Vi är många som uppfattar den nyans av erodering av vår förvaltningstradition som numera uttrycks av åtminstone två generaldirektörer i samhällets tjänst.
Vi är nu i ett läge där en generaldirektör sätter tvivelsmål kring inrikesministerns och regeringens värdegrund för den valda migrationspolitiken.
Jag blir alltmer bekymrad över hur vår förvaltningstradition och tilltron till denna skadas av att tjänstemännen börjar initiera, utforma, formulera, diktera, kampanja och genomföra politik.
I sin mest tillspetsade form infinner sig frågan huruvida statsråd, riksdagsledamöter, fullmäktigeledamöter m.fl. behövs när de istället ersätts av allenarådande generaldirektörer!? Behövs vår konstitution? Behövs våra lagar? Behövs våra institutioner? Behövs väljaren som har valt de riksdagsledamöter som beslutar den lag som tjänstemännen inklusive generaldirektörer skall genomföra. Behövs vi?
