De ska bekämpas i vattnet…och så skedde. Sjuttio år sedan vår del av världen definierades!

I denna stund för sjuttio år sedan dukade arbetare i Sverige upp sin medhavda lunchmatsäck och de många soldaterna i beredskapen fyllde på snuskburken med förplägnadsdetaljens hopkokade stuvning.

Söderut stod tiden still för de soldater som befann sig mitt i helvetets skärseld denna den sjätte timmen av Operation Neptune. Samtidigt pågick omfattande diversionsoperationer, Operation Glimmer och Operation Taxable i syfte att tunna ut den tyska motståndarens förmåga i landningszonen. Tolv timmar tidigare landade tre glidflygplan vid Pegasusbron över Caenkanalen. Klockan 01.00 var fi nedkämpad bron intagen. Så började Operation Overlord, invasionen i Normandie, Frankrike. Dagen D hade inletts. Dagen D, den längsta dagen.

Detta var en av historiens definierande ögonblick. Det liv vi lever i dag är resultatet av den kamp som enskilda soldater förde, lemlästades i och dog för på östfronten och på västfronten.

Denna dag hade de allierades 150000 soldater i uppdrag att på fem franska stränder kämpa sig genom och förbi 15 000 bunkrar, taggtråd, minor, kulsprutor och 300000 soldater i tysk tjänst.

De tyske kommendanten Rommels order till de underlydande cheferna var: ”Fienden måste slås ut innan han når det egentliga slagfältet. Vi måste hejda honom i vattnet.”

och så skedde…

Vid Omaha mötte de amerikanska styrkorna ett hårt våldsam och utdraget nötande motstånd där den första vågens 14 stridsvagnar slogs ut direkt ut stranden. På den östra delen av stranden satt tyska soldater i en bunker och avfyrade kulsprutor under 9 timmar. Amerikanerna tappade under dessa oändligt utdragna timmar och aldrig avslutade ögonblick 4184 stupade eller sårade. ”Monstret vid Omaha”, en eller två tyska kulspruteskyttar, skött 2 500 amerikaner. Vilket ofattbart mod att trots denna övermakt fortsätta ett anfall som måste ha upplevts som oöverstigligt. Den rädsla och ångest som den enskilde soldaten måtte ha känt där på stranden helt naken inför fiendens verkanseld kan vi aldrig förstå. Aldrig.

Efter många timmars mycket hårda strider förmådde små grupper av amerikanska soldater avancera förbi tyskarnas stödjepunkter. De få amfibiestridsvagnar som fanns gripbara sjösattes ute till havs och sjönk med sina besättningar i kaoset av vågor, eld och döda män. Av 29 stridsvagnar kom bara två in till stranden. Känslan av att vara övergiven mitt i detta helvete kunde mala sönder vilken själ som helst.

Ändå lyckades de allierade och framförallt jänkarna, soldaterna, bryta sig igenom vid Omaha och efterhand etablera det brohuvud som skulle överföra över en miljon soldater till västfronten och miljontals ton av utrustning, förnödenheter och bränsle. Ett brohuvud som direkt förkortade kriget och lidandet i Europa 1944-45.

I dag går all min respekt och eftertanke till dessa soldater, de 10 000 allierade soldater som dödades eller sårades under denna första dag. Min sympati går även till förloraren, de mellan 4 000 och 8 000 soldater i tysk sold (många var tvångskommenderade från av Nazi-Tyskland ockuperade länder) som dog och som begravdes i den okände soldatens grav eller som överlevde men med men för livet.

Det är alltid den enskilde soldaten och den civile som själv – med familj, släkt och vänner -får betala priset för politikens benhårda renläriga svart-vita tro och vantro – ideologisk eller religiös. Vi känner idag till de händelser och beslut som utgjorde grunden och fond för det utanförskap och det missnöje som under mellankrigstiden lätt kunde användas av hatets domptörer.

Vi må alltid på alla vis förebygga och motverka föraktet och hatet mot enskilda människor och grupper av människor. Bäst gör vi det genom att inkludera människor i gemenskap, inte exkludera eller stigmatisera. Inte peka finger. Inte ikläda oss mantlar av självbelåten godhet där vi i elitistisk anda förtränger de andra till hörnet. Vi och dem är en förödande retorik, oavsett vilken extrem som uttalar och bejakar den. All extremism ska förebyggas och motverkas. Inkludera människan och exkludera idéerna.

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy, Democracy and Human Rights, Preventing and Countering Violent Extremism. Bookmark the permalink.

One Response to De ska bekämpas i vattnet…och så skedde. Sjuttio år sedan vår del av världen definierades!

  1. anders says:

    Hela scenariot verkar som ur en mardrömsfilm, med soldater som offras i en stor utdragen ritual med olika förtecken. Att fortsätta anfallet trots de massiva förlusterna måste nog anses som en anmärkningsvärd sak för de som ledde operationen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s