Alexanderhugget som ska förlösa verksamheten

Ett eventuellt förstatligande av skolan, skapandet av en polismyndighet av landets alla länspolismyndigheter, avreglerad och bolagiserad järnväg, en elmarknad där den osynliga handen verkligen är osynlig för många medborgare etc. Listan på stora s.k. reformer kan göras lång. Det som kännetecknar dessa reformer är Alexanderhugget! Lösandet av den Gordiska knuten genom ett snabbt och precist hugg. Det snabba definitiva avlägsnandet av något som anses komplext och rentav komplicerat. Det monumentala projektet som med en allomfattande reformkraft ska skaka om det misserabla och misskötta. Hugget som med en närmast magisk reningsmanöver ska forma det nya systemet, den nya organisationen, den nya verksamheten etc. Fokuset ligger på det nya. Det nya ska frälsa eftersom det knappast kan vara lika dåligt som det gamla. Allt gammalt är i denna föreställningsvärld per definition skröpligt och ineffektivt. Helt enkelt alltför tålamodsprövande för vårt samhälle och vår tid. Bortom Alexanderhugget har vi den andra ytterligheten. Den som snarare handlar om att tyna bort. En ytterlighet där t.ex. prolongerad ekonomi och oförmåga att rikta om verksamheten efterhand tär bort förmåga att nå verkan i målet.

Omvandlingen av systemet järnväg med avreglering, privatisering och konkurrensutsättning är kanske det främsta exemplet på Alexanderhugget. Varför förstatligades och ensades järnvägen med början för 150 år sedan? Kan det ha varit systemets komplexitet som fordrade en systemägare för att nå högre effektivitet i systemet? Minskade effektiviteten efterhand? Var det orsaken till Alexanderhugget? Hade det istället med en mer framsynt styrning och ledning varit möjligt att bygga in en nästan entreprenöriell syn på ständig utveckling och förbättring i järnvägssystemet och dess organisation SJ? Alexanderhugget kompletterades dessutom med prolongering och ett efterhand avmagrat underhåll och obefintlig re-investering i vitala delar av infrastruktur som spår och växelsystem. Både hugg och avmagring. Allt i ett.

Försvarsmakten är ett exempel på den andra ytterligheten där försvarsbeslutet år 1968 utgör starten på en lång resa av succesiv avmagring. Beslutet medförde inte starten på den succesiva omorientering som hade behövts utan innebar i princip samma inriktning som tidigare fast lite magrare och lite sämre av det mesta. Ett misstag som tillsammans med i huvudsak en likartad reaktion på de kommande försvarsbesluten skulle få förödande konsekvenser för verksamheten och förmågan att nå verkan i målet. En omorientering kom först efter försvarsbeslutet år 1996. Då under hård press av en förändrad säkerhetspolitisk situation och en hårt pressad resurssituation. Här rundas avmagringen av med ett rejält Alexanderhugg. I ett annat scenario hade Försvarsmakten redan år 1968 agerat framför att reagera. I ett sådant scenario hade Försvarsmakten rentav varit idéleverantör av initiativ till en mot omvärlden succesivt mer anpassad och effektivare försvarsmakt. Om inte om hade funnits. Frågan behandlas i bloggposten Försvarsbeslut – att agera eller reagera.

Varför väljer vi bort alla de där många små men avgörande förbättringarna som kommer genom bl.a. engagerade medarbetare och ledare som tillåts och uppmuntras att ta initiativ och leda utifrån det ögonblick och den yta där komplexiteter med problem, utmaningar och möjligheter uppstår?

Jag kan inte bedöma om ett förstatligande av skolan kommer att åtgärda de problem som i dag bedöms hindra utveckling och bidra till allt sämre resultat i skolan. Men hur var egentligen den statliga skolan då på den tiden? Vad har förändrats som gör en statlig skola bättre? Vad har hänt över tiden som gör att en statlig skola skulle vara bättre i dag? Ger en statlig skola mer inflytande åt lärare, skolledare, elever och föräldrar? Blir det mer resurser till en statlig skola när avståndet till den lokala politiken och ansvarsutkrävandet återigen ökar?

Jag vet inte, men jag hoppas innerligt att dessa frågor utreds och besvaras innan monumentala reformer återigen strukturerar om ännu en gemensamt finansierad sektor. Jag vill inte ännu en gång vara med om verksamhetskaos, produktivitetshaveri och missnöjda och frustrerade medborgare. Det har varit för mycket av den varan under alldeles för lång tid.

Läs mer:

Vad kommer efter new public management

http://tidenmagasin.se/vad-kommer-efter-new-public-management/

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Management. Bookmark the permalink.

One Response to Alexanderhugget som ska förlösa verksamheten

  1. Rune says:

    Nåja, den statliga skolan kastade bort ett år för mig med experimentet “mängdläran” och med 20 års statlig anställning och snart 12års privat, så anser jag att man ska privatisera där man kan.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s