En finansminister som vill öka försvarsanslagen – vi har fått tillbaka uppgiften som försvarsminister

För första gången sedan 1990-talet, en finansminister som vill öka anslagen till vårt försvar!

Det var rätt då att strukturera om försvaret men pengarna som hade gjort det möjligt att nå ett ändamålsenligt insatsförsvar försvann efterhand på vägen. I dag är en första medelsförstärkning på väg men förverkligandet av strukturen och innehållet är fortfarande långt fram i tiden. Detta i kombination med förändrade omvärldsförutsättningar.

Det är dock glädjande att höra att även finansministern hedrar den överenskommelse som gjorts inom ramen för försvarsberedningen och som senare även miljöpartiet anslutit sig till. Svensk politik har återfått ministerportföljen försvarsminister. Utmärkt.

Må stridsparet Försvarsminister Hultqvist (s) och i Försvarsutskottet Widman (fp) nå verkan i målet. Vi litar på er. Ni är de två rikspolitiker som kan frågorna och som under lång tid uthålligt och medvetet med stor sakkunskap arbetat för att stärka vår förmåga.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Avidentifieringen är ett hot mot feminismen – gästbloggare Amalia Brixskiöld Bruun

I dag skriver Amalia Brixskiöld Bruun om sina reflektioner över feminism och avidentifiering. Läs och begrunda.

Min grund – En tro att tro på matematik och en tro att inte tro på avidentifiering

Efter att själv ha läst “Det Enda Könet” av Katrine Kielos började jag att ifrågasätta min världsbild. Är universum verkligen uppbyggt av ett matematiskt mönster som ingenting får frångå? Det jag tillslut kom fram till var att min världsbild fick bestå, men att jag fick ytterligare förståelse för den. Jag tror på ett matematiskt mönster, större än det människan är kapabel till att förstå. Ett mönster som vi försöker spåna i. Vi har liksom i Katrine Kielos bok det rationella och det irrationella. Saker vi kan förklara och saker vi inte kan förklara och inte kan förstå oss på. Vi kan applicera dem på både större och mindre tillfälligheter i livet. För det är ju allt livet består av, tillfälligheter. Allt är liksom pi föränderligt och liksom buddhismen tror jag att ingen människa kan vara helt tillfreds förens man kommer till den insikten. Människan blir som pi mer och mer exakt och därför ska också sättet vi lever bli mer och mer specialiserat. Det jag inte tror på är den avidentifieringsprocess som politiken i stort har börjat sätta människan i. Vi blir ifråntagna rätten att vara människa och att tillhöra mänskligheten. Det är en problematik som för mig blev allt klarare, kapitel för kapitel i “Det Enda Könet”.

Extremistfeminister har för länge sedan frångått sin grund

Något som sedan dess har provocerat mig något otroligt är hur extremistfeminister har refererat till boken som något sorts bevis för deras ståndpunkt. Boken må vara både socialistisk och feministisk men förkastar samtidigt den struktur som extremisterna förfäktar. De kålsuparteorier som feministerna bär på går emot den feministiska och socialistiska tanken som kan gestaltas genom sagan om gudinnornas lopp. Samtidigt anser sig extremisterna stå för denna tanke. Man tycker att de själva borde kunna se att de frångick sin grund för länge sedan.

Loppet om välfärd och framgång

Tanken om gudinnornas lopp som jag tidigare nämnde är en saga som den feministiska ekonomiprofessorn Nancy Folbre brukar återberätta och som i “Det Enda Könet” (s.160) inleds på följande vis: “Det var en gång ett antal gudinnor som bestämde sig för att hålla en tävling, en sorts olympiad bland världens länder. Det var inget vanligt sprinterlopp där distansen var förutbestämd och den som kom i mål snabbast fick medalj. Det var en tävling i vilket samhälle som tillsammans kunde förflytta sina medlemmar framåt.” Startskottet gick av och i stort såg händelseförloppet ut såhär:

Det första tillvägagångssättet – Avidentifiering

Nation nummer ett tog ledningen. Deras taktik var att alla människor oavsett kön, ålder eller identitet i över huvud taget, skulle springa på bäst som dem kunde. Detta gjorde att de svagaste individerna aldrig tog sig fram och nation ett förlorade därmed loppet. Problemet med att avidentifiera en individ syns här. Alla människor är lika mycket värda, inte likadana. Livet är inte rättvist och därför borde inte synen på rättvist vara att alla ska springa rakt fram och aldrig stanna för att kolla bak och hjälpa dem runt omkring som är för svaga för att hjälpa sig själva. Detta strider mot alla humanistiska värden som mänskligheten anses stå för. Rättvisa är alla människors lika värde. Du är lika mycket värd som jag, även fast du inte har samma utbildning, jobb eller levnadsstandard. Du förtjänar liksom jag att få dina fysiologiska behov tillfredställda, det som marknaden till en början stod för och det som de olika ideologierna har olika tillvägagångssätt för att uppnå.

Det andra tillvägagångssättet – Den osynliga pelaren

Den andra nationen, den liberala, hade ett annat tillvägagångssätt. Man utsåg en grupp, i detta fallet kvinnorna, att ta hand om de svagare. Kvinnorna fick därför inte springa med männen. Detta skapade då friktion då kvinnorna ville ha samma rätt att springa som männen. Poängen här är att marknaden stödjs på en osynlig pelare. En pelare som är ovärderbar i två bemärkelser: Den behövs och kan inte värderas då dens betydelse är så markant, samt att den inte finns med i marknaden eftersom den anses som en naturlig kraft och inte har ett ekonomiskt värde. Den anses alltså inte höra till det rationella, utan det irrationella.

Det tredje tillvägagångssättet – Det “rätta” och sagans brister

Den tredje nationen hjälptes åt från början och låg på efterkälken men slutade upp att vinna loppet. Framgångshistorian menar Kielos grundar sig på ett tillvägagångssätt där alla hjälper varandra, vem du än är. Det vi kan tolka som socialismen och den sunda feminismen. Det hon blundar för i sagan där liberalismen kritiseras, är aspekten att folktrycket behöver effektivisering och specialisering. Kompetensutveckligen är viktig för den fortsatta utveckligen då dagens samhälle kan liknas vid 5 liter vatten som samtidigt ska forsa igenom en 1-liters tratt. Vi behöver en större tratt som ännu inte är uppfunnen och den kommer bara att kunna uppfinnas genom specialisering och kompetensutveckling. Utan att använda vänster och höger hjärnhalva och låta dessa samverka, kommer vi aldrig uppfinna tratten. För att kroppen ska kunna stå i fokus måste vi hitta lösningarna till detta, genom vår hjärna och dess halvor. Det gör vi med de humanistiska värden liberalismen i grunden står för. Det gör vi genom att se det rationella och irrationella. Vi måste samtidigt förstå att det rationella aldrig kommer kunna förklara det irrationella och att det irrationella fortfarande har ett värde i vår ekvation.

Den socialistiska och feministiska sensmoralen

Genom att gestalta dessa olika tillvägagångssätt, speglas tanken om att det inte finns någon mening med att skicka fram en viss grupp för att komma i mål, utan att alla ska hjälpas åt. Om du skickar fram en viss grupp för att nå framgång och det utsatta målet, blir det senare för långt att sträcka sig för att ge dem som hamnat på efterkälken en hjälpande hand. Det återspeglar därigenom en socialistisk och feministisk syn på tillvaron. Bara det att feminismen går in mer detaljerat och pekar på den historiska aspekten att just kvinnor fått stanna och plåstra om de som så snabbt springer framåt och skadar sig. Egentligen går denna historia att applicera på alla grupper som finns i samhället och även de grupper som “inte finns”. Det går att applicera på paradoxen med kollektivet av individer utan identitet.

Avidentifieringens problematik

Extremistfeministernas avidentifiering är i sin tur problematisk då man inte ska avidentifiera en människa. Det som gjort oss till en mänsklighet är att vi har kunnat identifiera oss med varandra, genom att ta bort denna identitet fråntar man människan möjligheten att känna gemenskap. Ta inte bort könen, ta bort könsrollerna. Ta inte bort faktumet att det finns klasser, för utan faktumet kan vi inte göra något åt det. Ta istället bort tanken om att födas i dessa klasser påverkar människans värde. Det farliga med extremistfeminister är alltså att man tar bort en identitet som gör att man som människa vill identifiera sig med andra. Man trär på den avskalade, känslolösa mansrollen och vill därigenom hämnas på män och överta deras roll som “den ekonomiske mannen”. En roll som ingen egentligen uppfyller och som går emot humanistiska värden. De strävar efter är att det nya könet hen ska ersätta det enda acceptabla könet, den ekonomiske han. Alla ska alltså bli den ekonomiske mannen. Istället för att alla kan identifiera sig med sitt i grunden mänskliga och humanistiska värde.


Vad händer om de applicerar sin avidentifiering på sig själva?

Det andra som får mig att reagera är att de använder denna teori utan att tänka på att dem genom deras avidentifiering av människan även kan applicera detta på sig själva. Genom att låta kvinnorna som har möjlighet att springa före göra det får man å ena sidan starkare kvinnor längst fram. Å andra sidan kommer den lilla 12-åriga flickan i Indien fortfarande bli bortgift och hennes kusin som lyckats bryta familjetraditionen och börjat studera kommer bli gruppvåldtagen på bussen på väg och avlida av sina inre skador. Varför? För att ingen kommer hjälpa henne att plåstra såren av en föråldrad kvinnosyn och en inhuman struktur. Och ju längre extremistfeministerna springer, desto längre ifrån verkligheten befinner dem sig. De kan därför inte längre identifiera sig med de kvinnor som är mest utsatta och mänskligheten har ännu en gång lyckats bygga en klyfta större än vad vi är kapabla till att ta oss över.

Ännu en gång ser vi hur en tanke som börjar bra och som i grunden står för något bra, svartmålas av extremister.

Amalia Brixskiöld Bruun

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Om religionen vill spela på ideologiernas spelplan då får den också spelet tåla

När religionen vill spela på samma yta som ideologierna och politiken då får religionerna spelet tåla. Då får det vara slut på ängsliga reflexmässiga beskyllningar om fobier och kränkthet. Då är det dags att leverera svar i sak på kritiska frågor. Vill religiösa företrädare det? Klarar de det? Ja många har säkert modet, underbyggda sakargument och viljan att ge sig in i debatten. Men då får de också göra upp med den bitterljuva lockelsen att kalla sina åsiktmotståndare för fober.

Om företrädare för t.ex. islam vill introducera politisk islam eller om kristna, buddister och judar vill göra motsvarande då duger det inte att bemöta kritiker med slagord som rasist eller fob, t.ex. islamofob. Muslimofob det är ett relevant uttryck och en fruktansvärd rasistisk företeelse med ett avskyvärt tankemönster och resulterande i vidriga handlingar. Muslimofobi handlar om ett rasistiskt förakt av människan som identifierar sig som muslim eller som bekänner sig till islam. Men att ha ytterst kritiska synpunkter på religion är inte och kan inte vara fobi.

För den som ser religion och ideologi som uttryck för en tro så är det naturligt att kritisera och ifrågasätta trosystemet och dess innehåll. De som då uttrycker sig kränkta bör rimligtvis fråga sig själva i vilken utsträckning de själva brukar kritisera ideologier och om de skulle förstå den som kräver politiskt inflytande i ena andetaget och sedan i andra andetaget hävdar att de är sårade och att de utsätts för socialdemokratifobi eller moderatofobi!? Självklart är det helt otänkbart.

Den som kräver makt i en demokrati ska granskas i alla sina argument och i hela sitt trosystem, oavsett om det är ideologiskt eller religiöst. Den som ger sig in i kampen om politisk makt får helt enkelt tåla genomgripande granskning utan att omedelbart falla tillbaka på kränkthet och fobianklagelser.

Den som är trygg i sin tro, politisk och religiös sådan, och som vill utöva makt må helt enkelt ha ett sådant självförtroende att de också klarar granskning, ifrågasättanden, debatt, etc. En bra idé tål nämligen granskning och offentlig debatt. Det gör också en god demokrat. Det borde förstås vara ett självklart förhållningssätt bland de som vill vinna människors förtroende i en demokrati.

Måttot borde förstås vara att dålig maktutövning skall mötas med bättre maktutövning. En kandidatur om maktutövning som alltid skall granskas och skärskådas i varje liten detalj men också i sin helhet. Alltid.

Det är vi skyldiga upplysningen som banat väg för det fria samtalet mellan jämlikar, våra författningsskapare och oss själva som invånare, medborgare och väljare.

Posted in Democracy and Human Rights, Management | 8 Comments

Svenska flyktingpolitiken står inför ett haveri

Den svenska flykting- och invandringspolitiken står inför stora utmaningar och behöver reformeras i grunden för att inte riskera ett systemhaveri, ett haveri som i sådana fall löper uppenbar risk att smitta av sig på andra politikområden, skriver vi fem debattörer – Johan Westerholm, Edward Nordén, Peter Högberg, Fredrik Antonsson och jag – med bakgrund i S, M och C.

Våra förslag:

1. Migrationsverket medges, och ges i uppgift, att svara för egna anläggningsboenden, upphandling på den öppna marknaden skall bara kunna ske undantagsvis. Dessa upphandlas i dag på en fri marknad och det finns inget som skyddar den nyanländes säkerhet eller minimistandard i boendet. I dag befinner vi oss i en situation där det saknas relevant lagskydd för flyktingen.

2. Migrationsverkets boenden, som skall vara det dominerande alternativet, förläggs i närhet till de mest dynamiska arbetsmarknaderna och där de mest kvalificerade vårdresurserna finns. Kommunerna medges ej vetorätt för dessa etableringsbeslut och Migrationsverkets byggnadslov skall prioriteras i kommunernas planprocesser.

3. De legala vägarna in i EU breddas i ett längre perspektiv men innebär att asylprövningen, och fördelningen till ankomstländer, i sådana fall sker på europeisk nivå.

4. Modersmålsundervisningen för asylsökande skolpliktiga barn förstärks. Det är orimligt att begära att individen kan möta en ny kultur och bidra till denna om individen inte bottnar i det ursprungsspråk som familjen och individen bär med sig.

5. Varje flykting eller invandrare skall direkt efter ankomst genomgå en hälsokontroll med samtal kring hälsa samt åldersbestämning. Många av de flyktingar som kommer bär på svåra trauman och en del kan behöva omedelbart stöd av hälso- och sjukvård. Det är viktigt, både för individen och vården, att diagnosticera samt åldersbestämma dessa så att de kan erhålla adekvat vård relaterat till deras biologiska ålder och sjukdomstillstånd samt vid framtida kontakter med vården ha en ankomstbedömning att utgå ifrån.

6. Flyktingar, eller migranter, ges fyra år av utbildningsinsatser efter att de erhållit permanent uppehållstillstånd att matchas mot den lokala arbetsmarknaden. Idag är etableringstiden sju år för femtio procent av de nyanlända vilket är oacceptabelt.

7. Det statliga stödet för nyanlända till kommuner som tar emot dessa utökas som konsekvens av detta från dagens två år till fyra.

8. Kommunerna åläggs, mot en statlig kompensation, att upprätthålla en beredskap för mottagande. Volymerna som kommunerna kan åläggas skall dimensioneras efter varje kommuns socio-ekonomiska förutsättningar och inarbetas i det kommunala skatteutjämningssystemet.

9. Migrationsverket skall inte längre kunna utfärda generella permanenta uppehållstillstånd för hela flyktinggrupper. Sådana beslut skall endast kunna fattas av regeringen eftersom generella beslut som berör stora grupper medför konsekvenser på andra utgiftsområden än Migrationsverkets. Det är endast den politiska nivån som har överblicken och som kan fälla det yttersta avgörandet.

10. Uppehållstillstånd skall medges på tillfällig basis om fem plus två år. Efter sju år, om situationen i det gamla hemlandet fortfarande medger flyktingskäl, omvandlas det tillfälliga uppehållstillståndet per automatik till ett permanent sådant. I den processen tar Migrationsverket beslutet själva efter en individuell prövning.

Processtyrning vital

Vi bedömer att detta är de omedelbara åtgärder som krävs för att dels undvika ett systemhaveri inom detta område men även för att kunna vidmakthålla den generositet samt humanism som präglar den svenska flykting- och invandringspolitiken. Arbetet med de tio punkterna bör initieras under 2015 för att kunna nå effekt under 2016/17. För att detta skall lyckas krävs att regeringen tillsätter en processledare med den formella placeringen som statssekreterare i Statsrådsberedningen.

En statssekreterare med huvudfokus på att få detta, eller motsvarande, program att realiseras. Att få de olika lagrummen och budgetposterna att haka i varandra samt korrelera i tid och rum. Som ges unika befogenheter under tiden detta implementeras att intervenera i de olika fackdepartementens prioriteringar om de senare skulle visa sig prioritera ner detta fokus. Personen i fråga bör ha gedigen erfarenhet av att verka som projektledare med breda kunskaper om de vitala politikområden som omfattas och gärna med en fördjupad kunskap om processtyrning samt ledning och styrning i större organisationer och politiska miljöer. Denne bör dessutom ha en vitsordat god förmåga att kommunicera såväl internt som externt. Personen bör uppfattas som självständig, med stor integritet, fokuserad på resultat, en förmåga att tänka utanför tidigare ramar och vara respekterad i hela det svenska politiska landskapet, oavsett blocktillhörighet.

Bara början – en del ett med tio åtgärder

Detta är sannolikt även bara början på en reformering av svensk invandringspolitik och bara avsett för att komma tillrätta med dagens akuta situation. En vidare reformering kommer kräva ett avsevärt bredare och grundligare anslag. Ett arbete som kommer att krävas om vi skall kunna även i framtiden gå i bräschen för andra länder och kunna kalla oss en humanitär stormakt.

Läs mer om bakgrund och förslag. Hela artikeln:

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/svenska-flyktingpolitiken-star-infoer-ett-haveri-11330

Läs även:

Asylsökande måste erbjudas bättre villkor – Johan Westerholm

http://www.expressen.se/debatt/asylsokande-maste-erbjudas-battre-villkor/

Kommuner varnar för kraschande flyktingmottagande

http://www.dagensarena.se/innehall/kommuner-varnar-for-kraschande-flyktingmottagande/

Integrationskatastrofen – Antropocene

http://antropocene.se/2014/october/integrationskatastrofen.html

Posted in Democracy and Human Rights, Management | 1 Comment

Vladivostok – ett ryskt offensivt rörligt Gotland

Om du inte har ett Gotland kan du alltid bygga ett

Om du inte har ett Gotland kan du alltid bygga ett! Nu finns ett flytande Gotland kallat Vladivostok i den s.k. Mistral-klassen strax tillgänglig för rysk maktprojicering mot våra flöden och noder.

En rörlig landgång

Hittills har 400 ryska besättningsmän tränat med det helikopterbärande fartyget Vladivostok. Fartyget är den optimala plattformen för såväl indirekt maktprojektion som direkta landstigningsoperationer i Östersjön. Helt enkelt en förnämlig landgång för kortfristiga lån av andra länders territorium men också för olika former av asymmetriska operationer, hybridkrigföring och subversiv verksamhet i Rysslands grannländer vid Östersjön.

Våra Öar

När Åland avmilitariserades i samband med Krimkriget och senare under första världskriget så fanns det förstås flera syften. Ett av dessa hade sin grund i insikten om öns betydelse för militär och politisk maktprojicering och som plattform för militära operationer.

Gotlands betydelse behöver väl knappast längre omnämnas. Efter de senaste årens offentliga samtal i ämnet så har två huvudlinjer framgått. Försvar av Gotland krävs för att undvika ett sannolikt ryskt lån av densamma i samband med ett skymningsläge. Försvaret av Gotland behövs inte därför att hangarfartyget Gotland är obsolet och tar inte hänsyn till dagens vapentekniska utveckling och asymmetriska strid i vilken en angripare slår mot vitala ytor t.ex mot Ledningsregementet i Enköping och dess förläningar i Strängnäs, Karlskrona, Boden, Stockholm och Uppsala eller rikets ledning i samband med torsdagens regeringssammanträde i Rosenbad. Men om nu motståndaren har bestämt sig för ett offensivt rörligt Gotland, ett Vladivostok!? Vad händer då?

Redan idag kan Ryssland regla av Östersjön och stöd via Polen, Tyskland, Danmark och Norge till Baltikum med sådan kraft att Nato möter en rejäl uppförsbacke i sin egen motivation när det gäller viljan och framförallt förmågan att försvara Baltikum, eller rättare sagt att återta Baltikum. Det gäller oavsett om det är ryskt russinplockande i Narva eller om det avser hela den baltiska fruktkakan. Ett flytande Gotland lär inte enbart stärka avreglingen utan skapa en intressant bryggd av såväl förmåga och hot om förmåga att regla av som samtidigt förmåga att i olika former av landstingningsoperationer låna de noder och flöden som för tillfället bedöms som mest vitala.

Men vad betyder det för internationella och bilaterala överenskommelser och internationell lag?

Beklagar att behöva upprepa det som vår historia så tydligt ger besked om, nämligen att inget internationellt eller bilateralt avtal överlever en tillräckligt stark konflikt i intressepolitikens gryta. Överenskommelser gäller till den tidpunkt någon av parterna avviker i intressen. En överenskommelse är en gemensam viljeyttring vid en given stund, ibland krönt med interoperabilitet, gemensamma inköp av utrustning, gemensamma övningar etc, men till syvende och sidst så gäller varje nations egen förmåga, själv eller i samverkan med andra. Den som har försatt sig i situationen att bli en försvarspolitisk monokultur blottat sig rejält inför andra parter.

Rysslands intresse att hedra internationella överenskommelser avtar i samma takt som dess styrka växer. När vi i vår omvärld talar om failed states eller stater som är på väg att bli failed states så kan vi även lyfta fram de som blir i militär mening allt starkare stater men samtidigt failed-international-states. Det betyder att de i huvudsak är tämligen ointresserade av vad det internationella samfundet – vad nu det begreppet numera egentligen står för – proklamerar eller agerar. Snarare ger det inrikespolitisk cred att söka konflikten och krisen. Vi har i vår historia sett det ske otaliga gånger utfört av stormakter som t.ex. Ryssland som nyligen annekterade Krim eller en regional makt som Argentina och invasionen av Falklandsöarna för trettio år sedan.

Sannolikheten för angrepp av frame- och statementskäl!

Ett isolerat övningsanfall mot Sverige såsom under den ryska påsken tillsammans med SÄPO:s uppgifter om ryskt intresse för Sverige visar att ett avgränsat precist militärt angrepp mot för Ryssland och Sverige vitala noder och flöden visserligen inte är sannolikt, men möjligen inte heller längre helt osannolikt. Det är låg risk för Sverige, men det är samtidigt ett möjligt handlingsalternativ för rysk politisk ledning.

Sverige är för en stat – en auktoritär politisk ledning – som är sig själv nock ett intressant mål. Genom att välja ett mål bortom sina absolut närmaste operationsmiljö finns det en reell poäng i att genomföra en respektinjagande punktmarkering. Ett land där viktiga politiska ledare inte längre uppfattar försvaret av landet som en grundläggande primär självklar basuppgift. Ett land där andra politikområden och den mediala piruettdansen kring dessa är betydligt viktigare att reagera på. Ett land där kvartalspolitikens reagera-mantra tagit över förmågan och viljan att proaktivt agera dels långsiktigt dels här och nu.

Vad vore mer frestande än att skapa en frame, en berättelse, som handlar om hur Ryssland i realiteten äger sin närmiljö och till denna räknas Östersjön och dess stränder, dess noder och flöden. Det är ett statement som i dag i allt väsentligt uppfattas av den ryska politiska ledningen som i det närmaste riskfritt att genomföra. När tröskeln i form av ett försvar saknas så blir resonemang som dessa inte längre alarmistiska och utopiska.

Oförmåga att lyssna till, förstå och omsätta information och data i beslut

Vår nutidshistoria är full av exempel på vår oförmåga att lyssna till politiska ledares budskap. Vår vilja att stänga till och utesluta given information och data är i bland närmast total. Men varför skulle en politisk ledare besvära sig med att skriva böcker om sina politiska ambitioner, eller hålla linjetal där varje punkt uppfylls år för år, eller rentav upprusta sitt land för 5000 miljarder kronor om inte denne menar allvar med sina uttalanden och texter? Varför göra sig besväret? Varför bygga ett rörligt Gotland om vederbörande inte har tänkt sig att använda denna förmåga indirekt och direkt?

En ny gräns till Ryssland!

Ett rörligt Gotland som Vladivostok är en rysk gränssättning i vår omedelbara närhet. Det är en gräns i gräns. Vladivostok innebär en väsentligt större rysk förmåga att förflytta trupp framförallt genom helikoptrar. Med 17 helikoptrar och plats för sjuttio stridsfordon t.ex. stridsvagnar, utrymme för 450 personer samt ett fältsjukhus för 70 personer har Ryssland ökat sin förmåga till avgränsade maktprojicerande operationer högst avsevärt. Enbart dess närvaro förändrar de militära och politiska förutsättningarna. Östersjön är ett väsentligt prov- och försöksområde för ryska marina stridskrafter vilket innebär att Vladivostok förr eller senare lär visitera Östersjön, tillfälligt eller mer permanent.

Vem förstår konsekvenserna av ett ryskt rörligt Gotland?

Som sagt Vladivostok är ett rörligt Gotland och det kan om köpet fullföljs periodvis bli vår nya reella gräns med de konsekvenser det bör få för vår säkerhets- och försvarspolitik. Om nu några fler politiska ledare utöver Försvarsminister Peter Hultqvist och Försvarsutskottets ordförande Allan Widman tar in, förstår och är beredda att omsätta i beslut den information och den data som det rörliga Gotland ger vid handen. Jag är skeptisk.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Management | Leave a comment

Kris och avvikelse är utveckling – att leda bortom leda är en möjlighet

“Jag vet vad leda är”

“Jag vet vad leda är!” Det är ett gammalt känt uttryck som väl symboliserar den väntan som är en del av att verka i krishanterande verksamheter och den leda som kan följa på just denna väntan.

Det är en leda som ställer stora krav på aktivt engagerat ledarskap enligt devisen “ingen plan behövs, men all planering är nödvändig”. Denna ansats bygger på insikten att få planer överlever den första kontakten med verkligheten. Just därför behöver vi löpande planera i omfall, alternativa scenarior där vi hela tiden prövar vår förmåga och vår vilja. Krisen – verkligheten – är med den utgångspunkten vår främsta tillgång. Självklart önskar vi inte att vi utsätts för kriser, men verkligheten är ju den att vi alltid kommer att exponeras för risker och då och då även utsättas för kriser. Stora som små kriser, beroende på betraktarens perspektiv.

Vad karaktäriserar en kris?

En kris består av en eller flera samverkande faktorer såsom:
– hot,
– tidspress,
– akut läge,
– oklarheter,
– intensitet och ofta en eller flera
– överraskningar.

Vi har under de senaste tjugo åren varit med om de båda oerhört tragiska kriserna som Estonia 1994 och Tsunamin 2004 innebar. Detsamma i stormen Gudrun och nu senast storbranden i Kopparberg. Under senare år har även en annan sida på begreppet kris utvecklats, nämligen insikten om att vår fred och vår nära operationsmiljö numera är fylld av osäkerheter och hot samtidigt som vi i allt väsentligt saknar reella möjligheter att såväl försvara oss själva mot maktprojicering mot våra noder och flöden som förhindra utlån av begränsade delar av vårt territorium. Vi har också insett att vi saknar möjlighet att bidra till våra grannars försvar. I grundläggande termer har vi helt enkelt inte reella möjligheter att ta emot omfattande militärt stöd. Det är också en form av kris. Insikten om att vi befinner oss i en situation som innehåller en eller flera av de sex ovan nämnda kännetecknen för kris.

Hur kan vi definierar en kris?

Det kan t.ex. handla om en nationell eller internationell situation som innebär ett hot mot våra prioriterade värden, intressen och/eller mål. Det kan också vara en avvikande situation som är fullständigt annorlunda och oväntad bortom rutinen och rutinerna, normalsituationen. Det finns inte någon riktigt bra standarddefinition av en kris. Krisen definieras av betraktaren.

Det vi vet är dock att en kris kan bestå av en eller flera ingredienser såsom ekonomisk kris, kriser som inte är orsakade av människan alternativt är orsakade av människan, säkerhetskriser och humanitära kriser. De kan vara nationella och internationella. Det förra utesluter inte det senare.

Vad orsakar kriser?

Några vanliga orsaker till varför kriser uppstår är provokationer, friktioner, den mänskliga naturen, oförmågan att förutse, oförmågan att planera, oklarheter i kommunikationen och felaktiga antaganden.

Hur kan vi hantera kriser?

Vi behöver förstås ett ledarskap. Ett ledarskap som innefattar en ändamålsenlig med rätt kompetens bemannad organisation samt väl genomtänka och prövade rutiner och arrangemang. Det är ett ledarskap som klarar av att efterhand ta kontroll över krisen och söka rikta in dess fortsatta förlopp. Det innebär följdriktigt att förebyggande krisplanering är det mest effektiva sättet att motverka och hantera kriser.

Några grundläggande regler för krishantering

Först av allt gäller det att inse att kriser är det normala onormala. Kris ingår i vårt samhälle. Krisen är en del av vår existens. Kriser kommer förr eller senare att inträffa. Kriser kan vi därför planera för. Vi kan vidta en viss beredskap. Det innebär att krishantering är en vital del av allt ledarskap. Det är ett kontinuerligt integrerat ledarskapsansvar för ledare på alla nivåer i en organisation. Som i allt ledarskap innebär det vi även i krisen – i synnerhet i krisen – är beroende av att ledarskapet bygger på hög tilltro, god självinsikt, gott självförtroende, goda värderingar och en viss nivå av enighet men också flexibilitet vid genomförandet av krishanteringen.

Förutsättningar för krishantering

För att vi ska lyckas hantera kriser och styra dem till ett förväntat och önskat avslut så krävs att vi gjort vår läxa. Vi måste ha förberett oss på omfallen. Vi behöver förebygga utifrån dessa omfall. Vi behöver tänka ut och pröva olika sätt att möta och respondera på krisen. En vital del i såväl förebyggandet som responsen är förmågan att dämpa och mildra krisen, att sänka tempot, kraften, volymen etc. En del i att mildra är förstås att verka med kraft, anpassad kraft. En kraft som möter krisen på den nivån krisen är och med rätt avvägda medel och motmedel. Den stora utmaningen när krisen är under kontroll och styrs mot det önskade utfallet är att börja övergå till återhämtning. Återhämtningen innebär att vi kan återgå till någon form av normalbild och normaltillstånd. Det innebär inte nödvändigtvis att denna ser likadan ut som innan krisen. Tronigen inte. Återhämtning innebär en ny normalisering under nya förutsättningar. Det innebär att anpassningsförmågan måste vara lika hög som under krisen. Anpassningsförmågan är det som gör att vi behärskar normalbilden och normalläget likväl som att vi får en förmåga att hantera kriser genom att efterhand anpassa oss så ta vi förmår att ta kontroll och alltmer rikta in krisen till ett önskat tillstånd.

Vad bör då vara målet för krishanteringen?

Grundläggande är vår förmåga att minska de risker, belastningar, friktioner eller spänningar som leder fram till krisen. Om vi klarar av att hantera kriser då ökar sannolikheten att klarar av att dels undvika den totala konflikten dels tidigt agera i den kris som kan leda till en okontrollerad katastrof. I denna del är det förstås monentet och tidpunkten som har stor betydelse för krishanteringens framgång. Vi kanske kan kalla det för tidsmedvetenhet. Rätt insats vid rätt tidpunkt och i rätt ordningsföljd. I nästa steg är det dags att hantera konsekvenserna, att se, att inse och att greppa tag i och kontrollera konsekvenserna. Det är förutsättningen för att kunna närma sig en ny normalbild och ett nytt normalläge. För den vane krishanteraren vidtar därefter det efterlängtade gyllene ögonblicket, nämligen att få lära sig av även denna kris och denna krishantering.

Institutionell och organisatorisk ram

För att tillgodogöra oss de erfarenheter som krisen ger behöver vi en institutionell och organisatorisk ram inom vilken vi agerar och tränar på att agera. Vi behöver definiera ansvar, löpande ompröva och förfina våra institutioner och vår organisatoriska infrastruktur. Vi behöver uppdatera vår lagstiftning. Vi behöver bygga de länkar och noder som är helt nödvändiga för effektiv krishantering. Vi behöver redan innan krisen definiera våra analys- och lärandemetoder samt framförallt behöver vi ta in praktiska erfarenheter och öva, öva och återigen öva.

Att förvänta sig kris!

Om vi vill ha en hög grad av anpassningsförmåga byggd på insikten att vi må förvänta oss att krisen står och väntar runt hörnet då behöver vi en genomtänkt verktygslåda med krishanteringsrutiner och processer. Vi behöver t.ex. beredskapsplaner som bygger på insikten att vi må planera för det värsta tänkbara scenariot, därför att det kommer garanterat bli betydligt värre än vad vi planerat och förberett oss för. Men vi behöver också planer för kriser som är förutsägbara. Förutsägbara i betydelsen av dels att vi vet att de vid vissa givna förutsättningar kommer att inträffa dels när de inträffar så kommer de att utvecklas enligt ett i väsentligt förutsägbart mönster. Det finns nämligen sådan kriser också. Nödvändiga plattformar i båda dessa förhållningssätt är system som underlättar kontinuerlig övervakning av problem och händelser som kan utvecklas till kriser men som också innebär att följa upp och analysera vad som sker i den omgivande miljön. Det avser såväl samhället som den natur som samhället omges av. För att dessa förberedelser ska ge verkan i målet när de ska användas skarpt förutsätts att de ledare som ansvarar för väsentliga flöden och noder i vårt samhälles infrastruktur tränas och övas kontinuerligt. Att leda bortom leda.

Hur bör vi hantera krisen?

Det mest väsentliga är förstås att gå från leda till att leda. Det första steget är att överleva den första chocken. Att komma till insikten att få av de planer som har utarbetats kommer att överleva den första kontakten med verkligheten. Men också insikten att all planering, all övning och all tidigare krishantering innebär att du inser utan panik att få planer behövs men all planering är nödvändig. Det är nu som steget till krishantering, att agera är kort! Mycket kort. Föredömligt kort. Börja med att formulera var du är. Var är ni? Bestäm position! Informera alla inblandade om denna position. Denna utgångspunkt. Därefter är det dags att ta initiativet i handling. Få ut informationen om positionen, att krishanteringen har påbörjats och vem och vilka som leder den. Se till att nå fram till önskat utfall, back to business as usual. Glöm inte bort att föra din krishanteringsbok, din dagbok. Den behövs när de efterkloka kommer fram bakom skranken när krisen är över. Men framförallt behövs den för att öka det egna och organisationens lärande inför nästa kris!

Hur ser då en framgångsrik krishanteringsinstitution ut – all förberedelse ska vara en förberedelse för krisen?

Det mesta har sagts ovan, men låt oss strukturera det även utifrån detta perspektiv. Först och främst behöver institutionen en inställning till krisen där denna ses som en naturlig del av samhället. Krisen är en naturligt del av den miljö vi lever i. Krisen är en lärorik avvikelse. En av många avvikelser som sker hela tiden. Krishantering måste vara en naturlig del av ledarskapet. All förberedelse måste vara en förberedelse för krisen. En del av förståelsen för att krisen är ett naturligt tillstånd är förstås att kommunikations- och informationsstrukturen också är uppbyggd utifrån denna insikt och detta förhållningssätt. Vitalt är förstås att synsättet i synnerhet omfattar den högsta ledningen av verksamheten och att denna ledning premierar avvikelserapportering och ser avvikelsen som ett nyttigt och effektivt sätt för organisationen och dess medarbetare att lära sig, att stå på tå.

Ett bra exempel på denna krishanteringsmoment 22 eller loop är Nato:s COA modell. Den innefattar en loopprocess bestående av Analys – Etablerande av mål/Förberedelser/Förebyggande – Skadehantering/begränsning – Utveckla/Återgå i normalläge – Jämföra – Välja/Urval – Bedöm/Reaktion/Lära läxan – Inhämta information/Signal detektering

Vilka är hindren mot beslutsfattande i krishantering?

Som framgår av det tidigare sagda handlar krishantering till syvende och sidst om beslutsfattande. Under den tidspress som uppstår vid kriser och vid krishantering är det en huvudregel att vi tenderar att fatta sämre beslut än nödvändigt eftersom vi ser det vi förväntar oss att vi ska se samt att vi ser det vi vill se. Det innebär att vi måste förbereda oss på såväl kognitiva hinder som motivationshinder vid beslutsfattande i krishantering. Vi behöver utveckla processer och procedurer som hjälper oss att vara medvetna om dessa hinder och beslutsfattarfällor. Ceasar hade sin procedur, livvakten som viskande löpande påminde honom att “även du är dödlig”.

Några enkla tumregler för att inte trilla i motivationsdiket eller snubbla på den kognitiva tröskeln

Först och främst. Skapa inte krisen. Om något inte är trasigt, fixa det inte. Om du har en hammare, börja inte omedelbart leta efter spiken. Inhämta fakta. Besluta först när beslut ounvikligen måste beslutas! Det kan vara nu men det kan också vara om tre dagar. Använd tiden till att inhämta information. Spekulera inte. Krishantering är ingen gissningslek. Lär dig att använda informationen, dvs att fatta beslut och att fatta rätt beslut. Det kräver mycket övning och gedigen erfarenhet. Det tar tid att bli en effektiv ledare och det finns en orsak till det.

Krisen är svår att hantera därför må vi planera och öva att hantera krisen

“Ingen plan behövs, men all planering är nödvändig” är ett uttryck som jag använt tidigare i inlägget. Det är ett gammalt militärt uttryck och det är förstås utprövat under de svåraste förhållanden som en organisation, verksamhet, grupp och individ kan verka under, striden. Det är ett förhållningssätt som har allra högsta relevans även för krishantering, oavsett denna är av militär eller civil natur. Det handlar om att i möjligaste mån undvika ett ad-hoc beteende när vi responderar på en kris. Det handlar om att bygga en fundamental organisation, identifiera och bemanna den med rätt befattningshavare, ge de rätta verktygen samt få jobbet gjort. Adaptivitet och uthållighet är nyckelord. Viktigast av allt är sannolikt att inte lära sig samma läxa två eller flera gånger. Om inte annat så är det åtminstone mer lärorikt att göra nya misstag istället för att upprepa de redan gjorda. Det är till och med även roligare att göra nya misstag framför att upprepa de gamla.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Management, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism, Social Unrest/Disorder | Leave a comment

Widman och Hultqvist – ett stridspar!

Om jag får travestera Allan Widmans (fp) fina vitsord om den tillträdande försvarsministern Peter Hultqvist (s) när nu Allan tar över som ordförande i Försvarsutskottet:

- Av de till buds stående kandidaterna utgör Allan Widman det absolut bästa alternativet -

Widman och Hultqvist har länge drivit frågan om vårt allvarliga underskott i utbudet av egen försvarsförmåga.

- de har varnat för Rysslands voluminösa och kvalitativa upprustning
– de har anslutit sig till försvarsberedningens slutsatser om hotbild och behov
– de har slitit med att väcka uppmärksamhet om det nya yrkesförsvarets personalproblem
– de vill öka försvarsmaktens öppenhet gentemot alllmänheten och politiken
– de vill främja en trygg och stabil folkförankring hos den svenska allmänheten om de hotbilder vi numera verkar gentemot
– de har båda bifallit förslaget om avtalet med Nato – som efter inbjudan från Sverige – kan använda svenskt territorium under övningar, kriser och krig.

Detta samförstånd är i huvudsak mycket positivt. Det är ett samförstånd som gynnar och påskyndar de åtgärder som syftar till utforma ett försvar som åter kan försvara Sverige, med åtminstone vissa, rentav flera, operationsområden. Som framgår av statsminister Löfvens (s) regeringsförklaring är våra förutsättningar att ta emot stöd en vital del i försvaret av Sverige. “Vårt land ska både kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt”. Ett perspektiv av verkligheten som inte enbart de båda synes överens om, utan även (mp).

Om denna pragmatiska hållning kan ses som ett avstamp för vidare samarbete så finns det hopp om att försvaret efterhand kan återfå förmåga, men det förutsätter politisk vilja.

En vilja som även må innefatta (mp). En sådan vilja att genomföra försvarsberedningens inriktning och innehåll har uttryckts gemensamt av (s) och (mp) under samtalen om inriktandet av regeringens olika politikområden och nu senast i regeringsförklaringen.

Återstår dock frågan om hur (mp) till syvende och sidst ställer sig till den specifika frågan om att Nato ges möjlighet att använda svenskt territorium under övningar, kriser och krig.

I realiteten har vi sedan kalla krigets dagar haft omfattande såväl plansamarbete som övningsverksamhet. Även om denna verksamhet avtog något under 1970-80-talets politiska retorik så har vi sedan 1990-talet under alltmer öppna former utvecklat såväl samverkan under internationella missioner som senare och närmare i nutiden även med övningar i vårt omedelbara operationsområde. Det finns i realiteten enbart en vän – Nato – som klarar av att ge oss stöd, men det förutsätter bortom politisk vilja att vi klarar av att återigen ta emot ett sådant stöd. Där är vi inte i dag och inte heller i morgon. Det kommer att ta tid. Betydligt längre tid än vad det tog att för femton år sedan avhända oss förmågan att ta emot stöd.

Stridsparet Widman och Hultqvist är en bra början. Stridsparet är ju den minsta enhet där eld och rörelse kan samordnas. Det är helt enkelt den minsta enhet som kan kombinera stridens grunder, eld, rörelse och skydd. Ett stridspar är enligt praktiken lika effektiv som fyra soldater som uppträder individuellt. Våra förhoppningar på stridsparet är höga, med all rätt. Deras mission är vital för försvaret av vårt land.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment