I motdemokratin röstar medborgaren mot och inte för!

Under en längre tid har allt fler väljare uttryckt att de avser att rösta på socialdemokratin eller miljöpartiet vid de allmänna valen 2014. Allt fler väljare har även visat preferenser för sverigedemokraterna. Påfallande många i den senare kategorin har tidigare röstat på socialdemokratin eller moderaterna. Hur stor andel av dessa som väljer Sverigedemokraterna för att de är aktivt medvetna rasister, främlingsfientliga, främlingsrädda, sakpolitiskt intresserade av även andra politikområden och/eller helt enkelt är missnöjda med de etablerade partierna är förstås svårt att sia om, men diskussionen pågår och många tankeväckande perspektiv lyfts fram.

Det pågår sedan länge en kontinuerlig förskjutning av balansen mellan den formella demokratin och andra demokratiinitiativ, där de senare blir allt betydelsefullare. Den förskjutningen kan komma att förändra maktutövningens villkor. En utveckling är att medborgaren i huvudsak är intressant enbart i egenskapen av väljare. En annan utveckling är att medborgaren i det sammanhanget alltmer agerar genom att endast rösta emot snarare än för i olika valsituationer.

Vad blir då effekten när medborgarens syn på demokratin i huvudsak innefattar en roll i förhållande till den etablerade demokratin som innebär att fungera övervakande, hindrande och dömande? Det kan ses som ett uttryck för en vilja att finna alternativa vägar att erövra makt.

En vilja där medborgarrättsliga initiativ, ickestatliga organisationers och lobbygruppers vilja att skapa opinion, eller olika former av aktivism använder gamla vägar på nya sätt eller utvecklar helt nya vägar att nå makten. Det här ger nya möjligheter men också problem beroende på vem som är betraktaren. Oavsett perspektiv är det här delvis nya interventioner i den politiska maktens mandat och komfortzoner. De kommer att påverka de traditionella partierna, de institutionella ramarna och medborgarnas möjligheter att mobilisera intressen och ta och utöva makt.

Men utvecklingen bör också ses i ljuset av klassiska demokratiideal såsom allas rätt till deltagande och deliberation, legitimitet för fattade beslut, representativitet i beslutande miljöer och maktcentra, deltagande som folkupplysning och ett bildningsideal etc.

Hur kan då demokratin även fortsättningsvis medverka till ett samhälle där alla ges samma förutsättningar och möjligheter att agera som medborgare och individer, där de mänskliga rättigheterna utvidgas till allt fler områden och formuleras just i termer av frihet och jämlikhet? Hur kan nya demokratiska rörelser och initiativ ingå i vitaliseringen av det politiska livet? Hur kan samhällsgemenskapen stärkas?

Misstro mot traditionella partier, nya medborgarinitiativ etc behöver inte nödvändigtvis vara ett utslag av likgiltighet utan kan snarare ses som den alltmer välutbildade och politiskt medvetne medborgarens kritik av den etablerade makten, dvs. en ofta förespråkad demokratisyn och rentav demokratins mest grundläggande väsen. Insikten om och förståelsen för vad bl.a. Rosanvallon, professor i modern historia vid College de France kallar motdemokratins konsekvenser för demokratin, behöver finnas med som en fond när vi försöker förstå t.ex. väljarens beteenden och val i vår tid och i framtiden.

En slutsats är att när de politiska partierna kraftsamlar mot centrum så är det vitalt att även få med sig flanken. Flanken inrymmer en potential av intressen, idéer, motkrafter, okonventionella krafter m.m. som på längre sikt – lämnade i fred – kan utvecklas i en alltmer extrem riktning och/eller utgör stommen för nya partier. Ett partis liv börjar som bekant med en anhängare och slutar med inga anhängare.

Såtillvida finns det sålunda flera orsaker till varför t.ex. socialdemokratin trots vissa framgångar i opinionen bör ägna energi åt att åter nå de som i grund och botten är socialdemokrater men som av olika skäl just nu säger sig t.ex. föredra sverigedemokraterna.

Det handlar om behovet av att ge alternativ till människor som mer agerar och reagerar mot än för ett visst parti, det handlar om att visa praktisk tro på människor – människosyn och det handlar om att vinna val.

Det är inte raketforskning utan socialdemokratin må göra det som partiet genom historien har varit utmärkta på nämligen att inkludera människan och exkludera idéerna. Det handlar alltså inte om att förändra grundläggande värderingar utan om att inkludera människor i samtalet om politikens innehåll och inriktning. Att samtala kan förändra bilden av och förståelsen för såväl politiken som politikens företrädare.

I närtid handlar det om att motverka att sverigedemokraterna åter kan få en vågmästarroll, men denna gång med en allians som visserligen numera påstås saknar mål och mening innehållsligt men icke desto mindre är fortsatt attraherade av och dedikerade till makten. I en vågmästarsituation med chansen att få sitta kvar i honungen, visserligen genom ett avtal med sverigedemokraterna, så kanske makt kommer att gå före rätt, oavsett vilka löften som utställts i förtid. Dessa löften har kanske rentav ställts ut av en ledning som saknar vidare mandat efter en valförlust. Nya kort, ny giv och ny hand. Det är kanske ytterligare en konsekvens av trianguleringen, dvs att idealen blir lättare att överse med så länge makten finns inom räckhåll!?

Sammanfattningsvis fortsätt kraftcentrera men sluta lämna flanken öppen. I flanken finns inte enbart det inhumana som vi värjer oss mot. Motdemokratin som bl.a. professor Rosanvallon definierar den innehåller också en stor potential av kraft som ett modernt öppet parti bör inkludera och tillvarata.

Läs mer:

Den ungerska läxan

https://brixski.wordpress.com/2013/07/25/vi-kan-lara-den-bittra-laxan-ungern-vi-kan-kliva-framom-hatet-och-radslan/

Brit om sociala medier och osäkra väljare

http:// http://www.jmw.se/2013/09/30/osakra-valjare-och-sociala-medier/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=osakra-valjare-och-sociala-medier

Minskat förtroendegap mellan Reinfeldt och Löfven – andra faktorer än ideologiska val styr

http://www.expressen.se/nyheter/lofvens-spurt-infor-partiledardebatten/

Klassförakt är inte rätt väg

http://stockholm.etc.se/debatt/klassforakt-fel-vag-antirasism

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Participation and influence, Social Unrest/Disorder. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s