Till slut kunde inte Tim Pool undvika no-go-zones!

Till slut kunde inte heller Tim Pool undvika de svenska no-go-zonerna.

No-go-zone är inte en krigszon. En no-go-zone är en yta där staten inte längre med automatik har kontroll över ytan. Det är en yta där statens närvaro bestäms av andra aktörer. Det är en yta där den folkvalda staten får backa ut med svansen mellan benen. Det är en yta där en liten klick av livsstilskriminella skitar ner tillvaron för alla de andra anständiga människorna som lever och verkar på denna yta. Människor med samma rättigheter och skyldigheter som vi alla invånare, medborgare, väljare och skattebetalare har men som vi som inte bor där i Orten till skillnad mot de som bor i Orten får uppleva.

Att staten överger en yta, det är diskriminering och det är i alla avseeenden ett svek mot såväl FN:s Allmänna deklaration artikel 29 och 30 som Europakonventionen artikel 17. Att invånarna i dessa områden inte ännu har stämt den svenska staten inför Europadomstolen är nog närmast en sinkadus för vår stat. Än finns alltså tid att ta det ansvar som förväntas av en suverän rättsstat.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Participation and influence, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Uniformsyrken som polis är hantverksyrken som fordrar yrkeskunniga hantverkare i hela beslutskedjan

Även om Polisen nu delvis eroderar framför oss så krävs det nog tyvärr en partiell kollaps innan det valda systemet för styrningen av verksamheten ifrågasätts och revideras. Att tala för lokal behov och förutsättningar men samtidigt organisera för centrala snäva rapportbehov har nog blivit allt vanligare i förvaltningskulturen. Läpparnas bekännelse!

Syftet är att få den centrala nivån – såväl myndighet som regering – att känna att de har full kontroll i meningen att varje mindre som större beställning effektueras rakt genom kedjan till den enskilda polisen.

Men varje ledare med ett uttalat medborgare (eller kundperspektiv i privat verksamhet) vet att så länge det är människor som levererar en tjänst och det är människor som skall ta emot tjänsten så fungerar inte detta teknokratiska förlegade sätt att leda och organisera verksamheter.

I den polisiära liksom i den militära verksamheten bör principen “handla i chefens anda” gälla, vilket i sig förutsätter välutbildade medarbetare med mycket god yrkeskunskap och med hög förmåga att tillämpa denna yrkeskunskap.

Det förutsätter i sin tur att det finns förutsättningar att agera självständigt inom givna ramar. Dessa ramar skall vara givna utifrån uppdragets beskaffenhet, miljöns förutsättningar och medarbetarens kompetens. Detta förhållningssätt kallas även för uppdragstaktik och är det i särklass mest framgångsrika sättet att leda medarbetare som verkar i komplexa miljöer med höga krav på egen initiativförmåga anpassad till varje unik situation.

Slutsatsen av detta är att högre nivå skall ägna sig åt det som den har kompetens och ledningsförutsättningar för. Tidigare när ledande poliser i princip alltid hade polisiär bakgrund fanns det goda förutsättningar för att den högre ledningen såväl förstod som tillämpade denna princip.

Vi behöver åter få kvalificerad polisiär kompetens genomgående i hela beslutsspannet. Precis som en brigadchef i Försvarsmakten förutsätter en gedigen yrkesutbildning och erfarenhet för att överhuvudtaget kunna agera krävs motsvarande även av högre befattningshavare inom Polisen.
Uniformsyrken är hantverksyrken som fordrar yrkeskunniga hantverkare.
Ur intervjuen med Poliskommissarie Andrew Tomkinson

“Du tycks leva i en helt annan verklighet än den jag som yrkesaktiv polis upplever idag. I Dina interna informationsbrev talar Du om en starkare organisation och om att vi är på väg åt rätt håll. Det är den diametrala motsatsen till vad jag upplever i min funktion som mellanchef i Din organisation. Jag ser chefskollegor som förtvivlat sliter med att få grundbemanningen att räcka till och dessutom ser sina mandat gröpas ur till förmån för den nationella ledningen och stödverksamheten. Jag ser alltfler medarbetare som känner sig överarbetade, undervärderade och framförallt skeptiska till sitt yrkesval. Jag hör många i min generation av äldre poliser tala om hur man bara väntar på att kunna lämna yrket i förtid. Många unga kollegor har redan valt att göra det. Så här var det inte innan den 1 januari 2015. Så här illa har det aldrig varit under mina 35 år som polis.”

Läs mer:


http://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/uppsalapolisens-oppna-brev-till-rikspolischef-dan-eliasson-4514251.aspx
…och så här går det till när samhället – vi tillsammans genom vår folkvalda stat, i det här fallet vår polis – tar tillbaka ytan. Inte särskilt mycket finsnickeri i sig, men det kräver en vilja och förmåga. Notera att det handlar om klassiskt polisarbete. Det är ingen innovation mer än att viljan finns och förmågan har stärkts. Detta borde vara normalläget i många särskilt utsatta högriskområden under flera decennier framåt.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/placerade-ut-poliser-da-sjonk-brotten-med-62-procent

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Det krävs politisk vilja och förmåga att stoppa identitetslösa brottslingars härjande med invånarna och med rättsstaten

Återigen redogörs för hur vår folkvalda stat delvis har tappat kontrollen över ytterligare en av våra gemensamma ytor, i det här fallet Nordstan i Göteborg.

Det handlar om ännu en förlorad yta samt dess förlorande och förlorade människor. Om det är ett problem att hantera identitetslösa så varför löser politik och förvaltning inte problemet?

Börja med att studera hur andra länder löser denna typ av kortslutningar i systemen. Skapa sedan incitament som gör att det gynnar individen att uppge sin rätta identitet. Dit hör sluten förvaring av brottslingar tills identiteten uppges. Dit hör avtal med länder som mot en rimlig kostnadsersättning gärna tar emot identitetslösa individer som inte vill samarbeta med staten i det avvisande landet. De flesta individer gör rationella val om de ges alternativ att förhålla sig till. Låt-gå får inte vara ett sådant alternativ.

Varje stat är suverän och bestämmer själv över sin inrikes säkerhet. Det finns stort utrymme att tolka internationella konventioner. Grundläggande för konventionerna, t.ex. flyktingkonventionen är att migranten skall lyda värdlandets lag.

Det enda som sätter begränsningar för politik och förvaltning är vilja och förmåga samt insikten att staten inte har fått sitt uppdrag av aktivister utan av väljarna. Väljare som förväntar sig att politiken sköter den grundläggande plattform som kan sammanfattas i lag och ordning, trygghet och säkerhet.

Läs mer:
http://www.expressen.se/gt/sa-lever-de-laglosa-gangen-som-sprider-skrack-i-nordstan/

Posted in Management, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Dagens politiska utspel från (M) kan vara ett försök att skilja agnarna från vetet i de två frågor som väljarna numera prioriterar högst!

Javisst kan vi spekulera och laborera kring strategi och taktik bakom dagens utspel från (M) att de är beredda att fälla den sittande regeringen med passivt stöd av (SD) vid voteringen om budgeten. Många olika teorier har framförts. Jag upprepar dom inte. 

Det vi nog bör ha med oss i en analys är att partidentifikationen fortsätter att minska och rörligheten ökar. Partipolitikens lameller lossnar!

Vidare är väljarnas preferensämnen numera migrationspolitik och rättsstatsfrågor.

Att skilja agnarna från vetet kan vara ett vitalt mål med dagens utspel där (M) tydligt markerar att ett passivt stöd av (SD) accepteras. Därmed tvingas (L) och (C) att visa huruvida de är antingen vetet eller agnarna i migrationspolitiken och rättspolitiken. I denna bildsättning förutsätts (MP) (V) och (S) stå för en linje som strävar efter en återgång till en migrationspolitik som gällde innan november 2015 samtidigt som upplevelsen av minskad trygghet och bilden av en rättstat på reträtt görs synonym med den sittande regeringen. En sittande regering som (L) och (C) uppges stödja indirekt genom sitt ställningstagande mot utspelet från (M).

Därmed samlas ett embryo till ett fjärde – inledningsvis löst sammansatt – politiskt fenomen i svensk politik. Detta inom två sakpolitiska områden där dessa två partier både har och har haft en relativt hög svansföring under lång tid.

Frågan är förstås om (M) klarar att återhämta trovärdighet i framförallt de rättspolitiska frågorna? Vi får se.

Runt hörnet står även Medborgerlig samling (MED) och knackar på dörren till den politiska scenen. (MED) med ett politiskt program som väl siktar in sig i denna fjärde politiska dimension eller öppning. Ett alternativ som i sig kan komma att öppna nya och nygamla väljarströmmar från i första hand (SD), (M) men även (S). Vi har spännande år framför oss till valet år 2018. 

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

En handlingsplan mot extremism är i första hand ett kvitto på att samhället redan har mobiliserat vilja och förmåga

Många av landets kommuner försöker sedan några år förebygga och motverka våldsbejakande extremism.

Sigtuna har valt ett förhållningssätt som i korthet utgår från att:
– extremismen växer lokalt hos individer och grupper av individer och 
– dessa inspireras av upplevda och/eller återberättade orättvisor (falska eller sanna), påfallande ofta kopplade till globala berättelser. Berättelserna leds ofta till en politisk eller religiös-politisk kontext.

Insikten om och förståelsen för innehållet i dessa berättelser och deras betydelse för extremismens tillväxt är vital för varje offentlig institution som önskar förebygga och motverka våldsbejakande extremism.
Hittills under hösten har 1050 medarbetare utbildats och senare under våren blir det beslut om Sigtuna kommuns handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Handlingsplanen blir alltså ett resultat av en process där ett stort antal medarbetare men också institutioner, förtroendevalda och organisationer och nätverk i det civila samhället har involverats i framtagandet av vår gemensamma handlingsplan. Planen är dels ett kvitto på deltagande, engagemang och kompetens här och nu dels ett dokument som beskriver en gemensamt framtagen färdväg framåt. Det är att ta frågan om våldsbejakande extremism på allvar.

I dag säger 72% av personalen att de nu vet vad de ska göra om och när de kommer i kontakt med någon som är på väg mot extremism (mot 41% tidigare). Vilja är bra. Förmåga är nödvändig. Kunskap ger vilja och kunskap stärker förmågan i våra insatser mot våldsbejakande extremism.

Fortsättning följer!

Posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Det saknas fler dimensioner i analysen av påverkansoperationer

Frågan om huruvida Sverigedemokraterna är föremål för Rysslands (RU) påverkansoperationer är angelägen att söka svar på men den är också synnerligen endimensionellt och rudimentärt framställd. Frågans inriktning kan i sig vara en del i påverkansoperationen, dvs. att dra uppmärksamheten till en mer tacksam vrå än där RU verkliga fokus och aktiviteter befinner sig.

Jag skulle bli synnerligen förvånad om inte RU aktivt jobbar med subversion, entrism och andra former av påverkansoperationer gentemot varje vital länk i vårt samhälle dvs. partier, institutioner och aktörer inom civilsamhället som är av särskild vikt och betydelse. Allt annat vore tjänstefel av den ryska administrationen.
 
Men en dimension som hela tiden bortses ifrån är vem som tjänar mest på att det enskilt mest vitala kittet för vårt samhälle – tilliten – eroderar? Framförallt, vem bidrar mest till att den eroderar? Kan det vara den som ständigt blir påkommen med desinformation, halvfakta etc. Desinformation och halvfakta som snabbt kan följas upp och kontrolleras via ett stort antal källor på nätet. Kan det vara den som ständigt upprepar samma beteende? Vad är dennes egentliga avsikter? Förmågan finns ju uppenbarligen. Men vad vet vi om avsikten?

Låt oss en kort stund vända på steken och reflektera över de individer från traditionell media som påfallande ofta levererar inkorrekt fakta vilket i sin tur bemöts och klarläggs på sociala medier vilket ytterligare eroderar tilliten till faktaförvanskarna. Är det enstaka individer i de etablerade medierna som är de nyttiga idioterna? Är det de som omedvetet eller medvetet går hand i hand med subversionen, entrismen och andra påverkansoperationer? Det här är frågor som före detta Överstyrelsen för psykologiskt försvar brukade laborera kring och en av den dåvarande myndighetens slutsatser var att vår media måste vara trovärdig i ett läge av kris eller krig. Trovärdig blir endast den media som obönhörligen håller sig till fakta. Dagens agendasättande medialogik hade sannolikt sorterats under rubriken propaganda och ansett vara kontraproduktiv och möjligen direkt farlig för vårt lands totalförsvar.

Frågan är återigen densamma! Ser vi bara den hand som visas upp? Gamla Sovjet var galant skicklig på påverkansoperationer i tredje och fjärde led. Det är ingen annan skillnad på gamla Sovjet och nya RU än att staten har blivit ännu skickligare och att operationsmiljön är betydligt mer lättillgänglig för dess hanterare och operatörer.

Ett land starkt upptaget av att bevaka värdegrunder så vördnadsfullt att informationen anpassas för att passa in med den förhärskande värdegrunden är också ett oerhört lättillgängligt mål för den som är en professionell påverkansoperationell dirigent! Självbilder som sprids med desinformation eller halvfakta är tacksamma att först bygga upp och sen smula sönder. För den som har avsikt och förmåga. Jag har inte svaren men frågorna måste börja ställas och analyserna utföras.

Posted in Defence- and Securitypolicy | 2 Comments

Ni hade fel och vi hade rätt om konsekvenserna av den förda migrationspolitiken! Dags att se framåt.

…och där kom det till slut! Hedervärt men också alldeles försent. En synnerligen såväl ledande som ansvarig politisk företrädare, fd statsminister Reinfeldts statssekreterare, medger rakt av de oerhört negativa konsekvenserna för hela samhällssystem av den förda icke hållbara migrationspolitiken. Detsamma gäller konsekvenserna för individers tillit till politik och förvaltning. Därtill de oerhört brutala konsekvenserna för migranterna här men framförallt för de med störst behov och som blev kvar där.

Vi var några – Johan Westerholm,  Jonas Andersson, Staffan Danielsson, Widar Andersson, Thomas Gür, Tino Sanandaji m.fl. -som tidigt varnade i analys efter analys för konsekvenserna av den förda politiken. Vi får nu ett erkännande och en rak ursäkt från den befattningshavare som närmast fd statsministern var ytterst ansvarig för politikens initierande och genomförande. Gott så!

Nu gäller det att fler av våra ledande befattningshavare inom politik och förvaltning inser sitt eget ansvar för den uppkomna situationen och att de tar ansvar för att hantera vårt mest akuta läge nu och de kommande tio åren, men också för långt tid därutöver. Alternativet är att omedelbart lämna sitt uppdrag till mer lämpade individer vilka klarar av att se problemen som de är, analysera problemen och återkomma med konkreta ändamålsenliga förslag till åtgärder. 

Aktivism och dogmer har gjort nog med skada. Att skjuta problem och ansvar ifrån sig t.ex. till landets kommuner duger inte. Vi är bara i början av att skåda konsekvenserna. Nu må svensk politik börja samla sig inför nutidens största utmaning. Det finns ingen väg tillbaka. Det gäller för vårt eget samhälle och våra system och invånare – vi tillsammans – men också för de med störst skyddsbehov. De mest utsatta. De som blev kvar där. 

Nu gäller därför såväl en strikt och korrekt tillämpning av asylpolitiken med fokus på de mest utsatta genom kvotflyktingssystemet. Nu gäller omgående avvisningar av dem som skall avvisas. Nu gäller stöd och hjälp till självhjälp på plats där nöden är som störst och där de med mest skyddsbehov blev kvar. Att återgå till den politik som gällde innan år 2015 är förstås helt uteslutet.

För framtida liknande tjurrusningar av politik och förvaltning vill jag framhålla en gammal ämbetstradition. Den stadfäster objektivitet och integritet för såväl myndighet som dess företrädare. Det är denna långa tradition av såväl institutionell fasthet, överblickbarhet, professionalitet som leverans av resultat som format invånarens tillit till förvaltning och politik. I lojaliteten mot våra institutioner och vår lag ingår förstås varje befattninghavares etiska skyldighet att överväga att reservera sig mot ett beslut och när det gäller en befattning som statsekreterare eller statsråd även ta konsekvenserna och lämna sin befattning om så krävs som följd av ställningstagandet. De avböner som nu görs är hedervärda men de befriar inte vederbörande från ett kollektivt ansvar för de regeringsbeslut de har medverkat till. Det gäller självklart för statsrådet rakt av men i någon mening även för statssekreteraren. Den senare i ett mer moraliskt perspektiv. De gottgör nu i moralisk mening sina göranden och havanden. Många andra har valt att glömma och gå vidare. Tyvärr. 

Låt mig vara tydlig i en slutsats. Många insåg tidigt vart vi var på väg. Vi var några som analyserade och påtalade konsekvenserna. Alltför många valde dock att hålla tyst, att förneka och att låtsas att inte se. Alltför få ropade att kejsaren var naken. Alltför många följde med i nutidens ryggradslösa gruppdynamik och häxprocess med brunstämplar och utfrysning av många människor.

Kom ihåg att det är inte i första hand klokhet att ändra sej. Det är i första dumhet att inte ha förstått. Det är feghet, opportunism och missriktad lojalitet att ha förstått men valt att dra sig tillbaka, surfa med och sen när läget infinner sig rodda sig över till nästa säkra politiska uppfattning. Det är fegt att ha fegat ur!

Läs mer:

De goda föresatserna! Av Mikael Sandström

http://kvartal.squarespace.com/artiklar/de-goda-foresatserna

Vi tog aldrig oron på allvar – Tobias Billström

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/AyJvr/vi-tog-aldrig-oron-pa-allvar

Jag skäms – Mikael Sandström

http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-medarbetare-om-invandringspolitiken-jag-skams/

Posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence, Social Unrest/Disorder | 3 Comments