Invandring och integration näst viktigaste frågan hos väljarna så nu letas det efter nycklarna till det migrationspolitiska låset

“Enligt undersökningen är integration och invandring nu den näst viktigaste samhällsfrågan bland väljarna. Var femte väljare, 20 procent, svarar spontant att just detta område är den viktigaste samhällsfrågan i dag. Det är en ökning med sju procentenheter sedan mätningen i augusti.”

Väljarna anser vidare att (S) är det partiet som är bäst och (SD) det parti som är näst bäst på invandrings- och flyktingfrågor. 22 procent anser att (S) har bäst politik och 15 procent att (SD) har bäst politik. För (S) del innebär det att färre än de som stödjer partiet anser att (S) har bäst politik medan det för (SD) synes vara ett resultat i nivå med tidigare viktade opinionsundersökning från Sentio. Föga förvånande får (C) och (Mp) de lägsta förtroendesiffrorna med 2 procent respektive 5 procent.

I fonden finns SOM studien från Göteborgs Universitet som tydligt visar på opinionen i frågor om den förda invandringspolitiken:

– 45 procent svarar att de är negativt inställda
-26 procent svarar varken eller, samt
– 29 procent är positivt inställda.

Det är mot denna bakgrund som siffrorna skall betraktas. Denna och de systembrister som växt till sig under lång tid och som nu boppar upp samt den publicitet som följer med det. Det är ur denna gryta som (SD) nu hämtar väljarstöd och som även andra partier nu börjar rota i lite nervöst och samtidigt ivrigt för att inte riskera att hamna sist i kön och mötas av en tom gryta.

Ju mer konkreta utmaningarna – problem och möjligheter – framstår för väljaren ju mer prioriterar väljaren frågan. Utmärkt. Om inte politiken förmår lösa uppgiften i egen takt och med den linje som valts så må väljaren pressa på och öka trycket ordentligt på beslutsfattarna. Det är en kärna i vår demokrati.

På ena sidan ligger det migrationspolitiska mp-låset fast och på den andra sidan står SD och sliter i låset utan passande nycklar. Däremellan finns partier som nu nervöst har börjat leta i fickorna efter nycklarna till en våra största utmaningar, nämligen att åstadkomma en kontrollerad processorienterad rättsligt korrekt migration som följs av en i allt väsentligt och för de flesta individer framgångsrik integration. En migration och integration med bibehållen och helst stärkt välfärd.

Då fordras nycklar till jobb, bostäder, skola, hälso- och sjukvård m.m. Ett samhälle är inte ett självspelande lokomotiv. Det finns inga fria måltider. Varje politisk linje och åtgärd har konsekvenser för oss invånare, medborgare och skattebetalare.

Det direkt drivande partiet (Mp) verkar vara de som har ungefär samma väljarandel i de allmänna valen som andel väljare som menar att de har den bästa invandringspolitiken. De är – noterbart – inte direkt sak- och departementsansvariga för frågan om migration och integration, men som medlemmar i regeringen är de förstås kollektivt ansvariga för alla beslut i frågan.

De är därtill direkt ministeransvariga för den fråga som nu uppvisar brister som närmast påminner om motsvarande behov som fanns under 1950-60-talet, dvs. det kraftiga underskottet av och behovet av bostäder. Förväntningarna och framförallt behoven är enorma. Omedelbar leverans är nödvändig.

Som väljare kan vi förvänta oss att politiska beslut inte enbart handlar om att göra det man tycker utan det som också är möjligt av respekt till de konsekvenser besluten får för enskilda individer och grupper av individer. I dagens politik snubblas alltför ofta på tröskeln mellan nuläge och vision. Dagens verklighet ersätts på stället direkt av morgondagens vision. Resan till genomförandet av visionen blir helt plötsligt oviktig och oväsentlig. Genom politiskt krystande av mantran så antas vi trollas direkt till det nya visionära läget. Det fungerar inte! Det finns inga genvägar när vi ska reformera ett politikområde eller rentav flera politikområden.

Nog är f.d. statsminister Fälldins (C) klassiska ord väl värda att ta tillvara på och använda. Vid beredningar i regeringskansliet brukade Fälldin fråga de föredragande “och vad betyder det här för bensinmacksföreståndaren hemma i byn”, eller för en granne eller någon annan person ur verkligheten. De tjänstemän som inte kunde tala om vad olika regeringsförslag skulle innebära för vanligt folk, fick göra om och göra rätt. Den s.k. “Ramviksmodellen” skulle i dag behövas mer än någonsin och kanske framförallt inom det oerhört omfattande och komplexa system som kallas för migrations- och integrationspolitik. I politiken räknas endast resultaten och inte ambitionerna.

Läs mer

http://mobil.dn.se/nyheter/politik/valjarna-bara-skolan-viktigare-an-integrationen/

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Management, Participation and influence. Bookmark the permalink.

2 Responses to Invandring och integration näst viktigaste frågan hos väljarna så nu letas det efter nycklarna till det migrationspolitiska låset

  1. Majsan says:

    Bra liknelse det där med nycklarna.

    Valet 2010 (ja så sent vaknade jag till hur det egentligen stod till i Sverige) var jag fullt övertygad om att äkta “ansvarsfulla” partier skulle ta tag i frågan som nu seglat upp till 2a plats. Det hände inte och det behöver väl inte nämnas hur de följande fyra åren såg ut i termer av statistik respektive floskler.

    Då hade jag slängt mig i famnen på vilket etablerat parti som helst (inklusive V) som nyktrade till först. Det hände ju inte men nu är ju ‘allihopa’ (nåja …) på gång med diskussionerna. Och vad tänker jag … jo jag tycker de är patetiska, dock KD minst så. Endast de har gnuttans innehåll som är genomförbart (bortsett från de andra partiernas brunkletande) och kan minska på asyltrycket, som är det riktigt stora problemet, då vi uppenbarligen får hit asylsökande från icke-asylberättigade länder och till och med en del som kommer via USA(!).

    Nu när folk verkar vakna … jag hoppas ingen går på t.ex ‘initiativ’ som att få andra länder att ta mer av sitt ‘ansvar’. Det gör de redan och jag tror nog att dessa länder, om de inte redan upplevt läget men stramat upp sig, ser Sverige som varnande exempel på hur man INTE ska hantera asylinvandring till välfärdsland.

  2. Klas Bengtsson says:

    SOM-institutet har som du säker vet gjort olika mätningar. Den som är mest relevant för dagens situation dvs om vi ska ta emot fler flyktingar ställdes innan de nu aktuella ökningen var känd. Redan då var 50% negativa och endast 18% positiva medan övriga inte hade en bestämd uppfattning. Jag instämmer i att varken Mp eller SD har nycklarna. Att de övriga partierna koncentrerar sig på den havererade integrationen där bara 50% av invandrarna (obs inkl arbetskraftsinvandrarna) har jobb efter 7 år och bara 70% efter 20 år och där många aldrig jobbar kommer naturligtvis inte att räcka långt. Men bara KD och Fp adresserar försiktigt volymfrågan bakvägen. För nyliberala C är volymerna inget problem. Inte heller för Kinberg Batra, men hon kan i bästa fall korrigeras något av internt motstånd. Inte heller socialdemokraterna tycks ifrågasätta volymerna. Ylva Johansson lovar lösa problemet genom att ge alla jobb inom två år, ett större mirakel än när Jesus delade ut brödet och fiskarna. Har hon blivit manisk? Så jag tror tyvärr att det måste krascha ordentligt innan den politiska “eliten” tar hänsyn till väljarna. Motståndet att rösta på SD är så stort att de fortfarande kommer att vara i majoritet. För det är ju inte så att de valda nödvändigtvis är ombud för sina väljare. Efter valdagen uppfattar de sig ha fria mandat, vilket framgår av bl a Gilljam&Karlssons undersökning av valet 2010. Redan då var det extrema skillnader inom flyktingpolitiken, framför allt inom S och M. mellan väljarna och riksdagsmännen. Bara extremerna Mp och SD drev sina väljares politik.
    Den lösning C redan pläderar för och som S och andra förmodligen kommer att ansluta sig till är att ge kommunerna bättre kompensation, dvs en rent bokföringsteknisk åtgärd som inte påverkar de totala kostnaderna ett öre. Det sorgliga är att de som får betala priset är de som redan har det sämst. Beslutsfattarna går som vanligt skadeslösa ur krisen, Reinfeldt kan tryggt fortsätta betrakta Sveriges obebyggda ytor och Anders Borg lämnar ett Sverige som efter 8 års “framgångsrik” ekonomisk politik har i stort samma BNP per capita som 2006.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s