Antiterrorarbetet långt efter inom vissa områden, bl.a. det förebyggande arbetet

Antiterrorarbetet är på vissa områden – bl.a. det förebyggande – sämre utvecklat än hos våra grannländer. Jag brukar tjata om detta förhållande. Det räcker med att grundlig studera andra länders utvärderingar av sina egna strategier och de därpå följande kontinuerliga korrigeringarna av dessa strategier (en hög grad av adaptivitet med institutionaliserad förändringskapacitet) för att få en väl avvägd indikation om var bristerna finns i våra egna arbetssätt och strategier. Nu är detta – framförallt för resandeproblematiken – belagt genom FHS/CATS gedigna vetenskapliga studie.

För egen del vill jag särskilt framhålla många länders höga grad av adaptivitet med institutionaliserad förändringskapacitet. Adaptivitet är avgörande i insatser mot extremism då denna ofta är komplex och betydligt mer adaptiv än de institutioner som ska förebygga och motverka.

FHS/CATS förslag pekar i aktuella delar – i samma riktning som de tre tidigare rapporterna om a. Värdegrund – studie Rosengård FHS, b. Vit makt/vänsterautonoma, Säpo och c. Våldsbejakande islamism, Säpo. I några avseenden är förslagen skarpare på lokal nivå, men också mer samverkansinriktade på europeisk nivå. Det senare delvis beroende på att den europeiska samverkan har utvecklats betydligt inom preventionssidan sedan såväl FHS första rapport som Säpos två rapporter. Ett femårigt arbete med att ta fram fakta börjar nu ge resultat. Dags att även höja temperaturen i förmågan att genomföra skarpa förslag. Nu finns både fakta och förslag även tillgängligt -i vissa angelägna delar – för Sverige. Agera!

Förslagen:

Denna rapport har identifierat ett stort antal förebyggande åtgärder, både inom enskilda EU-länder och i länder utanför EU. Det finns ett behov av åtgärder som kompletterar Säkerhetspolisens arbete. Den sista instansen ska inte också behöva vara den första instansen. Tyvärr ser det ofta ut så idag, behovet av kompletterande åtgärder är reellt.

 En nationell aktör bör bli sammanhållande nod mellan stat och kommuner och tillhandahålla utbildning och agera kunskapsförmedlare mellan kommuner och stat gällande förebyggande åtgärder och kunskap om våldsbejakande extremism.

I två tidigare regeringsuppdrag om förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism framkom också vikten av att rollfördelningen mellan stat och kommuner vad avser det förebyggande arbetet klarläggs.

 Den nationella aktören bör upprätta ett nationellt nätverk av berörda praktiker som i sin tur kan förmedla expertis till och från EU:s Radicalisation Awareness Network (RAN) om goda exempel på förebyggande åtgärder. RAN är ett tvärsektoriellt nätverk som består av åtta arbetsgrupper med praktiker som besitter bred kunskap i att förebygga våldsbejakande extremism lokalt.

 Sverige bör inom EU ta ledningen i etablerandet av ett EU CVE Center of Excellence – ett kunskapscenter där beprövad metodik och åtgärder samlas. I detta EU CVE Center of Excellence skulle till exempel även Forum för Levande Historia kunna bli en viktig integrerad del av kunskapsspridningen.

Som ett led i utvecklingen av EU:s RAN nätverk, vars mandat upphör 2015, så finns det idag en stor efterfrågan och ett starkt behov av en central EU-nod för praktiker och kunskapsutveckling av evidensbaserade metoder och åtgärder mot alla former av våldsbejakande extremism. Ett sådant center förenar nationella insatser och förstärker fokus mot oroväckande utvecklingstendenser inom EU. Sverige, som redan har en stark kunskapsbas inom högerextremism, bör ha en tydlig ledande roll i utvecklingen av ett sådant EU CVE Center of Excellence.

 Den utbildning om radikalisering och våldsbejakande extremism som nyligen införts inom polisen bedöms med en mindre insats även kunna målgruppsanpassas till personal inom resterande delar av SSP-samverkan.

Fältarbetare har efterfrågat utbildningsinsatser och detta skulle kunna bli en viktig medvetande- och kunskapshöjande åtgärd. Nyckelpersoner som utbildas av Säkerhetspolisen kan sedan ha internutbildningar inom den egna organisationen anpassat efter behov.

 Utbildningsmaterial bör utvecklas för skolungdomar som främjar kritiskt tänkande, särskilt i förhållande till antidemokratiska och våldsbejakande budskap genom internet.

 Konstruktiva samtal. Filmvisningar med efterföljande diskussion riktat mot civilsamhället har visat sig i andra länder vara ett effektivt verktyg för att skapa strukturerad diskussion.

Filmer såsom exempelvis ”Broken Dreams” om somalier som lämnar Minneapolis för att ansluta sig till al-Shabaab och brittiska filmen ”My Brother the Islamist” som producerats av en man vars bror gradvis blir alltmer våldsbejakande och radikal. De ger verklighetsskildringar och skapar utrymme för efterföljande diskussion om risker och lösningar. I andra länder har detta använts som ett redskap för att stimulera diskussion och kritiskt tänkande.

Ytterligare ett exempel på en åtgärd som kan vidtas lokalt är anordnandet av diskussionsmöten om hur enskilda personer från Sverige kan bistå civilbefolkningen i den väpnade konflikt som råder i Syrien. Där kan alternativa möjligheter till att stödja landet diskuteras som inte innefattar att själv resa dit. Då finns även möjlighet att belysa de risker som är förknippade med en sådan resa.

 Skol- och kulturprojekt. Ett exempel på ett intressant kulturprojekt som utvecklats av FN:s utvecklingsorgan UNDP i samråd med somaliska Hargeisha universitetet är en 22-sidig manual för interaktiv ungdomsteater som behandlar aspekter av att ansluta sig till en väpnad grupp. Denna manual är ett exempel på en inspirationskälla och ett användbart pedagogiskt verktyg för att interaktivt utforska olika problem kopplade till konflikter samt våldsbejakande extremism.

 Etablera samarbete med nätverket Against Violent Extremism (AVE) i syfte att kunna bjuda in avhoppare från våldsbejakande extremistgrupper och som idag arbetar förebyggande mot ungdomar.
Det finns framförallt fyra skäl till att etablera ett sådant samarbete och bjuda in personer med denna bakgrund: 1) utbildning av ungdomar om våldsbejakande extremism, 2) bistå fältarbetare med trovärdig dialog med ungdomar i riskzonen för att förhindra dessa att gå med i extremistiska grupper eller de som redan befinner sig i sådana grupper, 3) utbildning av SSP-medarbetare så att de blir mer effektiva i sitt arbete, och 4) rådgivning till beslutsfattare om vad som fungerar i utformning av åtgärder för att förebygga och bemöta våldsbejakande extremism.

Avhoppare från extremistiska miljöer har ofta en särskild trovärdighet för att prata med ungdomar om dessa frågor. I januari i år etablerades ett svenskt nationellt resurscentrum för alla former av avhopparverksamhet, som också bör breddas till att även innefatta hjälp till personer som önskar lämna våldsbejakande islamistiska miljöer. I väntan på att personer som lämnat våldsbejakande islamistisk extremism träder fram i Sverige så bör individer med denna erfarenhet bjudas in från utlandet i samarbete med AVE.

 Rapporter av internationellt etablerade människorättsorganisationer (exempelvis Human Rights Watch och Amnesty International) om terrorstämplade gruppers kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan användas i lämpliga sammanhang för att motverka dessa gruppers narrativ och därigenom även deras attraktionskraft.

 Företroendeskapande samverkan med trossamfund bör byggas långsiktigt utan säkerhetsagenda. Förtroende tar tid att bygga och bör utvecklas långsiktigt och genuint om frågor som berör lokalbefolkningen. Ömsesidigt förtroende samt upparbetade kontakter har verkat lugnande vid tider av social oro. För närvarande bedriver Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) en fördjupad dialog om demokrati och mänskliga rättigheter med trossamfunden.

Samarbetet bör struktureras så det inte blir beroende av enskilda frivilliga insatser eller eldsjälar. I exempelvis Danmark spelar det muslimska rådet en mycket viktig och konstruktiv roll med myndigheter i olika frågor.

 Det bör upprättas en idékatalog över tänkbara förebyggande åtgärder som inkluderar SSP samt aktörer inom civilsamhället. På så sätt kan lokala aktörer själva utforma hur förebyggande ska se ut och dimensioneras för att passa den lokala kontexten. Ett framgångsrikt exempel på det är den danska idékatalogen som utvecklades och förankrades i nära samarbete mellan olika lokala aktörer.

I Sverige skulle till exempel Stockholm, Malmö och Göteborg kunna gå före och utveckla var sin idékatalog över positiva insatser som stärker kontakt med civilsamhället. Den bör inte bara utformas kring extremism utan ha ett bredare samhällsanslag där förebyggande arbete mot extremism bara är en av flera aspekter.

 Underrättelse- och säkerhetstjänster har en viktig samhällsupplysande uppgift att regelbundet delge allmänheten analyser över frågor kopplade till våldsbejakande extremism. Detta görs i större utsträckning av till exempel myndigheter i både Danmark och Norge.

 SIDA bör överväga att delta inom ramarna för det program som EU:s stabilitetsinstrument utformar i Afrikas horn samt Pakistan/Afghanistan gällande insatser för att förebygga våldsbejakande extremism. Sådana insatser kunde fördjupa dialogen om demokrati och mänskliga rättigheter med lokala samverkanspartners. En integrerad del av detta arbete bör vara riktat mot kvinnor och unga.

 Mer resurser krävs till personal för krigs- och tortyrskadade inom ungdomspsykiatrin.

 Ett nationellt kunskaps- och rådgivningscenter bör upprättas och som har särskild kunskap om att förebygga och hantera våldsbejakande extremism.

Sådan rådgivning skulle ske integrerat över tre nivåer: makro (institutionell rådgivning på kommunal nivå till SSP), meso (rådgivningsprogram och stöd till anhöriga) samt mikro (individuell intervention och stöd för att lämna våldsbejakande radikala miljöer och åsikter).

Många SSP-medarbetare upplever att detta är känsliga och svåra frågor att diskutera. Ett sådant centrum skulle kunna spela en viktig roll för att skapa en konstruktiv och problemlösande dialog på lokal och nationell nivå i dessa frågor.

 Det bör övervägas om Sverige behöver förändra sin terroristlagstiftning för att kriminalisera deltagande i terrorismträning utomlands. Enligt den senaste förändringen av svensk terroristlagstiftning baserat på EU:s rambeslut, gjordes följande ageranden straffbart: a) offentlig uppmaning till terroristbrott, b) rekrytering för terroristsyften och c) utbildning för terroristsyften. Punkt c, utbildning för terroristsyften, kriminaliserar endast att tillhandahålla utbildning.

Idag är det alltså inte straffbart enligt svensk lagstiftning att delta i terrorismträning. Att göra deltagande i terroristträning straffbart skulle, enligt regeringens utredare i frågan, professor Petter Asp, sannolikt träffa vissa fall som inte träffas av den nuvarande skrivningen.

När lagstiftningen avseende utbildning för terroristsyften infördes 2010, i vilken tillhandahållande av utbildning kriminaliserades, så diskuterades aldrig alternativet att även kriminalisera deltagande i terroristträning, enligt Asp. Detta då införandet var grundat i att integrera ett rambeslut inom EU i svensk lagstiftning. Ett flertal EU-länder samt Norge överväger eller har kriminaliserat deltagande i terrorismträning. Detta förespråkas även av EU:s kontraterrorismkoordinator.

 Kompetenshöjande åtgärder inom det judiciella systemet (utbildning inom domstolsväsendet).
I samband med olika terrorrelaterade åtal i Sverige har det i nästan samtliga fall blivit friande domar och kritik har riktats mot att polis och åklagare inte haft tillräcklig grund för sina åtal. Andra har menat att lagarna är för snävt skrivna och inte medger den flexibilitet som finns i andra länder för denna typ av brottslighet. En tredje uppfattning är att lagarna väl kan medge att denna typ av brottslighet kan bestraffas men att det är en brist på kompetens i domstolssystemet kring denna specifika problematik. Det är därför viktigt att det inom hela rättsväsendet finns kompetens på området.

I dag finns exempelvis specialiserade åklagare för säkerhetsmål, inklusive terroristmålen, men det finns inget motsvarande inom domstolsväsendet för säkerhetsmål. En framkomlig väg kunde vara att i större utsträckning beakta extern expertkunskap vid terroristmål. Avseende exempelvis hanteringen av folkrättsbrott styrs dessa (vilket hittills skett i samtliga fall) av Åklagarmyndigheten via den möjlighet regeringen har att specialdestinera denna typ av mål till Stockholms tingsrätt oavsett vad som skulle ha gällt enligt vanliga forumregler.

Tingsrätten handlägger dessa mål på en avdelning (avd.4) som byggt upp en särskild kompetens för ämnesområdet. Om ett terroristbrott begåtts utomlands torde det vara möjligt att på motsvarande sätt destinera målet till Stockholms tingsrätt som är den domstol, som bland annat genom tvångsmedelshanteringen, har mest erfarenhet av säkerhetsmål. Dessa är tveklöst komplicerade och kräver ingående kunskaper om till exempel hotbilder, modus operandi och trender som är kännetecknande för brottstypen.

Detta talar starkt för att en specialkompetens behöver byggas upp. Därför bör lagstiftning övervägas som ger Stockholms tingsrätt (den domstol som har de bästa förutsättningarna att bygga upp en sådan kompetens) generell behörighet i denna typ av mål.

 Det finns ett behov av faktabaserad, tvärvetenskaplig forskning kopplad till reseproblematiken. Mer kunskap behövs till exempel avseende vilka faktorer som påverkar och driver avresande samt forskning om samhällets kapacitet till återintegrering av dessa personer.

 Mer beteende- och samhällsvetenskaplig forskning behövs kring civilsamhällets roll i förebyggandet av våldsbejakande extremism och kopplingen mellan diaspora och civilsamhälle i länder utanför EU. Framförallt bör man utveckla idéer kring hur kvinnor samt ungdomar kan stärkas i det förebyggande arbetet.

Kommentar AB

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16713758

Länk FHS

http://www.fhs.se/Documents/Externwebben/forskning/centrumbildningar/CATS/2013/F%C3%B6rebyggande%20av%20v%C3%A5ldsbejakande%20extremism%20i%20tredje%20land.pdf

Om adaptivitet, komplexa system och strategiskt inflytande i arbetet mot extremism och terrorism.

https://brixski.wordpress.com/2013/04/19/extremism-and-strategic-influence-understanding-adaptivity-in-preventing-and-countering-extremism/

About brixski

Varje linje är unik och förtjänar att åkas!
This entry was posted in Preventing and Countering Terrorism. Bookmark the permalink.

One Response to Antiterrorarbetet långt efter inom vissa områden, bl.a. det förebyggande arbetet

  1. Candide says:

    Initierat och med bra intentioner men lider av en hel del förutfattade meningar och allt för snävt samhällsperspektiv.

    Lägger märke till likheter med hur man handskades med oliktänkande bakom järnridån. Vem kunde då tro att efter att järnridån rasat ner specialdomstolar skulle komma upp på tapeten här i väst? Och inte bara det – “olagliga kombatanter” som utan rättegång kan hållas fängslade på obestämd tid, torteras, avrättas, kidnappas och hållas fångna på hemliga fängelsen utan att närstående informerats… Visserligen skulle dessa gälla bara för svartmuskiga muslimer men erfarenheten har lärt oss ändamålsglidningen är mer regel än undantag. Whistleblowers nästa? Fackligt aktiva? Eller några andra? Enbart en tidsfråga?

    Det finns folk som tror att den största grogrunden för terrorism är statens exkluderande strukturer som har vuxit enormt senaste 20 åren och som verkar vara svåra att rubba på genom demokratiska processer. EU kan ses som prototypen av dessa strukturer med mycket lite möjligheter till demokratisk påverkan och samtidigt oklara ansvarsförhållanden – vem ska man skylla på när saker och ting går snett?

    Och det är en fråga som inte enbart anbefaller medborgaren utan i bör vara något för berörda myndigheterna att ha i beaktan. Vem ska man ex hålla ansvarig för lånekrisen i södra Europa? Bankerna som lånat utan eftertanke? EU? Ländernas regeringar? Lagstiftningen? Finansiella institut som hjälper till att fiffla med redovisningen av staternas finanser?

    I en nära framtid kommer vi att stå inför frågor som vi skjutit länge framför oss och som kommer träffa oss med hela sin tyngd och inklusive “ränta” – ju längre vi undviker att lösa strukturella problem såsom den globala pyramidliknande lån/valuta -krisen och peak oil desto större “ränta”. I ett läge av avsaknaden av “från ovan” -perspektiv är det istället intellektuellt mest konformistiskt att skylla på folk som protesterar för att man har blivit av med sina besparingar, banken har konfiskerat huset, man har blivit av med jobbet och man står inför ett perspektiv där barnen och barnbarnen genom skattesedlen och indragen sjukvård/skola/omsorg får beta av bankernas skulder som socialiserats av staten. “Kriget mot terrorismen” kan av bara farten mycket väl bli ouvertyr till ett dystopiskt samhälle där alla slags protester bemöts med en barrage av mer eller mindre militariserade svar. Spännande tider vi lever i😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s