Korken har gått ur flaskan med resande stridande – håll i korken!

När statsministern, justitieministern och inrikesministern i raka ordalag utan att tveka på manschetten nu annonserar om lag mot resande stridande i form av förbud mot deltagande i strid, utbildning hos och finansiering av resande stridande för en terroriststämplad organisation och verksamhet så har vi tagit ett rejält kliv framåt sedan sommaren 2014.

När sedan folkpartiledaren hamrar på med ett förslag om att utvisa de som döms för dessa gärningar och som har dubbla medborgarskap då kan vi väl säga att korken har gått ur flaskan med resande stridande!

Nu skyndar sig alla om att vara bäst i klassen. Vi kan se hur liknande fördämningar nu är på väg att brista i det migrationspolitiska låset framförallt hos (m) och (kd). Det här visar på något intressant i svensk politik. Alla rusar likt deltagarna, sockenäldsten och prästerna under de gamla häxprocesser i samma spår utan några större stunder av reflektion och konsekvensanalys. Det är på något vis digitalt. Antingen är ett förhållningssätt helt rätt eller så är det helt fel.

World Values Studies och professor Ingleharts analys över värderingar i världen visar ju att det är vi som avviker genom att vara unikt självförverkligande och sekulariserade. Men det innebär uppenbarligen inte med automatik att vi också är analytiskt sansade, kritiska och prövande i upplysningens anda.

Fortfarande är vi absolut troende i förhållande till att det finns en enda huvudlinje som måste genomsyra vårt samhälle inom vissa för perioden gällande tro-satser. Den som avviker må finna sig i att bli mentalt hudflådd å det grövsta. Om det är det gamla bondesamhällets krav på absolut lojalitet och gemensam inriktning för att skörden skall hinna bärgas under den månad vårt kalla klimat tillåter låter jag vara osagt. Andra vet betydligt bättre.

Men det är ett förhållande som många av mina vänner med bakgrund och/eller identiteter i andra länder bortom Europa brukar lyfta fram. De kan känna igen en del av grupp- och klanlogiken fast här i Sverige på ett helt samhälles aggregerade nivå. En som skrivit intressant i ämnet är Per Brinkemo i boken Mellan klan och stat (se nedan).

Så varför då denna lilla utvikning? Jo därför att det finns all anledning att befara två ting. Dels att politiken nu i realiteten nöjer sig med dessa rättsliga reformer, istället för att se dom som vitala delar i en hela-samhället-strategi. Dels att politiken när den missar en sådan hela-samhället-strategi låter bli att adressera två grundläggande bitar, nämligen den betydelse socioekonomiska faktorer och värderingsmässiga tro-system har för de vägval en resande stridande gör.

Det här handlar inte om en kamp mellan civilisationer, eller mellan kristendom och islam eller mellan kristna och muslimer. Inte alls. Inte på något vis. Tvärtom vi har som människor samma intressen.

Detta är en kamp om civilisationen. Vår gemensamma civilisation byggd på demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en universell och odelbar längtan som de allra flesta människor när och är beredda att kämpa för. Det finns en risk att politiken nu missar att möta de krafter som göder hatet och som lever på att hata varandra.

En sådan gödkraft är wahabismen och salafismen. Det är en hård oförsonlig uttolkning av islam. En politisering av islam till att bli ett samhällssystem byggt på närmast fascistiska och rasistiska värderingar, förhållningssätt och handlingar. Det är denna tolkning som en hela-samhället-strategi måste möta. Det går inte att undvika detta värderingssamtal eftersom det handlar om en gemensam kamp för civilisation.

Det är efterlängtat att politiken nu slutligen responderar. Men om inte politiken vet vart den ska ta vägen. Om politiken inte vet hur och med vad den ska färdas, då bör politiken samla sig med ett djupt andetag. De rättsliga reformerna behöver nu kompletteras med en genomtänkt hela-samhället-strategi mot resande stridande.

Intresset för att finna förebyggande åtgärder och motåtgärder har varit måttligt hos politik och media ända fram till händelserna i Paris. Det började vakna ett intresse i samband med IS folkmord och krigsbrott i Syrien och Irak samt händelerna i Ukraina. Men i realiteten var det ett nymorrnat uppvaknande famlandes efter såväl ljusknapp för att finna vägledning som golv att stå på.

Jag skrev i juli en strategi och en handlingsplan för hur vi ska förebygga och motverka resande stridande. Nu börjar åtgärder som återfinns i denna lyftas fram och genomföras. Särskilt i den rättsliga delen. Det är utmärkt.

Men, nu krävs det som politiken i allmänhet är undermålig på, dels uthållighet dels precision med en rad olika åtgärder riktade till individer. Det räcker inte med att strössla fram ett antal antingen hard-core mediala förslag eller soft-förslag. Det krävs både ock. Ja, det krävs både ock. I den senare delen må samhället börja tidigt i skolans första klass. Rentav i förskolan.

Då handlar det om förebyggande arbete av mer traditionell bl.a. socioekonomiskt snitt. Ju längre upp i åldrarna desto mer kommer konsekvensaspekten in i form av rättsväsende där lagföring för terrorbrott, folkmord, krigsbrott etc. är den slutliga konsekvensen. Det behövs en sammanhållen samordnad insats.

Det handlar om samverkan mellan kommunernas plan- och bostadsförvaltningar, utbildnings-, arbetsmarknads-, social-, näringslivsförvaltningar, det civila samhället, företag, statliga myndigheter m.fl. Det handlar dels om att använda befintliga resurser dels om att tillföra resurser. Det kan ge effekt.

Detta underlättas dock av nationell samordning men med utförande av de lokala aktörerna. Att fokusera resurser uthålligt, adaptivt och precist borde vara en mycket konkret uppgift för en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism och terrorism. En uppgift där ett antal kommuner väljs ut och där insatser – ofta individuellt anpassade – från hela samhället sys ihop i nära samverkan med civila samhället och näringsliv. Det handlar om omfattande resurser insatta över kommande decennier.

Det handlar om att möta extrema ideologier men det handlar också om att reformera den socioekonomiska vardagen.

Det duger inte med plock i pinn. Alla vet ju vad som händer när fel pinne plockas. All vet också vad som händer med en skakad flaska när korken rusar okontrollerat…

Läs mer

Handlingsplan för att förebygga och motverka resande stridande

Förslag till handlingsplan mot resande stridande!