande år framför oss till valet år 2018. 

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

En handlingsplan mot extremism är i första hand ett kvitto på att samhället redan har mobiliserat vilja och förmåga

Många av landets kommuner försöker sedan några år förebygga och motverka våldsbejakande extremism.

Sigtuna har valt ett förhållningssätt som i korthet utgår från att:
– extremismen växer lokalt hos individer och grupper av individer och 
– dessa inspireras av upplevda och/eller återberättade orättvisor (falska eller sanna), påfallande ofta kopplade till globala berättelser. Berättelserna leds ofta till en politisk eller religiös-politisk kontext.

Insikten om och förståelsen för innehållet i dessa berättelser och deras betydelse för extremismens tillväxt är vital för varje offentlig institution som önskar förebygga och motverka våldsbejakande extremism.
Hittills under hösten har 1050 medarbetare utbildats och senare under våren blir det beslut om Sigtuna kommuns handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Handlingsplanen blir alltså ett resultat av en process där ett stort antal medarbetare men också institutioner, förtroendevalda och organisationer och nätverk i det civila samhället har involverats i framtagandet av vår gemensamma handlingsplan. Planen är dels ett kvitto på deltagande, engagemang och kompetens här och nu dels ett dokument som beskriver en gemensamt framtagen färdväg framåt. Det är att ta frågan om våldsbejakande extremism på allvar.

I dag säger 72% av personalen att de nu vet vad de ska göra om och när de kommer i kontakt med någon som är på väg mot extremism (mot 41% tidigare). Vilja är bra. Förmåga är nödvändig. Kunskap ger vilja och kunskap stärker förmågan i våra insatser mot våldsbejakande extremism.

Fortsättning följer!

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Det saknas fler dimensioner i analysen av påverkansoperationer

Frågan om huruvida Sverigedemokraterna är föremål för Rysslands (RU) påverkansoperationer är angelägen att söka svar på men den är också synnerligen endimensionellt och rudimentärt framställd. Frågans inriktning kan i sig vara en del i påverkansoperationen, dvs. att dra uppmärksamheten till en mer tacksam vrå än där RU verkliga fokus och aktiviteter befinner sig.

Jag skulle bli synnerligen förvånad om inte RU aktivt jobbar med subversion, entrism och andra former av påverkansoperationer gentemot varje vital länk i vårt samhälle dvs. partier, institutioner och aktörer inom civilsamhället som är av särskild vikt och betydelse. Allt annat vore tjänstefel av den ryska administrationen.
 
Men en dimension som hela tiden bortses ifrån är vem som tjänar mest på att det enskilt mest vitala kittet för vårt samhälle – tilliten – eroderar? Framförallt, vem bidrar mest till att den eroderar? Kan det vara den som ständigt blir påkommen med desinformation, halvfakta etc. Desinformation och halvfakta som snabbt kan följas upp och kontrolleras via ett stort antal källor på nätet. Kan det vara den som ständigt upprepar samma beteende? Vad är dennes egentliga avsikter? Förmågan finns ju uppenbarligen. Men vad vet vi om avsikten?

Låt oss en kort stund vända på steken och reflektera över de individer från traditionell media som påfallande ofta levererar inkorrekt fakta vilket i sin tur bemöts och klarläggs på sociala medier vilket ytterligare eroderar tilliten till faktaförvanskarna. Är det enstaka individer i de etablerade medierna som är de nyttiga idioterna? Är det de som omedvetet eller medvetet går hand i hand med subversionen, entrismen och andra påverkansoperationer? Det här är frågor som före detta Överstyrelsen för psykologiskt försvar brukade laborera kring och en av den dåvarande myndighetens slutsatser var att vår media måste vara trovärdig i ett läge av kris eller krig. Trovärdig blir endast den media som obönhörligen håller sig till fakta. Dagens agendasättande medialogik hade sannolikt sorterats under rubriken propaganda och ansett vara kontraproduktiv och möjligen direkt farlig för vårt lands totalförsvar.

Frågan är återigen densamma! Ser vi bara den hand som visas upp? Gamla Sovjet var galant skicklig på påverkansoperationer i tredje och fjärde led. Det är ingen annan skillnad på gamla Sovjet och nya RU än att staten har blivit ännu skickligare och att operationsmiljön är betydligt mer lättillgänglig för dess hanterare och operatörer.

Ett land starkt upptaget av att bevaka värdegrunder så vördnadsfullt att informationen anpassas för att passa in med den förhärskande värdegrunden är också ett oerhört lättillgängligt mål för den som är en professionell påverkansoperationell dirigent! Självbilder som sprids med desinformation eller halvfakta är tacksamma att först bygga upp och sen smula sönder. För den som har avsikt och förmåga. Jag har inte svaren men frågorna måste börja ställas och analyserna utföras.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Ni hade fel och vi hade rätt om konsekvenserna av den förda migrationspolitiken! Dags att se framåt.

…och där kom det till slut! Hedervärt men också alldeles försent. En synnerligen såväl ledande som ansvarig politisk företrädare, fd statsminister Reinfeldts statssekreterare, medger rakt av de oerhört negativa konsekvenserna för hela samhällssystem av den förda icke hållbara migrationspolitiken. Detsamma gäller konsekvenserna för individers tillit till politik och förvaltning. Därtill de oerhört brutala konsekvenserna för migranterna här men framförallt för de med störst behov och som blev kvar där.

Vi var några – Johan Westerholm,  Jonas Andersson, Staffan Danielsson, Widar Andersson, Thomas Gür, Tino Sanandaji m.fl. -som tidigt varnade i analys efter analys för konsekvenserna av den förda politiken. Vi får nu ett erkännande och en rak ursäkt från den befattningshavare som närmast fd statsministern var ytterst ansvarig för politikens initierande och genomförande. Gott så!

Nu gäller det att fler av våra ledande befattningshavare inom politik och förvaltning inser sitt eget ansvar för den uppkomna situationen och att de tar ansvar för att hantera vårt mest akuta läge nu och de kommande tio åren, men också för långt tid därutöver. Alternativet är att omedelbart lämna sitt uppdrag till mer lämpade individer vilka klarar av att se problemen som de är, analysera problemen och återkomma med konkreta ändamålsenliga förslag till åtgärder. 

Aktivism och dogmer har gjort nog med skada. Att skjuta problem och ansvar ifrån sig t.ex. till landets kommuner duger inte. Vi är bara i början av att skåda konsekvenserna. Nu må svensk politik börja samla sig inför nutidens största utmaning. Det finns ingen väg tillbaka. Det gäller för vårt eget samhälle och våra system och invånare – vi tillsammans – men också för de med störst skyddsbehov. De mest utsatta. De som blev kvar där. 

Nu gäller därför såväl en strikt och korrekt tillämpning av asylpolitiken med fokus på de mest utsatta genom kvotflyktingssystemet. Nu gäller omgående avvisningar av dem som skall avvisas. Nu gäller stöd och hjälp till självhjälp på plats där nöden är som störst och där de med mest skyddsbehov blev kvar. Att återgå till den politik som gällde innan år 2015 är förstås helt uteslutet.

För framtida liknande tjurrusningar av politik och förvaltning vill jag framhålla en gammal ämbetstradition. Den stadfäster objektivitet och integritet för såväl myndighet som dess företrädare. Det är denna långa tradition av såväl institutionell fasthet, överblickbarhet, professionalitet som leverans av resultat som format invånarens tillit till förvaltning och politik. I lojaliteten mot våra institutioner och vår lag ingår förstås varje befattninghavares etiska skyldighet att överväga att reservera sig mot ett beslut och när det gäller en befattning som statsekreterare eller statsråd även ta konsekvenserna och lämna sin befattning om så krävs som följd av ställningstagandet. De avböner som nu görs är hedervärda men de befriar inte vederbörande från ett kollektivt ansvar för de regeringsbeslut de har medverkat till. Det gäller självklart för statsrådet rakt av men i någon mening även för statssekreteraren. Den senare i ett mer moraliskt perspektiv. De gottgör nu i moralisk mening sina göranden och havanden. Många andra har valt att glömma och gå vidare. Tyvärr. 

Låt mig vara tydlig i en slutsats. Många insåg tidigt vart vi var på väg. Vi var några som analyserade och påtalade konsekvenserna. Alltför många valde dock att hålla tyst, att förneka och att låtsas att inte se. Alltför få ropade att kejsaren var naken. Alltför många följde med i nutidens ryggradslösa gruppdynamik och häxprocess med brunstämplar och utfrysning av många människor.

Kom ihåg att det är inte i första hand klokhet att ändra sej. Det är i första dumhet att inte ha förstått. Det är feghet, opportunism och missriktad lojalitet att ha förstått men valt att dra sig tillbaka, surfa med och sen när läget infinner sig rodda sig över till nästa säkra politiska uppfattning. Det är fegt att ha fegat ur!

Läs mer:

De goda föresatserna! Av Mikael Sandström

http://kvartal.squarespace.com/artiklar/de-goda-foresatserna

Vi tog aldrig oron på allvar – Tobias Billström

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/AyJvr/vi-tog-aldrig-oron-pa-allvar

Jag skäms – Mikael Sandström

http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-medarbetare-om-invandringspolitiken-jag-skams/

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence, Social Unrest/Disorder | 3 Comments

Varför såg inte de som hade ansvaret och borde ha sett? Varför såg inte de vad andra såg?

Apropå partiledaren Kinberg-Batras inlägg i dagens Aftonbladet med rubriken “Därför har jag ändrat mig om invandringen”.

Det är förstås starkt att kunna ändra sin ståndpunkt och också ge ett erkännande av de som betydligt tidigare gjorde den korrekta analysen och drog de rätta slutsatserna och som samtidigt hånades och motarbetades på grund av sin rakryggade hållning.

Det är dock sannolikt för sent. Vändningen kom under galgen. Trovärdigheten är låg. Det gäller samtliga partier som stod bakom den förda migrationspolitiken och som sedan i november år 2015 gjorde helt om. Problemen och utmaningarna för vårt samhällssystem är i dag omfattande.

Samtidigt kvarstår fakta att 60 procent av de som tog sig till Europa gjorde det av socioekonomiska skäl och alltså saknar asylskäl (Frontex). Framförallt var det de unga männen som lyckades ta sig hit medan de med störst behov nämligen kvinnor och barn och män med asylskäl blev kvar där i krigets och missärens Mellanöstern. Det var en politik som tillät socialdarwinismen att breda ut sig.

Den förda politiken präglades av en egokär egoism där det var den egna omedelbara kortsiktiga känslan av att göra rätt eller åtminstone göra något som kom att bli styrande för såväl enskilda individer som politiken. De enskilda individerna är lätt att känna sympati och respekt inför men politiken borde ha vetat bättre och agerat korrekt bortom aktivism och snöd egokär synbarhetsegoism.

Många människors reaktion i dag är nog att vi borde ha kunnat förvänta oss mer av våra rikspolitiker när det gäller systeminsikt, systemhållbarhet och framsynt rakryggat ledarskap. Människors misstro handlar nog i första hand om hur det kommer sig att vårt politiska ledarskap lät sig dras med i aktivism bortom hållbart samhällsbärande politiskt ledarskap och humanism på riktigt med verkan i målet.
 
Faktan och analysen med slutsats och konsekvensbeskrivning fanns där framför dem. Varför användes den inte?
 
Varför såg inte de vad många andra såg. Varför såg många andra utanför politiken att kejsaren var naken när de inom politiken som borde ha sett det valde att vända bort blicken. Varför? Förtroendet var högt och förväntningarna var högre än så!

Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/debatt/a/R0zM8/darfor-har-jag-andrat-mig-om-invandringen

Posted in Defence- and Securitypolicy | 1 Comment

Varför ska andra avstå sin välfärd för vår skull och vår oförmåga att försvara oss?

Den tillträdande presidenten och administrationen i US ställer som bekant krav på de länder som önskar storebrorsskydd.

Oaktat vad man må anse om Trump så är det förstås en fråga om varje stats grundläggande förmåga att uppfylla samhällskontraktet gentemot sina medborgare. I kontraktet är trygghet och säkerhet i form av såväl yttre som inre säkerhet en grundsten.

Varför ska andra – skattebetalarna i US – subventionera vår säkerhet? Varför ska andra avstå sin välfärd för vår skull? Vill vi inte betala vad det kostar att upprätthålla vår egen och vår nära europeiska omvärlds gemensamma säkerhet då får vi betala alternativkostnaden, dvs. att vi överlämnar kontrollen över vår egen yta till någon annans inflytande och dominans. Det må vara Ryssland etc. (eller förstås även US), men det är vårt val. Ett val eller ett felval som endast vi själva har ansvaret för. Det är vi som väljer graden av suveränitet och integritet.

Det behövs inga djupare analyser för att förstå detta enkla samband. Ett samband som Sverige har förhållit sig till i århundranden. Det behövs inte heller politiska händer som tvår sig från ansvar.  Nu behövs det principiell pragmatism. Antingen betalar vi vad vår suveränitet och integritet är värd eller så är det någon annan som dominerar vårt Sverige och snävar in vår beslutscirkel.

Läs mer:

Trumps krav på Europa

http://www.di.se/nyheter/trumps-krav-kan-spracka-danmarks-valfard/

För fördjupad studie av svensk försvarspolitik 1925-2014 läs gärna bifogade bloggposter. Den första avser 1925-1946/47. Den andra avser 1948-2014.

Inledning

Det tog åren 1936-48 för att få ett rustat försvar förra gången vi hade nedmonterat försvarsmakten. Det var först i augusti 1943 som vi någorlunda hade kunnat utkämpa ett huvudslag mot Tyskland på slätterna vid Enköping/Uppsala. Det först efter att motståndarens kraft succesivt delvis malts ned vid våra omfattande gränsbefästningar. Då hade 60 procent av BNP avsatts till försvarsmakten samtidigt som det fanns en industri som kunde skala upp tex inom varvsindustrin samtidigt som vi kunde stoppa exporten av redan beställd/såld men ej utskeppad materiell och använda denna i försvaret av Sverige.

“En trång systempassage som är av vitalt intresse att lyfta fram är att försvaret och industrin inte hann med att använda de resurser som anslogs, särskilt efter 1938. Mindre än hälften av de extra medel som beslutats av Riksdagen och tillförts försvaret 1938-39 hade omsatts i materiel och manskap. Avstämt mot den krigsorganisation som hade att träda i kraft 1940 saknades ännu materiel för nästan 200 mkr kronor. Eftersom försvaret hade avrustats in absurdum så fanns det inte förutsättningar att snabbt växla upp volym och kvalitet.
En avgörande brist var avsaknaden av officerare samt värnpliktiga, då den s.k. kategoriklyvningen innebar att ca. 200.000 värnpliktiga var outbildade 1939/40.”

En tidlös historia 

https://www.google.se/amp/s/brixski.wordpress.com/2013/12/26/en-tidlos-historia-om-suveranitet/amp/?client=safari

Försvarsbeslut – att agera eller reagera i försvarspolitiken

https://www.google.se/amp/s/brixski.wordpress.com/2014/01/10/forsvarsbeslut-att-agera-eller-reagera-i-forsvarspolitiken/amp/?client=safari

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

När säcken dras åt och IS nedkämpas där då är det dags för rättsväsendet att göra sitt jobb här

Bit för bit dras nu säcken åt och IS med dess livstilskriminella krigsförbrytare, folkmördare och terrorister nedkämpas. 

Eftersom de aldrig har varit och aldrig hade någon ambition att bli riktiga soldater med kod och heder så använder de nu terroristens fega ömkliga träckbeteenden såsom mord på pojkar och män, kvinnor och barn som sköldar osv.

Förhoppningsvis blir flertalet kvar i den jord de så hett eftertraktat. Några kommer dock slinka undan. Det kanske rentav är din granne.

Nu finns dock lagstiftning på plats och resurser tillförs för att förundersökningar och åtal skall möjliggöras. Låt oss påminna om att nu är det rättsväsendets ansvar att göra sin del av jobbet. Utreda,  åtala, döma och straffa uthålligt och precist. År efter år, decennium efter decennium.

Läs mer:
http://www.expressen.se/nyheter/boende-anvandes-som-manskliga-skoldar/
Extremismen kan aldrig stoppas men den skall inte heller gödas

https://brixski.wordpress.com/2016/07/21/extremismen-kan-aldrig-stoppas-men-den-skall-inte-heller-godas-och-faciliteras/
Som de gamla sjunga kvittra de unga

https://brixski.wordpress.com/2016/06/13/som-de-gamla-sjunga-kvittra-de-unga-aven-omar-bateens-far-gav-en-berattelse/
Värderingskampen har enbart påbörjats

https://brixski.wordpress.com/2016/04/20/varderingskampen-har-enbart-paborjats/
Apokalyptisk islamism

https://brixski.wordpress.com/2016/04/13/apokalyptisk-islamism-om-berattelsernas-betydelse/
En ice-breaker

https://brixski.wordpress.com/2016/04/10/en-vital-ice-breaker-mot-extremism-har-nu-fatt-sitt-erkannande/
Daesh är också berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2015/11/26/daesh-ar-ocksa-berattelsen-om-sverige/
De tusen fundamentalistiska nålaticken mot vår yta och mot berättelsen om Sverige

https://brixski.wordpress.com/2016/03/04/de-tusen-fundamentalistiska-nalsticken-mot-var-yta-och-mot-berattelsen-om-sverige/
Terrorismens hammare och extremismens nålstick

https://brixski.wordpress.com/2016/03/22/terrorns-hammare-och-extremismens-nalstick-slar-och-sticker-i-dag-i-bryssel-i-morgon-i/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment