Edsel som förebild i svensk politik har just kraschat – SD största parti

“När du väl har sett den, kommer du aldrig att glömma den. När du väl har ägt den, kommer du aldrig att vilja byta.” Ford om Edsel

Det var på sin tid ledorden vid marknadsföringen av den tidens i särklass största försäljningsfiasko, Fords Edsel! Än i dag är i USA Edsel synonymt med fiasko. Orsakerna var flera med bl.a. lågkonjunktur, ny marknad för mer bränslesnåla bilar, allmänna förväntningar som hade trissats upp långt bortom vad som var möjligt att förverkliga, den korta utvecklingstiden i kombination med massiv volymökning gjorde kvaliteten lidande, kostnaderna sköt i höjden och till syvende och sidst ansåg kunderna att bilen var för radikal i design och innehåll. Ingen marknadsföring i världen kan sälja en produkt som i grund och botten av många orsaker är dålig och få kunder av en rad olika skäl inte vill ha. 

Att kommunicera utan att lyssna på kundens känslor i form av rädslor, farhågor och behov samt sakkunskap är ett mycket dåligt koncept för den som vill ha fler kunder. 

Desto mer fascinerande när politiska organisationer såsom partier låter sina experter – som inte är experter på demokrati utan experter på opinionsbildning – i princip göra samma misstag som Ford med Edsler.

I dag presenterar Yougov sin studie där Sverigedemokraterna (SD) anges som Sveriges största parti med sina 25,2 procent jämfört med Socialdemokraternas 23,4 och Moderaternas 21 procent. För en del av oss är det enda överraskande med denna uppgift att det skedde något tidigare än vad vi hade extrapolerat. För egen del gjorde jag bedömningen att det skulle ske i november/december. 

Några särskilt intressanta förändringar är framgångarna såväl på landsbygd som i storstad där opinionen numera är ungefärligen lika stor, samt att även ungdomar i allt större utsträckning attraheras av (SD). Den utveckling vi såg redan i våras, nämligen att (SD) nu normaliseras innefrån fortsätter alltså, fast nu också i andra dimensioner än den ideologiska skalan höger – vänster (i takt med att allt fler moderater och socialdemokrater går in i partiet sker också en förflyttning mot en relativ mitt).

Som redan tidigare framförts av forskare som tex Ekengren Oscarsson och som jag redovisat i tidigare bloggposter i ämnet under hösten 2014 så väljer (SD) väljaren utifrån sina sakpolitiska preferenser.  Det är helt enkelt ett surt stampande önsketänkande att påstå att (SD)-väljaren enbart är en lättledd samhällsmissnöjd och främlingsfientlig individ med fascistoida preferenser bosatt någonstans i utmarken. Potentialen är sett till väljarens preferenser till och med betydligt större än vad som hittills gett utslag i stödet för (SD). Hela 46 procent av de tillfrågade anser att flykting- och invandringspolitiken är den viktigaste frågan just nu. Därefter, tio procentenheter lägre kommer i fallande skala sjukvård, arbetslöshet och skola. Enligt SOM anser i dag 65 procent av de tillfrågade att invandringspolitiken är dålig. Det finns alltså en betydande potential av väljarkåren som (SD) kan fortsätta att exploatera. I nuläget främst genom att inte göra någonting alls utan istället överlåta åt övriga partier att försvara de utmaningar som nu också visar sig i systembrister och systemutmattning. Ser vi på vilka frågor som var prio för de som bytte parti till (SD) efter valet 2014 så svarar den överväldigande delen flykting och invandringspolitiken samt kriminaliteten. Sakpolitiska val, självklart baserade på ett djupt missnöje, men likväl också ett sakpolitiskt val.

Som en fond kommer nu också alltfler rapporter och utsagor från kommuner och landsting som helt enkelt inte längre accepterar det kaos som nu uppstår i planering av skola, sjukvård m.m. när placeringstrycket når över den kritiska nivå där politik och förvaltning inte längre klarar att ge ens ett minimalt rimligt mottagande. I förra veckan tog vi emot 2600 asylsökande på en vecka i ett redan överfullt mottagningssystem och med i andra änden av systemet en integration som kännetecknas av stora brister.

Det som händer sedan lång tid tillbaka är att media, politik och förvaltning håller på att förlora det strategiska inflytandet över berättelser och bilder från framförallt tre politikområden, flykting- och invandringspolitiken, integrationspolitiken och rättspolitiken. 

Det är en erodering av individers förtroende för våra system. En erodering som pågått under lång tid när media, myndigheter och politik helt eller delvis valt att ge ofta starkt förskönande berättelser och bilder av svåra samhällsutmaningar. 

Istället för att genuint lyssna har de valt att försöka sätta berättelser och bilder som helt enkelt inte accepteras av medborgaren, invånaren, skattebetalaren och väljaren. Sannolikt av det enkla skälet att berättelserna och bilderna inte alls känns igen av andra än de som redan är troende i bild och berättelse. Senast gäller detta veckans offentliga samtal om huruvida våldet har ökat eller inte. 

Men här kom motbilderna och alternativa forskaranalyser etc. ovanligt snabbt ut via sociala medier. Kanske ser vi här ett icke planerat eller sammanhållet, men ändock effektivt civilsamhälle organisera sig genom att ta över det strategiska inflytandet, genom att visa på de alternativa motbilderna. Inte enbart som allmänna rykten och mytkatapulter utan snarare genom länkningar till och direkt medverkan av statistiker, forskare m.fl. 

Under allt för lång tid har nog kanske “Edsel” präglat och varit vägledande för kommunikationen med invånarna, väljarna, medborgarna och skattebetalarna i vårt land. Ni ska veta hut och ni ska lyssna för vi vet bäst vad som bäst för er och för Sverige. Rätta in er.Edit

Sett i ett internationellt perspektiv är vår tillit fortfarande hög såväl till varandra som till myndigheter och politiken. Det kan dock ändras snabbt. Tillit tar tid att inympa. Det tar betydligt kortare tid att förlora den. 

Det vi nu ser är att de lossnande lameller jag skrev om i september 2014 nu definitivt har lossnat. Demokratin som system håller nu på att ömsa sitt innehåll precis som vilket komplext system som helst. Det är ett tecken på att demokratin som system fungerar. Antar partierna denna utmaning!?

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence. Bookmark the permalink.

4 Responses to Edsel som förebild i svensk politik har just kraschat – SD största parti

  1. Pingback: Dags att gilla läget | Högbergs Tankar

  2. En utmärkt analys. Men jag ställer mig frågande till slutsatsen : “Det är ett tecken på att demokratin som system fungerar.” Decemberöverenskommelsen är en innovation som sätter demokratin ur spel. Och om den som avses gäller även efter nästa val kommer socialdemokraterna att sitta på läktaren och Kinberg Batra bli statsminister. För om vi med demokrati menar folkstyre vet vi ju att de “statsbärande” partierna s och m enligt Karlsson&Gilliams undersökning redan i 2010 års val inte var representativa för sina egna väljare när det gäller migrationspolitiken. Och någon insikt att Edsel har kraschat finns inte inom socialdemokratins ledande skikt. Det ju heller inte förvånande i ett parti som domineras av den postmoderna identitetspolitik som lever sitt liv på betryggande avstånd från verkligheten och vars främsta uppgift tycks vara att uppfostra medborgarna till rätt åsikter i stället för att representera dem. Jag har på senare tid fått allt svårare att hitta vattendelaren i politiken mellan olika ideologier. Postmodernister och nyliberaler står ofta på samma sida trots att de förespråka helt olika samhällen. Båda kan inte harätt. Att tänka i termer av realister och utopister tycker jag är fruktbarare. Men det gör mig å andra sidan som gammal traditionell socialdemokrat ganska dyster för jag hittar nästan inga realister inom partiet längre.

    • brixski says:

      Jag förstår din poäng. Min slutsats är eent systemanalytisk. Inom ramen för demokratins funktionssätt finns två geundläggande förutsättningar, nämligen att det finns en majoritet och en opposition som konkurrerar om makten. Just nu finns det i systemet en opposition som heter SD. Att denna opposition ökar när väljaren är missnöjd med majoriteten (DÖ-parterna) är helt följdriktigt och ett tecken på att demokratin fungerar trots DÖ-manipulationen.

    • brixski says:

      och att postmodernister och nyliberaler går hand i hand håller jag helt med om. Det partierna idag missar är att det finns en stark kommunitär eller gemenskapsönskan hosbreda väljargrupper både på vänstersidan och högersidan. Det är en lång tradition i vårt land, kanske bäst beskriven av Trägårdh/Berggren i deras bok Är svensken människa -Störst av allt är oberoendet. Där har ideologer såväl på Bommersvik som Stureplansakademin en hel del att lära om ytterst grundläggande förutsättningar för politisk mobilisering i vårt land. Ytan för nyliberalism eller postmodernism är oerhört begränsad i sin numerär samtidigt som s och m gör allt för att tillfredsställa just dessa tankeströmmar….

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s