Sverigedemokraterna fångar det kommunitära nexuset i en tid av kosmopolitiskt globaliseringsrus

Ett utifrånperspektiv på vår exceptionalism

“The country is struggling to find balance in its fight against xenophobia, and prospects for resolution seem grim. The pain this causes will continue to fuel both the Sweden Democrats and their least honorable detractors, as Swedes watch their treasured exceptionalism — their homogeneity, egalitarianism, and tolerance — begin to slip away.”
(The New York Times by Teitelbaum 16 september 2014)

Ansvaret är delat

Låt oss vara helt osentimentala och tala klarspråk. Skulden för detta är i huvudsak delad mellan ledningen för (sd) och den parti- och mediapolitiska elit som envist hellre fokuserar på ledningen för (sd) än lyssnar till budskapen från de väljare som röstar på (sd). I längden är förstås detta förhållningssätt helt ohållbart. Att upprepa exakt samma beteende men hoppas på olika utfall är själva definitionen på galenskap.

Men det är stor skillnad på att lyssna och leda eller ignorera och leda

Politiken kommer alltid att innehålla ett moment av medborgarfostran. Ett moment av att leda bortom nuvarande opinioner i syfte att förändra och skapa nya opinioner. Men det är stor skillnad på att lyssna och leda eller ignorera och leda. När politiken nonchalant ignorerar väljarens egna upplevelser då leder inte längre politiken. Då tvingar sig politiken på väljaren. Då förmanar politiken. I denna stund upphör dialogen med väljaren. Det offentliga samtalet snörps och väljaren söker sig till den som upplevs lyssna på väljarens berättelser om starka behov och funderingar kring utmaningar.

Ett underskott på relevant politik

Ska denna insikt komma först när (sd) i valet 2018 framstår som det enda oppositionspartiet? Ett oppositionsparti på 20-25 procent!? Den tid är snart över då (sd) personrötter i nazismen inte längre har avgörande betydelse för väljarens val. Det är just denna historiska bakgrund som hittills har förmått många missnöjda väljare att avstå (sd).

Denna spärr bleknar snart bort. Det bleknande minnet ersätts av en desperation hos väljare som upplever sig sakna politiska alternativ som beskriver deras vardag.

Vi har ett allt större underskott på politik. Hittills har de politiska debatten fokuserat på kosmopolitiska och sociokulturella frågor. Det är det politiska överskottsutbudet. Det är frågor som gynnar extremerna.

Det politiska underskottet handlar dock om socioekonomiska skillnader och konfliktytor. Det är en berättelse om kommunitära behov. Vårt behov av gemenskap. En gemenskap där vi tillsammans bidrar till och finansierar verksamheter som gör det möjligt för alla i vårt samhälle att få göra sina livsval, att få välja sin livsresa, att få skapa sina livsprojekt. Att få drömma och att få förverkliga drömmarna.

Beror framgångarna för (sd) på flyktingmottagandet?

Ett sätt att få mer kunskap i denna fråga är förstås att samköra valstatistik med lokaliseringsort för flyktingmottagande och boenden. Men säger det verkligen hela sanningen? Nedan ges några bilder utifrån några avgränsade exempel. Analysen och slutsatserna som bygger på en heltäckande genomgång låter än så länge vänta på sig.

Kommuner med stort mottagande, omfattande boende och hög andel väljare som röstar på (sd)

I 95 valdistrikt blev (sd) största parti. Mer än två tredjedelar av dem i Skåne. Låt oss då jämföra valresultatet för (sd) med bl.a. omfattningen på flyktingmottagande. Ställdalen har ett stort flyktingmottagande relativt en liten population av permanent boende. I Ställdalen når (sd) 36.1% och i hela kommunen 23.8%. Detta är ett exempel, men om vi går vidare kan vi notera att i Ludvika kommun är (sd) numera näst största parti med 20.0% av rösterna jämfört med 7.6% år 2010. I orterna Björkås får partiet 29.0% och i Stallbacken 28.7%. I Sölvesborgs kommun är (sd) är näst största parti och får 25.2% av rösterna. I valdistriktet Gammalstorp är (sd) största parti och får 31.0% av rösterna. Förmodligen kan en fortsatt genomgång ge vid handen betydligt fler kommuner och valdistrikt som uppvisar liknande resultat. Det här är enbart en indikation om npgon form av korrelation mellan flyktingmottagande och framgångar för (sd).

Det skulle kunna tyda på en ökad rasism, men mer sannolikt handlar det om proteströstning inte mot flyktingarna som sådana utan snarare mot ett havererat mottagningssystem där flyktingar har fastnat i ett boende och sedan lever under misserabla omständigheter.

Men det finns också den andra motsatta bilden. Denna bild är det angeläget att vi visar mer av. Ett sådant är det omvittnat goda mottagandet i Mellansel i Örnsköldsvik kommun. En liten ort som på kort tid fick ta emot 100 flyktingar från Syrien. Karaktäristiskt för denna flyktinggrupp av individer är att 70 procent har högre utbildning vilket förstås kan ha betydelse för såväl språkinhämtning och sociekonomisk mobilitet. Tyvärr finner jag inte någon statistik på Mellansels distrikt på Valmyndighetens sida, men på kommunnivå når (sd) 3.21 procentenheter.

Begränsade framgångar i Norrland

Men det är förstås viktigt att påpeka att (sd) generellt sett inte har haft lika stora framgångar i norra Sverige. Norrbotten och Västernorrland placerar sig under rikssnittet för (sd). Framförallt Västerbotten verkar vara immuniserat mot (sd). Där (sd) ökat har det i allt väsentligt handlat om att väljarna har bytt sympatier från Nya Moderaterna (m) till (sd).

Stora framgångar i inlandsaxeln

Inte som på de orter framförallt i Skåne och Blekinge där (sd) numera når 15-25 procent och tar rejält från såväl (m) som Socialdemokraterna (s). Eller den inlandsaxel med valframgångar för (sd) som löper från Skåne via Dalsland, Östergötland, Närke, Värmland, Västmanland till Dalarna och delar av Jämtland. En slags -som det ska visa sig – symbolisk förlängning av den Dalsländska landskapsblomman förgätmigej.

Berättelsen om Mellansel handlar effektivt mottagande och integration i det stora samhället

I berättelsen om Mellansel framgår betydelsen av tidigt mottagande och integration i det stora samhället. Samtidigt är detta ortens första mottagande vilket förstås kan betyda såväl en utmaning att rigga ett fungerande mottagande men också en nyfiken entusiasm som engagerar stora delar av samhället. Andra mottagningsorter i vårt land har alltmer blivit permanenta mottagningsorter där invånarnas entusiasm och engagemang efterhand fallnat i takt med att mottagandet har blivit alltmer opersonligt och industrialiserat.

Den som inte är sedd eller lyssnad till men som ändå förväntas bidra blir så klart förbannad på makten

Det finns otaliga exempel på hur ett relativt opreciserat missnöje med att inte bli sedd och lyssnad till omvandlas till proteströst i de allmänna valen. I Europa är detta alltmer en huvudregel snarare än ett undantag. En del kallar det att vi numera lever i motdemokratin. Vi röstar och engagerar oss hellre emot förteelser och tillstånd än för viss berättelse. Vi ser hur detta har inneburit att statsministrar och premiärministrar som väljarna har uttryckt en hög personlig tillit till ändå röstas bort efter två mandatperioder. I vår omedelbara närhet har vi exemplet Stoltenberg i Norge. I Sverige har vi statsminister Persson och Reinfeldt.

I ett lokalt perspektiv kan vi se ett liknande förlopp i Sigtuna kommun. I valet till Riksdagen blev resultatet oförändrat för (s) medan (m) tappade 8 procentenheter och (sd) ökade 8 procentenheter. I valet till kommunfullmäktige tappade (s) cirka 7 procentenheter och 4 mandat medan (m) ökade 0.8 procentenheter och (sd) ökade 5 procentenheter, vänsterpartiet 2 procentenheter och (mp) 1 procentenhet. Fortfarande kvarstår en rejäl röstsplittring vilken visar på ett starkt stöd för socialdemokratisk politik på kommunal nivå. Men ändå inte som i valet 2010 då (s) nådde den unika röst splittringen 28-42 mot 28-34 i valet 2014. De största framgångar hade (sd) dels i Riksdagsvalet i distrikt där (m) normalt är starka i medelklassen dels i Kommunfullmäktige i områden där normalt (s) har en stark bas bland arbetarklass och medelklass. I korthet kan vi säga att (m)-medelklass röstade (sd) i Riksdagsval och s-medelklass och arbetarklass röstade på (sd) i kommunfullmäktige. Proteströster i mångt och mycket. Övergivenhet kanaliserad i röstningshämnd. Rasism-snuttefilten är helt enkelt inte relevant.

Vad är det för en inlandsaxel som vi talar om?

Ovanför orter i Blekinge, Skåne och Småland är det en axel av orter som Bengtsfors, Färjelanda, Mellerud, Säffle, Falköping, Filipstad, Årjäng, Storfors, Norberg, Skinnskatteberg, Åtvidaberg, Ödeshög, Lindesberg, Ljusnarsberg, Avesta, Orsa, Älvdalen och Härjedalen. Här lever bruks- och landsbygdsandan. Här där närheten till malm, vattendrag, jord och skog präglar karaktärer och förhållandet till omgivningen. Under många generationer fanns det jobb för den som var beredd att ta i. I princip kunde du gå direkt från fredagens skolavslutning till fabriken på måndag morgon och sen veta att du hade försörjning resten av livet.

Någon har beskrivit det som sedan hände som att “fabriken försvann men arbetarnas barn och barnbarn är kvar”. Det är de som syns i statistiken över ungdomsarbetslösheten. Det är ett tystnadens siffra. Det är ett utanförskap utan demonstrationer, utan kampanjer, utan utbrända bilar, utan kastade gatstenar, utan rikspolitiker i lämmeltåg och utan mediaupprop. Enbart ett bortglömt och för media undanträngt socialt arv. Men det var här Sveriges välstånd byggdes i hundratals år.

Det är här delar av vår välfärd skapas

Det är fortfarande – visserligen på andra men ändock – på liknande platser runtom i vårt land som Sverige finansieras och där förutsättningarna för vår välfärd skapas genom stål, skog, industri, småföretagande, handel och energiproduktion. Ett av dessa landskap är Dalsland. I Dalsland har (sd) nått stora och för lokala politiker ofta överrumplande framgångar.

På Dal heter landskapsblomman “förgät mig ej”. Blommans namn passar i dag in på många andra platser långt bortom rikspolitiken och riksmedia. Förgät mig ej. Låt oss se lite närmare På Dal.

På Dal – ett Sverige i ett miniatyr

På Dal – som det sägs lokalt – är det lilla landskap som ligger inklämt mellan Vänern och Sveriges och Norges riksgräns. Ett landskap som ofta kallas för ett Sverige i miniatyr då det har det mesta av det vi brukar karaktärisera som Sverige.

I sydost ser vi de stora öppna vida jordbruksfälten och kornbodarna som påminner om ett Skåne med en enda linje som horisont.

I sydväst ser vi de kulliga fälten övergående i de små stenrösen med buskar för att till slut uppgå i de trollska mörka skogarna och de lokala buskbeklädda fjällen som markerar dels gränsen mot Norge dels gränsen mot Bohuslän och västkusten.

I Nordväst har vi de djupa och långa vattendragen som Lelången och Stora Lee omgivna av småbruk med försörjning i skogen och på de små jordtegarna. Längs med Dalslands kanal har vid de hundraåriga bruken, där papper, hästskor och salt- och gödselspridare och Volvos bilsäten har hamrats, stampats och sytts av generation efter generation av smeder, lärlingar, pappersarbetare och förmän.
Här var pulsådern där bruket en gång i tiden var det lilla samhället i det som senare skulle vidareutvecklas i offentlig regi till det framgångsrika demokratiska och jämlika gemensamma bygget av bland det det svenskaste vi har, eller snarare hade, nämligen folkhemmet. Innan folkhemmet var det här bruket och efterhand de framväxande folkrörelserna som var noden för bygdens människor. Det var här det växte fram brukshandel, folkskola, doktor, Folkets Hus, Konsum, frikyrkor, egna hem och fotbollsförening. Även här övergår det bitvis öppna landskapet efterhand i mörk tät skog, kärr och mossklädda fjäll. Ett landskap som förtätas alltmer ju närmare vi når riksgränsen till Norge.

I nordöst övergår Dal i Värmland. På höjderna som de små grusvägarna slingrar sig över mellan landskapsgränsen återfinns torp som i dag brukas av sommargäster, men också talrika stenrösen och igenväxta torpgrunder som vittnar om ett landskap som för mer än hundra år sedan sjöd av den utsiktslösa kampen för försörjning och den hopplösa striden mot svälten.

Två sidor

Det senare är även en sammanhållande karaktäristika och beskrivning av hela Dal. Det är ett vackert mångfacetterat landskap men med en historia präglad av å ena sidan armod, krig och utvandring å andra sidan industrialisering, invandring och ett tilltagande välstånd. Under mossan, mellan buskar och träd finner vi ett gammalt Sverige. Ett fattigt överbefolkat landskap härjat av krig och missväxt.

Men vi finner även en bygd som under åttio år präglades av tillväxt i form av industriell tillväxt, småföretagande, förbättrad infrastruktur, starkt utbyggd skola, hygieniska bostäder ofta i form av egna hem, nya centrum med apotek, arbetsförmedling, Konsum, Systembolag, bostadsförmedling och som kronan på verket kommunhuset med sina nämnder och förvaltningar planerandes och levererandes välfärdsservice. Ofta i ett nära samarbete med ortens stora industrier.

Under denna tid omvandlades över 2000 kommuner till de 290 som i dag sköter stora delar av våra skattefinansierade verksamheter. Under denna period ersattes över 200.000 förtroendeuppdrag med i dag ca. 45.000 förtroendeuppdrag. Detta skedde samtidigt som vi i princip fördubblade vår befolkning.

Sedan sextiotalets slut och början av sjuttiotalet kunde staten genom en kombination av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och statligt finansierad näringslivspolitisk strukturomvandling stödja industriell verksamhet som vi nu i efterhand vet visade tecken på inte enbart olönsamhet pga dåligt produktivitet utan helt enkelt en produktion av varor som allt färre efterfrågade.

I satsning efter satsning räddades såväl jobb som bygd genom satsningar på storskalig industri. I början av 2000-talet var dock denna politik vid sin vägs absoluta ände.

Nya grepp krävdes, en stor vikt i dessa handlade om satsningar på småföretagandet och bildandet av egna företag dels genom avknoppningar från delar av de produktionskedjor som hade präglat bygdens industri dels genom nya idéer och initiativ.

Alla kunde förstås inte kliva ombord på detta tåg. De kom efterhand att först delta i en generös omställningsförsäkring som innebar goda möjligheter att mitt i livsresan komplettera eller rentav helt byta utbildning och profession.

Någon gång under de senaste femton åren förändrades något fundamentalt även i denna bygd. Många i arbetsför ålder sökte sig vidare förbi de större städerna och vidare till Norge. Många fortsatte i spåren på den sedan länge pågående urbaniseringen. Andra stannade kvar och fortsatte att arbeta i de nya jobb som skapades.

Samtidigt blev redan små samhällen med försämrad service eller obefintlig service allt mindre med allt färre invånare. Det offentliga Sverige började avveckla sig och överge landsbygden. Det offentliga samhället som hade ersatt brukets samhällsåtaganden försvann efterhand till en centralort som i sin tur började avvecklas till förmån för en ännu mera central ort. Denna brytningspunkt kännetecknades också av rivningen av hela bostadsområden pga brist på boenden.

När sedan flyktingmottagandet kom som en finansiellt räddande ängeln så var det många kommunalpolitiker som drog en lättnades suck. I vår yttre omgivning fanns medmänniskor i yttersta nöd och i vår omedelbara närhet kommuner i ekonomiskt trångmål med fastighetsbestånd som var planerade och byggda under 1960-talets prognosyra vilket betydde att Sverige samlade bostadsplaner utgick från en prognos om ett land med 50 miljoner invånare. Vi hade i slutet av 1980-talet helt enkelt förbyggt oss på såväl parkeringshus som bostäder.

Trettio år senare gäller samma bostads- och flyktingsymbios men med den skillnaden att vi numera återigen saknar bl.a. bostäder. Urbaniseringen och avmagringen av landsbygden är dock densamma med undantag för enstaka solglimtar. Men i huvudsak finns bostäderna på landsbygden och jobben i storstäderna. Därtill syns allt tydligare tecken på framväxten av låglönegrupper som helt saknar marginaler. En del argumenterar för ytterligare sänkta trösklar för att därigenom få fler i arbete, framförallt bland de som invandrat. Men det är förstås inte en acceptabel lösning på problemen med att få fram jobb. Det är inte ökade möjligheter till sämre jobb som löser integrationsproblemen. Det är ökade möjligheter till bra jobb. Någonstans däremellan i ingemanslandet “inga bostäder i storstaden och få jobb på landsbygden” befinner sig invånarna, oavsett de är sjunde generationens invånare eller precis nyblivna invånare.

Inga framgångar alls i Stockholm

Enkelt sammanfattat har (sd) inga framgångar alls i Stockholms stad. Det är ett Stockholm där många människor har en reell möjlighet att genomföra sina livsprojekt.

Så fort vi rör oss ut från centrum till periferin så ökar sympatierna för (sd). Botkyrka och Sigtuna är bara några exempel på detta missnöjesfenomen. Även i Stockholm fördubblade de visserligen sin andel, men från blygsamma 3.2 till 6.7, dvs långt under riksresultatet eller resultaten bland kommunerna i den inre axeln.

Det kan då vara intressant att notera att Stockholm tog emot 93 flyktingar 2012. Smaka på det. Det är en Alliansstyrd kommun med över 900.000 invånare. Det är en kommun som definitivt inte har följt statsminister Reinfeldts uppmaning att ”öppnat sina hjärtan”. I samma kommun fick Feministiskt initiativ och Miljöpartiet 18.3 procent av rösterna i de allmänna valen. På Högalid 8 Bergsund Södermalm togs det inte emot en enda flykting. Här har samtidigt (fi) och (mp) 35.1 procent av rösterna.

Om vi ska tolka opinionen så bör det i dessa distrikt rimligtvis finnas en mycket god grund för ett rejält ökat flyktingmottagande.

Nu finns en utmärkt grund för ett rejält ökat och ett kvalitativt engagerat flyktingmottagande i Stockholm

Nu när Stockholms stad byter majoritet till en rödgrön sådan bör naturligtvis en av de första och mest akuta åtgärderna vara att öppna upp såväl lokaler som ytor där det finns möjliget bl.a. att sätta upp de tillfälliga moduler som nu planeras för att klara av de ökade volymerna i mottagandet. Detsamma gäller platser för skola och utbildning.

Här krävs ett omedebart utbyggnadsprogram som kan möjliggöra att vi solidariskt snabbt lättar på trycket i mottagandet på landsbygden. Det som är vår relativa fördel i Sverige, dvs våra stora ytor på en liten befolkning är också vår smala sektor i integrationen. Vi är nämligen en liten population. Särskilt på landsbygden. Men i Stockholm, med visserligen bostadsbrist, där finns arbetstillfällena och befolkningen. Här finns alltså två vitala komponenter för en lyckad integration. Principen bör alltså vara att hela landet skall ta emot flyktingar utifrån den styrka som respektive mottagande region har. Om den principen skall tillämpas fullt ut, då har flera Stockholmskommuner en enorm utvecklingspotential när det gäller mottagande.

Stockholm stad, Danderyd, Lidingö, Täby m.fl. bör sett till sin relativa befolkningsandel, ekonomiska styrka sammantaget kunna ta emot mellan 30.000-50.000 medmänniskor varje år. Detta utöver den normala urbanisering och inflytning som redan sker.

Lägg till detta en mycket viktig faktor, åtminstone i delar av Stockholms stad, den positiva attityden till ökat mottagande på nationell nivå och som nu bör kunna omsättas i staden och på den lokala nivån. I lokalsamhället i Stockholms stadsdelar uttrycks det i starka engagerande ordalag en vilja att ta emot medmänniskor på flykt. Det är ett uttryck som väntar på att få förverkligas och utvecklas till ett konkret handgripligt engagemang för flyktingmottagande som vi i dag ser från individer och det civila samhället i många av våra landsbygdskommuner. I Stockholm finns det uttryckta engagemanget och resurserna. Nu finns äntligen en möjlighet att omsätta engagemanget i konkret handling. Det är humanism på riktigt.

(sd) röstar höger i politiska församlingar men attraherar arbetarklass och medelklass

I Riksdagen och i fullmäktigeförsamlingar röstar och agerar (sd) höger (se även Brix Ski Blog “Sverigedemokraterna talar blått och rött men röstar höger”. I analysen av väljarströmmar framgår att (sd) tar emot flest väljare från (m) och därefter från (s).

Numera utgörs (sd) av 12 procent arbetarklass som antingen gått direkt till (sd) eller via (m) och (s). Se även såväl bifogade intressanta analys utförd av Dan Andersson om “Hur Sverigedemokraterna fick makt” samt Dagens Samhälle med analysen “Arbetarklassen bygger Sverigedemokraterna”. Det som händer nu är att (sd) i många väljares ögon normaliseras och i retoriken även motsvarar väljarens sökande efter ett oppositionellt alternativ till de etablerade partierna.

Det migrationspolitiska nexuset

De etablerade partierna är mer överens om migrationspolitiken än något annat politikområde. Migrationspolitiken blir därmed det taktiska nexus där en opposition kan kanalisera ett uppdämt missnöje inom många olika politikområden. Men viktigast av allt är förstås att det saknas ett stöd bland invånarna för den förda politiken. Det stöd som finns motsvarar inte det väljarstöd dessa partier sammantaget fick i valet. Det är inte 87 procent av väljarna som stöder lagd linje i flyktingpolitiken. Lika lite som 13 procent av befolkningen genom sin röst är rasister. Sverige har i dag en större invandring per capita än USA hade under den stora migrationen i början av 1900-talet. När invånarna i Sverige tillfrågas om vilket parti som har den bästa invandringspolitiken får (sd) flest sympatier. Det är endast en minoritet av svenskarna som velat se en ökad immigration, samtidigt som immigrationen är dubbelt så stor under Fredrik Reinfeldts tid vid makten än under Göran Perssons tid. Vi kan ha många olika åsikter om det rimliga och humana i denna syn, men att de etablerade samlas i ett åsikts- och politiknexus skapar en kraftig motreaktion som (sd) nu använder sig av och skickligt fångar upp dessa missnöjda opinioner. Lägg därtill att det politiska fokuset på migration och volymer gör att det mest angelägna avsnitt hamnar i skymundan, nämligen det som sen tar vid. Det stora samhället. Integrationen i det stora samhället bortom mottagningsbarackerna, mottagningshotellen och mottagningsmodulerna.

(sd) appelerar i ett motnexus den röda och den blåa kommunitära väljaren

Det är inget nytt fenomen att politiska partier byter bort väljargrupper, men vi ser också hur det kan bli början på en dans på en ytterst svajig lina. Centerpartiet är ett exempel på detta, men som tack vare sin starka partiidentifikation på landsbygden och med kontrasten från Miljöpartiets annonserade pålagor på landsbygden ändå i sista minuten tonade ned sin nyliberala profil och lyckades rädda hem skutan till hyfsat säker hamn.

Nya Moderaterna är ett andra exempel på ett parti som misslyckats att behålla såväl kärntrupperna från den konservativa högern som de väljare från (s) som tog steget över och röstade på dem i valet 2010. Nu har väljarna i båda grupperna lämnat (m) och gått vidare framförallt till (sd).

Ett helt politiskt väljarlandskap har börjat rotera likt kvarnstenen i mjölnarens kvarn. Sakta och uthålligt. Vi har bara sett början på vad denna kvarnsten kan åstadkomma. Det (sd) gör är att de utmanar de andra partiernas kosmopolitiska världsbild och istället knyter an till en kommunitär syn på samhället. Det är visserligen deras egna variant på den kommunitära gemenskapen. En mycket exkluderande variant. Men de lyckas genom sitt motnexus föra samman konservativa kommunitära väljare med socialistiska och socialliberala kommunitära väljare. Ett konststycke som borde ge en och annan partistrateg sömnlösa nätter.

Nu är det upp till de politiska partierna och media att välja strategi. Den hittills förda ger inre egen tillfredsställelse till det egna hjärtat, men det öppnar inga andra hjärtan utöver den landsbygd som redan har öppnat sina hjärtan långt bortom den politiska och mediala elitens Stockholm. Återigen som så ofta i vår historia så kommer protesten från våra medmänniskor som bor där bortom, för en del kallat utmarken, för andra den kärna som producerar nyttigheterna och håller Sverige igång, i vardagen.

Läs mer:

Swedens fraying tolerance

http://mobile.nytimes.com/2014/09/17/opinion/swedens-fraying-tolerance.html?referrer=

Det krävs något utöver kampen mot rasism – Anne-Marie Lindgren

http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&ideologi=241

Migration i jämförelse Sverige och Norge

http://mobile.nytimes.com/2014/09/21/opinion/sunday/syrian-refugees-nordic-dilemma.html?referrer

Mellansel – ett fall

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19514685.ab

Mardrömmen – Johan Westerholm

http://ledarsidorna.se/2014/09/mardrommen/

Arbetarklassen bygger Sverigedemokraterna

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/arbetarklassen-bygger-sverigedemokraterna-10805

Ni skapar hatet

http://nyheter24.se/debatt/777756-avhoppad-hogerextremist-ni-skapar-hatet

30 procent nöjd!? – Peter Högberg

http://www.hogbergstankar.se/2014/09/21/30-procent-nojd/

Valet en historielektion att ta till sig – Paulina Neuding

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=FB65F7E6340BFFCF71953CE6B44F8F6F.sonny4?cid=25967591&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3936882

Göran Persson om de missade perspektiven

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/19572199

Jag vill inte ingå i era 87 procent – Salka Sandén

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article19545127.ab

Svenskerne förstår ikke sin egen innvandring – Elin Örjasaeter

http://mobil.aftenposten.no/meninger/kronikker/Kronikk-Svenskene-forstar-ikke-sin-egen-innvandring-7715484.html

Om identitetspolitiken och om behovet av att se det som förenar oss – Nooshi Dadgostar

http://www.aftonbladet.se/kultur/article19873744.ab

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management, Participation and influence, Social Unrest/Disorder. Bookmark the permalink.

2 Responses to Sverigedemokraterna fångar det kommunitära nexuset i en tid av kosmopolitiskt globaliseringsrus

  1. anders says:

    En bra sammanfattning från en skotte om vad som krävs för att komma på rätt köl.

    15.00-17.00 cirka

  2. Reblogged this on blondinbrille and commented:
    Dreamland Sweden

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s