Invasions-, insats eller uppsatsförsvar!

Förmågan att fatta beslut fallerar

Att samla in data och att bearbeta, analysera och omvandla denna till information kan vara svårt, men att fatta beslut med anledning av den bearbetade datan är det svåraste. Saknar du därtill relevant erfarenhet av att hantera risk, kris och krig då försämras ytterligare din förmåga att fatta beslut i avgörande diffusa subtila komplexa ögonblick. Vår gemensamma historia är full av exempel på beslut som har föregåtts av att information har funnits tillgänglig men där beslutsfattare valt att negligera denna och därmed fattat sina beslut alldeles för sent vilket medfört oerhörda konsekvenser. Det tyska anfallet på Norge 9 april 1940 respektive det tyska anfallet på Sovjetunionen den 22 juni 1941 är bland de mer kända skolexemplen. Men vi kan också konstatera att även beslutskompetenta ledare som beslutar, trots allt ändå beslutar för sent. Dit hör vårt återtagande av förmåga från slutet av 1930-talet. Ett återtagande vars takt förstås ökade dramatiskt efter såväl det sovjetiska anfallet på Finland den 30 november 1939 som det tyska anfallet på Norge. Från våren 1940 till hösten 1943 skedde en omfattande upprustning och genom träning avsevärd förbättring av vår förmåga. Efter sommaren 1943 kunde vi börja sätta stopp för utlåningen av vårt land – våra flöden och noder. Vi kunde återigen hävda vår suveränitet mot maktprojicering och hot om väpnad strid eller rentav totalt krig.

Långtgående samarbete med Nato

När sedan kriget upphörde och hotet över några år vreds i riktning öst så utvecklades en doktrin där vi utvecklade ett långtgående hemligt samarbete med Nato. I de fem iordningställande och mottagandeplanerna skapades reella förutsättningar att såväl med utgångspunkt i ett starkt försvar som en omfattande mottagandeförmåga upprätthålla vår suveränitet vid ett väpnat angrepp på noder och flöden eller vid ett storskaligt krig i Europa.

Under denna period utvecklades ett samarbete där svenska militära samverkansgrupper (U-grupper) vid i krigsfara skulle skickas till bl.a. Washington. Lämpliga personer utsågs under en täckmantel, ”Högkvarterets befälsreserv”. Kartor och dokument lagrades på ambassaderna i London och Washington. Grupperna hade till uppgift att:

– samverka med USA:s högsta krigsledning
– samverka med Natos militärkommitté och Standing Group
– samverkan med Saclant (Natos Atlantbefälhavare)

Huvuduppgifterna var underrättelsetjänst, sambandstjänst, flygsamverkan med Natohögkvarteret, konvojverksamhet, underhållstjänst och materielanskaffning.

Förberedelserna avvecklades

Dessa förberedelser var aktuella till mitten av 80-talet då ÖB Lennart Ljung lät förstöra de planer och andra handlingar som fanns. Nya officerare som kom in på topposter blev inte heller informerade. Inte ens hans efterträdare Bengt Gustavsson blev informerad. Detsamma gällde den politiska nivån då ingen tradering skedde efter att försvarsminister Anders Thunborg avgick.

Forskaren Robert Dalsjö har i sin avhandling Life-line Lost utvecklat motiven till dessa skeenden och särskilt fokuserat på “att den offentligt torgförda bilden av Sveriges neutralitetspolitik och vår internationella ställning över tiden utvecklades så att det blev för känsligt, svårt och farligt att utveckla och vidmakthålla förberedelserna för mottagande av militär hjälp västerifrån. Kontrasten blev med tiden för stor mellan de hemliga länkarna till väst och en officiell linje som blev alltmer dogmatisk och moraliskt laddad, och som innebar att neutraliteten upphöjdes till en nationell överideologi, med avståndstagandet från de båda maktblocken som ett adelsmärke.”

Ingen hjälp att vänta

I Sälen i början av år 2013 meddelade NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen att Sverige inte automatiskt kan förvänta sig att få militär hjälp från NATO i händelse av en konflikt i närområdet som berör Sverige. Ämnet hade ju aktualiserats med anledning av ÖB:s uttalande vid nyår om “en-veckasförsvaret” år 2019, då Sverige efter att under en vecka ha värjt sig mot ett begränsat militärt angrepp skulle vara beroende av utländskt militärt stöd. Senare under våren meddelade även Finland att de inte har några militära resurser att bistå Sverige med i händelse av en konflikt i närområdet. Något senare lämnades även ett likalydande besked av Norge genom försvarsminister Anne-Grete Strøm-Erichsen.

Begränsad förmåga, skör uthållighet och obefintliga förberedelser för att mottaga stöd

Den ensidiga svenska solidaritetsförklaringen och de föga överraskande realpolitiska beskeden från våra partners och grannar ska ses i ljuset av den studie som gjordes av Krigsvetenskapsakademin och presenterades av bl.a general Karlis Neretnieks tidigare rektor vid Försvarshögskolan. Bl.a påtalas att en liten underhållsorganisation, dålig kommunikationsförmåga och för svagt luftvärn gör att Sveriges försvarsförmåga kommer vara mycket låg när det nya försvaret står klart 2019.
“– De stridande förbanden kommer ha den ammunition, drivmedel och annat som de har med sig när de går in i striden. Sedan finns inget bakom som kan fylla på. Mekaniserad bataljon kanske kan slåss ett dygn eller två, sedan är förnödenheterna slut.”

Tidigare ÖB Bengt Gustafsson påpekade i ett inlägg i Newsmill att “Vi kan inte ens med vår nuvarande och förhållandevis starkaste försvarsgren, flygvapnet, och våra gällande arbetstidsbestämmelser i fred under veckans alla dagar upprätthålla 24 timmars omedelbar beredskap med en rote flygplan.”

Carl Wiseman Bergqvist gör den 7 september i sin föredömligt utförda analys av svensk mottagandeförmåga i Fall Luft följande sammanfattande iakttagelse:
“Som ovan påvisat finns idag mycket ringa möjligheter att effektivt ta emot det utländska stöd vilket som mest konkret i försvarsdebatten omnämnts som flyg- och sjöstridskrafter. Att effektivt kunna ta emot stöd kräver allt från förberedd infrastruktur till organisationer för logistik och ledning som understödjer detta. Framförallt kräver det förövning för att hitta igen flaskhalsar och problem.

Detta synes i dag som ett olösligt problem då vi inte ens kan tänka oss vem som ska komma till vår hjälp och inte ens har politiker som vågar uttala sig i frågan. Resultat blir därefter.”

Ryssland kommer att lyckas med sin upprustning

I dag kliver även FOI in på scenen och förklarar att Ryssland kommer att lyckas med sin stora militära upprustning. Sverige kan därmed vänta sig fortsatta offensiva ryska övningsanfall, som det under långfredagen 2013. Det ska ses mot bakgrund av att försvarsberedning i maj i år skrev: ”Det är sammantaget osäkert i hur hög grad det ambitiösa ryska militära moderniseringsprogrammet kan finansieras”.

FOI:s experter menar nu att Ryssland med fasthet fortsätter sin satsning och t.o.m. satsar en större andel av den totala ekonomin på försvaret än USA: 4,5 procent 2012. Bedömningen är att även under en sämre ekonomisk utveckling i Ryssland medges försvaret rejäla tillskott. FOIs Carolina Vendil Pallin menar att: “Politiskt finns det ett starkt stöd för försvaret hos det ryska folket. De är stolta över att Ryssland är en stormakt och har en mäktig armé. De tycker det är en vettig satsning och är beredda att avstå pengar för militären. Det är ingenting som kommer uppifrån utan är en del den ryska av identiteten”.

FOI skriver bl.a att “Ryssland kommer att fortsätta att förbereda sig själv för ett relativt stort antal militära uppgifter i alla strategiska riktningar”.

Detta ska ses mot bakgrund av att den ryska militärdoktrinen bl.a. lyfter from lokala krig och väpnade konflikter och i sammanhanget prioriterar skyddet av ryska minoriteter. I det reformerade försvaret ska en stor del av stå i ständig beredskap. Konflikter ska mötas med tyngdpunkt på snabbhet, selektiva val av angreppsmål, snabba trupprörelser, stor eldkraft och snabbt flyttbara förband samt precisionsvapen. Avsikten är att erövra och hålla terräng.

Sverige är ett säkerhetspolitiskt vakuum

I november påtalade forskaren Charly Salonius-Pasternak vid Utrikespolitiska Institutet i Helsingfors att ”Ett land som i århundraden har bidragit till regional säkerhet har på minde än ett halvt årtionde blivit en konsument av säkerhet”. Pasternak framhåller helt enkelt att Sverige har slutat att bidra till säkerheten i Östersjöområdet och att vi nu ses som ett militärt vakuum. Sveriges försvar är numera så svagt att det verkar destabiliserande. Det är nu inte enbart en enstaka forskares slutsats utan en situation som även oroar finlands president Niinistö som uttrycker att “vi vill inte ha något säkerhetsvakuum där (Sverige, reds anm). Det vill vi inte ha i Finland heller”

Riksrevisionen – Försvarsmakten levererar inte beställd tjänst

Dessa inlägg är enbart några av alla tongivande ytterst kompetenta analyser. När sedan Riksrevisionen – med en dubbel omfattning i kombination med ett direkt angrepp i den handlingsförlamade centern – konstaterar att Försvarsmakten inte klarar sin uppgift, ja då lyfts den gråa dimma och fuktiga yllefilt som en och annan sökt att upprätthålla genom ett rörligt flöde av ett otal rapportbeställningar från och uppdrag till det eroderande systemet Försvarsmakt. Sverige har snart genomgått tre försvarspolitiska faser – från invasionsförsvar via insatsförsvar till uppsatsförsvar.

Vi har ovanpå detta fått ett treparts ofrivilligt medberoende där regeringens perspektiv är att försvarsreformen är en framgång, där Förvarsmakten buttert och återhållsamt upprepar att ”vi klarar vårt uppdrag” men egentligen menar, vilket framgår av perspektivstudien tidigare i höstas, “hjälp, denna sändare kommer snart att upphöra genom prolongering” och där Riksdagen och dess försvarsutskott levereras resultatet i form av uppsatser istället för ett försvarssystem.

Om Försvarsmakten ska genomföra de uppgifter som riksdagen beslutat behöver, enligt Riksrevisionen, försvarets styrka ökas kraftigt. Antalet armébataljoner skulle behöva utökas från idag åtta till mellan tolv och arton. Flygvapnet skulle behöva växa från idag fyra divisioner till sexton divisioner och marinen är redan i princip förlorad sett till volym.

I realiteten är en grundförutsättning för den nuvarande försvarspolitiken att vi kan återhämta vår förmåga bl.a genom att mottaga stöd inom en mycket kort tidsrymd, högst en vecka. Sålunda betydligt kortare än vad som förutsattes på den tiden när vi fortfarande hade både egen förmåga i ett helt försvarssystem och förberedd planering för mottagande av stöd. Men som vi redan konstaterat saknas i dag förutsättningarna för att relativt snabbt växla upp och återta förmåga samt omgående mottaga stöd. Regeringens besked till Riksrevisionen är dock att bristen på försvarsmateriel inte är något problem eftersom materielen går ”snabbt att anskaffa vid behov”. Men enligt Försvarets materielverk är beställningstiderna ”minst ett och ett halvt år och många gånger längre än så”.

Till syvende och sidst krävs förmågan att fatta beslut

Riksrevisionens rapport är den första oberoende granskningen av hur Försvarsmakten lever upp till regeringens och riksdagens samtliga krav på förmåga att genomföra insatser hemma och ute i världen. Den är ett angeläget och vitalt stresstest på hur väl försvarsmakten levererar i förhållande till beställning. Informationen från Riksrevisionen kan ses som såväl ett nytillskott av bearbetad information som en nyttig sum-up av vad som lyfts fram i såväl Försvarsmaktens perspektivstudie i oktober 2013 som i Krigsvetenskapsakademins studie. Indatan är omfattande och hyfsat entydig. Men som konstaterades inledningsvis, att samla data och bearbeta till information är svårt men att fatta korrekta beslut är det svåraste. Om beslutsförmågan dock finns så är det hög tid att besluta om;
– de förmågor och den uthållighet som ingår i ett sådant försvarssystem som gör det möjligt att hävda vår suveränitet, samt
– de förberedelser som krävs för att mottaga det stöd som krävs för att öka volymen, uthålligheten och slagkraften i våra egna förmågor.

Smart interoperabilitet, pooling och sharing etc. javisst, men inte om vi samtidigt blir en monokultur och tappar förmågor i vårt eget försvarssystem. Det finns inga fria måltider. Samarbete på lika villkor kräver en relativ insats. Är vi beredda att gå från uppsats till insats!? Når vi kulmination vid Försvarsbeslut 2015? Kan politiken fatta de beslut som behövs, för underlaget finns väl nu, eller!?

Läs mer:

Rysk upprustning kommer att lyckas

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=7F70076FFCB2FAD111E68EBBEA22CDE0.rocco4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8845592%26amp%3bnew%3dtrue

Finlands president vill inte ha svenskt säkerhetsvakuum

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=9FFBB38BF508CE47EC8330F9E34F3683.rocco4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8845822%26amp%3bnew%3dtrue

Riksrevisionens bedömning av försvarets förmåga

http://www.riksrevisionen.se/GRANSKNINGAR/Planering-och-uppfoljning/Tematiska-granskningar/Forsvarets-formaga/

En svensk väg!?

http://wedinstrateg.fr/en-svensk-vag-in-i-nato/

Ett ändamålsenligt försvar av bl.a. Gotland – Cornucopia

http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/forsvaret-av-gotland-utgar-fran.html?m=1

Johan Wiktorin Den oövade armén

http://kkrva.se/den-oovade-armen/

Överbefälhavaren om försvarsmaktens utmaningar

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=FA6FD7551858E0B0B56875838AEF7B27.rocco4?cid=25967591&rssId=25966141&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3474566

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Defence- and Securitypolicy. Bookmark the permalink.

2 Responses to Invasions-, insats eller uppsatsförsvar!

  1. Sven Hugosson says:

    Mycket bra sammanställning. Mera problemanalys överflödig. Nu år det åtgärder som saknas. Det återtagande som inleddes ca 1936 var genomfört 1947. De sista resterna av det långa, hemliga NATO-samarbetet upplevde jag så sent som 1997-98.

  2. brixski says:

    Tack Sven! Särskilt tack att du delar med dig av dina specifika fackkunskaper. Som tidigare stabschef för det då topphemliga flygförbandet Flygenhet 66 så var du ju en av de direkt inblandade i de sekreta förberedelserna. Önskar dig en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s