En generation bygger, en förvaltar och en förslösar… Sverige här och Mellanöstern där igår och i dag!

En uppmaning till Sveriges pensionärer och särskilt fattigpensionärer! Snälla mobilisera er, organisera er och gör gemensamma manifestationer. Det är ni som har byggt vårt land och vår gemensamma välfärd. Ni har rätten att manifestera – gärna ockupera – och kräva er rätt för ni har gjort er plikt. Nu är det er plikt att även kräva er rätt.

Kan de – några ytterst få – som säger sig flytt från vidrigheter, folkmord och total missär, men är missnöjda med att inte få bo där de vill, ockupera en buss och få sin vilja igenom…så är det närmast er skyldighet att inte längre ta mer skit! Men som sagt det handlar om några få individer. De är egentligen inte problemet eller utmaningen. Utmaningen är de omfattande systemproblem som vi nu ser växa fram i form av bristen på bostäder, hälso- och sjukvård, infrastruktur med VA-försörjning, skolor m.m. Men också bristen på lag- och ordning, trygghet, jämställdhet, jämlikhet och frihet i framförallt flera av våra förorter där ghetton nu växer fram kännetecknade av parallella samhällen, alternativa rättsordningar m.m.

Pensionärer vägra acceptera att inte få omsorg i tid, att få hembesök av 15 olika personer i veckan, att inte få välja mat, att inte få tillgång till särskilda boenden förrän i livets slutskede, att inte få leva tillsammans, att inte få omsorg på svenska språket, att inte få leva utan enbara överleva!

Politik, partier och politiker har en enda uppgift och det är att lösa samhällsutmaningar och problem, inte att skapa dom. Om politiken, partier och politiker inte vill ta i samhällsutmaningar och problem kommer de snart att sakna relevans för väljare, skattebetalare, invånare och medborgare. Därmed upphör behovet av dessa partier och andra krafter och partier kommer att ta över. Det är inget märkvärdigt utan en naturlag som består av komponenterna friktion, adaptivitet, urval och uthållighet. 

Motsatsen, önsketänkande, har historiskt visat sig vara den i särklass sämsta strategin och det vägval som utarmar kraft och förmåga till anpassning och i den slutliga fasen partiets irrelevans och upphörande. 

Lägg ned önsketänkandet, anamma vetenskapen och framförallt lyssna till uppdragsgivaren, dvs väljaren, skattebetalaren, medborgaren och invånaren.

Vi står i dag – här och nu – inför att välja väg. Det kan rentav redan vara försent! Valet står mellan i princip fri migration med ett timbroitiskt och utilistliberalt prekariat som lever ur hand i hand på mycket låga löner vilket tvingar dem att arbeta all vaken tid och ofta med två till tre okvalificerade jobb per dag eller ett migrationssystem som avvisar hjälpsökande i de folkvandringar som vi nu ser eskalera samtidigt som vi värnar vår jämställda och jämlika välfärdsstat!? 

Ett dilemma? Ja, ett grymt dilema. Men politik är att ta ansvar för oerhört komplexa utmaningar och problem, ofta innehållande en djupt mänsklig och tragisk dimension. 

Det är ett migrations- och asylsystem som utvecklades som en följd av andra världskrigets konfliktkaraktär med systematiska krigsbrott och storskaliga industriellt organiserade folkmord. 

Ett asylsystem som inte är utformat utifrån dagens och de kommande seklens folkvandringar som vi nu ser har påbörjats, initierade av grymheter som utspelar sig på ytor som saknar legitima stater eller rentav helt saknar statsbildningar. Det är områden som nu eskalerar volumiöst oerhört snabbt. Vi ser det framförallt i Mellanöstern och i Central- och Mellanafrika. 

Det är områden där vi för länge sedan har övergivit ytan. Områden där vi inte längre bedriver vare sig säkerhets- eller utvecklingspolitik. 

Istället för institutionsbyggande som kan bidra till stabilisering, trygghet och utveckling på plats där så satsar vi numera våra begränsade resurser på migrationspolitik som i allt väsentligt hjälper relativt resursstarkare människor här. De svagaste där borta – långt bortom vår egen feel-goodpolitik lämnar vi till sitt eget öde. Ett öde präglat av missär, tristess, brott och förtryck. 

Numera tar vi dessutom av den redan magra biståndsbudgeten och använder den till vår migrationspolitik. Politisk opportunism präglad av djup okunskap och/eller medveten cynism inför vadsom krävs bortom lättjefull feel-goodpolitik omsatt i migrationspolitiken.

Politiken har alltför länge valt att förhala eller har rentav helt släppt kontrollen över de avvägningar mellan olika intressen som politik handlar om. Avvägningar som är politikens grunduppgift. Vi kan nämligen sällan göra både ock. Tyvärr. 

Återstår alltså frågan om det är den svenska välfärdsmodellen som skall förändras i utilistisk nyliberal riktning eller om migrationspolitiken skall balanseras till en jämviktsnivå som ger den svenska jämlikhets- och jämställdhetsmodellen möjighet att fortsätta utvecklas på ett sätt som säkrar vår gemensamt finansierade och använda välfärd samtidigt som vi bidrar positivt till säkerhet, stabilitet, trygghet med ökad jämlikhet och jämställdhet i t.ex. Mellanöstern och Central- och Mellanafrika!? 

Klarar vi att lyfta blicken bortom kortsiktig eroderande och kontraproduktiv feel-goodpolitik? Har vi egentligen något val? Vi kan ju tycka att den yngre generationen själva borde kunna hantera utmaningarna med hjälp av kombinationen vetenskap, social ingenjörskonst, värderingar, rationalitet och med ena ögat lära av vår historia och med det andra ögat blicka framåt. 

Tyvärr saknar den nu styrande generationen förmåga att ta i utmaningar och problem. Vad beror det på? Om du frågar en fisk om hen trivs i vattnet lär den svara “vilket vatten?”. Däri ligger sannolikt en del av svaret. 

Vi förstår helt enkelt inte att vårt system – den svenska modellen – inte är något självklart utan snarare är en i världen unik skapelse. Ett undantag. Ett undantag som om vi inte vårdar systemet kan erodera och upphöra snabbare än vi tror. Ingenting är ett för evigt givet tillstånd. 

Det är en kunskap som vår äldre bär med sig därför att de vet hur det var innan vi blev unika, de vet hur det gamla Sverige såg ut, de vet vad som krävdes i form av uppoffringar och politiska vägval för att skapa den svenska modellen och de får nu känna på konsekvenserna av yngre generations oansvariga politik eller snarare brist på politik. Vi vänder oss nu till er en gång till!Edit

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s