Vladivostok – ett ryskt offensivt rörligt Gotland

Om du inte har ett Gotland kan du alltid bygga ett

Om du inte har ett Gotland kan du alltid bygga ett! Nu finns ett flytande Gotland kallat Vladivostok i den s.k. Mistral-klassen strax tillgänglig för rysk maktprojicering mot våra flöden och noder.

En rörlig landgång

Hittills har 400 ryska besättningsmän tränat med det helikopterbärande fartyget Vladivostok. Fartyget är den optimala plattformen för såväl indirekt maktprojektion som direkta landstigningsoperationer i Östersjön. Helt enkelt en förnämlig landgång för kortfristiga lån av andra länders territorium men också för olika former av asymmetriska operationer, hybridkrigföring och subversiv verksamhet i Rysslands grannländer vid Östersjön.

Våra Öar

När Åland avmilitariserades i samband med Krimkriget och senare under första världskriget så fanns det förstås flera syften. Ett av dessa hade sin grund i insikten om öns betydelse för militär och politisk maktprojicering och som plattform för militära operationer.

Gotlands betydelse behöver väl knappast längre omnämnas. Efter de senaste årens offentliga samtal i ämnet så har två huvudlinjer framgått. Försvar av Gotland krävs för att undvika ett sannolikt ryskt lån av densamma i samband med ett skymningsläge. Försvaret av Gotland behövs inte därför att hangarfartyget Gotland är obsolet och tar inte hänsyn till dagens vapentekniska utveckling och asymmetriska strid i vilken en angripare slår mot vitala ytor t.ex mot Ledningsregementet i Enköping och dess förläningar i Strängnäs, Karlskrona, Boden, Stockholm och Uppsala eller rikets ledning i samband med torsdagens regeringssammanträde i Rosenbad. Men om nu motståndaren har bestämt sig för ett offensivt rörligt Gotland, ett Vladivostok!? Vad händer då?

Redan idag kan Ryssland regla av Östersjön och stöd via Polen, Tyskland, Danmark och Norge till Baltikum med sådan kraft att Nato möter en rejäl uppförsbacke i sin egen motivation när det gäller viljan och framförallt förmågan att försvara Baltikum, eller rättare sagt att återta Baltikum. Det gäller oavsett om det är ryskt russinplockande i Narva eller om det avser hela den baltiska fruktkakan. Ett flytande Gotland lär inte enbart stärka avreglingen utan skapa en intressant bryggd av såväl förmåga och hot om förmåga att regla av som samtidigt förmåga att i olika former av landstingningsoperationer låna de noder och flöden som för tillfället bedöms som mest vitala.

Men vad betyder det för internationella och bilaterala överenskommelser och internationell lag?

Beklagar att behöva upprepa det som vår historia så tydligt ger besked om, nämligen att inget internationellt eller bilateralt avtal överlever en tillräckligt stark konflikt i intressepolitikens gryta. Överenskommelser gäller till den tidpunkt någon av parterna avviker i intressen. En överenskommelse är en gemensam viljeyttring vid en given stund, ibland krönt med interoperabilitet, gemensamma inköp av utrustning, gemensamma övningar etc, men till syvende och sidst så gäller varje nations egen förmåga, själv eller i samverkan med andra. Den som har försatt sig i situationen att bli en försvarspolitisk monokultur blottat sig rejält inför andra parter.

Rysslands intresse att hedra internationella överenskommelser avtar i samma takt som dess styrka växer. När vi i vår omvärld talar om failed states eller stater som är på väg att bli failed states så kan vi även lyfta fram de som blir i militär mening allt starkare stater men samtidigt failed-international-states. Det betyder att de i huvudsak är tämligen ointresserade av vad det internationella samfundet – vad nu det begreppet numera egentligen står för – proklamerar eller agerar. Snarare ger det inrikespolitisk cred att söka konflikten och krisen. Vi har i vår historia sett det ske otaliga gånger utfört av stormakter som t.ex. Ryssland som nyligen annekterade Krim eller en regional makt som Argentina och invasionen av Falklandsöarna för trettio år sedan.

Sannolikheten för angrepp av frame- och statementskäl!

Ett isolerat övningsanfall mot Sverige såsom under den ryska påsken tillsammans med SÄPO:s uppgifter om ryskt intresse för Sverige visar att ett avgränsat precist militärt angrepp mot för Ryssland och Sverige vitala noder och flöden visserligen inte är sannolikt, men möjligen inte heller längre helt osannolikt. Det är låg risk för Sverige, men det är samtidigt ett möjligt handlingsalternativ för rysk politisk ledning.

Sverige är för en stat – en auktoritär politisk ledning – som är sig själv nock ett intressant mål. Genom att välja ett mål bortom sina absolut närmaste operationsmiljö finns det en reell poäng i att genomföra en respektinjagande punktmarkering. Ett land där viktiga politiska ledare inte längre uppfattar försvaret av landet som en grundläggande primär självklar basuppgift. Ett land där andra politikområden och den mediala piruettdansen kring dessa är betydligt viktigare att reagera på. Ett land där kvartalspolitikens reagera-mantra tagit över förmågan och viljan att proaktivt agera dels långsiktigt dels här och nu.

Vad vore mer frestande än att skapa en frame, en berättelse, som handlar om hur Ryssland i realiteten äger sin närmiljö och till denna räknas Östersjön och dess stränder, dess noder och flöden. Det är ett statement som i dag i allt väsentligt uppfattas av den ryska politiska ledningen som i det närmaste riskfritt att genomföra. När tröskeln i form av ett försvar saknas så blir resonemang som dessa inte längre alarmistiska och utopiska.

Oförmåga att lyssna till, förstå och omsätta information och data i beslut

Vår nutidshistoria är full av exempel på vår oförmåga att lyssna till politiska ledares budskap. Vår vilja att stänga till och utesluta given information och data är i bland närmast total. Men varför skulle en politisk ledare besvära sig med att skriva böcker om sina politiska ambitioner, eller hålla linjetal där varje punkt uppfylls år för år, eller rentav upprusta sitt land för 5000 miljarder kronor om inte denne menar allvar med sina uttalanden och texter? Varför göra sig besväret? Varför bygga ett rörligt Gotland om vederbörande inte har tänkt sig att använda denna förmåga indirekt och direkt?

En ny gräns till Ryssland!

Ett rörligt Gotland som Vladivostok är en rysk gränssättning i vår omedelbara närhet. Det är en gräns i gräns. Vladivostok innebär en väsentligt större rysk förmåga att förflytta trupp framförallt genom helikoptrar. Med 17 helikoptrar och plats för sjuttio stridsfordon t.ex. stridsvagnar, utrymme för 450 personer samt ett fältsjukhus för 70 personer har Ryssland ökat sin förmåga till avgränsade maktprojicerande operationer högst avsevärt. Enbart dess närvaro förändrar de militära och politiska förutsättningarna. Östersjön är ett väsentligt prov- och försöksområde för ryska marina stridskrafter vilket innebär att Vladivostok förr eller senare lär visitera Östersjön, tillfälligt eller mer permanent.

Vem förstår konsekvenserna av ett ryskt rörligt Gotland?

Som sagt Vladivostok är ett rörligt Gotland och det kan om köpet fullföljs periodvis bli vår nya reella gräns med de konsekvenser det bör få för vår säkerhets- och försvarspolitik. Om nu några fler politiska ledare utöver Försvarsminister Peter Hultqvist och Försvarsutskottets ordförande Allan Widman tar in, förstår och är beredda att omsätta i beslut den information och den data som det rörliga Gotland ger vid handen. Jag är skeptisk.

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy, Management. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s