Allt är nytt, intet är nytt! Sigtuna då och Almedalen nu.

Du där människa! Irrande själ med ympade vanor och ohemula ambitioner. Hejda dig i ditt forcerade kliv. Andas. Kom närmre. Sätt dig ned en stund. Vila dig. Låt din stol tippa upp i försiktig balans, luta ditt huvud mjukt bakåt. Slut dina ögon. Öppna dig inför den sandtorra heta julivinden, låt den stryka dig. Vinden har sin kaosteori – mäktig nog att åstadkomma sådant vi inte förstår och samtidigt oändlig i tid och rum. Precis som vi människor. Allt må kännas nytt, men intet är nytt.

Sigtunafjärden strax efter milleniumskiftet för tusen år sedan. Fjärden är full av tillresande. På stigar som leder ut ur de mörka urskogarna och på stigar som slingrar sig fram över åkrar och ängar närmar sig följen av sällskap. I Sigtuna samlas enligt tradition handelsmän, kyrkans män, representanter från kringliggande maktcentra och politiker av olika rang och dignitet. De samlas kring statsmakten i form av regenten Olov Skötkonung. En regent som nyligen har präglat sin första valuta. Sigtuna är en internationellt erkänd mötesplats. En mötesplats som stadsplanerats från Kungsgården med förlänade eller uthyrda fastigheter utefter det vi i dag kallar för Stora gatan. Fastigheter bebodda under några veckor varje år av de som vill mingla med kungen och andra beslutsfattare. Där knyts lojalitetsband och affärer görs upp. Politiska signaler och budskap sänds ut och mottas. Budskap om lojalitet mot makten och de rådande normerna. Ett mingelnav av rang. Mjöd i frikostiga gästabud. Gästabud med tydliga syften och väl utvalda målgrupper. Signaler om utanför eller innanför. Enighet och triangulering. Ett bud om vad som komma skall i kommande generationer.

Tusen år senare har ett milleniumskifte återigen just passerat. Året är 2013 och Visby med Almedalen är ett mingelnav, en mötesplats där du syns, sänder politiska signaler och budskap, knyter lojalitetsband och gör upp affärer. En mötesplats där enigheten och trianguleringen också döljer viktiga underliggande motsättningar och konfliktytor – friktioner – i vårt samhälle.

Sigtuna och Almedalen, möten i olika tid. Då liksom nu möten vi omvandlas inför och inkluderas i. En bräcklig harmoni byggd på stundens ute eller inne. Men då liksom nu är vi beroende av friktioner för vår utveckling. Friktioner som visserligen kan döljas hjälpligt och målas med ett utanpåverk av harmoni.

Vad händer när makten nås utan att det egentligen gör någon ordentlig skillnad i sak? När det inte är samhällets mest grundläggande friktioner som inkluderas i samtalet. Vad händer då i vår demokrati? De människor som står helt utanför, var ska de vända sig? De som inte deltar i Almedalen, men som förmodligen kan ge oss oerhört angelägna berättelser om vårt samhälle. Då talar vi inte enbart om ett stort antal invandrare i socioekonomiskt utanförskap utan om socialt och ekonomiskt isolerade människor generellt. Människor med olika – självvalda eller av andra präglade – identiteter men med likartade problem. Vi talar om den nya arbetarklassen bestående av lågavlönade kvinnor i offentlig vård, skola och omsorg. Vi talar om ungdomar som efter flera års arbetslöshet eller “sjåar-jobb” alltmer misströstar om framtiden. Vi talar om de unga männen i glesbygden i Dalsland, Värmland,, Västmanland, Blekinge, Medelpad, Lappland (bortom den lönsamma gruvdriften) etc och som har mycket gemensamt med människor i Husby, Alby m.fl. orter. Vi talar även om de rädda människorna. De som vänder rädslan till fientlighet och hat mot sina medmänniskor. Inga av dessa friktioner når vi genom goda besvärjelser. Besvärjelser som även de markerar avstånd till människan snarare än tankegodset. Men visst känns det skönt att få gör just dessa avböner. Jag, vi är goda! De där borta, de är onda. De är vårt samhälles extremer. De står långt borta från oss och vår politik, vår människosyn. De är islamister, de är nationalister, de är nazister, de är vänsterautonoma, de är kriminella, de är våldsfantaster, ja de är allt det där som vi avskyr och vill bekämpa. Men varför bemöta människan med förakt, arrogans och uteslutning när det är ideerna vi vill och ska bekämpa. Varför tror vi att just dessa människor inte har format sin världsbild utifrån sina erfarenheter av sitt liv. Varför skulle de ge upp sin bild om vi väljer att ytterligare exkludera och isolera. Varje trängd existens gör det denne är bäst på, slåss eller tynar bort. Adaptivitet! Förmågan till adaptivitet och utveckling är dock en fantastisk möjlighet hos oss människor om vi väljer att öppna upp – att inkludera. Men det kräver ett smart arbete, en seriös vilja och en respektfull människosyn. Dagens verbala feel-goodörfilar är inte gott nog.

I återkommande artiklar av statsvetare kan vi läsa om Almedalen som ett unikt svenskt demokratiexperiment. Men de tonar då ned att demokrati även bör vara inkluderande, dvs att vi alla kan vara med. Det var inte i Almedalen som vi byggde embryot till vår inkluderande demokrati utan det var där i slitet ute på arbetsplatserna, i engagemanget bland människor aktiva i det civila samhället, genom professionella tjänstemän i offentlig förvaltning, med kraften hos folkrörelsebildade förtroendevalda, av kraften hos de envisa uthålliga entreprenörerna och innovatörerna, med ömsom samverkan och ömsom konflikt mellan politik och näringsliv, etc. Det var en gnuggande friktion där vi verkade mer än vi syntes. Men självklart fanns det även då liksom tidigare i historien möteplatser där lojaliteter knöts och affärer gjordes upp. Dessa var då betydligt mer exkluderande och för de allra flesta människor okända.

Almedalen fyller en funktion i att smörja hjulen och kuggarna. Vårt samtal utvecklas. Folkrörelser, politiska partier och näringsliv möter varandra och viktiga kontakter knyts. Så långt har statsvetarna en poäng. Visst är det mesta av aktiviteter och föredrag öppna för allmänheten. Det finns en viktig aspekt av folkbildning och kunskapsspridning. Men faktum kvarstår att de allra flesta är där antingen som egna företagare eller ersatta av sina arbetsgivare i lön och boende. Att tänka sig ett deltagande med övernattning pyntad ur egen ficka är nog närmast utopiskt. Almedalseufori är ett dyrt tillstånd. Därtill så krävs ofta en personlig inbjudan till de mer nyttiga mingelstunderna. Nej, en mingelplats för alla är det nog trots allt inte.

Men behöver du som Husbybo eller Bengtsforsknegare egentligen Almedalen? Ja, om du har slipats, putsats och lärt dig koderna så att du faktiskt platsar in och kan dels nå fram med ditt budskap dels hämta hem information. Men vad har då hänt med din nära kontakt med och insikter om villkoren för de människor du säger dig representera? Varje klassresa är en socialisering in i en grupp av dig som individ. En del klarar av att göra både ock, andra gör inte det utan tappar ledet bakåt. Då är vi tillbaka till friktionens betydelse. Utan de nyttiga utvecklande friktionerna så riskerar vi att trianguleras, likriktas och att tappa vår förmåga att se bortom Visbys ringmurar och det behagliga gyttret av inkluderade!

Det tragiska är nog att de allra flesta av oss, när vi väl når fram till Almedalen på vägen dit har slipats och putsats ordentligt. När vi väl är på plats och har inkluderats i denna relativt friktionsfria gemenskap accepterar vi den snabbt som det normala, som det rätta, som det som bygger och fostrar vår demokrati. Vi pekar på dialogen och samförståndet och dess betydelse för allt det goda och så låter vi oss nöjas med det. Solen skiner ju, en lätt bris från Östersjön svalkar i värmen, på Kallbadhuset spelas after-beach, visitkorten fyller fickorna, idéuppslagen bubblar, nya verksamheter kan bli resultatet och rosévinet känns rätt okej på denna lilla fridfulla exkluderande friktionsfria ö. Eliter kommer och går. Är du med eller inte. Lyckades du ta dig in? Blev i dag bättre än i går men fortfarande sämre än i morgon? Jag vet inte. Du kanske vet. Det vi nog känner på oss alla lite till mans och kvinns är att allt är nytt, intet är nytt.

Läs mer:

Artikel om två böcker som behandlar den representativa demokratins kris och vad händer i den alternativa demokratin

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=616AFB4C0AB8D91209208D78CFC6EFA5.sonny4?cid=25967251&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8334130%26amp%3bnew%3dtrue

http://mitt-i-steget.blogspot.se/2013/07/efter-demokratin.html?m=1

Luras inte av mediernas bild av Almedalen

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/luras-inte-av-medias-bild-av-almedalen-9639

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Participation and influence. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s