Sverige är inte bibelns förlorade son

Sverige är inte bibelns förlorade son! Att tro att den europeiska omvärlden skulle välja att lösa de problem i migrationspolitiken som vi valt att själva skapa är naivt och föga trovärdigt. Så kommer inte att ske. Punkt. Till skillnad mot den förlorade sonens tilltrasslade liv och agerande så har Sverige valt att inte fokusera på sin egen situation utan istället valt att kalla sina omgivande grannar för inhumana, okänsliga, brutala osv. Därtill har Sverige som grädde på moset valt att även angripa ministrar i Finland, Danmark m.fl. stater på personnivå.

Det följer förstås samma häxprocessmodell som tillämpats av delar av media och politik mot debattörer i Sverige. Det har också under lång tid fungerat i Sverige. Principen har därtill anor. Under häxtiden kastas människor i vattnet, flöt du var du i maskopi med djävulen och skulle brännas på bål. Sjönk du var du oskyldig, men likväl död. Den logiken kan ju fungera i ett litet samhälle som Sverige, men vår omvärld köper inte lika lätt denna besvärjelseretorik. 

Vår omvärld har förutom förmågan att göra rationella legala val och prion som skyddar och bejakar asylrätten även ett långt minne och de vet vem som nyss hånade dem. De vet att det är samma stat som de försökte varna. Det är samma stat som har haft exakt samma möjligheter som alla de andra staterna att ta ett eget ansvar fullt ut. Det är samma stat som burit och bär på ett naivt hopp om en omfördelningsmekanism som om den mot all förmodan fungerade endast hade varit en insats på mikromarginell nivå med ytterst begränsad effekt. Problemet är att det är incitamentsstrukturen som för länge sedan skulle ha justerats i riktning mot begränsning och avvisning. 

Nu ingår dessa komponenter i den nya migrationspolitiska överenskommelsen men de tillämpas inte trots att det är den mest direkt avgörande åtgärden. Orsaken är bl.a. Miljöpartiets kontrabesked i olika ställningstaganden som regeringen har gjort. Jag har i gårdagens bloggpost skrivit vad som förväntas av en regeringspartner, kollektiva beslut utan reservationsrätt. Beslut som betyder “all-in”. Antingen total dedikation till regeringsbeslutet och/eller regeringens gemensamma överenskommelser eller så avgång och respass aktivism genom Rosenbads tunga ståldörrar.

Andra europeiska stater har tidigt insett komplexiteten i att vi har att göra med såväl en flyktingkatastrof som inledningen på en omfattande folkvandring. De har därför valt att ge prio åt de med störst skyddsbehov – dvs de flyende från Levanten – och samtidigt med olika incitamentssignaler markerat att migranter av andra skäl t.ex. unga afghanska män som nu av socioekonomiska skäl migrerar från sina uppväxtmiljöer såväl i Afghanistan som i Iran, inte prioriteras i migrationspolitiken. 

Dessa europieska stater har valt att hedra asylrätten genom att göra den stark. Asylrätten är stark när den tillämpas strikt och konsekvent och den är svag när den tillämpas vagt och inkonsekvent. 

I fonden finns i dag en stark oro från de som verkar inom utvecklings- och säkerhetspolitiken att vi inte bara överger de mest skyddlösa genom att skära ned kraftfullt på biståndet med omfördelning till migrationspolitik inrikes Sverige och därigenom cyniskt bidrar till att förvärra nöden i närområdena i Levanten, utan att vi också aktivt faciliterar brain drain av en ung generation människor – framför allt unga män – i t.ex. Afghanistan och Somalia.

Som sagt asylrätten är stark när den tillämpas strikt och konsekvent och den är svag när den tillämpas vagt och inkonsekvent. Det är dags att även Sverige nu står upp för asylrätten och ger prio åt de med skyddsbehov. Det kräver att staten – myndigheter och regering – agerar och att de samhällsbärande partierna (S) och (M) lägger partitaktiserandet åt sidan och nu kommer överens om nästa steg. 

Som statsministern deklarerade dagen efter migrationspolitiska överenskommelsen. “Det förstår var och en att detta inte räcker”. Sant. Slutsats agera där det ger resultat. Glöm omfördelningsmekanismen. Ta ut överblick. Ompröva. Ge prio åt de åtgärder som fungerar. Agera. Visa regeringsduglighet. Visa på historiskt traditionell regeringsduglighet. Överge oss inte som invånare, medborgare, skattebetalare, väljare eller asylsökande från Levanten med starkt skyddsbehov. 

Kommer Sverige att bli ihågkommen som den humanitära stormakten? Ja men i negativa ironiserande systemeroderande termer. Kommer Sverige bli ihågkommen som staten som bidrog till att asylrätten eroderade och inflaterades? Ja det finns en uppenbar risk att vår egofixerade kortsiktiga icke systemhållbara välmening i realiteten bidrog till asylrättens kollaps.

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Management. Bookmark the permalink.

One Response to Sverige är inte bibelns förlorade son

  1. Uffe Häger says:

    Håller med. Hörde Anna Hedh (S) och Anna Maria Corazza Bildt (M) på p1 i morse, de tycks fortfarande hoppas på EU. Oroande.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s