Är det dags för en modern reduktion i vår förvaltning!?

Två havererade generaldirektörer med ansvar för oerhört vitala samhällsfunktioner får nu sällskap av en av våra tre riksrevisorer.

Vår förvaltning skall agera sakligt och objektivt. Riksrevisorerna skall vara svensk statsförvaltnings absoluta föredömen. Frågan infinner sig hur långt förfallet har gått!? I vilket tillstånd befinner sig vår förvaltning? Vilka åtgärder behöver vidtas när vi inte längre kan utgå från att gott omdöme är en huvudprincip för toppledarsskapet i vår förvaltning!? Jag är inte övertygad om att det räcker med att Konstitutionsutskottet granskar Riksrevisionens inre liv och riksrevisorernas förehavanden. 

Vi har under senare år sett kris efter kris ramla in över politik och förvaltning vilka båda vid allt fler vitala kritiska lägen har uppvisats grundläggande brister i såväl förmåga som vilja. Dit hör t.ex. den icke hållbara inhumana migrationspolitiken som först i sista stund när den höll på att brännas fast desperat slets bort från värmekällan. Det som nu skett vid Riksrevisionen är ett haveri i alla avseenden! Underkänt i varje del och varje detalj.

En from förhoppning är att samtliga toppchefer i förvaltningen kontinuerligt funderar igenom hur deras förhållningssätt i beslut och uttalanden kan komma att påverka uppdragsgivarens tillit till dem. 
Uppdragsgivaren kanske rentav numera är okänd för vissa av dem, men det förtjänar att påpekas att det är medborgaren som är den yttersta uppdragsgivaren. Tillit är det mest grundläggande kitt vi har i Sverige. Det skapar ömsesidig förståelse mellan individ och individ och mellan individ och  våra offentliga institutioner.

Det finns kompetenta ämbetspersoner som kan axla dessa vitala befattningar. De har inte nödvändigtvis en politisk bakgrund som i det nu aktuella snedtramparfallet utan ibland kanske snarare en gedigen bakgrund som ämbetsperson kan vara att föredra.

Vi närmar oss en nutida modern reduktion i vår förvaltning. Den tidigare undantagsvisa förläningspolitiken har liksom för fyrahundra år sedan efterhand övergått till att bli en slentrianmässig huvudregel.

En huvudregel som uppenbarligen vissa omdömeslösa toppchefer inom förvaltningen kommit att i sin tur tillämpa inom myndigheten de är satta att förvalta åt oss väljare, medborgare, invånare och skattebetalare. Vi har fått ett närmast spoilsystemsliknande förhållningssätt som nu i vissa fall t.ex. vid Riksrevisionen verkar nå ända ned till enhetschefsnivå i statsförvaltningen. 

Är det dags för en reduktion och hur ska i sådana fall vår tids reduktion se ut och vem skall initiera och genomföra den? Hur kan vi stärka och värna meritokratin? 

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence. Bookmark the permalink.

2 Responses to Är det dags för en modern reduktion i vår förvaltning!?

  1. Nisse says:

    Ja. Värt att påminnas i sammanhanget är att lagkrav och regelverk driver mantimmar. Har vi råd med all den vällovliga verksamhet som våra detaljerade lagar och regelverk föreskriver? Vem beräknar och tar ansvar för kostnaderna? Tyvärr sällan den som ska betala. Internationell benchmarking kan synliggöra vårt samhälles relativa effektivitet? Försvarsmaterielkostnader kan vara ett område att starta med, och hur finska krav och regelverk driver deras kostnader i jämförelse med svensk lag och upphandling? Vi behöver en reduktion och en sanity check. Lagstiftning är inte ett egenintresse, utan måste ske välavvägt inom sitt större sammanhang, med ansvar. Lagstiftning är inte bara populära åsikter fastställda på ett papper, utan påverkar samhället och kostnader konkret. Politik är inte en yrkesverksamhet för politiska förvärvsarbetare med makt och egen sysselsättning som främsta drivkraft. Representation och förtroendefull förvaltning och företrädarskap för medborgar- och skattebetalarintressen är uppdraget. Att jobba för sin väljarkår, inte för sig själv. Makten ges av väljarna, av den väljargrupp som företräds. Att alla väljargrupper företräds är ett uppdrag. Sverige och medborgarna behöver inte två arbetarpartier som konkurrerar om samma väljare, samtidigt som stora minoritetsgrupper lämnas utan valbara företrädare till riksdagen. Då blir politik ett särintresse för politiker och lämnar den representativa demokratin utanför ekvationen. Land drivs inte som företag på en fri marknad. Sverige och svensk politik har blivit lika inkompetent, ansvarslöst och korrupt som i bananrepublikerna vi ser ner på. Den cyniska omsvängningen från en sorts migrationspolitik till en annan, skapar inte förtroende utan bekräftar bilden av en politisk kultur utan heder och moral. Oaktat om den nya politiken är bättre eller inte. Det är beteendet som värderas. Jag kan säkert avfärdas som “rättshaverist” men jag har rösträtt och använder den utifrån vad jag ser och uppfattar.

    • brixski says:

      Tack för ett initierat och klokt resonerande och prövande inlägg. Delar helt din analys och dina slutsatser utom den sista meningen. Du är definitivt inte en rättshaverist. Långt därifrån. Som sagt tack för vettigt inlägg.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s