Sökandet efter en unik gemenskap – väljaren signalerar även i Sentio

…och i dag följer Sentio upp med att Sverigedemokraterna når 23,4 procent. Det innebär att det skiljer 0,1 procent mellan Socialdemokraternas 23,5 och Sverigedemokraterna. Sentio är det opinionsinstitut som i de senaste två allmänna valen har prickat nästan exakt rätt på valresultaten för Sverigedemokraterna. Ett åskådliggörande av medelvärde Sentio+Yougov ger Sverigedemokraterna 24,3 %, Socialdemokraterna 23,5 procent och Nya Moderaterna 21,1 procent. Den senare sammanvägningen är förstås enbart ett åskådliggörande och inte en statistisk säker utsaga.

Jag skrev i natt en bloggpost om Edseleffekten. Nu är det dags att även peka på en annan grundläggande problematik som varken Socialdemokraterna eller Moderaterna förmår att legitimera sig i och inför. Jag har vid flera tillfällen skrivit om hur Sverigedemokraterna appellerar till en stark kommunitär önskan hos många väljare. En djupt inympad vilja till gemenskap och sammanhållning. I de samhällsförändringar vi nu genomgår prövas dessa oerhört grundläggande inympade förhållningssätt in i dess beståndsdelar. 

För gången vi gick igenom en motsvarande samhällsomdaning uppstod under tiden och i kölvattnet de partier som hittills i olika omgångar har regerat vårt land. De uppstod ur ett djupt folkligt missnöje och självklart ur andra socioekonomiska förhållanden än i dagens Sverige. Ändock att vi sett utifrån dagens Sverige nu har ett stort antal samhällsutmaningar som måste hanteras gemensamt av politik, näringsliv, civila samhället, grupper av individer, individer och familjer. Många av dessa utmaningar handlar återigen om ett samhälles infrastruktur. Sociala, ekonomiska, tekniska, näringslivs etc utmaningar.

Det sker samtidgt som delar av det politiska samtalet ger ett mycket stort utrymme åt frågor som gärna polariserar oss.  Dit hör de ultraliberala företrädare som rusar hand i hand med postmodernisterna och som egentligen inte alls ser utmaningarna med t.ex. migration, integration, sammanhållning, rättvisa arbetsvillkor, schyssta spelregler på marknaden, etc. utmaningar som ytterst handlar om oss som individer i en gemenskap – ett samhälle – och våra relationer till våra institutioner såsom lagar och rättsväsende, men framförallt relationer till varandra.
Istället för att konfrontera utmaningarna som sådana så är det “bilden och berättelse” som behöver förbättras då mottagaren inte riktigt förstår. I grund och botten är dessa ultraliberaler hand i hand med postmodernister förenade i sin kamp mot gemenskapen, sammanhållningen och den kommunitära känsla som präglar många väljare från såväl höger som vänster. Socialdemokrater såväl som Moderater.
Jag undrar om inte såväl Bommers som Stureplansakademin missat den poäng som docent Trägårdh och professor Berggren beskriver i sin tegelsten Är Svensken Människa – Störst är Oberoendet!? Där argumenterar de för att det samhälle som präglat oss under de senaste sjuttio åren inte var en socialdemokratisk uppfinning i dess grund utan snarare ett väsentligt omsorgsfullt teknokratiskt förvaltande av en under lång tid djupt inympad syn på bondesamhälle, brukssamhället, behovet av gemensam organisering, tilliten till en stat som inte uppfattas som en motståndare utan snarare uppfattas som en garant för var och ens frihet, etc. Ett tillstånd där vi i princip är fria från alla utom just staten som ses som vår försäkrings- och skyddsgaranti.
När förtroendet för denna eroderar då händer något vitalt i hela det system som vi hittills har förlitat oss till. Som om staten har varit vår gemensamma klan…och att vi nu må finna andra tillhörigheter och sammanhang.
Den utmaningen har våra partier inte klarar av att fånga upp och bemöta. En och annan väljare söker nu efter någon som är beredd att ta upp denna handske. 
Sverigedemokraterna har hittills kunnat sitta still och låta detta sökande sluta i en from förhoppning  hos den sökande att Sverigedemokraternakan vara den hamn som eftersöks. 
Det är dags för kanske särskilt Socialdemokratin att erbjuda ett bättre alternativ. Ett trovärdigt alternativ i just denna dimension, sökandet efter vår inkluderande gemenskap. Nostalgi!? Möjligt. Men också en verklighet. En verklighet för många väljare.

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s