Reser genom ett Sverige som på många vis ger en känsla av avveckling! Nostalgi?

Reser genom ett Sverige som på många vis ger en känsla av avveckling… Jag som älskar skogen, fjällen, ödemarken, de små byarna, brukssamhällena, bondgårdarna, torpen, ja ni vet det där som många av oss växte upp i innan storstaden tog över oss. Nostalgi bortom ekonomiska realiteter styrda av urbaniseringens egen kraft? Ja kanske. 

Men nog reagerar jag på hur stor och tydligt uppenbar skillnaden är mellan svensk och norsk landsbygd. Den svenska bygden åtminstone till utseendet allt slitnare, alltmer förfallen, alltmer utarmad, alltmer turistifierad samtidigt som våra värden som vi lever på produceras just där av de som bor just där. Där i vår hembygd. I Norge en levande landsbygd. En upprustad underhållen landsbygd. En levande landsbygd. Olika traditioner? Olika arv? Olika prioriteringar? Olika betingelser?

Jag vet inte, men vemodet kommer alltid över mig. Landsbygden i dag och landsbygden då. Fortfarande vår livsnerv. Men inte särdeles uppskattad i konkret handling.

Ska ta och återkomma i ämnet när jag har tagit reda på mer grundläggande fakta vad gäller å ena sidan Sverige å andra sidan Norge. 

Kölen skiljer oss åt. Men uppenbarligen något som är större än så gör oss olika på en mycket grundläggande nivå. Solidariteten mellan stad och landsbygd ser olika ut. Ytterst handlar det om solidariteten mellan människor i samma land. 

Marginalerna tillåts vara mindre i Sverige. Eller rättare sagt marginaler bortom fysiskt arbete och mervärde tillåts härja fritt. Marginaler som inte längre finns. Eller för att citera en sedan länge iakttagande medresenär “landet blir fattigare och vissa bankkonton allt större. Något är det…”. 

Men i grunden spelar förstås politiska beslut roll i ett land som i övrigt präglas av statsindividualism, politiska beslut och social ingenjörskonst. 

Politiken kan aldrig svära sig fri från denna utarmning. Därmed är ytterst ansvaret vårt. Vi medborgare, invånare, väljare och skattebetalare bär det yttersta ansvaret. 

För vad händer med oss som  medborgare, invånare, väljare och skattebetalare när vi inte längre bryr oss? När det där bortom tullarna inte längre är något annat än en råvarukälla och en på vissa avgränsade ytor turistifierad utställningsverksamhet…

Läs mer:

Skruva ner!

http://schlaug.blogspot.se/2015/02/skruva-ner.html?m=1


About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management. Bookmark the permalink.

One Response to Reser genom ett Sverige som på många vis ger en känsla av avveckling! Nostalgi?

  1. Klas Bengtsson says:

    “Jag som älskar skogen, fjällen, ödemarken, de små byarna, brukssamhällena, bondgårdarna, torpen, ja ni vet det där som många av oss växte upp i innan storstaden tog över oss. Nostalgi bortom ekonomiska realiteter styrda av urbaniseringens egen kraft? Ja kanske.” Nej, så enkelt är det nog inte. Jag som är född i ett (fd) fiskeläge i Bohuslän och uppväxt på havet ser samma utveckling. Naturligtvis spelar den oundvikliga (?) urbaniseringen roll, men inte bara. Ett livligt samhälle på 60-70-talet med många fiske- och fraktbåtar och ett par mindre småindustrier och med badgäster som hyrde in sig några sommarveckor har förvandlats till ett sommarparadis för penningstarka stadsbor som köpt upp större delen av det genuina fiskeläget medan bofasta trängts undan till mindre attraktiva lägen “in på land”. Fiskebåtarna är borta med enstaka undantag. Kärnan i samhället är mörklagd på vintern. Själv har jag, trots god ekonomi, ingen lust att besöka samhället längre utan har ett fritidshus i ett icke statusområde där det bor “vanligt folk”. Föräldrahemmet såldes till en göteborgare. De ännu mer statusfyllda samhällena har fler stockholmare. Ett hus som på 70-talet gick att köpa för 50 000 kr kostar idag ofta över 5 miljoner. Var denna utveckling nödvändig? Mina kunskaper om Norge är inte helt aktuella, men det fanns åtminstone två grundläggande skillnader. Sverige har aldrig haft en aktiv fiskepolitik. Under det långa socialdemokratiska maktinnehavet var den obefintlig. Fiskarna – som absolut inte var högavlönade – röstade därför i brist på bättre på centern och folkpartiet. I Norge röstade fiskarna på arbeiderpartiet helt enkelt därför att de i motsats till sitt svenska broderparti tillvaratog fiskarnas och fiskets intressen. Den andra stora skillnaden var att Norge hade boplikt, Det innebar att man var tvungen att vara bofast i den fastighet man köpte, vilket naturligtvis medförde att de penningstinna inte kunde utarma och mörklägga samhällskärnorna. Prisbilden blev naturligtvis en annan. Så allt beror inte på globala trender. Politik gör skillnad!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s