Dags för Socialdemokraterna och Moderaterna att ta fram en hållbar migrations- och integrationspolitik bortom DÖ och poler.

Som jag skrev i fredags som direkt reaktion på att DÖ skulle falla, nu kan det äntligen bli dags för det som politiken ska ägna sig åt, nämligen att förhandla sak för sak, peng för peng och parti för parti. 

Innan migrationspolitiken har lagts fast på en systemnivå som är långsiktigt hållbar kommer alla andra sakpolitiska förslag skymmas för väljarna. Alltså har (S) och (M) ett särskilt ansvar att nu gå bortom de tre polariserande partierna (MP) och (C) samt (SD) och nå en gemensam överenskommelse i migrationspolitiken. 

Det innebär stärkt skydd och bevarande av asylrätten genom en strikt legalistisk tillämpning av svensk lag och internationella överenskommelser. Det innebär t.ex. återupprättandet av gränsskyddet, omedelbar avvisning av de som saknar asylskäl, information till berörda migrationsregioner om de förutsättningar och villkor som gäller för nyanlända till Sverige m.m. Detta är de första akuta åtgärderna, dvs att kontrollera inflödet och samtidigt börja ta kontroll över den inrikes ytan genom att greppa vilka som befinner sig i landet, under vilka villkor och med vilka syften och mål. 

Parallellt vidtar det som Sverige saknat sedan 2010, nämligen utmejslandet av en human och ändåmålsenlig hållbar migrations- och integrationspolitik som utgår från vad välfärdssystemet klarar av och vad delsystemen behöver. Förutsättningar och förmågor. Vi behöver en Hållbarhetskommission samnansatt av professionella bortom politiken. 

Nu är det dags att gå bortom penseldrag och satsa på konkret samhällsbyggande. Vi behöver mer av gedigen erfarenhet och  profession samt politiskt hantverk och mindre av ungdomlig entusiasm och känslokast samt show-off av eget personligt varumärke. Vi behöver åter föra in vetenskap med visioner framför önsketro och allmänt tyckande i vårt fortsatta samhällsbygge. 

Vi behöver nu ta en bajonettfattning på vår förmåga att mejsla fram hållbara analyser för politiskt hållbara beslut. De nu pågående brandkårsuttryckningar för att för stunden lösa migrationspolitikens enorma utmaningar är i allt väsentligt kontraproduktiva då de ytterligare spär på roten till krisen, nämligen bristande eller obefintlig tillämpning av svensk lag och internationella avtal. 

En grundläggande brist är att politiken uppenbarligen saknar basal kunskap om push och triggerfaktorer. Det blir förmodligen så för en generation politiska ledare som alltid har varit vana vid att gemensamma måltider betalade av någon annan alltid är gratis och fria. Det blir förmodligen så med en politisk generation som tror att politiken inte handlar om att prioritera mellan individer och grupper av individers behov. Det blir förmodligen så med en generation av politiska ledare där det egna varumärket och inte den politiska gärningen har präglat hela den politiska karriären från ungdomsförbundet till partiledningar och regeringskansli. Det blir förmodligen så med politiska ledare som aldrig har slitit som  kommunalråd eller med egna företag eller på annat sätt varit tvungna att leda och verka bortom önskedrömmar, aktivism och enkla slagord.

Det är dags för de två stora partierna att gå bortom polerna och DÖ och börja förhandla sak för sak och peng för peng. I detta ingår att göra en grundläggande hållbarhetsanalys som ger förutsättningar att skapa en migrations- och integrationspolitik som är hållbar för Sverige från och med nu och de kommande fyrtio åren. 

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy. Bookmark the permalink.

2 Responses to Dags för Socialdemokraterna och Moderaterna att ta fram en hållbar migrations- och integrationspolitik bortom DÖ och poler.

  1. Jag instämmer i varje förslag i ditt genomarbetade inlägg. Tyvärr tror jag att vi saknar de grundläggande förutsättningarna för att de, eller ens något ska realiseras. “Vi behöver mer av gedigen erfarenhet, profession och politiskt hantverk och mindre av ungdomlig entusiasm, känslokast och show-off av eget personligt varumärke. Vi behöver åter föra in vetenskap med visioner framför önsketro och allmänt tyckande i vårt fortsatta samhällsbygge.” Men det har vi inte. Sven Otto Littorin skriver idag ” Under det senaste decenniet har de olika partiernas partiledningar blivit allt yngre, erfarenheten allt grundare, vurmandet om det personliga varumärket allt viktigare. Politiken har genomgått en “ungdomsförbundisering”, blivit alltmer yta och ord och allt mindre av det hantverk som kännetecknar praktisk politisk utveckling.” (Konstigt att politiker blir klarsynta först efter att de avgått.) Mot detta finns ingen quick fix. Ingvar Carlsson och Carl Bildt, två extremt olika personligheter med dåliga relationer, tog trots det gemensamt Luciabeslutet 1989 mot bl a Bengt Westerberg. Det enda Löfven och AKB har gemensamt med dessa är de olika personligheterna och de dåliga relationerna. Handlingskraften i landets intresse saknas helt. Inte ens förståelsen finns. Löfven, en hyvens karl, saknar uppenbart politisk kompetens. Att ha rådgivare som Arnstad tyder på ett exempellöst dåligt politiskt omdöme. AKB är i grunden för fri invandring. Kunskaper om varför vi hamnat i krisen ligger bara ett klick bort för den som till äventyrs inte kan tänka ut det själv
    http://integrationsbloggen.blogspot.se/2015/09/varfor-kommer-det-sa-manga-asylsokande.html
    Tyvärr ligger inte kunskaper om hur vi ska reda ut kaoset ett klick bort. Med OECDs sämsta integration i bagaget behöver politikerna verkligen hjälp av de bästa krafterna som finns på jorden. Men i denna värdegrundspolitikens tidevarv faller de väl på att de inte uppfyller kriteriet “ingen människa är illegal”. Om jag minns rätt från min sjukvårdsutbildning gäller det att häva chocken, stoppa blodflödet och lägga den skadade i framstupa sidoläge och avvakta professionell hjälp. Tyvärr har vi inte ens tagit det förstasteget.

  2. hansbjrnstrm says:

    “En grundläggande brist är att politiken uppenbarligen saknar basal kunskap om push och triggerfaktorer. Det blir förmodligen så för en generation politiska ledare som alltid har varit vana vid att gemensamma måltider betalade av någon annan alltid är gratis och fria. Det blir förmodligen så med en politisk generation som tror att politiken inte handlar om att prioritera mellan individer och grupper av individers behov. Det blir förmodligen så med en generation av politiska ledare där det egna varumärket och inte den politiska gärningen har präglat hela den politiska karriären från ungdomsförbundet till partiledningar och regeringskansli. Det blir förmodligen så med politiska ledare som aldrig har slitit som kommunalråd eller med egna företag eller på annat sätt varit tvungna att leda och verka bortom önskedrömmar, aktivism och enkla slagord.”

    Och hos påfallande många centrala myndigheter, där handläggare och chefer saknar relevanta erfarenheter utanför centrala myndigheter, politiska partier och departement.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s