Decennier av dubbla tungors politik närmar sig sitt slut

Detta ständiga mantra om att EU:s medlemsländer ska ta ett gemensamt ansvar m.m. för migrations- och migrantkrisen börjar bli rätt tradigt!

Enligt UNHCR har tre procent av de som söker sig via Libyen asylskäl. Enligt Frontex, som avser hela migrantinflödet, är 65 procent socioek migranter. Kom igen! Vakna. Intressepolitik gäller. Solidarisk fördelning av migranter med socioekonomiska skäl kommer aldrig att hända. Det finns inte på någon annan karta än den svenska. Alltfler väljer nu att värna de med asylskäl. Framförallt med insatser där de resurssvaga återfinns, dvs där i närheten av krig och nöd.

Våra tvåhundra år av en eljest tillvaro har uppenbarligen gjort att vi har – vilket självklart på många vis är en gåva – politiska ledare som verkligen tror att vår omvärld agerar solidariskt. Utmärkt om det inte vore för det enkla förhållandet att varje stat står sig själv närmast. De stater som varit i utsatta positioner genom krig – dvs i princip alla utom Sverige – har full kännedom om detta enkla faktum. I Sverige däremot lärde politiken sig under 2:a världskriget att anpasslighet kombinerad med dubbla tungor, dvs dubbla budskap, var en framgångsväg.

Vi överlevde kriget, men uppenbarligen med dels ett över generationer vidaretraderat dåligt samvete som politiken ständigt försöker avlata sig ur dels en fabless för att driva politik med dubbla budskap.

Ingetdera har hittills varit framgångsrikt. Verkligheten har hunnit ikapp svensk politik. Lamellerna lossnar. En ny politisk karta ritas och rotas just nu i detta ögonblick. Gott. Varje samhälle behöver prövas och omprövas. Det gäller i synnerhet Sverige.

Advertisements

About Brix Skis Blog

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy. Bookmark the permalink.

One Response to Decennier av dubbla tungors politik närmar sig sitt slut

  1. Personligen tror jag inte för ett ögonblick att våra politiker verkligen tror på andra staters (läs:Polen, Ungern och Tjekien – just nu) vilja att ta ett delat ansvar. Att dom väjer att ständigt tjata om det tror jag dels beror på att solidaritet är en del av det svenska varumärket och dels tror jag att det beror på, just när det gäller migration, att det enda alternativet till gemensamt ansvar upplevs som omöjligt.

    Dessutom, ansvar? Varför är andra människors vilja till att komma till Europa för ett bättre liv vårt ansvar? Sedan när blev det vår sak?

    Vi kommer inte undan faktumet att miljoner människor *ska* åka från Afrika till Europa för att få detta bättre liv, kosta vad det kosta vill! Dom är beredda att dö på vägen. Dom är väl medvetna om riskerna men det spelar ingen roll. Här och där kommer det att finnas en och annan ”riktig” flykting också.

    Att EU och Europa solidariskt ska ta emot dessa, till övervägande del, ekonomiska migranter är lika troligt som att jorden skulle visa sig vara platt. Så varför fortfarande prata om det? Det är en gest. Ett tomt resonemang som är precis lika meningslöst att föra som det om säkra asylvägar. Anledningen till att dessa säkra vägar inte kommer att fungera står i stycket ovan. För övrigt finns dom redan och kallas för kvotflyktingsystemet!

    De som vill till Europa för att skapa sig ett bättre liv kommer naturligtvis inte att låta sig hindras av ett avslag på en asylansökan eller begäran om arbets- och/eller uppehållstillstånd gjord på plats på någon ambassad eller konsulat utanför EU/Europa. Dom kommer att sätta sig i båtarna över Medelhavet lika fullt. Om dom ens besvärar sig med att ansöka i förhand eftersom dom troligen redan anar att dom inte kommer att få tillstånd att resa till Europa.

    Just nu ser vi hur vissa mer eller mindre aktivistiska NGOer nästan, eller faktiskt, ”räddar” folk redan inne på Libyskt territorialvatten. Dom skulle i princip lika gärna kunna angöra befintliga Libyska färjehamnar och plocka upp alla som väntar i tur och ordning. Människosmugglarna kan fortsätta att sälja ”biljetter” precis som dom gör idag.

    Det är ingen mening att jaga smugglarna heller. Dom är bara ett symptom. Det finns ett behov av smugglare och så länge det behovet finns kommer det att finnas att utbud. Kallas för marknadsekonomi.

    Det finns en, om inte bot så, åtgärd mot strömmen med migranter över Medelhavet och det är att dra tillbaka den stora räddningsaktion som bedrivs just nu. Om det innebär att tusentals eller rent av tiotusentals människor kommer att drunkna på väg till Europa så, ja, det är kanske det som krävs. Men inte ens det kommer att räcka. Dessutom kommer dom som drunknar inte att utgöra mer än kanske en eller några procent av de som kommer att lyckas att ta sig i mål.

    Under 2015 tog sig mer än en miljon migranter över Medelhavet men ”bara” ca 4000 misstänks ha drunknat eller 0.4 procent. Alltså inte ens en procent drunknade under 2015. Nu gick huvudströmmen iofs mellan Turkiet och den grekiska övärlden och där är avståndet minimalt och riskerna inte alls lika stora som mellan Libyen och ens Lampedusa eller italienska fastlandet.

    Jag tror att Italiens varning om att stänga sina hamnar just för NGO-fartyg är ett led i detta. EU fick ju inte tillåtelse att gå in på Libyskt territorialvatten med krigsfartyg för att stoppa båtarna redan nära land. Och hur ska man bära sig åt för att sätta hotet att stoppa NGOerna i verket? Kalla ut italienska flottan till Lampedusa? Isola de Pantelleria? Linosa? Hur stoppar man ett fartyg fullt med folk som bara *ska* in till hamn, som kanske anlöper tyst och stilla mitt i natten för att så snabbt som möjligt sätta iland sin last? Med kanoner?

    Om Italien nu ändå fullföljer och stänger sina hamnar för NGOer kommer belastningen att öka på Malta, Kreta (Grekland), kanske Korsika (Frankrike) och kanske också bort till Spanien. Resultatet blir troligen bara att flera hamnar stängs för NGOer. Grekland kommer inte att vilja ha fler migranter utöver dom man redan har och inte kan ta hand om eller bli av med. Frankrike kommer heller inte att bli glada. Spanien har nog redan fullt upp med skörden från Melilla och Ceuta om nu ens Spanien är ett realistiskt mål på grund av avstånden.

    Italien låter undslippa sig att dom kan börja ge ut resehandlingar till de registrerade migranter som sitter fast, precis som man väl gjorde 2015, vilket leder till att Österrike kör fram trupper och pansarfordon mot Italienska gränsen i väntan på en kommande anstormning.

    De migranter som väl lyckas ta sig till detta så hett åtrådda mål, fastlandet och EU, måste förvaras i låsta och av militär hårt bevakade läger där varje migrant får gå igenom en ovillkorlig registrering och en snabb men så noggrann prövning som det är möjligt att göra. Den som befinns ha rätt att stanna i Europa får göra det, och övriga länder kan sedan fäktas om vem som inte vill sitta med Svarte Petter (pun not intended!), medan alla övriga direkt lastas ombord på fartyg för transport tillbaka.

    Det får kanske bara ta maximalt en vecka för att konstatera solklara kandidater för återvändande medan övriga kan få ta lite mera tid innan överlämning till enskilda EU-länder.

    Och vilket nordafrikanskt land vill ta emot dom fartygen?

    Folk kommer inte frivilligt att finna sig i de låsta lägren eller att gå ombord på fartygen som ska transportera dom tillbaks och dom kommer kanske inte att hålla sig lugna ombord heller vilket innebär att dom troligen måste hållas inlåsta och att militär troligen måste följa med.

    Det skulle kunna tänkas att lugnande medel måste portioneras ut i mat eller dricksvatten!

    Det finns en anledning till att jag hävdar att det är militär som ska bevaka både lägren och ombord på båtarna med återvändande och det beror på att militär är bättre tränad för att slå ner oroliga situationer än vanlig polis.

    Det absolut bästa hade givetvis varit om Europa, EU och alla andra som handlar med afrikanska företag och stater konkret kunnat bidra med förbättrade förhållanden på ett sådant sätt att behovet av att söka sig ett bättre liv någon annanstans inte funnits. Men det arbetet skulle i så fall ha påbörjats för en eller ett par generationer sedan. Minst. Ja, vi har en kollonialskuld!

    Som det ser ut just nu kommer allt att fortgå som det är. Ingen kommer att vilja eller våga ta tjuren vid hornen, svenska och tyska och några till politiker kommer att fortsätta att upprepa sitt mantra om gemensamt ansvar och strömmen av migranter över Medelhavet att fortgå och troligtvis också att öka.

    Redan för mer än fem år sedan skrev jag till min gamla amerikanske brevvän om migrationen över Medelhavet och konstaterade att den dag kan komma då vi kanske måste skjuta båtar i sank för att hindra ekonomiska migranter. Jag hoppas den dagen inte kommer men jag är inte så säker.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s