Putin – har uppnått sina mål genom att agera som en adaptivitetens mästare

Så har Putin uppnått sitt strategiska mål för Krim och sina operativa mål för Östra Ukraina. Under tiden som omvärlden har fokuserat all sin kraft på händelseutvecklingen i Östra Ukraina har Putin konsoliderat och stabiliserat annekteringen av Krim. Ser vi den hand som visas upp eller det som sker runtomkring? Diversionen har varit ytterst framgångsrik. Putin har tagit fram och använt hela sitt register av kunskaper om hur politiska mål kan nås genom subversion och lågintensiva stridshandlingar. Det skedda är en nyttig lärdom för dagens elever vid såväl försvarshögskolor som utrikes-och säkerhetspolitiska institut. Den kunskap som nu åter finns tillgänglig tillhörde förr grundutbildningen över en tänkt motståndares agerande under ett skymningsläge strax övergående i förbekämpning.

För omvärlden framstår nu förhandlingarna i Geneve som en framgång. Ryssland, Ukraina, USA och EU enades om att inte använda våld, att beväpnade grupper ska avväpnas, att ockuperade byggnader ska återbördas, att ockupanter ska ges amnesti m.m. För Putin är det förstås en reell framgång. En rejäl framgång. Krim är förlorad respektive vunnen och freden är säkrad. Putin har fått sitt, för den här gången. Ryssland har tagit kontroll över Krim, motverkat att Ukraina blir medlem i Nato och säkerställt att Ryssland kan kontrollera vapenindustrin i östra Ukraina. När Obama hotar Putin med att det blir fortsatta sanktioner om överenskommelsen inte följs så ler förstås vinnaren Putin. För Putin har plockat sitt guld och nu återstår enbart honungen i burken.

Östra Ukraina är ett fortsatt ryskt prioriterat strategiskt mål. De operativa vinsterna i dagsläget består bl.a. i att det står alldeles klart för Ukraina, omvärlden och den ryska hemmaopinionen vem det är som bestämmer i regionen. För Putin är Ukraina i dagsläget musen som katten leker med tills den ger nådastöten. Putin gör nu ett uppehåll i synbarheten. För tillfället behövs den inte. Tvivla dock inte på att destabiliseringen lär fortsätta även om den byter skepnad. Ryssland kan vänta. Med fortsatt mindre synbar men kraftfull subversiv verksamhet i Östra Ukraina så talar tiden för ett alltmer splittrat Ukraina och därmed ett ökat ryskt inflytande. Putin lär återkomma i direkt handling när omständigheterna så medger. För när Västeuropas prioriterade mål är att undvika våldet och en eskalering av detta så är subversionen och just det lågintensiva våldet Putins medel. Västeuropas prioriterade mål begränsar Västeuropas handlingsutrymme och försvagar dess förhandlingsposition samt uppmuntrar Putins initiativförmåga och stärker hans förhandlingsposition. Vad som nu undviks kan komma sjufalt värre igen.

I Västeuropa dras dock en lättnadens suck framförallt därför att hotet mot flödet av den heliga ryska gasen är avvärjt, för denna gång. Allt kan återgå till sin normalitet. För handen på hjärtat, hur många av oss tror att ledare i Västeuropa är beredda att vidta några som helst åtgärder för att minska beroendet av t.ex. rysk gas och därmed återta en del av den nu uppvisade begränsade handlingsfriheten i förhållande till ryska krav och ambitioner. Rentav lär en och annan hävda att det var det Västeuropeiska gasberoendet som gjorde att krisen inte förvärrades ytterligare!? Ja, vem vet. Men om det är så, då må vi fråga oss själva till vilket pris? Jo, ett pris är förstås att vi i Europa indirekt tillåter att det europeiska samarbetet även inkluderar annektering av grannstaters territorium så länge den angripande staten kan dels motivera sin insats med hänvisning till bl.a. humanitärt stöd till “sin egen” befolkningsgrupp i det nära utlandet dels sätta hård makt bakom ambition och vilja. Få tror att sådana ambitioner finns i övriga Europa. Men helt klart finns ambitionen, förmågan och beslutsamheten i den ryska staten, i Putinstaten.

Vi har bara sett början på Putins adaptivitet. Det som är lika kusligt som följdriktigt är att den fungerar. Immuniseringen sker succesivt. Appeasement gynnar alltid aggressionen.

Läs mer:

Om Sverige – om säkerhets- och försvarspolitisk naivitet, nonchalans, okunskap och historielöshet

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=F785ABEFBB26FDAD1B9A2BA68624D600.rocco4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2fnyheter%2finrikes%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3479102

Hur Ukrainakrisen kan dra US in i ett krig

http://edition.cnn.com/2014/04/18/opinion/allison-ukraine-civil-war/index.html?hpt=hp_c1

Den nordiska dimensionen av Krimkrisen – rysk subversion på den norra spelplanen

http://jagarchefen.blogspot.se/2014/04/i-krimkrisens-skugga-del-2-den-nordiska.html?m=1

Posted in Defence- and Securitypolicy, Management | 3 Comments

Väva en väv och sedan inte veta hur den ska försvaras

Förlust, revansch och existentiella fundamenta

“- Sedan 1991 har Ryssland bara förlorat – sitt territorium, sitt folk. Och nu, för första gången, återfår vi vårt territorium och våra landsmän.”

(Ryska dumans talman Sergej Narysjkin i samband med annekteringen av Krim)

Anschluss och revanschism! Vi har hört det förut i olika former och med olika grader av våld i dess genomförande. En del politiska ledare har valt att glömma och gömma. Andra har varnat men efterhand tröttnat. Några få har dock uthålligt hävdat grundläggande existentiella fundamenta mellan stater. I dag undertecknades nämligen ett avtal vars innehåll och följdkonsekvenser kan komma att kräva en djup förståelse för just denna existentiella fundamenta. I dag undertecknade Ukraina det första steget mot vad som kan bli ett medlemskap i EU, ett associationsavtal med EU. Det var den dåvarande ukrainska ledningens avvisande av detta avtal som för några månader sedan utlöste den process av folkligt motstånd och därmed den process av olika händelser som ledde fram till rysk aggression med åtföljande annektering av Krim.

Revanschismen har sin egen kontext och logik.

Oavsett vilka nu bakgrundsorsakerna må vara till den ryska revanschismen, såsom t.ex. Västeuropas och USA:s ofta nonchalanta och ibland arroganta sätt att behandla Ryssland under de senaste 25 åren, så skall den internationella rätten självklart respekteras. Vi kan nog envar i ett logiskt resonemang förstå – inte ursäkta – att Ryssland under lång tid har byggt upp ett behov av att markera ett stopp för, som de ser det, Natos expansion österut. Låt oss samtidigt vara tydliga med att varje nation i Rysslands närhet har en given rätt till sin suveränitet. Vi bör också påminna oss om att det under de senaste 25 åren har gjorts omfattande insatser för att försöka inkludera Ryssland in i en större europeisk gemenskap. Hur omfattande, trovärdiga och effektiva dessa insatser varit lär historiker och ekonomer studera och tvista om. Men ett förhållande som vi har att förhålla oss till i dag är att vår historia visar och vår nutid bekräftar att en revanschistisk makt verkar på andra villkor än de vi anser vara rimliga och ändamålsenliga i det internationella umgänget. Revanschismen har sin egen kontext och logik.

Väva en väv i undantaget

Att vi under lång tid har levt och verkat under skydd av USA:s stålmantel under kalla kriget och därefter med ett kraftigt försvagat och demoraliserat Ryssland i vår närhet tycks ha invaggat oss i en rätt märklig trygghet. En trygghet som bestått av den oreflekterade tron på att handelsöverenskommelser, energileveranser, militära samverkansavtal och andra ömsesidiga beroenden bygger en sådan logik att ingen – absolut ingen – kan tänkas göra något så ologiskt som att riskera denna väv av beroenden.

Ja, den logiken kanske fungerar om den ena parten är beredd att montera ned denna väv som en första handfast rak motreaktion på aggression och den andra parten inser detta. Men när väven är så delikat vävd att vi själva drabbas hårdare av en brusten väv än den som driver aggressionen som t.ex. är fallet med västeuropeiskt beroende av rysk energileverans, ja då kan vi ju konstatera att vi nog inte riktigt tänkte efter fullt ut när väven vävdes. Ett annat ord för denna företeelse är naivitet och en ovilja att förstå att vi har varit undantaget i vår omvärld.

Hård makt och mjuk makt

För de ryska ledarna handlar säkerhets- och försvarspolitik om ekonomisk och militär styrka. De talar om intressesfärer och absolut politisk kontroll. I Västeuropa präglas vårt samtal i säkerhets- och försvarspolitiska frågor av betydelsen av internationell rätt och etik, vilket vi kallar mjuk makt. Vi utgår från att samtalet alltid är överlägset och därmed segrar i en konflikt. Men om den vi samtalar med står och stampar av otålighet och överhuvudtaget inte lyssnar mer än ytterst översiktligt på vår mjuka makt och därtill inte tvekar att använda hård styrka och också egentligen i huvudsak lystrar till den hårda styrkan, vad gör vi då? Eskaleringsmodellen inom diplomatin kan rentav verka kontraproduktivt i en kontext av revanschism. Istället för att mildra och motverka så finns det en risk att alla dessa mindre, för motparten rentav obetydliga åtgärder, snarare immuniserar och normaliserar ett beteende som efterhand eskalerar.

I vår omvärld gäller fortfarande principen att förtroende är visserligen bra men kontroll är bättre, tyvärr. Särskilt bra är självförsörjning och egenkontroll syftande till egen integritet och suveränitet. Samarbete och samverkan är självklart utmärkt och skapar en mix av stabilitet och rörlighet med ökade friheter på många områden, men det behövs också en djupt förankrad insikt om att redan i morgon kan dessa samarbeten och denna samverkan vara ett minne blott och att detta kan ha skett rakt mot våra förväntningar på vad som är logiskt och rationellt beteende.

Logik och kontext hand i hand med svikna garantier och dubbelmoral

Vi har svårt förstå att vår logik inte nödvändigtvis är andras logik och även om logiken är densamma så är kontexten som denna logik utövas i kanske helt annorlunda än vår. Ryssland är ett fullgott exempel på både ock. Ryska ledare agerar fullt logiskt utifrån deras kontext. De signaler de ryska ledarna dessutom har fått av ledare i Västeuropa och USA under de senaste 25 åren är att “visst vi har gett garantier men vi tänker inte infria våra garantier”, de är oerhört lättförstådda för de ryska ledarna. När Ukraina lämnade ifrån sig de kärnvapen som fanns placerade på territoriumet gavs de t.ex. vissa skyddsgarantier. Men som är fallet med de flesta garantier och avtal mellan stater så gäller de dock endast till den dag intressen inte längre sammanfaller. Samtidigt har de ryska ledarna lärt sig att ledare i Västeuropa och USA har skygglappar som är lika stora som dasslock. Västeuropa och USA ser långt över och bortom de nära vitala problemen i Ryssland såsom folkrättsbrotten i Tjetjenien, Putins vänskapskorruption som bl.a. får västeuropeiska företag att avstå Ryssland, den antidemokratiska behandlingen av oppositionen, avvecklandet av granskande media, förtrycket av och hatet mot etniska, religiösa, kulturella och sexuella minoriteter etc. Även i detta avseende avläser de ryska ledarna vår dubbelmoral och hur våra uttalade värderingar får stå tillbaka till förmån för intressepolitikens förtjänster. Gasleveranser eller mänskliga rättigheter!? Även på det ryska språket finns motsvarigheten till uttrycket “som man bäddar får man ligga”.

Tröskeleffekt dammas av

Vår suveränitet måste vi till syvende och sidst garantera själva och stärka i samverkan med andra. Men vi får inte vara omedelbart beroende av de andra. Därför krävs en tröskeleffekt hos varje nations försvar. Det måste vara initialt ordentligt avskräckande – adaptivt, uthålligt och förberett för deployering av stöd. Det måste finnas en tydlig realism. En realism som omvärlden ser och respekterar. En garanti är en garanti och den som inte är beredd att infria den ska inte heller ställa ut den. Kostnaden måste alltid vara högre än priset. Det är realpolitikens funktionssätt utanför Europa.

Nu har denna enkla – och tragiska – regel återvänt till Europa. I Georgien fick vi en indikation och på Krim en varning. Vad får vi härnäst och var? Var Krim enbart en uppmarsch inför ett övertagande av östra Ukraina? Hur är det med andra stater i Rysslands omedelbara närhet? Moldavien? Georgien? Kazakhstan? Vitryssland? Men det är ju klart, de ligger ju också bortom våra reella intressen. Så vem bryr sig egentligen? Jo, men vi kanske borde bry oss eftersom det som händer där snabbt kan få återverkningar här i vårt nära operationsområde.

Prövas, iakttas och bedömas av det ryska ledarskapet

Nato och EU är i vanliga fall som en myrstack i senhösten, uthålligt, sävligt, målmedvetet och framgångsrikt processas akt efter akt. En stabil övertygande process. Nu i dag med anledning av Krimkrisen är det som om björnen hade stuckit ramen rakt in i stacken och rört om några varv. Det sjuder av direkt synbar aktivitet. Uttalanden, specialsessioner och fördömanden rasslar ut i massiva flöden. Men Nato, som har förmågan, har valt bort alla avskräckande medel. Sådana medel som har betydelse för ryska ledares vägval. Just nu prövas Nato av det ryska ledarskapet. Varje reaktion och utebliven reaktion värderas och läggs till analys och slutsats. Under kalla kriget, ja rentav fram till för bara tio år sedan år sedan hade det ryska ledarskapet förväntat sig raka tydliga budskap från Nato, att alliansen i alla situationer kommer att försvara alla sina medlemsländer. I dag verkar denna möjlighet att använda definierande ögonblick ha gömts undan i någon låda. Saknas den militära förmågan i sig eller har Natos ledare också invaggats och omslutits i vår egen mjuka makt.

Rysk förvåning?

Är det så att ryska ledare i dag är lika förvånade över sin motståndares passivitet som tyska generalstaben var 1938? Då var det en konflikt under ytan där ledande officerare i skarpa ordalag varnade Hitler för aggression i Sudet och i Österrike. Det fanns t.o.m. planer på att destabilisera Hitlers maktambitioner om denne och Tyskland hade mött en kraftfull motreaktion från bl.a. Frankrike och Storbritannien. Men västeuropas icke-agerande stärkte istället Hitlers position och skapade en bild av denne som oövervinnerlig. Priset för detta fick betalas av miljoner av människor. Apeasement krossade miljontals familjers liv. Beskrivningen är självklart inte en jämförelse mellan Putin och Hitler. En sådan jämförelse saknar relevans och är snarare kontraproduktiv. Men vår förmåga att uppfatta och tolka skeenden, beteenden, uttalanden och handlingar tål definitivt jämförelse på en systemnivå.

Historien upprepar sig inte. Det som hände då var resultatet av en rad händelser som sammanstrålade då. Dessa finns inte för handen i dag. I dag är det delvis andra faktorer som har betydelse för utvecklingen. Men det finns intressanta lärdomar att dra kring mänskligt beteende och människan reaktioner. Människans natur är på djupet densamma.

Ryskt ledarskap förväntar sig inte avgörande reaktioner

I dag förväntar sig inte ryska ledare att Nato ska använda detta definierande ögonblick till att t.ex. genomföra kraftfulla militära övningar, snabbdeployering av markstyrkor till Natoallierade länder vid gränsen till Ukraina samt omgående löften om systemuppbyggnad och leverans av t.ex. nytt krigsmateriel till det ukrainska försvaret. De förväntar sig inte heller ett kraftfullt vapenembargo mot Ryssland.

Visa att de har kalkylerat fel

Just därför är detta oerhört kraftfulla åtgärder som bör övervägas och efterhand projiceras. Det är dags att visa att vi har en kontrollerad välbalanserad kirurgiskt exakt förmåga och vilja. En förmåga och vilja som de ryska ledarna uppfattar att vi inte längre har. Dags att visa att de har kalkylerat fel och det innan det är för sent.

I dag borde vår egen beredning handlat om att växla upp en rustad, volymiserad och övad IO14

För vår egen del borde t.ex. IO14 varit fullt rustad, volymsatt och övad nu. I dag borde beredningen snarare ha handlat om hur det genomförda systemet insatsförsvar med sina små men funktionella förmågor kunde ha växlats upp ytterligare för att i rätt volymer möta omvärlden. Ett insatsförsvar 2.0 med samtliga system i systemet Försvarsmakt, eller t.o.m. systemen i systemet “försvaret av Sverige 2.0″. Försvarspolitik är en tio-årig process. Det är inte som att fylla på extra miljarder i försäkringssystemen och hoppas på effekt inom sex månader. Det här är politikens mardröm, nämligen långsiktighet och uthållighet. Det är alltså långt från snabba mediautspel, kvartalspolitik och vridandet på ett-årsvisa budgetkranar med små pytsar här och där.

Dubbel omfattning

De signaler vi sänder kan aldrig vara precisa nog. Diplomatins vilja och förmåga tillsammans med den militära förmågan och viljan samt vår motparts insikt om att vi är beredda att använda båda i växelverkan har dels stor inverkan på huruvida väven består dels hur den skall se ut. Vi behöver en dubbel omfattning av insatser.

Väva eller vara fast i väven?

Vill vi vara fast i väven på andras ensidiga villkor eller vill vi väva den tillsammans i ömsesidighet med andra?

Läs mer:

Välkomna till Ryssland kära krimbor

http://mobil.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/valkomna-till-ryssland-kara-krimbor/

Ryska signaler en angelägenhet för ryssar i Estland

http://mobile.reuters.com/article/idUSBREA2I1J620140319?irpc=932

Tyskland vill vänta med sanktioner

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18574632

Krim – Putins opening game

http://amanpour.blogs.cnn.com/2014/03/20/crimea-is-just-putins-opening-game-says-swedish-foreign-minister-carl-bildt/

Revitalisera Nato

http://www.brookings.edu/events/2014/03/19-nato-secretary-general-address#.UytkhbRzOy6.facebook

Trappa upp sanktionerna

http://www.expressen.se/ledare/trappa-upp-sanktionerna/

Finlandisering av Europa som politiskt mål

http://www.therestlessrealist.com/2014/03/putins-verdun-while-crimea-burns-russia.html?spref=fb&m=1

Om dåtidens svenska band-wagoning och efterföljande krigseskalering

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=3930A9CF6C8F32F8024579CB73C35C53.sonny4?cid=25967251&rssId=25966141&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3389162

Tills vi sätter ned foten lär Putin eskalera. Styrketillväxt vid Ukrainas gräns

http://m.bbc.com/news/world-europe-26704205

Masha Gessen – Apeasement är inte rätt sätt att möta Putin

http://www.svt.se/nyheter/varlden/inget-kan-fa-putin-att-backa

Rysk fascism

http://www.sallskapet.org/ostblog/?p=4042#more-4042
Salestrand – ska inte försvarsmakten vara större?

http://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2014/03/06/ska-inte-forsvarsmakten-vara-storre/

Carl Bergqvist wiseman – om försvarets kollaps 1990-talet och framåt

http://www.frivarld.se/wp-content/uploads/2014/03/Carl-Bergqvist-slutversion.pdf

Putins ambitioner – en återställare!

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=C0883D7D3E8488DAD2EED60544BB547B.sonny4?cid=25968641&rssId&item=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2Fnyheter%2Futrikes%2F%3Fservice%3Dmobile%26amp%3BarticleId%3D3386708%26amp%3Bsidan%3D15

The tiny Estonian town that could spell the end of NATO

http://m.theweek.com/article.php?id=258840

EU är i en strategisk kamp med Putin och undfallenhet är inte en väg framåt – Joschka Fischer

http://www.project-syndicate.org/commentary/joschka-fischer-argues-that-the-eu-is-now-in-a-fundamental-strategic-struggle-with-russia

Echo of Sudetenland

http://www.economist.com/news/europe/21599828-baltics-look-nato-protection-echoes-sudetenland

Stefan Hedlund om att nu prövas omvärldens och våra egna säkerhetsgarantier – vad är de värda?

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article18647148.ab

Putins doktrin

http://www.themoscowtimes.com/opinion/article/the-new-putin-doctrine/497316.html

Med ryggrad som en blåmanet

http://www.st.nu/opinion/ledare/ryssland-maste-isoleras

Den oövade armén

http://kkrva.se/den-oovade-armen/

Why there is no appeasing Russia’s mad king.

http://www.foreignpolicy.com/articles/2014/04/04/war_is_coming_ukraine_putin

Ökat ryskt spionage mot svensk militär

http://m.expressen.se/nyheter_-_sakerhetspolisen-okad-rysk-narvaro_-_/r

Dags för en idealistisk politik mot Ryssland

http://mobil.dn.se/debatt/dags-att-fora-en-mer-idealistisk-politik-mot-ryssland/?brs=d

Nato kan skicka trupp till Östeuropa

http://m.expressen.se/nyheter_-_nato-kan-skicka-en-trupp-till-osteuropa_-_/rå

Russian disinformation

http://toinformistoinfluence.com/2014/04/13/a-guide-to-russian-disinformation/

Väst handfallet – grönt ljus för Putin

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18725474

Behov av ett säkerhetspolitiskt råd

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=2A8B10CF2542BC54AC81D677DF4DC8FD.sonny4?cid=25967591&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3470028

Överbefälhavaren om försvarsmaktens utmaningar – påsken 2014

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=FA6FD7551858E0B0B56875838AEF7B27.rocco4?cid=25967591&rssId=25966141&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3474566

Om politisk naivitet i försvars- och säkerhetspolitiken

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=F785ABEFBB26FDAD1B9A2BA68624D600.rocco4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2fnyheter%2finrikes%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3479102

Posted in Defence- and Securitypolicy | 5 Comments

Försvaret av Gotland – Den Heliga Gral och The Sitting Duck!?

Politik handlar ofta om att reagera framför att agera. Under flera år har det offentliga samtalet om försvarspolitiken innehållit ett svagt bakgrundsbrus som efterhand har växt till att under våren 2014 bli det dominerande innehållet, nämligen befästning Gotland. Detta samtidigt som den angelägna frågan om förverkligandet av vårt insatsförsvar, ett modernt kuppförsvar, har kommit att mer och mer hänvisas allt längre bak i kön. När så ÖB i dag gör ett manöverstamp och sen omedelbart beordrar Givakt så är det en helt nödvändig och nyttig ordergivning, ja eller kanske snarare en timid men tydlig önskan. Låt inte Gotland bli vår heliga Gral.

Gotland är en av flera tänkbara vitala operationsområden och ska självklart försvaras. Men att binda stora resurser, rentav omsatta i ett statiskt försvar, som blir “sitting ducks” i en modern stridsmiljö med en ypperligt stark förstaslagsförmåga hos motståndaren är inte en speciellt smart stridsekonomi. Gotland behöver militära resurser, men noga utvalda rörliga effektiva sådana. ÖB:s önskan är att äntligen få utrusta, bemanna och öva ett framtida effektivt insatsförsvar som kan möta kraftfulla maktprojiceringar på våra noder och flöden. Ett effektivt kuppförsvar. Ett lex Ukraina 2014, lex Oslo 1940, lex Polen 1939 osv. Biträd den önskan. Läs gärna även Cornucopias noggranna fallstudie av Fall Gotland.

Oavsett vi väljer fortsatt nära samarbete med Nato (som de senaste sextio åren) eller Natomedlemskap så behöver vi tillföra de relativa resurser som gör att vi har ett eget försvarssystem med samtliga förmågor i små volymer vilka vid behov på kort tid kan växlas upp i volym. Det senare förutsätter dels nära samarbeten dels förmåga till mottagande av stöd. Att – som en del debattörer gör – se medlemskap som ett rabattkupongsystem som vi går med i för att minska våra kostnader är i min grundsyn ett helt fel ingångsvärde.

Vi ska inte tillåta oss att tappa förmågor vilka gör att vi blir en försvarspolitisk monokultur. Vi må alltid ha en egen grund att stå på och agera utifrån. Suveräniteten är relativ till vår säkerhets- och försvarspolitiska förmåga och vilja. Om inte annat för att allianser etc mellan stater endast gäller så länge intressena är gemensamma.

Vi behöver helt enkelt ett försvar vars dimensionering inte styrs av tillfälliga och föränderliga svårtolkade hotbilder. Försvarsanalytikern Annika Christensen Nordgren har i sammanhanget bl.a. myntat begreppet “hotbildsoberoende”. Ett klargörande begrepp. Först då har vi förutsättningar att komma bort från dessa kraftiga svängningar i försvarspolitiken. En försvarsmakt ska självklart aldrig försoffas genom att invaggas i ett sövande lugn. En försvarsmakt skall hela tiden hållas på tå där den övas och kontinuerligt förändras genom anpassning till förändringar i den omgivande miljön.

Men vi får aldrig fastna i vad som utgör ett hot här och nu. Det är den militära förmåga som finns i vårt närområde som bör vara dimensionerande för vårt försvar. Ett försvar som både är gripbart och uthålligt och som värnar vår suveränitet. Avsikter förändras över en natt medan förmågor tar tid att utforma och rusta.

Vi landar då i det nästan bortglömda begreppet tröskeleffekt! I en nyligen presenterad studie av FOI framhålls att de traditionella försvarspolitiska övervägandena om försvarets avhållande förmåga återigen aktualiseras. En avhållande försvarsförmåga i framtiden bör i allt mindre grad grundas på direkt reaktiv defensiv förmåga. Istället betonas att framtida avhållande tröskelförmåga måste innehålla en flexibel och uthållig offensiv potential att tillfoga en angripare strategiska förluster och uppoffringar på stor bredd. Det innebär alltså inte nödvändigtvis en återgång till ett närmast statiskt invasionsförsvar utan snarare ytterligare och förfinade satsningar på ett utvecklat offensivt insatsförsvar.

Redan i december konstaterade Riksrevisionen att om Försvarsmakten ska genomföra de uppgifter som riksdagen beslutat behöver försvarets styrka ökas kraftigt. Antalet armébataljoner skulle behöva utökas från idag åtta till mellan tolv och arton och flygvapnet skulle behöva växa från idag fyra divisioner till sexton divisioner. I realiteten är en grundförutsättning att vi kan återhämta vår förmåga bl.a genom att mottaga stöd inom en mycket kort tidsrymd, högst en vecka. Sålunda betydligt kortare än vad som förutsattes på den tiden när vi fortfarande hade både egen förmåga i ett helt försvarssystem och förberedd planering för mottagande av stöd. I dag saknas dock förutsättningarna för att relativt snabbt växla upp och återta förmåga samt omgående mottaga stöd.

Samtidigt har Rysslands konventionella militära förmåga ökat och bedöms bl.a. av FOI fortsätta att öka under den kommande tioårsperioden. Höjda försvarsutgifter, om än i långsammare takt än tidigare, och ökad materielanskaffning kommer att innebära att förbanden blir mer övade och bättre utrustade och beväpnade. FOI:s bedömning är i dag att Ryssland otvetydigt har ökat sin militära förmåga, främst tack vare den systematiska övningsverksamheten. Enligt FOI verkar “Reformeringen av de Väpnade Styrkorna…gå in i en lugnare fas efter några år av omställning, omstrukturering och införande av nya koncept. Under de närmaste åren kommer undervisningsplanen för den militära utbildningen och övningsverksamheten genomgå ytterligare förändringar, övningarna kommer att inkludera nya element och finjusteringar av organisationen kommer att ske.” Vi har ju nyligen ytterst handfast tagit del av rysk förmåga till deployering och kraftprojicering såväl vid övningar i vårt nära operationsområde som vid annekteringen av Krim.

Sett till den förmåga som vår potentielle motståndare numera kan projicera på kort tid och med förhållandevis övertygande kraft behöver vi förmodligen inom ramen för ett insatsförsvar 2.0 som system och koncept och sett utifrån behovet av att projicera tröskeleffekt, snarare utveckla en mer omfattande synbar kapacitet att vid behov kunna växla upp från dagens (på pappret än så länge) åtta bataljoner till snarare fem – åtta brigader som kan lösa stridsuppgifter självständigt. Självständighet och adaptivitet är nycklar i såväl det lilla nedväxlade insatsförsvaret som i det uppväxlade insatsförsvaret vilket snabbt ska kunna möta och slå en angripare vid några få avgränsade operationsområden. Ett antal om 30-50 välutrustade mobila och vältränade hemvärnsbataljoner (på Gotland 1 Hvbat bestående av 3 – 4 kompanier, stab samt insatskompani) är sannolikt den grundläggande bas av förmåga och uthållighet som behövs för att överhuvudtaget kunna hinna fram och använda och tillgodogöra oss den slageffekt som finns i fem – åtta uppväxlade brigader som i sig är utformade i konceptet insatsförsvar.

Akilleshälen är dock personalförsörjningen som antingen inte räcker till för att bemanna med yrkessoldater eller där organisationen är för liten för ett värnpliktsystem. I denna del kan dock skönjas en politisk öppning då politiken nu har börjat talat om möjligheten av en blandad modell av yrkes- och värnpliktsförsörjningssystem.

Frågan om de i ett samlat försvarssystem avgörande förmågorna med lång räckvidd behandlas även i cornucopias analys av Fall Gotland. Men i korthet behövs mobila system såsom luftvärn med räckvidd upp till 300 km, raketartilleri och bekämpningssystem för sjömål. Räckvidd, eldkraft, deployering och mobilitet är avgörande för vår förmåga att försvara avgränsade vitala flöden och noder, det gäller även försvaret av Gotland.

En direkt näraliggande aspekt är alltså att omgående resurssätta och sparka igång det vi redan har beslutat men också att efterhand göra de förberedelser som krävs för att vid behov möjliggöra en snabb uppväxling av ett försvar med samtliga system i systemet, ett insatsförsvar 2.0.

Läs mer:

ÖB – vår försvarsstyrka hänger inte på skyddet av Gotland

http://www.dn.se/debatt/var-forsvarsstyrka-hanger-inte-pa-skyddet-av-gotland/

Cornucopia – Försvaret av Gotland börjar på fastlandet

http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/forsvaret-av-gotland-utgar-fran.html?m=1

Sverige övar för att motverka rysk närvaro på Gotland

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18531444

The illusion of diplomacys importance in Europe

http://touch.latimes.com/#section/-1/article/p2p-79649815/

Tre omedelbara åtgärder – Wiseman

http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2014/03/tre-omedelbara-atgarder.html?m=1

Försvara Gotland varför och hur

http://kkrva.se/forsvara-gotland-varfor-och-hur/

Gotland – ibland krävs speciella lösningar

http://kkrva.se/gotland-ibland-kravs-speciella-losningar/</a

Stöd till Baltikum

http://ri.search.yahoo.com/_ylt=A7x9Qb9AlC1TuCkA_pmZgCA5;_ylu=X3oDMTE0MTlqMzhiBHNlYwNzcgRwb3MDMQRjb2xvA2lyZAR2dGlkA01PU0UwMV83MQ–/RV=1/RE=1395582400/RO=10/RU=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2fnyheter%2finrikes%2fob-sverige-berett-hjalpa-baltikum_3390932.svd/RS=%5EADAZeuzwgGzNuOphsYsmBqqOqb_Z6Q-

Salestrand – Ska inte försvarsmakten vara större?

http://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2014/03/06/ska-inte-forsvarsmakten-vara-storre/

Carl Bergqvist wiseman – Om försvarets kollaps 1990-talet och framåt

http://www.frivarld.se/wp-content/uploads/2014/03/Carl-Bergqvist-slutversion.pdf

EU är i en strategisk kamp med Putin och undfallenhet är inte en väg framåt – Joschka Fischer

http://www.project-syndicate.org/commentary/joschka-fischer-argues-that-the-eu-is-now-in-a-fundamental-strategic-struggle-with-russia

Försvarsmakten saknar 30-50 miljarder för anskaffning av materiel de kommande tio åren

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=E931FA643BABA2B726B95EB437D11798.aldo4?cid=25991131&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3420670

Stefan Hedlund om att nu prövas omvärldens och våra egna säkerhetsgarantier – vad är de värda?

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article18647148.ab

Överbefälhavaren om försvsrsmaktens utmaningar – påsken 2014

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=FA6FD7551858E0B0B56875838AEF7B27.rocco4?cid=25967591&rssId=25966141&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3474566

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

De bakade bullarna smakar gott och doftar ljuvligt men de vittnar nog om vår maktlöshet

Somliga bakar inte bullar

De insatser som görs av enskilda och av medlemmar i föreningslivet och som syftar till att förebygga och motverka extremism och våldsbejakande extremism är värda all respekt. Där finns insatser som är ytterst konkreta och som hjälper och stöder direkt. Det kan t.ex. vara Exits verksamhet för avhopp eller Teskedsorden och Kungälvsmodellen för tolerans. De är inkluderande och riktar sig direkt till de individer som på olika vis redan är en del av nätverk och grupper med extrema och våldsbejakande budskap och handlingar. De inkluderar som i Kungälvsmodellen genom att använda vanliga skolämnen och med berättelsen i centrum engagera elever i ett samtal och en process där världen, samhället och individen tillåts att betraktas ur flera olika perspektiv. Elever i kursen får träna sin förmåga till samarbete, problemlösning och uthållighet. De får tid att få kontroll över sina tankar, ord och handlingar. De får tid att förstå varandra. Dessa insatser är uthålliga och individanpassade och de siktar på direkt individverkan framför medial synbarhet. Dessa insatser är vitala. Individerna får verktygen som gör det möjligt att se och förhålla sig till en annan berättelse.

Andra bakar bullar

Vi har också insatserna som i första hand stärker vår gemenskap. Vi som ser oss själva som icke-extremister. Kampanjer, temadagar, manifestationer med bullar och flyers etc. Dessa insatser gör att vi inte känner oss ensamma när vi säger kraftfullt nej till extremism och våldsbejakande extremism. Insatserna gör att vi skapar en angelägen gemenskap mot extrema hatbudskap och vidriga våldshandlingar.

Men för en del gäller helt andra bullar

De senare insatserna gör samtidigt begränsad nytta vad gäller att förebygga och motverka att människor söker sig till och ansluter sig till dessa värderingar, grupper och nätverk. Bullarna når helt enkelt inte fram till den hungriges mage. Inte ens doften av nybakade bullar når fram. Åsynen av bullarna som delas i den varma gemenskapen där borta kanske möjligen ger en förnimmelse av något bullbak i barndomen. Kanske lika ofta inte alls. Den barndom vi ser framför oss och tar för given kanske helt saknar referensram för den som inte inkluderas i bullgåvan. Kanske, kanske inte. Vi vet helt enkelt inte därför att det finns inte en mall varken för din, min eller extremistens uppväxt och livsresa. Det är ju faktiskt så att det är vi som dessutom sorterar och bestämmer vem som är extremist. Få extremister ser på sig själva som en extremist. Snarare tvärtom. Det finns lika många personliga historier som det finns individer. En sak kan vi vara hyfsat säkra på och det är att denna människas behov – av att känna samhörighet med andra människor, gemenskap med en grupp och gärna delaktighet i ett trosystem som förklarar mål och mening med tillvaron – skiljer sig inte det minsta från dina och mina behov. Extremismen och den individ som inför oss får representera extremisten är – hör och häpna – en del av vår vardag! Det är dock ofta först när den blir våldsbejakande och/eller uttrycker olika hatbudskap som vi ser dess uttryck och konsekvenser.

Vad kan vi göra bortom bullbaket?

Vi behöver analysera likheter men också olikheter vad gäller den våldsbejakande extremismens och terrorismens kontextuella sammanhang såsom t.ex. kulturell, historisk och politisk dynamik på såväl lokal som regional nivå. I detta ingår förmågan att se hur extremismens tillväxt influeras av framväxten av en specifik extremistgrupp, dynamiken inom gruppen, beslutsfattarens ledarskap, koncentrationen av våld och rekryteringspraxis. Insikter i denna del bör medföra en skräddarsydd, lokal och kontextbunden ansats för såväl förebyggande åtgärder som motåtgärder anpassat till varje enskilt fall då det inte finns någon universell mall att bruka för olika kontexter.

En strategi – ett förhållningssätt – för hur vi kan hantera det strategiska inflytandet

Vi behöver ett förhållningssätt – en strategi med en systemsyn – där vi klargör och motiverar varför insatser mot våldsbejakande extremism behövs och där vi avgränsar målgrupper samt, var och hur sådana insatser skall göras. Insatserna behöver präglas av en förståelse för hur kraftfullt upplevda och/eller återberättade orättvisor och tillkortakommanden, det s.k. strategiska inflytandet är. En insikt om hur sociala omständigheter samspelar med ideologiska och religiösa övertygelser och motiv.

Vad är extremism och våldsbejakande extremism?

En vanlig definition av våldsbejakande extremism är individer eller grupper som uppmanar till, försvarar, ursäktar eller på annat sätt manifesterar politiskt eller religiöst motiverade våldshandlingar och tydligt tar avstånd från grundläggande demokratiska värderingar. Säkerhetspolisen använder ordet extremism för att beskriva rörelser, ideologier eller individer som inte accepterar en demokratisk ordning. samhällsordning. Den grundläggande politiska normen, där politiska mål och samhällsförändringar kan påverkas genom politiken och uppnås genom demokratiska processer, accepteras inte. Extremism används också för att beskriva företeelsen där individer använder extrema metoder för att förändra samhället i önskad riktning. Våldsbejakande extremism förekommer både inom den politiska och religiösa sfären. För en detaljerad beskrivning av definitioner rekommenderas blogposten https://brixski.wordpress.com/2014/02/20/jag-har-nog-aldrig-mott-en-lycklig-terrorist/

Vem är sårbar?

Förhållanden som ofta brukar lyftas fram i samtalet om vad som gör en individ sårbar eller mottaglig för extremism är när denne t.ex. saknar tidigare religiös eller politisk kunskap, är involverad i kriminalitet inkl. droger, känner sig djupt upprörd över internationella händelser, byter livsstil, känner sig isolerad och exkluderad, upplever sig inte kunna ventilera åsikter någonstans utanför det extrema sammanhanget, har ekonomiska problem, är mobbad och/eller ett brottsoffer och/eller söker sin identitet och tillhörighet. Även viss psykisk ohälsa kan ha betydelse, dock att det är angeläget att förstå att de flesta våldsbejakande extremister eller terrorister saknar diagnos på psykisk ohälsa. Gruppens betydelse är också något som brukar lyftas fram i samtalet. Men uppfattningarna om den våldsbejakande extremismens orsaker är mångfacetterade. Ofta lyfts marginalisering, utanförskap och socioekonomisk klasstillhörighet som en huvudsaklig orsak. Andra tar gärna sin utgångspunkt i ideologin och menar att ideologisk övertygelse är det vitala motivet till att en individ blir en del i ett våldsbejakande extremistiskt sammanhang.

Individen är unik, extremisten är unik och extremismen kan vara unik

Det är insatser som fokuserar på att reducera stöd och sympatier för våldsbejakande extremism genom insatser som är konkreta och småskaliga och ytterst direkt riktade mot en väldefinierad målgrupp eller målindivid. Det kräver i sin tur ett agerande som bestäms utifrån att varje form av extremism kan vara unik och därmed också kan komma att fordra sin specifika lösning och sina riktade åtgärder. Det är också en insikt om att insatser mot sociala problem i ett utanförskapsområde eller marginaliserat område måste ske utifrån sin egen agenda, inte en agenda som stigmatiserar genom att ha som syfte att förebygga eller motverka extremism. Det också avgörande att vi både behöver förebygga att ungdomar dras till extremismen och se de äldre som är djupt ideologiskt övertygade och utövar ett strategiskt inflytande över ungdomarna.

Extremismen är en del av vårt samhälle och den är oändlig

En systemsyn innebär även att snabba kortsiktiga kampanjlösningar endast används i undantagsfall och då närmast i syfte att stärka kunskapen om det demokratiska systemet som sådant. t.ex. valprocedurer, olika former för demokratiskt inflytande på lokal kommunal nivå m.fl. En systemsyn innebär att de insatser som utvecklas preciseras och riktas in och utformas utifrån att de skall genomföras med stor anpassningsgrad och en oändlig uthållighet, dvs. handlar utifrån insikten att extremism är en del av vårt samhälle och vi måste ständigt över tiden anpassar våra insatser och åtgärder utifrån miljö, hot och målindivid.

Tydligt ledarskap

Det är också angeläget att vi när vi skapar kapacitet och förmåga att möta extremism ger en myndighet det ledande ansvaret istället för att ha en mängd myndigheter där detta ansvar bara biläggs som ytterligare en av många uppgifter bortom huvudansvaret och därmed endast ägnar sig halvhjärtat åt denna verksamhet.

Proportionalitet

Vidare bör återigen proportionalitetsprincipen ges stor betydelse och vi bör därför bedöma hur många personer som faktiskt är sympatisörer eller direkt involverade i olika uttryck för våldsbejakande extremism med slutsatsen att är de är få så kanske det räcker med mer traditionella insatser från våra rättsvårdande institutioner.

Åtgärder som kontinuerligt anpassas efter individ och miljö

Strategin behöver utformas med insikten att extremism som företeelse i dess olika uttryck ofta är mer anpassningsbar än våra offentliga institutioner. Extremismen muterar i en sådan omfattning att offentliga institutioners handlande – som t.ex. strikt utgår från detaljerade handlingsplaner – tenderar att bli fångar i sin egen struktur, detaljrikedom och uppföljningsdoktriner. Ingen plan överlever den första kontakten med verkligheten utan planeringen – strategin – måste syfta till att pröva omfallen och prioritera anpassning och uthållighet.

De-romantisera ledande extremister!

Att de-romantisera de ledande extremisterna brukar framhållas som en effektiv metod i syfte att motverka potentiella rekryter från att ansluta sig.

Tillhandahåll alternativa vägar för insyn, deltagande och delaktighet

En annan metod handlar om att tillhandahålla alternativa vägar såsom en god lyhördhet inför t.ex. individer som sluter sig samman i grupperingar inom det civila samhället. Det kan gälla t.ex. aktionsgrupper och enfrågeengagemang. Det kan handla om att underlätta olika former för direktdemokratiskt inflytande i det politiska arbetet med t.ex. att motverka orättvisor – upplevda och/eller återberättade.

Prioritera sakkunskap och kritiskt tänkande

Vidare brukar utbildning och skola lyftas fram som särskilt vitala i meningen att utbildningen särskilt prioriterar dels kritiskt tänkande dels en fördjupad kunskap om olika tro-system såsom ideologier, religioner och andra värderingssystem.

Enade vi stå söndrade de falla

Skapa splittring är ett ofta återkommande tema när frågan om hur en grupp av eller ett nätverk av våldsbejakande extemister och terrorister kan motverkas. Grupper och nätverk som verkar utanför samhällets normer utsätts ofta för ett stort tryck, närmast att likna vid en tryckkokare. Denna anspänning kan naturligtvis användas. En vanlig metod är att uppmuntra misstänksamhet bland gruppens medlemmar, t.ex. genom att föra in rykten om illojala medlemmar i de egna leden. Det är också framgångsrikt att med olika metoder söka alienera anhängare från sina ledare, t.ex. genom att avslöja diverse tillkortakommanden oftast av etisk karaktär ”min ledare säger så här men handlar så här”.

Stöd till avhopp

Avhopp är en alltmer uppmärksammad och tillämpad metod. Det kan handla om amnestiprogram, men också reducerade domar mot de som samarbetar i en rättsprocess. Avhoppare kan även användas för att sprida misstro och rykten om t.ex. misskötsel, inre fraktionsstrider och värderingskonflikter.

Reducera stöd i samhället

En vital metod handlar om att tidigt reducera stödet för en grupp eller ett nätverk såväl i samhället i stort som i den avgränsade rekryteringspoolen. En metod är att marginalisera gruppen och ideologin samtidigt som de enskilda individerna uppmärksammas och ges positiva alternativ och återkoppling som individer. Vitalt är även i denna metod att ledarna tidigt de-legitimiseras.

Ta kontroll över ytan

Men i syvende och sidst handlar samtliga dessa tillvägagångssätt om att succesivt ta kontroll över ytan, såväl den fysiska miljön som det strategiska inflytandet.

Utmana berättelsen

Att förebygga och motverka det strategiska inflytandet handlar om att utmana berättelsen, bl.a. genom att förändra de villkor och förhållanden som berättelsen bygger på. Berättelsen har ofta – inte alltid – någon form av substans eller för bäraren verklighet i sig.

Stigmatisera inte! Exkludera idén och inkludera människan

Det kan vara ett medel, men det kommer senare på skalan av motmedel. Att säga kraftfullt nej till åsikter och tankegods fyllt av hat och förakt är självklart men utan att använda destruktiva metoder som snarare härdar utanförskapet och marginaliseringen. Mota inte in individen i ett hörn genom att i onödan klistra på stereotypa benämningar som rasist, fundamentalist, islamist, fascist etc. Dels finns det en potentiell risk att det går inflation i ordet och dess innebörd som sådant och att orden blir allt mindre verkningslösa, till och med kanske helt verkningslösa som motmedel dels kan de trubba av omgivningens avståndstagande som annars skulle ha följt med utpekandet. Om omgivningen inte förknippar personen med det hårda omdömet och epitetet finns det en risk att även omgivningen börjar överväga om inte det snarare är den utpekande som har fel.

Undvik moraliskt självförhärligande av oss själva

Att effektivt motverka extremism handlar inte i första hand om att uttala sin egen åsikt eller sin egen moraliska förträfflighet utan det handlar om att finna vägar att inkludera människan. Gör vi det exkluderar vi efterhand extremismen. Det är en betydligt svårare uppgift, men den är helt enkelt nödvändig.

Motberättelser skapas genom meningsfullhet

Motberättelser skapas t.ex. genom en meningsfull vardag, ett relevant alternativ. En annan berättelse. En berättelse som är konkret. En berättelse som blir en del av vardagen. Därför är det oerhört angeläget att undvika lögner. Se även ett av många talande exempel, Sahel http://bloggar.se/sahel-beraettelsen-om-strategiskt-inflytande-och-betydelsen-av-att-haall-i9dggf48e1j

Leverera bättre villkor i bred mening och berätta om det efter leveransen

Att ta över det strategiska inflytandet handlar bl.a. om att leverera bättre villkor än motståndaren och sedan berätta om det. Dessa villkor ser olika ut och de behöver anpassas till individen utifrån många olika dimensioner.

Läs mer:

Extremismens system

https://brixski.wordpress.com/2014/02/20/jag-har-nog-aldrig-mott-en-lycklig-terrorist/

Systemförståelse och lärarnas betydelse för att förebygga extremism
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2317002-ge-larare-gedigen-kunskap-att-stoppa-framlingshatet

Bekvämt att se extremism som en ungdomsrörelse

http://m.bohuslaningen.se/Default.aspx?pageid=0&parentid=0&link=1.2967231

Extremismens komplexitet

http://www.vk.se/1155649/fascistisk-aktivism-ska-tas-pa-allvar?mobil

En lång het sommar

http://ledarsidorna.se/2014/03/en-lang-het-sommar/

Förslag mot extremism hotar demokratisk grund

http://mobil.dn.se/debatt/forslag-mot-extremism-hotar-demokratisk-grund/?brs=d

Contest årliga rapport, 2013

https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/302155/CONTESTannualreport2013.pdf

Posted in Participation and influence, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

När Ryssland synade oss och såg att bortom handen vi visade upp fanns just ingenting

Rysk annektering och omvärldens förutsägbara reaktioner

Det mesta har skrivits om Rysslands annektering av Krim. De historiska parallellerna till 30-talets apeasement har penetrerats och redogjorts för i detaljer och den alltid lika lättstartade skylla-ifrån-sig-cirkusen vad gäller vårt eget och andra europeiska staters uppsatsförsvar har dansat runt runt runt. Nästa runda i förvirringens och upprördhetens skådespel har handlat om hur västeuropa och US skall respondera. Självklart råder en närmast rörande enighet om att något måste göras. Problemet är dock att det som kan vara svårt att nå enighet om inom en stat är ibland omöjligt att nå enighet om mellan stater. Alla har sina intressen att bevaka och dit hör inte Krim eller ens Ukraina. Den moraliska indignationen är med rätta stor.

Där är där vi aldrig är och här är här vi alltid är

Men att vi egentligen inte tycker oss beröras av problemet där betyder förstås inte att vi inte berörs av problemets effekter på oss här. Där är där vi aldrig är och här är här vi alltid är. Det är också just här som vi kan göra skillnad. Det är också just där som vi inte kan göra någonting alls, numera. Där har Ryssland annekterat och tagit terräng i luft, mark och vatten samt den politiska höjden. Den kaviar och champagne som flödat hos Rysslands ledarskikt under den gångna helgen har inte enbart att göra med ett lyckosamt genomfört OS i Sochi utan de anser sig själva vara väl unnade detta kalas efter 90-talets förnedrande totala kollaps inför ett som de då uppfattade såväl ekonomiskt som värderingsmässigt överlägset system, västvärldens. Då var då och nu är nu.

Egocentrisk logiksyn

Vi har en förkärlek för att använda vår logik på vår ryska granne. Vi är närmast roande egocentriska i vår logiksyn. Konsekvensen är att vi nu står här med gapande munnar och gnuggar våra ögon av misstro. Det Ryssland vi nu ser agera är ju inte det Ryssland vi har analyserat och planerat utifrån. Medan vi har ägnat merparten av vår tid åt de goda förhoppningarna och åt att studera de små undantagen som bekräftar vår bild så har det ryska ledarskapet och den ryska eliten istället ägnat sin kraft åt att lära känna oss som de vi är. Inte som de vi tror att vi är eller som någon annan skulle önska att vi är. Det de ryska ledarna har lärt sig och också immuniserats in i under dessa år är förstås att visst är väst demokratiskt med fria val och mänskliga rättigheter, men någon värderingsmässig supermakt är väst inte sett ur ett ryskt perspektiv. När väst ena dagen ställer ultimatum och nästa dag blinkar och darrar på manschetten då syns det. Västeuropa är inte heller en militär supermakt. Väst är därtill inte heller en för alltid ekonomisk given succé! Tvärtom. Det ryska ledarskiktet har iakttagit, prövat och lärt sig vilka vi är och vad vi egentligen står upp för. Vilka våra värderingar är i motgång och i framgång. De har lärt sig vad som i grund och botten styr oss, vilka incitament som avgöra våra val. De har lärt sig och lär sig just nu var vi har vår ryggrad och hur stabil och ståndaktig den är. Det är samma prövan som i Munchen för snart åttio år sedan. Det är samma lackmustest över hur vi använder och tillämpar principer om internationell rätt precis som i Irak för tio år sedan. Listan över lärd läxa kan nog göras lång. Men i syvende och sidst handlar det förstås om att de inser att vi precis som alla stater och staters ledare styrs av intressen och intressepolitiken.

Fast förankrad dubbelmoral och insikt om adaptivitetens betydelse för överlevnad

De har förstått att vår dubbelmoral är fast förankrad i principer om överlevnad, adaptivitet till såväl vår egen som den omgivande miljön. Ingen ledare i väst kommer att utöver ord lyfta ett finger för Ukraina. Även de ukrainska ledarna – såväl politikerna som oligarkerna – förstår givetvis detta, vilket bl.a. framgår av att världsledande privata säkerhetsföretag med militära förmågor nu deployeras i Ukraina. Förmodligen faciliterade av bl.a. de ukrainska oligarkerna. Det är förstås inget nytt. Legosoldaten är ett av världens äldsta yrken, välanvända bl.a. av Sverige under stormaktstiden. Ukraina där borta vid Svarta havet är helt krasst inte värt sitt pris för utomstående. Ryssland har nu ett rejält psykologiskt övertag mot sin omvärld.

Ryska mål för operationen i Ukraina

Rysslands mål är förmodligen att destabilisera den nya regeringen samt dess institutioner och sedan återta inflytandet i Ukraina. En operation av klassisk sovjetiskt typsnitt. I värsta fall en balkanisering av Ukraina. Varför? Revanschism är ett ord och en tankefigur som vi har svårt att föreställa oss i vår del av världen, men där bortom våra grannländer är den en praktisk realitet. När Ukraina blev självständigt så var det för många ryssar i de nationella kretsarna och senare bland alltfler ryssar en historisk förlust av en vital ingång till den ryska historien. Det upplevdes nog även som nästintill en sorg att många ryssar hamnade utanför Rysslands skyddande hand. Detta är motiv som vi efter två hundra år av fred också har svårt att se när vi försöker göra våra logiska analyser. Hur kan nationalism och historia spela roll för ledare? Ja i många länder och bland ledare och medborgare skulle nog snarare frågan omformuleras till “hur kan det inte spela roll?” Men ett realpolitiskt skäl som vi nog kan förstå med vår logik är det hot mot det ryska ledarskapet som ett demokratiskt Ukraina kan komma att utgöra. Vi undervärderar förmodligen att en lyckosam övergång till en stat med succesivt allt starkare demokratiska traditioner och med institutioner som handlar med full respekt för de mänskliga rättigheterna kan bli en inspirationskälla även för människorna i Ryssland. Det gäller att komma ihåg president Putins egen bakgrund i säkerhetsapparaten där han har fostrats, utvecklats och gjort karriär.

Det övergripande målet är rimligtvis att manövrera Ukrainas regering in i ett sådant läge att omvärlden – Västeuropa och US – utövar påtryckningar på Ukraina att godta den inrikes överenskommelse som slöts den 21 februari. I ett historiskt perspektiv skulle en sådan åtgärd till Ryssland sända liknande signaler som Munchenöverenskommelsen sände till
Tyskland “Varsågod att ta för er!”Till Ukraina är beskedet detsamma som det var till Tjeckoslovakien. Det vill säga “Ta ett rejält steg tillbaka. Detta är ert problem och vi vill ha så lite besvär som möjligt med er”. För ryskt vidkommande en carte blanche att Ukraina ligger inom den ryska intressesfären med innebörden gör som ni behagar. Ett annat mål kan vara att i förhandlingar ställa krav på att Ukrainas regioner ges ett avsevärt större självstyre där centralmaktens inflytande kraftfullt begränsas. Härska genom att söndra. En konfederation skulle öka det direkta ryska inflytandet i östra och södra Ukraina samt konfirmera detta inflytande på Krim. Den omedelbara effekten blir att Ukraina i realiteten inte kommer att kunna närma sig ett eventuellt framtida EU-medlemskap. Ukraina kvarstår därmed i den ryska intressesfären. Målet med den möjligen minsta ambitionen innefattar en annektering av Krim och är redan fullbordad. Inga av dessa scenarier diskuterades av Västeuropa eller US som särskilt troliga, innan helgens ryska operation. I vår logik fanns inte förståelsen för att dessa mål är fullt rimliga mål för ett Ryssland med stormaktsambitioner. Den operation som nu genomförts på Krim visar att Ryssland sedan en längre tid dels har lagt fast mål för sin Ukrainska operation dels har planerat ett antal omfall med tydlig karaktär av insatsförband i blixtkrigsmanövrar. Det visar också att Ryssland är berett att genomföra sina planer för att nå sina mål oavsett om konsekvensen kan bli en eskalering med operationer på det Ukrainska fastlandet. De bortser föga förvånande även helt från uttalanden och fördömanden från EU och US.

Ukrainas kris är vår kris

Men om vi nu slutligen bestämmer oss för att göra vår hemläxa så är Ukraina här i vår närmiljö värt hela sitt pris. Ukrainas kris är ju även vår kris då den tydligt visar på våra egna tillkortakommanden. Ett ofullständigt försvarssystem på väg från uppsats till insats, men som har fastnat mitt i steget, är ett nästan operettliknande utdraget och plågsamt sceneri att bevittna. Krisen visar även på en oförmåga på europeisk nivå att samverka effektivt och reellt mot aggression från en stormakt och på vår egen gårdsplan. Den visar även på en europeisk oförmåga, ovilja och tafatthet vad gäller att rycka undan den ryska elitens andningshål och guldkistor; nämligen tillgången till våra banksystem, många europeiska länders beroende av billig rysk gas, våra fastighetsmarknader där ryskt kapital letar sig in storskaligt, europeiska företag som köps upp av den ryska eliten och används som återförsäkring av kapital, våra semesterorter som ger guldkant på tillvaron osv. Om dessa plattformar reglas av liksom Ryssland reglat av Krim så skapar det även konvulsioner i det ryska ledarskapet. Däri ligger också Rysslands akilleshäl. Men det innebär också ett pris för oss att betala. Det är förstås smärtsamt för ett Europa som säger sig värna demokrati och mänskliga rättigheter att också behöva vidta åtgärder för att försvara dessa värderingar och dessutom åtgärder som förutsätter relativa resursinsatser och ibland även kortsiktigt innebär minskad avkastning för vissa näringar. Men det är priset vi må betala för att börja värna vår egen suveränitet och vår egen säkerhetspolitiska närmiljö. Med den ena handen bör vi med kirurgisk precision regla av utvalda ryska tillgångar i EU och i US och med den andra handen utforma ett försvarssystem som klarar att värna vår suveränitet mot ryska avgränsade blixtinsatser i vårt omedelbara närområde.

Läs mer:

Vad gör vi nu? Om hotbildsoberoende civil- och militärgrundförmåga av försvarsanalytikern Annika Christensen Nordgren

http://annikanc.com/2014/03/04/vad-gor-vi-nu/

Wiseman om politikens oförmåga och ovilja att läsa sina egna varningsindikatorer

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=DDF8B84CF5D57D3A5CD29DFDE878FCB2.sonny4?cid=25967591&rssId&item=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2F%3Fservice%3Dmobile%26amp%3BarticleId%3D3323312

Försvarsbeslut – att reagera eller agera

https://brixski.wordpress.com/2014/01/10/forsvarsbeslut-att-agera-eller-reagera-i-forsvarspolitiken/

Om rysk strategisk kommunikation och icke kinetska attacker mot Sverige

http://kkrva.se/ukraina-strategisk-kommunikation-och-icke-kinetska-attacker-mot-sverige/

Apropå de ryska mål för operationen i Ukraina som nämns i blogginlägget ovan – notera att Ryssland följdriktigt återkommer till avtalet från 21 februari.

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18482691

Russia re-drawing borders

http://www.lithuaniatribune.com/64795/grybauskaite-russia-redrawing-borders-moldova-and-baltics-could-be-next-after-ukraine-201464795/

Folkomröstning på Krim

Ukraine’s Crimea to Hold Referendum on Joining Russia

Ryssland strävar efter att rita nya gränser i Moldavien och i Baltikum
http://t.co/KnaN5Dd8sI

Om effekten av okunskap! Förgiftad försvarspolitik

http://annikanc.com/2014/03/06/forgiftad/

Putins röst genom The Moscow Times “There will be war unless…”

http://www.themoscowtimes.com/opinion/article/why-there-will-be-war-in-ukraine/495740.html

Vakna upp ur önskedrömmen

http://mobil.dn.se/ledare/signerat/forsvaret-vakna-upp-ur-onskedrommen/?brs=d

Ryska underrättelse- och säkerhetsorgan i konflikt med varandra!

http://www.isn.ethz.ch/Digital-Library/Articles/Detail?lng=en&id=177239

DN på samma tema

http://mobil.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-farligt-schackspel-med-vladimir-putin/?brs=d

Ukraina ingriper inte på Krim

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18526014

Om information och desinformation

http://politikochperspektiv.wordpress.com/2014/03/13/informationsarenan-central-i-krimkrisen/

R2P, GUSP, kärnvapen och konsekvenser för stater som Sverige

http://kkrva.se/ukraina-tre-doende-patienter/

En europeisk domino

http://www.6mannen.se/en-europeisk-dominoeffekt/

Konfliktens första förlust är sanningen

http://www.smp.se/ledare/stora-forluster-i-informationskriget%284199339%29.gm

Strategi mot rysk propaganda

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=46D499FC49E333669F01BD7DF3207743.sonny4?cid=25967591&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3365718

Sanktioner mot personer i Ryssland och Ukraina

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18557206

US Army to proceed with planned excerise in Ukraine

http://www.stripes.com/news/us-army-to-proceed-with-planned-exercise-in-ukraine-1.272551

Som att lugga en skallig

http://ledarsidorna.se/2014/03/som-att-lugga-en-skallig/

Konflikten mellan realpolitik och demokratiska principer

http://monskrabbe.wordpress.com/2014/03/18/krimkrisens-ursprung-ligger-i-konflikten-mellan-realpolitik-och-demokratiska-principer/

http://monskrabbe.wordpress.com/2014/03/18/krimkrisens-ursprung-ligger-i-konflikten-mellan-realpolitik-och-demokratiska-principer/

Apeasement och dess konsekvenser

http://www.6mannen.se/historiska-repriser/

Not your fathers cold war – the illusion on diplomacys power in Europe

http://touch.latimes.com/#section/-1/article/p2p-79649815/

Turkiet spärrar Bosporen vid ett ryskt väpnat angrepp på Ukraina

http://stratrisks.com/geostrat/18561

Putins forsatta planer

http://windowoneurasia2.blogspot.se/2014/03/window-on-eurasia-putin-plans-to-annex.html?m=1

Putins nästa fyra mål

http://www.breitbart.com/Big-Peace/2014/03/18/Putin-four-invasions

Masha Gessen – Apeasement är inte rätt sätt att möta Putin

http://www.svt.se/nyheter/varlden/inget-kan-fa-putin-att-backa

Confronting Putins Russia

http://mobile.nytimes.com/2014/03/24/opinion/confronting-putins-russia.html?smid=fb-share&_r=0&referrer=

Rysk fascism

http://www.sallskapet.org/ostblog/?p=4042#more-4042

Putins ambitioner – återställa!

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=C0883D7D3E8488DAD2EED60544BB547B.sonny4?cid=25968641&rssId&item=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2Fnyheter%2Futrikes%2F%3Fservice%3Dmobile%26amp%3BarticleId%3D3386708%26amp%3Bsidan%3D15

The tiny Estonian town that could spell the end of NATO

http://m.theweek.com/article.php?id=258840

EU är i en strategisk kamp med Putin och undfallenhet är inte en väg framåt – Joschka Fischer

http://www.project-syndicate.org/commentary/joschka-fischer-argues-that-the-eu-is-now-in-a-fundamental-strategic-struggle-with-russia

Putins doktrin

http://www.themoscowtimes.com/opinion/article/the-new-putin-doctrine/497316.html

Med ryggrad som en blåmanet

http://www.st.nu/opinion/ledare/ryssland-maste-isoleras

Den oövade armén

<a href="http://Den oövade armén http://kkrva.se/den-oovade-armen/“>Den oövade armén http://kkrva.se/den-oovade-armen/

Why there is no appeasing Russia’s mad king.

http://www.foreignpolicy.com/articles/2014/04/04/war_is_coming_ukraine_putin

Putin begår Tsarens misstag

http://mobile.nytimes.com/2014/04/07/opinion/putins-czarist-folly.html?_r=1&referrer=

Ökat ryskt militärt spionage mot Sverige

http://m.expressen.se/nyheter_-_sakerhetspolisen-okad-rysk-narvaro_-_/r

Dags för en idealistisk politik mot Ryssland

http://mobil.dn.se/debatt/dags-att-fora-en-mer-idealistisk-politik-mot-ryssland/?brs=d

Nato kan skicka en trupp till Östeuropa

http://m.expressen.se/nyheter_-_nato-kan-skicka-en-trupp-till-osteuropa_-_/rå

Russian disinformation

http://toinformistoinfluence.com/2014/04/13/a-guide-to-russian-disinformation/

Why did Russia give away Krim to Ukraine

http://wilsoncenter.org/publication/why-did-russia-give-away-crimea-sixty-years-ago

Väst handfallet – grönt ljus för Putin

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/18725474

Ett säkerhetspolitiskt råd

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=2A8B10CF2542BC54AC81D677DF4DC8FD.sonny4?cid=25967591&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3470028

Överbefälhavaren om försvarsmaktens utmaningar – påsken 2014

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=FA6FD7551858E0B0B56875838AEF7B27.rocco4?cid=25967591&rssId=25966141&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3474566

Om försvars- och säkerhetspolitisk naivitet

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=F785ABEFBB26FDAD1B9A2BA68624D600.rocco4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2fnyheter%2finrikes%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3479102

Posted in Defence- and Securitypolicy | 12 Comments

Jag har nog aldrig mött en lycklig terrorist

Tankar med Nasir

- Jag har nog aldrig mött en lycklig terrorist!

Vilandes med armarna på fåtöljens armstöd lägger jag ned mitt anteckningshäfte och min ballografpenna i knät och byter ställning på fötterna som nästan har somnat. Jag utbyter en blick med min kollega som för stunden också verkar smaka av Nasirs ord. Reflekterande över Nasirs ord masserar jag samtidigt min panna långsamt prövande med mina fingrar. Några år tidigare i Warszawa år 2003 hade jag lyssnat till ett liknande uttryck uttalat av en f.d. CIA-operatör och vid tidpunkten stationschef i Italien, fast då fällde hon orden att ”en lycklig människa är den enda människa vi inte kan rekrytera till förräderi”.

- Är du lycklig Nasir?

Svaret kom direkt, som den gör när frågan är förväntad, tanken har grubblats på under lång tid och svaret har slipats och putsats klart i sina detaljer.

- Nej och ja!

En stunds tystnad och eftertanke. Nej självklart, ingen är lycklig hela tiden tänker jag för mig själv medan jag fäster blicken i den nära horisonten strax bortom gatan som skymtar där utanför mötesrummets nästan genomskinliga gardiner. Jag reflekterar över hur en miljonstad som Jakarta med allt sitt ständigt brusande folkvimmel kan vara så annorlunda tyst och ödslig just utanför denna byggnad på just denna gata. Kontraster och nyanser. Som så ofta dessa kontraster och nyanser. Jag funderar på nyanserna. Det finns något annat subtilt – ett budskap, en berättelse om en framtid – där bakom Nasirs svar. Det är ett svar med en markerad betoning där nej är igår och i dag, medan ja avser i morgon.

- Förklara!

- Du förstår vad jag menar eller hur?

- Kanske, jag är osäker. Men förklara med dina ord.

Efter en stunds tystnad och med väl utvalda prövade ord fortsätter Nasir vårt samtal. I stunden är det som om Nasir öppnat en dörr på glänt till ett annat rum. Ett rum med en helt annan utsmyckning och ett mer förfinat och mångtydigt innehåll. Ett rum vars inre konturer glider undan vid en närmare betraktelse. Ett rum som kan vara flera rum i ett eller rum bortom varandra.

- Som du vet ansvarade jag i Afghanistan för att träna bland andra de män som senare skulle komma att utföra dåden på Bali. Ni förlorade ju också medborgare på Bali, eller hur!?

Jag bekräftade Nasirs påstående med en långsam eftertänksam nick.

- Jag medverkade till att skapa träningslägret Hudabiya i Mindanaos djungel. Det läger där vi utbildade alltmer kompetenta soldater. Jemaah Islamiyas andlige ledare Ba’asyir utsåg mig till chef för utbildnings- och träningsavdelningen, Mantiki Three. Jag levde och verkade nära flera av de mest militanta. Min svåger var Mukhlas den huvudansvarige för planeringen och genomförandet av Balibombningarna.

Nasir såg på mig under tystnad. Som med en önskan om att jag skulle förstå att den hand jag hade hälsat på för några timmar sedan, att den stillsamma intelligenta och intellektuella människa jag nu samtalade med under servila och närmast akademiska former med reflektioner i stort och smått, han var inte bara en tidigare – med hans ord – soldat, utan hade också varit nära vän med och periodvis dagligen hälsat på, levt med, samtalat med och tränat de män som bl.a. hade mördat hundratals oskyldiga på Bali och på andra platser i regionen.

- Jag levde nära alla dessa i tanke, ord och handling. Vi förenades i samma bild av upplevda och återberättade orättvisor och ett oreserverat förnedrande förtryck. Inte bara jag och mina vänner utan min familj och mina vänners familjer. Detta var och är min verklighet.

- Det ”var och är din verklighet”? Du har hoppat av från JI. Du tar avstånd?

- Jag behöver inte förklara. Du förstår. Jag ser det på dig.

- Jag hör vad du säger Nasir, men jag är inte säker på att jag förstår vart du vill komma.

- Du förstår precis vad jag vill förmedla. Ja, jag har hoppat av, men min verklighet är densamma som tidigare. Precis samma verklighet som min omgivnings verklighet. Den har format mig och den fortsätter att forma nya generationer. Den var och är min motivation och den är och kommer att fortsätta vara nya generationers motivation. Den var min väg. Jag behövde inte gå in i något, jag var redan där. Andra är också där. De är födda och uppväxta där. Våra upplevelser är inte enbart upplevelser utan våra upplevelser är framförallt bekräftelser av de berättelser vi har lyssnat till under vår uppväxt. Berättelser som bekräftas av vår verklighet. Berättelserna ärvs. Mitt mål är detsamma, men mina medel har förändrats, eller rättare sagt. Jag har alltid tagit avstånd från våld som drabbar civila som barn och kvinnor, alltid. Jag har utbildat kompetenta soldater. Jag är en soldat. Soldater i min värld mördar inte kvinnor och barn. Vi mördar inte civila. Vi slåss för våra rättigheter.

- Så du tar avstånd från den tolkning av jihad som Abdullah Azzam förespråkar?

- Så kan du också beskriva det, ja

- Balibombningarna var ditt definierande ögonblick? När de soldater du hade tränat i Afghanistan visade sig vara ansvariga för Balibombningarna vad var din reaktion?

- Ja.

- Vad var din reaktion?

- Skam och skuld.

- Jag förstår.

- Men…

- Ja?

- Skam och skuld, men när polisen slutligen grep mig blev jag överraskad. De rubbade mina cirklar. Självklart var jag redan påverkad av det skedda, men det jag kom att utsättas för i häktet och under förhören gjorde att jag tappade fotfästet.

Nasir var nog inte förvirrad, men på något vis så verkar han fortfarande sex år efteråt betrakta händelserna med misstro. Som om det som skett egentligen inte alls ägt rum. Jag minns min reaktion väl, hur jag stålsatte mig och hur jag tänkte att: ”nu kommer vittnesbörden om tortyren, den stränga regimen i häktet, förnedringen av honom som människa såväl själsligt som kroppsligt och hur de slutligen knäckte honom…”. Jag lutade mig framåt i fåtöljen, tog ett djupt, dystert men tyst andetag och tömde min kopp med hyfsat mediokert och kallt kaffe. Jag tänkte, irrationellt, ”att det ska vara så ohemult svårt att få fram ett riktigt bra kaffe utanför Sverige? Särskilt med tanke på att kaffet odlas på präktigt avstånd från just våra kaffehak. Ja, förresten våra och våra!? Det genuina kaféet eller konditoriet finns knappt längre. I Stockholm gäller Vetekatten och Sturekatten samt en handfull kaféer, bl.a. ett vid Mariatorget vad det nu heter… Därtill, att få en vanlig kopp knegarkaffe på stående fot tar numera en evighet på grund av alla dessa Latte, Latte Macchiato, Espresso, Capuccino etc. som ska expedieras innan knegarkaffet…” Där återfördes jag ur min fundering av Nasir som satte ned sin kopp med ljummet vatten på bordet samtidigt som han misstroget skakade på sitt huvud. Vi sökte återigen ögonkontakt och jag förberedde mig på det värsta med att fråga:

- Vad hände?

- De visade mig värdighet och tålmodig respekt. De behandlade mig som en god muslim. De kunde vår gemensamma lära.

- Ja…
- De visste allt om mig. In i minsta detalj. Min bakgrund, mina motiv, mitt liv, mina mål, vad jag hade gjort, allt. I samma ögonblick flödade alla mina genom åren spretiga och svårförklarade tveksamheter samman till ett enda ställningstagande ”Jag är ansvarig inför gud. Jag måste stoppa dessa handlingar. Guds vilja är en annan. Jag måste börja med mig själv.”

- Men du gick ju inte från ledare till avhoppare på bara några dygn!?

- Nej. Inte alls.

- Jag hade nog under en längre tid alltmer tvivlat på våra metoder, framförallt när jag såg hur civila drabbades. Men det var ett tvivel som jag kunde tränga undan genom att påminnas om min uppväxt, genom att se mina medmänniskors villkor, genom att samtala med de mina, genom att tillhöra min grupp. Gruppen var viktigare än allt annat. Endast gud var större. När jag nu mötte en helt annan verklighet som inte motsvarande den bild jag hade av en av våra motståndare då insåg jag att nu kan jag göra ett val. Mitt mål är klart och med medlen som jag alltid stått upp för kan jag nu verka för inom ett samhälle som behandlar mig med respekt. Det är den rätta vägen i islams lära.

- Så dina vittnesmål som har bidragit till att bland andra fälla Bin Husin (bombkonstruktören Bali 2002) och Cholily (medverkan i Bali 2005), kändes inte det som förräderi mot saken och mot personerna?

- Nej, inte alls. De får en möjlighet att återvända till den rätta vägen. Jag leder dem återigen, även denna gång både indirekt och direkt, framförallt genom en berättelse. En delvis annan berättelse, men med samma mål. Jag mår bra. Jag har funnit min uppgift. Nu är jag i någon mening lycklig. Gud beskyddar mig.

Den påföljande natten sov jag sporadiskt. Jag vände och vred på Nasirs berättelse. ”Jag har aldrig mött en lycklig terrorist” och ”en lycklig människa är den enda människa vi inte kan rekrytera till förräderi”. Är de jämförbara? Kanske, kanske inte. Att vara uppfylld av sin tro – ideologisk eller religiös – ger mening åt existensen och kan vara en övertygelse som ger en inre motivation för olika handlingar. Där kan vi kanske tala om lycka!? Men om lager på lager av motivation dessutom innehåller självupplevda och återberättade berättelser om orättvisor och tillkortakommanden då kanske inte lycka är det som primärt leder individen in i extremism och terrorism. Ja de är nog ofta jämförbara men kanske inte alltid.

Låt oss sätta in Nasirs berättelse i ett större perspektiv, ett systemperspektiv där vi går från en av många individuella berättelser och via studier, utvärderingar, forskarrapporter, handlingsplaner och strategier närmar oss en mer generisk berättelse och förståelse, en systemförståelse. Extremismens som en given del av vårt samhälle.

Våldsbejakande extremism och terrorism – statens perspektiv

Det är angeläget att inledningsvis förstå att det finns stora skillnader mellan olika länders förhållningssätt till extremism och terrorism. En grundläggande sådan är förstås inte bara staters förhållningssätt utan även individers förhållningssätt och den är närmast av politiskfilosofisk art och handlar om att den enes terrorist kan vara den andres frihetskämpe. Det är en klassisk diskussion och diskurs som jag i huvudsak lämnar därhän i det fortsatta.

En annan grundläggande skillnad handlar om hur olika länder ser på gränsdragningen för säkerhetsmyndigheternas engagemang i enskilda individer och grupper. I vår miljö dras en gräns mellan extremism och våldsbejakande extremism, dvs. att uttrycka värderingar är en rättighet (så länge dessa inte innefattar hat riktat mot t.ex. minoriteter och därmed under vissa premisser kan definieras som hatbrott). Det är när denna värdering övergår till våldsbejakande extremism som staten engagerar sig.

En vanlig definition av våldsbejakande extremism är individer eller grupper som uppmanar till, försvarar, ursäktar eller på annat sätt manifesterar politiskt eller religiöst motiverade våldshandlingar och tydligt tar avstånd från grundläggande demokratiska värderingar. Säkerhetspolisen använder ordet extremism för att beskriva rörelser, ideologier eller individer som inte accepterar en demokratisk ordning. samhällsordning. Den grundläggande politiska normen, där politiska mål och samhällsförändringar kan påverkas genom politiken och uppnås genom demokratiska processer, accepteras inte. Extremism används också för att beskriva företeelsen där individer använder extrema metoder för att förändra samhället i önskad riktning. Våldsbejakande extremism förekommer både inom den politiska och religiösa sfären. De våldsbejakande extremistmiljöer som oftast refereras till i den svenska miljön utgörs av organisationer, nätverk, grupper eller individer med anknytning exempelvis till etablerade nätverk som har visat sig beredda att använda hot eller våld för att nå ideologiska syften. Det
finns också individer som inte formellt tillhör en extremistmiljö, men som kan agera på egen hand utifrån en extremistmiljös ideologi, så kallade ensamagerande våldsverkare. Säkerhetspolisen menar med ensamagerande de individer som inspireras av en ideologisk övertygelse, men där den ensamagerande inte är en del av ett nätverk eller annan sammanslutning kopplat till en extremistisk miljö.

För den som vill botanisera mer i ämnet avseende situationen i Sverige rekommenderas rapporterna Lokala Insatser mot våldsbejakande politisk extremism (Sveriges kommuner och landsting 2010), Våldsam politisk extremism (Säkerhetspolisen 2009), Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige (Säkerhetspolisen 2010), Avhopparverksamhet, (Ungdomsstyrelsen 2010), Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredjeland, (Försvarshögskolan/CATS 2011) samt Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser(Ds 2014:4).

EU:s definition av terrorism är omsatt i svensk lag. Terrorism är en gärning som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om denna syftar till att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp, tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.

Låt oss fundera över individen och gruppen. Som framgår av samtalet med Nasir så finns det kognitiva öppningar för individer att närma sig den våldsbejakande extremismen och terrorismen. Ett vanligt sätt att formulera dessa öppningar är att beskriva individen som sårbar. I det fortsatta resonemanget ligger fokus på den våldsbejakande extremismen och våldsbejakande extremisten. Men även terrorismen och terroristen dras in resonemanget, givetvis därför att likheterna är omedelbara och stora dels vad gäller bakgrundsfaktorer, drivkrafter och processer dels vad gäller förebyggande insatser och motåtgärder.

Vem är sårbar?

Att en individ kallas för sårbar innebär naturligtvis inte per automatik att vederbörande kommer att utvecklas till en våldsbejakande extremist. Långt därifrån. Men förhållanden som gör en individ sårbar är när denne t.ex. saknar tidigare religiös eller politisk kunskap, är involverad i kriminalitet inkl. droger, känner sig djupt upprörd över internationella händelser, byter livsstil, känner sig isolerad och exkluderad, upplever sig inte kunna ventilera åsikter någonstans utanför det extrema sammanhanget, har ekonomiska problem, är mobbad och/eller ett brottsoffer och/eller söker sin identitet och tillhörighet. Även viss psykisk ohälsa kan ha betydelse, dock att det är angeläget att förstå att de flesta våldsbejakande extremister eller terrorister saknar diagnos på psykisk ohälsa. Gruppens betydelse är också något som brukar lyftas fram i samtalet. Professor Post brukar förmedla en slutsats i denna fråga genom att citera Lenin: ”The purpose of terrorism is to terrorize” och sen närmast lakoniskt konstatera att ”The reason for becoming a terrorist is to belong to a terroristgroup”. Men uppfattningarna om den våldsbejakande extremismens orsaker är mångfacetterade. Ofta lyfts marginalisering, utanförskap och socioekonomisk klasstillhörighet som en huvudsaklig orsak. Andra tar gärna sin utgångspunkt i ideologin och menar att ideologisk övertygelse är det vitala motivet till att en individ blir en del i ett våldsbejakande extremistiskt sammanhang. Båda uppfattningarna isolerade från varandra och de insatser som detta kan leda fram till kan försvåra ett effektivt arbete för att förebygga och motverka extremism. Innan vi reflekterar i detta avseende låt oss närma oss hotet som sådant och särskilt dess omfattning.


Antalet attacker har ökat markant sett på den globala nivån

I en nyligen presenterad rapport från IHS Jane´s Terrorism and Isurgency Center (JTIC), visas hur antalet våldsamma attacker utförda av icke-statliga grupper har ökat markant under de senaste fem åren. Notera att i statistiken ingår inte avslöjade och avvärjda attacker i t.ex. USA eller EU.
Under år 2009 registrerades 7217 attacker av terrorister eller andra insurgenter. Till år 2013 hade antalet attacker ökat till 18524. Epicentret för dessa attacker var i Mellan-Östern men också med tydligt avgränsade områden i Afrika och Sydasien. De tre mest aktiva grupperna under 2013 var Barisan Revolusi Nasional i Thailand, Talibanerna och Islam Chhatra Shibir i Bangladesh.

I rapporten beskrivs en kraftig ökning av såväl militära som civila dödsoffer, såtillvida dubblerades de civila offren från 10562 till 17554 personer. I Tunisien ökade antalet attacker från 21 under år 2012 till 72 under år 2013. I Egypten ökade antalet attacker under samma period från 63 till 431 och i Libyen från 81 till 237. En del kan förklaras av tillkomsten av våldsbejakande islamistiska grupper i Tunisien och Libyen, medan i Egypten merparten förklaras av oroligheterna som har att göra med avlägsnandet av president Mursi från ämbetet. I Syrien intensifierades och fördubblades antalet attacker mellan åren 2012 och 2013, från 2670 till 4694. Antalet självmordsattacker i Irak fyrdubblades och är nu tre gånger högre antal än i det närliggande inbördeskriget i Syrien och dubbelt så högt som i Afghanistan. Under 2013 kunde 207 attacker kopplas till Al-Qaeda i Irak (AQI) vilket är en tydlig ökning jämfört med året innan då 79 attacker registrerades. Dessa siffror återger dock inte till fullo AQI dominerande roll och betydelse för attackerna i Irak från 2297 attacker år 2012 till 3499 attacker år 2013.

Vad gäller Sub-Sahara i Afrika syns en påtagligt ökande risk för terrorism, där antalet attacker visserligen har ökat marginellt men där dessa är betydligt mer omfattande i dag och kräver fler dödsoffer. Såtillvida registrerades år 2012 1370 attacker med 3434 offer och år 2013 1391 attacker men med 3903 offer. I t.ex. Nigeria har den ökade aktiviteten hos Boko Haram tillsammans med ökade interna konflikter bottnandes i etniska och religiösa motiv medfört att även om antalet attacker minskade från 305 år 2012 till 137 år 2013 ökade ändå antalet offer från 1351 till 1447.

Hur ser hotet ut i Sverige?

En vanlig fråga som ofta roterar runt i samtalet om våldsbejakande extremism och terrorism är ”vem är farligast?”. Om vi avgränsar oss till ett land och en miljö, Sverige, så ger Säkerhetspolisen en relativt heltäckande bild av hot relaterade till våldsbejakande extremism. I den nyligen presenterade rapporten Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser(Ds 2014:4) – och som är en uppdatering av de två tidigare kartläggningarna om våldsbejakande extremistmiljöer i Sverige nämligen Säkerhetspolisens rapporter Våldsam politisk extremism från år 2009 respektive Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige från år 2010 – sammanfattas en dagsaktuell bild av hot och risk. I rapporten beskrivs att liksom vid tidpunkten för de tidigare kartläggningarna är det den autonoma miljön, vit makt-miljön och den islamistiska extremistiska miljön som förespråkar hot eller våld för att förändra statsskicket. Inom de våldsbejakande extremistmiljöerna finns personer som agerar mot demokratiska systemets grundläggande funktioner, som planerar terrorattentat och som utgör ett hot mot enskilda personers demokratiska rättigheter. Sedan oktober 2010 är bedömningen av terrorhotnivån för Sverige klassad som förhöjd, från att tidigare ha bedömts som låg.

”Inom de våldsbejakande extremistmiljöerna har det sedan de tidigare kartläggningarna skett vissa förändringar, främst inom den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön. De ideologiska referensramarna är fortfarande desamma inom samtliga våldsbejakande extremistmiljöer, men inom den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön har det de senaste åren iakttagits en tendens att det utvecklats en attentatsavsikt mot Sverige, till skillnad från tidigare då fokus primärt låg på mål i utlandet… En annan viktig tendens som iakttagits inom den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön är ett kraftigt ökat resande av personer från Sverige till Syrien. Personer reser med syftet att delta i strider eller träna för detsamma. Attentatshotet från våldsbejakande islamistiska extremistmiljön kommer dels från personer som återvänder från sådana resor med erfarenheter och kunskaper om våldsutövande, dels från personer som befinner sig i Sverige och som kan agera på de uppmaningar till attentat i europeiska länder som internationellt förmedlats inom den våldsbejakande islamistiska extremistiska miljön de senaste åren. Enligt Säkerhetspolisens bedömning kan antalet attentatsförberedelser mot mål i Sverige komma att öka under de närmsta åren, men det rör sig fortfarande om ett fåtal fall.” Här ser vi en beskrivning av hur personer som är aktiva i miljön även kan tänkas konvergera och rentav förstärka hotbilden.

”Det finns i Sverige i dag, utöver från den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön, även ett attentatshot från den autonoma miljön och vit makt-miljön. Ingen av miljöerna utgör ett hot mot det demokratiska statsskicket men den autonoma miljön utgör ett hot mot delar av det demokratiska systemets grundläggande funktioner. Det finns inom miljön också en förmåga att agera samordnat och systematiskt. Angreppen från den autonoma miljön sker genom otillåten påverkan, riktat mot bland andra myndighetspersoner, förtroendevalda, politiskt aktiva och enskilda personer. Således utgör autonoma miljön även ett hot för enskilda personer. Vit makt-miljön bedöms sakna både direkt avsikt och förmåga att agera mot det demokratiska systemets grundläggande funktioner, men personer inom miljön ägnar sig också åt otillåten påverkan och bedöms utgöra ett hot mot enskilda personer, ibland genom brott med
hatmotiv.
Säkerhetspolisen bedömer att hotet, både från autonoma miljön och vit makt-miljön, i dag är i nivå med hotbedömningen som gjordes år 2009. Det bedöms dock att valåret 2014 kommer innebära att otillåten påverkan, både från autonoma miljön och vit makt-miljön, kommer öka.”

De mest genomarbetade offentligt publicerade studier som Säpo gjort inom fältet extremism är:

- Våldsam politisk extremism som behandlar vit makt och vänsterautonoma grupper (Säpo 2009), samt

- Våldsbejakande islamistisk extremism (Säpo 2010)

Innehållet i dessa två rapporter har inte analyserats och presenterats i ett gemensamt sammanhang. En gemensam analys hade sannolikt kunnat bidra till att förtydliga uppgifter som i det offentliga samtalet har framförts som motsägelsefulla vad gäller synen på såväl bakgrundsproblematiken som radikaliseringsprocessen kring extremism. Dit hör diskussionen om huruvida sociala eller ideologiska faktorer är avgörande, för individens resa i riktning till extremism. Ibland förs även ett resonemang om att den våldsbejakande extremismen – vit makt, autonoma och våldsbejakande islamism – avseende bakgrundsorsaker, drivkrafter och även t.o.m. åtgärder i form av t.ex. förebyggande arbete i huvudsak är likadana.

I Säpo-rapporten från 2010 återfinns ett gediget analytiskt resonemang, men som ibland tas som intäkt för ett antagande om att de sociala och ekonomiska bakgrundsfaktorerna skulle vara enskilt avgörande och även att bakgrundsorsaker och drivkrafter i huvudsak är desamma och i förlängningen att såväl förebyggande åtgärder som motåtgärder skulle kunna utformas på ett relativt likartat sätt. Rapporten inleds dock med det klassiska citatet:

”The attempt to find a unique explanation for political violence is the same chance that you succeed in the attempt to find an explanation for holes”
della Porta (2009).

I Säpo-rapporten från 2009 görs en analys och bedömning som väl stämmer överens med citatet ovan. I den rapporten, från sidan 146- ff. beskrivs fyra olika vägar in i extremism. Två av dessa är ideologiska nämligen grubblarens väg och familjens väg. I båda vägarna betonas ideologierna och värderingarna. Forskare och experter som dr Heléne Lööw och Christer Mattsson m.fl. pekar också på att våldsbejakande extremism inte bör ses som en likartad enhet som lämpar sig för t.ex. likalydande förebyggande åtgärder. Varje individ har sin historia och sin resa.

Vi bör inte heller fokusera enbart på t.ex. ungdomar – vilket i dag är ett vanligt perspektiv i nationella handlingsplaner och strategier mot våldsbejakande extremism – därför att det ofta finns en kärna av äldre starkt ideologiskt motiverade ledare som inspirerar och även framstår som kultpersoner. Vi kan även se att den våldsbejakande islamismen, liksom ofta i politisk-religiös extremism, innebär att åldras med sin världsbild och sitt engagemang. När snittåldern hittills har varit 20-25 år för vit makt och autonoma så har den varit 34 år för den våldsbejakande islamisten. Under senare år finns det dock indikationer på att den genomsnittliga åldern även stiger bland vit makt och autonoma grupperingar. Detta samtidigt som det också är vitalt att inse att även vit-makt rörelsens olika grupperingar sedan länge har äldre pådrivare och inspiratörer i sina led.

Det är även angeläget att se hur sociala media och 24/7 satellitnyheter spelar en vital roll i etablerandet av en virtuell gemenskap präglad av avhumanisering, hat och våldsförhärligande. Media har ett vitalt inflytande när det kommer till att bekräfta och påverka en extremists eller terrorists identitet. Detta är ett dilemma för insatserna mot våldsbejakande extremism och terrorism och numera en intensiv fragmentarisk multidimensionellt stridsmiljö.

En företeelse som fått betydligt större uppmärksamhet de senaste fyra åren, särskilt efter barnamorden och massmorden vid Utöya den 22 juli år 2011 samt attentatsförsöket och självmordssprängningen vid Drottninggatan den 11 december år 2010 är den ensamme våldsbejakande extremisten och terroristen. I vår omvärld är the Lone-Actor – den ensamagerande – en relativt välkänd aktör. En hel del forskning är gjord, men tyvärr inte särskilt spridd och känd. Det är t.ex. välkänt att strategisk och taktisk planering ingår i den ensamagerandes beteende. Ungefär 29 procent av gärningspersonerna har övat och testat sina attentat i detalj innan dessa genomfördes. Ett vanligt antagande är att det inte finns några signifikanta likheter mellan olika ensamagerande just med hänvisning till att de är ensamagerande och i allt väsentligt planerar och genomför sina attentat ensamma. Det är emellertid en för enkel slutsats. Visst finns det likheter och olikheter. Visserligen är det i princip omöjligt att identifiera en enda gemensam profil för ensamagerande terrorister, men det finns andra likheter som är väsentliga att notera i syfte att möjliggöra utarbetande av såväl förebyggande åtgärder som motverkande åtgärder. Erfarenheter i dag visar att människor i omgivningen oftast kände till gärningspersonens åsikter om och fablesse för en viss extrem ideologi samt viljan att förespråka och önskan att delta i våld. Vidare är det uppenbart att en rad olika aktiviteter föregår ensamagerarens attentat. Många, men inte alla, var också socialt isolerade. Ensamageraren var ofta regelbundet engagerad i fullt identifierbara och observerbara beteenden och aktiviteter kopplade till en bredare grupp av individer med extrema förtecken. Ensamagerarens attentat genomfördes sällan impulsivt utan en längre period av planering föregick handlingen. Avslutningsvis kunde forskarna även se att trots mångfalden av ensamagerande fanns det igenkännbara olikheter mellan ideologiska sub-grupper av ensamagerande. Vid rubriken Läs mer Lone Actor Terrorists återfinns en länk till detta projekt som initierats och genomförts av the Department of Homeland Security’s Science and Technology Directorate och United Kingdom’s Home Office.

Den våldsbejakande extremismen och terrorismen i ett systemsammanhang – att utmana det strategiska inflytandet

Det finns en annan dimension som alltför sällan diskuteras. Det är förståelsen för att alla dessa perspektiv återfinns i ett systemsammanhang, som inte är unikt för extremism, våldsbejakande extremism eller terrorism. Extremism är en del av vårt gemensamma samhälle.

Liksom andra företeelser som vi inte gillar så vill vi kapsla in dessa och manövrera dem till ett isolerat hörn. Vi borde dock bli betydligt bättre på att lära sig oss att hantera extremism som en given företeelse, visserligen en företeelse vi tar avstånd ifrån, men som vi inser finns där mittibland oss i vår vardag i dag och imorgon. Extremism är en del av vårt sociala system som, även om det är absolut inte är önskvärt, vi inte kan bli av med eftersom det är en del av människans miljö och funktion, en kognitiv parasit i ett komplext adaptivt system. Det finns ingen enskild logisk linjär bana där vi en gång för alla kirurgiskt kan ta bort extremism från vårt samhälle, inte ens för en kort stund. Om vi på allvar vill bekämpa extremism kräver det en förståelse av problemets oändlighet. Svaret på hur vi ska möta extremismen ligger i vår förmåga att spegla problemet. En utgångspunkt som bygger på att vår insats är oändlig till sin natur. Konkreta åtgärder, uthållighet och ständig anpassning krävs för att framgångsrikt förebygga och motverka extremism som finns mitt ibland oss ​​.

Extremismen är adaptiv till sin natur. Extremism i dess olika former är mycket mer anpassningsbar än våra offentliga institutioner. När vi designar ett arbete eller en produkt av något slag, vet vi att i ögonblicket – i våra ögon – den är klar så börjar den oundvikliga resan mot kaos, produktens oundvikliga nedbrytning. Att se något som en gång för alla färdig är en klassisk synd. Den som medvetet eller omedvetet är anpassningsbar kommer att kunna följa med och till och med ibland påverka resan mot kaos. Anpassning till den föränderliga miljön är avgörande. Denna inställning gäller för såväl extremismens existens som kampen mot extremismen. Extremism muterar till en sådan grad att de åtgärder som offentliga institutioner vidtar och som strikt baseras på detaljerade åtgärdsplaner och fixerade rutiner tenderar att fastna i sina egna detaljerade icke – flexibla strukturer och strikta rutiner. Det gamla uttrycket att ” alla planer är värdelösa – all planering är nödvändig” är i allra högsta grad vital i vårt förhållningssätt till extremism.

Extremismen agerar t.ex. i oberoende celler, med ibland olika ledare och ibland till synes självständiga aktiviteter, vilket vid en första anblick kan ge intrycket att extremisten är medlem av och deltagare i ett enda stort planerat strukturerat nätverk. Men vad vi ofta egentligen ser utan att alltid förstå det är ett komplext självorganiserande adaptivt system. I ett komplext adaptivt system samverkar eller samspelar ett stort antal aktörer med varandra i ett väsentligen oförutsägbart sätt. Det som gör att systemet överlever och anpassar sig till miljön och hotet är att den följer sin egen inre logik. En logik som är mer framgångsrik än den omgivande miljön – t.ex. offentliga institutioner med organisationsscheman, verksamhetsplaner, strategier, handlingsplaner, policys, rutiner och blanketter etc. Denna inre adaptiv logik upprätthålls inte främst av klassisk organisatorisk hierarkisk styrning och kontroll, utan det är en mycket mer kraftfull styrning än så, det handlar om strategiskt inflytande.

Ett strategiskt inflytande som gör den särskilt effektiv – uthållig och anpassningsbar – i vårt informations- och nätverkssamhälle. En strategisk påverkan i form av liknande erfarenheter och igenkännbara berättelser som håller på att återberättas i nätverk och grupper av likasinnade. Ett arv av gemensam historia. Genom att utmana denna berättelse och erbjuda en meningsfull acceptabel vardag kan vi förebygga och motverka extremism. En kognitiv immunisering! Det var också Nasirs budskap den där dagen för sex år sedan i Jakarta.

Innebörden av en sammanhållen systemsyn och en strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism – påverka det strategiska inflytandet

En systemsyn innebär att vi blir betydligt bättre på att lära oss att hantera extremism som en del i vår vardag. Vi behöver analysera likheter men också olikheter vad gäller den våldsbejakande extremismens och terrorismens kontextuella sammanhang såsom t.ex. kulturell, historisk och politisk dynamik på såväl lokal som regional nivå. I detta ingår förmågan att se hur extremismens tillväxt influeras av framväxten av en specifik extremistgrupp, dynamiken inom gruppen, beslutsfattarens ledarskap, koncentrationen av våld och rekryteringspraxis. Insikter i denna del bör medföra en skräddarsydd, lokal och kontextbunden ansats för såväl förebyggande åtgärder som motåtgärder anpassat till varje enskilt fall då det inte finns någon universell mall att bruka för olika kontexter.

Vi behöver ett förhållningssätt – en strategi – där vi klargör och motiverar varför insatser mot våldsbejakande extremism behövs och där vi avgränsar målgrupper samt, var och hur sådana insatser skall göras. Insatserna behöver präglas av en förståelse för hur kraftfullt upplevda och/eller återberättade orättvisor och tillkortakommanden, det s.k. strategiska inflytandet är. En insikt om hur sociala omständigheter samspelar med ideologiska och religiösa övertygelser och motiv.

Det är insatser som fokuserar på att reducera stöd och sympatier för våldsbejakande extremism genom insatser som är konkreta och småskaliga och ytterst direkt riktade mot en väldefinierad målgrupp eller målindivid. Det kräver i sin tur ett agerande som bestäms utifrån att varje form av extremism kan vara unik och därmed också kan komma att fordra sin specifika lösning och sina riktade åtgärder. Det är också en insikt om att insatser mot sociala problem i ett utanförskapsområde eller marginaliserat område måste ske utifrån sin egen agenda, inte en agenda som stigmatiserar genom att ha som syfte att förebygga eller motverka extremism. Det också avgörande att vi både behöver förebygga att ungdomar dras till extremismen och se de äldre som är djupt ideologiskt övertygade och utövar ett strategiskt inflytande över ungdomarna.

En systemsyn innebär även att snabba kortsiktiga kampanjlösningar endast används i undantagsfall och då närmast i syfte att stärka kunskapen om det demokratiska systemet som sådant. t.ex. valprocedurer, olika former för demokratiskt inflytande på lokal kommunal nivå m.fl. En systemsyn innebär att de insatser som utvecklas preciseras och riktas in och utformas utifrån att de skall genomföras med stor anpassningsgrad och en oändlig uthållighet, dvs. handlar utifrån insikten att extremism är en del av vårt samhälle och vi måste ständigt över tiden anpassar våra insatser och åtgärder utifrån miljö, hot och målindivid.

Det är också angeläget att vi när vi skapar kapacitet och förmåga att möta extremism ger en myndighet det ledande ansvaret istället för att ha en mängd myndigheter där detta ansvar bara biläggs som ytterligare en av många uppgifter bortom huvudansvaret och därmed endast ägnar sig halvhjärtat åt denna verksamhet. Vidare bör återigen proportionalitetsprincipen ges stor betydelse och vi bör därför bedöma hur många personer som faktiskt är sympatisörer eller direkt involverade i olika uttryck för våldsbejakande extremism med slutsatsen att är de är få så kanske det räcker med mer traditionella insatser från våra rättsvårdande institutioner.
Strategin behöver utformas med insikten att extremism som företeelse i dess olika uttryck ofta är mer anpassningsbar än våra offentliga institutioner. Extremismen muterar i en sådan omfattning att offentliga institutioners handlande – som t.ex. strikt utgår från detaljerade handlingsplaner – tenderar att bli fångar i sin egen struktur, detaljrikedom och uppföljningsdoktriner. Ingen plan behövs, men all planering är nödvändig. Ingen plan överlever den första kontakten med verkligheten utan planeringen – strategin – måste syfta till att pröva omfallen och prioritera anpassning och uthållighet.

De-romantisera de våldsbejakande extremisterna och terroristerna brukar framhållas som en effektiv metod i syfte att motverka potentiella rekryter från att ansluta sig. En annan metod handlar om att tillhandahålla alternativa vägar såsom en god lyhördhet inför individer men också individer som sluter sig samman i grupperingar inom det civila samhället t.ex. aktionsgrupper, möjligheter till direktdemokratiskt inflytande i det politiska arbetet med att motverka orättvisor – upplevda och/eller återberättade. Vidare brukar utbildning och skola lyftas fram som särskilt vitala i meningen att utbildningen särskilt prioriterar dels kritiskt tänkande dels en fördjupad kunskap om olika tro-system såsom ideologier, religioner och andra värderingssystem.

Skapa splittring är ett ofta återkommande tema när frågan om hur en grupp av eller ett nätverk av våldsbejakande extemister och terrorister kan motverkas. Grupper och nätverk som verkar utanför samhällets normer utsätts ofta för ett stort tryck, närmast att likna vid en tryckkokare. Denna anspänning kan naturligtvis användas. En vanlig metod är att uppmuntra paranoia bland gruppens medlemmar, t.ex. genom att föra in rykten om förrädare i de egna leden. Det är finns också en strävan att med olika metoder söka alienera anhängare från sina ledare, t.ex. genom att avslöja diverse tillkortakommanden oftast av etisk karaktär ”min ledare säger så här men handlar så här”.

Avhopp är en alltmer uppmärksammad och tillämpad metod. Det kan handla om amnestiprogram, men också reducerade domar mot de som samarbetar i en rättsprocess. Avhoppare kan även användas för att sprida misstro och rykten om t.ex. misskötsel, inre fraktionsstrider och värderingskonflikter.

En fjärde strävan handlar om att tidigt reducera stödet för en grupp eller ett nätverk såväl i samhället i stort som i den avgränsade rekryteringspoolen. En metod är att marginalisera gruppen och ideologin samtidigt som de enskilda individerna uppmärksammas och ges positiva alternativ och återkoppling som individer. Vitalt är även i denna metod att ledarna tidigt de-legitimiseras. Men i syvende och sidst handlar samtliga dessa fyra tillvägagångssätt om att omedelbart eller succesivt ta kontroll över ytan, såväl den fysiska miljön som det strategiska inflytandet.

Att förebygga och motverka det strategiska inflytandet handlar om att utmana berättelsen. Det handlar om att utmana berättelsen bl.a. genom att förändra de villkor och förhållanden som berättelsen bygger på. Berättelsen har ofta – inte alltid – någon form av substans eller för bäraren verklighet i sig. Stigmatisera inte! Det kan vara ett medel, men det kommer senare på skalan av motmedel. Att säga kraftfullt nej till åsikter och tankegods fyllt av hat och förakt är självklart men utan att använda destruktiva metoder som snarare härdar utanförskapet och marginaliseringen. Att effektivt motverka extremism handlar inte i första hand om att uttala sin egen åsikt eller sin egen moraliska förträfflighet utan det handlar om att finna vägar att inkludera människan. Gör vi det exkluderar vi efterhand extremismen. Det är en betydligt svårare uppgift, men den är helt enkelt nödvändig. Mota inte in individen i ett hörn genom att i onödan klistra på stereotypa benämningar som rasist, fundamentalist, islamist, fascist etc. Dels finns det en potentiellt reell risk att det går inflation i ordet och dess innebörd som sådant och att orden blir allt mindre verkningslösa, till och med kanske helt verkningslösa som motmedel dels kan de trubba av omgivningens avståndstagande som annars skulle ha följt med utpekandet. Om omgivningen inte förknippar personen med det hårda omdömet och epitetet finns det en risk att även omgivningen börjar överväga om inte det snarare är den utpekande som har fel.

Motberättelser skapas t.ex. genom en meningsfull vardag, ett relevant alternativ. En annan berättelse. En berättelse som är konkret. En berättelse som blir en del av vardagen. Därför är det oerhört angeläget att undvika lögner. Se även exemplet Sahel http://bloggar.se/sahel-beraettelsen-om-strategiskt-inflytande-och-betydelsen-av-att-haall-i9dggf48e1j Att ta över det strategiska inflytandet handlar bl.a. om att leverera bättre villkor – anpassade till individen utifrån många olika dimensioner – än motståndaren och sedan berätta om det. Det är ett budskap som även Nasirs berättelse ger vittnesbörd om.

Läs mer:

I bifogade länkar redovisas erfarenheter av dels insatser för att förebygga och motverka våldsbejakande extremism dels genomförda utvärderingar av dessa insatser i form av strategier och handlingsplaner.

1. Säkerhetspolisen Våldsam politisk extremism

http://www.sakerhetspolisen.se/publicerat/rapporteramnesvis/politiskextremism/valdsampolitiskextremism.4.5bf42a901201f330faf80002524.html

2. Säkerhetspolisen Våldsbejakande islamistiskt extremism

http://www.sakerhetspolisen.se/download/18.34ffc68f1235b740c0680005541/ijrapportweb.pdf

3. Lokala insatser mot våldsbejakande politisk extremism

http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7164-591-3.pdf

4. Olika slag av extremism kräver olika åtgärder

http://www.dn.se/debatt/olika-slag-av-extremism-kraver-olika-slags-atgarder/

5. Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredje land

https://www.fhs.se/Documents/Externwebben/Forskning/centrumbildningar/CATS/2013

6. Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser

http://www.regeringen.se/sb/d/13872/a/232873

7. Uppdatering av global terrorism

http://www.homelandsecuritynewswire.com/dr20140217-increase-in-global-terrorism-and-insurgency-in-last-five-years#.UwI5OhesENg.facebook

8. Om strategiskt inflytande, The Rajaratnam School of International Studies, Center of Excellence For National Security

http://www.rsis.edu.sg/cens/ samt Report from The 6 th Asia Pacific Programme for Senior National Security Officers http://issuu.com/rsisntu/docs/rsis_6th_appsno_a4_070612?mode=embed&layout=http%3A//skin.issuu.com/v/light/layout.xml&showFlipBtn=true

9. Evaluating Counter Violent Extremism Programming

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&frm=1&source=web&cd=2&ved=0CDEQFjAB&url=http%3A%2F%2Fwww.globalct.org%2Fwp-content%2Fuploads%2F2013%2F07%2FFink_Romaniuk_Barakat_EVALUATING-CVE-PROGRAMMING_20131.pdf&ei=6XEDU–3KdCv4QSAy4DYAQ&usg=AFQjCNGIVVHx0nSp24MqrQ_rYgjUUwPDnA&bvm=bv.61535280,d.bGE

10. Violent Extremist Group Ecologies Under Stress

http://www.nature.com/srep/2013/130327/srep01544/full/srep01544.html

11. Counter Terrorist – Trends and Analysis

http://www.pvtr.org/pdf/CTTA

12. Do we need strategies against violent extremism? If yes, how can we improve them?

http://www.fpri.org/docs/McCants_Watts_-_Countering_Violent_Extremism.pdf

13. Asking the right questions in the empirical measurement of CT

http://www.acs-aec.ca/pdf/pubs/toc/CanadianDiversity_asking-the-right-questions-in-the-empirical-measurement-of-security-terrorism-counter-terror_toc.pdf

14. Social Media to fight extremism

http://www.nation.com.pk/pakistan-news-newspaper-daily-english-online/international/14-Mar-2013/social-media-to-fight-extremism

15. Deep web

http://securityaffairs.co/wordpress/5650/cyber-crime/what-is-the-deep-web-a-first-trip-into-the-abyss.html

16. Danska erfarenheter av att motverka radikalisering

http://extremisproject.org/2013/01/never-too-late-to-improve-bad-policy-research-in-danish-counter-radicalization

17. Strategier i Mellan-Östern

http://www.cestudec.com/documento.asp?id=261

18. Extremisters strategier för att delta i val

http://extremisproject.org/2013/02/terrorism-and-elections-the-use-of-non-violent-strategies/

19. Orsaker till radikalisering

http://www.openbriefing.org/issuedesks/uksecurity/rootsofradicalisation

20. Narrative

http://dawn.com/2013/04/30/international-conference-counter-narrative-on-extremism-terrorism-sought/

21. Lone Actor terrorists

http://extremisproject.org/2013/02/seven-findings-on-lone-actor-terrorists/

22. RAN

http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/networks/radicalisation_awareness_network/ran-high-level-conference/docs/proposed_policy_recommendations_ran_int-ext_en.pdf

23. Den mjuka approacheringen

http://www.aspistrategist.org.au/countering-violent-extremism-the-soft-power-approach/

24. Open the window of opportunity

http://www.pakistanaffairs.pk/pakistans-war/12420-pakistan-begins-pilot-scheme-stop-radicalisation-madrasas.html?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

25. Toward a Profile of Lone Wolf Terrorists: What Moves an Individual From Radical Opinion to Radical Action

http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/09546553.2014.849916?tokenDomain=eprints&tokenAccess=t2UcqPg8gZPwUwbuwaET&forwardService=showFullText&doi=10.1080%2F09546553.2014.849916&journalCode=ftpv20

26. Om bilden av den andre!

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=9F90ECD6F634374FD6CA3AA53FBBB794.aldo4?cid=25967591&rssId&item=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2F%3Fservice%3Dmobile%26amp%3BarticleId%3D3306422

Faran med totalitära ideologier

http://andersmoberg676.wordpress.com/2013/02/18/the-danger-with-totalitarian-ideologies-irrespective-of-colour/

Strategi för att hantera fascistisk extremism

http://www.aftonbladet.se/kultur/article18579661.ab

En lång het sommar

http://ledarsidorna.se/2014/03/en-lang-het-sommar/

Förslag mot extremism hotar demokratisk grund

http://mobil.dn.se/debatt/forslag-mot-extremism-hotar-demokratisk-grund/?brs=d

Contest årlig rapport, 2013.

https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/302155/CONTESTannualreport2013.pdf

Posted in Defence- and Securitypolicy, Preventing and Countering Terrorism, Preventing and Countering Violent Extremism | Leave a comment

Alexanderhugget som ska förlösa verksamheten

Ett eventuellt förstatligande av skolan, skapandet av en polismyndighet av landets alla länspolismyndigheter, avreglerad och bolagiserad järnväg, en elmarknad där den osynliga handen verkligen är osynlig för många medborgare etc. Listan på stora s.k. reformer kan göras lång. Det som kännetecknar dessa reformer är Alexanderhugget! Lösandet av den Gordiska knuten genom ett snabbt och precist hugg. Det snabba definitiva avlägsnandet av något som anses komplext och rentav komplicerat. Det monumentala projektet som med en allomfattande reformkraft ska skaka om det misserabla och misskötta. Hugget som med en närmast magisk reningsmanöver ska forma det nya systemet, den nya organisationen, den nya verksamheten etc. Fokuset ligger på det nya. Det nya ska frälsa eftersom det knappast kan vara lika dåligt som det gamla. Allt gammalt är i denna föreställningsvärld per definition skröpligt och ineffektivt. Helt enkelt alltför tålamodsprövande för vårt samhälle och vår tid. Bortom Alexanderhugget har vi den andra ytterligheten. Den som snarare handlar om att tyna bort. En ytterlighet där t.ex. prolongerad ekonomi och oförmåga att rikta om verksamheten efterhand tär bort förmåga att nå verkan i målet.

Omvandlingen av systemet järnväg med avreglering, privatisering och konkurrensutsättning är kanske det främsta exemplet på Alexanderhugget. Varför förstatligades och ensades järnvägen med början för 150 år sedan? Kan det ha varit systemets komplexitet som fordrade en systemägare för att nå högre effektivitet i systemet? Minskade effektiviteten efterhand? Var det orsaken till Alexanderhugget? Hade det istället med en mer framsynt styrning och ledning varit möjligt att bygga in en nästan entreprenöriell syn på ständig utveckling och förbättring i järnvägssystemet och dess organisation SJ? Alexanderhugget kompletterades dessutom med prolongering och ett efterhand avmagrat underhåll och obefintlig re-investering i vitala delar av infrastruktur som spår och växelsystem. Både hugg och avmagring. Allt i ett.

Försvarsmakten är ett exempel på den andra ytterligheten där försvarsbeslutet år 1968 utgör starten på en lång resa av succesiv avmagring. Beslutet medförde inte starten på den succesiva omorientering som hade behövts utan innebar i princip samma inriktning som tidigare fast lite magrare och lite sämre av det mesta. Ett misstag som tillsammans med i huvudsak en likartad reaktion på de kommande försvarsbesluten skulle få förödande konsekvenser för verksamheten och förmågan att nå verkan i målet. En omorientering kom först efter försvarsbeslutet år 1996. Då under hård press av en förändrad säkerhetspolitisk situation och en hårt pressad resurssituation. Här rundas avmagringen av med ett rejält Alexanderhugg. I ett annat scenario hade Försvarsmakten redan år 1968 agerat framför att reagera. I ett sådant scenario hade Försvarsmakten rentav varit idéleverantör av initiativ till en mot omvärlden succesivt mer anpassad och effektivare försvarsmakt. Om inte om hade funnits. Frågan behandlas i bloggposten Försvarsbeslut – att agera eller reagera.

Varför väljer vi bort alla de där många små men avgörande förbättringarna som kommer genom bl.a. engagerade medarbetare och ledare som tillåts och uppmuntras att ta initiativ och leda utifrån det ögonblick och den yta där komplexiteter med problem, utmaningar och möjligheter uppstår?

Jag kan inte bedöma om ett förstatligande av skolan kommer att åtgärda de problem som i dag bedöms hindra utveckling och bidra till allt sämre resultat i skolan. Men hur var egentligen den statliga skolan då på den tiden? Vad har förändrats som gör en statlig skola bättre? Vad har hänt över tiden som gör att en statlig skola skulle vara bättre i dag? Ger en statlig skola mer inflytande åt lärare, skolledare, elever och föräldrar? Blir det mer resurser till en statlig skola när avståndet till den lokala politiken och ansvarsutkrävandet återigen ökar?

Jag vet inte, men jag hoppas innerligt att dessa frågor utreds och besvaras innan monumentala reformer återigen strukturerar om ännu en gemensamt finansierad sektor. Jag vill inte ännu en gång vara med om verksamhetskaos, produktivitetshaveri och missnöjda och frustrerade medborgare. Det har varit för mycket av den varan under alldeles för lång tid.

Läs mer:

Vad kommer efter new public management

http://tidenmagasin.se/vad-kommer-efter-new-public-management/

Posted in Management | 1 Comment