I juni rysk övning av sjättegenerationen mot Bornholm – nästa år Gotland?

I dag rapporterar Danska Forsvarets Efterretningstjeneste om ännu en rysk övning i den sjätte generationens krigföring. En krigföring som kännetecknas av precisa lednings- och underrättelsesystem, långräckviddiga precisionsvapen och informationsoperationer i kontaktlös krigföring. I juni 2014 en fjärrstrids- och indirekt påverkans- och informationsoperation mot Bornholm. Målet? Ett politiskt möte på Borgholm med vitala ledare.

Det blir intressant att se huruvida Ryssland kommer projicera motsvarande mot Gotland och Visby under Almedalsveckan… Ännu mer intressant blir det att se vad vi har att sätta emot och om vi gör det.

Läs mer:

Ryskt flyg övade attack mot Bornholm under pågående politiskt möte

http://mobil.dn.se/nyheter/ryskt-flyg-ovade-attack-mot-bornholm-i-juni/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

De resande stridande – så inympas hatet i nästa generation

Kalifatets och ISIS barn! Så inympas hatet i nästa generation. ISIS har efterhand infört ett genomtänkt välorganiserat effektivt system för att rekrytera barn och ungdomar. Ett system där dessa barn och ungdomar indoktrineras med ISIS extrema tro och världsbild. Ett system där dessa barn och ungdomar avhumaniseras och tränas i vapenhantering, våldsutövning i hela skalan av vidrigheter. ISIS förbereder sig för en hatets kamp mot demokrati och mänskliga rättigheter. De planerar för ett hat och ett våld som skall pågå under lång tid och som skall traderas vidare via barnen och ungdomarna.

Men det sker inte enbart där i Irak och i Syrien. Idéerna sås även här i Sverige. Ett över tiden väl inympat hat och förakt mot den andre är en stark drivkraft för de resande stridande.

I grunden ett självhat. Ett sökande efter livsuppgifter. Ett sökande efter livsprojekten. Ett sökande efter mening. Att vara värst kan vara en lika stark drivkraft som viljan att vara bäst. Viljan att synas. Viljan att existera.

Det går att förebygga att även våra ungdomar blir resande stridande. Det finns motmedel. I dag finns det genomarbetade och direkt tillämpbara strategier mot resande stridande. Men finns det politisk vilja och politisk förmåga?

Klarar politiken att ta ett långsiktigt hållbart ansvar långt bortom kvartalspolitikens synasmantra? Klarar politiken att gå bortom tillfälliga projektsatsningar och istället satsa på t.ex. att samhället återerövrar de fysiska och mentala ytor som i dag har övergetts?

Klarar politiken att ta tillbaka ytan i samverkan med många aktörer i samhället. Ett samarbete som bl.a. måste innefatta att samhällets institutioner, bra skolor, förskolor, hälso- och sjukvård, polis, försäkringskassa, arbetsförmedling men också att näringslivet, civila samhället och föräldrar återvänder och tar tillbaka ytan i dess båda betydelser. Klarar politiken denna grundläggande samhällsbyggaruppgift, igen!? Här och nu!

Läs mer:

Kalifatets barn!

http://www.foreignpolicy.com/articles/2014/10/24/children_of_the_caliphate_iraq_syria_child_soldiers

Demokrati är för de otrogna

http://m.spiegel.de/international/world/a-999557.html#spRedirectedFrom=www&referrrer=https://m.facebook.com

No go zones in Sweden reminds about parallell communities

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/55-no-go-zoner-i-sverige-minner-om-parallellsamhallen_4051399.svd

Utan att göra någonting!

http://mobil.svd.se/kultur/hur-kan-varlden-hata-is-utan-att-gora-nagot_svd-4046251

Lag mot krigsresor skall snabbutredas

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19770690.ab

Ett exempel på en strategi mot resande stridande!

https://brixski.wordpress.com/2014/08/12/proposal-for-and-some-thoughts-on-a-tentative-swedish-strategy-on-foreign-fighters-and-combatant-trained-in-foreign-countries/

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

En finansminister som vill öka försvarsanslagen – vi har fått tillbaka uppgiften som försvarsminister

För första gången sedan 1990-talet, en finansminister som vill öka anslagen till vårt försvar!

Det var rätt då att strukturera om försvaret men pengarna som hade gjort det möjligt att nå ett ändamålsenligt insatsförsvar försvann efterhand på vägen. I dag är en första medelsförstärkning på väg men förverkligandet av strukturen och innehållet är fortfarande långt fram i tiden. Detta i kombination med förändrade omvärldsförutsättningar.

Det är dock glädjande att höra att även finansministern hedrar den överenskommelse som gjorts inom ramen för försvarsberedningen och som senare även miljöpartiet anslutit sig till. Svensk politik har återfått ministerportföljen försvarsminister. Utmärkt.

Må stridsparet Försvarsminister Hultqvist (s) och i Försvarsutskottet Widman (fp) nå verkan i målet. Vi litar på er. Ni är de två rikspolitiker som kan frågorna och som under lång tid uthålligt och medvetet med stor sakkunskap arbetat för att stärka vår förmåga.

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Avidentifieringen är ett hot mot feminismen – gästbloggare Amalia Brixskiöld Bruun

I dag skriver Amalia Brixskiöld Bruun om sina reflektioner över feminism och avidentifiering. Läs och begrunda.

Min grund – En tro att tro på matematik och en tro att inte tro på avidentifiering

Efter att själv ha läst “Det Enda Könet” av Katrine Kielos började jag att ifrågasätta min världsbild. Är universum verkligen uppbyggt av ett matematiskt mönster som ingenting får frångå? Det jag tillslut kom fram till var att min världsbild fick bestå, men att jag fick ytterligare förståelse för den. Jag tror på ett matematiskt mönster, större än det människan är kapabel till att förstå. Ett mönster som vi försöker spåna i. Vi har liksom i Katrine Kielos bok det rationella och det irrationella. Saker vi kan förklara och saker vi inte kan förklara och inte kan förstå oss på. Vi kan applicera dem på både större och mindre tillfälligheter i livet. För det är ju allt livet består av, tillfälligheter. Allt är liksom pi föränderligt och liksom buddhismen tror jag att ingen människa kan vara helt tillfreds förens man kommer till den insikten. Människan blir som pi mer och mer exakt och därför ska också sättet vi lever bli mer och mer specialiserat. Det jag inte tror på är den avidentifieringsprocess som politiken i stort har börjat sätta människan i. Vi blir ifråntagna rätten att vara människa och att tillhöra mänskligheten. Det är en problematik som för mig blev allt klarare, kapitel för kapitel i “Det Enda Könet”.

Extremistfeminister har för länge sedan frångått sin grund

Något som sedan dess har provocerat mig något otroligt är hur extremistfeminister har refererat till boken som något sorts bevis för deras ståndpunkt. Boken må vara både socialistisk och feministisk men förkastar samtidigt den struktur som extremisterna förfäktar. De kålsuparteorier som feministerna bär på går emot den feministiska och socialistiska tanken som kan gestaltas genom sagan om gudinnornas lopp. Samtidigt anser sig extremisterna stå för denna tanke. Man tycker att de själva borde kunna se att de frångick sin grund för länge sedan.

Loppet om välfärd och framgång

Tanken om gudinnornas lopp som jag tidigare nämnde är en saga som den feministiska ekonomiprofessorn Nancy Folbre brukar återberätta och som i “Det Enda Könet” (s.160) inleds på följande vis: “Det var en gång ett antal gudinnor som bestämde sig för att hålla en tävling, en sorts olympiad bland världens länder. Det var inget vanligt sprinterlopp där distansen var förutbestämd och den som kom i mål snabbast fick medalj. Det var en tävling i vilket samhälle som tillsammans kunde förflytta sina medlemmar framåt.” Startskottet gick av och i stort såg händelseförloppet ut såhär:

Det första tillvägagångssättet – Avidentifiering

Nation nummer ett tog ledningen. Deras taktik var att alla människor oavsett kön, ålder eller identitet i över huvud taget, skulle springa på bäst som dem kunde. Detta gjorde att de svagaste individerna aldrig tog sig fram och nation ett förlorade därmed loppet. Problemet med att avidentifiera en individ syns här. Alla människor är lika mycket värda, inte likadana. Livet är inte rättvist och därför borde inte synen på rättvist vara att alla ska springa rakt fram och aldrig stanna för att kolla bak och hjälpa dem runt omkring som är för svaga för att hjälpa sig själva. Detta strider mot alla humanistiska värden som mänskligheten anses stå för. Rättvisa är alla människors lika värde. Du är lika mycket värd som jag, även fast du inte har samma utbildning, jobb eller levnadsstandard. Du förtjänar liksom jag att få dina fysiologiska behov tillfredställda, det som marknaden till en början stod för och det som de olika ideologierna har olika tillvägagångssätt för att uppnå.

Det andra tillvägagångssättet – Den osynliga pelaren

Den andra nationen, den liberala, hade ett annat tillvägagångssätt. Man utsåg en grupp, i detta fallet kvinnorna, att ta hand om de svagare. Kvinnorna fick därför inte springa med männen. Detta skapade då friktion då kvinnorna ville ha samma rätt att springa som männen. Poängen här är att marknaden stödjs på en osynlig pelare. En pelare som är ovärderbar i två bemärkelser: Den behövs och kan inte värderas då dens betydelse är så markant, samt att den inte finns med i marknaden eftersom den anses som en naturlig kraft och inte har ett ekonomiskt värde. Den anses alltså inte höra till det rationella, utan det irrationella.

Det tredje tillvägagångssättet – Det “rätta” och sagans brister

Den tredje nationen hjälptes åt från början och låg på efterkälken men slutade upp att vinna loppet. Framgångshistorian menar Kielos grundar sig på ett tillvägagångssätt där alla hjälper varandra, vem du än är. Det vi kan tolka som socialismen och den sunda feminismen. Det hon blundar för i sagan där liberalismen kritiseras, är aspekten att folktrycket behöver effektivisering och specialisering. Kompetensutveckligen är viktig för den fortsatta utveckligen då dagens samhälle kan liknas vid 5 liter vatten som samtidigt ska forsa igenom en 1-liters tratt. Vi behöver en större tratt som ännu inte är uppfunnen och den kommer bara att kunna uppfinnas genom specialisering och kompetensutveckling. Utan att använda vänster och höger hjärnhalva och låta dessa samverka, kommer vi aldrig uppfinna tratten. För att kroppen ska kunna stå i fokus måste vi hitta lösningarna till detta, genom vår hjärna och dess halvor. Det gör vi med de humanistiska värden liberalismen i grunden står för. Det gör vi genom att se det rationella och irrationella. Vi måste samtidigt förstå att det rationella aldrig kommer kunna förklara det irrationella och att det irrationella fortfarande har ett värde i vår ekvation.

Den socialistiska och feministiska sensmoralen

Genom att gestalta dessa olika tillvägagångssätt, speglas tanken om att det inte finns någon mening med att skicka fram en viss grupp för att komma i mål, utan att alla ska hjälpas åt. Om du skickar fram en viss grupp för att nå framgång och det utsatta målet, blir det senare för långt att sträcka sig för att ge dem som hamnat på efterkälken en hjälpande hand. Det återspeglar därigenom en socialistisk och feministisk syn på tillvaron. Bara det att feminismen går in mer detaljerat och pekar på den historiska aspekten att just kvinnor fått stanna och plåstra om de som så snabbt springer framåt och skadar sig. Egentligen går denna historia att applicera på alla grupper som finns i samhället och även de grupper som “inte finns”. Det går att applicera på paradoxen med kollektivet av individer utan identitet.

Avidentifieringens problematik

Extremistfeministernas avidentifiering är i sin tur problematisk då man inte ska avidentifiera en människa. Det som gjort oss till en mänsklighet är att vi har kunnat identifiera oss med varandra, genom att ta bort denna identitet fråntar man människan möjligheten att känna gemenskap. Ta inte bort könen, ta bort könsrollerna. Ta inte bort faktumet att det finns klasser, för utan faktumet kan vi inte göra något åt det. Ta istället bort tanken om att födas i dessa klasser påverkar människans värde. Det farliga med extremistfeminister är alltså att man tar bort en identitet som gör att man som människa vill identifiera sig med andra. Man trär på den avskalade, känslolösa mansrollen och vill därigenom hämnas på män och överta deras roll som “den ekonomiske mannen”. En roll som ingen egentligen uppfyller och som går emot humanistiska värden. De strävar efter är att det nya könet hen ska ersätta det enda acceptabla könet, den ekonomiske han. Alla ska alltså bli den ekonomiske mannen. Istället för att alla kan identifiera sig med sitt i grunden mänskliga och humanistiska värde.


Vad händer om de applicerar sin avidentifiering på sig själva?

Det andra som får mig att reagera är att de använder denna teori utan att tänka på att dem genom deras avidentifiering av människan även kan applicera detta på sig själva. Genom att låta kvinnorna som har möjlighet att springa före göra det får man å ena sidan starkare kvinnor längst fram. Å andra sidan kommer den lilla 12-åriga flickan i Indien fortfarande bli bortgift och hennes kusin som lyckats bryta familjetraditionen och börjat studera kommer bli gruppvåldtagen på bussen på väg och avlida av sina inre skador. Varför? För att ingen kommer hjälpa henne att plåstra såren av en föråldrad kvinnosyn och en inhuman struktur. Och ju längre extremistfeministerna springer, desto längre ifrån verkligheten befinner dem sig. De kan därför inte längre identifiera sig med de kvinnor som är mest utsatta och mänskligheten har ännu en gång lyckats bygga en klyfta större än vad vi är kapabla till att ta oss över.

Ännu en gång ser vi hur en tanke som börjar bra och som i grunden står för något bra, svartmålas av extremister.

Amalia Brixskiöld Bruun

Posted in Defence- and Securitypolicy | Leave a comment

Om religionen vill spela på ideologiernas spelplan då får den också spelet tåla

När religionen vill spela på samma yta som ideologierna och politiken då får religionerna spelet tåla. Då får det vara slut på ängsliga reflexmässiga beskyllningar om fobier och kränkthet. Då är det dags att leverera svar i sak på kritiska frågor. Vill religiösa företrädare det? Klarar de det? Ja många har säkert modet, underbyggda sakargument och viljan att ge sig in i debatten. Men då får de också göra upp med den bitterljuva lockelsen att kalla sina åsiktmotståndare för fober.

Om företrädare för t.ex. islam vill introducera politisk islam eller om kristna, buddister och judar vill göra motsvarande då duger det inte att bemöta kritiker med slagord som rasist eller fob, t.ex. islamofob. Muslimofob det är ett relevant uttryck och en fruktansvärd rasistisk företeelse med ett avskyvärt tankemönster och resulterande i vidriga handlingar. Muslimofobi handlar om ett rasistiskt förakt av människan som identifierar sig som muslim eller som bekänner sig till islam. Men att ha ytterst kritiska synpunkter på religion är inte och kan inte vara fobi.

För den som ser religion och ideologi som uttryck för en tro så är det naturligt att kritisera och ifrågasätta trosystemet och dess innehåll. De som då uttrycker sig kränkta bör rimligtvis fråga sig själva i vilken utsträckning de själva brukar kritisera ideologier och om de skulle förstå den som kräver politiskt inflytande i ena andetaget och sedan i andra andetaget hävdar att de är sårade och att de utsätts för socialdemokratifobi eller moderatofobi!? Självklart är det helt otänkbart.

Den som kräver makt i en demokrati ska granskas i alla sina argument och i hela sitt trosystem, oavsett om det är ideologiskt eller religiöst. Den som ger sig in i kampen om politisk makt får helt enkelt tåla genomgripande granskning utan att omedelbart falla tillbaka på kränkthet och fobianklagelser.

Den som är trygg i sin tro, politisk och religiös sådan, och som vill utöva makt må helt enkelt ha ett sådant självförtroende att de också klarar granskning, ifrågasättanden, debatt, etc. En bra idé tål nämligen granskning och offentlig debatt. Det gör också en god demokrat. Det borde förstås vara ett självklart förhållningssätt bland de som vill vinna människors förtroende i en demokrati.

Måttot borde förstås vara att dålig maktutövning skall mötas med bättre maktutövning. En kandidatur om maktutövning som alltid skall granskas och skärskådas i varje liten detalj men också i sin helhet. Alltid.

Det är vi skyldiga upplysningen som banat väg för det fria samtalet mellan jämlikar, våra författningsskapare och oss själva som invånare, medborgare och väljare.

Posted in Democracy and Human Rights, Management | 8 Comments

Svenska flyktingpolitiken står inför ett haveri

Den svenska flykting- och invandringspolitiken står inför stora utmaningar och behöver reformeras i grunden för att inte riskera ett systemhaveri, ett haveri som i sådana fall löper uppenbar risk att smitta av sig på andra politikområden, skriver vi fem debattörer – Johan Westerholm, Edward Nordén, Peter Högberg, Fredrik Antonsson och jag – med bakgrund i S, M och C.

Våra förslag:

1. Migrationsverket medges, och ges i uppgift, att svara för egna anläggningsboenden, upphandling på den öppna marknaden skall bara kunna ske undantagsvis. Dessa upphandlas i dag på en fri marknad och det finns inget som skyddar den nyanländes säkerhet eller minimistandard i boendet. I dag befinner vi oss i en situation där det saknas relevant lagskydd för flyktingen.

2. Migrationsverkets boenden, som skall vara det dominerande alternativet, förläggs i närhet till de mest dynamiska arbetsmarknaderna och där de mest kvalificerade vårdresurserna finns. Kommunerna medges ej vetorätt för dessa etableringsbeslut och Migrationsverkets byggnadslov skall prioriteras i kommunernas planprocesser.

3. De legala vägarna in i EU breddas i ett längre perspektiv men innebär att asylprövningen, och fördelningen till ankomstländer, i sådana fall sker på europeisk nivå.

4. Modersmålsundervisningen för asylsökande skolpliktiga barn förstärks. Det är orimligt att begära att individen kan möta en ny kultur och bidra till denna om individen inte bottnar i det ursprungsspråk som familjen och individen bär med sig.

5. Varje flykting eller invandrare skall direkt efter ankomst genomgå en hälsokontroll med samtal kring hälsa samt åldersbestämning. Många av de flyktingar som kommer bär på svåra trauman och en del kan behöva omedelbart stöd av hälso- och sjukvård. Det är viktigt, både för individen och vården, att diagnosticera samt åldersbestämma dessa så att de kan erhålla adekvat vård relaterat till deras biologiska ålder och sjukdomstillstånd samt vid framtida kontakter med vården ha en ankomstbedömning att utgå ifrån.

6. Flyktingar, eller migranter, ges fyra år av utbildningsinsatser efter att de erhållit permanent uppehållstillstånd att matchas mot den lokala arbetsmarknaden. Idag är etableringstiden sju år för femtio procent av de nyanlända vilket är oacceptabelt.

7. Det statliga stödet för nyanlända till kommuner som tar emot dessa utökas som konsekvens av detta från dagens två år till fyra.

8. Kommunerna åläggs, mot en statlig kompensation, att upprätthålla en beredskap för mottagande. Volymerna som kommunerna kan åläggas skall dimensioneras efter varje kommuns socio-ekonomiska förutsättningar och inarbetas i det kommunala skatteutjämningssystemet.

9. Migrationsverket skall inte längre kunna utfärda generella permanenta uppehållstillstånd för hela flyktinggrupper. Sådana beslut skall endast kunna fattas av regeringen eftersom generella beslut som berör stora grupper medför konsekvenser på andra utgiftsområden än Migrationsverkets. Det är endast den politiska nivån som har överblicken och som kan fälla det yttersta avgörandet.

10. Uppehållstillstånd skall medges på tillfällig basis om fem plus två år. Efter sju år, om situationen i det gamla hemlandet fortfarande medger flyktingskäl, omvandlas det tillfälliga uppehållstillståndet per automatik till ett permanent sådant. I den processen tar Migrationsverket beslutet själva efter en individuell prövning.

Processtyrning vital

Vi bedömer att detta är de omedelbara åtgärder som krävs för att dels undvika ett systemhaveri inom detta område men även för att kunna vidmakthålla den generositet samt humanism som präglar den svenska flykting- och invandringspolitiken. Arbetet med de tio punkterna bör initieras under 2015 för att kunna nå effekt under 2016/17. För att detta skall lyckas krävs att regeringen tillsätter en processledare med den formella placeringen som statssekreterare i Statsrådsberedningen.

En statssekreterare med huvudfokus på att få detta, eller motsvarande, program att realiseras. Att få de olika lagrummen och budgetposterna att haka i varandra samt korrelera i tid och rum. Som ges unika befogenheter under tiden detta implementeras att intervenera i de olika fackdepartementens prioriteringar om de senare skulle visa sig prioritera ner detta fokus. Personen i fråga bör ha gedigen erfarenhet av att verka som projektledare med breda kunskaper om de vitala politikområden som omfattas och gärna med en fördjupad kunskap om processtyrning samt ledning och styrning i större organisationer och politiska miljöer. Denne bör dessutom ha en vitsordat god förmåga att kommunicera såväl internt som externt. Personen bör uppfattas som självständig, med stor integritet, fokuserad på resultat, en förmåga att tänka utanför tidigare ramar och vara respekterad i hela det svenska politiska landskapet, oavsett blocktillhörighet.

Bara början – en del ett med tio åtgärder

Detta är sannolikt även bara början på en reformering av svensk invandringspolitik och bara avsett för att komma tillrätta med dagens akuta situation. En vidare reformering kommer kräva ett avsevärt bredare och grundligare anslag. Ett arbete som kommer att krävas om vi skall kunna även i framtiden gå i bräschen för andra länder och kunna kalla oss en humanitär stormakt.

Läs mer om bakgrund och förslag. Hela artikeln:

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/svenska-flyktingpolitiken-star-infoer-ett-haveri-11330

Läs även:

Hunting grounds – Johan Westerholm

http://ledarsidorna.se/2014/10/hunting-grounds/

Asylsökande måste erbjudas bättre villkor – Johan Westerholm

http://www.expressen.se/debatt/asylsokande-maste-erbjudas-battre-villkor/

Kommuner varnar för kraschande flyktingmottagande

http://www.dagensarena.se/innehall/kommuner-varnar-for-kraschande-flyktingmottagande/

Integrationskatastrofen – Antropocene

http://antropocene.se/2014/october/integrationskatastrofen.html

Det behövs en tredje väg i flyktingpolitiken

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=F881215B9A083585436F6B741FA0677F.rocco4?cid=25967591&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d4042063

Posted in Democracy and Human Rights, Management | 1 Comment

Vladivostok – ett ryskt offensivt rörligt Gotland

Om du inte har ett Gotland kan du alltid bygga ett

Om du inte har ett Gotland kan du alltid bygga ett! Nu finns ett flytande Gotland kallat Vladivostok i den s.k. Mistral-klassen strax tillgänglig för rysk maktprojicering mot våra flöden och noder.

En rörlig landgång

Hittills har 400 ryska besättningsmän tränat med det helikopterbärande fartyget Vladivostok. Fartyget är den optimala plattformen för såväl indirekt maktprojektion som direkta landstigningsoperationer i Östersjön. Helt enkelt en förnämlig landgång för kortfristiga lån av andra länders territorium men också för olika former av asymmetriska operationer, hybridkrigföring och subversiv verksamhet i Rysslands grannländer vid Östersjön.

Våra Öar

När Åland avmilitariserades i samband med Krimkriget och senare under första världskriget så fanns det förstås flera syften. Ett av dessa hade sin grund i insikten om öns betydelse för militär och politisk maktprojicering och som plattform för militära operationer.

Gotlands betydelse behöver väl knappast längre omnämnas. Efter de senaste årens offentliga samtal i ämnet så har två huvudlinjer framgått. Försvar av Gotland krävs för att undvika ett sannolikt ryskt lån av densamma i samband med ett skymningsläge. Försvaret av Gotland behövs inte därför att hangarfartyget Gotland är obsolet och tar inte hänsyn till dagens vapentekniska utveckling och asymmetriska strid i vilken en angripare slår mot vitala ytor t.ex mot Ledningsregementet i Enköping och dess förläningar i Strängnäs, Karlskrona, Boden, Stockholm och Uppsala eller rikets ledning i samband med torsdagens regeringssammanträde i Rosenbad. Men om nu motståndaren har bestämt sig för ett offensivt rörligt Gotland, ett Vladivostok!? Vad händer då?

Redan idag kan Ryssland regla av Östersjön och stöd via Polen, Tyskland, Danmark och Norge till Baltikum med sådan kraft att Nato möter en rejäl uppförsbacke i sin egen motivation när det gäller viljan och framförallt förmågan att försvara Baltikum, eller rättare sagt att återta Baltikum. Det gäller oavsett om det är ryskt russinplockande i Narva eller om det avser hela den baltiska fruktkakan. Ett flytande Gotland lär inte enbart stärka avreglingen utan skapa en intressant bryggd av såväl förmåga och hot om förmåga att regla av som samtidigt förmåga att i olika former av landstingningsoperationer låna de noder och flöden som för tillfället bedöms som mest vitala.

Men vad betyder det för internationella och bilaterala överenskommelser och internationell lag?

Beklagar att behöva upprepa det som vår historia så tydligt ger besked om, nämligen att inget internationellt eller bilateralt avtal överlever en tillräckligt stark konflikt i intressepolitikens gryta. Överenskommelser gäller till den tidpunkt någon av parterna avviker i intressen. En överenskommelse är en gemensam viljeyttring vid en given stund, ibland krönt med interoperabilitet, gemensamma inköp av utrustning, gemensamma övningar etc, men till syvende och sidst så gäller varje nations egen förmåga, själv eller i samverkan med andra. Den som har försatt sig i situationen att bli en försvarspolitisk monokultur blottat sig rejält inför andra parter.

Rysslands intresse att hedra internationella överenskommelser avtar i samma takt som dess styrka växer. När vi i vår omvärld talar om failed states eller stater som är på väg att bli failed states så kan vi även lyfta fram de som blir i militär mening allt starkare stater men samtidigt failed-international-states. Det betyder att de i huvudsak är tämligen ointresserade av vad det internationella samfundet – vad nu det begreppet numera egentligen står för – proklamerar eller agerar. Snarare ger det inrikespolitisk cred att söka konflikten och krisen. Vi har i vår historia sett det ske otaliga gånger utfört av stormakter som t.ex. Ryssland som nyligen annekterade Krim eller en regional makt som Argentina och invasionen av Falklandsöarna för trettio år sedan.

Sannolikheten för angrepp av frame- och statementskäl!

Ett isolerat övningsanfall mot Sverige såsom under den ryska påsken tillsammans med SÄPO:s uppgifter om ryskt intresse för Sverige visar att ett avgränsat precist militärt angrepp mot för Ryssland och Sverige vitala noder och flöden visserligen inte är sannolikt, men möjligen inte heller längre helt osannolikt. Det är låg risk för Sverige, men det är samtidigt ett möjligt handlingsalternativ för rysk politisk ledning.

Sverige är för en stat – en auktoritär politisk ledning – som är sig själv nock ett intressant mål. Genom att välja ett mål bortom sina absolut närmaste operationsmiljö finns det en reell poäng i att genomföra en respektinjagande punktmarkering. Ett land där viktiga politiska ledare inte längre uppfattar försvaret av landet som en grundläggande primär självklar basuppgift. Ett land där andra politikområden och den mediala piruettdansen kring dessa är betydligt viktigare att reagera på. Ett land där kvartalspolitikens reagera-mantra tagit över förmågan och viljan att proaktivt agera dels långsiktigt dels här och nu.

Vad vore mer frestande än att skapa en frame, en berättelse, som handlar om hur Ryssland i realiteten äger sin närmiljö och till denna räknas Östersjön och dess stränder, dess noder och flöden. Det är ett statement som i dag i allt väsentligt uppfattas av den ryska politiska ledningen som i det närmaste riskfritt att genomföra. När tröskeln i form av ett försvar saknas så blir resonemang som dessa inte längre alarmistiska och utopiska.

Oförmåga att lyssna till, förstå och omsätta information och data i beslut

Vår nutidshistoria är full av exempel på vår oförmåga att lyssna till politiska ledares budskap. Vår vilja att stänga till och utesluta given information och data är i bland närmast total. Men varför skulle en politisk ledare besvära sig med att skriva böcker om sina politiska ambitioner, eller hålla linjetal där varje punkt uppfylls år för år, eller rentav upprusta sitt land för 5000 miljarder kronor om inte denne menar allvar med sina uttalanden och texter? Varför göra sig besväret? Varför bygga ett rörligt Gotland om vederbörande inte har tänkt sig att använda denna förmåga indirekt och direkt?

En ny gräns till Ryssland!

Ett rörligt Gotland som Vladivostok är en rysk gränssättning i vår omedelbara närhet. Det är en gräns i gräns. Vladivostok innebär en väsentligt större rysk förmåga att förflytta trupp framförallt genom helikoptrar. Med 17 helikoptrar och plats för sjuttio stridsfordon t.ex. stridsvagnar, utrymme för 450 personer samt ett fältsjukhus för 70 personer har Ryssland ökat sin förmåga till avgränsade maktprojicerande operationer högst avsevärt. Enbart dess närvaro förändrar de militära och politiska förutsättningarna. Östersjön är ett väsentligt prov- och försöksområde för ryska marina stridskrafter vilket innebär att Vladivostok förr eller senare lär visitera Östersjön, tillfälligt eller mer permanent.

Vem förstår konsekvenserna av ett ryskt rörligt Gotland?

Som sagt Vladivostok är ett rörligt Gotland och det kan om köpet fullföljs periodvis bli vår nya reella gräns med de konsekvenser det bör få för vår säkerhets- och försvarspolitik. Om nu några fler politiska ledare utöver Försvarsminister Peter Hultqvist och Försvarsutskottets ordförande Allan Widman tar in, förstår och är beredda att omsätta i beslut den information och den data som det rörliga Gotland ger vid handen. Jag är skeptisk.

Posted in Defence- and Securitypolicy, Management | Leave a comment