Att förstå att politik skapar konsekvenser och att politiken i sig är ansvarig för dessa konsekvenser
”Lamellerna lossnar i svensk politik” är ett begrepp som jag använt i några år. Avsikten och ambitionen är att försöka beskriva hur de politiska partiernas omgivande miljö nu förändras i allt snabbare takt och att partierna inte är tillräckligt adaptiva inför dessa förändringar. Det brister såväl i aktiv framförhållning som reaktiv korrigering.
I grunden handlar det om brister i förmågan att utföra korrekta systemanalyser, dvs. analyser som: ”om vi vidtar eller inte vidtar den här åtgärden så inträffar sannolikt det här vilket får följande systemkonsekvens”. Utvecklingen inom politikområdena migration-bistånd, rättsväsende och försvar är kanske de tydligaste exemplen på denna ovilja och/eller oförmåga att göra hållbara uthålliga systemanalyser bortom dogmer och önsketänkande som resulterar i en hjälppolitik som snarare kan kallas för stjälppolitik.
Men det handlar också om en ovilja och/eller oförmåga att dels förutse dels följa invånarnas, medborgarnas, skattebetalarnas och väljarnas preferenser och värderingsförändringar. Oförmågan att förutse detta har förstås en nära koppling till oviljan och/eller oförmågan att göra den tidigare beskrivna korrekta systemanalysen.
Sambandet är enkelt! Invånaren, medborgaren, skattebetalaren och väljaren är den som känner av effekterna och som också får ta konsekvensen av politiska felträffar, bristande eller obefintliga systemanalyser etc. Varje agerande eller icke-agerande kommer att leda till en reaktion. En systemreaktion som den längst ut i kedjereaktionen känner av. Längst därute befinner sig effektmottagaren, dvs invånaren, medborgaren, skattebetalaren och väljaren.
Således är det den förda politiken över tiden som förr eller senare kommer att nå fram till mottagaren. Gissa vad som sker när effekten och effekterna når individen och grupper av individer. Det är alltså inte någon annans ansvar eller fel att motreaktionen blir som den blir. Det gamla uttrycket ”som man bäddar får man ligga” är tidlöst och universellt.
Den som stressar system med ett visst input – en viss politik – får också räkna med konsekvenserna vilket bl.a. kan åskådliggöras i fyra nyligen publicerade studier och uppföljningar som handlar om förändringar i:
– väljarnas preferenser/prioritering av hur viktiga olika politiska frågor är
– invånarnas syn på mångfald, samt
– väljarnas valpreferenser om det vore val i dag.
Studierna som indikerar hur lamellerna lossnar
En enskild studie kan visa på förändringar i enskildheter i systemet. Flera studier kan indikera systemets förändring.
Mångfaldsbarometern
I bilagda mångfaldsstudie framgår att 64 procent av de tillfrågade är positiva till mångfald vilket är en minskning med ca 10 procentenheter jämfört med 2014. Enligt studien märks förändringen främst bland kvinnor och de i medelåldern. Detta är en i sammanhanget ny rörelse. Vidare anser en majoritet att nyanlända skall ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige – men notera att de positiva attityderna har minskat från 77 procent år 2014 till 55 procent i årets mätning. Vi kan också se att knappt hälften av respondenterna vill skapa förutsättningar för människor att bevara sina kulturella traditioner, och även här ser vi en tydlig minskning jämfört med 2014. I studien visas hur attityderna bland kvinnor och akademiker, dvs. grupper som annars varit de mest positiva i tidigare undersökningar, visar en negativ trend. Notera särskilt detta. Även om de unga är underrepresenterade i studien och detta faktum påverkar resultatet så är trenden negativ och vi är i början på denna trend.
I studien framgår även att nästan hälften hävdar att alla religioner inte har samma värderingar och de särskiljer då framförallt Islam. Till detta fogas att hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den inhemska kulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Människor från dessa länder anses vara svårintegrerade i samhället.
Utmaning för politiken? Ja! Problem för oss alla? Ja! Beror det på att befolkningen blir alltmer rasistisk? Nej. Är det ett uttryck för rasism? Nej. Beror det på politiska beslut och icke-beslut? Ja.
Det visar sig nämligen att erfarenheterna av att ha kollegor med utländsk bakgrund i skolan eller på jobbet är goda hos 70 procent av befolkningen och stabila över tid. Ju högre utbildning man har desto bättre erfarenheter. Men notera samtidigt att även här har de negativa attityderna ökat något sedan 2014, bland annat bland kvinnor.
Integration (och/eller assimilation som den beskrivs i FN:s flyktingkonvention artikel 34) på riktigt har avgörande betydelse. Politik bör alltså skapa förutsättningar för en integration som möjliggör för människor att mötas. En förutsättning för detta är förstås att det finns jobb, bostäder och utbildning, men också trygghet och säkerhet. Såväl upplevd som reell. Trygghet och säkerhet är även direkt kopplad till tillit. Tillit såväl mellan individer som mellan individ och institution. Förutom låga transaktionskostnader så är tillit det kitt som bidrar till en gynnsam gemenskap, till ett samhälle, vårt gemensamma samhälle.
Yougovs väljarbarometer
I Yougov, Sentios och Inizios väljarundersökningar framgår hur lamellerna lossnar vad gäller t.ex. partiidentifikationen. Väljarens identifikation med ett visst specifikt parti minskar över tiden vilket gör väljaren betydligt mer lättrörlig och ökar sannolikheten för att denne gör sina val utifrån sakpreferens framför partitradition. I de två förstnämnda studierna är Sverigedemokraterna det största partiet och i den sistnämnde ökar de nu kraftigt och är i princip på samma nivå som i januari/februari. Detta sker sannolikt även nu liksom tidigare på bekostnad av Moderaterna och Socialdemokraterna.
”–Mycket arbete återstår inför valet. Vi kommer behöva jobba hårt för att vinna fler väljares förtroende och det gör vi genom att leverera politik som gör att alla som kan arbeta ska arbeta, vi ska stärka välfärden och utveckla den svenska modellen säger en talesperson för Socialdemokraterna.
Men är det verkligen arbete som väljarna i sig lyfter som den viktigaste frågan? Visst kan vi hävda och även visa på att arbete är en vital grund för såväl individens självförtroende och självförsörjning som för vår samhällsgemenskap. Men är det arbete, bostäder osv som är de politiska frågor som av väljarna numera lyfts fram som allt betydelsefullare!?
Novus studie om de viktigaste politiska frågorna
Enligt Novus studie är lag och ordning den enda fråga som tydligt ökar i prioritering och är nu på en delad fjärdeplats tillsammans med jobbfrågan, landets ekonomi hamnar därmed på en sjätteplats. Sedan mars 2016 har lag och ordning ökat från 33 % till 43 % vilket är en kraftig ökning.
Sedan Novus senaste mätning i juni 2016 är majoriteten av resultaten stabila. Två frågor som har tappat i viktighet sedan mätning i juni är Landets ekonomi som minskat sex procentenheter (från 46 % till 40 %) samt Invandring/Integration som i junimätningen hade 64 % och nu uppnår 61 %. Trots att Sverigedemokraternas generalfråga ”invandringen” minskar något i betydelse så kvarstår de som det nya stora partiet. Kan det bero på att Sverigedemokraterna kommit att ses som förtroendeingivande i frågor om lag och ordning, medan Moderaterna och Socialdemokraterna inte anses leva upp till människors normala förväntningar på att dessa två statsbärande ska leverera lag och ordning? Från strikt och korrekt tillämpning av asylrätten via kontroll över Sveriges gränser till återtagande av samhällets kontroll över ytan i våra fjorton högriskområden!?
SCB novembermätning om skillnaden mellan sympati och val
Jag har i analyser i ämnet pekat på att den tidigare moderate eller socialdemokratiske väljaren i påfallande stor utsträckning inte väljer andra partier som t.ex. Sverigedemokraterna för att de sympatiserar med dessa andra partialternativ. De sympatiserar fortfarande med Moderaterna eller Socialdemokraterna men de väljer bort den förda politiken eller den politik som de uppfattas stå för i vissa sakfrågor.
I juni år 2016 publicerade SCB sin partisympatiundersökning där det framgår vilket parti väljarna står närmast eller sympatiserar mest med. Medan 17,3 procent svarade att de skulle rösta på SD om det var riksdagsval i dag uppgav endast 13 procent att de sympatiserade med partiet. Det framgick även av SCB:s mätning i november år 2015 då 19,9 procent sa sig vilja rösta på SD medan 14,5 procent sa sig sympatisera med partiet. För Socialdemokraterna och Moderaterna var siffrorna de omvända – det är fler som sympatiserar än som vill rösta på partierna
Vem vinner på att lamellerna lossnar?
Utfallet i dessa fyra studier indikerar bl.a. det jag redogjorde för inledningsvis. Lamellerna släpper. Invånaren, medborgaren, skattebetalaren och väljaren reagerar på politiskt agerande respektive icke-agerande. Det som först fallerar är tilltron till de som hittills skött leveranserna av politik.
När sedan politikområden mottar kritik och denna inte bara återberättas utan också kan bekräftas genom egna upplevelser då släpper lamellerna och väljaren söker reagera på politiken och icke-politiken.
Nya politiska alternativ har nu en rejäl kognitiv öppning hos individer i vårt land. Hittills har Sverigedemokraterna tagit initiativet, mestdels genom att sitta still i båten och låta de etablerade partierna manövrera bort sig.
Notera att individerna under en kort tid belönade Socialdemokraterna och Moderaterna när dessa i och med novemberöverenskommelsen tog kontroll över migrationsfrågan. Emellertid uppfattas de sannolikt inte som tillräckligt förtroendeingivande i frågor om lag och ordning/trygghet och säkerhet. Eller rättare sagt, de motsvarar inte de förväntningar som människor har kommit att projicera på vår politik och våra institutioner under lång tid. Förväntningar som hittills varit en del av vår självbild. Ett land med ordning och reda i allt från idén om gör din plikt kräv din rätt till normefterlevnad i umgänget mellan medmänniskor, oavsett bakgrund och identitet.
Bilden och berättelsen – sann eller inte sann – om icke-kontroll månaderna innan novemberöverenskommelsen lever kvar och spinner över på den i dag såväl upplevda som återberättade känslan av otrygghet och bristande säkerhet. Tillit och förtroende är en primärtillgång i politiken. Den tar lång tid att bygga och går oerhört fort att rasera.
Under tiden agerar nya politiska alternativ för att positionera sig och nå förtroende hos invånarna, medborgarna, skattebetalarna och väljarna. Nyligen bildades Medborgerlig Samling. Det är ett parti som inte har samma uppförsbacke som Sverigedemokraterna har haft. Det blir intressant att följa hur de bygger sin politik och sin politiska plattform. Det är ett ämne för en särskild bloggpost. Men ett tips för alla partier är att omedelbart parera frågor om trygghet och säkerhet. Det är en väljarvinnare. Det är dessutom en grundsten i samhällskontraktet.
Läs mer:
SD ökar
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23755562.ab
Mångfaldsbarometern
Yougov – det är häpnadsväckande
Novus – väljarnas prioritering
Klicka för att komma åt c3f39bd094c0ea44eac17169edccb55e.pdf
Brix Skis Blog 