Bortom MR-Mållgan behöver vi en ny struktur för skyddet av MR

När Alfons Åberg är riktigt liten har han en kompis som bara han kan se. Kompisen kallas för Mållgan. Mållgan och Alfons är riktigt bra vänner. De hittar på många kul grejer. De är ju visserligen bara på låtsas, men ändå. Senare när Alfons blir lite äldre, i förskoleåldern, då får han två riktiga kompisar Milla och Viktor. Då händer grejerna på riktigt!

Sverige har som bekant alltid haft en hög profil vad gäller mänskliga rättigheter i andra länder. Efterhand och kanske framförallt under de senaste femton åren så har mänskliga rättigheter alltmer kommit att bli ett viktigt begrepp i styrningen av vår gemensamma förvaltning, såväl i staten som i kommuner och landsting.

Registreringen av 4000 romer, varav 50 barn under två års ålder, indikerar dock att vi fortfarande har ett slags Mållganförhållande till hur de mänskliga rättigheterna ska genomföras. Vi samtalar bedövande högt och sirligt vackert om de mänskliga rättigheterna. Vi t.o.m. talar med de mänskliga rättigheterna som om de vore ett högre andeväsen som vi respekterar så högt att vi inte riktigt förmår oss att ta ned dom och konkretisera rättigheterna.

Vi har helt enkelt fortfarande svårt att finna formerna för hur de mänskliga rättigheterna ska kunna genomsyra all offentlig myndighetsutövning. Vi har svårt att omsätta ett människorättsperspektiv där de mänskliga rättigheterna används uttryckligen och som styrande för verksamhet och insatser av olika slag. Användningen av ett människorättsperspektiv syftar nämligen till att:
– de mänskliga rättigheterna skall respekteras,
– enskilda skall ha kunskap och medvetenhet om de mänskliga rättigheterna som just sina rättigheter och om sitt ansvar för att respektera andra personers mänskliga rättigheter, samt till att
– personer verksamma inom den offentliga sektorn ska ha kunskap och medvetenhet om vilka skyldigheter de mänskliga rättigheterna innebär för dem.

Ett människorättsperspektiv innebär helt enkelt att kunskap och medvetenhet om de mänskliga rättigheterna som just mänskliga rättigheter i sig är ett egenvärde! Det innebär bl.a. att centrala människorättsprinciper, bl.a. om icke-diskriminering, skall vara vägledande i myndigheters arbete och att frågor om utsatta gruppers och individers rättigheter prioriteras.

Det vi kan konstatera efter femton års arbete med att stärka de mänskliga rättigheternas tillämpning i Sverige är att det saknas en struktur – ett system – för hållbart skydd av de mänskliga rättigheterna i vårt land. Vissa avgränsade delar av ett sådant skydd finns visserligen i dag. Dit hör
– ett starkt juridiskt skydd för vissa rättigheter så som de uttrycks i svensk lagstiftning,
– vissa mekanismer som skyddar oss från att lagstiftning och rättstillämpning skiljer sig från Sveriges internationella åtaganden,
– tillsyn och styrning av offentlig verksamhet som skall skydda vissa specifika rättigheter för en del av befolkningen,
– funktioner som kan stödja myndigheter, kommuner och landsting i delar av deras arbete för att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna osv.

Samtidigt saknas mycket. De strukturer som finns idag tar inte sin utgångspunkt i Sveriges alla internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Lagstiftning, granskning, myndigheternas uppdrag och tillsyn omfattar endast ett urval rättigheter eller vissa grupper eller delar av befolkningen. Helhetsynen saknas i arbetet och – för att citera Delegationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige – En ny struktur för de mänskliga rättigheterna (SOU 2010:70, s 303) “det finns inte heller något uttalat människorättsperspektiv i den offentliga verksamheten.”

Delegationen skriver vidare “tydliga direktiv efterfrågas. De initiativ som tas inom området är dock inte samordnade och, vilket är mer problematiskt, blir sällan livskraftiga. Delegationens erfarenhet är att intressanta och genomarbetade initiativ ofta blir av tillfällig karaktär…”. Den offentliga förvaltningens skyldighet att respektera Sveriges internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna är till stor del underförstådd. Satsningar på kompetensutveckling, att integrera de mänskliga rättigheterna i styrningen, att utarbeta vägledningar och genomföra dessa blir alltför ofta tillfälliga ad-hoc-insatser. Delegationen menar också att det inte finns tydliga incitament för myndigheter att uttolka de mänskliga rättigheternas mer konkreta innebörd för svenska förhållanden när lagar och förordningar inte visar att skyddet av de mänskliga rättigheterna ingår i myndighetens ansvarsområden. Det saknas helt enkelt en struktur, en systemsyn och ett helhetsgrepp som kan skydda och stärka envars mänskliga rättigheter.

Sverige är folkrättsligt förpliktigat att följa de konventioner om mänskliga rättigheter som staten anslutit sig till. Hela den offentliga sektorn skall respektera konventionernas bestämmelser. Av t.ex. FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter framgår att de anslutna staterna skall tillförsäkra konventionsrättigheterna för var och en som befinner sig inom statens territorium och är underkastad dess jurisdiktion (CCPR/C/21/Rev.1/Add.13, General Comment No.31, 2004). Denna förpliktelse är både negativ och positiv till sin natur. Staten skall såväl avstå från handlingar som innebär att rättigheter kränks som vidta positiva åtgärder t.ex. rättsliga och adminstrativa åtgärder för att förverkliga rättigheterna för var och en. Alla delar av det allmänna har dessa skyldigheter. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har betonat att medvetenheten om konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter måste stärkas bland de offentliganställda (nr. 31, 2004).

År 1993 antog FN:s generalförsamling Principles relating to the status if National Institutions, de s.k. Parisprinciperna, som anger riktlinjer för nationella institutioner för mänskliga rättigheter. Vid världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien år 1993 antogs Wiendeklarationen, som bl.a. innehåller en rekommendation till FN:s medlemsstater att inrätta nationella institutioner med beaktande av Parisprinciperna. Sverige var pådrivande vid utformningen av denna deklaration. Senast i mars år 2010 uppmanade FN:s generalförsamling mddlemsstaterna att inrätta effektiva, oberoende och pluralistiska institutioner för de mänskliga rättigheterna (A/RES/64/161, 12 mars 2010, p.6.). I juni år 2010 fanns sådana institutioner i 67 länder. EU:sbyrå för grundläggande rättigheter angav i april år 2010 att 16 av EU:s medlemsstater hade en sådan institution. Delegationen för de mänskliga rättigheterna konstaterade i sitt slutbetänkande (s . 341) att verksamhet som berör de mänskliga rättigheterna “bedrivs i någon mån av några olika redan befintliga myndigheter i Sverige.” vidare säger delegationen att “Det saknas en nationell aktör med det generella mandat i det internationella regelverket om de mänskliga rättigheterna som en nationell institution bör ha.”

Kanske är vi nu mogna att ta nästa steg i arbetet med att stärka de mänskliga rättigheterna i Sverige? Kanske är det dags att ordentligt pröva förutsättningarna för en samlad nationell institution för de mänskliga rättigheterna. En institution inrättad under riksdagen liksom t.ex. Riksrevisionen. En sådan institution bör särskilt ha till uppgift att i enlighet med Parisprinciperna:
– undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras i Sverige samt lämna förslag om hur situationen kan förbättras,
– Föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som behövs för att säkerställa att Sveriges internationella åtaganden uppfylls m.m.

En sådan institution bör t.ex. genomföra undersökningar och granskningar av systemkaraktär, men även detaljerade undersökningar i avgränsade fall. Den bör t.ex. kunna uttala sig med utgångspunkt i kartläggningar, granskningar och undersökningar och därigenom ha en inverkan på säkerställandet av de mänskliga rättigheterna. Dit hör även granskning av lagstiftning och författningsförslag.

En sådan institution får förstås inte direkt eller indirekt arbeta på ett sådant sätt att myndigheternas ansvar för de mänskliga rättigheterna förminskas eller blir otydligt, tvärtom. Vilket för oss direkt tillbaka till kärnfrågan om de mänskliga rättigheternas omedelbara tillämpning hos en av våra myndigheter, vår polis. Vad gäller romaregistreringen så vet vi inte om ansvariga handläggare har handlat på direkt uppdrag, i chefens anda eller på eget initiativ. Men enligt uppgift har cirka 70 handläggare och chefer haft tillgång till materialet. Om de hade hade handlat i chefens anda och envar inklusive chefen hade varit införstådda med hur de mänskliga rättigheterna påverkar deras verksamhet så är nog chanserna goda att fler hade reagerat tidigare. Om chefens anda dessutom hade innefattat ett tydligt budskap om respekt för de mänskliga rättigheterna omsatt i konkret ordergivning så hade rentav inget register upprättats.

Det är dags att ta nästa steg och sluta se på de mänskliga rättigheterna som en Mållganföreteelse. Det är dags att lyfta oss ytterligare en nivå och genomföra strukturen, systemet och helheten de mänskliga rättigheterna i svensk förvaltning, genomgående och omgående.

Läs mer:

MR-delegationens förslag om inrättande av en MR-institution i enlighet med Parisprinciperna – Kommissionen för mänskliga rättigheter.

http://www.regeringen.se/sb/d/12482/a/154040

Delegationen i DN

http://www.dn.se/debatt/svensk-myndighet-behovs-for-manskliga-rattigheter/

En kommentar från KUT och C/RPS

”Vi har uppmuntrats att arbeta på det här sättet”

Spaningstekniska skäl

http://www.expressen.se/kvp/polisen-erkanner-ett-tredje-register/

Ansvariga politiker i styrelsen för RPS

http://www.expressen.se/nyheter/ifragasatter-polisen-infor-dagens-krismote/

Delges misstanke om brott

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/17842245

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Democracy and Human Rights, Management. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s