Kampen handlar inte om den sista soldaten utan om den sista kronan

När ÖB ställer sig upp på läktaren och drar igång hejarklacken med vågen och ramsan ”Om vi av någon anledning skulle stå ensam som land så lovar jag att vi kommer att göra allt vi kan ned till sista man eller kvinna som står med vapen i hand” är förstås syftet att ingjuta mod, hopp och framtidstro. Gott så i princip! Men varje sådan uppmaning måste förstås bottna i terrängens verklighet. Annars minskar trovärdigheten och framförallt tilliten mellan soldat och ledare.

Att hejarklackslikt klämkäckt uttrycka att vi ska kämpa till sista soldat är ju en väl beprövad uttalad devis hos ledare för slutkörda stater ned till ledare för minsta förband och som sällan leder till önskat resultat. Historien är full av dessa sista viljekamper i bunkerstil. Självutplåning.

Vilja och ambition är vitalt, men till syvende och sidst är det resultatet som räknas. Förmåga och förmågor har förstås avgörande betydelse för resultatet. 

ÖB har i sina underlag till finansministern tydligt uttryckt att det under perioden 2016-2020 fattas 5 miljarder kronor. Försvarsuppgörelsen från maj förra året var prolongerat ihålig i sin linda, även om den bidrog till att skapa hopp. Ett hopp om att politiken för första gången på över ett decennium åter hade börjat inse att ett land som inte kan göra trovärdigt att den kontrollerar sin ytan, strax riskerar att förlora kontrollen över just ytan. 

Vår tänkbara motståndare har förstås full koll på sakläget. Det handlar dels om bristande kontroll över vår inre yta, där 15 stadsområden är sårbara högriskområden som kräver särskilda förberedelser innan staten tillfälligt gör ingripanden. Det handlar dels om vår bristande förmåga eller snarare oförmåga att försvara vårt land från yttre angrepp vid flera operationsytor samtidigt. 

I den senare ytan är detta i grunden inte en fråga om att slåss till den siste soldaten. Det är en fråga om att kliva ut ur ledningsbunkern och skaka fram de kronor, resurser och förmågor som först och främst skapar en tröskelförmåga och därutöver skapar utrymme för operativ rörlighet och förmåga att slå en motståndare och behålla tagen yta. Det är ett tillstånd som vi inte är i närheten av ännu. Det är ett tillstånd som kräver framförallt politiska beslut. Politiska beslut om resurser till försvar av våra ytor. Försvar är ett vitalt avgörande existentiellt politikområde. 

Det handlar ytterst om våra gemensamma ytor och vem som kontrollerar dom, vi genom den folkvalda statens försvarsmakt respektive polis och andra myndigheter eller någon annan som gäng, klan eller i värsta fall en annan stat. Det är ett övertagande av ytan som inte ens behöver vara fysiskt fullbordad. Det räcker med projiceringen av icke kontroll för att icke kontroll skall förverkligas. 

Om Brix Skis Blog

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
Detta inlägg publicerades i Defence- and Securitypolicy. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s