Krissekt med krissekt

Kommunerna är den absoluta startplatsen men också slutstationen för oss alla. När det är fullt där i t.ex. välfärdens institutioner då är det stopp alternativt leverans av sämre kvalité relativt den kapacitet vi har i form av utbildad professionell personal. Det är som det sagts inte spik och bräder som vi saknar i första hand. 

Hårdare prioriteringar mellan individers och grupper av individers behov

Vi går nu in i tider där vi för första gången sedan 1940-talet eller senare 1990-talet tvingas till hårda prioriteringar mellan individer och grupper av individers behov. Hårda prioriteringar som vi inte har upplevt på länge i sin helhet i det svenska välfärdssystemet. Läkare och vårdpersonal har visserligen alltid varit tvungna att prioritera men det som nu väntar lär som sagt för många andra bli en överraskning. Det finns inga gratis måltider. Resurserna är begränsade och kakan ska delas. Det fungerar relativt smärtfritt när kakan växer. 

Asylskäl eller invandrare av andra skäl

Men kakan växer enbart om vi alla vill och kan bidra efter förmåga. Det förutsätter en betydligt högre förvärvsnivå än den vi nu prognosticerar för många nya migranter, varav en del har asylskäl och en del andra är invandrare av andra skäl.

  

Ingen skugga över individerna

Ingen skugga över dessa individer. I båda situationerna agerar individen utifrån det mest rationella valet i den situation de befinner sig. Oavsett om det handlar om att fly med familjen från ISIS folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott eller om det handlar om att migrera socioekonomisk och kulturell hopplöshet.

I båda fallen handlar det om vilka prioriteringar vi gör i vår stat med dessa möjligheter men också begränsningar och vilka prioriteringar som inte har gjorts i de failed states som många av dessa såväl flyktingar som invandrare kommer ifrån. 

Vi kan inte tillgodose alla migranters önskan

Vi kommer inte kunna lösa alla migranters grundläggande önskan att bortom sina egna stater  komma till stabila demokratiska samhällssystem, däremot ska vi värna och prioritera asylrätten. Den gäller för de mest skyddslösa. De barn, kvinnor och äldre som borde vara de vi skyddar rakt av. Samtidigt är vi också i behov av en invandring som välfärdssystemen klarar av OCH behöver.

http://www.svd.se/30-000-tvangsutvisade-i-sverige-har-avvikit/i/senaste/om/sverige

http://www.svd.se/polisen-vi-har-inte-kontroll-pa-flyktingstrommen

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/taenk-om-jimmie-akesson-blir-statsminister-2018-11913
Av var och en efter förmåga
I båda situationerna krävs ett högt enskilt bidrag från vi som redan finns på plats i Sverige OCH också från de som anländer med asylskäl respektive önskar komma hit som invandrare utan att ha asylskäl. I den första gruppen är insatsen hög. I de senare grupperna är insatsen – generellt sett -alltför låg för att vara ekonomiskt och socialt hållbar i såväl närtid som över en längre tid. Ett samhälle behöver vara hållbart i alla avseenden för att fungera som ett samhälle, en gemenskap där vi tillsamans bidrar utifrån var och ens förmåga och åt var och en efter behov.  

   

Asylrätten är stark när den tillämpas strikt och svag när den tillämpas vagt

Jag har en stilla förhoppning om att asylrätten skall överleva den vanskötsel som den nu genomgår. 
Asylrätten är stark när den tillämpas strikt och den är svag när den tillämpas vagt. Den slår mot de svagaste och gynnar de starkaste när den inte tillämpas. 

Jag har också en förhoppning om att politiken skall inse att även invandringen bortom asyl måste vara hållbar. Vi kan inte verka i ett ständigt krisrus. Det är helt enkelt inte hållbart över tiden. Ett samhälle – ett system – i permanent lågintensiv kris drabbas av utmattningssyndrom, erodering och slutligen kollaps.

Vi ser nu krisrapporterna lämnas till MSB men även i mediainlägg från olika professioners intresseorganisationer. 

http://www.svd.se/valfardens-finansiering-star-infor-en-kris

  

Från kris till kris är numera kris på kris 

Numera adderar vi kriserna. Detta samtidigt som det synes vara en diskrepans mellan den upplevelse som rapporteras från kommunal nivå och den respons som ges från nationell nivå. Medvetenheten finns alldeles säkert men möts med en oförmåga att hantera den grundläggande systemproblematiken att alltför många människor utan asylskäl nu belastar de system som borde användas till att skydda de mest utsatta med störst behov.

Krissekt med krissekt

Vad beror denna oförmåga att gå till pudelns kärna, roten? Varför dessa desperata utskick och utspel med skenmanövrar? Varför får jag känslan av bunkern i Berlin under februari till maj 1945. Ni vet förnekelsens sista skälvande stund när du innerst inne vet att krisen övergått i kaos men du inte längre kan uttala ordet eftersom du vet att det totala sammanbrottet skulle rulla in över dig. Sammanbrottet kommer ju ändå, så du föredrar att i likasinnades lag njuta den bittra kalken av krissekt! Det blir som en kortisonsprutande aktivitetsbubbla i den innersta kretsen i lägesrummet där brickor flyttas runt i allt högre tempo. Brickor som för länge sedan saknar sin relevans och motsvarighet i fält.

Istället ökar tunnelseendet och krissekten dricker sin egen krissekt. Ett välkänt fenomen i ledningsgrupper som under lång tid stressas över sin förmåga och reella möjligheter att handla inom de spelregler eller den operationsmiljö och de förmågor de blivit givna. 

Djupgräver i sina skydd istället för att ta initiativet och ändra operationsmönster och operationsmiljö

Istället för att ändra de grundläggande förutsättningarna genom att ändra operationsmönster och/eller operationsmiljö och/eller forcera rörelse och spetsa eld fortsätter de att djupgräva i sina skydd och blir alltmer i händerna på sitt slutliga öde, det som kallas “händelseutvecklingen” eller att vara “offer för omständigheterna”. 

Ta kontroll över beslutscirkeln – att lämna krissekten

Att lämna krissekten med sin krissekt handlar om att ta kontroll över sin egen beslutscirkel. Att inte låta omständigheterna äga dig. Att inse att Sverige är ett självständigt land som ytterst har en egen suverän rätt i förhållande till vår grundlag, utlänningslagen och internationella avtal att välja vår egen väg. Att sätta vår egen operationsmiljö. Att sätta vår egen beslutscirkel.

En stats första ansvar är mot sina medborgare

En stats första ansvar är mot sina medborgare. En stat som inte kontrollerar sin yta uppfyller inte sina åtaganden mot sina medborgare, skattebetalare, väljare eller invånare. Den uppfyller inte heller sina internationella åtaganden. Det finns namn för sådana stater. Vi är inte där än. Men vi är på väg!

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy. Bookmark the permalink.

3 Responses to Krissekt med krissekt

  1. Majsan says:

    “Ta kontroll” …

    Jag har länge undrat varför det inte görs. Vi har allt lagutrymme som finns (liksom när det gäller problematiska tiggare), dock är majoriteten av de beslutsfattande för ängsliga eller okunniga för att tillämpa det som finns.

    Eller så är problemet att alla möjligheter till lösning på relativ kort sikt men definitivt lång sikt stavas något slags Luciabeslut eller tydliga åtstramningar a la våra grannländer så att ‘underlydande’ kan få andrum. Vilket jag ser som att socionomer, lärare, poliser mfl stannar inom sina yrken … Vilket implicerar SD-lösning eller minst vad Sverige pekat finger åt andra länder för. Aja baja …. lägg till dåliga förlorare till ängsliga/okunniga. Så kan det gå om man låter känslorna rusa fritt och följa mobben. Vips står man där och kanske ångrar sig men vägrar att erkänna det. Det är rätt gott om poliitker som nu sagt de varit “naiva” med olika ordval. Ändå fortsätter de flesta ungefär som förut, precis som de som absolut nekar till att ha haft fel om något. Och skyller gärna på någon annan ….

    Karaktärslösa narcisistiska …..

  2. hansbjrnstrm says:

    Helt korrekt att alla händelser (nästan) tvingas att hanteras av en kommun. Vad vi sett under tämligen lång tid är en ökad distansering mellan de faktiska utförarna (kommunen) och regionala och centrala nivåer. Distansering i form av rekrytering där individerna har milt sagt bristfällig egen “operativ” erfarenhet. Både inom tjänstemanna- och politikerskrået. Ju längre från verkligheten desto mer tvärsäker på sakernas tillstånd och adekvata hantering.

  3. Uffe Häger says:

    Håller med. Blir allt oroligare. Goda politiker och opinionsbildare borde fundera över vad som händer när verkligheten hinner upp retoriken.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s