I politikens kaos ligger fröet till utveckling och förbättring

Den gordiska knuten i svensk politik

Migrationspolitiken främst manifesterad i Sverigedemokraterna och Miljöpartiet bestämmer sedan några år tillbaka politikens innehåll och form inte enbart inom migrationspolitiken utan även med ömsesidig påverkan på andra politikområden. Det vi nu ser i budgetdebatten i Riksdagen är själva crescendot i denna polarisering.

De som hittills direkt betalat priset är de medmänniskor som befinner sig inuti eller runtomkring migrationspolitikens systemhaveri. Men nu får även vårt politiska system betala priset för denna obändiga oförmåga att göra det som är demokratins friktionsmedel, nämligen att föra dialog mellan alla parter. Även en dialog mellan de som ogillar varandra i allra högsta grad. Till syvende och sidst är det väljarna, invånarna, medborgarna och skattebetalarna som betalar det ytterst priset genom att politiken nu kapitulerar med följdverkningar långt bortom den gordiska knuten. Den gordiska knuten passiviserar nu svensk politik och neutraliserar vårt politiska system. Lös knuten!

Den som flyter med strömmen tappar styrförmågan

Den som flyter med strömmen tappar styrförmåga medan den som paddlar snabbare än strömmen har kontroll över sin kanot, sig själv och floden. Det vi ser nu i svensk politik är ett antal partier som i sävlighet har valt att flyta med i floden för att på sin höjd då och då sticka upp huvudet ur kanoten och hålla koll på övriga medflytande. Vad händer då om floden förändras under resans gång? Ja den som aktivt paddlar på och snabbare än strömmen kommer att ha ett rejält övertag när förhållandena förändras, när kaoset uppträder. Kaoset!? Ja kaoset.

Politik är att hantera kaos

Politik handlar i syvende och sidst om att hantera kaos. Politik i demokrati förutsätter dock beslutsförmåga. Demokrati är som bekant ett system för maktfördelning och beslutsordning. Men för att detta fördelnings- och beslutssystem skall fungera fullt ut så krävs dialog.

Dialog är a och o i en demokrati

Dialog är a och o i en demokrati. Dialogen är för demokratin som beslutssystem vad räntan är för ekonomin som allokeringssystem. För om inte politikens partier talar med varandra blir demokratin dysfunktionell. Detta är en kunskap som Socialdemokratin har burit med sig sedan 1930-talet. Dialogen var en förutsättning för att ge människor hopp om förbättrade vardagsvillkor genom folkhemmet. Dialog har varit en fullständig nödvändighet för att klara av att under nästan hela efterkrigstiden ansvara för minoritetsregeringar. Visst dominerade Socialdemokratin politiken med Vänsterpartiet kommunisterna som stödfalang, men i modern tid har minoritetsregarandet krävt stor fingerfärdighet och samverkan med t.ex. Centerpartiet. Visst har Socialdemokratin räckt ut en hand till Alliansen. En hand som Alliansen vägrat ta emot, av många olika skäl. Någon hand till Sverigedemokraterna har, också av en rad olika skäl, inte räckts ut.

Dialog är moraliskt svårt men pragmatiskt rätt

Det som är fascinerande i sammanhanget är att svensk politik inte ser några problem med att föra dialog med diverse förbrytarregimer i vår omvärld. Vi samtalar med olika mörkermän och brutala regimer, vilket är moraliskt svårt men pragmatiskt rätt! Om två fiender som Israel och Hamas löpande kan föra dialog så är det självklart att vi i vårt politiska system kan föra dialog med alla partier, åtminstone de som har röstats fram av våra väljare, eller!?

Dialog innebär inte att acceptera

Att föra dialog innebär inte att acceptera. Det innebär att lära känna sin motståndare. Det innebär att ge motståndaren en insyn i och rentav en förståelse för våra argument och vår position. Det är ett första steg till inkluderande, inte nödvändigtvis av idéer utan av människor. Det är en fråga om människosyn. Det vi predikar må vi också agera, framförallt i förhållande till den som vi anser inte står upp för dessa ideal. Annars är vi ju faktiskt inte ett dugg bättre i konkret handling än vad vår motståndare är i ord.

Leverans förutsätter dialog – väljaren har rätt till leverans

Vi valde för två månader sedan ledamöter till vår Riksdag. Då med höga förväntningar på att de med utgångspunkt i sina värderingar med stor pragmatik skulle börja leverera politiska beslut som gynnar våra äldre och barn och ungdomar, stärker vår infrastruktur, ökar bostadsbyggandet, gynnar företagande, minskar arbetslösheten och som skapar ett mer hållbart Sverige i alla avseenden. Vi röstade även om mer respektive mindre arbetskraftsinvandring och/eller flyktingmottagande. Vi röstade också mot eller för ett stärkt försvar.

Alla dessa punkter är politikområden som i dag i mer eller mindre utsträckning präglas av allvarliga problem gränsandes till systemhaverier. Några befinner sig mitt i ett systemhaveri. Dit hör kanske framförallt flyktingmottagandet och försvaret av vårt land.

På många av dessa punkter röstade vi i samma huvudsakliga riktning fast på olika värderingssystem och metoder. I andra var vi fundamentalt oense. Oavsett vilket är vi många som förväntar oss leverans, nu. Leverans förutsätter dock dialog, inofficiell eller officiell dialog är i sammanhanget ointressant. Bara dialogen sker. En budgetproposition handlar om villkore för människors vardag. Den är alltså för viktig för att slarvas bort i tjurskallighet och hårdnackat dogmbitande.

Tron kan skapa berg som vi inte kan se bortom

Varför är då detta så hårt ingjutet svårt i dag. Jo därför att i den politiska retoriken är det alltför lätt att glömma bort att din motståndare innan valet kan vara din samarbetspartner efter valet. Men vi har ju en fastgjuten blockpolitik i Sverige, då är ju sakernas tillstånd gjutna nu och för överskådlig framtid!? Ja det är just det vi tror. Tron kan förskjuta berg sägs det, men den kan också skapa berg som vi inte klarar att se bortom.

Blockpolitiken en pyrhusseger 2014 med rekyll 2015

Om Sverigedemokraterna håller fast vid sin linje, dvs att rösta mot den politik som inte följer deras egen i framförallt migrationspolitiken, kommer varje regering att ställas inför samma fullbordade faktum som vid dagens riksdagsbehandling av partiernas budgetalternativ. Detta under förutsättning att partierna envist kramar blockpolitiken. Det är den som lägger regeringens budget som alltid har huvudansvaret för den fortsatta processen, dvs statsminister Löfven. Det åligger å ena sidan denne att göra allt i sin makt för att nå hållbara överenskommelser innan budgetpropositionen hamnar i Riksdagen. Alliansen har å andra sidan framför sig en pyrhusseger om de spelar i riktning mot en ny minoritetsregering. Även om deras budget stöds av Sverigedemokraterna denna höst – med eventuell regeringsombildning (utan extraval) som följd – så kommer strax budgetbehandlingen hösten 2015…

Håll i minnet Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt ord i dagens budgetdebatt: “i total beredskap att även rösta ned kommande budgetar. Det är en tydlig signal till nästa regeringsbildare.”

Slutsatsen är sålunda att vi kan välja mellan dialog eller nya regeringschefer vartannat år t.o.m. 2018! Den tredje vägen är förstås extraval. Ett sådant extraval lär dock knappast förändra Sverigedemokraternas vågmästarroll. I senaste opionsundersökningen från Sentio når Sverigedemokraterna 16 procent av opinionen.

Om politiska företrädare i landets kommuner kan tala med varandra och därtill bilda nya koalitioner och majoritetsstyren borde rimligtvis riksdagens partier kunna göra detsamma.

Några paddlar allt fortare medan andra vilar

Snarare är det så att merparten av de politiska aktörerna just vilar i botten på sina kanoter och låter sig flytas med, medan åtminstone några aktörer inom och utanför Riksdagen ägnar stor energi åt att paddla fortare än strömmen. Sverigedemokraterna är en sådan aktör. Feministiskt initiativ är en annan sådan aktör. Det de här två aktörerna gör är att de positioner sig i en delvis annan skala än vad politiken hittills har förmått sig till. Det kaos vi nu ser är bara början på en nyordning i politiken.

Kris föder utveckling

Kris föder utveckling. Friktion är det som bygger samhällen starkare. Friktionen uppstår när några lyfter sig upp ur kanoten, paddlar fortare än omgivningen och i god tid ser och identiferar utmaningar samt klär dessa i ord och formulerar förslag på hur dessa skall mötas. Att då inte sluta slumra i botten på kanoten är oförlåtligt. Vakna upp, paddla ikapp och försök se utmaningarna som ligger därframme. Formulera idéer för hur de ska mötas. Tala med de som har börjat paddla. Somliga kommer att paddla fel. Men alla paddlarna kommer att se och känna floden. Utmaningarna kommer att uppfattas olika men tillsammans i dialog är det möjligt att se dom och att prioritera.

Våra barn förväntas samtala

Vi väljare förtjänar mod, vilja och förmåga att göra det oväntade men ändamålsenliga, nämligen att tala med varandra – ni vet det vi förväntar oss att våra barn ska göra med varandra. Om inte dessa egenskaper finns då var det ett felval av oss medborgare och då får vi välja om. Göra om och göra rätt.

Samtal och samarbeten är vårt arv

Jag är dock övertygad om att svensk politiks nestor statsministern Tage Erlander skulle ha haft ett och annat att säga om dagens oviljor och oförmågor. Så här vårdar vi inte det arv som har givits oss. Ett arv som gjort oss till ett land unik i vår omvärld. Tre beståndsdelar i detta arv är värderingar, pragmatik och dialog. Vi får aldrig sluta tala med vår motståndare, om inte annat så av ren självbevarelsedrift. Dialog ger kunskap och kunskap är styrka. I politikens kaos ligger fröet till utveckling och förbättring. Dialogen är en förutsättning för att kunna förstå och använda kaoset. Dialogen är en förutsättning för att ta tillbaka initiativet från de två partier som står i varsin pol om flykting- och invandringspolitiken. Dialogen är en förutsättning för att ta tillbaka den politiska ytan i form av förmågan att ta initiativ och agera först. Passivitet är bortkastad tid. Icke-dialog är bortkastad politik. Bortkastad politik för de medborgare som behöver den som mest, våra barn och ungdomar, våra äldre och våra medmänniskor som bryts ned i eller runtomkring ett havererat flyktingmottagande. Dialogen är en förutsättning för att vi ska kunna gå från utmaning till åtgärder, till politik.

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s