Svensk politik en enda fuktigt ljummen kramande laghög

En hel del intressant motsägelsefullt men också följdriktigt i den senaste attitydundersökning av Novus där huvudslutsatsen är att 6 av 10 svenskar har tappat framtidstron. 

Någonstans kliar det i bakhuvudet att trots att vi vet att väljare i dag väljer utifrån preferenser i sakfrågor och inte i första hand proteströstar så är min intuition (hör och häpna att jag hänvisar till den…) att det finns en rätt ordentligt “fuck-off” faktor i opinionen nu. 

  
En slags protest mot att de etablerade partierna har samlats i en enda fuktigt ljummen kramande status quo laghög samtidigt som samhället är fullt av grundläggande utmaningar som borde lösas genom det vi har politiska partier till, nämligen att i svåra politiska förhandlingar finna lösningar på samhällsproblem. 

Väljaren accepterar helt enkelt inte ett trotsigt 1-0 beteende. De etablerade partierna står ju på punkt efter punkt långt från sina väljare. Det här är allvarligt. Mycket allvarligt. 

Lamellerna lossnar just nu och det parti som väljer att bortse från och nonchalera stadiga opinioner kommer att erodera och försvinna. De har funnits i hundra år! I ett historiskt perspektiv är hundra år av politisk organisering i samma politiska grupperingar en sällsynt lång tid. 

Vi är inne i en samhällelig brytningstid som påminner om den tid för hundra år sedan när dåtidens maktgrupperingar började rotera och dagens politiska partier bildades. Ett parti börjar med en medlem och slutar med noll medlemmar. 

Det vi nu ser är en känsla av hopplöshet att inte bli lyssnad till! Handen upp ni som gillar att inte bli lyssnade till! Inte många händer där va… Så varför envisas politiken med att inte lyssna? 

Nåväl så länge partier inte lyssnar så tuggar demokratin som system på och väljaren letar efter en opposition, förmodligen det minst sämsta alternativet. Just nu är det Sverigedemokraterna! 

Om det hade funnits ett annat partipolitiskt alternativ utan delar av Sverigedemokraternas bakgrund så hade vi förmodligen sett betydlgt kraftigare väljarströmmar till detta parti. 

Så ni som är i ledningarna för de andra partierna förlita er inte på Sverigedemokraterna. Som på alla valmarknader – även demokratins – så kan det snart komma nya alternativ hitom Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet. Det, det blir en utmaning. En riktig utmaning. Grogrunden finns. Det kan gå snabbt. Kanske redan till Almedalen…!?

Läs mer:

Novus – 6 av tio svenskar har tappat framtidstron

http://www.svd.se/novus-6-av-10-svenskar-har-tappat-framtidstron?fb_action_ids=10152994375977683&fb_action_types=og.shares

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence. Bookmark the permalink.

3 Responses to Svensk politik en enda fuktigt ljummen kramande laghög

  1. Susann says:

    Ja, Dö-gänget har mer gemensamt med varandra än med sina respektive väljare. Nu ska de åka på kollo….

  2. “Om det hade funnits ett annat partipolitiskt alternativ utan delar av Sverigedemokraternas bakgrund så hade vi förmodligen sett betydligt kraftigare väljarströmmar till detta parti.” Utan tvekan. Migrations- och integrationspolitiken är utan tvekan det område där glappet mellan väljare och valda är störst. Karlsson&Gilljam har visat att det är särskilt stort inom socialdemokraterna och moderaterna. De enda partier som går i takt med sina väljare är ytterligheterna miljöpartiet och sverigedemokraterna. Det finns ingen anledning att tro på en omorientering inom överskådlig tid från de statsbärande (?) partierna s och m. Igår presenterade m sin 38-sidiga rapport om integration, där migrationen, dvs volymerna fortfarande är bannlysta. De konstaterar att försörjningskravet vid anhöriginvandring bara tillämpas i mindre än 1% av fallen,något som varit känt sen länge. Det ska skärpas, skriver de. Men eftersom de inför TUT i stället för PUT för t ex syrier, tar man bort större delen av effekten genom att godkänna anhöriginvandring även vid TUT. De absurda kostnaderna för ensamkommande flyktingbarn, minst 1900 kr/dygn vill de sänka (äntligen!). Men de vill inte införa medicinsk ålderskontroll, något som idag i praktiken inte görs. När Norge införde obligatorisk ålderskontroll minskade asylansökningarna med över hälften. Och vi tar emot hälften av alla som kommer till EU! Och som vanligt vill man sänka skatten. EU ska ta ett större (solidariskt) ansvar för flyktingar. Men fribrev ska fortfarande gälla för moderatstyrda kommuner i Sverige. De som griper efter halmstrån, t ex PM Nilsson i DI med ledaren “Slut på dagdrömmarna i migrationspolitiken”, har tydligen en förmåga att läsa mellan raderna som vida överstiger min. Jag ser bara i allt väsentligt samma gamla nyliberala politik som dikterades av Reinfeldt och där miljöpartiet höll i pennan.
    Ledaren för det andra statsbärande partiet, Löfven, griper också efter halmstrå. Han betraktar det som ett genombrott att EU sagt nej till kommissionens förslag om “rättvis” fördelning av 40 000 migranter men att länderna ska träffas igen för att diskutera frivillig fördelning. Å andra sidan tycks han inte vara överens med migrationsminister Morgan Johansson som sagt att vi inte ska ta emot färre, andra ska ta emot fler. (Det är ju berikande och demografiskt nödvändigt att ta emot i särklass flest per capita i Europa trots att majoriteten inte platsar på den svenska arbetsmarknaden pga usel utbildning.) Nåja, den intellektuella härdsmälta som drabbat socialdemokraterna sen de postmoderna identitetspolitikerna tagit över och Arnstad blivit Löfvens kvällslitteratur gör att inget förvånar mig längre från det hållet.
    Inte heller övriga partier ger något hopp. Supernyliberala Lööfs migrationspolitik ligger nära miljöpartiets och Björklund har börjat slugga mot SD som ett led i kampanjen för att bli omvald som partiledare.
    Och eftersom SD av många olika skäl inte kommer att få ett avgörande inflytande lär vi få vänta på att Sverige normaliseras. Daniel Suhonens vidräkning med arvet efter Reinfeldt i Dagens Samhälle har många poäng. Men mer vänsterpolitik är inte lösningen. Sverige saknar ett socialdemokratiskt parti med socialliberal tyngdpunkt. Men de som skulle kunna driva en sådan politik har trängts ut. Kvar finns bommersviksvänstern och treineeministrar. Såklyftan mellan valda och väljare lär bestå.

  3. Martin says:

    Det som saknas är ett “Riktigt” konservativt, dvs inte nyliberalt, liberalt eller liknande parti. Ett sådant parti skulle nog ganska snabbt suga upp alla de borgerliga väljare som är trötta på nyliberalismen och DÖ.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s